INNEHÅLLSFÖRTECKNING

RAPPORT FRÅN KOMMISSIONEN TILL EUROPAPARLAMENTET OCH RÅDET i enlighet med artikel 184.5 i rådets förordning (EG) nr 1234/2007 om tillämpningen av EU:s program för frukt i skolan.............. 3

1........... INLEDNING................................................................................................................. 3

2........... BESKRIVNING AV PROGRAMMET OCH HUVUDINSLAGEN............................. 3

3........... UTVÄRDERING AV PROGRAMMETS FUNKTION OCH DESS INVERKAN PÅ BARNS MATVANOR...................................................................................................................................... 4

3.1........ Inrättande av välfungerande program i medlemsstaterna................................................... 5

3.1.1..... Administrativt genomförande och olika problemställningar................................................ 5

3.1.2..... Frågor i samband med finansieringen i medlemsstaterna................................................... 7

3.2........ Utvärdering av programmets påverkan på barns matvanor............................................... 8

3.3........ Mottagna rekommendationer.......................................................................................... 9

4........... ALLMÄNNA SLUTSATSER..................................................................................... 10

RAPPORT FRÅN KOMMISSIONEN TILL EUROPAPARLAMENTET OCH RÅDET

i enlighet med artikel 184.5 i rådets förordning (EG) nr 1234/2007 om tillämpningen av EU:s program för frukt i skolan

1.           INLEDNING

I enlighet med artikel 184.5 i rådets förordning (EG) nr 1234/2007[1] (nedan kallad förordningen om en samlad marknadsordning) handlar denna rapport om tillämpningen av EU:s program för frukt i skolan (nedan kallat programmet) under de första tre åren programmet varit igång, dvs. perioden 1 augusti 2009–31 augusti 2012.

Enligt förordningen om en samlad marknadsordning ska rapporten särskilt ta upp två frågor, nämligen i vilken usträckning programmet främjat ett väl fungerande program för frukt i skolan i medlemsstaterna och programmets påverkan på barn när det gäller förbättrade matvanor.

Rapporten grundar sig främst på en analys av medlemsstaternas information om tillämpningen av programmet i deras länder, särskilt på informationen från de årliga övervaknings- och utvärderingsrapporter som lämnats in i enlighet med artikel 12 i kommissionens förordning (EG) nr 288/2009[2], samt på resultaten från en extern utvärdering. Dessa källor är endast baserade på uppgifter från skolåren 2009/2010 och 2010/2011, då skolåret 2011/2012 inte har utvärderats.

2.           BESKRIVNING AV PROGRAMMET OCH HUVUDINSLAGEN

Grunden till programmet lades i samband med reformen av den gemensamma marknadsordningen för frukt och grönsaker 2007. Rådet uppmanade kommissionen att lägga fram ett förslag om ett program för frukt i skolan för att ta itu med den minskande konsumtionen av frukt och grönsaker bland barn. Europaparlamentet ställde sig också helt bakom initiativet. I november 2008 nåddes politisk enighet om kommissionens förslag, vilket innebar att 90 miljoner euro skulle avsättas för att samfinansiera inköp och utdelning av färsk och bearbetad frukt, grönsaker och bananer till skolbarn varje år samt en rad relaterade åtgärder.

Programmets övergripande mål är att ge politiska och grundläggande ramar på EU-nivå för initiativ från medlemsstaternas sida i syfte att få bukt med den minskande konsumtionen av frukt och grönsaker, särskilt för barn som är de mest utsatta konsumenterna. Syftet är alltså att på hållbar grund öka andelen sådana produkter vid ett tidigt stadium i barnens mathållning, när deras matvanor ännu inte har formats. Vidare skulle de positiva effekterna på konsumtionen vara förenliga med den gemensamma jordbrukspolitikens mål, nämligen att öka jordbruksinkomsterna, främja marknadsstabiliteten och öka dagens och framtidens försörjning med jordbruksprodukter. Samtidigt ingick också en mer undervisande dimension genom de obligatoriska kompletterande åtgärder som fungerar som verktyg för att skapa samband mellan jordbruk, kost, hälsa, miljö och fysiska aktiviteter och som ska samverka för att förbättra programmets övergripande effekter. Dessutom bidrar programmet till EU:s mål att bekämpa det ökande problemet med övervikt och kroniska sjukdomar som direkt följd av en ohälsosam kosthållning – målsättningar som ingår i vitboken från 2007 om hälsofrågor som rör kost, övervikt och fetma[3].

Medlemsstater som vill delta i programmet måste utarbeta nationella eller regionala strategier i samarbete med offentliga myndigheter på hälsovårds- och utbildningsområdet innan tillämpningsperioden inleds. EU-medlen samfinansierar nationella program upp till 50 %, som ökas till 75 % för konvergensområden och EU:s yttersta randområden. Den resterande delen betalas med nationella och/eller privata bidrag.

Programmets huvudinslag:

a)           Distribution av produkter inom undervisningsanstalter, från förskolor till gymnasieskolor.

b)           Kompletterande åtgärder för att öka medvetandet om vikten av att äta frukt och grönsaker och om sunda matvanor, och för att stärka kopplingen till jordbruket t.ex. genom besök på bondgårdar eller lektioner i trädgårdsskötsel.

c)           Nätverksarbete, övervakning och utvärdering av tillämpningen av programmet i de enskilda medlemsstaterna.

3.           UTVÄRDERING AV PROGRAMMETS FUNKTION OCH DESS INVERKAN PÅ BARNS MATVANOR

Utöver de utvärderingar som gjorts av medlemsstaterna och externt har även Europeiska revisionsrätten (nedan kallad revisionsrätten) offentliggjort sin särskilda rapport nr 10[4]. Rapporten är från 2011 och innehåller resultaten från den gemensamma revisionen av skolfruktsprogrammet i förening med skolmjölksprogrammet, där revisionsrätten bedömer de två programmens effektivitet. Revisionsrätten bedömde framför allt om deltagandet uppmuntras tillräckligt, om EU:s bidrag inverkar direkt på stödmottagarnas konsumtion och om det är sannolikt att programmen kommer att uppfylla målen vad gäller undervisning och om de kommer att påverka framtida matvanor. Under 2011 utfördes också en studie av CEPS[5] inom ramen för ett särskilt avtal med kommissionen. Studien fokuserade på att uppskatta och utvärdera den administrativa bördan till följd av skolmjölks- och skolfruktsprogrammen.

3.1.        Inrättande av välfungerande program i medlemsstaterna

Med tanke på de många olika parametrar som kan användas för att mäta hur väl ett program som inrättats i medlemsstaten fungerar, fokuserar denna rapport på att utvärdera programmens administrativa genomförande i medlemsstaterna och hur programmen fungerar med avseende på a) effektivitet, b) påträffade svårigheter, c) administrativa kostnader och bördor, d) kompletterande åtgärder och slutligen finansiella frågor.

3.1.1.     Administrativt genomförande och olika problemställningar

Det finns olika angreppssätt när det gäller att utforma och genomföra ett välfungerande skolfruktsprogram. Inom en och samma medlemsstat eller region kan programmet fungera på varierande sätt, beroende på vilka beslut som fattas på skolnivå. De nationella utvärderingarna bedömer programmets genomförande och hur nöjda skolor och inblandad personal är med det praktiska genomförandet. Denna så kallade processutvärdering har visat att programmet har förankrats framgångsrikt i medlemsstaterna och att det har fått ett mycket gott mottagande av barn, lärare och föräldrar. Under skolåret 2010/2011 fick man bukt med många av de problem som uppstått under det första tillämpningsåret, och programmet löper nu friktionsfritt i de allra flesta medlemsstater. Det finns dock fortfarande en rad medlemsstater och/eller regioner som har svårt att genomföra programmet (se stycke b).

En annan slutsats är att kravet på att upprätta ett partnerskap mellan undervisning, hälsa och jordbruk har uppfyllts framgångsrikt, särskilt i den fas där EU-programmet anpassas till de nationella/regionala ramarna och i den fas där programmets idé och strategi utformas. Partnerskapet var något mindre strukturerat på skolnivå, vilket kan bero på bristande kontakt mellan olika intressenter.

a)           Programmets effektivitet

Den externa utvärderingen visade att det inte finns något enkelt sätt att mäta vilka program som är mest effektiva. Eftersom programmets prestanda består av flera resultat som alla skulle kunna användas som effektindikatorer, måste effektiviteten mätas på mer än ett sätt. Det är till exempel svårt att säga om det är bättre att nå ut till fler barn och åstadkomma en lägre konsumtionsökning eller att nå ut till färre barn och åstadkomma en högre konsumtionsökning. I utvärderingen bedömdes dock effektiviteten approximativt.

Resultaten visar att förhållandet mellan kvantiteten frukt- och grönsaksprodukter som distribueras och de budgetar som används varierar avsevärt mellan medlemsstaterna (från 0,90 euro till 7 euro per kg). Priset beror dock till viss del på distributionskostnaderna som varierar betydligt på grund av en rad skäl, som till exempel geografiska faktorer (avlägsna områden, öar), befolkningstäthet och val av produkter. Ett lågt kilopris på produkterna är i sig ingen garanti för effektiv distribution.

Om man tittar på distributionsfrekvens i förhållande till den budget som används, verkar program som lägger en mindre summa pengar på produkter men har en relativt hög distributionsfrekvens fungera mest effektivt. Exempel på detta är Estland: 0,91 euro per kg frukt med 2,6 distributioner per vecka. Den högre distributionseffektiviteten kan delvis förklaras av att man betalar ett lägre kilopris för produkterna.

Vid en beräkning av förhållandet mellan antalet barn i målgruppen som faktiskt nås och den budget som används per barn, framstår det klart att åtta medlemsstater har den högsta andelen deltagande barn. De når ut till mer än 60 % av målgruppen eftersom deras utgifter per barn är betydligt lägre. Medlemsstater eller regioner som har mycket höga utgifter per barn når i allmänhet bara ut till en liten procentandel barn. Det finns vissa undantag, som t.ex. Ungern, där man å andra sidan bara distribuerar en typ av frukt (äpplen).

Vidare observerades att samfinansieringsnivån från EU påverkar täckningsgraden för varje målgrupp. En högre andel EU-stöd gör det möjligt för medlemsstaterna att nå fler barn inom en målgrupp.

b)           Utmaningar och svårigheter i samband med genomförandet

Inte överraskande uppstod de största svårigheterna under det första året efter programstarten 2009. Under inledningsperioden var det främst den tunga administrativa bördan, logistiska/organisatoriska utmaningar och jakten på nationell finansiering som skapade problem.

Den administrativa bördan och problem förknippade med nationell eller privat samfinansierng förklaras närmare i avsnitt c och i kapitel 3.1.2.

Logistiskproblemet handlade mest om skolornas kapacitet att hantera och dela ut produkterna. Ibland var det också svårt att hitta leverantörer, särskilt i avlägsna områden. Medlemsstaterna har lyckats överbrygga inledningsfasens problem på olika sätt. I Nederländerna har man t.ex. dragit ned på antalet leverantörer för att komma till rätta med logistiska svårigheter. I och med detta har avtalens omfattning blivit mer attraktiv för produktleverantören, och den administrativa ansträngningen och kontrollkostnaderna har minskats. Polen har infört ett schablonbelopp per portion, vilket har lett till förenkling och rationalisering av processen för beviljande av stöd.

c)           Administrativa kostnader och bördor

I allmänhet visar utvärderingsrapporterna att arbetet i samband med programmet (dokumentation, rapportering och kontroll) är hanterbart och att det ligger på genomsnittsnivå jämfört med andra policyåtgärder inom den gemensamma jordbrukspolitiken. Dessa krav är alltså inte i sig något som hindrar medlemsstater eller skolor från att delta.

Den externa utvärderingen visar att den administrativa bördan verkar vara högre i förhållande till antalet deltagande skolor och barn när programmen organiseras regionalt (t.ex. Katalonien eller Sachsen-Anhalt) än när de organiseras centralt. Detta överensstämmer med CEPS-rapporten som visar att denna typ av börda är som fasta kostnader, och alltså inte ökar när programmet ökar i omfattning.

Å andra sidan visade utvärderingen på en omfattande börda i samband med genomförandet och verkställandet av programmet på skolnivå. Denna typ av börda beror på medlemsstaternas beslut om hur programmet bör genomföras och organiseras. I vissa fall har skolorna även ansvaret för att ingå och förvalta avtalen med leverantörerna. I de flesta deltagande medlemsstater och regioner måste skolorna vara beredda att ta på sig ansvaret för logistiken och leveransen av produktern, samt för beredningen och utdelningen till barnen. Detta är tidsödande och kräver extra personal. Vissa medlemsstater varnar i sina utvärderingar för att programmet innebär en alltför stor börda för skolorna, vilket kan avskräcka dem från att delta.

I vissa fall berodde den administrativa bördan på mycket stränga nationella krav som införts av medlemsstaten under det första året, men som sedan lättades mot bakgrund av erfarenheterna. Polen lättade till exempel på sina krav gällande förpackning och beredning av produkter eftersom leverantörerna inte klarade att uppfylla dem. Kommissionen har i sin tur förenklat kommissionens förordning (EG) nr 288/2009.

d)           Kompletterande åtgärder

De kompletterande åtgärder som genomförs inom EU-programmet varierar från en medlemsstat till en annan. I allmänhet fastställer offentliga myndigheter med ansvar för utbildning, hälsa och jordbruk hur åtgärderna ska vara utformade. Den vanligaste strategin är att erbjuda skolorna undervisningsmaterial och förslag till kompletterande åtgärder och sedan låta skolorna bestämma hur de ska genomföras. Vissa nationella eller regionala program erbjuder å andra sidan inget stöd för genomförandet av åtgärderna. I några få medlemsstater och regioner sker de kompletterande åtgärderna helt enkelt inom ramen för den vanliga läroplanen. De stora skillnaderna mellan strategierna och därmed i den genomslagskraft som åtgärderna får, beror till viss del även på att åtgärderna inte samfinansieras genom EU-fonderna och att det därför inte finns några minimikrav för genomförandet.

Analysen tyder på att det finns två typer av program: Program där åtgärderna är det centrala inslaget i insatsen, till exempel i Irland, och program som integrerar åtgärderna som ett ”extrainslag”, som i Nederländerna. Därför varierar utgifterna i samband med kompletterande åtgärder så att Nederländerna och Frankrike hade kostnader på 1 euro per barn under det första året, medan Irland lade ut mer än 25 euro per barn, då landets system baseras på upphandlingskontrakt (låga priser).

När det gäller de kompletterande åtgärdernas effekter visar den forskning som gjorts i Irland att landets Food Dudes-program som baseras på starka kompletterande åtgärder har grundläggande betydelse när det gäller att öka barns konsumtion av frukt och grönsaker. För andra medlemsstater som valt andra strategier är det i det här skedet svårt att utvärdera de kompletterande åtgärdernas övergripande effekter på kortare sikt.

3.1.2.     Frågor i samband med finansieringen i medlemsstaterna

Programmet är som redan påpekats baserat på principen om samfinansiering. Den finansieringsandel som måste tillhandahållas av medlemsstaterna kan komma från offentliga eller privata källor. Det framgår tydligt av nationella och externa utvärderingar att det blir allt svårare att få tillgång till samfinansiering, särskilt om det uteslutande är skolor, kommuner eller föräldrar som ska stå för den. Därför har samfinansieringen flera gånger utmålats som en av de största frågorna för genomförandet av programmet och som skälet till att vissa regioner i medlemsstaterna har beslutat att inte delta i programmet.

a)           Nationella samfinansieringskällor

I de flesta deltagande medlemsstater och deras regioner baseras den nationella samfinansieringen helt på offentliga medel. Endast Slovakien, Danmark, Österrike och Flandern (Belgien) begär bidrag från föräldrar och tre medlemsstater/regioner inbegriper privat finansiering i sina program (Baden-Württemberg, Nederländerna och Flandern).

Privata finansieringsbidrag kan vara en positiv möjlighet att utöka programmet, om ett långsiktigt deltagande och privata intressen kan hanteras på rätt sätt. Att hitta privata sponsorer och även själva avtalsprocessen förefaller kunna hanteras mer effektivt av den nationella/regionala kontrollmyndigheten än av skolorna själva. Utvärderingen visar också att programmet inte utvecklas i regioner där det offentliga bidraget är mycket begränsat och privatfinansieringen måste organiseras av de deltagande skolorna. Detta gäller i Frankrike och Tyskland. Baden-Württemberg, där det offentliga bidraget bara är 4 %, har särskilda problem när det gäller att utvidga programmet, medan detta inte alls är ett problem i grannregionerna Bayern och Rheinland-Pfalz som får ett offentligt bidrag på 50 %. I Frankrike, där ingen samfinansiering existerar, står kommunen eller skolorna själva för budgetmedlen som tas från skolmatsalens budget

b)           Bidrag från föräldrarna

Införandet av ett bidrag från föräldrarna har väckt olika reaktioner, även om det kan garantera att föräldrarna deltar i programmet och tillför ytterligare pengar. Grundtanken är att ett obligatoriskt ekonomiskt bidrag från föräldrarna inverkar negativt på deltagandet, särskilt för skolor med många barn med mindre privilegierad social bakgrund. Skolornas rektorer har dessutom låtit förstå att pengainsamling på skolnivå kräver relativt mycket organisation. Dessa antaganden bekräftas till exempel av erfarenheterna från Lettland. Där har man iakttagit att genomförandet av skolmjölksprogrammet avstannade när de offentliga medlen minskade.

c)           Effekter av samfinansieringen från EU

Utvärderingen visar alltså att EU-stödet — både den procentuella finansieringsandelen och de tillgängliga EU-medlen i absoluta tal — inverkar positivt eller till och med väsentligt på programmets effektivitet. EU-finansieringen är avgörande för de nationella (eller regionala) programmens framgång i nästan samtliga medlemsstater, oavsett vilket samfinansieringskoncept som valts. I allmänhetens ögon ger EU:s deltagande extra trovärdighet och tyngd till de nationella och regionala programmen.

3.2.        Utvärdering av programmets påverkan på barns matvanor

Eftersom de nationella utvärderingarna bara avsåg två år av programmets genomförande och man tillämpat olika utvärderingsmetoder, leder resultaten i fråga om programmens effektivitet inte till några slutgiltiga slutsatser, särskilt inte vad gäller de långsiktiga effekterna.

a)           Effekter på barnen matvanor

Med beaktande av de begränsningar som nämns ovan visar resultaten från de flesta nationella och regionala utvärderingar att programmet har lett till en ökad konsumtion av frukt och grönsaker bland barn. I Polen har man t.ex. registrerat en konsumtionsökning på 21 %. Liknande positiva resultat har fastställts på grundval av de intervjuer som gjorts som ett led i en extern utvärdering. Endast fyra utvärderingar kunde inte urskilja några effekter på konsumtionen, antingen därför att det ännu inte finns tillräckliga underlag för att bedöma programmets effekter på konsumtionen efter bara ett år av genomförande (som t.ex. i Nederländerna) eller därför att inga betydande statistiska ändringar i konsumtionsmönstren kunnat fastställas.

I vissa fall har uppmuntran av barn att äta mer frukt och grönsaker fått positiva spridningseffekter även utanför de officiella utdelningstiderna i skolan. I Rumänien har konsumtionen efter skolans slut t.ex. ökat och även på dagar då ingen fruktutdelning sker. Samma sak gäller för Nederländerna. Slutsatserna var dock olika när det gäller programmets påverkan på barnens allmänna livsstil, som t.ex. konsumtionen av populära snacks eller sötsaker. I vissa fall kunde man konstatera att det inte fanns några synliga effekter, medan sporadiska förbättringar kunnat iakttas i andra fall. Många utvärderingar visade intressant nog att programmet inte påverkar alla deltagande barn och deras konsumtion på samma sätt. Skillnader observerades t.ex. med avseende på kön (flickor äter mer frukt och grönsaker än pojkar) och typ av produkter (frukt föredras framför grönsaker). Vissa utvärderingar har också uppmärksammat programmets positiva effekter, särskilt när det gäller socioekonomiskt missgynnade grupper som varmt har välkomnat programmet.

b)           Föräldraeffekter

I de flesta utvärderingar av programmets effekter utelämnades föräldrar och deras konsumtion, eller behandlades endast indirekt genom en granskning av deras attityd till programmet i allmänhet och barnens kostvanor. Även om många utvärderingar visar att föräldrar reagerat mycket positivt på programmet och dess mål, hade programmet inte haft något synligt inflytande på föräldrarnas konsumtion till exempel i Frankrike och Polen. Andra utvärderingar visar att programmet fått positiva effekter vad gäller föräldrars attityd i fråga om barnens kostvanor. I Irland, Polen och Malta innehöll barnens lunchlådor till exempel mer frukt- och grönsaksprodukter än tidigare. Det fanns fler sådana produkter också ett större urval i hemmen (Italien) och föräldrarnas egen konsumtion hade påverkats, om än i mindre utsträckning.

3.3.        Mottagna rekommendationer

Av utvärderingarna framgår att det gjorts många viktiga förbättringar av programmets funktion jämfört med den lite besvärliga starten. Vissa rekommendationer har dock framhållits för att göra programmet starkare.

För det första bör de finansiella begränsningar som många medlemsstater och regioner erfarit jämnas ut genom att man utvidgar programmets räckvidd och därmed gör det starkare:

· Det rekommenderas att EU:s samfinansiering ökas, då man anser att nuvarande 50 % respektive 75 % hindrar programmet från att växa ytterligare. Det totala EU-stödet bör ökas till över 90 miljoner euro.

För det andra ges följande rekommendationer när det gäller genomförandet av programmet och distributionsparametrarna:

· Man bör sikta på oavbruten distribution (≥ 35 skolveckor), eftersom endast ett tillräckligt långt deltagande kan ge hållbara effekter när det gäller att förbättra barns kostvanor på det sätt som programmet avser.

· Ett diversifierat utbud ses som en viktig framgångsfaktor när det gäller programmets effektivitet. Åtminstone fem till tio olika produkter rekommenderas för att behålla barnens intresse. Denna rekommendation kan dock vara svår att följa i de fall medlemsstaterna väljer att ge företräde åt lokala frukt- och grönsaksprodukter eller anpassar utbudet till årstiden.

· Produkterna bör även delas ut gratis även i fortsättningen. Detta ses av många nationella utvärderingar (Tyskland och Nederländerna till exempel) och även revisionsrättens rapport som avgörande för programmets framgång, då det har betydelse för både deltagande och effektivitet.

· Vidare rekommenderas en hög utdelningsfrekvens, där idealet är tre gånger i veckan. Denna rekommendation är, liksom de tre föregående, kopplad till frågan om finansieringen av programmet och den tillgängliga budgeten.

Följande rekommenderas när det gäller programmets målgrupp:

· Flera medlemsstater ser ett behov av att utvidga programmets målgrupp så att det kan komma fler barn till nytta. Detta är naturligtvis kopplat till de tillgängliga medlen.

· Det har också fastställts att det krävs en målinriktad strategi inriktad på mer utsatta grupper, som t.ex. socioekonomiskt missgynnade grupper som visar stort intresse för programmet. Men samtidigt som man rekommenderar att programmet inriktas på denna grupp bör det inte begränsas till denna, då man bör undvika att stigmatisera vissa skolor och därför att det kan vara svårt att fastställa kriterier för vad som exakt avses med dessa grupper och skolor.

· Enligt flera utvärderingar krävs det också insatser för att nå ut till pojkar, som tenderar att konsumera mindre frukt och grönsaker än flickor.

Den administrativa och organisatoriska bördan:

· För att minska den administrativa bördan rekommenderas att man försöker hitta möjligheter att harmonisera rapporteringskraven och de administrativa förfarandena för skolfrukts- och skolmjölksprogrammen. Man bör även hitta lösningar i nationella strategier för att hjälpa skolorna att klara organisatoriska och logistiska uppgifter.

Med tanke på hur viktiga de kompletterande åtgärderna är och för att åtgärda tillkortakommandena med att genomföra dem, rekommenderas följande:

· Medlemsstaterna bör uppmuntras att lägga större vikt vid vilken strategi de tillämpar, eftersom den metod som används är avgörande för om de här åtgärderna ska få några effekter.

· Därför rekommenderas att dessa åtgärder bör berättiga till ett minimistöd från EU, som skulle kunna stärka deras roll och garantera ett konsekvent genomförande.

När det gäller programmet rent generellt rekommenderar många nationella utvärderingar följande:

· Det finns ett starkt behov av att göra programmet synligare och att sprida mer och mer målinriktad information, samt att involvera olika aktörer och intressenter på ett mer systematiskt sätt.

4.           ALLMÄNNA SLUTSATSER

Efter bara tre år är det ännu för tidigt att dra definitiva slutsatser om EU:s skolfruktsprogram, särskilt när det gäller de hållbara effekterna på barns matvanor. Mot bakgrund av de första utvärderingsresultaten och kommissionens siffror från övervakningsarbetet går det dock att fastställa att programmet har blivit mycket framgångsrikt förankrat i medlemsstaterna, och att programmets effektivitet mätt i utnyttjad budget och i fördelar för de barn man når ut till (över 8 miljoner) ökar, jämfört med startfasen.

Vad gäller effektiviteten visar de nationella utvärderingarna att programmet har en stark potential och att det är rätt verktyg för att påverka både barns och vuxnas matvanor, då det uppmuntrar dem att äta mer frukt och grönsaker i framtiden förutsatt att programmet kan garanteras mer långsiktig fortlevnad.

Flera rekommendationer och förslag till förbättringar ges i medlemsstaternas utvärderingar, i den externa utvärderingen och i revisionsrätten särskilda rapport. Några av de viktigaste rekommendationerna har redan beaktats i de föreslagna ändringarna av programmet i reformförslagen inför 2020. För att få med ännu fler barn än de nuvarande 8,1 miljonerna i programmet har kommissionen föreslagit en ytterligare förstärkning genom att öka den nuvarande budgeten till 150 miljoner euro. Det föreslås också en höjning av EU:s samfinansiering som anses vara en av de främsta parametrarna för att programmet ska bli framgångsrikt. Den externa utvärderingen visar att de nuvarande finansieringsnivåerna är ett av de centrala hindren för ett högre utnyttjande av medlen.

Eftersom så stor vikt läggs vid de kompletterande åtgärderna föreslår kommissionen dessutom att de ska kunna komma ifråga för samfinansiering från EU:s budget på vissa villkor och upp till en gräns som kommer att fastställas längre fram. På så sätt får åtgärderna både större effekter och blir mer konsekventa, vilket främjar programmet som helhet.

Mot bakgrund av all positiv feedback i fråga om programmets ändamålsenlighet och effektivitet efter de tre första åren av genomförande, är det nu viktigt att börja tänka på framtiden. Revisionsrättens rapport efterlyste bättre samordning och synergi mellan skolfrukts- och skolmjölksprogrammen för att säkerställa att de ingår i en harmoniserad koststrategi och att de styrs på ett effektivt sätt.

Kommissionen har därför inlett en konsekvensbedömningsprocess som kommer att bygga på resultaten från utvärderingarna, redan gjorda förbättringar samt beakta revisionsrättens rapport. Den kommer att bedöma effekterna av programmen i deras nuvarande form och analysera hur de bör utvecklas i framtiden genom att beakta olika alternativ, däribland möjligheten att få till stånd ett nytt och bredare program. Vidare kommer den att utvärdera de kompletterande åtgärdernas roll och utformning, då dessa är ett viktigt verktyg i arbetet att informera och undervisa barn om betydelsen av jordbruksprodukter och jordbruk samt om sunda matvanor och en sund livsstil.

[1]               Rådets förordning (EG) nr 1234/2007 av den 22 oktober 2007 om upprättande av en gemensam organisation av jordbruksmarknaderna och om särskilda bestämmelser för vissa jordbruksprodukter, EUT L 299, 16.11.2007, s. 1.

[2]               Kommissionens förordning (EG) nr 288/2009 av den 7 april 2009 om tillämpningsföreskrifter för rådets förordning (EG) nr 1234/2007 vad avser gemenskapsstöd till utdelning av frukt och grönsaker, bearbetade produkter av frukt och grönsaker och bananprodukter till skolbarn inom ramen för ett program för frukt i skolan, EUT L 94, 8.4 2009, s. 38.

[3]               Vitbok om en EU-strategi för hälsofrågor som rör kost, övervikt och fetma, KOM(2007) 279 slutlig, 30.5.2007.

[4]               Revisionsrättens särskilda rapport nr 10, 2011, Är skolmjölks- och skolfruktsprogrammen effektiva?

[5]               Särskild rapport utarbetad av Centre for European Political Studies (CEPS): Measurement of administrative burdens generated by European legislation, Administrative burden quantifications of School Fruit Scheme and School Milk Scheme, 7 december 2011.