MOTIVERING

1.           Bakgrund till förslaget

· Motiv och syfte

Detta förslag rör tillämpningen av rådets förordning (EG) nr 597/2009 av den 11 juni 2009 om skydd mot subventionerad import från länder som inte är medlemmar i Europeiska gemenskapen (nedan kallad grundförordningen) vid det förfarande som rör import av visst slags polyetentereftalat med ursprung i bland annat Indien.

· Allmän bakgrund

Förslaget läggs fram som ett led i tillämpningen av grundförordningen och grundar sig på en undersökning som genomförts i enlighet med grundförordningens formella och materiella krav.

· Gällande bestämmelser

Slutgiltiga åtgärder är i kraft och infördes genom rådets förordning (EG) nr 1645/2005 av den 6 oktober 2005 om ändring av förordning (EG) nr 2603/2000 rörande införande av en slutgiltig utjämningstull på import av ett visst slags polyetentereftalat med ursprung bl.a. i Indien.

· Förenlighet med Europeiska unionens politik och mål på andra områden

Ej tillämpligt.

2.           Samråd med berörda parter och konsekvensbedömning

· Samråd med berörda parter

De parter som berörs av förfarandet har i enlighet med bestämmelserna i grundförordningen getts möjlighet att tillvarata sina intressen under undersökningen.

· Extern experthjälp

Någon extern experthjälp har inte behövts.

· Konsekvensbedömning

Förslaget är en följd av tillämpningen av grundförordningen.

I grundförordningen föreskrivs inte någon allmän konsekvensbedömning, men den innehåller en uttömmande förteckning över villkor som måste bedömas.

3.           FÖRSLAGETS RÄTTSLIGA ASPEKTER

· Sammanfattning av den föreslagna åtgärden

Den 2 april 2011 inledde kommissionen en partiell interimsöversyn rörande import av visst slags polyetentereftalat med ursprung i bland annat Indien.

Det bifogade förslaget till rådets förordning grundas på resultaten av den undersökning som utförts, vilken begränsades till att endast omfatta subventionering när det gäller sökanden.

Undersökningen visade att subventionsnivån var lägre än i den senaste undersökningen, men att de förändrade omständigheter som ledde till den minskade subventionsmarginalen inte är av bestående karaktär.

Det föreslås därför att rådet antar det bifogade förslaget till förordning om avslutande, som bör offentliggöras senast den 1 juli 2012.

· Rättslig grund

Rådets förordning (EG) nr 597/2009 av den 11 juni 2009 om skydd mot subventionerad import från länder som inte är medlemmar i Europeiska gemenskapen

· Subsidiaritetsprincipen

Förslaget avser ett område där Europeiska unionen är ensam behörig. Subsidiaritetsprincipen är därför inte tillämplig.

· Proportionalitetsprincipen

Förslaget är förenligt med proportionalitetsprincipen av följande skäl:

Åtgärdsformen beskrivs i grundförordningen och ger inte något utrymme för nationella beslut.

Det är inte tillämpligt att ange på vilket sätt den ekonomiska och administrativa börda som faller på unionen, nationella regeringar, regionala och lokala myndigheter, ekonomiska aktörer och medborgare begränsas till ett minimum och står i proportion till förslagets mål.

· Val av regleringsform

Föreslagen regleringsform: förordning.

Inga andra alternativ föreskrivs i grundförordningen.

4.           BUDGETKONSEKVENSER

Förslaget påverkar inte unionens budget.

2012/0121 (NLE)

Förslag till

RÅDETS FÖRORDNING

om avslutande av den partiella interimsöversynen av de utjämningsåtgärder som tillämpas på import av visst slags polyetentereftalat med ursprung i bland annat Indien

EUROPEISKA UNIONENS RÅD HAR ANTAGIT DENNA FÖRORDNING

med beaktande av fördraget om Europeiska unionens funktionssätt,

med beaktande av rådets förordning (EG) nr 597/2009 av den 11 juni 2009 om skydd mot subventionerad import från länder som inte är medlemmar i Europeiska gemenskapen[1] (nedan kallad grundförordningen), särskilt artiklarna 19 och 24,

med beaktande av det förslag som Europeiska kommissionen lagt fram efter samråd med rådgivande kommittén, och

av följande skäl:

1.           FÖRFARANDE

1.1.        Tidigare undersökning och gällande utjämningsåtgärder

(1)       Genom förordning (EG) nr 2603/2000[2] införde rådet en slutgiltig utjämningstull på import av polyetentereftalat med ursprung i bl.a. Indien (nedan kallad den ursprungliga antisubventionsundersökningen). De slutgiltiga undersökningsresultaten och slutsatserna av en påskyndad översyn i enlighet med artikel 20 i grundförordningen framgår av rådets förordning (EG) nr 1645/2005[3]. Efter en översyn vid giltighetstidens utgång införde rådet genom förordning (EG) nr 193/2007[4] en slutgiltig utjämningstull för ytterligare fem år. Utjämningsåtgärderna ändrades genom rådets förordning (EG) nr 1286/2008[5] efter en partiell interimsöversyn (nedan kallad den senaste översynen). Utjämningsåtgärderna består av en specifik tull. Tullen varierar mellan 0 och 106,5 euro/ton för individuellt namngivna indiska tillverkare och den övriga tullsatsen är 69,4 euro/ton för import från övriga tillverkare.

(2)       Till följd av en namnändring av ett indiskt företag, South Asian Petrochem Ltd, som meddelades i ett tillkännagivande (2010/C 335/07)[6] drog kommissionen slutsatsen att resultaten i antisubventionsförfarandet rörande South Asian Petrochem Ltd bör gälla Dhunseri Petrochem & Tea Limited.

1.2.        Gällande antidumpningsåtgärder

(3)       Genom förordning (EG) nr 2604/2000[7] införde rådet en slutgiltig antidumpningstull på import av polyetentereftalat med ursprung i bl.a. Indien (nedan kallad den ursprungliga antidumpningsundersökningen). En översyn i enlighet med artikel 11.4 (nedan kallad översynen avseende ny exportör) i rådets förordning (EG) nr 1225/2009[8] (nedan kallad den grundläggande antidumpningsförordningen) rörande South Asian Petrochem Ltd genomfördes sedan och de slutgiltiga undersökningsresultaten och slutsatserna återfinns i rådets förordning (EG) nr 1646/2005[9]. Efter en översyn vid giltighetstidens utgång införde rådet genom förordning (EG) nr 192/2007[10] en slutgiltig antidumpningstull för ytterligare fem år. Antidumpningsåtgärderna ändrades genom rådets förordning (EG) nr 1286/2008 efter en partiell interimsöversyn (nedan kallad den senaste antidumpningsöversynen). Åtgärderna fastställdes på en nivå som motsvarar nivån för undanröjande av skada och bestod av specifika antidumpningstullar. Tullen varierar mellan 87,5 och 200,9 euro/ton för individuellt namngivna indiska tillverkare och den övriga tullsatsen är 153,6 euro/ton för import från övriga tillverkare (nedan kallade gällande antidumpningstullar).

(4)       Till följd av en namnändring av ett indiskt företag, South Asian Petrochem Ltd, som meddelades i ett tillkännagivande (2010/C 335/06)[11] drog kommissionen slutsatsen att resultaten i antidumpningsförfarandet rörande South Asian Petrochem Ltd bör gälla Dhunseri Petrochem & Tea Limited.

(5)       Genom beslut 2005/697/EG[12] godtog kommissionen åtaganden från South Asian Petrochem Ltd och fastställde ett minimiimportpris (nedan kallad åtagandet). Till följd av en namnändring drog kommissionen slutsatsen i ett tillkännagivande (2010/C 335/05) att det åtagande som erbjudits av South Asian Petrochem Ltd bör gälla Dhunseri Petrochem & Tea Limited.

1.3.        Inledande av en partiell interimsöversyn

(6)       En begäran om en partiell interimsöversyn enligt artikel 19 i grundförordningen ingavs av Dhunseri Petrochem & Tea Limited, en indisk exporterande tillverkare av polyetentereftalat (nedan kallad sökanden). Begäran begränsades till att gälla subventionering med avseende på sökanden. Sökanden begärde samtidigt även en översyn av gällande antidumpningsåtgärder. Antidumpnings- och utjämningstullarna för ”övriga företag” är tillämpliga på import av produkter som tillverkats av sökanden och sökandens försäljning till unionen omfattas av åtagandet.

(7)       Sökanden lade fram prima facie-bevisning för att en fortsatt tillämpning av åtgärden på dess nuvarande nivå inte längre är nödvändig för att motverka den utjämningsbara subventioneringen. Framför allt lade sökande fram prima facie-bevisning som visar att subventionsbeloppet har minskat till betydligt under den gällande tullsatsen för sökanden. Denna minskning av den allmänna subventionsnivån ska främst bero på att företaget inte längre omfattas av systemet för exportorienterade företag. Med en storlek på 13,5 % stod systemet för exportorienterade företag för den absolut största delen av de subventioner på 13,9 % som konstaterades vid den påskyndade översynen.

(8)       Kommissionen fastslog efter samråd med rådgivande kommittén att begäran innehöll tillräcklig prima facie-bevisning och offentliggjorde den 2 april 2011 i Europeiska unionens officiella tidning[13] ett tillkännagivande om inledande av en partiell interimsöversyn (nedan kallad denna översyn) i enlighet med artikel 19 i grundförordningen. Översynen begränsades till en undersökning av subventionering med avseende på sökanden.

1.4.        Parter som berörs av undersökningen

(9)       Kommissionen underrättade officiellt sökanden, företrädarna för exportlandet och unionstillverkarnas intresseorganisation om att översynen hade inletts. Berörda parter gavs möjlighet att inom den tidsfrist som angavs i tillkännagivandet om inledande skriftligen lämna synpunkter och begära att bli hörda.

(10)     En berörd part begärde att få bli hörd och gavs tillfälle till detta.

(11)     För att kommissionen skulle få de uppgifter som den ansåg nödvändiga för undersökningen sände den ett frågeformulär till sökanden och de indiska myndigheterna, och fick svar inom den fastställda tidsfristen.

(12)     Kommissionen inhämtade och kontrollerade alla uppgifter som den ansåg nödvändiga för att kunna avgöra frågan om subventionering. Kommissionen gjorde kontrollbesök på plats hos sökanden i Kolkata (Indien) samt hos de indiska myndigheterna i New Delhi (generaldirektoratet för utrikeshandel och handelsministeriet) och i Kolkata (det västbengaliska ministeriet för handel och industri).

1.5.        Översynsperiod

(13)     Undersökningen av subventionering omfattade perioden 1 april 2010–31 mars 2011 (nedan kallad översynsperioden).

1.6.        Parallell antidumpningsundersökning

(14)     Kommissionen offentliggjorde den 2 april 2011[14] ett tillkännagivande om inledande av en partiell interimsöversyn av gällande antidumpningsåtgärder enligt artikel 11.3 i den grundläggande antidumpningsförordningen och översynen begränsades till en undersökning av dumpning med avseende på sökanden.

(15)     I den parallella antidumpningsundersökningen konstaterades det att omständigheterna vad gäller dumpning hade förändrats väsentligt och varaktigt. Gällande antidumpningsåtgärder som tillämpades på sökanden har därför ändrats.

2.           BERÖRD PRODUKT OCH LIKADAN PRODUKT

2.1.        Berörd produkt

(16)     Den produkt som är föremål för översyn är polyetentereftalat med en viskositetskvot på minst 78 ml/g enligt ISO-standard 1628-5, som för närvarande klassificeras enligt KN-nummer 3907 60 20, med ursprung i Indien (nedan kallad den berörda produkten).

2.2.        Likadan produkt

(17)     Av undersökningen framgick det att den berörda produkten som tillverkas i Indien och säljs till unionen har samma fysikaliska och kemiska egenskaper och användningsområden som den produkt som tillverkas och säljs på hemmamarknaden i Indien. De produkter som säljs på hemmamarknaden och på exportmarknaden anses därför vara likadana produkter i den mening som avses i artikel 2 c i grundförordningen.

3.           UNDERSÖKNINGSRESULTAT

3.1.        Subventionering

(18)     På grundval av de uppgifter som lämnades av de indiska myndigheterna och sökanden samt på grundval av svaren på kommissionens frågeformulär undersöktes följande system som påstods innebära subventioner:

Landsomfattande system

a)       Tullkreditsystemet.

b)      Systemen med exportorienterade företag/industriella frizoner för bearbetning på export/särskilda ekonomiska zoner.

c)       Systemet med förmånstullar i exportfrämjande syfte vid import av kapitalvaror.

d)      Fokusmarknadssystemet.

e)       Exportkreditsystemet.

f)       Systemet med befrielse från inkomstskatt.

Regionala system

g)       Det västbengaliska incitamentsystemet.

(19)     Systemen i leden a–d ovan grundar sig på utrikeshandelslagen (Foreign Trade (Development and Regulation) Act (nr 22/1992), som trädde i kraft den 7 augusti 1992. Genom utrikeshandelslagen bemyndigas de indiska myndigheterna att utfärda tillkännagivanden om export- och importpolitiken. Dessa sammanfattas i dokument om utrikeshandelspolitiken som utfärdas av handelsministeriet vart femte år och uppdateras regelbundet. Två dokument om utrikeshandelspolitiken berör översynsperioden i det aktuella fallet, nämligen FTP 04–09 och FTP 09–14. Det senare trädde i kraft i augusti 2009. De indiska myndigheterna har dessutom fastställt de förfaranden som reglerar FTP 04–09 och FTP 09–14 i en förfarandehandbok, Handbook of Procedures, Volume I (nedan kallade HOP I 04–09 respektive HOP I 09–14). Förfarandehandboken uppdateras också regelbundet.

(20)     System e grundar sig på avsnitten 21 och 35A i lagen om bankverksamhet (Banking Regulation Act) från 1949, enligt vilken Indiens centralbank får ge landets affärsbanker instruktioner i fråga om exportkrediter.

(21)     System f grundar sig på lagen om inkomstskatt (Income Tax Act) från 1961, som ändras varje år genom skattelagen (Finance Act).

(22)     System g administreras av det västbengaliska ministeriet för handel och industri och fastställdes genom tillkännagivande nr 580-CI/H av den 22 juni 1999 (WBIS 1999). Det har senast ersatts genom tillkännagivande nr 134-CI/O/Incentive/17/03/I av den 24 mars 2004 (WBIS 2004).

3.2.        Tullkreditsystemet

a)      Rättslig grund

(23)     En närmare beskrivning av tullkreditsystemet finns i punkt 4.3 i FTP 04–09 och FTP 09–14 samt i kapitel 4 i HOP I 04–09 och HOP I 09–14.

b)      Stödberättigade företag och verksamheter

(24)     Alla exporterande tillverkare och exporterande handlare kan komma i fråga för detta system.

c)      Praktiskt genomförande av tullkreditsystemet

(25)     En stödberättigad exportör kan ansöka om tullkrediter, vilka beräknas som en procentsats av värdet av de produkter som exporteras enligt detta system. De indiska myndigheterna har fastställt sådana procentsatser för de flesta produkter, bl.a. den berörda produkten. De fastställs oberoende av om importtullar faktiskt har betalats eller inte. Tullkreditprocentsatsen för den berörda produkten under översynsperioden i den här undersökningen var 8 % av fob-värdet, med ett högsta värde på 58 rupier/kg. Den största förmånen är därför 4,64 rupier/kg.

(26)     För att kunna beviljas förmåner inom ramen för detta system måste ett företag exportera. Vid exporttillfället måste exportören lämna en deklaration till de indiska myndigheterna med uppgift om att exporten sker inom ramen för tullkreditsystemet. För att varorna ska kunna exporteras utfärdar de indiska tullmyndigheterna en exporthandling i samband med avsändningsförfarandet. Denna handling innehåller uppgifter om bl.a. storleken på den kredit inom ramen för tullkreditsystemet som ska beviljas för exporttransaktionen i fråga. Vid denna tidpunkt vet exportören hur stor förmån företaget kommer att få. Så snart tullmyndigheterna utfärdat en exporthandling kan de indiska myndigheterna inte längre påverka beviljandet av krediter inom ramen för tullkreditsystemet. Vid beräkningen av förmånen ska man använda den tullkreditprocentsats som gällde då exportdeklarationen lämnades in. Det är därför inte möjligt att retroaktivt ändra förmånens storlek.

(27)     Det konstaterades att det enligt indiska redovisningsprinciper är möjligt att periodisera krediter inom ramen för tullkreditsystemet och bokföra dem som inkomster i affärsredovisningen, efter det att exportåtagandet uppfyllts. Sådana krediter kan användas för betalning av tull för efterföljande import av alla slags varor som får importeras utan begränsning, med undantag av kapitalvaror. Varor som importeras med utnyttjande av sådana krediter kan säljas på den inhemska marknaden (och påläggs då omsättningsskatt) eller användas på annat sätt. Krediter inom ramen för tullkreditsystemet får överföras fritt och gäller under en period på 24 månader från och med utfärdandedagen.

(28)     En ansökan om krediter inom ramen för tullkreditsystemet lämnas på elektronisk väg och får omfatta ett obegränsat antal exporttransaktioner. Det finns i praktiken inga fasta tidsfrister för ansökningar om sådana krediter. Det elektroniska system som används för att administrera tullkreditsystemet utesluter inte automatiskt exporttransaktioner som äger rum efter utgången av de ansökningsperioder som anges i punkt 4.47 i HOP I 04–09 och HOP I 09–14. Av punkt 9.3 i HOP I 04–09 och HOP I 09–14 framgår det vidare tydligt att ansökningar som kommer in efter det att tidsfristen har löpt ut alltid kan beaktas mot tillägg av en mindre förseningsavgift (dvs. 10 % av krediten).

(29)     Det konstaterades att sökanden utnyttjade detta system under översynsperioden.

d)      Slutsatser om tullkreditsystemet

(30)     Genom tullkreditsystemet beviljas subventioner i den mening som avses i artikel 3.1 a ii och 3.2 i grundförordningen. En kredit inom ramen för tullkreditsystemet utgör ett finansiellt bidrag från de indiska myndigheterna eftersom krediten i slutändan kommer att användas för att avräkna importtullar, vilket minskar de tullintäkter som de indiska myndigheterna annars skulle ha fått. Krediter inom ramen för tullkreditsystemet innebär dessutom att exportörerna beviljas en förmån, eftersom deras likviditet förbättras.

(31)     Tullkreditsystemet är vidare rättsligt knutet till exportresultat och betraktas därför som selektivt och utjämningsbart enligt artikel 4.4 första stycket a i grundförordningen.

(32)     Tullkreditsystemet kan inte betraktas som ett godkänt restitutionssystem eller ett godkänt restitutionssystem som tillåter substitution i enlighet med artikel 3.1 a ii i grundförordningen, vilket sökanden hävdar. Det uppfyller inte de strikta reglerna i led i i bilaga I, bilaga II (definition av och regler rörande restitutionssystem) och bilaga III (definition av och regler rörande restitutionssystem som tillåter substitution) till grundförordningen. En exportör har ingen skyldighet att faktiskt förbruka de tullfritt importerade varorna i tillverkningsprocessen, och krediten beräknas inte på grundval av de faktiskt använda insatsvarorna. Det finns inte heller något system eller förfarande för att kontrollera vilka insatsvaror som förbrukats vid tillverkningen av exportprodukten eller om det skett en alltför stor återbetalning av importtullar enligt led i i bilaga I och bilagorna II och III till grundförordningen. Slutligen är exportörer berättigade till förmåner enligt tullkreditsystemet oavsett om de importerar några insatsvaror eller inte. En exportör får förmånen genom att helt enkelt exportera varor, dvs. utan att behöva visa att insatsvaror importerats. Exportörer som köper alla sina insatsvaror på den inhemska marknaden och inte importerar några varor som kan användas som insatsvaror är således ändå berättigade till förmåner enligt tullkreditsystemet.

e)      Avskaffande av tullkreditsystemet

(33)     Genom tillkännagivande nr 54 (RE-2010) /2009-2014 av den 17 juni 2011 förlängdes tullkreditsystemet för sista gången med tre månader till den 30 september 2011. Eftersom ingen ytterligare förlängning därefter har offentliggjorts avskaffades därför tullkreditsystemet i praktiken den 30 september 2011. Sökanden kommer således inte att kunna få några förmåner genom detta system efter den 30 september 2011. I enlighet med artikel 15.1 i grundförordningen kontrollerades det därför om åtgärder bör införas beträffande detta system.

(34)     Det fastställdes i detta avseende att sökanden hade fått liknande förmåner i enlighet med det parallella restitutionssystemet. Tullrestitutionen för polyetentereftalat var 5,5 % av fob-värdet, dock högst 5,50 rupier/kg. Eftersom restitutionssystemet inte utnyttjades under översynsperioden går det dock inte att beräkna något subventionsbelopp för detta system.

(35)     Sökanden hävdade att restitutionssystemet följer riktlinjerna för förbrukning av insatsvaror i tillverkningsprocessen i bilaga II till grundförordningen, särskilt punkt 1. I likhet med tullkreditsystemet konstaterades det dock att restitutionsatsen fastställs oavsett om importtullar faktiskt har betalats eller inte.

f)       Beräkning av subventionens storlek

(36)     I enlighet med artiklarna 3.2 och 5 i grundförordningen beräknades storleken på den utjämningsbara subventionen som den förmån som mottagaren konstaterats erhålla under översynsperioden. I detta avseende ansågs det att mottagaren erhåller förmånen vid den tidpunkt då en exporttransaktion sker enligt detta system. I samma ögonblick blir de indiska myndigheterna förpliktade att avstå från att ta ut tullen, vilket utgör ett finansiellt bidrag i den mening som avses i artikel 3.1 a ii i grundförordningen.

(37)     Mot bakgrund av ovanstående bör förmånen inom ramen för tullkreditsystemet beräknas som summan av krediterna för alla exporttransaktioner som skett inom ramen för detta system under översynsperioden.

(38)     I de fall väl underbyggda ansökningar hade lämnats in, drog man vid beräkningen av subventionsbeloppen (täljare) av sådana avgifter som var nödvändiga för att få subventioner från de krediter som fastställts, i enlighet med artikel 7.1 a i grundförordningen.

(39)     I enlighet med artikel 7.2 i grundförordningen fördelades dessa subventionsbelopp över den totala exportomsättningen under översynsperioden (nämnare), eftersom subventionen var knuten till exportresultatet och inte beviljades på grundval av tillverkade, framställda, exporterade eller transporterade kvantiteter.

(40)     Mot bakgrund av ovanstående fastställdes subventionsnivån genom detta system för sökanden under översynsperioden till 6,7 %.

3.3.        Systemet för exportorienterade företag/industriella frizoner för bearbetning på export/särskilda ekonomiska zoner

(41)     I samband med undersökningen framkom det att sökanden inte hade beviljats några förmåner enligt dessa system under översynsperioden. Någon ytterligare analys av systemen behövde därför inte göras i denna undersökning.

3.4.        Systemet med förmånstullar i exportfrämjande syfte vid import av kapitalvaror

a)      Rättslig grund

(42)     En närmare beskrivning av systemet finns i kapitel 5 i FTP 04–09 och FTP 09–14 samt i kapitel 5 i HOP I 04–09 och HOP I 09–14.

b)      Stödberättigade företag och verksamheter

(43)     Tillverkande exportörer, exporterande handlare som ”har anknytning till” stödjande tillverkare samt tjänsteleverantörer är stödberättigade enligt detta system.

c)      Praktiskt genomförande

(44)     Under förutsättning att ett företag gör ett exportåtagande får det importera kapitalvaror (nya och begagnade varor som är högst tio år gamla) till en nedsatt tullsats. För detta ändamål utfärdar de indiska myndigheterna, efter ansökan och mot betalning av en avgift, en licens inom ramen för detta system. Systemet innebär att en nedsatt importtull på 5 % tas ut på samtliga kapitalvaror som importeras inom ramen för systemet. För att exportåtagandet ska anses vara fullgjort måste de importerade kapitalvarorna användas för att tillverka en viss kvantitet exportvaror under en viss period. Enligt FTP 09–14 kan kapitalvarorna importeras med en tullsats på 0 % inom ramen för systemet, men i så fall blir tidsperioden för fullgörande av exportåtagandet kortare.

(45)     Den som har en licens enligt systemet med förmånstullar i exportfrämjande syfte vid import av kapitalvaror kan också anskaffa kapitalvarorna på hemmamarknaden. Den inhemska tillverkaren av kapitalvarorna kan då utnyttja rätten till tullfri import av sådana delar som behövs för att tillverka kapitalvarorna. Alternativt kan den inhemska tillverkaren ta i anspråk förmånen av den export som anses ha ägt rum till följd av leverans av kapitalvaror till en innehavare av en licens enligt detta system.

(46)     Det konstaterades att sökanden utnyttjade detta system under översynsperioden.

d)      Slutsatser om systemet med förmånstullar i exportfrämjande syfte vid import av kapitalvaror

(47)     Systemet med förmånstullar i exportfrämjande syfte vid import av kapitalvaror innebär att subventioner beviljas i den mening som avses i artikel 3.1 a ii och 3.2 i grundförordningen. Den nedsatta tullen utgör ett finansiellt bidrag från de indiska myndigheterna, eftersom den innebär en minskning av de tullintäkter som de indiska myndigheterna annars skulle ha fått. Den nedsatta tullen innebär också att exportören får en förmån, eftersom de tullar som inte behöver betalas vid import förbättrar företagets likviditet.

(48)     Systemet är vidare rättsligt sett knutet till exportresultat, eftersom licenserna i fråga inte kan erhållas utan ett exportåtagande. Systemet anses följaktligen vara selektivt och utjämningsbart enligt artikel 4.4 första stycket a i grundförordningen. Sökanden har hävdat att subventionerna i fråga om inköp av kapitalvaror där exportåtagandet redan hade uppfylls före översynsperioden inte längre skulle betraktas som knutna till exportresultatet. De bör därför inte behandlas som selektiva subventioner och inte bli föremål för utjämning. Detta påstående måste dock avvisas. Det måste understrykas att subventionen i sig var knuten till exportresultatet, dvs. den skulle inte ha beviljats om företaget inte hade gjort ett visst exportåtagande.

(49)     Systemet med förmånstullar i exportfrämjande syfte vid import av kapitalvaror kan inte betraktas som ett godkänt restitutionssystem eller godkänt restitutionssystem som tillåter substitution i den mening som avses i artikel 3.1 a ii i grundförordningen. Kapitalvaror omfattas inte av sådana godkända system enligt led i i bilaga I till grundförordningen, eftersom de inte förbrukas vid tillverkningen av exportprodukterna.

e)      Beräkning av subventionens storlek

(50)     I enlighet med artikel 7.3 i grundförordningen beräknades subventionsbeloppet på grundval av beloppet av obetalda tullar på importerade kapitalvaror, fördelat över en period som motsvarade en normal avskrivningstid för sådana kapitalvaror i den berörda industrin, dvs. 18,93 år. Ränta lades till detta belopp, så att förmånens hela värde över tiden skulle återspeglas. För detta ändamål ansågs marknadsräntan för lån i lokal valuta i Indien under översynsperioden vara lämplig.

(51)     I enlighet med artikel 7.2 och 7.3 i grundförordningen fördelades detta subventionsbelopp på exportomsättningen under översynsperioden (nämnare), eftersom subventionen är knuten till exportresultat.

(52)     Den subventionsnivå inom detta system som fastställts för sökanden under undersökningsperioden uppgår till 0,6 %.

3.5.        Fokusmarknadssystemet

a)      Rättslig grund

(53)     En närmare beskrivning av fokusmarknadssystemet finns i punkt 3.9.1–3.9.2.2 i FTP 04–09 och punkt 3.14.1–3.14.3 i FTP 09–14 samt i punkt 3.20–3.20.3 i HOP I 04–09 och punkt 3.8–3.8.2 i HOP I 09–14.

b)      Stödberättigade företag och verksamheter

(54)     Alla exporterande tillverkare och exporterande handlare kan komma i fråga för detta system.

c)      Praktiskt genomförande

(55)     Enligt detta system berättigar export av alla produkter till de länder som anges i tillägg 37 C till HOP I 04–09 och HOP I 09–14 till en tullkredit som motsvarar 2,5 % av fob-värdet av de produkter som exporteras inom ramen för systemet. Vissa typer av exportverksamhet omfattas inte av systemet, t.ex. export av importerade eller omlastade varor, leverans likställd med export, export av tjänster och exportomsättning hos företag som omfattas av systemet med särskilda ekonomiska zoner/exportorienterade företag. Vissa typer av produkter, t.ex. diamanter, ädelmetaller, malm, spannmål, socker och petroleumprodukter, omfattas inte heller av systemet.

(56)     Tullkrediter inom ramen för fokusmarknadssystemet får överföras fritt och gäller under 24 månader från och med den dag då intyget om berättigande till krediterna utfärdas. De kan användas för betalning av tull för efterföljande import av alla slags insatsvaror eller andra varor, inbegripet kapitalvaror.

(57)     Intyget om berättigande till krediterna utfärdas vid den hamn från vilken exporten gjorts och efter det att exporten utförts eller varorna avsänts. Förutsatt att sökanden ger myndigheterna kopior av alla relevanta exporthandlingar (t.ex. exportorder, fakturor, fraktsedlar, bankintyg om att exporten utförts [bank realisation certificates]) kan de indiska myndigheterna inte påverka beviljandet av tullkrediterna.

(58)     Det konstaterades att sökanden utnyttjade detta system under översynsperioden.

d)      Slutsats om fokusmarknadssystemet

(59)     Fokusmarknadssystemet innebär att sådana subventioner som avses i artikel 3.1 a ii och 3.2 i grundförordningen beviljas. En kredit inom ramen för fokusmarknadssystemet utgör ett finansiellt bidrag från Indiens myndigheter eftersom krediten i slutändan kommer att användas för att avräkna importtullar, vilket minskar de tullinkomster som Indiens myndigheter annars skulle ha fått. Tullkrediter inom ramen för fokusmarknadssystemet innebär dessutom att exportören beviljas en förmån eftersom dess likviditet förbättras.

(60)     Fokusmarknadssystemet är vidare rättsligt knutet till exportresultat och betraktas därför som selektivt och utjämningsbart enligt artikel 4.4 första stycket a i grundförordningen.

(61)     Detta system kan inte betraktas som ett godkänt restitutionssystem eller ett godkänt restitutionssystem som tillåter substitution i den mening som avses i artikel 2.1 a ii i grundförordningen. Det uppfyller inte de strikta reglerna i led i i bilaga I, bilaga II (definition av och regler rörande restitutionssystem) och bilaga III (definition av och regler rörande restitutionssystem som tillåter substitution) till grundförordningen. En exportör har ingen skyldighet att faktiskt förbruka de tullfritt importerade varorna i tillverkningsprocessen, och krediten beräknas inte på grundval av de faktiskt använda insatsvarorna. Det finns inte heller något system eller förfarande för att kontrollera vilka insatsvaror som förbrukats vid tillverkningen av den exporterade produkten eller om det skett en alltför stor återbetalning av importtull i den mening som avses i led i i bilaga I och bilagorna II och III till grundförordningen. En exportör är berättigad till förmåner enligt fokusmarknadssystemet oavsett om några insatsvaror verkligen importerats. En exportör får förmånen genom att helt enkelt exportera varor, dvs. utan att behöva visa att insatsvaror importerats. Exportörer som köper alla sina insatsvaror på hemmamarknaden och inte importerar några varor som kan användas som insatsvaror är således ändå berättigade till förmåner enligt fokusmarknadssystemet. Dessutom kan en exportör använda tullkrediterna enligt fokusmarknadssystemet för att importera kapitalvaror även om kapitalvaror inte omfattas av ett godkänt restitutionssystem enligt led i i bilaga I till grundförordningen, eftersom de inte förbrukas vid tillverkningen av exportvaran.

e)      Beräkning av subventionens storlek

(62)     Storleken på den utjämningsbara subventionen beräknades på grundval av den förmån som mottagaren fått under översynsperioden, i enlighet med sökandens periodisering av krediterna och bokföring av dem som inkomster när exportåtagandet uppfyllts. I enlighet med artikel 7.2 och 7.3 i grundförordningen fördelades detta subventionsbelopp (täljare) över exportomsättningen under översynsperioden (nämnare), eftersom subventionen var knuten till exportresultat och inte beviljades på grundval av tillverkade, framställda, exporterade eller transporterade kvantiteter.

(63)     Den subventionsnivå inom detta system som fastställts för sökanden under undersökningsperioden uppgår till mindre än 0,1 %.

3.6.        Exportkreditsystemet

(64)     Det konstaterades att sökanden fick exportkrediter till förmånliga räntesatser under översynsperioden till och med den 30 juni 2011. Den rättsliga grunden för denna förmånliga räntesats anges i cirkulärskrivelsen om exportkrediter i rupier/utländsk valuta och om kundservice till exportörer (DBOD Nr DIR.(Exp). BC 07/04.02.02/2009-10) som utfärdats av Indiens centralbank och riktar sig till samtliga affärsbanker i Indien.

(65)     Den 1 juli 2011 ändrades villkoren för exportkreditsystemet genom cirkulärskrivelsen om exportkrediter i rupier/utländsk valuta och om kundservice till exportörer (DBOD Nr DIR.(Exp).BC. 04/04.02.002/2011-12. De ändrade innebar att sökanden inte längre beviljades några förmåner. I enlighet med artikel 15.1 i grundförordningen ska detta system därför inte utjämnas.

3.7.        Systemet med befrielse från inkomstskatt

(66)     Under undersökningen framkom det att sökanden inte beviljades några förmåner enligt detta system under översynsperioden. Någon ytterligare analys av systemet behövde därför inte göras i denna undersökning.

3.8.        Västbengalens incitamentsystem 1999

(67)     Den västbengaliska delstaten ger förmånsberättigade industriföretag incitament i form av olika förmåner, bland annat avskrivning av omsättningsskatt och statlig skatt på försäljning av färdiga varor, för att uppmuntra industriell utveckling i ekonomiskt underutvecklade områden i delstaten.

a)      Rättslig grund

(68)     En närmare beskrivning av detta system såsom det tillämpas av delstaten Västbengalen finns i tillkännagivande nr 580-CI/H av den 22 juni 1999 från Västbengalens ministerium för handel och industri.

b)      Stödberättigade företag och verksamheter

(69)     Företag som etablerar en ny industrianläggning eller gör en stor utvidgning av en befintlig industrianläggning i ekonomiskt underutvecklade områden kan få förmåner inom ramen för detta system. Det finns dock en uttömmande förteckning över branscher som inte omfattas, vilket innebär att företag inom vissa verksamhetsområden inte har rätt till några förmåner enligt incitamentsystemet.

c)      Praktiskt genomförande

(70)     För att få förmåner enligt detta system måste företagen göra investeringar i ekonomiskt underutvecklade områden. Dessa områden, som motsvarar vissa territoriella enheter i Västbengalen, klassificeras i olika kategorier på grundval av ekonomisk utveckling, samtidigt som vissa utvecklade områden är uteslutna från dessa incitamentsystem. Huvudkriteriet vid fastställandet av incitamentbeloppet är investeringens storlek och det område i vilket företaget är beläget eller ska lokaliseras.

d)      Slutsats

(71)     Detta system innebär att subventioner i den mening som avses i artikel 3.1 a ii och 3.2 i grundförordningen beviljas. Det utgör ett finansiellt bidrag från den västbengaliska delstaten, eftersom de beviljade incitamenten, i detta fall avskrivning av omsättningsskatt och statlig skatt på försäljning av färdiga varor, minskar de skatteintäkter som annars skulle ha uppstått. Incitamenten innebär också att företag får förmåner eftersom de förbättrar deras finansiella situation genom att normalt tillämpliga skatter inte behöver betalas.

(72)     Systemet är vidare regionalt selektivt i den mening som avses i artikel 4.2 a och 4.3 i grundförordningen, eftersom det bara är tillgängligt för vissa företag som har gjort investeringar inom vissa särskilt fastställda geografiska områden som omfattas av den berörda delstatens behörighet. Systemet är inte tillgängligt för företag som är belägna utanför dessa områden och dessutom är förmånsnivån olika hög beroende på vilket område som berörs.

(73)     Västbengalens incitamentsystem 1999 är därför utjämningsbart.

e)      Beräkning av subventionens storlek

(74)     Subventionens storlek beräknades på grundval av det belopp av omsättningsskatt och statlig skatt på försäljning av färdiga varor som normalt skulle ha tagits ut under översynsperioden, men som inte behövde betalas till följd av tillämpningen av detta system. I enlighet med artikel 7.2 i grundförordningen fördelades subventionsbeloppet (täljare) över den totala omsättningen under översynsperioden (nämnare), eftersom subventionen inte är knuten till exportresultat och inte beviljades på grundval av tillverkade, framställda, exporterade eller transporterade kvantiteter. Den erhållna subventionsnivån uppgick till 1,4 %.

3.9.        Storleken på de utjämningsbara subventionerna

(75)     De utjämningsbara subventionernas storlek, fastställd i enlighet med grundförordningen och uttryckt i procent av värdet, är 8,7 % för sökanden. Dessa subventionsbelopp överstiger det tröskelvärde som anges i artikel 14.5 i grundförordningen.

(76)     I detta förfarande har följande subventionsnivåer fastställts för sökanden:

SYSTEM || Tullkrediter || Förmånstullar vid import av kapitalvaror || Fokusmarknadssystemet || Västbengalens incitamentsystem || Summa

Dhunseri Tea & Petrochem || 6,7 % || 0,6 % || < 0,1 % || 1,4 % || 8,7 %

(77)     Följaktligen anses det att subventioneringen fortsatte under översynsperioden, i den mening som avses i artikel 19 i grundförordningen.

3.10.      De förändrade omständigheternas varaktighet när det gäller subventionering

(78)     I enlighet med artikel 19.4 i grundförordningen undersökte kommissionen även huruvida de förändrade omständigheterna rimligen kunde anses vara av bestående karaktär.

(79)     Det konstaterades att sökanden under översynsperioden fortsatte att dra nytta av utjämningsbara subventioner från de indiska myndigheterna. Den subventionsnivå som framkom vid denna översyn var lägre än den som fastställdes under den senaste översynen. Det konstaterades även att de förändringar som sökanden gjorde gällande (se skäl 7) verkligen hade skett. Sökanden omfattades inte längre av systemet för exportorienterade företag under översynsperioden, såsom anges i skäl 41.

(80)     Det konstaterades också att det viktigaste system som sökanden utnyttjade under översynsperioden, dvs. tullkreditsystemet, slutade tillämpas den 30 september 2011. Sökanden utnyttjar för närvarande ett annat system som inte användes under översynsperioden (restitutionssystemet). Det står därför klart att den situation som rådde under översynsperioden inte var av varaktig karaktär, eftersom den under tiden redan har förändrats betydligt.

(81)     Slutsatsen dras därför att den partiella interimsöversynen bör avslutas utan att gällande utjämningsåtgärder ändras. Sökanden liksom andra berörda parter underrättades om de viktigaste omständigheter och överväganden som ligger till grund för avsikten att föreslå att undersökningen avslutas.

HÄRIGENOM FÖRESKRIVS FÖLJANDE.

Artikel 1

Den partiella interimsöversynen av de utjämningsåtgärder som tillämpas på import av polyetentereftalat, som för närvarande klassificeras enligt KN-nr 3907 60 20, från bland annat Indien, avslutas härmed utan att de gällande åtgärderna ändras.

Artikel 2

Denna förordning träder i kraft dagen efter det att den har offentliggjorts i Europeiska unionens officiella tidning.

Denna förordning är till alla delar bindande och direkt tillämplig i alla medlemsstater.

Utfärdad i Bryssel den

                                                                       På rådets vägnar

                                                                       Ordförande

[1]               EUT L 188, 18.7.2009, s. 93.

[2]               EGT L 301, 30.11.2000, s. 1.

[3]               EUT L 266, 11.10.2005, s. 1.

[4]               EUT L 59, 27.2.2007, s. 34.

[5]               EUT L 340, 19.12.2008, s. 1.

[6]               EUT C 335, 11.12.2010, s. 7.

[7]               EGT L 301, 30.11.2000, s. 21.

[8]               EUT L 343, 22.12.2009, s. 51.

[9]               EUT L 266, 11.10.2005, s. 10.

[10]             EUT L 59, 27.2.2007, s. 1.

[11]             EUT C 335, 11.12.2010, s. 6.

[12]             EUT L 266, 11.10.2005, s. 62.

[13]             EUT C 102, 2.4.2011, s. 15.

[14]             EUT C 102, 2.4.2011, s. 18.