16.12.2015   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

C 419/153

—

med beaktande av fördraget om Europeiska unionen, särskilt artiklarna 42 och 43,

—

med beaktande av artikel 196 om civilskydd och artikel 214 om humanitärt bistånd i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt,

—

med beaktande av rådets slutsatser av den 18 juli 2011 om EU:s klimatdiplomati (1),

—

med beaktande av Europeiska utrikestjänstens och kommissionens gemensamma diskussionsunderlag kring klimatdiplomati som lades fram i 9 juli 2011 (2),

—

med beaktande av 2008 års gemensamma rapport som den höge representanten Javier Solana och Europeiska kommissionen lade fram för Europeiska rådet om klimatförändring och internationell säkerhet och dess rekommendationer om uppföljning (3),

—

med beaktande av kommissionens rapport ”För en europeisk civilförsvarsstyrka: Europe Aid” från maj 2006,

—

med beaktande av rådets beslut av den 8 november 2007 om inrättandet av en gemenskapsmekanism för civilskydd (4), kommissionens meddelande ”Förstärkning av den europeiska insatskapaciteten vid katastrofer: civilskyddets och det humanitära biståndets roll” av den 26 oktober 2010 (COM(2010)0600) och parlamentets resolution av den 27 september 2011 (5),

—

med beaktande av förslaget till Europaparlamentets och rådets beslut av den 20 december 2011 om en civilskyddsmekanism för unionen (COM(2011)0934),

—

med beaktande av kommissionens meddelande från 2008 om Europeiska unionen och Arktis (COM(2008)0763) och parlamentets resolution av den 20 januari 2011 om en hållbar EU-politik för de nordligaste regionerna (6),

—

med beaktande av sin resolution av den 14 december 2011 om finanskrisens följder för försvarssektorn i EU:s medlemsstater (7),

—

med beaktande av slutsatserna från konferensen i Berlin i oktober 2011 som hade temat ”från klimatförhandlingar till klimatdiplomati” och konferensen i London i mars 2012 som hade temat ”en 2000-talsdialog om klimat och säkerhet”,

—

med beaktande av uttalandet från FN:s säkerhetsråds ordförande i juli 2011 om klimatförändring och internationell säkerhet (8),

—

med beaktande av 2011 och 2012 års rapporter från FN:s miljöprogram med titeln ”Livelihood security: Climate change, conflict and migration in the Sahel” (9),

—

med beaktande av FN:s dokument angående principerna om människors säkerhet och ansvaret för skydd (10),

—

med beaktande av FN:s riktlinjer för användning av militära och civila försvarsresurser vid katastrofinsatser (Osloriktlinjerna) (11) och riktlinjerna från FN:s permanenta samordningskommitté för användning av militära och civila försvarsresurser till stöd för humanitära insatser från FN:s sida i komplexa nödsituationer (MCDA-riktlinjerna),

—

med beaktande av meddelandet från kommissionen till Europaparlamentet och rådet (SEC(2007)0781, SEC(2007)0782, COM(2007)0317) och den gemensamma förklaringen om europeiskt samförstånd om humanitärt bistånd (12),

—

med beaktande av artikel 48 i arbetsordningen,

—

med beaktande av betänkandet från utskottet för utrikesfrågor (A7-0349/2012).

1.

Europaparlamentet konstaterar att klimatförändringen påverkar global säkerhet, fred och stabilitet.

2.

Europaparlamentet ser det som oroande att frågan om klimatförändringarna, som utgör det störta hotet mot den globala säkerheten, under de senaste fyra åren kommit att överskuggas i den offentliga debatten av den ekonomiska och finansiella krisen, som även den utgör ett omedelbart globalt hot.

3.

Europaparlamentet anser att ökningen av extrema väderförhållanden på senare år innebär en eskalerande kostnad för den globala ekonomin, inte bara för utvecklingsländerna utan även för världen i stort, både som en direkt kostnad i form av ombyggnad och stöd, men också som en indirekt kostnad i form av ökade kostnader för försäkringar och höjda priser för varor och tjänster. Parlamentet betonar att dessa förhållanden förvärrar hoten mot internationell fred och människors säkerhet.

4.

Europaparlamentet påpekar att naturkatastrofer, som förvärras av klimatförändringarna, i hög grad är destabiliserande, särskilt för utsatta stater. Än så länge finns det dock inte någon konflikt som kan sägas ha uppstått enbart på grund av klimatförändringarna. Befolkningsgrupper tvingas flytta på grund av att de drabbats av minskande tillgång till dricksvatten och livsmedel till följd av naturkatastrofer, som förvärras av klimatförändringarna. Därmed utsätts den ekonomiska, sociala och administrativa kapaciteten för stora påfrestningar i redan bräckliga regioner eller sönderfallande stater, vilket i sin tur skapar konflikt och påverkar den allmänna säkerheten negativt. Parlamentet påminner om att dessa förhållanden skapar konkurrens mellan olika grupper och länder om knappa resurser.

5.

Europaparlamentet medger att komplexa kriser kan förutses, och de bör förhindras genom att man tillämpar en övergripande strategi, som omfattar politikområden där man drar full nytta av de redskap som finns inom den gemensamma utrikes- och säkerhetspolitiken (Gusp), den gemensamma säkerhets- och försvarspolitiken (GSFP) och politiken för humanitärt bistånd och utvecklingsbistånd. Europaparlamentet konstaterar också att Nato spelade en ledande roll i det första internationella initiativet mot klimatrelaterade säkerhetsutmaningar 2004 när försvarsalliansen och fem andra internationella organisationer (13) förenades i miljö- och säkerhetsinitiativet ENVSEC i syfte att lösa problem som hotar säkerheten i känsliga regioner.

6.

Europaparlamentet inser vikten av att ha en kritisk infrastruktur som stöder den gemensamma säkerhets- och försvarspolitiken.

7.

Europaparlamentet anser att det kan vara positivt att möta klimatförändringarna genom att koppla samman klimatpolitiken med säkerhetspolitiken, men detta är emellertid bara en del av EU:s insatser mot klimatförändringarna där man försöker använda politiska och ekonomiska redskap för att mildra och anpassa sig till klimatförändringarna.

8.

Europaparlamentet påpekar att EU i sina strategier för externa åtgärder, liksom i sin politik och sina instrument, bör ta hänsyn till hur den internationella säkerheten påverkas av klimatförändringar och naturkatastrofer. Parlamentet påminner dessutom om att det i samband med såväl naturkatastrofer som andra slags katastrofer är viktigt att särskilt fokusera på kvinnor och barn, som är särskilt utsatta vid en krissituation.

9.

Europaparlamentet påminner i detta hänseende om kommissionens mandat för humanitärt bistånd och civilskydd och betonar behovet av att ytterligare utveckla och stärka befintliga redskap.

10.

Europaparlamentet upprepar i detta hänseende hur viktig katastrofriskreducering är för att minska krisernas konsekvenser för sårbara befolkningsgrupper.

11.

Europaparlamentet konstaterar att det är nödvändigt att integrera effekterna av klimatstyrda kriser och därav orsakade naturkatastrofer i den gemensamma säkerhets- och försvarspolitikens strategier och operativa planer före, under och efter alla eventuella naturliga eller humanitära kriser som kan uppstå. Det är också nödvändigt att skapa krisplaner för de mest riskutsatta områdena, samtidigt som de humanitära principerna i Lissabonfördraget respekteras. Parlamentet efterlyser även praktiskt samarbete, till exempel samarbetsövningar.

12.

Europaparlamentet betonar att man, i och med att man skapar en effektiv plan för hur man ska hantera konsekvenserna av klimatförändringarna, inte bara måste förbättra de konfliktförebyggande åtgärderna och krishanteringen utan även kapaciteten för analys och förvarning.

13.

Europaparlamentet påminner om att Lissabonfördraget kräver att EU utvecklar civila och militära resurser för internationell krishantering över hela det spektrum av uppgifter som beskrivs i artikel 43, särskilt konfliktförebyggande, humanitära insatser och räddningsinsatser, militära rådgivnings- och biståndsinsatser, fredsbevarande och stabiliseringsåtgärder efter konflikter. Samtidigt anser parlamentet att man bör undvika att skapa flera redskap med samma funktion och att man bör göra en klar avgränsning mellan redskap som ryms inom den gemensamma säkerhets- och försvarspolitikens område och de som inte gör det i enlighet med artiklarna 196 och 214 i EUF-fördraget. Parlamentet påminner även om att man bör undvika att skapa nya redskap som har samma funktion som redan etablerade redskap för humanitärt bistånd och civilskydd som ligger utanför den gemensamma säkerhets- och försvarspolitikens område.

14.

Europaparlamentet inser att militären har kapacitet och resurser för miljöinformationsinsamling, riskbedömning, humanitärt bistånd, katastrofhjälp och evakuering och att denna kapacitet och dessa resurser har en ytterst viktig roll att spela när det gäller förvarningssystem, hantering av klimatstyrda kriser och katastrofinsatser.

15.

Europaparlamentet påpekar att det genom Lissabonfördraget har införts nya bestämmelser (artiklarna 21–23, 27, 39, 41.3, 43–46 i EU-fördraget), särskilt bestämmelser som rör startfonden i artikel 41.3, och att dessa ännu inte har genomförts.

16.

Europaparlamentet påpekar att EU borde utöka sitt samarbete med FN, Afrikanska unionen (AU) och OSSE, bland annat inom ramen för miljö- och säkerhetsinitiativet ENVSEC, för att göra gemensamma analyser och tillsammans möta de utmaningar som klimatförändringarna innebär.

17.

Europaparlamentet betonar värdet av civil-militärt samarbete i kriser som de i Haiti, Pakistan och New Orleans. Dessa samarbeten visade att militären kan vara till stor hjälp vid klimatstyrda kriser och naturkatastrofer genom att tillhandahålla direkt och snabb hjälp till drabbade områden och befolkningsgrupper.

18.

Europaparlamentet välkomnar att frågan om klimatförändringar har blivit mer och mer central i den globala säkerhetsdebatten, särskilt sedan 2007 då FN:s säkerhetsråd för första gången debatterade klimatförändringarna och dess konsekvenser för den internationella säkerheten. Parlamentet värdesätter de insatser som EU och dess medlemsstaters regeringar har gjort för att kunna ta upp frågan i FN:s säkerhetsråd i juli 2011 och i utrikesrådets slutsatser om klimatdiplomati.

19.

Europaparlamentet uppmanar vice ordföranden för kommissionen/unionens höga representant för utrikes frågor och säkerhetspolitik att som ansvarig för att genomdriva EU:s gemensamma utrikes- och säkerhetspolitik

20.

Europaparlamentet anser att EU måste lägga fram en förteckning över de utmaningar man står inför i områden som Arktis, Afrika, arabvärlden och Himalaya och Tibetanska högplatån (”den tredje polen”), särskilt risken för konflikter över vattentillgångar.

21.

Europaparlamentet betonar vikten av att både fortsätta med och förbättra EU:s humanitära bistånd och utvecklingsbistånd som ska användas för anpassning vid klimatstyrda kriser och naturkatastrofer och ökning av motståndskraften mot dem, samt till katastrofinsatser, stöd och mildring av konsekvenserna och utvecklingsinsatser efter krisen. Initiativ som katastrofriskreducering och sammankoppling av katastrofinsatser, återuppbyggnad och utveckling är viktiga. Kommissionen uppmanas därför att integrera denna typ av program och åtgärder i sitt humanitära bistånd och särskilt i sitt utvecklingsbistånd. Parlamentet välkomnar den större roll som man har föreslagit att EU:s civilskyddsmekanism ska spela, särskilt utanför Europeiska unionen.

22.

Europaparlamentet välkomnar miljö- och säkerhetsinitiativet ENVSEC, som skapats av UNDP, Unep, OSSE, Nato, Unece och det regionala miljöcentrumet för Central- och Östeuropa (14) för att hantera utmaningarna vad gäller människors säkerhet och naturmiljön genom att dela med sig av kunskap och resurser till länder i Centralasien, Kaukasus och Sydösteuropa. ENVSEC har än så länge endast haft begränsade effekter, men det har ändå fungerat som ett viktigt redskap för institutionell samordning och som en startpunkt för processintegrering.

23.

Europaparlamentet understryker att EU bör arbeta med de mest riskutsatta regionerna och de mest sårbara staterna för att stärka deras förmåga att klara sig. EU skulle ytterligare kunna integrera anpassning och motståndskraft mot klimatförändringar i sina regionala strategier (till exempel strategin för Afrika, Barcelonaprocessen, Svartahavssynergin, EU-strategin för Centralasien och handlingsplanen för Mellanöstern).

24.

Europaparlamentet uppmanar vice ordföranden/den höga representanten och kommissionen att integrera klimatförändringens eventuella säkerhetskonsekvenser i de viktigaste strategierna, policydokumenten och finansieringsinstrumenten för yttre åtgärder samt den gemensamma säkerhets- och försvarspolitiken.

25.

Europaparlamentet uppmärksammar det faktum att energitrygghet är nära relaterat till klimatförändringen och anser att energitryggheten måste förbättras genom en minskning av EU:s beroende av fossila bränslen, t.ex. fossila bränslen som importeras från Ryssland via ledningar. Parlamentet påminner om att dessa ledningar riskerar att skadas på grund av att permafrosten smälter, och framhåller att förändringen i Arktis är en av de största effekter som klimatförändringarna kommer att ha på EU:s säkerhet. Denna riskökande faktor måste hanteras genom en lämplig EU-strategi för Arktis och genom en bättre politik för EU-producerad förnybar energi och energieffektivitet som i betydande grad minskar unionens beroende av externa källor och därigenom förbättrar säkerhetssituationen.

26.

Europaparlamentet uppmanar Europeiska försvarsbyrån och försvarsmakterna i medlemsstaterna att utveckla miljövänliga och energisnåla tekniker, där man maximalt utnyttjar potentialen i förnybara energikällor.

27.

Europaparlamentet välkomnar de senaste försöken att stärka samordningen mellan Nato och EU när det gäller kapacitetsutveckling. Parlamentet inser det starka behovet av att identifiera de ömsesidiga fördelarna med samarbete, samtidigt som de båda organisationernas specifika ansvarsområden respekteras. Parlamentet betonar behovet av att finna och skapa synergier, dels för projekt som innebär sammanslagning och gemensamt utnyttjande, dels för projekt kring ett ”smart försvar” (Nato) som skulle kunna tas i bruk i händelse av naturkatastrofer och klimatstyrda kriser.

28.

Europaparlamentet uppmanar vice ordföranden/den höga representanten att ge högsta prioritet åt att utnyttja alla de möjligheter som ges i Lissabonfördraget för att lägga fram förslag till genomförandet av startfonden (artikel 41.3 i EU-fördraget). Därvid bör man även beakta eventuella framtida projekt för sammanslagning och gemensamt utnyttjande, gemensamma funktioner och ett gemensamt, permanent förråd av utrustning som kan tas i bruk vid civila kriser.

29.

Europaparlamentet konstaterar att man skulle kunna låta de negativa effekterna av klimatförändringar och naturkatastrofer på fred, säkerhet och stabilitet ingå i alla strategiska dokument från Gusp/GSFP, vilka utgör riktlinjer för planering och genomförande av enskilda politiska insatser och uppdrag.

30.

Europaparlamentet noterar att men med tidig utvärdering och faktainsamling skulle kunna säkerställa att EU sätter in de lämpligaste resurser som finns att tillgå vid kriser och att man så fort det går sänder ut insatsgrupper med tvärkompetens bestående av civila, militära och civil-militära experter.

31.

Europaparlamentet understryker att EU måste ha tillgång till korrekta och snabba analyser för att kunna åtgärda och förutse säkerhetsproblem som orsakas av klimatförändringar. Resurserna i den gemensamma säkerhets- och försvarspolitiken är en bra källa till information i detta avseende. EU bör vidta åtgärder för att utveckla möjligheterna att samla in och analysera information genom sådana strukturer som EU:s delegationer, EU:s satellitcentrum och EU:s lägescentral.

32.

Europaparlamentet anser att system för tidig varning och tidiga förebyggande åtgärder med hänsyn till de negativa konsekvenserna av klimatförändringar och naturkatastrofer är beroende av tillräckliga mänskliga resurser och metoder när det gäller datainsamling och analys. Parlamentet anser att berörda enheter inom Europeiska utrikestjänsten med ansvar för säkerhet, berörda kommissionsavdelningar och de geografiska enheterna i sitt arbete även bör utföra analyser av vilka konsekvenser naturkatastrofer kan få för den internationella säkerheten och politiska stabiliteten. Utrikestjänstens och kommissionens personal bör få utbildning i hur de kan övervaka vilka effekter naturkatastrofer har på krisutveckling, politisk stabilitet och säkerhet. Parlamentet begär att det utvecklas gemensamma kriterier för analys och riskbedömning och att det upprättas ett gemensamt varningssystem.

33.

Europaparlamentet uppmuntrar berörda organ inom Europeiska utrikestjänsten och kommissionen att förbättra samordningen av lägesanalyser och politisk planering samt det systematiska utbytet av information i frågor som rör klimatförändringar och naturkatastrofer. Parlamentet uppmanar de berörda organen inom utrikestjänsten att använda de kanaler som finns för kommunikation och utbyte av information med relevanta organ inom kommissionen, i synnerhet generaldirektoratet för humanitärt bistånd och civilskydd (Echo), men även med FN:s organ och program samt Nato. Parlamentet påpekar att de civila och militära strukturerna med uppgift att möta klimatstyrda kriser och naturkatastrofer bör ha ett nära samarbete med alla organisationer i det civila samhället, humanitära organisationer och icke-statliga organisationer.

34.

Europaparlamentet uppmanar kommissionen att utarbeta katastrofplaner för hur EU ska agera i fall då naturkatastrofer och klimatstyrda kriser inträffar utanför EU:s gränser men där dessa händelser direkt eller indirekt påverkar säkerheten inom EU (till exempel i form av klimatflyktingströmmar).

35.

Europaparlamentet välkomnar varmt de åtgärder som vidtogs 2011 på EU-utrikesministernivå under det polska ordförandeskapet och i FN:s säkerhetsråd under det tyska ordförandeskapet för att närmare utreda sambandet mellan klimatförändringen och dess konsekvenser för säkerheten.

36.

Europaparlamentet anser att anpassningar och ändringar som möter konsekvenserna av klimatförändringar och naturkatastrofer kan göras i de viktigaste policydokumenten inom den gemensamma säkerhets- och försvarspolitiken (GSFP), bland annat EU:s koncept för militär planering på politisk och strategisk nivå (15), EU:s koncept för militär ledning och kontroll (16), EU:s stridsgruppskoncept (17) samt EU:s militära snabbinsatskoncept (18), liksom i handlingar som är relevanta för civila GSFP-uppdrag, till exempel EU:s övergripande planeringskoncept, EU:s koncept för planering av polisiära insatser och riktlinjerna för lednings- och kontrollstrukturen under EU:s civila krishanteringsinsatser (19).

37.

Europaparlamentet anser att de civila och militära resurserna bör utvecklas på ett sådant sätt att de kan sättas in i händelse av naturkatastrofer eller klimatstyrda kriser. Parlamentet anser att särskild uppmärksamhet bör ägnas åt utveckling av militära resurser och i synnerhet processen för sammanslagning och gemensamt utnyttjande. Dessutom bör Europeiska försvarsbyrån spela en större roll i detta sammanhang.

38.

Europaparlamentet påminner om att effektiva insatser vid kriser som naturkatastrofer ofta förutsätter att man använder både civila och militära resurser och att det finns ett nära samarbete mellan dem. Det är ytterst viktigt att man identifierar de särskilda områden och brister där militära resurser kan fylla ett behov.

39.

Europaparlamentet betonar behovet av att utarbeta en särskild förteckning över militära och civila GSFP-resurser som har särskild betydelse i kampen mot klimatförändringar och naturkatastrofer och vid GSFP-uppdrag. När denna förteckning upprättas bör särskild hänsyn tas till den rådgivande gruppens arbete om användning av militära och civila försvarsresurser. Sådana resurser omfattar bland annat tekniska resurser som tillfälliga byggprojekt och drift av hamn- och flygplatsinfrastruktur, operativ styrning av luft- och sjötransporter, kommunikationsinfrastruktur, mobila sjukhus med bland annat intensivvård, kommunikationsinfrastruktur, vattenrening och bränsleplanering. Parlamentet uppmanar rådet och Europeiska försvarsbyrån att som en del av 2013 års översyn av kapacitetsutvecklingsprogrammet förena de aktuella förteckningarna över civila och militära resurser med dem som krävs för att möta de utmaningar som klimatförändringarna innebär. Försvarsbyrån bör lägga fram nödvändiga förslag för att avhjälpa brister i dessa förteckningar.

40.

Europaparlamentet betonar behovet av att på grundval av redan befintliga resurser, såsom EU:s stridsgrupper och det europeiska kommandot för flygtransporter, undersöka möjligheten att skapa fler gemensamma funktioner som är relevanta för insatser som kan möta effekterna av klimatförändringar eller naturkatastrofer.

41.

Europaparlamentet betonar behovet av att undersöka om det går att förbättra försvarets energieffektivitet och miljövänlighet både hemma och utomlands genom att bland annat undersöka potentialen hos förnybara energikällor. Parlamentet påminner om att försvaret i en EU-medlemsstat förbrukar lika mycket energi som en stor europeisk stad och att de militära strukturerna därför bör vara lika innovativa när det gäller att minska sitt ekologiska fotavtryck. Parlamentet välkomnar därför rapporten ”Greening the Blue Helmets: Environment, Natural Resources and UN Peacekeeping Operations”, som gavs ut i maj 2012 av Unep, FN:s avdelning för fredsbevarande operationer (UNDPKO) och FN:s avdelning för fredsbevarande operationer och fältstöd (UNDFS). Inom det amerikanska försvaret (20) har man i flera år aktivt försökt att minska energiberoendet genom att använda hållbara energikällor och öka energieffektiviteten i all försvarsverksamhet och militär infrastruktur.

42.

Europaparlamentet betonar även behovet av att låta den allmänna utvecklingen inom det europeiska försvarets industriella bas verka i linje med de särskilda krav som ställs av klimatstyrda kriser och naturkatastrofer. Parlamentet begär att Europeiska försvarsbyrån får en stärkt roll i denna process i nära samarbete med EU:s militära kommitté. Parlamentet uppmanar de båda GSFP-organen att säkerställa att det i programmen för upphandling och kapacitetsutveckling avsätts tillräckliga ekonomiska medel och andra resurser till de särskilda behov som uppstått för att möta klimatförändringar och naturkatastrofer.

43.

Europaparlamentet uppmanar försvaret att ta sitt ansvar när det gäller hållbar miljö, och tekniska experter uppmanas att försöka hitta metoder för miljövänliga insatser, allt från att minska utsläppen till att förbättra återvinningsmöjligheterna.

44.

Europaparlamentet understryker behovet av att inom ramen för nästa fleråriga budgetplan 2014–2020 upprätthålla och förstärka en helhetssyn som innebär att man vid naturkatastrofer och klimatrelaterade kriser ska sätta in alla relevanta instrument som EU har till sitt förfogande för att mildra konsekvenserna. Parlamentet välkomnar kommissionens förslag om ett förnyat stabilitetsinstrument, som redan nu tar hänsyn till klimatförändringens och naturkatastrofers negativa effekter på säkerheten, freden och den politiska stabiliteten.

45.

Europaparlamentet kräver att de ekonomiska konsekvenserna av sådana förslag undersöks och att de beaktas vid EU:s budgetöversyn.

46.

Europaparlamentet uppmanar vice ordföranden/den höga representanten att skicka ut experter på klimatsäkerhet till EU:s delegationer i de mest drabbade länderna och regionerna i syfte att stärka unionens kapacitet avseende tidig varning och information om eventuella kommande konflikter.

47.

Europaparlamentet uppmanar Europeiska utrikestjänsten att stärka samordningen mellan EU och dess grannländer när det gäller att utveckla insatskapaciteten för klimatstyrda kriser.

48.

Europaparlamentet uppmanar Europeiska utrikestjänsten att propagera för att man tar hänsyn till klimatförändrings- och miljöskyddsaspekter när man planerar och genomför militära, civil-militära och civila operationer på olika platser i världen.

49.

Europaparlamentet välkomnar tanken om att det ska inrättas ett särskilt FN-sändebud för klimatsäkerhet.

50.

Europaparlamentet efterlyser samordningsmekanismer som ska upprättas mellan EU som helhet och de medlemsstater som i framtiden kan agera i enlighet med bestämmelserna om ett permanent strukturerat samarbete, detta för att säkra att deras insatser är i överensstämmelse med EU:s övergripande strategi på detta område.

51.

Europaparlamentet anser att undervisning i hur naturkatastrofer och klimatstyrda kriser påverkar den internationella och europeiska säkerheten bör ingå i kursplanen på Europeiska säkerhets- och försvarsakademin.

52.

Europaparlamentet uppmanar EU att undersöka klimatförändringarnas säkerhetskonsekvenser i dialog med tredjeländer, särskilt med viktiga partnerländer som Indien, Kina och Ryssland. För att kunna åstadkomma verkligt effektiva insatser måste man arbeta multilateralt och göra gemensamma investeringar med tredjeländer. EU skulle också kunna bygga upp ett samarbete med militära myndigheter i tredjeländer med gemensamma utvecklings- och utbildningsinsatser.

53.

Europaparlamentet uppdrar åt talmannen att översända denna resolution till vice ordföranden för kommissionen/unionens höga representant för utrikes frågor och säkerhetspolitik, rådet, kommissionen, parlamenten i EU:s medlemsstater, Natos parlamentariska församling, Natos generalsekreterare, FN:s generalförsamling samt till FN:s generalsekreterare.