13.9.2013   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

CE 264/88


Torsdagen den 24 maj 2012
Venezuela: eventuellt tillbakadragande från den interamerikanska kommissionen för mänskliga rättigheter

P7_TA(2012)0227

Europaparlamentets resolution av den 24 maj 2012 om Venezuelas eventuella utträde ur den interamerikanska kommissionen för de mänskliga rättigheterna (2012/2653(RSP))

2013/C 264 E/14

Europaparlamentet utfärdar denna resolution

med beaktande av sina tidigare resolutioner om Venezuela av den 24 maj 2007 om fallet med TV-kanalen ”Radio Caracas Televisión” i Venezuela (1), den 23 oktober 2008 om den politiska brännmärkningen i Venezuela (2), 7 maj 2009 om fallet med Manuel Rosales i Venezuela (3), den 11 februari 2010 om Venezuela (4) och den 8 juli 2010 om Venezuela, särskilt fallet María Lourdes Afiuni (5),

med beaktande av den amerikanska förklaringen om mänskliga rättigheter och skyldigheter från 1948, som formaliserade starten för det interamerikanska systemet för skyddet av de mänskliga rättigheterna (IAHRS), och med beaktande av att Amerikanska samarbetsorganisationen (OAS) 1959 inrättade den interamerikanska kommissionen för de mänskliga rättigheterna, som Venezuela varit ansluten till sedan 1977, och att den interamerikanska kommissionen för de mänskliga rättigheterna stadgeenligt inrättades 1979,

med beaktande av 1979 års inrättande av den interamerikanska domstolen för de mänskliga rättigheterna, som Venezuela anslöt sig till 1981,

med beaktande av sina resolutioner av den 17 juni 2010 om EU:s politik till stöd för människorättsförsvarare (6) och den 18 april 2012 om årsrapporten om de mänskliga rättigheterna i världen och Europeiska unionens politik på området, inbegripet följderna för EU:s strategiska politik för mänskliga rättigheter (7),

med beaktande av den oro som talesmannen för FN:s högkommissarie för mänskliga rättigheter, Rupert Colville, gav uttryck för den 4 maj 2012 i fråga om Venezuelas eventuella utträde ur den interamerikanska kommissionen för de mänskliga rättigheterna,

med beaktande av den allmänna förklaringen om de mänskliga rättigheterna från 1948,

med beaktande av artiklarna 122.5 och 110.4 i arbetsordningen, och av följande skäl:

A.

Amerikanska samarbetsorganisationen (OAS) har skapat ett eget regionalt människorättssystem med en interamerikansk kommission för de mänskliga rättigheterna, som bildades 1959, och en interamerikansk domstol för de mänskliga rättigheterna, som inrättades 1979 och vars domar baseras på den amerikanska konventionen om de mänskliga rättigheterna eller ”San José-överenskommelsen”, som trädde i kraft 1978 som ett komplement och korrektiv till de bristfälliga nationella rättsväsendena.

B.

Enligt den amerikanska förklaringen om mänskliga rättigheter och skyldigheter utgör principen om individens grundläggande rättigheter en av de principer som ligger till grund för OAS.

C.

24 av de 34 medlemmarna i OAS har hittills ratificerat den interamerikanska kommissionen och den interamerikanska domstolen.

D.

Venezuela är part i den amerikanska konventionen om de mänskliga rättigheterna, är för närvarande medlem av den interamerikanska kommissionen och omfattas av jurisdiktionen för den interamerikanska domstolen, som ansvarar för att tolka och upprätthålla bestämmelserna i konventionen. Venezuela deltar i mekanismerna vid FN:s råd för mänskliga rättigheter.

E.

Den 2 maj 2012 tillkännagav president Chávez inrättandet av en statlig kommitté som ska utvärdera möjligheten till utträde ur den interamerikanska kommissionen för de mänskliga rättigheterna. Den 3 maj 2012 uppmanade Venezuelas utrikesminister andra regeringar i regionen att göra samma sak.

F.

Från 1970 till 2011 har fyra beslut från den interamerikanska kommissionen för de mänskliga rättigheterna berört Venezuela, och den interamerikanska domstolen har fällt avgöranden i 12 mål under perioden 2004–2012. Den interamerikanska kommissionen har på Amerikanska samarbetsorganisationens vägnar varnat Venezuela ett antal gånger med anledning av kränkningar av yttrandefriheten, den personliga säkerheten och de politiska rättigheterna samt straffriheten.

G.

Under de senaste åren har Venezuela vid ett flertal tillfällen kritiserat den interamerikanska kommissionen och den interamerikanska domstolen och gång på gång hotat om utträde med argumentet att kommissionen är partisk och tillämpar dubbla måttstockar. Detta är första gången Venezuela har vidtagit konkreta åtgärder för utträde. Sedan 2002 har Venezuela avslagit alla kommissionens begäranden om att få besöka landet.

H.

Innehållet i Europaparlamentets resolutioner, framför allt resolutionerna om den politiska brännmärkningen av oppositionens ledare och politisk förföljelse, såsom stängningen av TV-kanalen ”Radio Caracas Televisión”, har fått stöd i form av flera beslut och rekommendationer från den interamerikanska kommissionen för de mänskliga rättigheterna. Som ett resultat av dessa ofördelaktiga rekommendationer och av att de venezuelanska myndigheterna ignorerat eller underlåtit att följa dem har president Chávez inrättat en mekanism för landets utträde ur ovannämnda internationella organ.

I.

Såväl ordföranden för Venezuelas högsta domstol som landets riksåklagare har ställt sig bakom president Chávez förslag om Venezuelas utträde ur den interamerikanska kommissionen för de mänskliga rättigheterna, vilket tydligt visar hur myndigheterna och i synnerhet den dömande makten är fullständigt underkastade statschefens politiska beslut i detta land.

J.

Den interamerikanska kommissionen för de mänskliga rättigheterna, som är ett högt respekterat organ med positiv inverkan på regionen, har varit av avgörande betydelse när det gällt att skipa rättvisa för ett stort antal personer som drabbats av människorättskränkningar, och den har även spelat en central roll i övergången till demokrati från de diktaturer som tidigare regerade i många länder i regionen.

K.

Den interamerikanska kommissionen för de mänskliga rättigheterna, som är en självständig panel sammansatt av sju oberoende medlemmar som agerar på personliga mandat – utan att företräda ett visst land – väcker talan vid den interamerikanska domstolen, uppmanar medlemsländerna i OAS att vidta försiktighetsåtgärder för att undvika irreparabla människorättskränkningar i allvarliga och brådskande fall samt mottar, analyserar och utreder enskilda framställningar som gör gällande att de mänskliga rättigheterna har kränkts.

L.

Regionala människorättsorgan spelar en mycket viktig roll när det gäller att främja och skydda människorättsmekanismer och underbygga de universella människorättsnormerna och fördragen inom detta område, vilket FN:s generalförsamling och dess råd för mänskliga rättigheter liksom icke-statliga organisationer och människorättsförsvarare har erkänt gång på gång.

M.

Enligt artikel 1 i sin stadga är den interamerikanska domstolen en självständig rättsinstitution vars mål är att tillämpa och tolka den amerikanska konventionen. Dess beslut är bindande för parterna i den amerikanska konventionen.

1.

Europaparlamentet är bekymrat över att Venezuela har tillkännagett att man kommer att inrätta en statlig kommitté som ska undersöka landets möjligheter till utträde ur den interamerikanska kommissionen för de mänskliga rättigheterna, och uppmanar de venezuelanska myndigheterna att ompröva denna ståndpunkt.

2.

Europaparlamentet befarar att ett utträde ur det interamerikanska systemet skulle kunna leda till att Venezuela isoleras och att situationen för de mänskliga rättigheterna förvärras ytterligare.

3.

Europaparlamentet uppmuntrar Venezuelas regering och alla andra länder i regionen att erkänna och genomföra dess beslut och rekommendationer om samarbete med regionala och internationella människorättsmekanismer och uppmanar dem kraftfullt att inte vidta några åtgärder som skulle kunna urholka skyddet för de mänskliga rättigheterna.

4.

Europaparlamentet välkomnar allt det arbete som den interamerikanska kommissionen för de mänskliga rättigheterna har uträttat framför allt när det gäller frågor som rör yttrandefrihet, ursprungsbefolkningars rättigheter, förhindrande av tortyr, sociala rättigheter, kvinnors rättigheter och främjande av en allmän medvetenhet om de mänskliga rättigheterna i regionen, och uppmuntrar kommissionen att fortsätta sitt arbete i syfte att uppnå full respekt för de mänskliga rättigheterna.

5.

Europaparlamentet uttrycker sitt stöd för regionala människorättsorgan, som en del av det internationella människorättssystemet, och uppmanar EU:s institutioner att öka sitt övergripande stöd till den interamerikanska domstolen för de mänskliga rättigheterna, den interamerikanska kommissionen för de mänskliga rättigheterna och den amerikanska konventionen.

6.

Europaparlamentet uppmanar de länder som ännu inte anslutit sig till det interamerikanska systemet för skyddet av de mänskliga rättigheterna att göra detta snarast möjligt, delta i det fullt ut och därigenom stärka systemets institutionella auktoritet.

7.

Europaparlamentet uppmanar Bolivarianska republiken Venezuela att respektera och agera i överensstämmelse med de internationella och regionala konventioner och stadgor som landet anslutit sig till. Parlamentet påminner om att alla dessa internationella konventioner som Venezuela undertecknat är bindande enligt landets författning.

8.

Europaparlamentet beklagar de beslut som lagstiftarna och den dömande makten i Venezuela har fattat om att stödja Venezuelas president i dennes försök att få till stånd ett utträde ur den interamerikanska kommissionen för de mänskliga rättigheterna. Detta belyser den bristande överensstämmelsen med principen om maktdelning i detta land och visar hur lagstiftarna och den dömande makten är fullständigt underkastade de politiska beslut som presidenten fattar.

9.

Europaparlamentet uppdrar åt talmannen att översända denna resolution till rådet, kommissionen, unionens höga representant för utrikes frågor och säkerhetspolitik, medlemsstaternas regeringar och parlament, Amerikanska samarbetsorganisationens generalsekreterare, den parlamentariska församlingen EU–Latinamerika och Bolivarianska republiken Venezuelas regering.


(1)  EUT C 102 E, 24.4.2008, s. 484.

(2)  EUT C 15 E, 21.1.2010, s. 85.

(3)  EUT C 212 E, 5.8.2010, s. 113.

(4)  EUT C 341 E, 16.12.2010, s. 69.

(5)  EUT C 351 E, 2.12.2011, s. 130.

(6)  EUT C 236 E, 12.8.2011, s. 69.

(7)  Antagna texter, P7_TA(2012)0126.