MOTIVERING

1.           BAKGRUND

Motiv och syfte

Enligt artikel 397 i rådets direktiv 2006/112/EG[1] (nedan kallat mervärdesskattedirektivet) ska rådet enhälligt på kommissionens förslag besluta om nödvändiga åtgärder för tillämpningen av detta direktiv.

På grundval av den artikeln antog rådet förordning (EU) nr 282/2011[2], som innehåller bindande regler för tillämpningen av vissa bestämmelser i mervärdesskattedirektivet och bl.a. medför klarhet angående rättsläget för ett antal icke-bindande riktlinjer som mervärdesskattekommittén antagit sedan 1977.

En stor del av förordning (EU) nr 282/2011 består av bestämmelser som avser antagandet av direktiv 2008/8/EG[3]. Artikel 5 i det direktivet innehåller rättsliga ändringar som rör de särskilda ordningarna för telekommunikationstjänster, radio- och televisionssändningar och elektroniska tjänster som leverantörer som inte är etablerade i beskattningsmedlemsstaten tillhandahåller icke beskattningsbara personer. Förordning (EU) nr 282/2011 innehåller för närvarande inga genomförandeåtgärder med avseende på de bestämmelser som kommer att träda i kraft från och med år 2015. Det är därför nödvändigt att anpassa den förordningen för att fastställa bindande regler för tillämpningen av respektive bestämmelser i mervärdesskattedirektivet.

Dessa åtgärder bör antas av rådet så snart som möjligt och i vart fall senast i mitten av 2012, så att kommissionen och medlemsstaterna kan komma överens om de funktionella och tekniska specifikationerna för de IT-system som måste byggas upp för att genomföra dessa särskilda ordningar.

De föreslagna åtgärderna avser endast de aspekter (definitioner, ordningarnas räckvidd, rapporteringsskyldigheter, identifiering, uteslutning, mervärdesskattedeklarationer, valuta, betalningar och räkenskaper) för vilka en samsyn behövs innan IT-systemen utformas. Kommissionen kommer i ett senare skede att föreslå andra åtgärder, bl.a. med avseende på fastställande av kundens placering.

Endast kapitel XI avsnitt 2 i förordning nr 282/2011 behöver ändras.

Allmän bakgrund

För att tillgodose ändringar i reglerna om platsen för tillhandahållande av tjänster kommer den 1 januari 2015 ett flertal omfattande ändringar i mervärdesskattedirektivet att träda i kraft när det gäller de särskilda ordningarna för icke-etablerade beskattningsbara personer som tillhandahåller telekommunikationstjänster, radio- och televisionssändningar och elektroniska tjänster till icke beskattningsbara personer (den så kallade mini-one-stop-shop-ordningen). Mini-one-stop-shop-ordningen innebär att leverantören använder en webbportal i den medlemsstat där denne är registrerad för den mervärdesskatt som ska betalas i andra medlemsstater för tillhandahållande av sådana tjänster till privata konsumenter. En sådan ordning är redan i drift för företag från tredjeländer som tillhandahåller elektroniska tjänster.

Till följd av ändringarna kommer ordningen för företag från tredjeländer, som för närvarande endast gäller tillhandahållande av elektroniska tjänster, att utvidgas till telekommunikationstjänster samt radio- och televisionssändningar. Samtidigt kommer en andra särskild ordning som omfattar samma typ av tjänster att införas för företag inom EU.

Dessa rättsliga ändringar kommer att leda till en väsentlig utökning av räckvidden för den nuvarande mini-one-stop-shop-ordningen, vilket innebär att många fler beskattningsbara personer kommer att kunna utnyttja någon av de särskilda ordningarna. Detta är en utmaning för såväl skattemyndigheter som företag eftersom de måste inrätta administrativa förfaranden och IT-system som till fullo överensstämmer med de nya rättsliga kraven.

För att se till att rättsläget är klart är det nödvändigt att fastställa tydliga och bindande regler för tillämpningen av mervärdesskattedirektivets bestämmelser om de särskilda ordningarna för icke-etablerade beskattningsbara personer som tillhandahåller telekommunikationstjänster, radio- och televisionssändningar och elektroniska tjänster till icke beskattningsbara personer som träder i kraft från och med den 1 januari 2015. De gällande bestämmelserna i förordning (EU) nr 282/2011 om mini-one-stop-shop-ordningen kommer att vara föråldrade efter den 31 december 2014. Kapitel XI avsnitt 2 i förordning (EU) nr 282/2011 bör därför ersättas med en ny enhetlig uppsättning genomförandeåtgärder som omfattar de två särskilda ordningarna för företag inom EU respektive företag i tredjeländer med tillämpning från och med den 1 januari 2015.

2.           RESULTAT AV SAMRÅD MED BERÖRDA PARTER OCH KONSEKVENSANALYSER

Samråd med berörda parter

För att identifiera de områden där genomförandeåtgärder är nödvändiga för att säkerställa en enhetlig tillämpning av bestämmelserna i mervärdesskattedirektivet, genomfördes ett omfattande samråd med medlemsstaterna under ett Fiscalis-seminarium och ett möte för arbetsgrupp nr 1. Åsiktsutbyte med företag genomfördes även inom expertgruppen för företagare på området för mervärdesskatt.

Extern experthjälp

Någon extern experthjälp har inte behövts.

Konsekvensanalys

De berörda åtgärderna är rent tekniska och består enbart av ett fastställande av hur de bestämmelser som rådet antagit ska tillämpas. Därför behövs ingen konsekvensanalys.

3.           RÄTTSLIGA ASPEKTER

Subsidiaritetsprincipen

Subsidiaritetsprincipen är tillämplig eftersom förslaget inte avser ett område där EU är ensamt behörigt. Målen för förslaget kan inte i tillräcklig utsträckning uppnås av medlemsstaterna själva. Även om medlemsstaterna har behörighet i fråga om införlivande av EU-lagstiftning är det mycket viktigt att bestämmelserna och ändringarna införlivas i nationell lagstiftning på ett samordnat sätt, så att inte skiljaktiga tillämpningsföreskrifter antas av medlemsstaterna och blir ett hinder för en välfungerande mini-one-stop-shop-ordning. Av dessa skäl kan enbart åtgärder på EU-nivå garantera likvärdig behandling av företag och privatpersoner i Europeiska unionen. Förslaget är därför förenligt med subsidiaritetsprincipen.

Proportionalitetsprincipen

Ändringen av rådets förordning (EU) nr 282/2011 är nödvändig för att anpassa den till respektive bestämmelser i mervärdesskattedirektivet så som dessa kommer att gälla från och med den 1 januari 2015. De nya bestämmelserna gäller direktiv 2008/8/EG om ändring av direktiv 2006/112/EG med avseende på platsen för tillhandahållande av tjänster. Dessa åtgärder är nödvändiga för att genomföra mervärdesskattedirektivet.

Förslaget är därför förenligt med proportionalitetsprincipen.

2012/0001 (NLE)

Förslag till

RÅDETS FÖRORDNING

om ändring av rådets genomförandeförordning (EU) nr 282/2011 vad gäller de särskilda ordningarna för icke-etablerade beskattningsbara personer som tillhandahåller telekommunikationstjänster, radio- och televisionssändningar och elektroniska tjänster till icke beskattningsbara personer

EUROPEISKA UNIONENS RÅD HAR ANTAGIT DENNA FÖRORDNING

med beaktande av fördraget om Europeiska unionens funktionssätt,

med beaktande av rådets direktiv 2006/112/EG av den 28 november 2006 om ett gemensamt system för mervärdesskatt[4], särskilt artikel 397,

med beaktande av Europeiska kommissionens förslag, och

av följande skäl:

(1) Enligt direktiv 2006/112/EG, ändrat genom direktiv 2008/8/EG[5], ska från och med den 1 januari 2015 alla telekommunikationstjänster, radio- och televisionssändningar samt elektroniska tjänster beskattas i den medlemsstat där kunden är etablerad eller där denne är bosatt eller stadigvarande vistas (nedan kallad konsumtionsmedlemsstat), oavsett var den beskattningsbara person som tillhandahåller dessa tjänster är etablerad.

(2) För att göra det lättare att fullgöra skattemässiga skyldigheter när sådana tjänster tillhandahålls icke beskattningsbara personer har en särskild ordning inrättats för beskattningsbara personer som är etablerade inom unionen men inte i den medlemsstat där tjänsterna tillhandahålls (nedan kallad unionsordningen). Även den nu gällande särskilda ordningen för beskattningsbara personer som inte är etablerade inom unionen (nedan kallad tredjeländerordningen) bör utvidgas till att omfatta alla de tjänsterna. Härigenom bör det bli möjligt för icke-etablerade beskattningsbara personer att utse en identifieringsmedlemsstat som enda elektronisk kontaktpunkt för mervärdesskatteregistrering och mervärdesskattedeklaration.

(3) En beskattningsbar person med etableringsställen i mer än en medlemsstat bör enligt unionsordningen kunna utse vilken som helst av de berörda medlemsstaterna till identifieringsmedlemsstat, med undantag för om han har etablerat sätet för sin ekonomiska verksamhet inom unionen. I så fall bör det säkerställas att identifieringsmedlemsstaten är den medlemsstat där den beskattningsbara personen har etablerat sätet för sin ekonomiska verksamhet.

(4) För att undvika orimligt stora bördor för beskattningsbara personer som utnyttjar unionsordningen bör det göras klart att om den beskattningsbara personen har angett en viss medlemsstat som sin identifieringsmedlemsstat ska han inte längre vara bunden av det beslutet så snart som han upphör att ha ett fast etableringsställe i den medlemsstaten.

(5) Telekommunikationstjänster, radio- och televisionssändningar samt elektroniska tjänster som tillhandahålls i medlemsstater där en beskattningsbar person har etablerat sätet för sin ekonomiska verksamhet eller har ett fast etableringsställe omfattas inte av någon av de särskilda ordningarna. Det bör göras klart att sådant tillhandahållande ska deklareras direkt till den berörda medlemsstaten.

(6) Eftersom båda de särskilda ordningarna är frivilliga får en icke-etablerad beskattningsbar person när som helst besluta att sluta utnyttja ordningen. Det är nödvändigt att fastställa tidpunkten för när ett sådant beslut ska få verkan.

(7) Det bör göras klart att medlemsstaterna måste tillåta alla beskattningsbara personer att utnyttja unionsordningen om kunden är etablerad eller är bosatt eller stadigvarande vistas i en annan medlemsstat än de där den beskattningsbara personen har etablerat sätet för sin ekonomiska verksamhet eller har ett fast etableringsställe.

(8) För att kunna hålla registreringsuppgifterna i sin databas uppdaterade förlitar sig identifieringsmedlemsstaten på de uppgifter som lämnas av den beskattningsbara personen. För att garantera att databaserna uppdateras utan dröjsmål är det nödvändigt att fastställa en tidsfrist inom vilken den beskattningsbara personen ska överlämna all relevant information om verksamhetens inledande, upphörande eller förändring inom ramen för den särskilda ordningen.

(9) Ett registreringsnummer för mervärdesskatt måste tilldelas en beskattningsbar person som inte är etablerad innan någon av de särskilda ordningarna kan utnyttjas. För att undvika att ordningen utnyttjas retroaktivt av beskattningsbara personer som redan är registrerade för mervärdesskatt är det nödvändigt att göra klart från och med vilken tidpunkt de särskilda ordningarna ska gälla.

(10) För att undvika eventuella behörighetskonflikter mellan medlemsstaterna bör det särskilt anges vilken medlemsstat som får utesluta en beskattningsbar person från utnyttjandet av en särskild ordning, när den medlemsstaten ska fatta ett sådant beslut och från vilken tidpunkt det beslutet ska ha verkan.

(11) Det bör göras klart när en icke-etablerad beskattningsbar person som utnyttjar någon av de särskilda ordningarna kan anses ha upphört att bedriva sin verksamhet enligt den ordningen. Det bör även göras klart vad som, för den icke-etablerade beskattningsbara personen, utgör ständiga brott mot reglerna för ordningen i fråga.

(12) För att främja regelefterlevnad och undvika onödiga bördor för skattemyndigheter, bör en beskattningsbar person som är utesluten från någon av de särskilda ordningarna på grund av ständiga brott mot reglerna under en viss tid vägras anslutning till alla ordningar.

(13) När en beskattningsbar person utesluts från någon av de särskilda ordningarna bör det göras klart att alla skattemässiga skyldigheter måste fullgöras gentemot skattemyndigheterna i den berörda konsumtionsmedlemsstaten, inbegripet eventuella justeringar av de mervärdesskattedeklarationer som lämnats in enligt den särskilda ordningen eller inbetalningar av mervärdesskatt avseende de deklarationerna.

(14) Varje deklarationsperiod bör behandlas separat så att det blir lättare för konsumtionsmedlemsstaterna att utföra kontroller och ändringar bör endast göras av den berörda mervärdesskattedeklarationen. Dessutom bör det göras klart att flera på varandra följande ändringar av samma mervärdesskattedeklaration är möjliga.

(15) Det är av kontrollskäl lämpligt att kräva att en mervärdesskattedeklaration ska lämnas in av den icke-etablerade beskattningsbara personen till identifieringsmedlemsstaten, även när inga tjänster har tillhandahållits under deklarationsperioden. När det gäller innehållet bör det göras klart att det exakta mervärdesskattebeloppet måste anges utan avrundning uppåt eller nedåt.

(16) För ändringar i mervärdesskattedeklarationen är det nödvändigt att fastställa en tidsfrist inom vilken deklarationen måste ändras av identifieringsmedlemsstaten på begäran av den icke-etablerade beskattningsbara personen. Konsumtionsmedlemsstaterna bör under alla förhållanden kunna godta eller begära relevanta uppgifter direkt från den beskattningsbara personen och behandla beslut om mervärdesskatt.

(17) Om identifieringsmedlemsstaten inte har antagit euron som gemensam valuta bör den icke-etablerade beskattningsbara personen vara bunden av beslutet från den medlemsstaten när det gäller den valuta i vilken alla mervärdesskattedeklarationer enligt de särskilda ordningarna ska göras.

(18) För att betalningarna ska fördelas bättre bör det säkerställas att mervärdesskattebelopp som betalas inom ramen för de särskilda ordningarna är hänförliga till den mervärdesskattedeklaration som har lämnats in. Eventuella senare ändringar av de belopp som betalats bör endast utföras med hänvisning till den deklarationen och får inte tas upp i en annan deklaration eller justeras i en senare deklaration.

(19) Vid utebliven betalning, otillräcklig betalning eller överskjutande betalning från en icke-etablerad beskattningsbar person samt med hänsyn till ränta, straffavgifter och övriga tillhörande avgifter, är det nödvändigt att specificera identifieringsmedlemsstatens och konsumtionsmedlemsstaternas respektive ansvar för att underlätta uppbörden av mervärdesskatt och säkerställa att rätt belopp betalas för de tjänster som tillhandahålls inom ramen för de särskilda ordningarna.

(20) De räkenskaper som förs av icke-etablerade beskattningsbara personer måste vara tillräckligt detaljerade. Det bör fastställas vad som minst krävs av dessa räkenskaper i fråga om uppgifter.

(21) För att göra det lättare att genomföra de särskilda ordningarna och för att de tillhandahållna tjänsterna från och med den 1 januari 2015 ska kunna omfattas av de ordningarna, bör det vara möjligt för icke-etablerade beskattningsbara personer att lämna in sina registreringsuppgifter till den medlemsstat som de utsett till identifieringsmedlemsstat redan från och med den 1 oktober 2014.

(22) Förordning (EU) nr 282/2011 bör därför ändras i enlighet med detta.

HÄRIGENOM FÖRESKRIVS FÖLJANDE.

Artikel 1

I förordning (EU) nr 282/2011

ska avsnitt 2 i kapitel XI ersättas med följande:

”AVSNITT 2

Särskild ordning för icke-etablerade beskattningsbara personer som tillhandahåller telekommunikationstjänster, radio- och televisionssändningar samt elektroniska tjänster till icke beskattningsbara personer (Artiklarna 358–369k i direktiv 2006/112/EG)

Underavsnitt 1

Definitioner

Artikel 57a

I detta avsnitt avses med:

1)           tredjeländerordning: särskild ordning för telekommunikationstjänster, radio- och televisionssändningar samt elektroniska tjänster som tillhandahålls av beskattningsbara personer som inte är etablerade inom unionen enligt avdelning XII kapitel 6 avsnitt 2 i direktiv 2006/112/EG,

2)           unionsordning: särskild ordning för telekommunikationstjänster, radio- och televisionssändningar samt elektroniska tjänster som tillhandahålls av beskattningsbara personer som är etablerade inom unionen men inte i konsumtionsmedlemsstaten enligt avdelning XII kapitel 6 avsnitt 3 i direktiv 2006/112/EG,

3)           särskilda ordningar: tredjeländerordning och unionsordning,

4)           beskattningsbar person: en beskattningsbar person som inte är etablerad inom unionen enligt definitionen i artikel 358a.1 i direktiv 2006/112/EG eller en beskattningsbar person som inte är etablerad i konsumtionsmedlemsstaten enligt definitionen i artikel 369a.1 i det direktivet.

Underavsnitt 2

Tillämpning av de särskilda ordningarna

Artikel 57b

En beskattningsbar person med mer än ett etableringsställe inom unionen får ange vilken som helst av de medlemsstater där han är etablerad som identifieringsmedlemsstat i enlighet med artikel 369a.2 i direktiv 2006/112/EG.

Om den beskattningsbara personen har etablerat sätet för sin ekonomiska verksamhet inom unionen ska dock den medlemsstat där han har etablerat sätet för sin ekonomiska verksamhet utses till identifieringsmedlemsstaten.

Artikel 57c

Om en beskattningsbar person som utnyttjar unionsordningen upphör att ha ett fast etableringsställe i den medlemsstat som av honom enligt artikel 369a.2 i direktiv 2006/112/EG anmälts som identifieringsmedlemsstaten ska han dock inte längre vara bunden av det beslutet.

Underavsnitt 3

Räckvidd för de särskilda ordningarna

Artikel 57d

Unionsordningen ska inte gälla telekommunikationstjänster, radio- och televisionssändningar samt elektroniska tjänster som tillhandahålls i en medlemsstat där den beskattningsbara personen har etablerat sätet för sin ekonomiska verksamhet eller har ett fast etableringsställe. Det tillhandahållandet ska i stället deklareras till de behöriga skattemyndigheterna i den medlemsstaten i den mervärdesskattedeklaration som avses i artikel 250 i direktiv 2006/112/EG.

Artikel 57e

Medlemsstaterna ska, utan att det påverkar tillämpningen av artikel 57d, tillåta att en beskattningsbar person utnyttjar unionsordningen i en medlemsstat där kunden är etablerad, är bosatt eller stadigvarande vistas.

Underavsnitt 4

Rapporteringsskyldigheter

Artikel 57f

Den beskattningsbara personen ska till identifieringsmedlemsstaten lämna de uppgifter som krävs enligt artiklarna 360, 361 och 369c i direktiv 2006/112/EG, samt anmäla eventuella ändringar av den information som har lämnats inom 30 dagar från det att informationen är tillgänglig för honom.

Underavsnitt 5

Registrering

Artikel 57g

När en beskattningsbar person underrättar identifieringsmedlemsstaten om att hans verksamhet inom ramen för en av de särskilda ordningarna inleds, ska ordningen gälla från och med den första dagen av följande kalenderkvartal.

Om verksamheten inleds för första gången och tjänsterna tillhandahålls före den första dagen av nästa kalenderkvartal, ska dock ordningen gälla från och med den dag då det första tillhandahållandet äger rum, förutsatt att tillhandahållandet görs under det kalenderkvartal under vilket underrättelsen äger rum.

Artikel 57h

Medlemsstaterna ska på begäran tillåta en beskattningsbar person som utnyttjar någon av de särskilda ordningarna att upphöra att utnyttja den ordningen. Den beskattningsbara personen ska underrätta identifieringsmedlemsstaten senast 10 dagar före slutet av det kalenderkvartal efter vilket han avser att upphöra att utnyttja ordningen. Upphörandet ska ha verkan från och med den första dagen av nästa kalenderkvartal.

När en beskattningsbar person beslutar att sluta utnyttja en av de särskilda ordningarna ska han uteslutas från utnyttjandet av den ordningen i alla medlemsstater i minst ett kalenderår från den dag då utnyttjandet upphörde.

Underavsnitt 6

Uteslutning

Artikel 58

Om en beskattningsbar person som utnyttjar en av de särskilda ordningarna uppfyller minst ett av de kriterier för uteslutning som anges i artiklarna 363 eller 369e i direktiv 2006/112/EG, ska identifieringsmedlemsstaten utesluta den beskattningsbara personen från den ordningen.

Endast identifieringsmedlemsstaten ska ha tillstånd att utesluta en beskattningsbar person från rätten att utnyttja någon av de särskilda ordningarna.

Identifieringsmedlemsstaten får grunda sitt beslut om uteslutning på alla tillgängliga uppgifter, inbegripet information som tillhandahålls av en annan medlemsstat.

Uteslutningen ska ha verkan från och med den första dagen av följande kalenderkvartal.

Artikel 58a

Om en beskattningsbar person som utnyttjar en av de särskilda ordningarna inte har tillhandahållit någon av de tjänster som omfattas av den ordningen i någon konsumtionsmedlemsstat i åtta på varandra följande kalenderkvartal, ska han antas ha avslutat sin beskattningsbara verksamhet i den mening som avses i artikel 363 b eller artikel 369e b i direktiv 2006/112/EG.

Artikel 58b

Om en beskattningsbar person utesluts från någon av de särskilda ordningarna på grund av ständiga brott mot reglerna i den ordningen, ska han förbli utesluten från utnyttjande av båda ordningarna i alla medlemsstater till slutet av det andra kalenderåret efter det kalenderår då han uteslöts.

En beskattningsbar person ska anses ha ständigt brutit mot reglerna i en av de särskilda ordningarna i den mening som avses i artikel 363 d eller artikel 369e d i direktiv 2006/112/EG i minst följande fall:

a)           Om han inte har lämnat in mervärdesskattedeklarationer i tre på varandra följande kalenderkvartal.

b)           Om han inte har betalat in några mervärdesskattebelopp som ska betalas i tre på varandra följande kalenderkvartal.

Artikel 58c

Om en beskattningsbar person utesluts från någon av de särskilda ordningarna ska han fullgöra alla mervärdesskatteskyldigheter som avser tillhandahållande av telekommunikationstjänster, radio- och televisionssändningar samt elektroniska tjänster direkt hos skattemyndigheterna i den berörda konsumtionsmedlemsstaten, inbegripet eventuella korrigeringar som ska göras i mervärdesskattedeklarationer som lämnats in före uteslutningen eller eventuella mervärdesskattebetalningar.

Underavsnitt 7

Mervärdesskattedeklaration

Artikel 59

Varje deklarationsperiod i den mening som avses i artikel 364 eller artikel 369f i direktiv 2006/112/EG ska vara en separat deklarationsperiod.

Om en beskattningsbar person i enlighet med artikel 57g andra stycket i denna förordning har varit registrerad inom ramen för en av de särskilda ordningarna under en deklarationsperiod, ska han lämna in en mervärdesskattedeklaration som omfattar hela deklarationsperioden.

Artikel 59a

Om inga tjänster tillhandahålls inom ramen för de särskilda ordningarna under en deklarationsperiod, ska den beskattningsbara personen lämna in en mervärdesskattedeklaration i vilken det anges att inga tillhandahållanden har gjorts under den perioden (en noll-mervärdesskattedeklaration).

Artikel 60

Belopp i mervärdesskattedeklarationer som upprättas inom ramen för de särskilda ordningarna ska inte avrundas uppåt eller nedåt till närmaste heltal i den berörda valutan. Det exakta mervärdesskattebeloppet ska redovisas och betalas.

Artikel 61

När en mervärdesskattedeklaration har lämnats in enligt artikel 364 eller artikel 369f i direktiv 2006/112/EG får eventuella senare ändringar av de siffror som anges i denna endast göras genom en ändring av den deklarationen och inte genom en justering i en senare deklaration. Det ska vara tillåtet att göra flera på varandra följande ändringar i samma deklaration.

Sådana ändringar i deklarationen ska vara tillåtna genom de särskilda ordningarna i upp till fem år efter den dag då den ursprungliga deklarationen lämnades in. Detta ska gälla utan att det påverkar en konsumtionsmedlemsstats rättighet att godta eller begära att en sådan ändring lämnas in av den beskattningsbara personen.

Underavsnitt 8

Valuta

Artikel 61a

Om en identifieringsmedlemsstat som inte har infört euron som gemensam valuta fastställer att mervärdesskattedeklarationen ska upprättas i nationell valuta ska detta gälla alla beskattningsbara personer.

Underavsnitt 9

Betalningar

Artikel 62

Mervärdesskattebelopp som betalas enligt artikel 367 eller artikel 369i i direktiv 2006/112/EG ska vara hänförliga till den mervärdesskattedeklaration som lämnats in enligt artikel 364 eller artikel 369f i det direktivet. Eventuella senare justeringar av de belopp som betalats får endast utföras med hänvisning till den deklarationen och får inte tas upp i en annan deklaration eller justeras i en senare deklaration. Varje betalning ska göras med hänvisning till referensnumret på den specifika deklarationen.

Artikel 63

En identifieringsmedlemsstat som mottar ett belopp som är högre än det som följer av den mervärdesskattedeklaration som lämnats in enligt artikel 364 eller artikel 369f i direktiv 2006/112/EG, ska återbetala det överskjutande beloppet direkt till den berörda beskattningsbara personen.

Om en identifieringsmedlemsstat har mottagit ett belopp avseende en mervärdesskattedeklaration som senare visar sig vara felaktig och den medlemsstaten redan har fördelat detta belopp till konsumtionsmedlemsstaterna, ska dessa återbetala eventuella överskjutande belopp direkt till den beskattningsbara personen. Medlemsstaterna i fråga ska i så fall underrätta identifieringsmedlemsstaten om beloppet på de återbetalningarna.

Artikel 63a

Den beskattningsbara personen ska göra alla betalningar direkt till identifieringsmedlemsstaten.

Om den betalning som gjorts inte överensstämmer med det belopp som är hänförligt till den mervärdesskattedeklaration som lämnats in enligt artikel 364 eller artikel 369f i direktiv 2006/112/EG, ska identifieringsmedlemsstaten på elektronisk väg påminna den beskattningsbara personen om eventuell mervärdesskatt som förfallit till betalning inom 10 dagar från slutet av den period som avses i artikel 367 eller artikel 369i i direktiv 2006/112/EG.

Den berörda konsumtionsmedlemsstaten ska ha ansvaret för eventuella senare påminnelser och åtgärder för att driva in mervärdesskatten.

Artikel 63b

Om en mervärdesskattedeklaration är ofullständig eller felaktig, lämnas in för sent eller om mervärdesskatten betalas för sent, ska eventuell ränta, straffavgift eller annan avgift betalas direkt till konsumtionsmedlemsstaten.

Underavsnitt 10

Räkenskaper

Artikel 63c

1. De räkenskaper som förs av den beskattningsbara personen ska innehålla följande uppgifter för att anses vara tillräckligt detaljerade i den mening som avses i artiklarna 369 och 369k i direktiv 2006/112/EG:

a)           Konsumtionsmedlemsstat till vilken tillhandahållandet av tjänsterna görs.

b)           Typ av tjänster som tillhandahålls.

c)           Datum för tillhandahållandet av tjänster.

d)           Beskattningsunderlag.

e)           Eventuella senare ökningar eller minskningar av beskattningsunderlaget.

f)            Tillämpad mervärdesskattesats.

g)           Mervärdesskattebelopp som ska betalas.

h)           Datum och belopp för mottagna betalningar.

i)            Eventuella förskottsbetalningar innan tillhandahållandet av tjänsterna görs.

j)            Om faktura utfärdas, de uppgifter som fakturan innehåller.

k)           Kundens namn, om den beskattningsbara personen känner till detta.

l)            Plats där kunden är etablerad eller där denne är bosatt eller stadigvarande vistas, om den beskattningsbara personen känner till detta.

2. De uppgifter som avses i punkt 1 ska registreras av den beskattningsbara personen på ett sådant sätt att de kan göras tillgängliga utan dröjsmål och för varje enskild tjänst som tillhandahålls.”

Artikel 2

Denna förordning träder i kraft den tjugonde dagen efter det att den har offentliggjorts i Europeiska unionens officiella tidning.

Den ska tillämpas från och med den 1 januari 2015.

Medlemsstaterna ska dock tillåta icke-etablerade beskattningsbara personer att lämna de uppgifter som krävs enligt artikel 360 eller artikel 369c i direktiv 2006/112/EG, ändrat genom direktiv 2008/8/EG, för registrering enligt de särskilda ordningarna för icke-etablerade beskattningsbara personer som tillhandahåller telekommunikationstjänster, radio- och televisionssändningar samt elektroniska tjänster till icke beskattningsbara personer från och med den 1 oktober 2014.

Denna förordning är till alla delar bindande och direkt tillämplig i alla medlemsstater.

Utfärdad i Bryssel den

                                                                       På rådets vägnar

                                                                       Ordförande

[1]               Rådets direktiv 2006/112/EG av den 28 november 2006 om ett gemensamt system för mervärdesskatt (EUT L 347, 11.12.2006, s. 1).

[2]               Rådets genomförandeförordning (EU) nr 282/2011 av den 15 mars 2011 om fastställande av tillämpningsföreskrifter för direktiv 2006/112/EG om ett gemensamt system för mervärdesskatt (omarbetning) (EUT L 77, 23.3.2011, s. 1).

[3]               Rådets direktiv 2008/8/EG av den 12 februari 2008 om ändring av direktiv 2006/112/EG med avseende på platsen för tillhandahållande av tjänster (EUT L 44, 20.2.2008, s. 11).

[4]               EUT L 347, 11.12.2006, s. 1.

[5]               EUT L 44, 20.2.2008, s. 11.