Förslag till EUROPAPARLAMENTETS OCH RÅDETS FÖRORDNING om ändring av förordning (EG) nr 443/2009 för att fastställa tillvägagångssätten för att till 2020 uppnå målet att minska koldioxidutsläppen från nya personbilar /* COM/2012/0393 final - 2012/0190 (COD) */
MOTIVERING 1. BAKGRUND TILL
FÖRSLAGET ·
Allmän bakgrund EU har som uttalat mål att begränsa den
globala klimatförändringen till en temperaturökning på 2º C över de
förindustriella nivåerna. Om målet ska uppnås, måste de globala utsläppen nå
sin höjdpunkt 2020 och minskas med minst 50 % världen över till 2050 jämfört
med 1990. Europeiska rådet bekräftade EU-målet att minska utsläppen med 80–95 %
till 2050 jämfört med 1990 i fråga om nödvändiga minskningar från de utvecklade
länderna som grupp. Om dagens politik och strategier fortsätter
minskas utsläppen av växthusgaser med bara cirka 40 % till 2050. I
kommissionens ”Färdplan för ett konkurrenskraftigt utsläppssnålt samhälle 2050”[1] anges hur man på
kostnadseffektivaste sätt till 2050 kan uppnå målet att minska de inhemska
utsläppen med 80 %. Färdplanen visar att alla delar av ekonomin måste delta
och, beroende på vilket scenario som används, att jämfört med 1990 kan
utsläppen från transportsektorn fluktuera mellan +20 och -9 % till år 2030 och
måste minska med 54–67 % till 2050[2]. Medan utsläppen från andra sektorer generellt
sett minskar, är transportsektorn en av få sektorer som uppvisar snabbt
stigande utsläpp. Mellan 1990 och 2008 ökade utsläppen från transportsektorn
med 26 %. 2008 stod vägtransporter för cirka 70 % av koldioxidutsläppen från
transportsektorn[3].
Det gör den till den andra största källan till växthusgasutsläpp i EU och till
att den står för cirka en femtedel av EU:s totala utsläpp av växthusgaser. I mars 2011 antog kommissionen ”Färdplan för
ett gemensamt europeiskt transportområde – ett konkurrenskraftigt och
resurseffektivt transportsystem”. Den innehåller en transportstrategi med målet
att utsläppen av växthusgaser från transportsektorn ska minska med 60 % till
2050. ·
Förordningen I förordning (EG) 443/2009 anges ramverket för
hur koldioxidutsläppen från nya bilar ska minska till 2020, vilket ska ske
under två perioder. Under den första perioden
till 2015 har de närmare tillvägagångssätten för att uppfylla målet
fastställts. I fråga om den andra perioden
till 2020, uppnås inte målet om man inte tillämpar nödvändiga
tillvägagångssätt, som ska fastställas efter en översyn. Målet fastställdes genom medbeslutande och tas inte upp i
översynen. Att inte fastställa eller tillämpa
tillvägagångssätten skulle påverka fordonstillverkare och bildelsleverantörer
negativt, eftersom de behöver veta vilken teknik och vilka fordon som krävs för
att uppfylla målen. Tillvägagångssätt är olika aspekter på
genomförandet som påverkar hur utsläppsmålet uppnås.
De viktigaste parametrarna i dagens förordning är gränsvärdeskurvan
som fastställs genom nyttoparametern och den funktion som beskriver
förhållandet mellan nyttoparametern och koldioxidutsläppen (och som anger
formen och lutningen på kurvan). Övriga
tillvägagångssätt utgörs av systemet med avgifter för extra utsläpp,
miljöinnovationer, undantag, poolning, infasning av målen och beviljande av
superkrediter under en begränsad period. 2. SAMRÅD MED
BERÖRDA PARTER OCH KONSEKVENSBEDÖMNING Samråd med berörda parter ·
Externa experter En extern undersökning, ”Support for the revision of Regulation (EC)
443/2009 on CO2 emissions from cars”,[4]
innehåller den huvudsakliga analys som ligger till grund för det här förslaget. I undersökningen ingår en bedömning av olika
tillvägagångssätt och kostnaderna för dem. Modellen
PRIMES-TREMOVE har använts för att bedöma de sammanlagda effekterna av målen
för 2020. ·
Samråd med berörda parter Samråd med berörda parter har skett via ett
frågeformulär på nätet och genom ett möte. Deras
synpunkter har beaktats vid bedömningen av alternativen för att reglera
koldioxidutsläppen från bilar. –
Offentligt samråd Hösten 2011 genomfördes ett offentligt samråd
på nätet. Sammantaget pekar svaren generellt
på att det är viktigt att reglera fordonsutsläpp, att det arbetet bör ske i
enlighet med de långsiktiga målen för växthusgaser, baseras på genomsnittliga
utsläpp från nya fordon och vara teknikneutralt. Meningarna
gick kraftigt i sär om huruvida dagens lagstiftning fungerade bra. Den viktigaste invändningen var att många anser att
dagens lagstiftning inte är tillräckligt robust. Samtidigt
finns starkt stöd för att ange mål efter 2020, oavsett andra åtgärder som kan
komma att genomföras. Resultaten från det
offentliga samrådet har sammanfattats och offentliggjorts[5]. –
Möte med berörda parter Ett möte med berörda parter ägde rum den 6
december 2011. Den färdiga undersökningen
presenterades och presentationer från mötet samt en sammanfattning av
diskussionen har offentliggjorts[6]. Deltagarna hade inga större invändningar mot
resultaten av undersökningen. Icke-statliga
organisationer ansåg att eftersom kostnaderna var lägre än vad man tidigare
trott, så borde målen skärpas. Konsekvensbedömning En gemensam konsekvensbedömning som stöder det
aktuella förslaget och ett liknande förslag att ändra förordning (EU) nr
510/2011 har utarbetats. Ett brett
tillvägagångssätt har använts för att hitta de politiska alternativ som täcker
de frågor som lagstiftningen omfattar, dem som uppkommer vid tillämpningen och
dem som bedöms i undersökningarna om olika tillvägagångssätt för att göra
lagstiftningen effektivare. Följande
alternativ analyserades: a) ”Status quo”. b) Tillvägagångssätt för att klara målen för
bilar. c) Förenkling och minskning av administrativa
bördor. d) Anpassning till nya testcykeln. e) Lagstiftningens utformning och stringens
efter 2020. Efter en analys av konsekvenserna för
ekonomin, miljön och samhället drogs följande slutsatser i
konsekvensbedömningen: ·
Nyttoparametern bör fortsätta vara bilarnas vikt. Gränsvärdeskurvan bör fortsätta vara linjär. ·
Det finns belägg för att kurvans lutning bör vara
relativt flack för att minska snedvridningen av marknaden. ·
Avgifterna för extra utsläpp bör behållas på 95
euro per g/km per fordon. ·
Förordningen bör uppdateras för att anpassas till
Lissabonfördraget. ·
Undantagsförfarandet bör underlättas genom att man
inför ett minimiundantag för de minsta tillverkarna från kravet på ett
koldioxidmål. Dessutom bör man tillåta mer
flexibilitet i fråga om datum för beviljande av undantag för små tillverkare. 3. FÖRSLAGETS
RÄTTSLIGA ASPEKTER EU har redan vidtagit åtgärder på det här
området i och med antagandet av förordning (EG) 443/2009 baserat på fördragets
miljökapitel. Den inre marknaden ger också
skäl för att agera på EU-nivå i stället för på medlemsstatsnivå så att man får
gemensamma krav inom EU, vilket minimerar kostnaderna för tillverkarna. Att förslaget antas innebär inte att någon
befintlig lagstiftning upphävs. Sammanfattning av den föreslagna åtgärden Genom förslaget ändras förordningen så att
tillvägagångssätten för att till 2020 uppnå målet 95 g CO2/km för
nya personbilar tillämpas. De viktigaste tillvägagångssätten är följande: –
Nyttoparametern ska fortsätta vara fordonets vikt i
körklart skick. –
Gränsvärdeskurvan ska fortsätta vara linjär med en
lutning på 60 % jämfört med utgångsbilparken som är samma som 2006 års bilpark
i enlighet med gränsvärdeskurvan för 2015. –
Superkrediter för fordon med utsläpp under 35 g
koldioxid per km införs mellan 2020 och 20123 med en multiplikationsfaktor på
1,3 och med ett kumulativt tak på 20 000 fordon per tillverkare över programmets
hela löptid. –
”Nischundantaget” ska uppdateras för 2020. –
Tillverkare som ansvarar för färre än 500
registrerade nya personbilar per år behöver inte ha något koldioxidmål. –
Ökad flexibilitet i fråga om tidpunkten för beslut
om att bevilja undantag för små tillverkare. –
Miljöinnovationer bibehålls i nya
provningsförfaranden. –
Avgifterna för extra utsläpp behålls på 95 euro per
g/km per fordon. –
Bestämmelserna om kommittéförfarande uppdateras för
att bli förenliga med Lissabonfördraget. Eftersom branschen gynnas av att veta vilka
regler som gäller efter 2020, innehåller förslaget en ytterligare översyn som
ska ske senast den 31 december 2014. 4. BUDGETKONSEKVENSER Förslaget medför inga krav på ytterligare
finansiella resurser. 5. ÖVRIGT ·
Översyn/ändring/tidsbegränsning Förslaget innehåller en bestämmelse om
översyn. ·
Europeiska ekonomiska samarbetsområdet (EES) Den föreslagna rättsakten berör Europeiska
ekonomiska samarbetsområdet (EES) och bör därför även gälla EES. 2012/0190 (COD) Förslag till EUROPAPARLAMENTETS OCH RÅDETS FÖRORDNING om ändring av förordning (EG) nr 443/2009 för
att fastställa tillvägagångssätten för att till 2020 uppnå målet att minska
koldioxidutsläppen från nya personbilar EUROPAPARLAMENTET OCH EUROPEISKA
UNIONENS RÅD HAR ANTAGIT DENNA FÖRORDNING med beaktande av fördraget om Europeiska
unionens funktionssätt, särskilt artikel 192.1, med beaktande av Europeiska kommissionens
förslag, efter översändande av utkastet till rättsakt
till de nationella parlamenten, med beaktande av Europeiska ekonomiska och
sociala kommitténs yttrande[7], med beaktande av Regionkommitténs yttrande[8], i enlighet med det ordinarie
lagstiftningsförfarandet, och av följande skäl: (1) Enligt artikel 13.5 i
Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 443/2009 av den 23 april 2009
om utsläppsnormer för nya personbilar som del av gemenskapens samordnade
strategi för att minska koldioxidutsläppen från lätta fordon[9] ska kommissionen genomföra en
översyn av tillvägagångssätten för att på ett kostnadseffektivt sätt uppnå det
långsiktiga målet på 95 g CO2/km till 2020, framförallt formeln i
bilaga I och undantagen i artikel 11. Förslaget om ändring av förordningen bör
vara så neutralt som möjligt, ur konkurrenshänseende och med tanke på social
rättvisa och hållbarhet. (2) Det är lämpligt att klargöra
att för att kontrollera efterlevnaden av målet på 95 g CO2/km, bör
utsläppen även fortsättningsvis mätas i enlighet med Europaparlamentets och
rådets förordning (EG) nr 715/2007 av den 20 juni 2007 om typgodkännande av
motorfordon med avseende på utsläpp från lätta personbilar och lätta
nyttofordon (Euro 5 och Euro 6) och om tillgång till information om reparation
och underhåll av fordon[10]
och dess tillämpningsbestämmelser och med användning av innovativa tekniker. (3) För att ta hänsyn till de
höga kostnaderna för forskning och utveckling och de höga enhetskostnaderna för
de första generationerna fordon med mycket låga koldioxidutsläpp är det
lämpligt att som en övergångslösning och i begränsat omfång påskynda och
underlätta deras införande på EU-marknaden under de första stadierna av deras
saluföring. (4) För att ta hänsyn till den
oproportionerligt stora påfrestningen på de minsta tillverkarna om de skulle
uppfylla specifika utsläppsmål definierade efter fordonets nytta, den
betungande administrationen i fråga om undantagsförfarandet och de marginella
fördelarna om koldioxidutsläppen skulle minska från fordon sålda av de minsta
tillverkarna, undantas tillverkare som ansvarar för färre än 500 registreringar
av nya personbilar per år från de specifika utsläppsmålen och från avgifterna
för extra utsläpp. (5) Förfarandet för att bevilja
undantag för små tillverkare ska förenklas så att det blir flexiblare i fråga
om tidpunkten för tillverkarens ansökan om undantag och kommissionens beslut om
att bevilja undantag. (6) Förfarandet för att bevilja
undantag för nischtillverkare bör fortsätta till 2020.
För att nischtillverkares ansträngningar att minska utsläppen ska ligga
på samma nivå som stora tillverkares, bör ett mål som ligger 45 % under de
genomsnittliga specifika utsläppen från nischtillverkare 2007 gälla från och
med 2020. (7) För att fordonsindustrin ska
kunna genomföra långsiktiga investeringar och innovationer bör man ange
prognoser för hur denna förordning bör ändras efter 2020. Prognoserna bör
baseras på en bedömning av hur snabbt utsläppsminskningarna bör ske för att
uppfylla unionens långsiktiga klimatmål och på vilka resultaten blir av
utvecklingen av kostnadseffektiva tekniker för att minska koldioxidutsläppen
från bilar. Det är därför önskvärt att dessa aspekter ses över, att
kommissionen sammanställer en rapport och, om det är lämpligt, att förslag
utarbetas för perioden efter 2020. (8) Förordningen innehåller krav
på att kommissionen ska genomföra en konsekvensbedömning för att se över
provningsförfarandena så att de på ett adekvat sätt återspeglar bilars verkliga
koldioxidutsläpp. Det arbetet fortskrider
genom utvecklingen av ett världsomfattande provningsförfarande för lätta
nyttofordon inom ramen för FN:s ekonomiska kommission
för Europa, men är ännu inte klart. Mot bakgrund av ovanstående
fastställs i bilaga I till förordning (EG) nr 443/2009 utsläppsgränser för 2020
uppmätta i enlighet med förordning (EG) nr 715/2007 och bilaga XII till
förordning (EG) nr 692/2008. När
provningsförfarandena ändras, bör gränserna i bilaga I ändras så att man får
jämförbara nivåer för tillverkare och fordonsklasser.
(9) Det är lämpligt att ändra ordalydelsen
i artikel 3.2 i förordning (EG) nr 443/2009 för att se till att begreppet
anslutna företag överensstämmer med bestämmelserna i rådets förordning (EG) nr
139/2004 av den 20 januari 2004 om kontroll av företagskoncentrationer[11] samt med artikel 3.2 i
Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 510/2011 av den 11 maj 2011 om
fastställande av utsläppsnormer för nya lätta nyttofordon som ett led i
unionens samordnade strategi för att minska koldioxidutsläppen från lätta
fordon[12].
(10) Förordning (EG) nr 443/2009
överför befogenheter till kommissionen för genomförandet av förordningens
bestämmelser i enlighet med förfarandena i rådets beslut 1999/468/EG av den 28
juni 1999[13].
Till följd av att Lissabonfördraget har trätt i kraft behöver befogenheterna
anpassas till artiklarna 290 och 291 i fördraget om Europeiska unionens
funktionssätt. (11) För att säkerställa enhetliga
villkor för genomförandet av förordning (EG) nr 443/2009 bör kommissionen
tilldelas genomförandebefogenheter. Dessa befogenheter bör utövas i enlighet
med Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 182/2011 av den 16
februari 2011 om fastställande av allmänna regler och principer för
medlemsstaternas kontroll av kommissionens utövande av sina
genomförandebefogenheter[14]. (12) Befogenheten att anta
lagstiftning i enlighet med artikel 290 i fördraget om Europeiska unionens
funktionssätt bör delegeras till kommissionen för att komplettera reglerna om
undantag från de specifika utsläppsmålen, för att ändra uppgiftskraven för
övervakning av koldioxidutsläpp och anpassa formlerna i bilaga I för beräkning
av specifika koldioxidutsläpp till förändringar av fordonsvikt och det
föreskrivna provningsförfarande för mätning av specifika koldioxidutsläpp som
avses i förordning (EG) nr 715/2007. Det är av största vikt att kommissionen
håller lämpliga samråd under det förberedande arbetet, även på expertnivå.
Kommissionen bör, då den förbereder och utarbetar delegerade akter, se till att
relevanta handlingar översänds samtidigt till Europaparlamentet och rådet och
att detta sker i rätt tid och på lämpligt sätt. (13) Det är lämpligt att behålla
tillvägagångssättet att ange målet baserat på ett linjärt förhållande mellan
bilens nytta och dess mål för utsläppen av koldioxid som det uttrycks i
formlerna i bilaga I, eftersom det innebär att man kan behålla mångfalden på
personbilsmarknaden och tillverkarnas förmåga att tillgodose konsumenternas
behov, och därigenom se till att marknaden inte snedvrids på ett omotiverat
sätt. (14) Kommissionen har bedömt tillgängligheten
i fråga om uppgifter om avtryck och möjligheten att använda dem som
nyttoparameter i formlerna i bilaga I. Dessa uppgifter är tillgängliga och
eventuell användning av dem har utvärderats i konsekvensbedömningen, och med
den som underlag dras slutsatsen att nyttoparametern som ska användas i formeln
för 2020 ska vara vikt. Vid en framtida översyn bör man dock beakta de lägre
kostnaderna och andra fördelar av att byta till avtryck som nyttoparameter. (15) Förordning (EG) nr 443/2009
bör därför ändras i enlighet med detta. HÄRIGENOM FÖRESKRIVS FÖLJANDE. Artikel 1
Förordning (EG) nr 443/2009 ska ändras på
följande sätt: (1)
I artikel 1 ska andra stycket ersättas med
följande: ”Genom denna förordning fastställs från och med
2020 målet för genomsnittliga koldioxidutsläpp från nya personbilar till 95 g
CO2/km, uppmätt enligt förordning (EG) nr 715/2007 och bilaga XII
till förordning (EG) nr 692/2008 och dess tillämpningsbestämmelser och med
användning av innovativ teknik.” (2)
I artikel 2 ska följande punkt läggas till som
punkt 4: ”4. Artiklarna 4, 8.4 b–c, 9, 10.1 a och 10.1
c ska inte gälla tillverkare som tillsammans med alla sina anslutna företag
ansvarade för färre än 500 registreringar av nya personbilar i EU under
föregående kalenderår.” (3)
I artikel 3.2 a ska första strecksatsen ersättas
med följande: ”- har rätt att utöva mer än hälften av
rösträtterna, eller” (4)
Följande artikel ska införas efter artikel 5: ”Artikel 5a Superkrediter för målet med 95 g koldioxid
per km 1. När de genomsnittliga specifika koldioxidutsläppen
beräknas ska varje personbil med specifika koldioxidutsläpp under 35 g per km
räknas som 1,3 personbilar under perioden från 2020 till 2023, och som 1
personbil från 2024 och framåt. 2. Det maximala antalet nya personbilar som
får tas med i beräkningen med tillämpning av den multiplikationsfaktor som
anges i punkt 1 för perioden 2020 till 2023 får inte sammanlagt överstiga
20 000 nyregistrerade personbilar per tillverkare.” (5)
I artikel 8 ska punkt 9 ersättas med följande: ”9. Kommissionen ska anta detaljerade
bestämmelser beträffande övervakning och rapportering av uppgifter enligt denna
artikel och om tillämpning av bilaga II genom genomförandeakter. Dessa
genomförandeakter ska antas i enlighet med granskningsförfarandet i
artikel 14.2. Kommissionen får anta delegerade akter i enlighet
med artikel 14a för att ändra bilaga II när det gäller uppgiftskrav och
uppgiftsparametrar.” (6)
I artikel 9 ska punkt 3 ersättas med följande: ”3. Kommissionen ska anta närmare arrangemang
för uttag av avgifterna för extra utsläpp enligt punkt 1 genom
genomförandeakter. Dessa genomförandeakter ska antas i enlighet med
granskningsförfarandet i artikel 14.2.” (7)
Artikel 11 ska ändras på följande sätt: a) I punkt 3 ska sista meningen utgå. b) I punkt 4 andra stycket ska led b
ersättas med följande: ”b) Om ansökan avser led a och b i bilaga I
punkt 1, ett utsläppsmål som motsvarar en 25-procentig minskning av det
genomsnittliga specifika utsläppet av koldioxid för 2007 eller, om en enda
ansökan gäller ett antal anslutna företag, en 25-procentig minskning av
medeltalet för dessa företags genomsnittliga specifika utsläpp av koldioxid för
2007.” c) I punkt 4 andra stycket ska följande led
c läggas till: ”c) Om ansökan avser led c i bilaga I punkt
1, ett utsläppsmål som motsvarar en 45-procentig minskning av det
genomsnittliga specifika utsläppet av koldioxid för 2007 eller, om en enda
ansökan gäller ett antal anslutna företag, en 45-procentig minskning av
medeltalet för dessa företags genomsnittliga specifika utsläpp av koldioxid för
2007.” (8)
b) Punkt 8 ska ersättas med följande: ”8. Kommissionen ska anta delegerade akter
i enlighet med artikel 14a, som fastställer regler som komplement till
punkterna 1–7 i denna artikel, när det gäller kriterierna för beviljande av
undantag, innehåll i ansökningarna samt utformning och bedömning av programmen
för minskning av specifika koldioxidutsläpp.” (9)
I artikel 12.2 ska första meningen ersättas med
följande: ”Kommissionen ska anta detaljerade bestämmelser
för ett förfarande för godkännande av den innovativa teknik som avses i punkt 1
genom genomförandeakter. Dessa genomförandeakter ska antas i enlighet med
granskningsförfarandet i artikel 14.2.” (10)
Artikel 13 ska ändras på följande sätt: a) I punkt 2 ska tredje stycket ersättas med
följande: ”Åtgärderna ska antas genom delegerade akter
antagna i enlighet med artikel 14a.” b) I punkt 3 ska andra stycket utgå. c) Punkt 5 ska ersättas med följande: ”5. Senast den 31 december 2014 ska kommissionen
ha gjort en översyn av de specifika utsläppsmålen, tillvägagångssätten och
andra aspekter av denna förordning i syfte att fastställa målen för
koldioxidutsläpp från nya personbilar för perioden efter 2020.” d) Punkt 7 ska ersättas med följande: ”7. Kommissionen ska ges befogenhet att
anta delegerade akter i enlighet med artikel 14a för att anta anpassa formlerna
i bilaga I så att de återspeglar eventuella ändringar av det föreskrivna
provningsförfarandet för specifika koldioxidutsläpp som avses i förordning (EG)
nr 715/2007 och förordning (EG) nr 692/2008 samtidigt som man ser till att nya
och gamla provningsförfaranden innehåller minskningskrav med samma skärpa för
tillverkare och fordon av olika nyttograd.” (11)
Artikel 14 ska ersättas med följande: ”Artikel 14
Kommittéförfarande 1. Kommissionen ska biträdas av den
kommitté för klimatförändringar som inrättats genom artikel 9 i
Europaparlamentets och rådet beslut nr 280/2004/EG. Kommittén ska vara en
kommitté i den mening som avses i förordning (EU) nr 182/2011. 2. När det hänvisas till denna punkt ska
artikel 5 i förordning (EU) nr 182/2011 tillämpas.” (12)
Följande artikel ska införas som artikel 14a: ”Artikel 14a
Utövande av delegeringen 1. Kommissionens befogenhet att anta
delegerade akter gäller på de villkor som fastställs i denna artikel. 2. Befogenhet att anta de delegerade akter
som avses i artiklarna 8.9 andra stycket, 11.8, 13.2 tredje stycket och 13.7
ska ges till kommissionen på obestämd tid från och med den [dagen då denna
förordning träder i kraft]. 3. Den delegering av befogenheter som avses
i artiklarna 8.9 andra stycket, 11.8, 13.2 tredje stycket och 13.7 får när som
helst återkallas av Europaparlamentet eller rådet. Ett beslut om återkallelse
innebär att delegeringen av den befogenhet som anges i beslutet upphör att
gälla. Det får verkan dagen efter det att det har offentliggjorts i Europeiska
unionens officiella tidning, eller vid en senare tidpunkt som anges i beslutet.
Beslutet påverkar inte delegerade akter som redan har trätt i kraft. 4. Så snart kommissionen har antagit en
delegerad akt ska Europaparlamentet och rådet samtidigt underrättas. 5. En delegerad akt som antagits i enlighet
med artiklarna 8.9 andra stycket, 11.8, 13.2 tredje stycket och 13.7 ska träda
i kraft endast om Europaparlamentet eller rådet inte har gjort några
invändningar inom två månader från underrättelsen av denna akt till
Europaparlamentet och rådet, eller om Europaparlamentet och rådet, innan den
perioden löpt ut, har informerat kommissionen om att de inte har några
invändningar. Denna period ska förlängas med två månader på Europaparlamentets
eller rådets initiativ. (13)
I punkt 1 i bilaga I ska följande led c läggas
till: ”c) Från och med 2020: Specifika koldioxidutsläpp = 95 + a × (M – M0) där M = fordonets vikt i kilogram (kg) M0 = det värde som antas i enlighet med
artikel 13.2 a = 0,0333.” Artikel 2
Denna förordning träder i kraft den tredje
dagen efter det att den har offentliggjorts i Europeiska unionens officiella
tidning. Denna förordning är till alla delar
bindande och direkt tillämplig i alla medlemsstater. Utfärdad i Bryssel den På Europaparlamentets vägnar På rådets vägnar Ordförande Ordförande [1] KOM/2011/0112 slutlig. [2] Exklusive utsläpp från internationell sjöfart. [3] ”EU transport in figures 2011”, Europeiska kommissionen. [4] http://ec.europa.eu/clima/policies/transport/vehicles/cars/docs/study_car_2011_en.pdf
[5] http://ec.europa.eu/clima/consultations/0012/index_en.htm
[6] http://ec.europa.eu/clima/events/0048/index_en.htm [7] EUT
C , , s. . [8] EUT
C , , s. . [9] EUT
L 140, 5.6.2009, s. 1. [10] EUT
L 171, 29.6.2007, s. 1. [11] EUT
L 24, 29.1.2004, s. 1. [12] EUT
L 145, 31.5.2011, s. 1. [13] EGT L 184, 17.7.1999, s. 23. [14] EUT L 55, 28.2.2011, s. 13.