6.8.2013   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

CE 227/25

—

med beaktande av artiklarna 191 och 192 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt om att bevara, skydda och förbättra människors hälsa och miljön,

—

med beaktande av Europaparlamentets och rådets direktiv 2008/98/EG av den 19 november 2008 om avfall och upphävande av vissa direktiv (1),

—

med beaktande av sin resolution av den 6 juli 2010 om kommissionens grönbok om hantering av bioavfall i Europeiska unionen (2),

—

med beaktande av sin resolution av den 7 september 2010”Skäliga inkomster för jordbrukare: en bättre fungerande livsmedelsförsörjningskedja i Europa” (3),

—

med beaktande av sin resolution av den 18 januari 2011 om erkännande av jordbruket som en strategisk sektor inom ramen för livsmedelsförsörjning (4),

—

med beaktande av sin resolution av den 23 juni 2011”Den gemensamma jordbrukspolitiken mot 2020: att klara framtidens utmaningar i fråga om livsmedel, naturresurser och territoriell balans” (5),

—

med beaktande av sin resolution av den 5 juli 2011 om en effektivare och rättvisare detaljhandelsmarknad (6),

—

med beaktande av den förberedande studien om matavfall för EU:s 27 medlemsländer – Europeiska kommissionens generaldirektorat för miljö (2010),

—

med beaktande av FAO:s studie (2011) om globala livsmedelsförluster och matsvinn,

—

med beaktande av artikel 48 i arbetsordningen,

—

med beaktande av betänkandet från utskottet för jordbruk och landsbygdens utveckling och yttrandena från utskottet för miljö, folkhälsa och livsmedelssäkerhet och utskottet för den inre marknaden och konsumentskydd (A7-0430/2011), och av följande skäl:

A.

Varje år går en ökande mängd hälsosamma och tjänliga livsmedel – enligt vissa uppskattningar upp till 50 procent – förlorade längs livsmedelskedjans olika led i Europa, i vissa fall ända upp till konsumenterna, och blir till avfall.

B.

I en studie som offentliggjorts av kommissionen uppskattas att den årliga produktionen av livsmedelsavfall i de 27 medlemsstaterna uppgår till cirka 89 miljoner ton, eller 179 kg per person, med stora variationer mellan enskilda länder och olika sektorer. I dessa siffror ingår inte ens svinnet inom jordbruket eller fiskfångster som slängs tillbaka i havet. Det totala livsmedelsslöseriet kommer 2020 att uppgå till cirka 126 miljoner ton (en ökning med 40 procent) om inte ytterligare förebyggande insatser eller åtgärder genomförs.

C.

I EU finns det fortfarande 79 miljoner människor som lever under fattigdomsgränsen. Detta innebär att mer än 15 procent av EU:s medborgare har en inkomst som är 60 procent lägre än bosättningslandets genomsnittsinkomst. Av dessa har 16 miljoner erhållit livsmedelsstöd från välgörenhetsorganisationer.

D.

Alarmerande siffror från FAO visar att det för närvarande finns 925 miljoner människor i världen som riskerar att drabbas av undernäring, vilket innebär att millennieutvecklingsmålen, inklusive att halvera fattigdom och hunger till 2015, blir allt svårare att uppnå.

E.

Med utgångspunkt från FAO:s studie kommer den förväntade ökningen av jordens befolkning från 7 miljarder till 9 miljarder att kräva att livsmedelsförsörjningen ökar med minst 70 procent fram till 2050.

F.

Världens spannmålsproduktion har ökat från 824 miljoner ton 1960 till omkring 2,2 miljarder ton 2010, dvs. en ökning med 27 miljoner ton per år. Om den globala livsmedelsproduktionen fortsätter att öka med samma hastighet kommer den ökade spannmålsproduktionen i förhållande till dagens produktion att vara tillräcklig för att föda världens befolkning 2050. Samtidigt uppgår svinnet efter skörd till cirka 14 procent av den totala produktionen, och ytterligare 15 procent går förlorat i samband med distribution och som hushållsavfall, vilket innebär att tre femtedelar av den totala livsmedelsökning som krävs till 2050 skulle kunna uppnås om vi bara slutade slösa med livsmedel.

G.

Att minska slöseriet med livsmedel är ett första och mycket viktigt steg för att bekämpa hungern i världen och för att ta itu med den ökande efterfrågan som uppskattats av FAO samt för att förbättra befolkningens näringsnivå.

H.

Ett minskat livsmedelsslöseri skulle innebära en mer ändamålsenlig markanvändning, bättre förvaltning av vattentillgångar och positiva återverkningar för hela den globala jordbrukssektorn, och det skulle även stärka kampen mot undernäring i utvecklingsländerna.

I.

Slöseriet med livsmedel får inte bara etiska, ekonomiska, sociala och näringsmässiga följder utan även effekter för hälsan och miljön, eftersom överblivna livsmedelsberg kraftigt bidrar till den globala uppvärmningen och eftersom livsmedelsavfall producerar metan, en växthusgas som är 21 gånger starkare än koldioxid.

J.

Livsmedelsslöseriet bland konsumenter i utvecklingsländerna är minimalt, och det svinn som trots allt förekommer beror framför allt på ekonomiska och tekniska begränsningar utmed hela livsmedelskedjan.

K.

Slöseriet med livsmedel har, under de senaste årtiondena när livsmedelsproduktionen varit riklig, inte prioriterats politiskt i Europa och Nordamerika, vilket har lett till ett ökat slöseri utmed hela livsmedelskedjan. I Europa och Nordamerika förekommer slöseri med livsmedel främst i detaljhandels- och konsumentledet, till skillnad från i utvecklingsländerna där det största problemet är förluster vid produktion, skörd, bearbetning och transport.

L.

För varje kilo livsmedel som produceras släpps 4,5 kg koldioxid ut i atmosfären enligt aktuella studier. De cirka 89 miljoner ton livsmedel som går till spillo i Europa producerar 170 miljoner ton koldioxidekvivalenter per år, fördelat enligt följande: livsmedelsindustrin 59 miljoner ton koldioxidekvivalenter per år, inhemsk förbrukning 78 miljoner ton koldioxidekvivalenter per år och övriga 33 miljoner ton koldioxidekvivalenter per år. Produktionen av de 30 procent livsmedel som i slutändan inte förbrukas står för ytterligare 50 procent av det vatten som används, eftersom det krävs 5–10 ton vatten för att producera ett kilo nötkött.

M.

Hotet mot en tryggad livsmedelsförsörjning är åtföljt av spegelbilden av den rika världens problem, såsom fetma, hjärt-kärlsjukdomar och cancer till följd av en alltför fet och proteinrik kost, vilket har fått till följd att det finns lika många överviktiga människor i världen som undernärda.

N.

Den minskning av produktionsfaktorerna som konstaterats på senare tid står i kontrast till behovet av att öka livsmedelstillgången i EU.

O.

Det stöd som ges till utvecklingsländer för att förbättra effektiviteten i deras livsmedelskedjor kan bidra inte bara direkt till de lokala ekonomierna och den hållbara tillväxten i dessa länder, utan även indirekt till en jämvikt i världshandeln för jordbruksprodukter och en omfördelning av naturresurserna.

P.

Utbyte av bästa praxis på europeisk och internationell nivå samt stöd till utvecklingsländerna är mycket viktigt för att motarbeta livsmedelsslöseriet i världen.

Q.

Ett ständigt ökande antal medlemsstater planerar initiativ för att uppmärksamma allmänheten på orsakerna till och följderna av livsmedelsslöseri och metoderna för att minska slöseriet samt för att främja en vetenskaplig kultur och medborgaranda som följer principerna för hållbarhet och solidaritet.

R.

Livsmedelsslöseriet förekommer inom hela livsmedelskedjan, ända från produktionen inom jordbruket till lagring, bearbetning, distribution, hantering och konsumtion.

S.

Det övergripande ansvaret för en tryggad livsmedelsförsörjning och för att undvika livsmedelsavfall när så är möjligt faller på livsmedelsbranschen.

T.

I vissa medlemsstater är det förbjudet att sälja livsmedel under självkostnadspris, vilket innebär att detaljhandlarna inte kan sänka konsumentpriset på färsk mat mot slutet av ”bäst före”-perioden, och detta leder därmed till ytterligare slöseri i livsmedelskedjan.

U.

Den nyligen antagna förordningen om livsmedelsinformation till konsumenterna klargör att livsmedel som är märkta med ”sista förbrukningsdag” ska anses vara farliga efter det att detta datum har gått ut.

V.

Inom högnivåforumet för en bättre fungerande livsmedelskedja och de europeiska rundabordsamtalen om hållbar konsumtion och produktion arbetar man för att förbättra effektiviteten och hållbarheten utmed livsmedelskedjan.

1.

Europaparlamentet anser att en tryggad livsmedelsförsörjning är en grundläggande rättighet för mänskligheten som uppnås när det under en längre tid finns tillräckliga mängder hälsosam och näringsrik mat. Parlamentet understryker att världens livsmedelsproduktion är avhängig ett antal faktorer, bland annat det faktum att naturresurserna är begränsade samtidigt som världens befolkning blir allt större, samt att de mest utsatta befolkningsgrupperna har begränsad livsmedelstillgång.

2.

Europaparlamentet uppmanar rådet, kommissionen, medlemsstaterna och livsmedelsbranschen att brådskande ta itu med problemet med livsmedelsslöseri utmed hela försörjnings- och konsumtionskedjan, att utforma riktlinjer för och stödja en sektorsvis förbättring av effektiviteten i livsmedelskedjan samt att prioritera detta inom den europeiska politiska agendan. Parlamentet uppmanar kommissionen att i detta sammanhang öka medvetenheten om det pågående arbetet inom både högnivåforumet för en bättre fungerande livsmedelskedja och de europeiska rundabordsamtalen om hållbar konsumtion och produktion, och om rekommendationer för hur man ska hantera slöseri med livsmedel.

3.

Europaparlamentet uttrycker en oro över att en avsevärd mängd livsmedel varje dag kastas bort, trots att de är helt och hållet tjänliga, och att slöseriet med livsmedel medför såväl miljömässiga och etiska problem som ekonomiska och samhällsmässiga kostnader, vilket innebär att både företag och konsumenter ställs inför svårigheter på den inre marknaden. Parlamentet uppmanar därför kommissionen att analysera orsakerna till och följderna av att cirka 50 procent av de producerade livsmedlen i Europa varje år kastas och slösas bort eller deponeras, bland annat genom att noggrant analysera slöseriet och bedöma de ekonomiska och miljö-, närings- och samhällsmässiga konsekvenserna. Parlamentet uppmanar dessutom kommissionen att vidta konkreta åtgärder som syftar till att halvera slöseriet med livsmedel till 2025 och på samma gång förhindra produktionen av bioavfall.

4.

Europaparlamentet konstaterar att livsmedelsslöseriet har flera orsaker: överproduktion, felaktig produktutformning (olämplig storlek eller form), försämrade produkter eller förpackningar, saluföringsregler (problem med produktens utseende eller felaktiga förpackningar) och bristfällig varulagring eller olämpliga saluföringsstrategier.

5.

Europaparlamentet uppmanar kommissionen att undersöka vilken inverkan en påföljdspolitik skulle ha på livsmedelsslöseriet, och hoppas att en påföljdspolitik för avfallshantering som omfattar alla led i livsmedelskedjan införs genom att man tillämpar principen om att förorenaren betalar.

6.

För att minska livsmedelsslöseriet så mycket som möjligt anser Europaparlamentet att man måste involvera hela livsmedelsbranschen och ta sig an de olika orsakerna till slöseriet sektorsvis. Parlamentet uppmanar därför kommissionen att analysera hela livsmedelskedjan för att identifiera i vilka livsmedelssektorer slöseri med livsmedel är vanligast, och hitta lösningar för att förebygga slöseriet.

7.

Europaparlamentet uppmanar kommissionen att samarbeta med FAO om att upprätta gemensamma mål för minskningen av det globala slöseriet med livsmedel.

8.

Europaparlamentet konstaterar att frågan om slöseri med livsmedel bör behandlas utifrån ståndpunkten om resurseffektivitet, och uppmanar kommissionen att genomföra särskilda initiativ riktade mot slöseriet inom ramen för flaggskeppsinitiativet ”Ett resurseffektivt Europa” i syfte att se till att denna fråga uppmärksammas och medvetandegörs lika mycket som frågan om energieffektivitet, eftersom båda är lika viktiga för miljön och vår framtid.

9.

Europaparlamentet uppmanar kommissionen att sätta upp särskilda mål för förebyggande av slöseri med livsmedel för medlemsstaterna, som en del av de mål för förebyggande av avfall som medlemsstaterna ska uppnå till 2014 enligt rekommendationerna i 2008 års ramdirektiv för avfall.

10.

Europaparlamentet anser att det är av största vikt att slöseriet med livsmedel reduceras utefter hela livsmedelskedjan, från jord till bord. Parlamentet understryker behovet av att man på europeisk och nationell nivå anammar en samordnad strategi följd av konkreta handlingar, inklusive utbyte av bästa praxis, i syfte att förbättra samordningen mellan medlemsstaterna för att undvika slöseri med livsmedel och i syfte att förbättra effektiviteten i livsmedelskedjan. Parlamentet anser att detta skulle kunna uppnås genom att man främjar direktkontakter mellan producenter och konsumenter och förkortar livsmedelskedjan, och genom att man uppmanar livsmedelsbranschen att ta ett större delat ansvar och uppmuntrar dem att öka samordningen för att ytterligare förbättra logistik, transport, varulagring och paketering.

11.

Europaparlamentet uppmanar kommissionen, medlemsstaterna och livsmedelsbranschen att utbyta bästa praxis genom att samla in kunskap från relevanta forum och plattformar, såsom EU:s hållbarhetsforum för detaljhandeln, det europeiska rundabordssamtalet om hållbar konsumtion och produktion av livsmedel, högnivåforumet för en bättre fungerande livsmedelsförsörjningskedja, det informella nätverket för medlemsstaterna ”Friends of Sustainable Food”, Consumer Goods Forum osv.

12.

Europaparlamentet uppmanar kommissionen att vid utarbetandet av utvecklingspolitiken stödja åtgärder som syftar till att reducera slöseriet utmed hela livsmedelskedjan i utvecklingsländer där produktionsteknik, hantering av livsmedel efter skörd, infrastrukturer och processer för bearbetning och förpackning är problematiska och otillräckliga. Parlamentet vill se en modernisering av jordbruksutrustningen och infrastrukturen för att minska slöseriet efter skörd och förlänga livsmedlens hållbarhet. Parlamentet anser vidare att en förbättring av effektiviteten i livsmedelskedjan kan hjälpa de berörda länderna att bli självförsörjande på livsmedel.

13.

I syfte att förhindra livsmedelsslöseri anser Europaparlamentet att EU:s stödåtgärder på livsmedelsdistributionsområdet i stället bör inriktas på unionens minst gynnade medborgare, på stöd för leveranser av mjölk och mejeriprodukter till skolelever och på programmet för att öka fruktkonsumtionen i skolorna.

14.

Europaparlamentet konstaterar att det finns en viss förvirring i fråga om definitionen av uttrycken ”livsmedelsslöseri” och ”bioavfall”. Parlamentet anser att man med ”livsmedelsslöseri” i den allmänna betydelsen avser alla livsmedelsprodukter i livsmedelskedjan som kasseras av ekonomiska eller estetiska skäl eller på grund av att sista förbrukningsdag snart har passerats, men som fortfarande är helt och hållet ätbara och tjänliga för mänsklig konsumtion och som, på grund av brist på en möjlig alternativ användning, slutligen kasseras och förstörs, vilket medför negativa effekter för miljön, ekonomiska kostnader och inkomstbortfall för företagen.

15.

Europaparlamentet noterar att det i Europa inte existerar någon harmoniserad definition av ”livsmedelsslöseri”. Parlamentet uppmanar därför kommissionen att lägga fram ett lagstiftningsförslag med en tydlig definition av ”livsmedelsslöseri”, och att samtidigt även ta fram en separat definition för det avfall som kan användas som ”biobränsle” eller ”bioavfall”, eftersom detta skiljer sig från vanligt livsmedelsavfall genom att det kan återanvändas för energiändamål.

16.

Europaparlamentet anser att alla medlemsstater bör göra det möjligt för detaljhandeln att kraftigt sänka priserna på färska livsmedel till under självkostnadspris när varorna närmar sig ”sista försäljningsdatum”. På så sätt minskas mängderna osålda livsmedel som annars skulle kasseras, och man ger konsumenter med låg disponibel inkomst möjlighet att köpa högkvalitativa livsmedel till lägre pris.

17.

Europaparlamentet vill understryka att jordbruket, med tanke på dess egenskaper, är resurseffektivt och kan spela en grundläggande och framträdande roll i kampen mot livsmedelsslöseri. Parlamentet uppmanar därför kommissionen att införa ambitiösa åtgärder i denna riktning i de kommande lagförslagen om jordbruk, handel och distribution av livsmedelsprodukter. Parlamentet förespråkar en gemensam insats genom investeringar i forskning, vetenskap, teknik, utbildning, rådgivning och innovation på jordbruksområdet i syfte att minska livsmedelsslöseriet och informera och uppmuntra konsumenterna att bli mer ansvarsfulla och medvetna, och på så sätt förhindra livsmedelsslöseri.

18.

Europaparlamentet anser att de krav på yttre kvalitet rörande storleken och formen på framför allt färsk frukt och färska grönsaker, som införts genom unionslagstiftning, nationell lagstiftning eller interna företagsregler, ligger till grund för mycket onödigt kasserande, vilket ökar mängden livsmedel som går till spillo. Dessutom uppmanar parlamentet livsmedelsbranschen att i syfte att minska antalet kasserade produkter erkänna och informera om näringsvärdet hos jordbruksprodukter som avviker från normal storlek eller form.

19.

Europaparlamentet uppmanar kommissionen att utarbeta riktlinjer för genomförandet av artikel 5 i avfallsdirektivet (2008/98/EG) som innehåller en definition av biprodukter, eftersom det inte tydligt anges i unionslagstiftningen vad som är att betrakta som avfall respektive biprodukt och det därmed finns en risk för att biprodukterna inte tas tillvara effektivt.

20.

Europaparlamentet uppmanar kommissionen, medlemsstaterna, bearbetningsföretagen och detaljhandeln att ta fram riktlinjer för att undvika onödigt livsmedelsslöseri och förbättra resurseffektiviteten inom de delar av livsmedelskedjan som de ansvarar för, samt att fortlöpande förbättra bearbetningen, förpackningen och transporten och därmed minska andelen onödigt livsmedelsavfall.

21.

Europaparlamentet uppmanar kommissionen och medlemsstaterna att uppmuntra till utbyte av bästa praxis och främja kampanjer för att öka allmänhetens medvetenhet i fråga om värdet av livsmedel och jordbruksprodukter, orsakerna till och följderna av livsmedelsslöseri och metoderna för att minska det, och på så sätt främja en vetenskaplig kultur och medborgaranda som följer principerna om hållbarhet och solidaritet. Parlamentet förespråkar införandet av utbildning i livsmedelslära på alla utbildningsnivåer, inklusive högskolor, med information om hur man till exempel förvarar, lagar och kasserar mat, i syfte att främja ett bättre beteende. Parlamentet framhäver den viktiga funktion som såväl lokala förvaltningar och kommunala företag som detaljhandel och media har när det gäller att ge information och stöd till medborgarna vad beträffar förebyggande och minskning av livsmedelsslöseriet.

22.

Europaparlamentet välkomnar de initiativ som redan har tagits i olika medlemsstater för att utmed hela livsmedelskedjan lokalt ta tillvara osålda och kasserade produkter och omfördela dem till de kategorier av medborgare som lever under minimiinkomstnivå och saknar köpkraft. Parlamentet understryker vikten av att medlemsstaterna utbyter bästa praxis på detta område, liksom att initiativ tas på lokal nivå. Man understryker här de värdefulla bidrag som getts dels av frivilliga för sortering och distribution av produkterna, dels av företag som utvecklar system och medel för att förhindra slöseri.

23.

Europaparlamentet uppmanar detaljhandlare att delta i program för omfördelning av livsmedel till människor som saknar köpkraft, och att införa möjligheten att sänka priset på produkter vars ”bäst före”-datum snart löper ut.

24.

Europaparlamentet välkomnar det arbete med att utarbeta och genomföra samordnade åtgärdsprogram på unionsnivå för att bekämpa livsmedelsslöseriet, som utförs av företag och genom partnerskap med aktörer från offentlig förvaltning, privata företag, universitet och föreningar.

25.

Europaparlamentet anser att investeringar i metoder för att minska slöseriet med livsmedel skulle kunna bidra till minskat svinn inom jordbruks- och livsmedelsföretag och därmed till sänkta livsmedelspriser, vilket i sin tur skulle kunna ge fattigare befolkningsgrupper bättre tillgång till livsmedel. Parlamentet uppmanar kommissionen att identifiera metoder för att få till stånd ett större engagemang från jordbruks- och livsmedelsföretag, grossistmarknaden, affärer, distributionskedjor, offentliga och privata cateringföretag, restauranger, myndigheter samt icke-statliga organisationer, för en praxis mot slöseri. Parlamentet uppmuntrar till användning av internet och ny teknik i detta syfte och understryker betydelsen av att införa en kunskaps- och innovationsgrupp för livsmedel, som bland annat ska verka för att undvika livsmedelsslöseri. Parlamentet ber kommissionen att uppmana jordbruks- och livsmedelssektorn och andra intressenter att ta sin del av ansvaret för problemet med livsmedelsslöseri, främst genom att erbjuda olika portionsstorlekar och därigenom utvärdera fördelarna med att erbjuda fler storförpackningar, och att i högre grad ta hänsyn till enpersonshushåll i syfte att minska slöseriet med livsmedel och därmed minska konsumenternas koldioxidavtryck.

26.

Europaparlamentet uppmanar medlemsstaterna att skapa ekonomiska incitament för att begränsa slöseriet med livsmedel.

27.

Europaparlamentet betonar att de utsläpp av växthusgaser som är knutna till produktion, paketering och transport av livsmedel som kasseras sker i onödan. Parlamentet konstaterar att en förbättrad effektivitet i livsmedelskedjan för att förhindra livsmedelsslöseri och eliminera kasserandet av tjänliga livsmedel är ett viktigt steg för att mildra effekterna av klimatförändringarna.

28.

Europaparlamentet uppmanar kommissionen att överväga att ändra reglerna om offentlig upphandling av catering- och representationstjänster så att man vid beslut om tilldelning av kontrakten, under för övrigt jämförbara villkor, ger förtur till de företag som garanterar gratis omfördelning av icke fördelade (osålda) produkter till de medborgargrupper som saknar köpkraft, och som främjar konkreta handlingar för att minska slöseriet uppåt i kedjan, såsom att ge företräde för jordbruksprodukter och livsmedel som produceras så nära konsumenterna som möjligt.

29.

Europaparlamentet uppmanar kommissionen att föregå med gott exempel genom att ta upp frågan om livsmedelsslöseri inom EU:s egna institutioner och snarast vidta de åtgärder som krävs för att minska den mycket stora mängd livsmedel som varje dag kastas i de olika EU-institutionernas matsalar.

30.

Europaparlamentet uppmanar kommissionen att bedöma och främja de åtgärder som syftar till att minska slöseriet med livsmedel uppåt i kedjan, till exempel märkning med dubbelt förfallodatum (”sista försäljningsdag” och ”sista förbrukningsdag”) och rabatterad försäljning av produkter med kort förfallodatum eller produkter som är skadade. Parlamentet påpekar att man genom att optimera och effektivisera livsmedelsförpackningar avsevärt kan bidra till att förhindra livsmedelsslöseri genom att minska produktens totala effekter på miljön, inte minst med hjälp av industriell miljödesign som omfattar åtgärder som till exempel varierande förpackningsstorlekar för att hjälpa konsumenter att köpa rätt mängd och motverka en överdriven konsumtion av resurser, råd om hur produkter ska förvaras och användas samt förpackningar som är utformade så att de förlänger varors livslängd och håller dem färska längre. Dessutom ska man se till att det vid paketering och lagring av livsmedel alltid används sådana material som inte har några negativa effekter för hälsan eller för produkters livslängd.

31.

Europaparlamentet uppmanar kommissionen att i samarbete med medlemsstaterna ge ut rekommendationer om temperaturer för kylning och frysning, baserat på det faktum att livsmedel som förvaras vid fel temperaturer blir oätliga i förtid och ofta måste kasseras. Parlamentet betonar att harmoniserade temperaturer i hela livsmedelskedjan skulle förbättra lagringen och minska slöseriet med sådana produkter som transporteras och säljs över gränserna.

32.

Europaparlamentet påminner om kommissionens undersökning (Consumer Empowerment in the EU (SEK(2011)0469)), enligt vilken 18 procent av EU-medborgarna inte förstår innebörden av ”bäst före”-datum. Parlamentet uppmanar därför kommissionen och medlemsstaterna att förtydliga innebörden av datummärkningar (”bäst före-datum”, ”sista förbrukningsdag” och ”använd senast-datum”) för att minska konsumenternas osäkerhet om huruvida livsmedel är ätbara eller ej, och för att sprida korrekt information till allmänheten, framför allt förståelsen för att datumet för minsta hållbarhetstid, ”bäst före-datum”, avser kvaliteten medan ”använd senast-datum” avser säkerheten, i syfte att hjälpa konsumenterna att göra välgrundade val. Parlamentet uppmanar med kraft kommissionen att ge ut en användarvänlig handbok om hur man kan använda livsmedel som närmar sig sista förbrukningsdag, samtidigt som man garanterar livsmedelssäkerheten vid donationer till välgörenhet och användning till djurfoder, och att ta till vara livsmedelsbranschens bästa praxis i syfte att t.ex. samordna utbud och efterfrågan på ett snabbare och mer effektivt sätt.

33.

Europaparlamentet uppmanar medlemsstaterna att uppmuntra och stödja initiativ som syftar till att stimulera sådan hållbar produktion i liten och medelstor skala som är kopplad till lokala och regionala marknader samt till lokal och regional konsumtion. Parlamentet konstaterar att de lokala marknaderna är miljömässigt hållbara och att de bidrar till en stabil primärsektor. Parlamentet vill se att man i den framtida gemensamma jordbrukspolitiken öronmärker de medel som behövs för att främja stabiliteten i primärsektorn, till exempel genom direkthandel och lokala marknader och alla åtgärder som främjar korta eller inga transporter av livsmedel.

34.

Europaparlamentet uppmanar medlemsstaterna att se till att små lokala producenter och lokala producentgrupper kan delta i offentliga upphandlingar för genomförandet av särskilda program som syftar till att främja framför allt konsumtion av frukt och mejeriprodukter i skolor.

35.

Europaparlamentet uppmanar med kraft rådet och kommissionen att utse 2014 till Europaåret mot livsmedelsslöseri, som ett viktigt instrument för att informera och medvetandegöra Europas medborgare och uppmärksamma de nationella regeringarna på detta viktiga tema, så att lämpliga medel kan avsättas till de utmaningar som man kommer att behöva ta sig an under den närmaste framtiden.

36.

Europaparlamentet uppdrar åt talmannen att översända denna resolution till rådet och kommissionen.