6.6.2013   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

C 161/20

1.1

Med anledning av att förändringen av systemen för statligt stöd närmar sig bedömer Europeiska ekonomiska och sociala kommittén (EESK) det som värdefullt att utifrån det civila samhällets synpunkt utarbeta ett yttrande på eget initiativ, som behandlar statligt stöd för regionala ändamål ur det civila samhällets perspektiv och stödets integration i de grundläggande principerna för den inre marknaden.

1.2

Detta ytterst viktiga ämne får en avgörande betydelse i en tid av kris och utbredd ekonomisk recession som kräver flexibla stöd- och interventionsinstrument i överensstämmelse med konkurrensreglerna. Kommissionen har de senaste åren antagit tillfälliga åtgärdsramar just för att underlätta adekvat stöd till bankerna och näringslivet.

1.3

Statligt stöd för regionala ändamål syftar till att kompensera för de nackdelar som missgynnade områden lider av och främja den ekonomiska, sociala och territoriella sammanhållningen i medlemsstaterna och i Europeiska unionen som helhet. Det utgör ett värdefullt instrument för att ta sig ur krisen och ge ekonomierna i regionerna en nystart. Framför allt för små och medelstora företag är det viktigt att dessa instrument är verksamma och effektiva. Tillgång till denna typ av stöd bör underlättas genom att man förenklar tillträdesvillkoren, gör stödet mer flexibelt och tillhandahåller utförlig information om vilka möjligheter som finns.

1.4

EESK välkomnar därför att kommissionen, inom ramen för den modernisering av de statliga stöden (1) som inletts av kommissionsledamot Joaquín Almunia, har påbörjat en uppdatering och modernisering även av detta regelverk, vars syfte är att främja offentligt stöd för företag i missgynnade områden. Vi anser att denna översyn måste präglas av samstämmighet mellan regionalpolitiken och konkurrenspolitiken samt av respekt för subsidiaritetsprincipen.

1.5

EESK rekommenderar därför kommissionen att skapa större överensstämmelse mellan EU:s olika politikområden och konkurrenspolitiken så att den sistnämnda inte utgör ett hinder för att uppnå mål av gemensamt europeiskt intresse, däribland en harmonisk och integrerad utveckling av Europas regioner, utan i stället en möjlighet att ge de regionala ekonomierna en nystart på den inre marknaden efter krisen.

1.6

Den 14 januari 2013 inledde kommissionen ett offentligt samråd om förslaget om nya riktlinjer för statligt regionalstöd för perioden 2014–2020 (2): Dokumentet avspeglar till stor del angreppssättet i det informella dokument som översändes till medlemsstaterna redan i december 2011. Det har varit föremål för ett första multilateralt möte där kommissionen signalerade en möjlig öppning för vissa krav som framförts av medlemsstaterna, till exempel i fråga om högsta stödberättigad andel av befolkningen. I detta sammanhang får EESK:s yttrande en strategisk betydelse eftersom det förmedlar kommitténs eget budskap till kommissionen.

1.7

Följaktligen begär kommittén att de nya riktlinjerna om statligt stöd för regionala ändamål ger medlemsstaterna ett övergripande flexibelt instrument för att uppnå målen inom Europa 2020-strategin genom att utnyttja regional expertkompetens oberoende av sektor eller storleken på de företag som deltar i investeringsprojekt för utveckling av missgynnade områden.

1.8

Det nuvarande systemet, som i stort sett varit oförändrat i över 40 år, är otillräckligt och stelbent samt bygger på en geografisk kartläggning av gemenskapens territorium. Om man fortsätter att använda den nuvarande metoden i det nya ekonomiska och sociala sammanhang som EU befinner sig i, skulle det kunna innebära en tillbakagång för den inre marknadens utveckling.

1.9

EESK rekommenderar kommissionen att använda flexiblare referensparametrar som är bättre anpassade till en ekonomisk kontext i stark omvandling. Dessa parametrar bör ta sin utgångspunkt i delåtgärder baserade på prioriteringar, behov, territoriell konfiguration av ekonomisk ineffektivitet och risken för social utestängning, med hänsyn till den institutionella kontexten men oberoende av administrativa gränser.

1.10

EESK understryker därför behovet av att inom ramen för den bredare moderniseringsprocessen uppdatera instrumentet om statligt stöd för regionala ändamål mot bakgrund av ekonomins utveckling och dynamik efter krisen. Detta kräver ökad flexibilitet när man definierar regionala nackdelar och medför att en geografisk karta som på ett osmidigt sätt fastställer missgynnade områden för hela programplaneringsperioden (7 år) blir otillräcklig.

1.11

EESK anser därför också att missgynnade områden enligt undantaget i artikel 107.3 c inte får definieras genom att man helt enkelt subtraherar den andel av befolkningen som är stödberättigad enligt undantaget i artikel 107.3 a från den stödberättigade andelen av EU:s samlade befolkning (vilket för övrigt saknar grund). Medlemsstaterna bör i stället få tillgång till en bred uppsättning parametrar för att fastställa de regionala nackdelarna.

1.12

Det är ett misstag att utesluta storföretag från stöd till investeringsprojekt som syftar till regional utveckling och sammanhållning, eftersom det finns en stor risk att man förlorar den utvecklingspotential som bara samverkanseffekter och horisontell integration i hela näringslivet kan borga för, oavsett företagens storlek.

1.13

EESK uppmanar kommissionen att införa en mekanism som på förhand tar hänsyn till de negativa externa effekter som statligt stöd för regionala ändamål kan få i form av betydande förlust av arbetstillfällen i befintliga produktionsanläggningar i EU, inte bara inom ramen för den jämförande bedömning som kommissionen utför under anmälningsförfarandet och som i dag uteslutande är reserverad för de stora investeringsprojekten (3), utan också i samband med de allmänna undantagsbestämmelserna.

1.14

EESK understryker att instrumentet för statligt stöd för regionala ändamål måste innehålla de åtgärder som krävs för att undvika effekter i form av att företag trängs undan och utlokaliseras på grund av de stora skillnaderna i stödnivåer mellan angränsande eller geografiskt närliggande regioner, eftersom detta kommer att fragmentera den inre marknaden på grund av så kallade subsidy races ("stödkapplöpningar").

1.15

Kommittén föreslår att kommissionen ska

1.16

Kommissionen ska samtidigt införa en skyddsklausul som förpliktigar framför allt storföretag som får regionalstöd för att bygga en ny anläggning eller för att köpa tillgångar som är direkt knutna till en anläggning att garantera följande för de fem åren efter beviljandet av stödet:

1.17

EESK uppmanar kommissionen att minska stödnivån mer gradvis, progressivt och balanserat än vad som har föreslagits. Minskningen bör vara i linje med den minskning som ska genomföras för medel som regionerna får inom ramen för sammanhållningspolitiken.

1.18

EESK föreslår att man parallellt med BNP per capita, som i dag är den enda parametern och inte avspeglar den regionala ekonomins reala situation, använder andra parametrar såsom arbetslösheten, förhållandet mellan förlust av arbetstillfällen och det totala antalet sysselsatta samt andra parametrar som bättre avspeglar den verkliga situationen.

2.1

Inom ramen för konkurrenspolitiken är kontrollen av statligt stöd ett nödvändigt instrument för att garantera att den inre marknaden styrs av principerna om reell frihandel och effektiv konkurrens och uppfyller behovet av att garantera att alla företag på EU:s inre marknad verkar under samma villkor. Artikel 107 i EUF-fördraget innebär dock ett förbud för medlemsstaterna att ge stöd till företag om det påverkar handeln mellan medlemsstaterna, snedvrider eller hotar att snedvrida konkurrensen och ger vissa företag obefogade selektiva fördelar, vilket innebär att marknadskrafterna inte belönar de mest konkurrenskraftiga företagen, något som i sin tur minskar EU:s allmänna konkurrenskraft.

2.2

Fördraget ger dock möjlighet till undantag från detta förbud om stödet rör mål av gemensamt europeiskt intresse, som marknadskrafterna på egen hand inte kan uppnå. I artikel 107.2 och 107.3 anges de viktigaste marknadsmisslyckandena och de undantag då visst stöd är eller kan anses vara "förenligt" med den inre marknaden, på grundval av kriterier som Europeiska kommissionen utformar på egen hand.

2.3

Kommissionen kan faktiskt på grundval av artikel 107.3 a och c betrakta statligt stöd för att främja den ekonomiska utvecklingen i vissa mindre gynnade områden i Europeiska unionen som förenligt med den gemensamma marknaden, dvs. stöd för regionala ändamål. Det är fråga om stöd som först och främst kan tilldelas större företag för att stödja investeringar och nya arbetstillfällen eller, under vissa särskilda omständigheter, för att stödja driften. I båda fallen är stödet riktat till särskilda regioner för att utjämna regionala skillnader och har som särskilt syfte att uppmuntra företagen att etablera nya anläggningar.

2.4

Genom att det statliga regionalstödet kompenserar för de nackdelar de mindre gynnade områdena lider av, främjas den ekonomiska, sociala och territoriella sammanhållningen i medlemsstaterna och i Europeiska unionen som helhet: Dessa försöker uppnå mål som ligger i linje med målen för strukturfonderna, som tillsammans med statsbudgetarna utgör ett finansieringsinstrument för genomförande av politiken för regional utveckling.

2.5

EESK understryker att det är absolut nödvändigt att skydda och i vissa fall stärka kontrollen av statligt stöd som allvarligt kan skada den inre marknadens funktion, men anser samtidigt att bestämmelserna för statligt stöd inte får fragmenteras. Genom bestämmelserna måste man även förhindra en ökad risk för snedvridning av konkurrensen och handeln på grund av skillnader i fråga om de olika medlemsstaternas kapacitet när det gäller att bevilja investeringsstöd.

2.6

Samtidigt måste de instrument som finns tillgängliga för extraordinära insatser till krisområden och i krissituationer vara effektiva och flexibla.

2.7

Det nuvarande systemet med riktlinjer för statligt stöd för regionala ändamål har påtagliga brister på grund av dess rigida konstruktion, som utgår från en geografisk kartläggning av EU. Systemet uppfyller inte fullt ut de mål som fastställs i artikel 107.3 c i fördraget och skulle kunna snedvrida konkurrensen. Om den nuvarande metoden används i den nya ekonomiska och sociala situation som EU befinner sig i riskerar man att den inre marknadens utveckling hämmas.

2.8

Moderniseringen av det statliga stödet måste även tillämpas på detta viktiga instrument som kompletterar de åtgärder som kan vidtas i de missgynnade områdena. Det är minst sagt märkligt att kommissionen inte endast avser att behålla ett system som, med vissa ändringar, använts ända sedan 1971, utan att den även vill göra tillämpningen av systemet ännu mer restriktiv. De mål för tillväxt och ökad sysselsättning som kommissionen många gånger har nämnt motverkas av en inkonsekvent politik som begränsar den potential som en reform av riktlinjerna skulle kunna medföra.

2.9

I Europa 2020-strategin erkänner kommissionen själv att de ekonomiska villkoren förändras snabbare än de politiska villkoren, och att Europa för att kunna återupprätta en hållbar tillväxt och hållbara offentliga finanser efter krisen därför behöver ett nytt tillvägagångssätt som bygger på en tematisk koncentration och prioritering av resurser. I ett diskussionsdokument om modernisering (4) från GD Konkurrens av den 23 februari 2012 anges att detta bör uppnås genom ett reformpaket i de olika sektorerna och genom samarbete med medlemsstater och berörda parter i syfte att utveckla en omfattande och balanserad överenskommelse om vägen framåt.

2.10

EESK välkomnar det här tillvägagångssättet som är mer flexibelt, dynamiskt och därmed bättre lämpat att ta itu med den aktuella krisen inom EU, vilken utvecklas snabbt och fortlöpande. Framför allt anser EESK att det bör tillämpas vid hanteringen av undantagen för statligt regionalstöd enligt fördraget.

3.1

Ända sedan de principer som utgör grunden för statligt stöd för regionala ändamål upprättades i riktlinjerna från 1998 (5) har kommissionen understrukit behovet av att göra regionalpolitiken och konkurrenspolitiken mer konsekvent och koncentrerad (6).

3.2

Detta tillvägagångssätt borgade för samstämmighet mellan de två systemen fram till programplaneringsperioden 2000–2006, eftersom man av politiska och ekonomiska skäl samordnade kartläggningen av de EU-regioner som är berättigade till strukturstöd enligt mål 1 med kartläggningen av de regioner som kan omfattas av undantaget för regionalstöd. Detta har emellertid upphört i och med programplaneringsperioden 2007–2013.

3.3

Å ena sidan har regionalpolitiken förändrats på grund av behovet av att anta "ett tvärsektoriellt och integrerat tillvägagångssätt" för att kunna "erkänna de särskilda problem som de olika geografiska förhållandena ger upphov till" och utveckla "en övergripande strategi som anger ramar för de särskilda målen och åtgärderna" och utifrån vilken resurserna anslås (7). I artikel 12 i förordning (EG) nr 1083/2006 (8) fastställs den nya metoden för genomförandet av de strukturella åtgärderna på territoriell nivå, som innebär att varje medlemsstats åtgärder genomförs på lämplig territoriell nivå i enlighet med landets regelverk, särart och socioekonomiska krav.

3.4

Å andra sidan har man inom ramen för konkurrenspolitiken fortsatt att i förväg avgöra vilka områden som kan omfattas av undantaget för regionalstöd genom kartor som gäller för en sjuårsperiod. Regional- och sammanhållningspolitiken saknar ett sådant flexibelt konkurrensinstrument, vilket skadar den inre marknadens integritet och är ett tecken på att politikområdena brister i symmetri trots att de strävar efter samma mål om sammanhållning.

3.5

EESK erinrar dessutom om att kommissionen i grönboken om territoriell sammanhållning från 2008 (9) konstaterade att stödberättigandet i fråga om strukturellt stöd måste fastställas på regional nivå, och att den blev allt mer medveten om att det – för att styrelseformerna vad gäller sammanhållningspolitiken skulle kunna förbättras – var nödvändigt att göra politiken "mer flexibel, mer anpassbar till den lämpligaste territoriella skalan, att den bättre motsvarar lokala prioriteringar och behov och är bättre samordnad med annan politik på alla nivåer, i enlighet med subsidiaritetsprincipen".

3.6

Kommissionen fastslog även att det behövs "en politik i varierande geografisk skala" (10) för att problemen med unionens ekonomiska tillväxt i en globaliserad ekonomi ska kunna lösas på ett effektivt sätt.

3.7

Kommissionen konstaterar följande: "Konkurrenspolitiken kan påverka hur närings-verksamheten fördelas över området genom att se till att regionalstöd koncentreras till de mest missgynnade områdena och genom att anpassa stödnivån till problemens art och omfattning." (11) Om så är fallet är det med tanke på den utveckling av regionalpolitiken som redan har skett – och som bygger på en tematisk fokusering på EU:s prioriteringar och en geografisk koncentration i varierande skala – nödvändigt att se över den metod som används för att identifiera vilka områden som omfattas av undantagen enligt artikel 107.3.

4.1

EESK påpekar att den metod som kommissionen använder för att fastställa vilka områden som kan omfattas av regionala undantag enligt artikel 107.3 bör innebära att de regioner som drabbats av de allvarligaste problemen prioriteras (art. 107.3 a). Prioriteringen ska fastställas utifrån BNP uttryckt i köpkraftsstandard jämfört med det totala europeiska genomsnittet. Denna metod bör kompletteras med andra kriterier som gör det möjligt att mäta allvarlig brist på sysselsättning, som det uttryckligen hänvisas till i fördraget: Kommissionen använder i realiteten ett kriterium som identifierar en onormalt låg levnadsstandard, men som inte alltid återspeglar allvarlig brist på sysselsättning. Arbetslöshetsnivån skulle kunna utgöra en bra korrektionsfaktor för BNP. EESK vill dock fråga kommissionen varför missgynnade områden som omfattas av undantagen i led c ska identifieras enbart genom att man subtraherar områden enligt artikel 107.3 a från den totala befolkningen i en berörd medlemsstat. Ett sådant tillvägagångssätt innebär att möjligheten att hjälpa områden som är missgynnade enligt led c är beroende av omfattningen av missgynnade områden enligt led a, vilket leder till stora klyftor mellan medlemsstaterna utan att dessa skillnader grundas på en jämförande bedömning av de svårigheter som de utvalda regionerna brottas med.

4.2

På så sätt snedvrids konkurrensen. I vissa länder kan det finnas stödberättigade regioner vars utvecklingsnivåer är betydligt högre än i regioner i andra länder, där regionalstöd inte kan beviljas eftersom landets tak enligt artikel 107.3 c är lågt. Snedvridning av handeln som orsakas av någon form av stöd kan inte rättfärdigas med hänsyn till gemensamma intressen. En sådan snedvridning skulle tvärtom vara både genomgripande och omotiverad.

4.3

EESK framhåller vikten av att även i fortsättningen identifiera områden enligt artikel 107.3 c med nationell utvecklingsnivå som måttstock, eftersom endast jämförelser inom ett land ger medlemsstaterna möjlighet att komma till rätta med de regionala skillnaderna på sitt territorium och att genomföra nationell regionalpolitik för att undvika en fragmentering av den inre marknaden.

4.4

I en alltmer globaliserad värld och i ett Europa som präglas av snabbt försvinnande interna hinder, är skillnaderna inom unionen mer påtagliga på regional nivå än på nationell nivå i områden vars socioekonomiska problem sträcker sig över administrativa gränser och är rotade i särskilda strukturella brister och systembrister av ekonomisk snarare än politisk karaktär.

4.5

Att helt och hållet koppla identifieringen av svaga områden till en geografisk karta som bygger på genomsnittliga uppgifter för åren 2008–2010, och som omfattar en period på 7 år, är olämpligt i dagens snabbt skiftande ekonomiska och sociala sammanhang.

4.6

Dessutom riskerar försöket att göra den geografiska fördelningen av den ekonomiska verksamheten mer balanserad genom investeringar i de mest missgynnade områdena att tvinga fram resultat som inte speglar den verkliga potentialen i dessa områden och att försvåra effektiva kluster i områden som omfattas av led c, samt att gynna dem som jagar subventioner på det lokala planet i områden som omfattas av led a. Att på ett statiskt sätt i förväg identifiera missgynnade områden främjar varken konkurrens eller innovation. Ett sådant tillvägagångssätt hämmar dessutom utvecklingen av de innovationskluster som i Europa 2020-strategin beskrivs som avgörande för strategierna för smart specialisering för regional tillväxt. Kommissionen påpekar att stöd för att utveckla dessa kluster "bör inriktas på områden där det finns en komparativ fördel" (12), dvs. de ekonomiska sektorer där stödet är mest kostnadseffektivt.

4.7

Det har också flera gånger konstaterats (13) att en regional utvecklingspolitik som i huvudsak bygger på att kompensera för regionala skillnader kopplade till produktivitetsklyftor, dvs. att helt enkelt överföra resurser från de rikaste till de fattigaste regionerna, utgör ett allvarligt hinder för rörligheten och effektiva kluster. Det är nödvändigt att lämna utrymme för en platsbaserad utvecklingsstrategi där regionernas och orternas gränser är oberoende av administrativa gränser och kan förändras med tiden.

5.1

EESK anser att kartläggningen av de så kallade missgynnade områdena måste göra det möjligt för varje administrativ region att ingripa i alla områden som under programplaneringen visar tecken på att vara missgynnade, något som skulle fastställas genom användning av på förhand fastlagda, erkända och gemensamma parametrar.

5.2

EESK stöder den modell som Fabrizio Barca rekommenderar i rapporten om sammanhållningspolitiken från 2009 (14) för att modernisera regionalpolitiken och som bygger på att man fastställer i vilka enheter insatser ska göras utifrån prioriteringar, behov, den ekonomiska ineffektivitetens territoriella konfiguration och risken för social utestängning, med hänsyn tagen till den institutionella kontexten men oberoende av administrativa gränser.

5.3

EESK föreslår att kommissionen antar samma strategi även för konkurrenspolitiken genom en ny metod för att identifiera "vissa regioner" i enlighet med artikel 107.3 c, oberoende av geografiska och administrativa gränser, men med hänsyn tagen till de faktiska villkor som periodvis gäller i de olika regionerna.

5.4

EESK anser att man genom denna modell kan garantera såväl målen med den regionala utvecklingen (genom tematisk koncentration) som principerna vad gäller konkurrens och marknadens integritet. Det skulle ske genom en kvantitativ begränsning av de resurser som ska anslås till statligt stöd för regionala ändamål. Dessa skulle fastställas på förhand per medlemsstat och Nuts II-region (nomenklatur för statistiska territoriella enheter), på samma sätt som t.ex. de nationella taken för stöd av mindre betydelse inom ramen för fiskeri- och jordbrukssektorn.

5.5

EESK föreslår att fastställandet av tak kompletteras med prövningskriterier för att bedöma krissituationer i syfte att garantera att stödinsatser för företag i svaga regioner får önskad effekt och att de territorier där man då och då genomför stödåtgärder för regionala ändamål identifieras med utgångspunkt i en bred uppsättning indikatorer och relevanta minimitrösklar som tidigare har godkänts av kommissionen.

5.6

EESK anser att det är mer konsekvent och lämpligt att använda en sådan metod för avgränsning av missgynnade områden som beaktar den ekonomiska och sociala situationen i områdena. Detta skulle kunna göras genom att identifiera Nuts III-områden där arbetslöshetsnivån ligger över det nationella genomsnittet, utgå från den totala folkmängden i dessa områden och använda en multiplikator (som fastställs i samarbete med kommissionen) för att ange ett tak för det stöd som ska kunna ges företagen i dessa områden.

5.7

EESK anser att denna metod gör det möjligt för kommissionen att skydda konkurrensen på ett mer effektivt sätt jämfört med den nuvarande metoden. Villkorens förenlighet med riktlinjerna innebär att en kvantitativ och effektiv gräns åläggs för de stöd som staterna kan bevilja i ett visst område. Dessutom undviker man att länderna med störst resurser i oproportionerlig utsträckning i förhållande till andra länder utnyttjar åtgärderna till förmån för sina egna företag. De nuvarande reglerna innebär att staterna kan koncentrera stöd till ett givet område som är berättigat till statligt stöd och på så vis med tanke på det sammanlagda stödbeloppet snedvrida konkurrensen.

6.1

EESK erinrar om att statligt stöd för regionala ändamål ända sedan dess tillkomst har tillhandahållit stöd till stora företag vars strategiska roll för en dynamisk utveckling av de regionala ekonomierna uttrycks väl i kommissionens meddelande om regionalpolitiken och konkurrenspolitiken från 1998 (15). Där understryks att dessa båda politikområden måste vara ömsesidigt förenliga för att förmå stora företag att göra investeringar, och man framhåller uttryckligen att detta har "särskilt stor betydelse för regionalutvecklingen, eftersom de lockar med sig andra investeringar och öppnar dörrarna till världsmarknaden".

6.2

Mot bakgrund av detta och med anledning av de skäl som anges ovan anser EESK att det även fortsättningsvis ska vara möjligt att bevilja stöd för regionala ändamål till stora företag i enlighet med artikel 107.3 c och villkoren i de gällande riktlinjerna.

6.3

Om stora företag i regioner som omfattas av led c inte beviljas stöd för regionala ändamål, kan en allvarlig obalans uppstå när det gäller de offentliga resurserna i regioner som omfattas av led a i vissa länder som inte bara har en mycket hög maximal stödnivå utan som framför allt tar emot stora mängder unionsresurser och har avsevärt lägre arbetskraftskostnader. Detta skulle oundvikligen leda till en snedvridning av konkurrensen.

6.4

Liberaliseringen av finansmarknaderna och den växande inre marknaden gör det möjligt för företagen att anta strategier för att minimera sin skatt och förlägga sin verksamhet på den ort som är mest attraktiv ur skattemässig synvinkel (16). I avvaktan på en skatteharmonisering som minimerar osund skattekonkurrens anser EESK att kommissionen nu bör prioritera sådana stödformer och stödordningar (t.ex. långvarig skattelättnad som grundar sig på tillräckligt "bindande" villkor) som bättre kan bidra till att minimera snedvridningen på marknaden än en minskning av stödet. Regelverket för den nya programplaneringen måste innebära att bestämmelserna för omlokalisering skärps och att det finns kanaler för att på lämpligt sätt samordna samma företags användning av EU:s sammanhållningsmedel respektive statligt stöd.

6.5

EESK uppmanar kommissionen att noga granska den regleringsmodell för att stödja utvecklingen i ekonomiskt missgynnade områden som används av en av EU:s största konkurrenter, USA (Code of Federal Regulations, avsnitt 13, Business Credit and Assistance). Genom mekanismen för att identifiera områden som är berättigade till statligt stöd blir det möjligt att identifiera distrikt för ekonomisk utveckling (economic development districts) och ekonomiskt missgynnade områden (economic distressed areas), samt att välja utvecklingsprojekt. Urvalet görs inte utifrån geografiska eller administrativa gränser utan utifrån mål, prioriteringar och en rad parametrar som fastställs generellt på federal nivå och som varje delstat därefter vidareutvecklar så att de passar just deras ekonomiska struktur.

7.1

Vid en offentlig hearing om statligt stöd för utveckling av Europas regioner den 29 januari 2013 deltog företrädare för några av Europas regioner (från Andalusien i Spanien, Bayern i Tyskland och Emilia Romagna i Italien), för sammanslutningar av lokala och nationella företag och för Europaparlamentet, samt Regionkommitténs föredragandes sakkunnige, som presenterade det yttrande som ReK hade antagit den 1 februari 2013 (17) och som innehåller frågor och förslag till kommissionen, vilka huvudsakligen ligger i linje med behovet att modernisera reglerna för statligt stöd för regionala ändamål.

7.2

Trots sina skilda perspektiv och infallsvinklar påtalade både regionerna och företagen det orimliga i kommissionens förslag, som inte ger tillräckliga och godtagbara svar på alla de krav som finns på modernisering och förbättring av systemet för statligt stöd för regionala ändamål, särskilt i denna tid av allvarlig kris. Företrädaren för Europaparlamentet ställde sig bakom förslaget i det aktuella yttrandet, och menade att det är ändamålsenligt och beaktar behovet av en regional utjämning. Det presenterades intressanta förslag om att beakta också andra kriterier än BNP-kriteriet, som nu är det enda som används för att beräkna avståndet till det europeiska genomsnittet och bedöma rätten att ge statligt stöd för regionala ändamål enligt undantaget i artikel 107.3, t.ex. arbetslöshetsnivån i en region. EESK ställer sig helt och hållet bakom dessa förslag.

7.3

Slutligen framhöll företagen – både ur lokal och nationell synvinkel – behovet av ett flexibelt instrument: Tillgången till regionalstöd bör utvärderas på grundval av investeringens kvalitet, de förväntade effekterna på ekonomin och konkurrensen, och inte på basis av företagets storlek. Dessutom påpekade man att de storleksklasser för företag som återfinns i kommissionens rekommendationer från 2003 (18) måste uppdateras för att man med större precision ska kunna utvärdera effekterna på konkurrensen av stöd till företag som är större än små och medelstora företag. Kategorin "större företag" omfattar nämligen en mängd företag som inte är stora multinationella företag och som är betydligt mindre än dessa och därför inte kan utvärderas enligt samma kriterier.

8.1

Kommittén uppmanar kommissionen att ompröva sin avsikt att minska stödnivån för stora företag från 40 % till 35 % och 25 %. Kommissionens argument för en minskning av stödet är inte välgrundade. Den föreslagna minskningen skulle i praktiken leda till att de system som införts i "a"-regioner för att locka till sig utländska investeringar förstörs.

8.2

Kommittén är också allvarligt oroad över kommissionens avsikt att begränsa stödnivån till beloppet för merkostnader och att göra det svårare att bevisa incitamenteffekten på stora företag.

8.3

De åtgärder som beskrivs ovan skulle i praktiken försvaga "a"-regionernas möjlighet att locka till sig utländska investeringar och skapa nya arbetstillfällen och mervärde samt ge dessa områden konkurrensnackdelar i förhållande till andra regioner utanför EU, där investeringssystemen i många fall är mycket generösare.