GEMENSAMT MEDDELANDE TILL EUROPAPARLAMENTET OCH RÅDET Europeiska unionens politik för den arktiska regionen: framsteg sedan 2008 och vägen framåt /* JOIN/2012/019 final */
GEMENSAMT MEDDELANDE TILL
EUROPAPARLAMENTET OCH RÅDET Europeiska unionens politik för den arktiska
regionen: framsteg sedan 2008 och vägen framåt Sammanfattning I ett skede då klimatförändringen och den
ekonomiska utvecklingen i den arktiska regionen (nedan även kallad Arktis)
går allt snabbare bör Europeiska unionen öka sitt engagemang för att
tillsammans med sina arktiska partner möta utmaningen att skydda miljön och
säkerställa en hållbar utveckling i Arktis. Klimatförändringen märks ingenstans
tydligare än i Arktis, som är en mycket viktig och sårbar del av jordens natur
och klimatsystem. Havsisen i Arktis smälter snabbt, vilket ger upphov till en
självaccelererande global uppvärmning[1]
och påverkar både ekosystemen och ursprungsbefolkningarnas traditionella
försörjning. I detta gemensamma meddelande från
kommissionen och den höga representanten redovisas målen för ett ökat
EU-engagemang i arktiska frågor. Det ska också ses mot bakgrund av Europeiska
kommissionens ansökan om att på EU:s vägnar tilldelas permanent
observatörsstatus i Arktiska rådet, vilken undertecknades gemensamt av vice
ordförande Catherine Ashton och kommissionsledamot Maria Damanaki, och av
Catherine Ashtons besök i den arktiska regionen (Rovaniemi, Kiruna och
Svalbard) i mars 2012 i egenskap av hög representant och vice ordförande. Sedan
2008, då kommissionen antog sitt första meddelande om Arktis har EU etablerat
sig som en viktig aktör till stöd för regionen. Europeiska unionen har bidragit
till att öka medvetenheten om den inverkan den har på miljön i Arktis och
potentialen för en hållbar utveckling i regionen som gynnar både den lokala
befolkningen i regionen och EU. De snabba förändringarna i Arktis utgör ett
starkt motiv för EU:s engagemang för miljöskydd och kamp mot klimatförändringen.
Förändringarna föranleder också EU att öka sina investeringar i forskning om
klimatförändringen i Arktis, som grundval för ytterligare globala och regionala
åtgärder. · Temperaturen under perioden 2005–2010 var den högsta som någonsin uppmätts i Arktis. · Norra ishavet förväntas bli nästan isfritt på sommaren inom de kommande 30–40 åren. · Smältningen av arktiska glaciärer och mindre inlandsisar samt det grönländska istäcket bidrog med 40 % av den höjning av den globala havsnivån som konstaterades mellan 2003 och 2008. (Källa: Arctic Monitoring and Assessment Programme, 2011 assessment of the impacts of climate change on Snow, Water, Ice and Permafrost in the Arctic (SWIPA)) Förändringen av det arktiska landskapet håller
samtidigt på att öppna för nya transportleder och utvinning av både
mineraltillgångar och andra naturresurser. Samtidigt som detta kommer att gynna
både den regionala och globala ekonomin kommer det också att få återverkningar
på Arktis känsliga miljö om inte den nya ekonomiska aktiviteten sköts med
yttersta försiktighet. Det kommer att kräva ny teknik och en omfattande
kunskapsbas för att se till att de ekonomiska möjligheterna inte leder till
avsteg från stränga miljökrav eller sker på bekostnad av den unika arktiska
miljön. · Enligt US Geological Survey 2009 beräknas 13 % av världens oupptäckta oljetillgångar och 30 % av dess oupptäckta gastillgångar finnas i den arktiska regionen. · Nordostpassagen, som sträcker sig från Europa till Asien, kan förkorta den tid lastfartyg behöver för att ta sig mellan Stilla havet och Atlanten med cirka en tredjedel. Rutten Yokohama-London via Suezkanalen uppmäter t.ex. 11 447 nautiska mil, medan Nordostpassagen mellan samma hamnar skulle vara cirka 7 474 nautiska mil. · 88 % av EU:s totala produktion av järnmalm produceras i Barentsregionen. · Det bor sammanlagt ungefär fyra miljoner personer i den arktiska regionen. Av denna totala befolkning utgör ursprungsbefolkningar cirka 10 %. Arktis är ett
område av växande strategisk betydelse. Regionen illustrerar också hur
framgångsrikt internationellt samarbete kan bidra till fred och säkerhet. Det
nyligen ingångna fördraget mellan Norge och Ryssland om sjögränser och
samarbete i området vid Barents hav och Norra ishavet är ett sådant positivt
exempel. Staterna i regionen samarbetar också på basis av den befintliga
internationella rättsordningen, bl.a. Förenta nationernas havsrättskonvention.
Arktiska rådet, där alla stater i regionen och även ursprungsbefolkningarna är
representerade, håller nu på att etableras som det ledande regionala organet. Europeiska unionen har en viktig roll att
spela för att stödja detta framgångsrika samarbete och hjälpa till att hantera
de utmaningar som regionen står inför. Europeiska unionen är den främsta
internationella förespråkaren för ökade internationella insatser för att
bekämpa klimatförändringen genom utveckling av alternativa energikällor,
resurseffektivitet och forskning om klimatförändringarna. Tre av EU:s
medlemsstater är också företrädda i Arktiska rådet (potentiellt fyra med
Island), och EU är också en av de viktigaste destinationerna för resurser och
varor från Arktis. Många av unionens politikområden och bestämmelser har därför
betydelse för de berörda parterna i Arktis. Europeiska unionen vill också ha
närmare kontakter sina partner i Arktis, för få större insikt i de problem och
frågor som är viktiga för dem och för att lösa gemensamma utmaningar på ett
samordnat sätt. Några exempel på hur EU:s politik gynnar Arktis: – Kampen mot klimatförändringen: EU är på rätt väg för att uppnå sitt Kyotomål, har gjort konventionens mål att minska växthusgasutsläppen med 20 % till lag och är fast beslutet att också nå det långsiktiga målet att minska utsläppen med 80–95 % till 2050. – Forskning om miljön i Arktis: Kommissionen har gjort ett banbrytande arbete för att utvärdera EU:s nuvarande och framtida inverkan på Arktis, och kommit till slutsatsen att EU har en väsentlig betydelse för den socioekonomiska och miljömässiga utvecklingen i Arktis. – Investeringar i hållbar utveckling i norr: Under perioden 2007–2013 bidrar EU med drygt 1,14 miljarder euro för att utveckla den ekonomiska, sociala och miljömässiga potentialen i de arktiska delarna av EU och deras grannregioner. – Arbete för att minska osäkerheten för framtiden och övervakning av förändringar i Arktis: Genom det sjunde ramprogrammet har EU bidragit med ungefär 200 miljoner euro i EU-medel till internationell forskningsverksamhet i Arktis. – Sjöfart och sjösäkerhet: Eftersom närmare 90 % av EU:s utrikeshandel transporteras med fartyg har EU stor erfarenhet inom sjöfart, varvsindustri, satellitnavigering, sök- och räddningsinsatser och utveckling av hamninfrastruktur. Detta meddelande innehåller en genomgång av
EU:s insatser i Arktis sedan 2008 och en färdplan för dess åtaganden för det framtida
samarbetet med partnerna i Arktis. Som framgår av detta gemensamma meddelande
har EU valt en övergripande ansats i fråga om Arktis, och målet är att utnyttja
EU:s starka sidor, främja en utveckling under ansvar och utöka samarbetet och
dialogen med alla berörda parter i regionen. Kommissionen och den höga representanten föreslår alltså en vidareutveckling av EU:s politik i fråga om Arktis. EU kommer att – stödja forskning och sprida kunskap för att lösa problemen med miljö- och klimatförändringar i Arktis, – agera ansvarsfullt för att bidra till ekonomisk utveckling i Arktis på grundval av en hållbar resursanvändning och miljömässig sakkunskap, – ytterligare öka sitt engagemang och sin dialog med de arktiska staterna, ursprungsbefolkningar och andra partner. I den första delen av detta gemensamma
meddelande föreslår kommissionen och den höga representanten ett antal lämpliga
byggstenar för EU:s konstruktiva engagemang i Arktis, med målet att säkra en
hållbar utveckling och bidra till ett effektivt skydd av ekosystemet. Den andra delen av meddelandet är ett svar på
rådets begäran om uppföljning av dess slutsatser om arktiska frågor[2] och
Europaparlamentets resolution om en hållbar EU-politik för de nordligaste
regionerna[3].
Här framhålls bland annat EU:s allt bredare engagemang i regionen, och det ges
också en lägesrapport över de frågor som togs upp i kommissionens tidigare
meddelande om Europeiska unionen och Arktis från november 2008[4]. Närmare
information om framstegen på de politikområden som nämns i meddelandet finns i
två medföljande dokument: 1. Arbetsdokumentet från kommissionens
avdelningar med titeln Inventory of activities in the framework of
developing a European Union Arctic Policy (sammanfattning av de åtgärder
som vidtagits i samband med utarbetandet av EU:s politik för Arktis). 2. Arbetsdokumentet från kommissionens
avdelningar med titeln Space and the Arctic (rymden och Arktis). Kommissionen och
den höga representanten kommer också att inleda en process för vittomfattande
dialog och samråd med de arktiska staterna samt ursprungsbefolkningarna och
andra berörda parter. Detta kommer att hjälpa EU att ytterligare
finslipa sin politik och se till att dess framtida bidrag till Arktis har stöd
från regionala aktörer och bidrar till de arktiska staternas gemensamma
insatser. Kommissionen och den höga representanten ser
fram emot diskussioner med rådet och Europaparlamentet om detta meddelande. Del 1: Att möta de kommande utmaningarna Kommissionens tre centrala politiska mål från
2008 kan sammanfattas på följande sätt: –
Att skydda och bevara Arktis i samarbete med dess
befolkning. –
Att främja hållbar resursanvändning. –
Att vidareutveckla det internationella samarbetet. EU:s insatser sedan 2008 har lett till
påtagliga resultat[5]
i fråga om miljöskydd, forskning och ekonomisk utveckling, och den särskilda
tonvikten på skydd av den arktiska miljön förblir hörnstenen i EU:s politik
gentemot Arktis. Eftersom det uppenbart sker snabba förändringar i Arktis är
tiden nu mogen för att vidareutveckla EU:s politik i förhållande till regionen,
välja en bredare ansats och koppla den till EU:s Europa 2020-strategi för smart
och hållbar tillväxt för alla, samtidigt som man bör fortsätta att stödja alla
ansträngningar för ett effektivt skydd av den känsliga arktiska miljön. Vidare
bör EU:s åtgärder i fråga om Arktis fungera som ett stöd för de arktiska
staternas egna ansträngningar och anpassas till ursprungsbefolkningarnas och de
lokala befolkningsgruppernas behov. I detta dokument anges därför kortfattat hur
politiken kan utformas, med kunskap, ansvar och engagemang som ledord.
1. KUNSKAP Med tanke på de
potentiella globala temperaturhöjningarna är det av stor vikt att utveckla en
solid vetenskaplig förståelse för hur snabb och omfattande klimatförändringen i
Arktis är och hur detta påverkar resten av världen. En hållbar utveckling i
Arktis kommer att kräva att man kontinuerligt mäter hur en ökad mänsklig
aktivitet i regionen påverkar dess känsliga miljö. EU kommer därför att rikta
in sina kunskapsbefrämjande insatser på att förbättra vår förståelse av Arktis
genom att investera i forskning om regionen, vidareutveckla tekniken för
övervakning av Arktis från rymden, främja nätverk för information och
observation samt allmänt öka kunskapsbasen och den tekniska expertisen. 1.1 Stärka kompetensen och
dialogen på miljöområdet och förbättra skyddet av den arktiska miljön EU har åtagit sig
att skydda den globala miljön och kommer att stödja alla ansträngningar för att
garantera en effektiv förvaltning av den känsliga arktiska miljön. ·
EU kommer att samarbeta med andra för att bekämpa
den globala klimatförändringen, skydda miljön i Arktis och bygga en större
vetenskaplig kunskap för att möta dessa utmaningar. ·
I april 2012 anslöt sig Europeiska kommissionen
till klimatkoalitionen för att minska kortlivade föroreningar (Climate and
Clean Air Coalition to Reduce Short-Lived Climate Pollutants). Detta
initiativ bör komplettera FN:s nödvändiga insatser för att minska de globala
utsläppen av växthusgaser. ·
EU är fast beslutet att skapa ett rättsligt
bindande globalt instrument som ska täcka kvicksilveranvändningens livscykel
under överinseende av FN:s miljöprogram (Unep). Detta är en fråga som är av
särskilt stor betydelse för Arktis. 1.2 Att möta framtidens
utmaningar genom forskning Inom ramen för Europa 2020-strategins
flaggskeppsinitiativ Innovationsunionen[6]
och Horisont 2020[7],
det föreslagna investeringsprogrammet för forskning och innovation för perioden
2014‑2020, lägger kommissionen om EU:s strategi för forskning och
innovation på ett sådant sätt att den fokuserar på de utmaningar som samhället
står inför. Till dessa utmaningar hör klimatförändringen, energi- och
resursbrist, hälsofrågor och demografiska förändringar samt vatten- och
livsmedelsförsörjning. Målet är att uppnå resultat som är relevanta för det
ekonomiska och politiska beslutsfattandet. Den föreslagna finansieringen av
Horisont 2020 (80 miljarder euro) innebär en betydande ökning av EU:s tidigare
forskningsprogram och kommer att göra det möjligt för EU att ge ett ännu mer
betydande bidrag till forskningen om Arktis. Kommissionen kommer också att ·
fortsätta sina kontakter med andra aktörer på den
internationella arenan, inklusive Arktiska rådets medlemmar, för att få till
stånd internationella lösningar på de förestående utmaningarna, som ju har en
påverkan på samhället långt bortom Europas gränser, ·
vidareutveckla samarbetet med våra arktiska partner
för att skapa forskningsinfrastrukturer i internationell skala. EU kommer därför att sträva efter ett brett
samarbete med stater som är verksamma inom tvärvetenskaplig forskning om Arktis
och när det gäller att bygga ny forskningsinfrastruktur. En ökad samordning av
forskningsprogrammen om Arktis kommer att ge ett viktigt bidrag till
kunskapsbasen och samtidigt öka forskningsprogrammens kostnadseffektivitet och
inverkan. I detta avseende måste man också ta hänsyn
till de sociala och ekonomiska dimensionerna av problemen, t.ex. klimat- och
miljöförändringarnas konsekvenser för lokalbefolkningen och den ekonomiska
verksamheten. 1.3 Att utnyttja information till
fullo Att sammanföra alla befintliga
informationskällor är det bästa sättet att se till att beslutsfattare är
välinformerade och att utvecklingen av Arktis kan fortsätta på ett sätt som är
hållbart och medför fördelar för de arktiska staterna och lokalbefolkningen: ·
Som en uppföljning av sin uppmärksammade
utvärdering av EU:s roll i Arktis (EU Arctic Footprint and Policy Assessment)[8] kommer
kommissionen att fortsätta arbeta för informationsutbyte med de arktiska
staterna och andra berörda parter som stöd för utformningen av den framtida
politiken. Detta skulle även innefatta uppgifter från operativ
övervakning och observation, fjärranalys, forskning samt lokalt baserad
övervakning och traditionell kunskap. ·
Kommissionen kommer att genomföra en förberedande
åtgärd, som godkänts av budgetmyndigheten och där budgeten uppgår till 1 miljon
euro. Denna åtgärd har till syfte att förbereda en strategisk bedömning av
utvecklingens konsekvenser för Arktis. Projektet kommer också att tjäna
som en uppföljning av initiativet i meddelandet från 2008, där man föreslog att
undersöka möjligheten att inrätta ett europeiskt centrum för arktisk
information och det kommer för detta ändamål att innefatta ett
genomförbarhetstest för en eventuell informationsplattform för Arktis, som
skulle sammanlänka ledande forskningscentrum och universitet inom och utanför
unionen där det bedrivs Arktisforskning. EU kommer att
samarbeta med de arktiska staterna för att förbättra kapaciteten för
övervakning, inklusive användning av satelliter. ·
Satelliter i jordnära omloppsbana spelar en central
roll för såväl kommunikation som navigering och observation i Arktis. EU:s
satellitprogram har redan inneburit ett betydande stöd till dem som lever och
arbetar i regionen. Detta stöd kommer att utvecklas ytterligare i och med den
planerade installationen av Galileo och nya Sentinel-satelliter inom ramen för
det europeiska jordövervakningsprogrammet (GMES). Sentinel-satelliterna gör det
möjligt att följa havsisens utbredning och tjocklek. Dessutom kan de bidra till
genomförandet av den nyligen ingångna överenskommelsen mellan medlemsstaterna i
Arktiska rådet om sök- och räddningstjänster. ·
EU och medlemsstaterna har för avsikt att fram till
2020 utveckla en gemensam plattform för att sammanföra information om
tillståndet i haven i och kring Europa samt för högupplöst kartläggning av
havsbotten. Kartor över havsbotten kan bidra till att skapa säkra
transportrutter på arktiska vatten. ·
EU kommer att ge stöd till det gemensamma
miljöinformationssystemet (Seis), inrätta ett informationsnät som ger tillgång
till miljödata online, och stödja det nybildade Sustaining Arctic Observing
Network (SAON), vars syfte är att stärka det internationella engagemanget
för att skapa samordnade, panarktiska observations- och datadelningssystem som
tjänar flera samhällsintressen, särskilt inom områden som miljö, sociala
frågor, hälsa, ekonomi och kultur. 2. ANSVAR EU har nära förbindelser med Arktis. Detta
gäller inte bara ur historisk, ekonomisk och geografisk synvinkel, utan EU är
också en stor importör av naturresurser från området, och Arktis ingår givetvis
också i unionens bredare ansvar för den globala miljön. Arktis innebär både
utmaningar och möjligheter, och hur dessa hanteras kommer i hög grad att
påverka livet för EU-medborgarna i kommande generationer. Av dessa utmaningar
och möjligheter följer ett ansvar. EU anser sig således ha en plikt att bidra
till Arktis utveckling på ett ansvarsfullt sätt, dels genom sina
finansieringsprogram, dels genom att bidra till en säker och hållbar
förvaltning och användning av regionens naturresurser. 2.1 EU-finansiering för hållbar
utveckling Under senare år har stora investeringar i
utvecklingen i Arktis utgjort en del av EU:s regionalstöd och andra
samarbetsprogram och överenskommelser. Den geografiska räckvidden för vissa
program täcker inte bara EU:s medlemsstater, utan också Grönland, Island, Norge
och Ryssland. ·
Genom att stärka och sammanlänka de olika
tillgängliga finansieringsinitiativen (Europeiska regionala utvecklingsfonden,
Europeiska socialfonden, Sammanhållningsfonden, Europeiska jordbruksfonden för
landsbygdsutveckling, Europeiska fiskerifonden och instrumentet för stöd inför
anslutningen) kan EU på ett påtagligt och positivt sätt gynna utvecklingen av
Arktis, vilket är till fördel för lokalsamhällen och ursprungsbefolkningar. I
linje med Europa 2020-strategin kommer kommissionen också att diskutera med
berörda medlemsstater hur man kan mobilisera finansieringsmöjligheterna inom
den kommande fleråriga budgetramen 2014–2020 för att bidra till detta mål. Det
är viktigt att se till att de program som finansieras av EU är verkningsfulla
och tillgängliga, och att de fyller de faktiska utvecklingsbehoven hos
lokalbefolkningen. ·
EU är den största bidragsgivaren till stödfonden
för partnerskapet för miljön inom den nordliga dimensionen (NDEP), som ger
bidrag till projekt som gäller miljöåtgärder och kärnteknisk sanering i
Barentsområdet i Arktis. Arbetet fortsätter också med projektet för kommunal
vatten- och avloppshantering i Arkhangelsk, där bidraget uppgår till 8,2
miljoner euro. Projektet ska minska de direkta utsläppen av avloppsvatten och
förbättra energieffektiviteten. ·
Den geografiska räckvidden och prioriteringarna för
de framtida yttre åtgärderna och de regionala och gränsöverskridande
samarbetsprogrammen (t.ex. för ”norra randområdet”) skulle kunna utvidgas för
att möjliggöra ett bredare samarbete mellan länderna runt polcirkeln och se
till att EU:s insats för utvecklingen i Arktis maximeras. 2.2 Främja en hållbar förvaltning
och användning av resurser De arktiska staterna och EU har ett gemensamt
intresse av att se till att Arktis naturtillgångar både till lands, till sjöss
och på eller under havsbotten används på ett hållbart sätt som inte riskerar
att störa den arktiska miljön och som är gynnsamt för lokalsamhällena. ·
Mot bakgrund av gruv- och oljeindustriernas
tilltagande aktivitet i Arktis kommer EU att samarbeta med sina arktiska
partner och den privata sektorn för att utveckla teknik som är miljövänlig, medför
små risker och skulle kunna användas av utvinningsindustrin i regionen.
Gruvbolag baserade i Norden är till exempel, tillsammans med universitet och
forskare, viktiga partner i vissa projekt som finansieras genom sjunde
ramprogrammet, bland andra Promine[9]
och i I²Mine[10].
Den 27 oktober 2011 antog kommissionen ett förslag till förordning om
säkerhet för prospekterings-, undersöknings- och produktionsverksamhet för olja
och gas till havs[11]. ·
Kommissionens förslag för ett stärkt partnerskap
mellan EU och Grönland erbjuder också möjlighet att samarbeta när det gäller
skyddet av Grönlands miljö samt utveckling och diversifiering av dess ekonomi.
Partnerskapet skulle också ge utrymme för en utökad dialog om naturresurser,
vilket skulle bidra till utbytet av kunskap och erfarenheter. Inom
ramen för partnerskapet mellan EU och Grönland undertecknades en
avsiktsförklaring om samarbete i fråga om mineraltillgångar den 13 juni. ·
Sjöfartssektorn i Arktis måste också utvecklas på
ett hållbart sätt. Även om det inte finns någon omedelbar utsikt för
åretruntsjöfart är EU redo att bidra till utvecklingen av hållbar sjötransport,
t.ex. i Nordostpassagen. Säkerhet och miljöpåverkan är viktiga frågor i detta
avseende. Kommissionen och EU:s medlemsstater följer noga utvecklingen när det
gäller sjötransporter i Arktis, bland annat trafiken och turtätheten för såväl
handelsfartyg som kryssningsfartyg i Nordostpassagen, Nordvästpassagen och i de
arktiska vattnen i allmänhet, samt vad gäller all praxis och alla krav som
kuststaterna kan ha som inverkar på den internationella sjöfarten. EU stöder
via kommissionen och medlemsstaterna Internationella sjöfartsorganisationens
arbete för att skapa en bindande sjöfartskodex för Arktis. Tillsammans med
andra liknande system kommer satellitnavigeringssystemet Galileo för global
navigering och positionsbestämning, när det tas i drift 2014, att förbättra
säkerheten och sök- och räddningskapaciteten i Arktis. ·
Eftersom fartygsolyckor kan orsaka betydande skada
på miljön stöder kommissionen, bistådd av Europeiska sjösäkerhetsbyrån,
Arktiska rådets arbete för katastrofberedskap, förebyggande åtgärder och
respons vid katastrofer, och bidrar också till att följa upp rekommendationerna
om sjösäkerhet från utvärderingen av sjöfarten i Arktis från 2009 (Arctic
Marine Shipping Assessment). ·
Som en stor konsument och importör av energi och
råvaror från Arktis och teknikleverantör till samma sektor har EU ett intresse
av den politik som förs i fråga om resurser i de arktiska staterna. EU kommer
att sträva efter att bygga stabila och långsiktiga partnerskap med leverantörer
som Kanada, Norge, Ryssland, Förenta staterna och andra partner. EU kommer att
prioritera att – som en del av den s.k. externa pelaren i sin råvarustrategi[12] – föra
en aktiv råvarudiplomati med de berörda staterna i regionen för att garantera
en säker råvarutillförsel, bland annat genom strategiska partnerskap och
politisk dialog. Dessutom skulle en hållbar resursförvaltning ge ett betydande
bidrag till den sociala och ekonomiska utvecklingen av t.ex. Barentsregionen. ·
En tredjedel av den fisk som fångas i Arktis säljs
på den europeiska marknaden. Studier visar att denna siffra kan öka eftersom
fiskbestånden kan komma att förflytta sig norrut till följd av ökade
havstemperaturer. EU är angeläget om ett gott samarbete med de arktiska
staterna för en hållbar förvaltning av havets biologiska resurser. EU
stöder ett hållbart utnyttjande av de arktiska fiskeresurserna som grundar sig
på tillförlitliga vetenskapliga utlåtanden och respekterar de lokala kustsamhällenas
rättigheter. EU håller således fast vid försiktighetsprincipen, vilken innebär
att man innan nya fiskeresurser börjar utnyttjas inför ett regelverk för
bevarande och förvaltning av fiskbeståndet för de delar av det fria havet i
Arktis som ännu inte omfattas av något internationellt system för bevarande och
förvaltning. Behovet av en gemensam förvaltning av fiskbeståndet i det fria
havet har för övrigt redan tagits upp av kommissionen vid möten i konferensen
för de nordatlantiska fiskeriministrarna. De regionala
fiskeförvaltningsorganisationerna skulle i princip kunna utvidga sin
geografiska räckvidd för detta ändamål. ·
När det gäller säljakt kommer kommissionen före
utgången av 2012 att lägga fram en rapport om genomförandet av förordning (EG)
nr 1007/2009 i EU:s medlemsstater, inbegripet tillämpningen av det undantag som
möjliggör handel med sälprodukter från jakt som bedrivs av inuiter och andra
ursprungsbefolkningar som en del av deras självhushållning. EU kommer att rätta
sig efter resultaten av de rättsliga förfaranden som pågår inom WTO och vid
EU-domstolen i anknytning till denna förordning. ·
EU kommer också att undersöka ytterligare
möjligheter för innovativ ekonomisk aktivitet, till exempel en vidare
utveckling av hållbar turism, inbegripet ekoturism, samt sektorn för förnybar
energi. Turismen i Arktis ökar, framför allt resor med kryssningsfartyg.
Kommissionen stöder och deltar i de översyner och diskussioner som sker inom
Internationella sjöfartsorganisationen, Arktiska rådet och andra forum i syfte
att förbättra säkerheten för kryssningsfartyg i Arktis, särskilt i områden med
begränsad sök- och räddningskapacitet. EU:s regionala, gränsöverskridande och
transnationella program för den arktiska delen av EU bidrar till flera olika
projekt som syftar till att utveckla nya strategier för turismen i Arktis[13], t.ex.
turistguiden för det norra randområdet[14], som är ett projekt för att utveckla
innovativa informationstjänster för turister. 3. ENGAGEMANG Det är EU:s ambition att ytterligare finslipa
sin politik för Arktis i nära samarbete med medlemsstaterna, de fem arktiska
staterna utanför EU samt lokalinvånare, inbegripet ursprungsbefolkningar. De
arktiska staterna spelar givetvis en framträdande roll i regionen, såväl
enskilt som genom sitt deltagande i regionala organ. EU är medvetet om att det
redan finns en omfattande rättslig ram för Norra ishavet, med bland annat FN:s
havsrättskonvention (Unclos) och andra internationella instrument[15], och
anser att Unclos utgör en viktig grund för förvaltningen av Norra ishavet.
Kommissionen är också väl medveten om det omfattande internationella samarbete
som redan etablerats mellan de arktiska staterna och inom olika regionala forum
för Arktis. Att upprätthålla en gott internationellt samarbete i Arktis och
stödja regionens stabilitet är av grundläggande intresse för Europeiska
unionen. EU anser att Arktiska rådet för närvarande är
det främsta forumet för det internationella samarbetet i regionen.
Kommissionens avdelningar, Europeiska utrikestjänsten och olika EU-byråer har
både deltagit som ad hoc-observatörer vid möten i Arktiska rådet och deltagit
aktivt i detta råds arbetsgrupper. Kommissionen ansökte den 1 december 2008 om
att på EU:s vägnar bli en permanent observatör i Arktiska rådet. I och med att
det i maj 2011 antogs kriterier för att bli godkänd som observatör sände
kommissionen uppdaterade uppgifter till Arktiska rådets ordförande (dvs.
Sveriges utrikesminister Carl Bildt) i en skrivelse undertecknad av vice
ordförande Catherine Ashton och kommissionsledamoten Maria Damanaki. En observatörsstatus enligt Arktiska rådets
definition skulle göra det möjligt för EU att intensifiera samarbetet och ge
ett positivt bidrag till arbetet i rådet. Rollen som observatör skulle hjälpa
EU att få djupare förståelse för de frågor som är angelägna för eller som oroar
våra partner i Arktis, och därmed lägga en viktig grund för utformningen av
EU:s interna politik på området, samtidigt som den skulle utgöra ett komplement
till unionens engagemang för Arktis inom Barentsrådet och den nordliga
dimensionen. EU kommer att bidra på följande sätt: ·
EU kommer att sträva efter att stärka samarbetet om
arktiska frågor vid sina bilaterala dialoger med alla sina arktiska partner -
Kanada, Island, Norge, Ryssland och Förenta staterna. ·
EU:s engagemang i arktiska frågor kommer att
stärkas ytterligare genom Islands planerade framtida EU-medlemskap (Island
ansökte om medlemskap i EU i juni 2009) och bidra till att lösa gemensamma
problem. De pågående anslutningsförhandlingarna ger en kompletterande ram för
att diskutera vissa politikområden som rör Arktis. ·
När det gäller Grönland regleras förbindelserna med
EU genom ULT-beslutet och det omfattande partnerskapet mellan EU och Grönland.
Den 7 december 2011 lade kommissionen fram ett lagförslag för att förnya
partnerskapet för perioden 2014–2020[16].
Som en del av det framtida partnerskapet har kommissionen föreslagit en
förbättrad dialog om arktiska frågor som inte bara skulle göra det möjligt för
EU att öka sin förståelse av avlägsna arktiska samhällen, utan även ge
förutsättningar för utbyte av viktig kunskap om frågor av ömsesidigt intresse. ·
Det är av yttersta vikt att hänsyn tas till de
arktiska invånarnas åsikter i frågor om ekonomisk utveckling. EU kommer att
undersöka lämpliga sätt att se till att företrädarna för ursprungsbefolkningar
i Arktis är informerade och rådfrågas om den EU-politik som berör dem, och att
de ges plattformar som lämpar sig för att lägga fram synpunkter till
EU-institutioner och målgrupper. För detta ändamål kommer kommissionen och
Europeiska utrikestjänsten att öka sina ansträngningar att hålla regelbundna
dialoger med ursprungsbefolkningar. ·
EU kommer att fortsätta sitt engagemang inom
relevanta internationella ramar när det gäller frågor som berör Arktis, till
exempel biologisk mångfald, ekosystembaserad förvaltning, långlivade organiska
föroreningar, marina skyddade områden, internationell sjöfart, säkerhetsnormer
på miljöområdet och sjösäkerhetsnormer. Detta bör baseras på befintlig
internationell rätt, internationella konventioner och avtal, och på samarbete
med internationella organ som FN, Arktiska rådet och Internationella
sjöfartsorganisationen. EU kommer också att överväga hur den kan stödja ett
effektivt genomförande av internationella avtal som har antagits av Arktiska
rådet. ·
Kommissionen kommer att fortsätta att samarbeta med
internationella partner om rapportering och bedömningar av tillståndet för den
marina miljön. Kommissionen kommer också att fortsätta att främja användningen
av strategiska miljökonsekvensbeskrivningar i gränsöverskridande sammanhang i
enlighet med Esbokonventionen[17].
Kommissionen har exempelvis fortsatt sin dialog med Ryssland om
Esbokonventionen och i juli 2011 inledde Ryssland de interna förfaranden som är
nödvändiga för en ratificering av denna konvention. Dessutom har samarbetet om
miljöövervakning intensifierats inom ramen för partnerskapet mellan EU och
Ryssland för modernisering. ·
När det gäller förvaltningen av ekosystem kommer EU
fortsätta att via Oslo- och Pariskonventionerna om skydd av den marina miljön i
Nordostatlanten (Ospar) arbeta för att införa ett nätverk av skyddade marina
områden i Arktis och att företa en bedömning av hur väl befintliga åtgärder
klarar att hantera utvinning av olja och gas under extrema klimatförhållanden,
eftersom denna verksamhet kan få betydande miljökonsekvenser. Kommissionen och
olika EU-organ bidrar dessutom till arbetet med denna fråga via Arktiska rådets
arbetsgrupp för skydd av den marina miljön i Arktis. EU fortsätter också att
inom behöriga FN-organ föreslå att den biologiska mångfalden bör skyddas även
inom sådana områden som faller utanför den nationella jurisdiktionen,
eventuellt med hjälp av FN:s havsrättskonvention. ·
EU avser också att förbättra sina kontakter med
arktiska icke-statliga organisationer. Samtidigt har kommissionen intensifierat
sin dialog om miljöpolitiken med berörda parter. Ett projekt som syftar till
att skapa dialog mellan icke-statliga organisationer om arktiska miljöfrågor
inleddes i juli 2011. Ett forum för icke-statliga organisationer anordnades för
första gången i januari 2012. Meningen är att detta forum ska mötas två gånger
om året. Del 2 Sammanfattning av EU:s bidrag till Arktis sedan
2008 I enlighet med vad
som efterlystes i rådets slutsatser från december 2009, innehåller denna andra
del av det gemensamma meddelandet en genomgång av det växande antal åtgärder
som EU redan genomför i regionen och en översyn av de frågor som tas upp i
kommissionens meddelande om EU och Arktis, som offentliggjordes i november 2008.
EU har en viktig och växande roll när det gäller att möta utmaningen att skapa
ett effektivt miljöskydd och samtidigt utveckla Arktis ekonomiska potential på
ett hållbart sätt. Detta åtagande styrks genom ett brett spektrum av
verksamheter i den arktiska regionen med inriktning på frågor som
klimatförändringar, miljöförstöring, hållbar förvaltning och hållbart
utnyttjande av energi, råvaror och fiskeresurser samt nya ekonomiska
verksamheter, t.ex. turism och nya trafiklinjer för sjötransport. Betydelsen av
dialog med de arktiska staterna och ursprungsbefolkningarna i regionen betonas.
1. Att skydda och bevara Arktis i samarbete
med dess befolkning Klimatförändringar och miljö Det har gjorts framsteg när det gäller att få
alla länder med stora utsläpp att garantera den nödvändiga minskningen av de
globala utsläppen av växthusgaser. EU håller sin tidsplan när det gäller att
uppfylla sina klimatförändringsåtaganden från Kyoto och har införlivat sitt
åtagande om en minskning av växthusutsläppen med 20 % i lagstiftningen.
Kommissionen har offentliggjort Färdplan för ett konkurrenskraftigt
utsläppssnålt samhälle 2050[18].
EU-åtgärder inom området för viktig möjliggörande teknik, särskilt när det
gäller att bidra till högteknologiska lösningar för produktion av ren energi,
är ett annat inslag. Sammantaget kommer dessa att vara av avgörande betydelse
för att minska klimatförändringarnas inverkningar i Arktis. EU har även
bidragit till utformningen av Durbanplattformen för förstärkta insatser[19] i
december 2011, där man efterlyser en överenskommelse om ett nytt samlat
rättsinstrument till 2015. EU har också fortsatt att spela en framträdande roll
i det internationella arbetet för att minska föroreningarna från långlivade
organiska föroreningar, både genom Stockholmskonventionen och genom
konventionen om långväga gränsöverskridande luftföroreningar (utfärdad av FN:s
ekonomiska kommission för Europa). Rapporten om EU:s belastning i Arktis och den
politiska bedömningen[20]
offentliggjordes i januari 2011. I den finns en översikt fram till 2030 över
vilken inverkan som EU kan ha på nio olika områden, inklusive biologisk
mångfald, transport, energi, fiske och klimatförändringar. Andra
forskningsprojekt som åtnjuter EU-stöd (t.ex. Clear och ArcRisk) fyller
kritiska kunskapsluckor när det gäller de gränsöverskridande föroreningarnas
hälsokonsekvenser för den arktiska befolkningen. EU har också främjat
användningen av miljökonsekvensbeskrivningar genom att efterleva
Esbokonventionen om miljökonsekvensbeskrivningar i ett gränsöverskridande
sammanhang och dess protokoll om strategiska miljöbedömningar. Kommissionen har
fortsatt sin dialog med Ryssland om Esbokonventionen och i juli 2011 inledde
Ryssland de interna förfaranden som är nödvändiga för en ratificering av denna
konvention. Dessutom har samarbetet om miljöövervakning intensifierats inom
ramen för partnerskapet för modernisering mellan EU och Ryssland, där detta är
en prioriterad fråga. Europeiska miljöbyrån har med sina ryska partner kommit
överens om ett antal initiativ rörande gemensam miljöövervakning, särskilt i
Arktis, däribland inrättandet av ett system för insamling och spridning av data
om vatten- och luftföroreningar, ett initiativ avseende långväga spridning av
föroreningar samt en förbättrad hantering av avfall och farliga kemikalier. En överenskommelse om katastrofförebyggande
åtgärder och insatser vid katastrofer i Barentsregionen som förhandlats fram
inom Barentsrådet (Beac) undertecknades av de berörda staterna 2008 och har
ratificerats av parterna. Stöd till urbefolkningar och
lokalbefolkningar EU har aktivt verkat för att få FN:s
förklaring om urbefolkningars rättigheter antagen. EU strävar efter att
integrera mänskliga rättigheter och frågor som rör urbefolkningar i alla
aspekter av sin interna och yttre politik, bl.a. i sina politiska dialoger med
tredjeländer och regionala och multilaterala organisationer. EU ger även
ekonomiskt bistånd till organisationer inom det civila samhället som arbetar
med frågor som rör urbefolkningar, särskilt via det europeiska instrumentet för
demokrati och mänskliga rättigheter (EIDMR). Kommissionen har inlett en regelbunden dialog
med urbefolkningarna i Arktis. Den 9 mars 2010 höll kommissionen en
workshop med titeln Arctic Dialogue[21].
Detta initiativ fick positivt mottagande av de deltagande, som framhöll vikten
av att företrädare för urbefolkningarna deltar i beslutsfattandet. Kommissionen
träffade på nytt företrädare för urbefolkningarna i Tromsö (Norge) i januari
2011. Europeiska miljöbyrån bjöd dessutom in urbefolkningsgrupper till en
workshop i juni 2011 för att diskutera hur man skulle kunna använda den kunskap
som finns på lekmannanivå och lokalt samt traditionell kunskap vid
övervakningen av miljön i Arktis och bedömningen av utveckling och förändringar
av betydelse för den arktiska befolkningen. EU tillhandahåller betydande belopp genom
olika initiativ som riktar sig till urbefolkningar och lokalbefolkningar.
Finansieringsprogrammen under 2007–2013 års medfinansieringsperiod uppgår till
1,14 miljarder euro, eller till 1,98 miljarder euro om man räknar med
medfinansieringen från EU-medlemsstaterna: ·
Europeiska regionala utvecklingsfonden (Eruf) för
2007–2013 anslog 4,3 miljoner euro i det gränsöverskridande underprogrammet
Sápmi för att stödja den samiska befolkningen i arbetet med att utveckla det
samiska kultur- och näringslivet på ett hållbart sätt[22]. Med en
EU-finansiering på 34 miljoner euro (totalt 57 miljoner euro) har Interreg IVA
Nord[23],
i vilket underprogrammet Sápmi ingår, som mål att stärka attraktiviteten och
konkurrenskraften i de nordligaste områdena i Finland, Sverige och Norge. ·
Ungefär samma målsättningar gäller för programmet
Botnia-Atlantica[24],
som omfattar de norra regionerna i Finland, Sverige och Norge (av de totala
medlen till programmet på 60,9 miljoner euro bidrar EU med 34,4 miljoner euro),
och programmet Interreg IV A Sverige–Norge[25] (av de totala medlen till programmet på 68
miljoner euro bidrar EU med 37 miljoner euro). ·
Programmet för norra periferin[26] omfattar
Irland, Finland, Sverige, Förenade kungariket, Färöarna, Grönland, Island och
Norge (med möjlighet till deltagande för Ryssland och Kanada). Av den totala
budgeten på 59 miljoner euro bidrar EU med 35 miljoner euro. Programmet har
till syfte att hjälpa avlägset belägna samhällen i norra Europa att utveckla
sin ekonomiska, sociala och miljömässiga potential. ·
Det gränsöverskridande regionprogrammet för
Östersjöområdet[27]
(för vilket EU:s finansiering uppgår till 217 miljoner av 278 miljoner euro),
finansierar den bottniska gröna logistikkorridor som ska förbinda norra
Skandinavien och Barentsområdet med slutmarknaderna i Östersjöområdet och
Centraleuropa. ·
Under perioden 2007–2013 investerar Eruf 243
miljoner euro i programmet för övre Norrland (Sverige) och 177 miljoner euro i
programmet för mellersta Norrland (Sverige) för att öka regionernas
konkurrenskraft[28]. Samiska frågor är integrerade i de olika
prioriterade områdena. ·
Eruf-programmen för norra Finland[29] drivs
med en total budget på 1,1 miljarder euro, varav 311,3 miljoner euro kommer
från EU:s budget. Bland programmets
prioriteringar finns åtgärder som utformats särskilt för samerna och som ska
stödja företagaranda och företagande på grundval av den samiska kulturen. ·
Programmet Kolarctic[30] är ett
av de 13 gränsöverskridande samarbetsprogram som för närvarande medfinansieras
inom ramen för det europeiska grannskaps- och partnerskapsinstrumentet (EGPI)
och Eruf. Programmets budget för 2007–2013 uppgår till 70,48 miljoner euro,
varav 28,24 miljoner euro finansieras av EU. De norra regionerna i Finland,
Sverige, Norge och Ryssland deltar i programmet. ·
I den subarktiska delen av Barentsregionen finns
ytterligare ett gränsöverskridande samarbetsprogram – Karelenprogrammet[31] – som
drivs med en total budget på 46,5 miljoner euro, varav 23,2 kommer från EU: s
budget och den återstående delen består av bidrag från medlemsstaterna och
Ryska federationen. Inom ramen för partnerskapet för folkhälsa och
socialt välbefinnande inom den nordliga dimensionen (NDPHS) har det utarbetats
en arbetsplan för att förbättra mental hälsa, förebygga missbruk och främja
barns utveckling och folkhälsan hos urbefolkningarna. Denna arbetsplan ska vara
genomförd 2013. När det gäller säljakt genomfördes ett brett
offentligt samråd[32],
däribland med berörda ursprungsbefolkningar, innan EU:s förordning nr 1007/2009
om handel med sälprodukter antogs. Lagstiftningen har ifrågasatts av inuiterna.
I september 2011 avvisade EU-domstolen en talan om ogiltigförklaring[33].
Ytterligare ett mål är under behandling av domstolen. Dessutom har en WTO-panel
har inrättats för att se över förbudet på begäran av Kanada och Norge. Forskning, övervakning och bedömning EU och dess medlemsstater har under de senaste
10 åren sammantaget lämnat bidrag som gör dem till ledande bidragsgivare till
den arktiska forskningen. EU-medel på omkring 200 miljoner euro har
anslagits till forskning om Arktis. EU stöder forskning som är inriktad
på hållbar utveckling och globala klimatförändringar, med syfte att främja
förståelsen av sambandet med naturliga processer som påverkar Arktis. Särskild
tonvikt läggs på klimatförändringar och, i ökande utsträckning, dess
konsekvenser för lokalbefolkningar och ekonomisk verksamhet. Tolv projekt som startats sedan 2008 inom
ramen för EU:s sjunde ramprogram för forskning bidrar till att fylla luckor på
ovanstående områden och till att förbättra den långsiktiga övervakningen av och
tillgången till uppgifter om processerna i Arktis (både naturprocesser och
sådana som orsakats av människan). Ytterligare åtta projekt stöder
inrättandet av nya ledande forskningsnätverk och forskningsinfrastruktur i
Europa, samtidigt som befintliga strukturer för ändamålet stärks. EU:s
forskningsprogram har nära anknytning till alla arktiska stater. Färöarna,
Norge och Island är länder som formellt är associerade till sjunde
ramprogrammet och därför åtnjuter samma rättigheter som EU-medlemsstaterna
enligt detta instrument. Dessutom har EU slutit avtal om vetenskapligt
och tekniskt samarbete med Kanada, Ryssland och Förenta staterna. Dessa
omfattar forskningsprogram på områdena miljö, hälsa, fiske, transport, energi
och rymdteknik. Forskningspartner från dessa länder deltar regelbundet i
FP7-åtgärder. EU och projekt som stöds genom sjunde
ramprogrammet bidrar aktivt till de internationella ansträngningarna för att
främja polarforskning och sammanjämka internationella forskningsagendor. Ett
exempel på detta är Internationella polaråret 2007–2009. När det gäller att förbättra
övervakningskapaciteten stöder EU det gemensamma miljöinformationssystemet
(Seis), som har till syfte att modernisera de nuvarande rapporteringssystemen
och skapa ett nätverk som ger onlinetillgång till data. Det är därför
viktigt att förbättra kvaliteten på miljöinformation om Arktis och se till att
sådana uppgifter hålls uppdaterade. På sikt bör detta leda till beslut som
vilar på ett bättre kunskapsunderlag. EU stödjer dessutom andra program
och initiativ med anknytning till den arktiska regionen, som t.ex. det
europeiska jordövervakningsprogrammet (GMES), gruppen för jordobservation (Geo)
och det globala systemet av jordobservationssystem (Geoss). Därutöver
har Europeiska miljöbyrån arbetat med att inrätta nätverket för långsiktig
observation av Arktis (Saon). 2. Att främja en hållbar användning av
naturresurser Kolväten och råvaror Frågan om tillgång
till råvaror är en viktig drivkraft för EU:s strävan att övergå till en ekonomi
som baserar sig på högteknologi och är inriktad på att producera varor och
tjänster med ett högt mervärde. Kommissionens meddelande om råvaror har
bidragit till att förstärka den tredelade strategin för att uppnå en hållbar
tillgång till råvaror: Tillförsel från de globala marknaderna (yttre pelare),
hållbara leveranser från källor inom EU samt återvinning och
resurseffektivitet. Kommissionen har nyligen även antagit meddelandet
EU:s energipolitik: Samarbete med partner utanför våra gränser[34], som
innehåller en samlad strategi för EU:s yttre energipolitik som syftar till att
förbättra insynen i energiöverenskommelser med tredjeländer, stärka
samordningen mellan medlemsstaterna och utveckla energipartnerskap med viktiga
länder. Transporter Ett viktigt politiskt mål för EU är att fullt
ut följa bestämmelser och principer i internationell rätt enligt definitionerna
i Unclos, däribland principerna om fri sjöfart och rätten till oskadlig
genomfart[35].
En studie om de rättsliga aspekterna av sjöfart i Arktis låg klar i april 2010[36]. Genom utvecklingen av de transeuropeiska näten
håller det på att inrättas multimodala transeuropeiska förbindelser, vilka även
omfattar de nordligaste delarna av Europa. Detta är till direkt nytta för
Arktis. Dessutom håller samförståndsavtalet om den nordliga dimensionens
partnerskap för transport och logistik (NDPTL) på att träda in i den operativa
fasen, med utformning (för senare godkännande av partnerna) av ett
infrastrukturnät och potentiella prioriteringar för transportrelaterade
projekt. 3. Internationellt samarbete Målet för den politik för Arktis som EU håller
på att utveckla är att det ska inrättas en konsekvent och samlad ram för sådana
frågor där den arktiska regionen har en påverkan på EU och vice versa. Det är
en politik som grundar sig på gällande internationell rätt (särskilt FN:s
havsrättskonvention) och ett samarbete både med olika internationella organ som
t.ex. Arktiska rådet och IMO och med de arktiska staterna, självstyrande
områden, urbefolkningar, lokalbefolkningar och andra aktörer. EU har ökat sitt deltagande i det arktiska
samarbetet högst väsentligt sedan 2008, framför allt genom sina förbindelser
med Arktiska rådet och dess medlemmar. Arktiska rådet är fortfarande det
viktigaste organet för internationellt samarbete i regionen och det nyligen
ingångna avtalet om samarbete vid flyg- och sjöräddning i Arktis är ett viktigt
led i utvecklingen av detta samarbete. Andra forum för det regionala samarbetet är
Barentsrådet, som kommissionen är medlem i, och den nordliga dimensionen, som
är en gemensam politik för EU, Island, Norge och Ryssland. Vid ministermötet
2010 (nordliga dimensionen) uppmanades styrgruppen för den nordliga dimensionen
att utveckla ”den nordliga dimensionens arktiska fönster utan att orsaka
dubbelarbete i förhållande till uppdragen för Arktiska rådet eller
Barentsrådet”. Ministrarna noterade att man måste överväga hur urbefolkningen
skulle kunna involveras i överläggningarna. Styrgruppen har inbjudit
företrädare för urbefolkningen att delta i möten och begärt att man ska
överväga ytterligare åtgärder när det gäller Arktis inom ramen för den nordliga
dimensionens partnerskap och initiativ. Samarbete sker även bilateralt med de arktiska
staterna. Det arktiska samarbetet är dessutom regelbundet med på dagordningen
för de bilaterala mötena med de arktiska staterna, särskilt Kanada, Ryssland
och Förenta staterna, som är parter av strategisk betydelse för EU. Genom
besöken av den höga representanten/vice ordföranden Catherine Ashton och
kommissionsledamot Damanaki i arktiska områden i Finland, Sverige, Norge,
inklusive Svalbard, och Grönland, betonades regionens stora betydelse,
samtidigt som möjlighet gavs att på platsen bedöma förändringarna och att
diskutera utmaningarna med lokalbefolkningen, företrädare för same- och
inuitsamhällena och experter på Arktis. Dessutom har EU:s
delegationer i de arktiska staterna en viktig roll när det gäller att förmedla
relevant EU-politik till myndigheter och allmänhet och att informera EU om
relevanta nationella verksamheter rörande Arktis i de arktiska staterna. När det gäller Grönland möjliggör det
nuvarande partnerskapet politisk dialog på områden av gemensamt intresse,
utöver riktat ekonomiskt stöd, såsom forskning, råvaror och energi. Under
perioden 2007–2013 kommer Grönland att motta EU-stöd på 25 miljoner euro per år
i 2006 års priser. Det ekonomiska samarbetet under perioden 2007–2013 är
inriktat på utbildning, och både Grönland och Danmark har uttryckt intresse för
att hålla kvar fokus på den sektorn också under den kommande budgetperioden
(2014–2020). Partnerskapet mellan EU och Grönland är ett komplement till
partnerskapsavtalet om fiske mellan EU och Grönland (FPA), och reglerar EU:s
ekonomiska bidrag för utveckling utanför fiskeriområdet. Eftersom det nuvarande
protokollet till partnerskapsavtalet om fiske löper ut i slutet av 2012,
paraferades ett nytt treårigt protokoll i februari 2012. Enligt det nya
protokollet kommer EU årligen att bidra med ett ekonomiskt stöd, inbegripet
sektorsspecifikt stöd, till Grönland på högst 17,8 miljoner euro. Europeiska
miljöbyrån och Grönland undertecknade 2010 ett samarbetsavtal i syfte att
stödja en hållbar utveckling och att skydda och förbättra miljön genom riktad,
relevant och tillförlitlig information till beslutsfattare i Grönland och
Europa. I januari 2012 undertecknade Europeiska miljöbyrån och Grönlands hälso-
och sjukvårdsministerium ett avtal om miljö- och hälsofrågor. [1] Smältande
is ökar de dramatiska effekterna av klimatförändringen i Arktis och påskyndar i
synnerhet den globala temperaturökningen genom en minskad albedoeffekt
(återreflektering av ljus). [2] Rådets slutsatser om arktiska frågor, rådets 2985:e möte
(utrikes frågor), Bryssel den 8 december 2009. [3] P7_TA (2011) 0024 av den 20 januari 2011. [4] KOM(2008) 763 av den 20 november 2008. [5] En
översikt över de viktigaste åtgärderna och resultaten återfinns i den andra
delen av detta meddelande samt i arbetsdokumentet Inventory of activities in
the framework of developing a European Union Arctic Policy (sammanfattning
av de åtgärder som vidtagits i samband med utarbetandet av EU:s politik för
Arktis). [6] KOM(2010)
546 av den 6 oktober 2010. [7] KOM(2011)
808 och de tillhörande förslagen KOM(2011) 809, KOM(2011) 810, KOM(2011) 811
och KOM(2011) 812 av den 30 oktober 2011. [8] http://arctic-footprint.eu [9] http://promine.gtk.fi/ [10] http://www.i2mine.eu/h [11] KOM(2011)
688 av den 27 oktober 2011. [12] KOM(2011)
25 av den 2 februari 2011. [13] http://www.interregnord.com/en/projects/N/1-trade-and-industry-development.aspx [14] http://www.northernperiphery.eu/en/projekt/show/&
AMP tid = 82. [15] En
omfattande översikt över sådana instrument finns i rapporter som sammanställts
inom ramen för Arctic TRANSFORM <www.arctic-transform.eu> och EU
Arctic Footprint and Policy Assessment <
http://arctic-footprint.eu/sites/default/files/AFPA_Final_Report.pdf>. [16] KOM(2011) 846,
7.12.2011. [17] Esbokonventionen
om miljökonsekvensbeskrivningar i ett gränsöverskridande sammanhang utfärdades
av Förenta nationernas ekonomiska kommission för Europa (FN/ECE). Den
undertecknades i Esbo, Finland, 1991 och trädde i kraft 1997. [18] KOM(2011) 112, 8.3.2011. [19] Förenta
nationernas ramkonvention om klimatförändringar (COP 17 i Durban). [20] http://arctic-footprint.eu [21] Https://webgate.ec.europa.eu/maritimeforum/content/1831 [22] Total
finansiering 6,7 miljoner euro. Se:
http://www.interregnord.com/en/projects/sapmi/4-sapmi-borderless-development.aspx [23] http://www.interregnord.com/en/projects.aspx [24] http://www.botnia-atlantica.eu [25] http://www.interreg-sverige-norge.com/ [26] Http://www.northernperiphery.eu/en/projekt/main/ [27] Http://eu.baltic.net/project_database.5308.html? & AMP; & AMP.
contentid = 70 & AMP contentaction = enda. [28] Http://www.tillvaxtverket.se/huvudmeny/euprogram/programomraden
ovrenorrland/och
http://www.tillvaxtverket.se/huvudmeny/euprogram/programomraden/mellerstanorrland [29] Http://ec.europa.eu/regional_policy/atlas2007/Finland/FI1A_en.htm? 4 [30] Http://www.kolarcticenpi.info/ourprojects [31] http://www.kareliaenpi.eu/en [32] http://ec.europa.eu/environment/biodiversity/animal_welfare/seals/seal_hunting.htm [33] Tribunalens
beslut av den 6 september i mål T-18/10. [34] KOM(2011)
539 av 7 september 2011. [35] Transitpassage
anges även i rådets slutsatser. [36] Https://webgate.ec.europa.eu/maritimeforum/content/2396