14.3.2013   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

C 76/8

1.1

Europeiska ekonomiska och sociala kommittén stöder principen att Europa 2020-strategin för smart och hållbar tillväxt för alla (1) och strategin för jämställdhet mellan kvinnor och män (2) bör förstärka varandra. Därför är det ytterst viktigt att man integrerar genusdimensionen och specifika åtgärder i målen för de politiska strategier som utvecklas inom ramen för Europa 2020-strategin, liksom i genomförandet, uppföljningen och utvärderingen av dessa strategier.

1.2

Kommittén anser att det är mycket viktigt att komma till rätta med det faktum att genusdimensionen inte behandlas specifikt i något av Europa 2020-strategins sju flaggskeppsinitiativ. Därför anser EESK att man ovillkorligen måste integrera genusdimensionen på ett systematiskt sätt i de nationella reformprogrammen och den europeiska terminen, framför allt med tanke på att den rådande ekonomiska situationen i Europa kräver att de politiska strategierna genomförs på ett mer effektivt sätt och att resurseffektiviteten förbättras. Kommittén vill också erinra om att bristande jämställdhet har en negativ inverkan på den ekonomiska tillväxten.

1.3

Kommittén stöder de landsspecifika rekommendationerna, i vilka kommissionen uppmanar medlemsstaterna att korrigera de nationella reformprogrammens budgetar för att se till att principen om jämställdhet mellan könen beaktas inom ramen för de politiska åtgärderna. Det är viktigt att ministermötena med fokus på tillsyn och uppföljning garanterar att dessa rekommendationer tillämpas och genomförs, samt att man synliggör de framsteg som görs på jämställdhetsområdet. Detta innebär att EU-medlen måste användas på ett enhetligt sätt, i synnerhet vad gäller stödet från Europeiska socialfonden.

1.4

EESK rekommenderar att den kommande fleråriga budgetramen för perioden 2014–2020 ska ställa särskilda medel till förfogande för att möjliggöra ytterligare framsteg vad gäller kvinnors rättigheter och jämställdhet mellan könen. EESK anser att finansieringen måste vara ändamålsenlig och ske på ett tydligt sätt för att garantera att den kommer till användning och att den är öppen för insyn. Syftet med detta är att främja stödet till jämställdhetspolitiska strategier, verksamheter och projekt inom alla EU:s kompetensområden.

1.5

Med hänsyn till de olika konkreta situationerna i länder, regioner och sektorer anser EESK att man måste vidta åtgärder som gör det möjligt att förbättra kvinnors sociala situation och öka deras deltagande på arbetsmarknaden, vilket även omfattar stöd till bildande av företag. Deras kvantitativa och kvalitativa potential bör stödjas inom Europa 2020-strategins olika områden: innovation, forskning, utbildning och yrkesutbildning, det digitala samhället, klimatfrågor och grön ekonomi, energi, rörlighet, konkurrens, sysselsättning, kvalifikationer samt bekämpning av socialt utanförskap och fattigdom.

1.6

Kommittén erinrar om vikten av att arbetsmarknadens parter engageras och deltar i alla led när de olika politiska strategierna genomförs på europeisk, nationell, territoriell och sektoriell nivå, för att garantera att jämställdheten utvecklas på det sätt som krävs i alla EU:s medlemsstater. Kollektivförhandlingsavtal och dialog mellan arbetsmarknadens parter är avgörande instrument när det gäller att stärka genusdimensionen i de nationella reformprogrammen. De europeiska arbetsmarknadsparternas ramåtgärder för jämställdhet mellan könen är i detta hänseende ett viktigt exempel som borde avspeglas i Europa 2020-strategin.

1.7

EESK betonar vikten av att genusdimensionen integreras i genomförandet av vart och ett av de sju flaggskeppsinitiativen. Mot bakgrund av detta är det nödvändigt att beakta mäns och kvinnors specifika och olika situationer när det gäller arbetsmarknaden och livslångt lärande, tillgång till utbildning och sysselsättning på alla nivåer, fattigdom och risken att hamna i utanförskap, tillgänglighet och användning av ny digital teknik samt deltagande på alla nivåer vad gäller yrkesutbildning, forskning och produktion, i synnerhet inom nya framväxande sektorer. Kommittén rekommenderar att fokus läggs på digital utbildning för kvinnor, som är underrepresenterade inom it-yrkena. EESK anser också att det är absolut nödvändigt att kommissionen och medlemsstaterna använder sig av de befintliga jämställdhetsindikatorerna, och att de fastställer nya indikatorer på de områden där sådana saknas.

1.8

Det råder en svår situation i fråga om ungdomsarbetslöshet och avbruten skolgång i de flesta medlemsstaterna, med vissa skillnader mellan unga män och kvinnor, och med hänsyn till detta anser EESK att det finns ett stort behov av en starkare integrering av genusdimensionen vid utvecklingen av ungdomspolitiken.

1.9

EESK uppmanar medlemsstaterna att beakta kommissionens specifika rekommendationer och vidta åtgärder för att öka och förbättra kvinnornas sysselsättning i alla länder. Detta innebär att man måste öka tillgången till och kvaliteten på överkomliga offentliga tjänster med inriktning på barn och äldre, undanröja löneskillnaderna, vidta åtgärder för att få familje-, privat- och yrkeslivet att fungera (främja möjligheterna till pappaledighet och betald ledighet).

1.10

EESK vill än en gång påpeka att Europa 2020-strategin, i samarbete med arbetsmarknadens parter, bör stärka och stödja de avtal och effektiva särskilda åtgärder som utgör en garanti för gravida kvinnors och nyblivna mödrars hälsa och säkerhet på arbetsplatsen. EESK har uttryckt sitt stöd för kommissionens förslag om att vidta åtgärder för att se till att 18 veckor betraktas som en lämplig minimigräns för mammaledighetens längd (3).

1.11

Krisen har påverkat människors liv, om än på olika sätt i olika länder, regioner och sektorer, och den har dessutom kommit att förvärra vissa samlevnads- och hälsoproblem. Därför anser EESK att man måste fästa särskild vikt vid att vidta åtgärder som bidrar till att minska de negativa effekterna (stress, våld, trakasserier på arbetsplatsen eller övergrepp i hemmet (4)). För att komma till rätta med dessa problem krävs det gemensamma insatser i syfte att främja jämställdheten i samhället, undanröja strukturell ojämlikhet samt förändra könsroller och könsstereotyper.

1.12

Det bör vara en prioriterad fråga att öka kvinnors medverkan i beslutsfattandet, i synnerhet i de sektorer och företag som inom ramen för Europa 2020-strategin bedöms vara strategiska och viktiga i ett framtidsperspektiv. EESK kommer inom kort att avge ett yttrande om kommissionens förslag om att bindande åtgärder ska vidtas på EU-nivå för att öka kvinnors deltagande i beslutsfattandet.

1.13

EESK ser med oro på nedskärningarna vad gäller sociala tjänster och skyddet av de människor som är minst gynnade och löper störst risk att drabbas av socialt utanförskap och fattigdom. De åtgärder som man kommer att behöva vidta inom ramen för Europa 2020-strategin bör därför specifikt inriktas på att bekämpa den fattigdom, som i allt större utsträckning drabbar kvinnor, och på att integrera kvinnor, på kort sikt med hjälp av incitament för att hjälpa kvinnor att etablera sig på arbetsmarknaden, och på lång sikt genom tillgång till grundläggande utbildning och kompetensutveckling samt satsningar på tillämpning av ny teknik och nya sätt att organisera arbetet så att det går att förena yrkesliv och familj. EESK anser att det efter 60 års arbete med det europeiska projektet inte går att godta att löneskillnaderna mellan män och kvinnor fungerar som regleringsvariabel, eller att osäkra anställningsvillkor för kvinnliga arbetstagare blir permanenta. Vi anser att medlemsstaterna snarast möjligt i sina nationella reformprogram bör skriva in åtgärder som säkerställer stabila arbetsförhållanden för kvinnor, med anständiga löne- och pensionsvillkor.

1.14

För att målen för Europa 2020-strategin och jämställdhetsstrategin ska kunna uppnås anser EESK att det är ytterst viktigt att ge de berörda parterna, och samhället rent generellt, ett tydligt besked om att vi måste vidta ytterligare åtgärder för att kunna fortsätta på den inslagna vägen i riktning mot jämställdhet. För att nå detta mål krävs det först och främst närmare och mer omfattande samordning och samarbete inom och mellan alla EU-institutioner (Europaparlamentet, kommissionen och rådet, Europeiska centralbanken, Europeiska ekonomiska och sociala kommittén och Regionkommittén). Utöver detta måste jämställdhetsdimensionen beaktas på alla nivåer vid sammansättningen av (5) dessa institutioners sektioner, grupper och utskott och i det dagliga arbetet där.

2.1

Genom Europa 2020-strategin, som antogs år 2010, fastställdes en färdplan för EU:s tillväxt i en tid av ekonomiska svårigheter som gav en föraning om de ekonomiska och politiska svårigheter som EU nu står inför. Europa 2020-strategin omfattar en rad åtgärder som är utformade för att ge medlemsstaterna möjlighet att på ett effektivt och enhetligt sätt ta itu med de utmaningar som krisen ger upphov till, samtidigt som den utgör startskottet för en modell för smart och hållbar tillväxt för alla.

2.2

På samma sätt utarbetades en ny process för ekonomisk styrning, den så kallade ”europeiska terminen”, som har till syfte att dels synkronisera utvärderingen av medlemsstaternas budget och strukturpolitik, dels göra det möjligt att kontrollera genomförandet av strategin.

2.3

Parallellt med detta ligger jämställdhetsstrategin till grund för kommissionens arbetsprogram på jämställdhetsområdet. Detta politiska förslag följer i spåren av färdplanen för jämställdhet (2006–2010) (6), och det utgör det hittills viktigaste försöket att fastställa ett antal strategiska målsättningar och indikatorer på jämställdhetsområdet.

2.4

Sedan år 1996 fokuserar EU:s jämställdhetsarbete på två områden: för det första på att vidta särskilda åtgärder för att komma till rätta med den diskriminering som kvinnor utsätts för, och för det andra på att integrera genusdimensionen (gender mainstreaming) i det politiska beslutsfattandet (7).

2.5

EESK ställer sig bakom principen att ett korrekt genomförande av Europa 2020-strategin måste vara förenligt med jämställdhetsstrategin, så att man på ett effektivt sätt kan ta itu med de utmaningar som krisen ger upphov till eftersom de båda strategierna förstärker varandra. Kommittén ställer sig därför bakom de synpunkter som Europaparlamentet har framfört i denna fråga. Även den europeiska jämställdhetspakten (2011–2020), som antogs av rådet i mars 2011 (8), visar att det finns en nära koppling mellan de två strategierna och manar till en kombinerad tillämpning av instrument som gör det möjligt att hitta en väg ut ur krisen.

3.1

Frågan om jämställdhet mellan könen behandlas inte specifikt i texten eller i något av flaggskeppsinitiativen, och den nämns inte heller när det gäller de fem mätbara målen, förutom i fråga om sysselsättningsgraden, där man framhåller att fler kvinnor bör förvärvsarbeta. Detta framstår som fullkomligt oförenligt med de principer som anges i Europa 2020-strategins inledning, där man slår fast att respekten för jämställdheten är en av de avgörande faktorerna för att få bukt med den ekonomiska krisen, parallellt med ekonomisk, social och territoriell solidaritet, respekt för miljön och kulturell mångfald.

3.2

Flera olika europeiska institutioner, organisationer som företräder det civila samhället och arbetsmarknadens parter har klart och tydligt understrukit att jämställdheten måste vara en prioriterad fråga inom den nya åtgärdsstrategin och att den bör ses som en avgörande faktor för konkurrenskraften och tillväxten. Enligt Europaparlamentet borde man i texten ta upp frågan om kvinnors fulla delaktighet på arbetsmarknaden och inom yrkesutbildningen, samt frågan om ett program med syftet att undanröja löneskillnaderna mellan kvinnor och män.

3.3

Europa 2020-strategins utformning fick inte något enhälligt stöd och har kritiserats av olika anledningar, dels på grund av dess alltför generella innehåll och alltför komplexa struktur, dels eftersom den anses ha ett alltför ekonomiskt fokus medan de sociala aspekterna lyser med sin frånvaro. Vad gäller jämställdheten mellan könen innebär strategin ett tydligt steg tillbaka i jämförelse med de tidigare sysselsättningsstrategierna. Beträffande den enda synliga aspekten som behandlas utförligt, nämligen kvinnors sysselsättningsgrad, glömmer man av allt att döma bort arbetets kvalitativa aspekter och det faktum att utgångslägena skiljer sig åt på arbetsmarknaden. Dessutom har Lissabonstrategins kvantitativa könsspecifika mål försvunnit.

3.4

EESK anser att man inte kommer att kunna nå målen för vare sig Europa 2020-strategin eller jämställdhetsstrategin om man inte vidtar konkreta åtgärder för att förbättra kvinnors situation i samhället och arbetslivet. Deras kvantitativa och kvalitativa potential bör stödjas, och detta bör utgöra en grundläggande förutsättning på Europa 2020-strategins olika områden. Utan konkreta åtgärder inom ramen för de sju flaggskeppsinitiativen kommer det att vara omöjligt att göra framsteg vad gäller Europa 2020-strategins prioriteringar, och målet om smart och hållbar tillväxt för alla i samhället kommer inte att kunna förverkligas utan en jämställdhetspolitik.

3.5

De olika medlemsstaternas reformprogram bör erkänna mervärdet för ekonomin av kvinnors arbete, t.ex. i samband med att de personanknutna tjänsterna professionaliseras (9), och ta itu med de konkreta bristerna vad gäller kvinnors situation på arbetsmarknaden (tillträde oavsett nivå och åldersgrupp, karriärmöjligheter, kontinuitet etc.), men också i samhället vad avser alla de sociala aspekter som bedöms vara avgörande inom jämställdhetsstrategin. För att hitta en väg ut ur krisen och ta itu med de nya utmaningarna bör man inom ramen för Europa 2020-strategin fastställa särskilda program, planer och åtgärder som gör det möjligt att öka jämställdheten. Detta är omöjligt om man inte är medveten om vilka konsekvenser som åtgärderna mot krisen kan leda till beroende på utgångsläget, som ser olika ut på olika håll.

3.6

EESK anser att avsaknaden av konkreta åtgärder och specifika indikatorer för de båda könen är ett problem. Sammantaget gör detta att det är svårt att följa upp och utvärdera de framsteg som Europa 2020-strategin har lett till eller inte har lett till, och det får dessutom följden att den europeiska terminen saknar de instrument som behövs för att bekämpa brister på jämställdhetsområdet, med hänsyn tagen till varierande utgångslägen på grund av att de könsrelaterade förutsättningarna skiljer sig åt mellan olika länder, sektorer och områden.

3.7

Europa 2020-strategin bör ligga till grund för effektiva instrument som kan användas för att utvärdera kvinnornas roll för EU:s tillväxt och det mervärde som de bidrar med i ett socialt perspektiv, vilket påpekas i ett EESK-yttrande (10) som ligger i linje med en studie som genomfördes under det svenska ordförandeskapet (11). I denna betonas bland annat att jämställdhet på arbetsmarknaden skulle kunna öka medlemsstaternas bruttonationalprodukt med i genomsnitt 27 %.

4.1

Jämställdhetsstrategin antogs år 2010, och den har en nära koppling till Europa 2020-strategin vad gäller alla aspekter och flaggskeppsinitiativ, inte minst i fråga om utformningen och tillämpningen av lämpliga nationella åtgärder med hjälp av tekniskt stöd, strukturfonderna eller de främsta finansieringsinstrumenten, såsom det sjunde ramprogrammet för forskning. När det gäller riktlinjerna för sysselsättning och utvärdering av de nationella politiska strategierna kommer kommissionen att göra en noggrann uppföljning för att minska bristerna på jämställdhetsområdet och främja kvinnors sociala integration.

4.2

Strategin behandlar också männens betydelse för möjligheten att öka jämställdheten mellan könen, och den understryker att mäns deltagande är viktigt när det gäller att åstadkomma nödvändiga förändringar av de olika roller som kvinnor och män spelar i samhället, såväl inom familjen som i yrkeslivet.

4.3

Jämställdhetsstrategin omfattar särskilda åtgärder på de fem prioriterade områden som definieras i kvinnostadgan, utöver ett kapitel om övergripande frågor: a) lika ekonomiskt oberoende b) lika lön för lika arbete eller arbete av lika värde c) jämställdhet i beslutsfattandet d) värdighet, integritet och ett slut på könsrelaterat våld e) jämställdhet utanför unionen f) övergripande frågor (könsroller, lagstiftning, styrning och jämställdhetsinstrument).

4.4

EESK delar kommissionens åsikt att EU:s instrument såsom den inre marknaden, finansieringsmekanismerna och de externa politikverktygen måste användas fullt ut för att komma till rätta med problemen och nå Europa 2020-strategins målsättningar, men anser samtidigt att man måste se till att tillämpningen av jämställdhetsstrategins principer är förenlig med tillämpningen av Europa 2020-strategins principer, inte minst när det gäller de sju flaggskeppsinitiativen och riktlinjerna eftersom dessa kommer att genomföras både på EU-nivå och i de enskilda medlemsstaterna.

5.1.1

I sitt yttrande om ”Årlig tillväxtöversikt” (13) betonade EESK bland annat behovet av att stärka kvalitetsaspekten vid skapandet av nya arbetstillfällen. I nuläget – som ett resultat av krisen och dess ekonomiska och sociala effekter – bör medlemsstaterna och de europeiska institutionerna garantera att man fortsätter att göra framsteg på detta område.

5.1.2

För att detta initiativ ska kunna genomföras anser EESK att man måste beakta kvinnornas nuvarande situation på arbetsmarknaden, eftersom de, trots att de för närvarande utgör 44 % av Europas förvärvsarbetande befolkning, fortfarande har andra förutsättningar och är utsatta i flera olika avseenden: lägre sysselsättningsgrad, löneskillnader, en större eller mindre andel kvinnor i olika sektorer, lågt deltagande när det gäller start av nya företag, deltidsarbete (75 % av det totala antalet), tidsbegränsad anställning, otillräcklig förskolestruktur, svårighet att göra yrkesmässig karriär, låg andel kvinnor på poster med större ekonomiskt och politiskt ansvar, samt ojämlik tillgång till olika specialområden inom allmän utbildning, yrkesutbildning och universitetsutbildning.

5.1.3

Sysselsättningsgraden ökade från 51 % 1997 till 62 % 2011, och den största ökningen skedde huvudsakligen inom typiska kvinnoyrken som i hög grad påverkas av anpassningsåtgärderna. Den ekonomiska kris som EU går igenom försämrar också kvinnornas situation och undergräver de ömtåliga framstegen i fråga om jämställdheten mellan män och kvinnor, även om krisen påverkar de olika medlemsstaterna på olika sätt. Enligt EESK:s bedömning bör man vidta nödvändiga stödåtgärder för att se till att skillnaderna mellan mäns och kvinnors situation på arbetsmarknaden inte har ökat när krisen är över.

5.1.4

Särskilt Europeiska socialfonden bör kartlägga, följa upp och utvärdera alla åtgärder som vidtas i medlemsstaterna för att se till att man gör framsteg vad gäller jämställdhetsstrategin.

5.2.1

Detta initiativ omfattar framför allt två områden: sysselsättning och utbildning. Dess innehåll är följaktligen nära kopplat till det föregående initiativet: att öka rörligheten i utbildningssyfte, modernisera systemen för högre utbildning, främja och validera informellt och icke-formellt lärande, samt att garantera verkningsfulla och långsiktiga investeringar i utbildningar (inklusive yrkesutbildningar).

5.2.2

Enligt EESK:s mening är ungdomsarbetslösheten ett av de mest oroväckande problemen i Europa. För närvarande uppgår den till 20 %. Dessutom är arbetslösheten bland unga kvinnor ännu högre, i synnerhet när det gäller lågkvalificerade kvinnor.

5.2.3

De arbetsmarknadsrelaterade konsekvenserna av att bli förälder skiljer sig avsevärt åt mellan kvinnor och män. Endast 64,7 % av alla kvinnor med barn under 12 år förvärvsarbetar, vilket motsvaras av 89,7 % bland männen. Dessa siffror och skillnader ökar ju fler barn som finns i familjen. Otillräcklig förskolestruktur och ojämlik fördelning av ansvaret för familjen gör det svårare att få yrkesliv och privatliv att gå ihop, något som utgör ett allvarligt hinder för kvinnors karriärutveckling.

5.2.4

Det är endast ett fåtal stater som har uppfyllt de mål om tillhandahållande av förskolestruktur som antogs vid rådets möte i Barcelona 2002, och dagens situation, med nedskärningar i denna typ av offentliga tjänster, riskerar att försvåra situationen ytterligare.

5.2.5

En annan oroväckande aspekt är antalet unga kvinnor som varken studerar, arbetar eller har en praktikplats. Enligt Eurostat omfattar detta närmare 20 % av kvinnorna, jämfört med 13 % av männen. Att minska antalet elever som lämnar skolan i förtid är ett av de mål för Europa 2020-strategin som också finns med i detta initiativ.

5.2.6

För att genomföra detta flaggskeppsinitiativ anser EESK att det är nödvändigt att ta hänsyn till den nuvarande situationen för unga sårbara kvinnor på olika nivåer, utöver de tidigare nämnda: låg grundutbildningsnivå, mindre tillgång till den typ av yrkesutbildning som krävs i det nya kunskapssamhället, otillräcklig validering av kompetens och brist på yrkesvägledning, samt särskilda finansiella svårigheter när man vill bilda företag eller starta en egen verksamhet. Allt detta kräver åtgärder som riktar sig direkt till unga kvinnor.

5.3.1

Enligt vad som föreslås inom ramen för det initiativet ska man utforma och genomföra program för att främja social innovation för de mest utsatta, särskilt genom att tillhandahålla nyskapande allmän och yrkesinriktad utbildning och sysselsättningsmöjligheter för särskilt eftersatta grupper, bekämpa diskriminering (t.ex. av funktionshindrade), och utarbeta en ny agenda för integration av migranter så att de kan utnyttja sin potential till fullo. Man ska också bedöma de sociala trygghetssystemens och pensionssystemens ändamålsenlighet och hållbarhet, och fastställa metoder för att garantera bättre tillgång till hälso- och sjukvårdssystemen. EESK hyser också vissa reservationer när det gäller social innovation, eftersom erfarenheterna av naturliga skäl är fragmentariska och svåra att överföra. Det hänger samman med både lagstiftningsprincipen om subsidiaritet och ett sociologiskt begrepp som ”rättvisa”. Ett lokalt svar på ett behov hos en liten grupp kan vara lämpligt, men kan inte ersätta den jämlikhet och den rättvisa som de stora sociala trygghetssystemen erbjuder (14).

5.3.2

I Europa 2020-strategin anges att medlemsstaterna måste fastställa och tillämpa åtgärder som är anpassade till de specifika förutsättningarna i de grupper som löper särskilda risker, samt fullt ut utnyttja sina sociala trygghetssystem och pensionssystem för att se till att de får ett tillräckligt inkomststöd och tillgång till sjuk- och hälsovård i syfte att garantera den sociala sammanhållningen. En ökning av antalet personer som saknar arbete eller annan sysselsättning, ekonomisk osäkerhet, låga löner, åtstramningsåtgärder samt nedskärningar av sociala förmåner och barnbidrag – allt detta drabbar kvinnorna särskilt hårt: i första hand i egenskap av arbetstagare, eftersom det minskande antalet arbetstillfällen inom den offentliga sektorn och tjänstesektorn påverkar dem direkt i och med att dessa sektorer har en stor andel kvinnliga arbetstagare, men de drabbas dessutom dubbelt i egenskap av medborgare och användare, med tanke på att nedskärningarna i fråga om tjänster av allmänt intresse påverkar kvinnor eftersom det främst är de som utnyttjar dessa tjänster.

5.3.3

I Europa är mer än 70 % av den lågavlönade arbetskraften kvinnor. I de flesta medlemsstaterna lever 17 % av kvinnorna i fattigdom, jämfört med 15 % av männen – även det en oroande siffra. Fattigdom och social marginalisering går hand i hand med utanförskapet på arbetsmarknaden. Perioder av arbetslöshet och osäkra anställningsförhållanden, som är vanligt förekommande bland kvinnor, i synnerhet när det gäller dem som har lägre kvalifikationer, får därför negativa konsekvenser både omedelbart och på medellång och lång sikt.

5.3.4

Familjer med ensamstående föräldrar, änkor, kvinnor med funktionsnedsättning, offer för könsrelaterat våld, äldre kvinnor och kvinnliga invandrare drabbas särskilt hårt av budgetnedskärningarna och krisen och löper större risk att drabbas av socialt utanförskap till följd av bristen på skydd, stöd och särskilda åtgärder.

5.4.1

Syftet är att främja alla europeiska medborgares tillgång till och användning av it, inte minst internet, särskilt genom program som syftar till att öka den digitala kompetensen och tillgängligheten.

5.4.2

Medlemsstaterna bör därför utarbeta strategier för höghastighetsinternet och inrikta offentlig finansiering, även via strukturfonderna, på de områden som inte helt och hållet täcks av privata investeringar, samt främja utbyggnad och användning av moderna och tillgängliga onlinetjänster (t.ex. e-förvaltning, webbaserade hälso- och sjukvårdstjänster, intelligenta hem, digital kompetens och säkerhet) (15).

5.4.3

Kommittén är bekymrad över bristen på statistik uppdelad per kön, eftersom den leder till att det inte går att göra sig en bild av vare sig kvinnors situation inom de sektorer som är kopplade till de nya teknikformerna eller av i hur stor omfattning dessa används. Det skulle vara värdefullt att göra studier på detta område för att kartlägga kvinnornas situation, även i egenskap av användare av tjänster, för att på ett mer målmedvetet sätt kunna göra de satsningar på information och utbildning som föreslås inom ramen för Europa 2020-strategin.

5.5.1

Syftet med detta initiativ är att det, tillsammans med övriga åtgärder, ska främja och stärka kopplingarna mellan utbildning, företag, forskning och innovation, samt uppmuntra entreprenörskap. Medlemsstaterna bör reformera sina nationella och regionala system för forskning och utveckling för att främja spetskompetens och smart specialisering, prioritera kunskapssatsningar, stärka samarbetet mellan universitet, forskning och företag, se till att det finns tillräckligt många personer med examen från matematik- och ingenjörsutbildningar, samt inrikta skolornas kursplaner på att främja kreativitet, innovation och entreprenörskap.

5.5.2

Kvinnor kan och bör spela en avgörande roll i denna process. År 2010 togs ungefär 60 % av alla universitetsdiplom av kvinnor, men detta avspeglas inte i de tjänster de innehar i arbetslivet. Vidare bildas för närvarande en tredjedel av alla nya företag av kvinnor och andelen kvinnliga medlemmar i de större börsnoterade företagens styrelser uppgår till 13,7 %, medan andelen kvinnor som innehar en ordförandepost endast uppgår till 3 %.

5.5.3

I de flesta länder finns det fortfarande en horisontell könssegregering inom vissa utbildningsområden: naturvetenskap, ingenjörsvetenskap, matematik och teknik. Dessa studieområden prioriteras dessutom vid samarbetet mellan personer på högre poster inom den ekonomiska världen och forskarvärlden, och i synnerhet när det gäller master- och doktorsutbildningar har kvinnor mindre tillgång. Därför anser EESK att det är ytterst viktigt att vidta åtgärder för att undanröja dessa hinder.

5.5.4

Kvinnor är fortfarande underrepresenterade inom den vetenskapliga världens beslutsfattande kretsar, och detsamma gäller företagsvärlden och tjänstesektorn. Andelen kvinnor på universitetens högre poster uppgår endast till 18 %. Sysselsättningsmöjligheterna och medelstilldelningen för forskning bör garantera kvinnors utvecklingsmöjligheter på detta område och bidra till att öka det europeiska samhällets potential i fråga om hållbar utveckling.

5.6.1

Initiativet innehåller ett förslag på att man ska anta och genomföra en reviderad handlingsplan för energieffektivitet och främja ett omfattande program för resurseffektivitet (med stöd till såväl små och medelstora företag som hushåll) genom att använda strukturfonder och andra fonder för att utnyttja ny finansiering genom befintliga framgångsrika modeller för innovativa investeringsmodeller. Detta bör främja förändringar i konsumtions- och produktionsmönstren.

5.6.2

Energi och miljö är inte neutrala frågor: energianvändning, tillgång till dricksvatten, återvinning, värmekällor för uppvärmning av bostäder, respekt för miljön och dess bevarande – detta är några exempel som visar att kvinnor spelar en avgörande roll på dessa områden. Det kommer omöjligen att ske några förändringar av konsumtionsmönstren om man inte utformar särskilda åtgärder som bygger på konkreta kunskaper om den verkliga situationen och som riktar sig till olika målgrupper, framför allt kvinnor, på olika sätt.

5.6.3

Detta konstaterade även rådet (sysselsättning, socialpolitik, hälso- och sjukvård samt konsumentfrågor) i sina slutsatser från juni 2012, i vilka man betonade den viktiga roll som kvinnor spelar för den hållbara utvecklingen. EESK stöder rådets slutsatser, där man fastslår att kvinnor kan ha ett avgörande inflytande när man fattar beslut som påverkar miljön, inte minst i frågor som rör klimatförändringen. Detta är en ny möjlighet för kvinnor, som kan spela en nyckelroll och förbättra sin personliga och ekonomiska situation på ett sätt som är kopplat till den nya framväxande gröna ekonomin, en sektor med stor betydelse för utvecklingen och skapandet av nya arbetstillfällen.

5.6.4

Det finns fortfarande en omfattande vertikal diskriminering på företagsnivå inom denna sektor. I dag innehas visserligen 33 % av de ledande positionerna av kvinnor, jämfört med 31 % år 2001, men de flesta av dem återfinns inom tjänstesektorn och handelssektorn, medan siffran är betydligt lägre inom tillverknings-, bygg- och energisektorerna.

5.6.5

Det finns ytterst lite forskning och statistik som kan bidra till att öka kunskaperna om den verkliga jämställdhetssituationen och de åtgärder som behöver vidtas för att öka andelen kvinnor på området för hållbar utveckling. EESK anser att det är viktigt att göra investeringar, men att man också måste sträva efter att komma till rätta med stereotyper, hitta lösningar och främja åtgärder med inriktning på positiv särbehandling, eftersom detta är en sektor i tillväxt. Om utgångsläget är diskriminerande finns det också en risk för att samhällsskillnaderna och de sociala klyftorna kommer att öka.

5.6.6

En av de prioriterade frågorna inom jämställdhetsstrategin avser åtgärder inom ramen för EU:s yttre förbindelser, dels när det gäller programmen för samarbete med de grannregioner som omfattas av den europeiska grannskapspolitiken (i synnerhet i Euromedområdet), dels vad avser EU:s medverkan i globala forum. Invandrarkvinnor från tredjeländer samt kvinnliga migranter från EU och från grannländerna måste uppmärksammas särskilt. EESK konstaterar med oro att toppmötet Rio+20 blev ett misslyckande när det gäller hållbar utveckling och kvinnors rättigheter. När det gäller avgörande frågor såsom kopplingen mellan hälsa och sexuella och reproduktiva rättigheter, kvinnors rätt att äga och ärva mark, klimatförändringen och gröna jobb, gjordes det inte några framsteg alls.

5.7.1

Detta flaggskeppsinitiativ spelar en grundläggande roll när det gäller att införliva genusdimensionen i jämställdhetsstrategin: öppenhet i fråga om löner, initiativ för att främja lika löner, åtgärder för att uppmuntra kvinnor att söka sig till icke-traditionella yrken – dessa är några av de nyckelåtgärder som föreslås inom ramen för strategin, och som har lämpliga samverkanseffekter med detta initiativ.

5.7.2

I Europa uppgår den genomsnittliga löneskillnaden mellan män och kvinnor till 17 %, och den varierar från 5 % till 31 % i de olika medlemsstaterna. Det finns olika faktorer med kopplingar till varandra som ger upphov till denna situation: arbeten inom typiskt kvinnliga sektorer anses ha ett lägre värde, en stark yrkesmässig segregation, avbrott i karriären av olika orsaker, med mera. På grund av krisen blir denna situation allt mer allvarlig.

5.7.3

Klyftan i fråga om sysselsättningssiffror och löner har minskat i vissa fall, men olyckligtvis har detta inte skett till följd av framsteg vad gäller kvinnors sysselsättning och löner, utan på grund av en minskande efterfrågan i sektorer som huvudsakligen sysselsätter män (bygg-, tillverknings- och finanssektorn) som en direkt effekt av krisen. EESK erinrar om att enligt EUF-fördraget är ett av målen med den europeiska integrationen att ”förbättra levnads- och arbetsvillkor och därigenom möjliggöra en harmonisering samtidigt som förbättringarna bibehålls” (16), och att detta gäller för alla.

5.7.4

EESK anser att det krävs stimulansåtgärder för att främja tillväxten inom dessa krisdrabbade sektorer, och parallellt med detta måste man vidta åtgärder för att bekämpa den yrkesmässiga segregationen. Det är i synnerhet viktigt att öka kvinnors deltagande inom områdena vetenskap, teknik, ingenjörsvetenskap och matematik, och dessutom krävs det åtgärder för att ge typiskt kvinnliga sektorer ett ökat erkännande, till exempel hushållsarbete, sjuk- och hälsovård samt omsorg.

6.1

Den europeiska terminen för samordning av den ekonomiska politiken är det nya instrument som enligt en överenskommelse mellan medlemsstaterna ska användas för att övervaka genomförandet av Europa 2020-strategin. Europeiska jämställdhetspakten rekommenderar att man ska utgå från ett jämställdhetsperspektiv och främja jämställdhetsstrategier vid utvecklingen och genomförandet av de nationella reformprogrammen. Kommissionen och rådet uppmanas också att anlägga ett genusperspektiv vid arbetet med den årliga tillväxtöversikten, slutsatserna och de landsspecifika rekommendationerna.

6.2

I april 2012 mottog tolv medlemsstater landsspecifika rekommendationer med en genusdimension inom ramen för de nationella handlingsplanerna. EESK stöder de förslag som kommissionen har lagt fram avseende följande konkreta reformer: Man bör stärka kvinnors deltagande på arbetsmarknaden, förbättra tillgången till och kvaliteten på daghem och skolor som är öppna hela dagen samt vård och omsorg för äldre människor och för andra omsorgsberoende personer.

6.3

Majoriteten av rekommendationerna handlar om att öka kvinnornas sysselsättningsgrad, men de tar inte hänsyn till de hinder som ligger i vägen för möjligheten att garantera ett arbete av hög kvalitet vad avser lön, arbetsvillkor och ett jämnt fördelat familjeansvar mellan kvinnor och män. Endast ett land, Österrike, rekommenderades att ta itu med löneskillnaderna mellan könen, trots att dessa skillnader förekommer i alla medlemsstater.

6.4

Kommittén är bekymrad över ett antal rekommendationer som skulle kunna få negativ inverkan på jämställdheten mellan könen, nämligen de som handlar om pensionsreformer, förslag om en översyn av anpassningsmekanismerna för löner och pensioner, en höjning av pensionsåldern utan att beakta antalet friska levnadsår, samt förslaget om att införa skattelättnader för den person i ett parförhållande som har lägst inkomst.