INNEHÅLLSFÖRTECKNING

1........... INLEDNING................................................................................................................. 4

2........... GENOMFÖRANDET AV INSTRUMENTET I DE ENSKILDA STÖDMOTTAGANDE LÄNDERNA    5

3........... GENOMFÖRANDET AV ÅRSHANDLINGSPROGRAMMEN I SIFFROR.............. 7

4........... SLUTSATSER.............................................................................................................. 9

SAMMANFATTNING

Denna rapport och det arbetsdokument från kommissionens avdelningar som åtföljer rapporten hänför sig till alla sedan 2007 på grundval av instrumentet för kärnsäkerhetssamarbete antagna årshandlingsprogram som fortfarande pågick under 2010 och 2011. I rapporten redovisas särskilt utvecklingen vad beträffar handlingsprogrammen för 2010 och 2011.

Instrumentet för kärnsäkerhetssamarbete 2007–2013 (Instrument for Nuclear Safety Cooperation, INSC) tillämpas sedan den 1 januari 2007. Det huvudsakliga syftet med instrumentet är att understödja främjandet av en hög kärnsäkerhets- och strålskyddsnivå och tillämpningen av en effektiv och verkningsfull säkerhetskontroll av kärnmaterial i tredjeländer, oavsett var någonstans i världen de är belägna.

Kärnsäkerhetssamarbetet inleddes med länderna från den tidigare Sovjetunionen, inom ramen för Tacisprogrammet (Technical Assistance to the Commonwealth of Independent States). Den geografiska räckvidden för samarbetet utvidgades år 2007 genom instrumentet för kärnsäkerhetssamarbete till att omfatta hela världen (se även rapporten för 2007–2009[1] enligt artikel 18 i förordningen om upprättandet av instrumentet). Arbetet inom ramen för programmet för kärnsäkerhetssamarbete fortsatte under 2010 och 2011. Kommissionen antog med beaktande av INSC-kommitténs yttranden ett vägledande program för 2010–2011 och årshandlingsprogram för de båda åren.

De viktigaste målen för instrumentet för kärnsäkerhetssamarbete under perioden 2010–2011 var att stärka tillsynsmyndigheterna i de stödmottagande länderna, att främja en effektiv kärnsäkerhetskultur på alla nivåer och att förbättra hanteringen av använt kärnbränsle och radioaktivt avfall med sikte på en ansvarsfull och säker hantering.

Samarbetet på området kärnsäkerhet omorienterades successivt i riktning mot ett närmare engagemang med tillsynsmyndigheterna i tredjeländer och mot hantering av radioaktivt avfall och sanering av tidigare kärntekniska förläggningsplatser. I det sammanhanget bör det fortsatta arbetet för sanering av tidigare platser för brytning och bearbetning av uran i Centralasien framhållas.

Kommissionen uppmanade efter Fukushima Daiichi-olyckan vissa länder som omfattas av den europeiska grannskapspolitiken att delta i diskussionerna om utvidgning av de genomgripande risk- och säkerhetsbedömningarna – de s.k. stresstesterna, som även omfattar expertbedömningar (peer reviews) av nationella rapporter – av kärnkraftsanläggningar i drift, eftersom den ansåg att länderna i fråga kunde ha nytta av att samarbeta med kommissionen inom ramen för instrumentet för kärnsäkerhetssamarbete vid genomförandet av sådana bedömningar. Ukraina beslutade att följa samma schema som för stresstesterna i Europeiska unionen, utan att begära INSC-stöd. Armenien begärde tekniskt stöd för genomförandet av testerna, vilket infogades i del II av handlingsprogrammet för 2011.

De viktigaste framstegen under 2010 och 2011 vad beträffar samarbetet och stödet på grundval av instrumentet för kärnsäkerhetssamarbete redovisas nedan. Ytterligare uppgifter om projekten inom ramen för handlingsprogrammen för 2007–2011 finns i det arbetsdokumentet från kommissionens avdelningar som åtföljer denna rapport.

1.           INLEDNING

Denna rapport läggs fram för Europaparlamentet, rådet, Europeiska ekonomiska och sociala kommittén och Regionkommittén i överensstämmelse med rapporteringskraven i artikel 18 i rådets förordning (Euratom) nr 300/2007 av den 19 februari 2007 om upprättande av ett instrument för kärnsäkerhetssamarbete[2] (INSC-förordningen).

År 1991 införde kommissionen en kärnsäkerhetskomponent i Tacisprogrammet, till svar på de farhågor för säkerheten som EU-medlemsstaterna gav uttryck för efter Tjernobylolyckan. Mellan 1991 och 2006 anslogs över 1,3 miljarder euro till kärnsäkerhetsprojekt.

EU:s samarbets- och stödverksamhet på området kärnsäkerhet förs sedan 2007 vidare på grundval av instrumentet för kärnsäkerhetssamarbete[3]. Detta instrument förde med sig vissa förändringar som bör noteras.

För det första är den geografiska räckvidden för kärnsäkerhetssamarbetet inte längre begränsad till länderna från den tidigare Sovjetunionen. Instrumentet för kärnsäkerhetssamarbete är tillämpligt på alla tredjeländer, oavsett var någonstans i världen de är belägna. Detta gör det möjligt för kommissionen att använda de erfarenheter som den förvärvat inom ramen för Tacisprogrammet[4] i andra regioner, för att tillgodose behoven i länder med nya kärntekniska program och i länder med etablerade kärntekniska program där kärnsäkerheten behöver förbättras (särskilt i länder med snabbt växande program). Kommissionen redovisade år 2008 en allmän strategi för detta i ett meddelande till rådet och Europaparlamentet[5].

Med beaktande av det potentiella behovet av kärnsäkerhetssamarbete över hela världen föreslog Europeiska unionens råd i slutet av 2008 ett antal kriterier som kommissionen borde ge akt på vid övervägande av projekt med nya länder[6]. Kommissionen tog dessa kriterier i beaktande i sin omarbetade strategi för kärnsäkerhetssamarbete för perioden 2010–2013[7], i vilken bl.a. prioriterade geografiska områden fastläggs.

För det andra är instrumentet för kärnsäkerhetssamarbete inriktat på ett fördjupat samarbete med sikte på att förbättra kärnsäkerheten (”soft assistance”), i vilket leveranser av utrustning antingen inte ingår alls eller ingår enbart i ett begränsat antal fall, medan Tacisprogrammet var inriktat på kärnsäkerhetsstöd som i många fall omfattade leveranser av utrustning (”hard assistance”). Samarbetspartnerna uppmuntras att spela en mer aktiv roll vid utformningen, förvaltningen och genomförandet av programmen och projekten.

Kommissionen fortsätter att verka för samfinansieringsarrangemang där partnerorganisationerna på grundval av på förhand utformade finansieringsplaner som regel bidrar med personal (t.ex. för kompletterande studier), levererar utrustning eller svarar för bygg- och anläggningsarbeten.

För det tredje är, på grund av att instrumentet för kärnsäkerhetssamarbete har större geografisk räckvidd än Tacisprogrammet, behovet av internationellt samarbete och behovet av samordning av åtgärder med andra givare och med Internationella atomenergiorganet (IAEA) större nu än tidigare.

I denna rapport finns information om årshandlingsprogrammen för 2010 och 2011, om de projekt som godkändes fram till slutet av 2011 och om läget i genomförandet av dessa projekt i mitten av 2012. De projekt inom ramen för dessa handlingsprogram för vilka förfarandet för ingående av kontrakt inte hade inletts i mitten av 2012 tas inte upp i rapporten.

De inledande svårigheterna i samband med övergången från Tacis till INSC, som huvudsakligen berodde på problem med att få partnerländer att underteckna finansieringsöverenskommelser i det nya formatet, har nu i stor utsträckning övervunnits, dock inte vad beträffar Ryssland och Brasilien.

2.           GENOMFÖRANDET AV INSTRUMENTET I DE ENSKILDA STÖDMOTTAGANDE LÄNDERNA

I Ukraina tillhandahölls liksom tidigare ett riktat stöd till tillsynsmyndigheten och den driftsansvariga för kärnkraftverken i deras arbete med att förbättra kärnsäkerheten samt ett allmänt stöd för hantering av radioaktivt avfall och kärnämneskontroll. Ukraina var liksom tidigare den största mottagaren av stöd från programmet för kärnsäkerhetssamarbete. Fonden för inkapsling av Tjernobylreaktorn erhöll ytterligare medel under 2010 och 2011 för att den nya säkra inneslutningen ska kunna färdigställas senast 2015.

I Ryssland fortsatte vissa projekt som inletts under Tacisprogrammets tid inom ramen för instrumentet för kärnsäkerhetssamarbete. Inga nya projekt kunde emellertid inledas, eftersom det fortfarande inte gick att komma överens om en lämplig ram för samarbetet. Diskussioner syftande till att utforska möjligheterna att fortsätta samarbetet i begränsad omfattning fördes vidare men ledde inte till något resultat.

I Armenien inleddes viktiga projekt rörande kärnkraftverket Medzamor, för att försöka lösa brådskande säkerhetsfrågor medan verket fortfarande är i drift. Kommissionen höll dock liksom tidigare fast vid sin ståndpunkt att kärnkraftverket inte kan uppgraderas till modern kärnsäkerhetsstandard och att det därför bör stängas och avvecklas snarast möjligt. Projekten omfattade utbildning av personal, stöd till tillsynsmyndigheten och utformning av en strategi för hantering av radioaktivt avfall som en förberedelse för en framtida avveckling.

I Vitryssland och Georgien drevs samarbetet vidare inom ramen för relativt små projekt till stöd för ländernas tillsynsmyndigheter. I Georgien genomfördes även ett projekt för hantering av radioaktivt avfall. Diskussioner fördes med Vitryssland om att intensifiera samarbetet med tillsynsmyndigheten för att stärka dess kapacitet, som en förberedelse för byggandet av ett kärnkraftverk i landet.

En överenskommelse nåddes om ett regionalt samarbetsprogram som syftar till att skapa ett regelverk för sanering av tidigare platser för brytning och bearbetning av uran i Centralasien. Samarbetsprojekten med Kirgizistan, Tadzjikistan och Uzbekistan är inriktade på sanering av tidigare platser för framställning av uran. Ett samarbetsprojekt med Mongoliet är inriktat på utbildning och på att skapa ett regelverk för brytning och krossning/urlakning (milling) av uranmalm.

Programmet för kärnsäkerhetssamarbete har inom ramen för INSC utvidgats till att omfatta nya länder i tre regioner:

Länder som omfattas av den europeiska grannskapspolitiken. Tillsynsmyndigheter tillhandahölls stöd inom ramen för flera samarbetsprojekt: projekt för kapacitetsuppbyggnad inleddes i Egypten, Jordanien och Marocko. Processen försenades dock, bl.a. på grund av den politiska utvecklingen (den arabiska våren). På grundval av stabilitetsinstrumentet inleddes dessutom ett projekt i Irak för uppbyggnad av kapacitet för avveckling, hantering av radioaktivt avfall och sanering av tidigare kärntekniska förläggningsplatser. Detta arbete kommer i enlighet med handlingsprogrammet för 2011 att utvidgas med ett projekt för att trygga en säker slutförvaring av radioaktivt avfall från ett flertal kärntekniska anläggningar som stängts.

Sydostasien. Projekt till stöd för tillsynsmyndigheterna godkändes för Filippinerna (projektet har inte inletts än) och Vietnam (projektet inleddes i mitten av 2012). Ett planerat projekt för Malaysia sköts upp till handlingsprogrammet för 2012.

Latinamerika. I Brasilien inleddes på grundval av handlingsprogrammen för 2009 och 2010 ett projekt med tillsynsmyndigheten och ett projekt med den driftsansvarige. Finansieringsöverenskommelsen (inom ramen för del II av handlingsprogrammet för 2010) för projektet med den driftsansvarige undertecknades dock inte inom utsatt tid (utgången av 2011) av de brasilianska myndigheterna, vilket medförde att projektet fick inställas. Kontakter upprättades med Mexiko och Argentina, och de första besöken ägde rum under 2010. Vad beträffar Mexiko godkändes på grundval av handlingsprogrammet för 2010 ett projekt för stöd till tillsynsmyndigheten och ett projekt för utformning av en policy och strategi för hantering av använt kärnbränsle och radioaktivt avfall. Projekten inleddes under 2012. Vad beträffar Argentina har det emellertid inte nåtts någon överenskommelse om samarbete på området kärnsäkerhet än.

På grundval av handlingsprogrammet för 2011 godkändes ett projekt för samarbete med tillsynsmyndigheten i Kina och dess organisation för tekniskt stöd. Projektet syftar till att förbättra regelverket på området kärnsäkerhet i Kina i överensstämmelse med internationellt erkända standarder och bästa praxis, att stärka landets beredskap för svåra olyckor och att bistå Kina vid utformningen av en strategi för hantering av använt kärnbränsle och radioaktivt avfall.

Samarbetet med IAEA har utvidgats till att omfatta stöd för tematiska tekniska verksamheter på nationell och regional nivå för att ytterligare förbättra säkerhetskulturen, tillsynsmyndigheternas kapacitet, avfallshanteringen, forskningsreaktorernas säkerhet och den seismiska säkerheten.

Fonden för inkapsling av Tjernobylreaktorn och kärnsäkerhetskontot (som förvaltas av Europeiska banken för återuppbyggnad och utveckling (EBRD) för givarländernas räkning) erhöll ett betydande finansiellt stöd. Arbetet med att stabilisera den befintliga inkapslingen av enhet 4 vid Tjernobyl slutfördes. Arbetet med utformningen av den nya säkra inneslutningen och förberedelserna på plats för byggandet av denna närmade sig slutet under rapportperioden. Vid en konferens i Kiev i april 2011 som sammanföll med den tjugofemte årsdagen av Tjernobylolyckan gjordes utfästelser om de 740 miljoner euro som behövs för att slutföra projekten. De viktigaste projekten fortskred enligt den kostnads- och tidsplan som man kom överens om under 2010. De väntas slutföras i oktober 2015[8].

3.           GENOMFÖRANDET AV ÅRSHANDLINGSPROGRAMMEN I SIFFROR

INSC-förordningen antogs den 19 februari 2007. Strategin för 2007–2013 och det första vägledande programmet (för 2007–2009)[9] antogs av kommissionen den 8 augusti 2007. Det vägledande programmet för 2010–2011 antogs 2009[10].

På grund av att det gick åt mycket tid för det årliga antagandet av handlingsprogram och för partnerländernas godkännande av samarbetsprojekten började många projekt inom ramen för instrumentet för kärnsäkerhetssamarbete genomföras först under 2009. Genomförandet av de flesta projekten inom ramen för årshandlingsprogrammen för 2010 och 2011 började under 2012.

Årshandlingsprogrammet för 2010

Anslag

Årshandlingsprogrammet för 2010 bestod av två delar:

– Del I – 7,7 miljoner euro[11].

– Del II – 61,627 miljoner euro[12].

Genomförandet – de viktigaste händelserna fram till mitten av 2012

Alla finansieringsöverenskommelser för projekten inom ramen för del II av handlingsprogrammet för 2010 har undertecknats, med ett undantag: överenskommelsen för projektet med den driftsansvarige i Brasilien undertecknades inte inom utsatt tid (utgången av 2011) av de brasilianska myndigheterna, vilket medförde att projektet fick inställas. För projekten inom ramen för del I av handlingsprogrammet för 2010 krävdes inga finansieringsöverenskommelser[13].

På grundval av handlingsprogrammet för 2010 har kontrakt hittills ingåtts bl.a. med Jordanien (för ett projekt med en budget på 1,2 miljoner euro, för att tillhandahålla stöd för uppbyggnad av tillsynsmyndighetens kapacitet) och med Mexiko (för ett par projekt med en sammanlagd budget på ca 3 miljoner euro: ett projekt för samarbete med tillsynsmyndigheten och ett projekt för samarbete vid utformningen av en policy och strategi för hantering av använt kärnbränsle och radioaktivt avfall). Kontrakt har också ingåtts om tre projekt som riktar sig till ett flertal länder (med en sammanlagd budget på 3,475 miljoner euro, för upprättande av nätverk för att förbättra kommunikations- och utbildningssystemen på området hantering av radioaktivt avfall samt för utbildnings- och handledningsverksamheter för experter från tillsynsmyndigheter och deras organisationer för tekniskt stöd) och om multilaterala IAEA-projekt (ett bidrag på 4 miljoner euro för att understödja projekt som genomförs av Internationella atomenergiorganets avdelning för tekniskt samarbete och dess avdelning för kärnsäkerhet och fysiskt skydd).

I december 2010 gjorde kommissionen inför den till 2011 inplanerade fjärde utfästelsen om medel från EU en förhandsutbetalning på 17 miljoner euro till fonden för inkapsling av Tjernobylreaktorn.

Årshandlingsprogrammet för 2011

Anslag

Årshandlingsprogrammet för 2011 bestod också av två delar:

– Del I – 38,7 miljoner euro[14].

– Del II – 35,9 miljoner euro[15].

Genomförandet – de viktigaste händelserna fram till mitten av -2012

Finansieringsöverenskommelserna för projekten inom ramen för del II av handlingsprogrammet för 2011 höll i mitten av 2012 på att utarbetas eller översändas till partnerländerna. De måste undertecknas före utgången av 2012. För projekten inom ramen för del I av handlingsprogrammet för 2011 krävdes inga finansieringsöverenskommelser.

Inom ramen för handlingsprogrammet för 2011 ingicks med den armeniska regeringens godkännande ett kontrakt för att understödja den driftsansvariga för kärnkraftverket Medzamor vid genomförandet av de genomgripande risk- och säkerhetsbedömningarna (stresstesterna) där. Ett annat kontrakt ingicks för att understödja tillsynsmyndigheten i Armenien vid bedömningen av den driftsansvariges självutvärdering. Dessa båda projekt för tekniskt stöd (med en sammanlagd budget på ca 1,8 miljoner euro) höll under rapportperioden på att förberedas för genomförandet.

Vid en konferens i Kiev i april 2011 gjorde kommissionen utfästelser om stöd från EU på 122 miljoner euro till de två Tjernobylfonderna (fonden för inkapsling av Tjernobylreaktorn och kärnsäkerhetskontot). Sammanlagt gjordes vid konferensen utfästelser om stöd på 740 miljoner euro, det belopp som enligt den kostnads- och tidsplan man kom överens om under 2010 behövs för att slutföra Tjernobylprojekten. Projekten fortskred under rapportperioden enligt den överenskomna kostnads- och tidsplanen. De väntas slutföras i oktober 2015. I enlighet med den utfästelse som gjordes under 2011 gjordes på grundval av handlingsprogrammet för 2011 en tredje delutbetalning på 34 miljoner euro till fonden för inkapsling av Tjernobylreaktorn.

Sammanfattande tabell

Användningen av medel i INSC-programmet (miljoner euro – situationen i mitten av 2012)

År || Åtaganden[16] || Ingångna kontrakt || Utbetalningar

2010 || 69,327 || 35,908 || 22,940

2011 || 74,608 || 37,002 || 34,423

4.           SLUTSATSER

Eftersom genomförandet av INSC-programmet befinner sig i ett relativt tidigt skede är det i den föreliggande rapporten inte möjligt att annat än i begränsad omfattning redovisa programmets resultat och verkningar. Endast ett fåtal projekt slutfördes under rapportperioden. De flesta projekt håller på att genomföras eller befinner sig fortfarande i förberedelseskedet.

I mitten av 2012 befann sig ca 50 projekt inom ramen för årshandlingsprogrammen för 2007, 2008 och 2009 och ytterligare ca 30 projekt inom ramen för programmen för 2010 och 2011 i olika genomförandeskeden. Flera av dessa projekt är uppdelade i en rad olika underprojekt för vilka kontrakt ingås separat. För de flesta projekten inom ramen för årshandlingsprogrammen för 2010 och 2011 håller kontraktshandlingarna på att utarbetas. Alla dessa projekt står till fullo i överensstämmelse med målen för INSC-förordningen.

I främjandet av kärnsäkerhetskulturen på grundval av instrumentet för kärnsäkerhetssamarbete införlivas de lärdomar som dragits i samband med Tacisprogrammet för kärnsäkerhet. Med ett mandat som inte längre är begränsat till länderna från den tidigare Sovjetunionen kan med hjälp av instrumentet även nya behov tillgodoses på lämpligt sätt.

Genom INSC-programmet har de åtgärder som inleddes under Tacisprogrammet fortsatt, huvudsakligen i östra Europa, men den geografiska och innehållsmässiga omfattningen av samarbetet inom ramen för INSC har stegvis utökats. Samarbetet med tillsynsmyndigheter har fortsatt att växa i omfattning, medan samarbetet med driftsansvariga har trappats ned. Samarbetet med sikte på en ansvarsfull hantering av använt kärnbränsle och radioaktivt avfall, avveckling av befintliga kärntekniska anläggningar och sanering av tidigare kärntekniska förläggningsplatser har ökat i betydelse. Bidragen till Tjernobylfonderna har liksom tidigare tagit en väsentlig del av den årliga budgeten i anspråk. Dessa torde dock upphöra under 2013.

Den geografiska räckvidden för programmet har ökat stadigt, från fyra länder under 2007 till ett femtontal länder under 2010 och 2011. Kommissionen har fortsatt att utforska möjligheterna till samarbete med ytterligare länder. Antalet stödmottagande länder torde nå 17 i och med handlingsprogrammet för 2012.

Kommissionen anser att genomförandet av INSC-programmet under 2010 och 2011 har skett på ett målinriktat sätt och att de godkända projekten är väl utformade. De få projekt inom ramen för årshandlingsprogrammen för 2010 och 2011 för vilka kontrakt redan ingåtts utvecklas väl. Ett framgångsrikt genomförande av projekten kommer att bidra väsentligt till att förbättra kärnsäkerheten och säkerhetskulturen i de stödmottagande länderna.

Avbrottet under INSC i samarbetet med Ryssland i fråga om reglering, förbättring av driftssäkerheten och ansvarsfull hantering av använt kärnbränsle och radioaktivt avfall, avveckling av befintliga kärntekniska anläggningar och sanering av tidigare kärntekniska förläggningsplatser var en besvikelse. Med beaktande av de konsekvenser som avbrottet i samarbetet har även för grannländerna, av den omständigheten att Ryssland är en viktig exportör av kärnteknik och av de ömsesidiga fördelar som ett fortsatt samarbete mellan EU och Ryssland skulle ge kommer kommissionen att fortsätta att utforska sätt att upprätta ett ändamålsenligt och för båda parter tillfredsställande samarbete med Ryssland på partnerskapsbasis.

[1]               Rapport från kommissionen till Europaparlamentet, rådet, Europeiska ekonomiska och sociala kommittén och Regionkommittén om genomförandet av instrumentet för kärnsäkerhetssamarbete Första rapporten – årliga handlingsprogram för 2007, 2008 och 2009.

[2]               I artikel 18 i förordningen anges följande: ”Kommissionen skall granska framstegen i genomförandet av de åtgärder som vidtas med stöd av denna förordning och varje år till Europaparlamentet och rådet överlämna en rapport om genomförandet av stödet. Rapporten skall också överlämnas till Ekonomiska och sociala kommittén och Regionkommittén. Rapporten skall innehålla uppgifter för det föregående året om finansierade åtgärder och resultatet av uppföljnings- och utvärderingsåtgärder samt uppgifter om budgetgenomförandet med avseende på åtaganden och betalningar fördelade på länder, regioner och samarbetsområden.”.

[3]               Rådets förordning (Euratom) nr 300/2007 av den 19 februari 2007 om upprättande av ett instrument för kärnsäkerhetssamarbete (EUT L 81, 22.3.2007, s. 1).

[4]               Tacis (Technical Assistance to the Commonwealth of Independent States) var Europeiska kommissionens program för stöd till tolv länder i östra Europa och Centralasien (Armenien, Azerbajdzjan, Vitryssland, Georgien, Kazakstan, Kirgizistan, Moldavien, Ryssland, Tadzjikistan, Turkmenistan, Ukraina och Uzbekistan) och till Mongoliet vid övergången till demokrati och marknadsekonomi.

[5]               Se meddelandet Kärnsäkerhet och fysiskt skydd – en utmaning på internationell nivå (KOM(2008) 312 slutlig, 22.5.2008).

[6]               Rådets slutsatser om stöd till tredjeländer på området för kärnsäkerhet och fysiskt skydd, 9.12.2008 (http://www.consilium.europa.eu/uedocs/cms_Data/docs/pressdata/en/trans/104601.pdf).

[7]               Revised Strategy for Community Cooperation Programmes in the field of Nuclear Safety for the period 2010-2013 (K(2009) 9822).

[8]               Tacisprojekt för hantering av radioaktivt avfall pågick fortfarande vid Tjernobyl under rapportperioden.

[9]               Kommissionens beslut K(2007) 3758 av den 8 augusti 2007.

[10]             Kommissionens beslut K(2009) 9820 av den 8 december 2009.

[11]             Kommissionens beslut K(2010) 4283 av den 29 juni 2010.

[12]             Kommissionens beslut K(2010) 8265 av den 29 november 2010.

[13]             För projekten inom ramen för del I av årshandlingsprogrammen för 2010 och 2011 erfordras inga finansieringsöverenskommelser, utan bidragsöverenskommelser. Det rör sig i regel om direktutbetalningar till internationella organisationer.

[14]             Kommissionens beslut K(2011) 5784 av den 17 augusti 2011.

[15]             Kommissionens beslut K(2011) 9268 av den 16 december 2011.

[16]             Preliminära åtaganden = slutliga åtaganden inom ramen för årshandlingsprogrammen för 2010 och 2011.