RAPPORT FRÅN KOMMISSIONEN TILL EUROPAPARLAMENTET OCH RÅDET

Sjunde rapporten om vissa tredjeländers upprätthållande av viseringskrav i strid med ömsesidighetsprincipen

INNEHÅLLSFÖRTECKNING

1........... Inledning......................................................................................................................... 4

2........... Resultat som uppnåtts sedan kommissionens sjätte rapport om ömsesidig viseringsplikt..... 5

2.1........ Australien....................................................................................................................... 5

2.2........ Brasilien......................................................................................................................... 7

2.3........ Brunei Darussalam.......................................................................................................... 8

2.4........ Kanada.......................................................................................................................... 9

2.5........ Japan........................................................................................................................... 11

2.6........ Förenta staterna (USA)................................................................................................ 12

3........... Slutsats......................................................................................................................... 16

BILAGA.................................................................................................................................... 18

1.           Inledning

I rådets förordning (EG) nr 539/2001 av den 15 mars 2001[1] förtecknas de tredjeländer vars medborgare är skyldiga att inneha visering när de passerar medlemsstaternas yttre gränser (bilaga 1 till förordningen, nedan kallad den negativa förteckningen) och de tredjeländer vars medborgare är undantagna från detta krav (bilaga II till förordningen, nedan kallad den positiva förteckningen). Förordningen är den rättsakt som ligger till grund för EU:s gemensamma viseringspolitik och innehåller en ömsesidighetsmekanism för de fall då ett tredjeland på den positiva förteckningen upprätthåller eller inför viseringskrav för medborgare i en eller flera medlemsstater.

Den nuvarande ömsesidighetsmekanismen infördes genom rådets förordning (EG) nr 851/2005 av den 2 juni 2005 om ändring av rådets förordning (EG) nr 539/2001[2]. Inom ramen för denna mekanism ska kommissionen, om ett tredjeland som är upptaget på den positiva förteckningen inför viseringsskyldighet för medborgare i en eller flera medlemsstater, vidta åtgärder för att återställa viseringsfria resor i det berörda tredjelandet och lämna en rapport till rådet som kan åtföljas av ett förslag om tillfälligt återinförande av viseringsskyldighet för medborgare i det berörda tredjelandet. Dessutom måste kommissionen lämna halvårsrapporter till Europaparlamentet och rådet om situationen vad gäller ofullständig ömsesidighet, som vid behov kan åtföljas av lämpliga förslag.

De sex rapporterna om ömsesidig viseringsplikt som kommissionen hittills antagit[3] visar att den nuvarande ömsesidighetsmekanismen är mycket effektiv: genom insatser från kommissionen och de berörda medlemsstaterna har det antal fall av ofullständig ömsesidighet som förelåg vid tidpunkten för dess ikraftträdande eller vid tidpunkten för ikraftträdandet av anslutningsfördraget från 2005[4], totalt nästan hundra fall som omfattade 18 tredjeländer, minskat betydligt.

Utöver de sex regelbundna rapporterna antog kommissionen en ad hoc-rapport om Kanadas återinförande av viseringskrav för tjeckiska medborgare i juli 2009[5]. Sedan den nuvarande ömsesidighetsmekanismen infördes 2005 är detta det enda fallet där ett tredjeland som är upptaget på den positiva förteckningen har återinfört viseringskrav för medborgarna i en medlemsstat.

De rapporter om ömsesidig viseringsplikt som kommissionen hittills har lagt fram visar att bara ett fåtal ”fall av ofullständig ömsesidighet” kvarstår. I sin sjätte rapport om ömsesidig viseringsplikt framhöll kommissionen följande:

I sin hantering av resterande fall av ofullständig ömsesidighet, dvs. när det gäller Förenta staterna (viseringskrav för Bulgarien, Cypern, Rumänien och Polen) och Kanada (viseringskrav för Bulgarien och Rumänien) måste EU respektera gränserna i sin ömsesidighetsmekanism i enlighet med gällande regelverk. I dessa fall anser tredjeländerna inte att EU:s medlemsstater uppfyller de objektiva kriterierna för det undantag från viseringskrav som dessa tredjeländer unilateralt fastställt i sin nationella lagstiftning (till exempel på grund av att biometriska pass inte utfärdas eller att de trösklar för avslag av viseringsansökningar och/eller för andelen olovliga vistelser efter det att viseringstiden löpt ut inte respekteras).

Kommissionen uppmanar också Europaparlamentet, rådet och medlemsstaterna att överväga hur man ska fortsätta att hantera dessa fall av ofullständig ömsesidighet.

I mars 2011 antog Europaparlamentet en förklaring där det bland annat uppmanar till en översyn av den befintliga ömsesidighetsmekanismen[6].

I sitt förslag av den 24 maj 2011 om ändring av rådets förordning (EG) nr 539/2001[7] föreslog kommissionen en ändring av den nuvarande ömsesidighetsmekanismen mot bakgrund av följderna av ikraftträdandet av Lissabonfördraget, genom ett tillägg om Europaparlamentets medbeslutande roll. Till följd av förslagen från vissa medlemsstater och med beaktande av Europaparlamentets uppmaningar att införa en ny ömsesidighetsmekanism, pågår förhandlingar med Europaparlamentet och rådet om omarbetning av den befintliga ömsesidighetsmekanismen för att göra den mer effektiv, samtidigt som man säkerställer fullständig efterlevnad av bestämmelserna i fördragen. Genom den nya ömsesidighetsmekanismen bör man sträva efter en snabbare och mer effektiv reaktion i det fall ett tredjeland som är upptaget på den positiva förteckningen inför viseringskrav för en eller flera medlemsstater.

I enlighet med bestämmelserna i den nuvarande ömsesidighetsmekanismen redogörs i denna sjunde rapport om ömsesidig viseringsplikt resultaten av det arbete som gjorts sedan den sjätte rapporten antogs den 5 november 2010 för att uppnå fullständig ömsesidighet i fråga om viseringsplikt med alla tredjeländer som är upptagna på den positiva förteckningen.

2.           Resultat som uppnåtts sedan kommissionens sjätte rapport om ömsesidig viseringsplikt

2.1.        Australien

Situationen vid tidpunkten för den sjätte rapporten om ömsesidig viseringsplikt

Sedan den 27 oktober 2008[8] har medborgarna i samtliga medlemsstater och i de länder som är associerade till Schengenregelverket rätt att använda eVisitor-systemet. Kommissionen ansåg att eVisitor i princip behandlar medborgarna från alla medlemsstaterna och de länder som är associerade till Schengenregelverket lika. Av rapporterna framgår det dock att ansökningar från medborgare i vissa medlemsstater, på grund av Australiens integritetsfarhågor, huvudsakligen hanteras manuellt för att möjliggöra ytterligare granskning. Kommissionen åtog sig därför att även i fortsättningen noga följa hanteringen av eVisitor-ansökningarna. Kommissionen ska lägga fram sin bedömning av om eVisitor är likvärdigt med förfarandet för ansökningar om viseringar till Schengenområdet i ett separat dokument.

Nuläget

Medborgarna i samtliga medlemsstater och i de länder som är associerade till Schengen-regelverket fortsätter att använda eVisitor-systemet, trots att ansökningarna från medborgare i vissa EU-medlemsstater huvudsakligen hanteras manuellt för att ge de australiska myndigheterna möjlighet att genomföra ytterligare undersökningar.

Hanteringen av ansökningar om eVisitor-tillstånd

Australien har försett kommissionen med kvartalsrapporter med uppgifter om eVisitor-ansökningar från och med den 1 juli 2010 till och med den 30 september 2011.

De kvartalsvisa rapporterna visar att den genomsnittliga automatiska beviljandegraden fortfarande är mycket hög (86,36 %). Det automatiska beviljandet är en automatisk process genom vilken en eVisitor-ansökan kontrolleras. Om de automatiska kontrollerna är positiva, beviljas eVisitor-tillståndet vanligtvis inom några minuter efter det att ansökan lämnats.

De automatiska beviljandegraderna för Bulgarien och Rumänien var bland de lägsta i medlemsstaterna och minskade under rapporteringsperioden (från 37 % för var och en av dem i kvartalsrapporten för perioden 1 juli 2010–30 september 2010, till 18 % respektive 23 % i kvartalsrapporten för perioden 1 juli 2011–30 september 2011). På grund av de farhågor beträffande integritet Australien gett uttryck för i fråga om ansökningarna från Bulgarien och Rumänien beslutade Australien att hantera en större andel av dessa ansökningar manuellt. Följaktligen kan dessa ansökningar prövas och eVisitor-tillstånd beviljas eller vägras inom 2–10 arbetsdagar.

Dessutom framgick det av rapporterna att de medlemsstater som har den högsta ändrade andelen personer som inte återvänder (Modified Non-Return Rate, MNRR) var Bulgarien, Lettland, Litauen och Rumänien. MNRR är en beräkning av den andel besökare som rest in i landet och vars ursprungliga viseringar löpt ut under rapporteringsperioden och som antingen stannat kvar i Australien olovligt eller lämnat Australien med en visering som löpt ut eller ansökt om ett efterföljande visum av ett annat slag än vad som bedöms vara gynnsamt för Australien. Den högsta MNRR varierade betydligt mellan rapporteringsperioderna (från 9,84 % för Lettland under perioden 1 oktober 2010–31 december 2010 till 4,45 % för Litauen under perioden 1 april 2011–30 juni 2011 och Rumänien under perioden 1 juli 2011–30 september 2011, medan den genomsnittliga högsta MNRR varierade mellan 1,69 % och 0,62 %).

Vid den dialog som hölls den 28 november 2011 mellan högre tjänstemän från EU och Australien om migration, asyl och frågor som rör mångfald enades man, på de australiska myndigheternas begäran, om att Australien på begäran av kommissionen i framtiden ska lämna särskilda rapporter om eVisitor-ansökningar så att kommissionen kan fortsätta att övervaka hanteringen av eVisitor-ansökningar.

Såsom nämndes redan i den sjätte rapporten om ömsesidig viseringsplikt kommer bedömningen av om eVisitor är likvärdigt med förfarandet för ansökningar om visering till Schengenområdet att offentliggöras i ett separat dokument, tillsammans med bedömningen av Final Rule (nedan kallad bestämmelsen) om Esta (elektroniskt system för resetillstånd) (se punkt 2.6), eftersom dessa system liknar varandra.

Bedömning

Genom eVisitor behandlas medborgarna från alla medlemsstaterna och de länder som deltar i Schengensamarbetet i princip lika. Dessutom fortsatte den genomsnittliga andelen automatiska beviljanden att vara konstant och mycket hög. Den nuvarande situationen leder inte till problem för EU:s medborgare. Kommissionen kommer dock att fortsätta att övervaka hanteringen av eVisitor-ansökningarna för att komplettera sin bedömning av om eVisitor är likvärdigt med förfarandet för ansökningar om visering till Schengenområdet.

2.2.        Brasilien

Situationen vid tidpunkten för den sjätte rapporten om ömsesidig viseringsplikt

Avtalen mellan EU och Brasilien om undantag från viseringskrav vid kortare vistelser för innehavare av diplomatpass, tjänstepass eller officiella pass respektive för innehavare av vanliga pass paraferades av de båda parterna i april 2010. Kommissionen strävade efter att Europeiska unionen skulle genomföra en snar ratificering av de två avtalen och åtog sig att övervaka Brasiliens ratificering för att säkerställa att alla medborgare i alla medlemsstaterna ska kunna resa viseringsfritt till Brasilien.

Nuläget

Den 8 november 2010 undertecknades formellt avtalen mellan Europeiska unionen och Brasilien om undantag från viseringskrav vid kortare vistelser för innehavare av diplomatpass, tjänstepass eller officiella pass respektive för innehavare av vanliga pass.

Den 24 februari 2011 antog rådet besluten om ingående av de två avtalen med Brasilien om undantag från viseringskrav för kortare vistelser, och Brasilien underrättades omgående om beslutet.

Den 7 december 2010 godkände den brasilianska regeringen undantaget från viseringskrav för kortare vistelser för innehavare av diplomatpass, tjänstepass eller officiella pass. Detta avtal trädde i kraft den 1 april 2011 och fullständig ömsesidighet på viseringsområdet har således uppnåtts för dessa kategorier av pass.

I juni 2011 sände kommissionen en skrivelse till den brasilianska utrikesministern för att undersöka läget avseende Brasiliens interna ratificeringsförfaranden i samband med avtalet om undantag från viseringskrav för kortare vistelser för innehavare av vanliga pass och uppmanade de brasilianska myndigheterna att bekräfta landets åtagande att bevilja undantag från viseringskrav för alla EU-medborgare – också medborgarna från de fyra medlemsstaterna (Cypern, Estland, Lettland och Malta) som fortfarande måste ha visering för inresa i Brasilien – genom att ratificera det så snart som möjligt.

Avtalet om undantag från viseringskrav för kortare vistelser för innehavare av vanliga pass lämnades till den brasilianska kongressen för ratificering först den 3 oktober 2011. Vid toppmötet mellan EU och Brasilien den 4 oktober 2011 i Bryssel betonade båda parterna vikten av att detta avtal träder ikraft så snart som möjligt.

Ratificeringsprocessen i Brasilien fullbordades i och med att detta avtal godkändes av deputeradekammaren den 19 april 2012 och av senaten den 27 juni 2012. Efter det att Brasilien sänt en anmälan trädde avtalet mellan EU och Brasilien om undantag från viseringskrav vid kortare vistelser för innehavare av vanliga pass ikraft den 1 oktober 2012.

Bedömning

Kommissionen välkomnar ikraftträdandet den 1 april 2011 av avtalet mellan EU och Brasilien om undantag från viseringskrav för kortare vistelser för innehavare av diplomatpass, tjänstepass eller officiella pass. Kommission välkomnar Brasiliens fullbordande av ratificeringsprocessen för avtalet om undantag från viseringskrav för innehavare av vanliga pass, även om den gjordes efter en längre försening, i och med deputeradekammarens godkännande den 19 april 2012 och senatens godkännande den 27 juni 2012. Kommissionen välkomnar att avtalet genomförs full ut från och med den 1 oktober 2012, vilket kommer att säkerställa fullständig ömsesidighet vad gäller undantaget från viseringskrav med Brasilien, inklusive för medborgarna i de fyra medlemsstater från vilka det fortfarande krävs en visering för att resa till Brasilien för kortare vistelser.

2.3.        Brunei Darussalam

Situationen vid tidpunkten för den sjätte rapporten om ömsesidig viseringsplikt

Medborgarna i alla medlemsstaterna omfattades av ett 30-dagars undantag från viseringskrav, vilket kan förlängas på plats med två perioder om 30 dagar vardera till en viseringsfri vistelse på högst 90 dagar. Den 24 juni 2010 uppmanade kommissionen formellt myndigheterna i Brunei Darussalam att bevilja EU-medborgarna en 90-dagars viseringsfri vistelse för att säkerställa fullständig ömsesidighet vad gäller undantaget från viseringskrav.

Nuläget

Som svar på kommissionens skrivelse av den 24 juni 2010 underrättade myndigheterna i Brunei Darussalam kommissionen i en skrivelse av den 30 september 2011 att medborgarna i alla EU:s medlemsstater nu får en 90-dagars viseringsfri vistelse i Brunei Darussalam, vilket därmed säkerställer fullständig ömsesidighet vad gäller undantag från viseringskrav.

Den 5 januari 2012 uppmanade kommissionen formellt myndigheterna i Brunei Darussalam att utvidga den 90-dagars viseringsfria vistelsen till att också omfatta medborgare i de länder som är associerade till Schengenregelverket, där Island och Norge redan omfattas av en 30-dagars viseringsfri vistelse och Liechtenstein och Schweiz av en viseringsfri vistelse på upp till 14 dagar. Genom en skrivelse av den 15 oktober 2012 underrättade myndigheterna i Brunei Darussalam kommissionen om att medborgare från Island, Norge och Schweiz nu också omfattas av en 90-dagars viseringsfri vistelse i Brunei Darussalam.

Bedömning

Kommissionen välkomnar Brunei Darussalams utvidgning av undantaget från viseringskrav till 90 dagar för medborgare i alla medlemsstaterna från och med den 30 september 2011, vilket därmed säkerställer fullständig ömsesidighet vad gäller undantag från viseringskrav. Kommissionen välkomnar också utvidgningen av undantaget från viseringskrav till 90 dagar för medborgare från Island, Norge och Schweiz från och med den 15 oktober 2012. Kommissionen har nu för avsikt att formellt uppmana myndigheterna i Brunei Darussalam att utvidga den 90-dagars viseringsfria vistelsen till att också omfatta medborgare i Liechtenstein.

2.4.        Kanada

Situationen vid tidpunkten för den sjätte rapporten om ömsesidig viseringsplikt

I samband med genomförandet av den åtgärdsplan som Tjeckien och Kanada enats om inom ramen för sin expertarbetsgrupp åtog sig Kanada att genomföra ett besök i Tjeckien för insamling av uppgifter före utgången av 2010, vilket skulle kunna öppna för ett beslut av Kanada om att återställa undantaget från viseringskrav för tjeckiska medborgare. Kanada meddelade vidare att tillämpningsbestämmelserna för lagen ”Balanced Refugee Reform Act” skulle antas och att lagen torde träda ikraft före slutet av 2011.

Kommissionen förband sig att noga övervaka framstegen i genomförandet av de av Kanada beskrivna åtgärderna, särskilt en snabb och lämplig uppföljning från Kanadas sida av det kanadensiska besöket i Tjeckien. Om en positiv bedömning lämnades efter detta uppdrag, förväntade sig kommissionen att Kanada omgående skulle häva viseringskrav för tjeckiska medborgare i enlighet med de åtaganden landet tidigare lämnat. Kommissionen noterade att Tjeckien, Kanada och kommissionen enligt protokollet från expertarbetsgruppens andra möte den 15 mars 2010 hade enats om att ”antagandet av Kanadas nya asyllagstiftning – som tidigast kan genomföras 2013 – inte borde vara ett villkor avskaffandet av viseringskravet. Genomförandet av de åtgärder som Tjeckien och Kanada har enats om ska göra det möjligt för Kanada att besluta att häva viseringskrav före genomförandet av den nya kanadensiska asyllagstiftningen”.

Bulgarien och Rumänien uppfyllde ännu inte alla de kriterier för viseringsbefrielse som fastställts av Kanada. Kommissionen åtog sig emellertid att noga följa situationen och fortsätta diskussionerna med Kanada för att närma sig ett hävande av viseringskrav för bulgariska och rumänska medborgare.

Nuläget

Kanada besökte Tjeckien för att samla in uppgifter från den 31 januari till den 4 februari 2011. Kommissionen uppmanade vid varje tillfälle och på alla nivåer, inbegripet vid ett möte mellan kommissionsledamot Cecilia Malmström och Kanadas minister för invandring, medborgarskap och kulturell mångfald, Jason Kenney, den 30 augusti 2011 genom en démarche av EU:s delegation i Kanada den 23 november 2011 och vid ett möte mellan EU:s utrikestjänst och biträdande minister för medborgarskap och immigrationsfrågor, Neil Yeates, den 17 januari 2012, Kanada att lämna den en rapport från besöket.

Den 30 augusti 2011 underrättade de kanadensiska myndigheterna kommissionen om att genomförandet av lagen ”Balanced Refugee Reform Act” hade skjutits upp från december 2011 till juni 2012.

Den 16 februari 2012 införde den kanadensiska regeringen – nu en majoritetsregering efter de allmänna valen i maj 2011 – ett nytt utkast till lagförslag kallat ”Protecting Canada's Immigration System Act” för att bland annat hantera frågan om ogrundade asylansökningar från EU-medborgare. Syftet med det nya lagförslaget är att förhindra missbruk av Kanadas immigrations- och flyktingsystem, få bort den press som sätts på systemet i form av falska asylansökningar eller asylansökningar utan laglig grund, och minska handläggningstiderna och avsluta de ärenden som ännu inte kunnat avslutas. Lagförslaget innehåller bland annat en betydande förkortning av tiden för prövning av asylansökningar från vissa ursprungsländer. Man räknar med att de flesta av EU:s medlemsstater kommer att höra till dessa ursprungsländer.

Den 8 mars 2012 lämnade Kanada till kommissionen ett diskussionsdokument om ett eventuellt avtal mellan EU och Kanada om hanteringen av flödet av asylansökningar, vars ingående Kanada ser som ett steg i arbetet med att åtgärda problemen med det stora antalet ogrundade asylansökningar från EU-medborgare och som skulle göra det möjligt för Kanada att häva viseringskrav för Bulgarien, Tjeckien och Rumänien. Sedan dess har kommissionen hållit preliminära förhandlingar med höga kanadensiska tjänstemän om diskussionsdokumentet, och härvid angett att den mekanism som Kanada föreslår av ett flertal rättsliga och politiska skäl inte är möjlig. Ett sådant avtal skulle särskilt strida mot de grundläggande principerna i EU-fördraget om ömsesidigt erkännande av medlemsstaterna som säkra ursprungsländer i förhållande till varandra och mot att det gemensamma europeiska asylsystemet fungerar tillfredsställande. Dessutom finns det ingen rättslig grund i fördragen för att sluta avtal mellan EU och ett tredjeland om EU-medborgare som ansöker om asyl i det tredjelandet.

Lagen ”Protecting Canada's Immigration System Act” antogs den 28 juni 2012. Lagen kommer att genomföras fullt ut så snart ytterligare bestämmelser och operativa riktlinjer har utformats och ytterligare personal har rekryterats och utbildats. Vissa bestämmelser i den nya lagen trädde i kraft omedelbart efter antagandet, medan andra kommer att träda i kraft senare i år på ett datum som ska fastställas av den kanadensiska regeringen[9]. Man övergav planerna på att införa lagen ”Balanced Refugee Reform Act”, som skulle ha trätt i kraft den 29 juni 2012.

De kanadensiska myndigheterna har betonat att den nya lagen kommer att bidra till att minska de faktorer som lockar asylsökande till Kanada, medan de avskräckande faktorer, som är ursprunget till den nuvarande otillfredsställande situationen, kvarstår. Av denna anledning anser de att det krävs att ytterligare åtgärder vidtas tillsammans med EU för att åtgärda problemet. Kommissionen och Kanada har beslutat att hålla informella tekniska samråd på expertnivå för att utforska alternativa lösningar som skulle kunna bidra till att lösa frågan om ogrundade asylansökningar från EU. De första tekniska samråden ägde rum den 25 juni 2012. Kommissionen överlämnade detaljerade uppgifter till de kanadensiska myndigheterna om de viktigaste principerna för EU:s politik på området, i syfte att identifiera möjliga idéer för uppföljning. De kanadensiska myndigheterna meddelade att processen för att genomföra ”Protecting Canada's Immigration System Act” kommer att slutföras innan utgången av 2012.

Bedömning

Beträffande viseringsfrågan mellan Tjeckien och Kanada beklagar kommissionen att Kanada ännu inte har lämnat någon rapport till kommissionen från sitt besök i Tjeckien och inte heller någon annan lämplig grund för samarbetet mellan Tjeckien, Kanada och kommissionen inom ramen för den åtgärdsplan som Tjeckien och Kanada enats om.

Eftersom ingen lösning har hittats i denna fråga kan detta också få en ogynnsam inverkan på godkännandet och ratificeringen av flera viktiga avtal mellan EU och Kanada som för närvarande håller på att förhandlas fram. I detta avseende noterar kommissionen Europaparlamentets förklaring om ”återupprättande av ömsesidighet i viseringsordningen – solidaritet med den ojämlika statusen för tjeckiska medborgare genom det ensidiga införande av viseringar i Kanada” från mars 2011[10] där Europaparlamentet uppmanar Kanada att avskaffa viseringskrav för de tre berörda medlemsstaterna så snart som möjligt och – om inte denna överträdelse av ömsesidighetsprincipen snart löses – EU att anta likvärdiga motåtgärder. Parlamentet nämner riskerna i samband med den kommande ratificeringen av det övergripande avtalet om ekonomi och handel mellan EU och Kanada.

Kommissionen anser att bestämmelserna i Kanadas nya lag ”Protecting Canada's Immigration System Act” som antogs den 28 juni 2012 och särskilt beslutet att utse EU:s medlemsstater som säkra ursprungsländer och att handlägga ansökningar från EU:s medborgare genom ett påskyndat förfarande, bör kunna inverka avskräckande på framtida ogrundade asylansökningar från EU. Kommissionen förväntar sig därför att Kanada avskaffar viseringskrav för tjeckiska medborgare från den tidpunkt då de relevanta bestämmelserna i den nya lagen träder i kraft.

Inom ramen för de informella tekniska samråden på expertnivå mellan kommissionen och Kanada som ägde rum den 25 juni 2012 åtog sig kommissionen att undersöka former för närmare samarbete och utforska möjliga alternativa förslag tillsammans med Kanada och i fullt samarbete med de berörda medlemsstaterna, i syfte att hantera frågan om det ökande antalet asylsökande i Kanada med ursprung i EU. Dessa åtgärder för närmare samarbete bör dock inte utgöra en förutsättning för att Kanada ska häva viseringskraven.

Kommissionen kommer att fortsätta att ta upp frågan om ofullständig ömsesidighet i sina kontakter med Kanada, för att så snart som möjligt uppnå fullständig ömsesidig viseringsplikt.

2.5.        Japan

Situationen vid tidpunkten för den sjätte rapporten om ömsesidig viseringsplikt

Alla medlemsstater omfattas av viseringsfri inresa till Japan. Viseringsfri inresa för rumänska medborgare har dock endast beviljats tillfälligt från och med den 1 september 2009 till och med den 31 december 2011.

Kommissionen uttryckte sin förhoppning om att Japans invandringsförvaltnings utvärdering efter det första året av det tillfälliga undantaget från viseringskrav för rumänska medborgare för perioden september 2009–augusti 2010 ska leda till att Japan omvandlar det tillfälliga undantaget från viseringskrav till ett permanent sådant.

Nuläget

Alla medlemsstaterna fortsätter att omfattas av viseringsfri inresa till Japan. Rumänska medborgare omfattas dock fortfarande endast tillfälligt av ett undantag från viseringskrav. På grundval av resultaten av utvärderingen efter den första perioden av det tillfälliga undantaget från viseringskrav för rumänska medborgare (september 2009–augusti 2010) beslutade Japan att fortsätta genomförandet av det tillfälliga undantaget från viseringskrav under den andra perioden (september 2010–december 2011). Japan framhöll att det förekom vissa farhågor i fråga om uppfyllandet av villkoren för inresa till och/eller vistelse i landet när det gäller rumänska medborgare.

Som svar på de farhågor som Japan uttryckt sände Rumäniens förvaltnings- och inrikesministerium en attaché till Rumäniens ambassad i Japan och de rumänska myndigheterna genomförde en informationskampanj om villkoren för inresa till och vistelse i Japan i enlighet med villkoren för det tillfälliga hävandet av viseringskravet.

Kommissionen höll bilaterala möten med de japanska myndigheterna den 26 juli 2011 och den 7 december 2011 och ett tekniskt trepartsmöte med de rumänska och japanska myndigheterna den 10 november 2011, för att diskutera Japans farhågor i samband med rumänska medborgares olagliga inresor till och/eller vistelser i Japan. Kommissionen har uppmanat de japanska myndigheterna att, när de utför sin bedömning av det tillfälliga undantaget från viseringskrav, ta hänsyn till rumänska medborgares mycket begränsade antal olagliga inresor till och/eller vistelser i Japan. Kommissionen föreslog att man skulle organisera ytterligare ett trepartsmöte med de rumänska och japanska myndigheterna för att kartlägga särskilda åtgärder som skulle kunna minska antalet olagliga vistelser.

Den 28 december 2011 beslutade Japan att förlänga genomförandet av det tillfälliga undantaget från viseringskrav till och med den 31 december 2012, under förutsättning att en attaché från förvaltnings- och inrikesministeriet fortsätter att avdelas till Rumäniens ambassad i Japan och att de rumänska myndigheterna fortsätter att genomföra informationskampanjer om villkoren för inresa till och vistelse i Japan och om riskerna med människohandel.

Bedömning

Kommissionen välkomnar de japanska myndigheternas beslut att förlänga det tillfälliga undantaget från viseringskrav för rumänska medborgare till och med den 31 december 2012. Kommissionen är fast besluten att i nära samarbete med de rumänska myndigheterna utarbeta lämpliga lösningar för att bemöta de farhågor som framförts av de japanska myndigheterna. Kommissionen hoppas att Rumäniens genomförande av lämpliga åtgärder kommer att leda till att Japan omvandlar det tillfälliga undantaget från viseringskrav till ett permanent sådant.

2.6.        Förenta staterna (USA)

Situationen vid tidpunkten för den sjätte rapporten om ömsesidig viseringsplikt

Kommissionen konstaterade med tillfredsställelse att Grekland anslöts till programmet för viseringsundantag (VWP) den 5 april 2010 och den förband sig att fortsätta att i sina kontakter med Förenta staterna ta upp problemet med ofullständig ömsesidighet för medborgare i Bulgarien, Cypern, Polen och Rumänien i syfte att uppnå fullständig ömsesidighet snarast möjligt.

Kommissionen beklagade Förenta staternas antagande av en så kallad Interim Final Rule (nedan kallad övergångsbestämmelsen) om Esta-avgiften (elektroniskt system för resetillstånd), även om kommissionen förstod att beslutet fattades i enlighet med skyldigheterna i lagen ”Travel Promotion Act”. Den 7 oktober 2010 sände kommissionen skriftliga synpunkter på övergångsbestämmelsen om Esta-avgiften till Förenta staterna inom ramen för det offentliga samrådsförfarande som landet hade inlett.

Kommissionen inväntade de amerikanska myndigheternas offentliggörande av bestämmelsen om Esta för att kunna avsluta sin bedömning av huruvida Esta motsvarar förfarandet för ansökningar om visering till Schengenområdet. Det var ingen tvekan om att uttag av en avgift skulle vara ett viktigt inslag i denna bedömning.

Kommissionen åtog sig även att närmare undersöka den så kallade tvåspårsstrategi som de ständiga representanternas kommitté (Coreper) enades om den 12 mars 2008, när det gäller verkställigheten av externa behörigheter till följd av ikraftträdandet av Lissabonfördraget.

Nuläget

De amerikanska myndigheterna har ännu inte offentliggjort bestämmelsen om Esta och inte heller svarat på kommissionens synpunkter om övergångsbestämmelsen om Esta-avgiften.

Så snart bestämmelsen har offentliggjorts kommer kommissionen att göra en slutlig bedömning med beaktande av eventuella ändringar, däribland införandet av en Esta-avgift.

Kommissionen har fortsatt att ta upp frågan om ofullständig ömsesidighet och farhågorna i samband med införandet av Esta-avgiften med de amerikanska myndigheterna på politisk och teknisk nivå[11].

I ett uttalande som gjordes under besöket av Polens president Bronislaw Komorowski i december 2010 i Washington D.C. förband sig president Barack Obama att prioritera frågan om medlemsstaternas anslutning till programmet för viseringsundantag (Visa Waiver Program, VWP), vilken han har för avikt att lösa under den tid han sitter som president.

I mars 2011 lades ett nytt utkast till lagförslag ”Secure Travel and Counterterrorism Partnership Program Act of 2011” (S. 497 and H.R. 959) fram i kongressen och fick stöd av president Barack Obama. Förslaget syftar bland annat till att uppdatera kriterierna för att ansluta sig till programmet för viseringsundantag (VWP) genom att kriteriet andel viseringsansökningar som avslås ersätts med andel olovliga vistelser efter det att viseringstiden löpt ut, som inte får överstiga tre procent. Lagförslaget ger också, under vissa förutsättningar, en möjlighet till undantag från kravet avseende andelen olovliga vistelser efter det att viseringstiden löpt ut.

I januari 2012 lades ett nytt utkast till lagförslag ”Visa Waiver Program Enhanced Security and Reform Act” (S. 2046 och H.R. 3855) fram i kongressen, vilket ersätter det tidigare lagförslaget ”Secure Travel and Counterterrorism Partnership Program Act of 2011”. Enligt det nya lagförslaget krävs att ansökarländerna måste upprätthålla en andel olovliga vistelser efter det att viseringstiden löpt ut som inte överstiger 3 %, utöver gällande krav på att upprätthålla en genomsnittligt nivå på viseringsavslagen på högst 3 %. Dessutom ges ansvaret för att bevilja viseringsundantag till ministeriet för inrikes säkerhet, så att ett land under vissa förutsättningar kan antas till programmet för viseringsundantag (VWP) med en nivå på viseringsavslagen som understiger 10 %. Vidare införs en försöksperiod för länder som deltar i programmet för viseringsundantag (VWP) om de inte upprätthåller en nivå på andelen olovliga vistelser efter det att viseringstiden löpt ut som understiger 3 % eller inte uppfyller andra krav för viseringsundantag i programmet. Det nya lagförslaget ändrar också metoden för beräkning av andelen viseringsavslag.

I januari 2012 undertecknade president Barack Obama ett dekret för att förbättra hanteringen av viseringar och besök från utlandet och främja resandet i syfte att skapa sysselsättning och stimulera Förenta staternas ekonomiska tillväxt, samtidigt som man fortsätter att skydda den nationella säkerheten. Bland annat behövs ökade insatser för att utvidga programmet för viseringsundantag.

Ett annat lagförslag lades fram om den sysselsättning som skapas genom reselagen ”Jobs Originated through Launching Travel Act” (S. 2233) av både det demokratiska och det republikanska partiet i senaten i mars 2012, som syftar till att utvidga programmet för viseringsundantag (VWP) och upprepar delar ur innehållet i ”Visa Waiver Program Enhanced Security and Reform Act”. Utkastet till lagförslag återspeglar den strategi som följs i dekretet om att förbättra hanteringen av viseringar.

Det nya utkastet till lagförslag om program för viseringsundantag (VWP) behandlas fortfarande av Förenta staternas kongress[12].

Den 13 april 2012 höjde det amerikanska utrikesdepartementet avgifterna för de flesta viseringsansökningar från icke-asylsökande, däribland en höjning för de viseringsansökningar som lämnas för turist- eller affärsändamål från 140 US-dollar till 160 US-dollar.

Kommissionen har genomfört en rättslig bedömning av följderna av ikraftträdandet av Lissabonfördraget för tvåspårsstrategin, som Coreper enades om den 12 mars 2008 inför förhandlingarna med Förenta staterna inom ramen för programmet för viseringsundantag[13]. Efter det att Lissabonfördraget trädde i kraft kan medlemsstaterna i princip fortsätta att förhandla och ingå avtal med tredjeländer på områdena polissamarbete och straffrättsligt samarbete, vilka nu är områden med delad befogenhet, så länge EU inte har ingått sådana avtal med dessa tredjeländer. Medlemsstaternas befogenheter på dessa områden är dock inte obegränsade: medlemsstaterna kan inte ingå avtal som antingen skulle kunna påverka EU:s regelverk, inbegripet instrumenten på områdena polissamarbete och straffrättsligt samarbete, eller ändra dess tillämpningsområde.

Mot bakgrund av unionens uttömmande utövande av sina befogenheter på området viseringspolitik och det faktum att de bilaterala avtalen utgör en förutsättning för att få tillgång till programmet för viseringsundantag (VWP) bör ett övergripande avtal mellan EU och Förenta staterna som omfattar alla villkor relaterade till tillgången till programmet i princip förhandlas fram och ingås. Mot bakgrund av dagens situation där ett stort antal medlemsstater redan har slutit avtal med Förenta staterna om kontroll av terrorister och avtal om utökat samarbete för förebyggande och bekämpning av grov brottslighet, får medlemsstaterna fortsätta att förhandla fram och tillämpa sådana bilaterala avtal, under förutsättning att dessa avtal inte påverkar eller ändrar tillämpningsområdet för EU:s gemensamma regler på områdena polissamarbete och straffrättsligt samarbete, särskilt vad gäller informationsutbyte om brottsbekämpning och skyddet av personuppgifter.

Kommissionen uppmanade medlemsstaterna att förse den med texterna till de bilaterala avtal som ingåtts med Förenta staterna inom ramen för programmet för viseringsundantag (VWP) eller med information om pågående förhandlingar, i syfte att kontrollera efterlevnaden av EU:s gemensamma regler.

Resultatet av kommissionens granskning av det brottsbekämpande samarbetet är att de bilateralt ingångna ”avtalen om utökat samarbete för förebyggande och bekämpning av grov brottslighet” och ”avtalen om informationsutbyte om kända eller misstänkta terrorister” som medlemsstaterna har lämnat in till den är förenliga med unionens gemensamma regler på områdena polissamarbete och straffrättsligt samarbete och inte ändrar deras tillämpningsområde (se bilagan för en översikt av antalet anmälningar som inkommit från medlemsstaterna och en ingående bedömning).

När det gäller efterlevnaden av EU:s regelverk på området skydd av personuppgifter noterar kommissionen att en allmän hänvisning till tillämpningen av varje parts nationella lagstiftning, som förekommer i de flesta av de bilaterala avtal som ingåtts inom ramen för programmet för viseringsundantag, inte alltid är tillräckligt för att säkerställa den grad av skydd som krävs enligt rådets rambeslut 2008/977/RIF av den 27 november 2008 om skydd av personuppgifter som behandlas inom ramen för polissamarbete och straffrättsligt samarbete[14] (nedan kallat rambeslutet). Vidare saknar vissa bilaterala avtal mellan medlemsstaterna och Förenta staterna klart avgränsade användningsändamål och strikta kriterier som avgränsar de fall där de överförda uppgifterna får bearbetas vidare. Detta kan leda till att det uppstår frågor som gäller dessa avtals överensstämmelse med EU:s regelverk, särskilt när det gäller de regler som begränsar ytterligare behandling för andra ändamål än de för vilka uppgifterna har samlats in[15].

Kommissionen håller för närvarande på att med Förenta staterna förhandla fram ett avtal om utbyte av personuppgifter som behandlas inom ramen för polissamarbete och straffrättsligt samarbete. Detta avtal kommer att komplettera de befintliga och framtida avtalen på området polissamarbete och straffrättsligt samarbete med nödvändiga skyddsmekanismer ur uppgiftsskyddssynpunkt.

Bedömning

Kommissionen beklagar att de amerikanska myndigheterna inte svarade på dess skriftliga synpunkter på övergånsbestämmelsen om Esta-avgiften, som sändes till dem i oktober 2010.

Kommissionen har ännu inte slutfört sin bedömning av Esta för att avgöra om systemet motsvarar förfarandet för ansökningar om visering till Schengenområdet, eftersom bestämmelsen om Esta ännu inte har offentliggjorts i Förenta staternas officiella tidning (U.S. Federal Register).

Kommissionen kommer att fortsätta att ta upp frågan om ofullständig ömsesidighet i sina förbindelser med Förenta staterna för att så snart som möjligt kunna införa fullständig ömsesidighet på viseringsområdet.

För närvarande uppgår den högsta tillåtna andelen avslagna viseringsansökningar för de länder som ansökt om anslutning till programmet för viseringsundantag (VWP) till 3 %. På grundval av uppgifterna från 2011 för de fyra medlemsstater som ännu inte deltar i programmet, uppfyller bara Cypern detta tröskelvärde. De viseringar som avslogs under 2011 uppgick till 15,7 % för Bulgarien, 10,2 % för Polen och 22,4 % för Rumänien. De amerikanska myndigheternas inrättande av ett biometriskt system för kontroller vid utresa med flyg skulle göra det möjligt för dem att, i enlighet med amerikansk lagstiftning, öka det maximala tröskelvärdet för procentandelen avslagna viseringsansökningar till 10 %.

Kommissionen kommer att fortsätta att noga övervaka utvecklingen i samband med de amerikanska myndigheternas inrättande av ett system för kontroller vid utresa med flyg, bland annat för att garantera att andelen olovliga vistelser efter det att viseringstiden löpt ut övervakas och beräknas korrekt och för att göra det möjligt att höja tröskelvärdet för andelen viseringsansökningar som avslås till 10 %.

Kommissionen beklagar de amerikanska myndigheternas höjda avgifter för viseringsansökningar, vilket medför ytterligare negativa konsekvenser särskilt för medborgarna i de fyra medlemsstater som ännu inte deltar i programmet för viseringsundantag.

Kommissionen välkomnar det nya lagförslag för programmet för viseringsundantag (VWP) som får stöd av den amerikanska administrationen. Kommissionen anser att det nya lagförslaget skulle kunna ge fler medlemsstater möjlighet att ansluta sig till programmet och den ser fram emot att det antas så snart som möjligt.

3.           Slutsats

Kommissionen är nöjd med att full ömsesidighet har uppnåtts eller ligger inom räckhåll med fler tredjeländer i samband med genomförandet av den nuvarande ömsesidighetsmekanismen, enligt följande:

– Full ömsesidighet vid viseringar har uppnåtts för alla medlemsstaterna med Brunei Darussalam, efter det beslut som antogs av myndigheterna i Brunei Darussalam om att förlänga undantaget från viseringskrav till 90 dagar. Från och med den 15 oktober 2012 omfattas också medborgare från Island, Norge och Schweiz av en 90-dagars viseringsfri vistelse i Brunei Darussalam. Kommissionen kommer nu att uppmana myndigheterna i Brunei Darussalam att utvidga undantaget från viseringskrav till 90 dagar även för medborgare från Liechtenstein.

– Mellan EU och Brasilien trädde avtalet om undantag från viseringskrav för kortare vistelser för innehavare av vanliga pass i kraft den 1 oktober 2012, vilket gör det möjligt för medborgare i alla medlemsstaterna att resa utan visum till Brasilien.

– Kommissionen välkomnar de japanska myndigheternas beslut att förlänga det tillfälliga undantaget från viseringskrav för rumänska medborgare till och med den 31 december 2012 och förväntar sig att Japan, till följd av genomförandet av de särskilda åtgärder som Rumänien och Japan ska enas om, omvandlar det tillfälliga undantaget från viseringskrav till ett permanent sådant.

När det gäller Förenta staterna skulle lagförslaget för programmet för viseringsundantag (VWP), om det antas, kunna ge fler medlemsstater möjlighet att ansluta sig till programmet, och därmed skulle ytterligare stora framsteg göras i riktning mot full ömsesidighet vid viseringar med Förenta staterna.

När det gäller Kanadas återinförande av viseringskrav för tjeckiska medborgare beklagar kommissionen att Kanada ännu inte har lämnat kommissionen sin rapport om uppgiftsinsamlingen från besöket i Tjeckien och således i praktiken hindrat samarbetet inom den arbetsgrupp av tjeckiska och kanadensiska expert som inrättats. Kommissionen ser fram emot ett fullständigt genomförande av Kanadas nya asyllagstiftningen före utgången av 2012, varigenom viktiga faktorer som drar till sig asylsökningar avskaffas och som därmed avsevärt förväntas minska antalet ogrundade asylansökningar från EU. Så snart bestämmelserna i den nya lagen träder i kraft bör de göra det möjligt för de kanadensiska myndigheterna att besluta att på nytt häva viseringskrav för tjeckiska medborgare. Kommissionen är fast besluten att tillsammans med Kanada, och i fullt samarbete med de berörda medlemsstaterna, utforska politiskt och rättsligt framkomliga vägar för samarbete när det gäller frågan om ogrundade asylansökningar med ursprung i EU. Dessa former av samarbete bör dock inte utgöra en förutsättning för Kanadas hävande av viseringskrav för medborgare i de tre berörda medlemsstaterna.

Kommissionen ser fram emot Europaparlamentets och rådets antagande av utkastet till förordning om ändring av förordning (EG) nr 539/2001, som bland annat syftar till att fastställa en ny, mer effektiv ömsesidighetsmekanism. När den antagits kommer både de få återstående och de eventuella nya fallen av ofullständig ömsesidighet att granskas och åtgärdas av kommissionen i enlighet med den reviderade ömsesidighetsmekanismen.

BILAGA

Översikt och bedömning av de bilaterala avtal som medlemsstaterna ingått med Förenta staterna inom ramen för en rättslig bedömning av följderna av ikraftträdandet av Lissabonfördraget för tvåspårsstrategin inför förhandlingarna om programmet om viseringsundantag med Förenta staterna

– Översikt över de bilaterala avtalen

Kommissionen har uppmanat medlemsstaterna att lämna den texterna till de ”avtal om utökat samarbete för förebyggande och bekämpning av grov brottslighet” och ”avtal om informationsutbyte om kända eller misstänkta terrorister” som ingåtts med Förenta staterna i samband med programmet för viseringsundantag, eller uppgifter om pågående förhandlingar, i syfte att bedöma om dessa avtal påverkar EU:s regelverk eller ändrar dess tillämpningsområde.

Femton medlemsstater (Tjeckien, Danmark, Tyskland, Estland, Grekland, Italien, Lettland, Litauen, Ungern, Malta, Nederländerna, Österrike, Portugal, Slovakien och Finland) har lämnat in texterna till sina bilaterala avtal med Förenta staterna om utökat samarbete för förebyggande och bekämpning av grov brottslighet. När det gäller avtalen om informationsutbyte om kända eller misstänkta terrorister har sex medlemsstater (Estland, Grekland, Lettland, Ungern, Slovakien och Slovenien) lämnat texterna till sina bilaterala avtal med Förenta staterna. Tabellen nedan ger en övergripande bild av de svar som inkommit från medlemsstaterna[16]:

MS || Samförståndsavtal[17] || Förklaring[18] || Avtal om informationsutbyte om kända eller misstänkta terrorister[19] || Prüm-liknande avtal (avtal om utökat samarbete för förebyggande och bekämpning av grov brottslighet)[20]

BE || || || - || Förhandlingar pågår

BG || - || X || - (inledande synpunkter på utkastet till avtal har sänts till Förenta staterna) || - (inledande synpunkter på utkastet till avtal har sänts till Förenta staterna)

CZ || X || || X (klassificerad text; har inte lämnats) || X

DK || - || || (inväntar utkast till avtal från Förenta staterna) || X

DE || - || || - || X

EE || X || || X || X

EL || X || || X || X

ES || || || Inga uppgifter har lämnats || Inga uppgifter har lämnats

FR || || || Förhandlingar pågår med USA (texten har inte lämnats) || Förhandlingar pågår med USA (texten har inte lämnats)

IT || || || Avtalet från 2007 om informationsutbyte med Förenta staterna om kända eller misstänkta terrorister och texten till genomförandebestämmelserna från 2009 har inte lämnats, men det bilaterala avtalet från 1986 har lämnats || X

CY || - || || - (förhandlingarna har ännu inte inletts; myndigheterna granskar avtalet) || - (förhandlingarna har ännu inte inletts; myndigheterna granskar avtalet)

LV || X || || X || X

LT || Inga uppgifter har lämnats || || Inga uppgifter har lämnats || X

LU || || || Inga uppgifter har lämnats || Inga uppgifter har lämnats

HU || Inga uppgifter har lämnats || || X || X

MT || X || || - || X[21]

NL || Inga uppgifter har lämnats || || Inga uppgifter har lämnats || X

AT || - || || - || X

PL || || || X (klassificerad text; har inte lämnats) || -

PT || - || || Förhandlingar pågår || X[22]

RO || || X || Inledande samråd med USA || Inledande samråd med USA

SI || - || || X || Förberder inledning av förhandlingar

SK || X || || X || X

FI || || || - || X[23]

SE || - || || - || -

– Resultaten av kommissionens granskning av de bilaterala avtal som medlemsstaterna ingått med Förenta staterna inom ramen för programmet för viseringsundantag

Syftet med kommissionens begäran var att kontrollera att medlemsstaternas bilaterala avtal med Förenta staterna inom ramen för programmet för viseringsundantag (VWP) iakttar befintliga EU-bestämmelser inom områdena polissamarbete och straffrättsligt samarbete, särskilt vad gäller informationsutbyte om brottsbekämpning, inbegripet:

– Rådets beslut 2005/671/RIF av den 20 september 2005 om informationsutbyte och samarbete när det gäller terroristbrott.

– Rådets rambeslut 2006/960/RIF av den 18 december 2006 om förenkling av informations- och underrättelseutbytet mellan de brottsbekämpande myndigheterna i Europeiska unionens medlemsstater (det så kallade svenska initiativet).

– Rådets beslut 2008/615/RIF av den 23 juni 2008 om ett fördjupat gränsöverskridande samarbete, särskilt för bekämpning av terrorism och gränsöverskridande brottslighet (det så kallade Prümbeslutet).

– Rådets rambeslut 2008/977/RIF av den 27 november 2008 om skydd av personuppgifter som behandlas inom ramen för polissamarbete och straffrättsligt samarbete.

Enligt resultaten av kommissionens kontroll är de bilaterala ”avtalen om utökat samarbete för förebyggande och bekämpning av grov brottslighet” och ”avtalen om informationsutbyte om kända eller misstänkta terrorister” förenliga med EU:s regelverk på området polissamarbete och straffrättsligt samarbete och ändrar inte dess tillämpningsområde. Det så kallade Prümbeslutet (rådets beslut 2008/615/RIF) påverkar inte bilaterala eller multilaterala avtal eller överenskommelser mellan medlemsstaterna och tredjeländer i enlighet med artikel 35.6 i beslutet. Inte heller det så kallade svenska initiativet (rådets rambeslut 2006/960/RIF) påverkar bilaterala eller multilaterala avtal eller överenskommelser mellan medlemsstaterna och tredjeländer, enligt vad som föreskrivs i artikel 1.2 i rambeslutet. Avtalen är också förenliga med rådets beslut 2005/671/RIF och ändrar inte dess tillämpningsområde, eftersom rådets beslut är begränsat till överföringen av information från medlemsstaterna till Europol, Eurojust och andra medlemsstater. Mer exakt är rådets beslut begränsat till överföringen av all relevant information till Europol och berörda medlemsstater om, och till följd av brottsutredningar avseende terroristbrott i enlighet med artiklarna 2.1 och 2.6 i rådets beslut och överföringen av all relevant information till Eurojust och de berörda medlemsstaterna om straffrättsliga förfaranden och fällande domar för terroristbrott i enlighet med artiklarna 2.2 och 2.6 i rådets beslut. Rådets beslut 2005/671/RIF reglerar inte överföringen av information till tredjeländer.

Beträffande utbyte av passageraruppgifter (PNR-uppgifter) garanterade kommissionen redan i början av tvåspårsstrategin att de bilaterala avtalen mellan medlemsstaterna och Förenta staterna inte skulle omfatta PNR-uppgifter. Inga av de bilaterala avtal som lämnats till kommissionen föreskriver utbyte av PNR-uppgifter.

Närmare polissamarbete och straffrättsligt samarbete måste gå hand i hand med respekten för grundläggande rättigheter, särskilt rätten till respekt för integritet och till skydd av personuppgifter. Denna rättighet bör garanteras genom särskilda förfaranden för uppgiftsskydd[24]. Förbättrat informationsutbyte i Europeiska unionen förutsätter ofta samarbete mellan medlemsstaterna, mot bakgrund av att brottsbekämpning och säkerhetsfrågor har en gränsöverskridande karaktär. I de fall då personuppgifter överförs eller görs tillgängliga mellan medlemsstaternas myndigheter eller av dessa myndigheter till myndigheter eller informationssystem som inrättats i enlighet med avdelning VI i fördraget om Europeiska unionen före Lissabonfördraget (t.ex. Eurojust, Europol), gäller rådets rambeslut 2008/977/RIF av den 27 november 2008 om skydd av personuppgifter som behandlas inom ramen för polissamarbete och straffrättsligt samarbete[25] (nedan kallat rambeslutet). Rambeslutet gäller även när personuppgifter har överförts eller gjorts tillgängliga för medlemsstaternas myndigheter av myndigheter eller informationssystem som inrättats i enlighet med avdelning VI (före Lissabonföraget) i fördraget om Europeiska unionen[26].

I artikel 13 i rådets rambeslut 2008/977/RIF fastställs de tillämpliga bestämmelserna när de behöriga myndigheterna överför personuppgifter till tredjeländer, bland annat kravet på det berörda tredjelandet att säkerställa en adekvat skyddsnivå för den avsedda databehandlingen[27]. Enligt artikel 13.4 i rambeslutet ska bedömningen av om skyddsnivån i ett tredjeland är adekvat ske på grundval av alla de förhållanden som är kopplade till en eller flera överföringar av uppgifter. Särskilt bör uppgifternas art, den föreslagna behandlingens eller behandlingarnas ändamål och varaktighet, liksom den rättsliga ramen i det berörda tredjelandet utvärderas. Genom ett undantag från detta krav kan personuppgifter bara överföras på stränga villkor, bland annat om det tredjelandet lämnar ändamålsenliga och effektiva garantier[28].

De bilaterala avtalen mellan medlemsstaterna och Förenta staterna om överföring av personuppgifter som omfattas av rambeslutet bör därför uppfylla dessa kriterier.

Mot denna bakgrund är en allmän hänvisning till tillämpningen av respektive parts nationella lagstiftning, som förekommer i de flesta av de bilaterala avtal som ingåtts inom ramen för programmet för viseringsundantag, kanske inte alltid tillräcklig för att garantera den skyddsnivå som krävs i rambeslutet. Vidare saknar vissa bilaterala avtal mellan medlemsstaterna och Förenta staterna klart avgränsade användningsändamål och strikta kriterier som berättigar de fall där de överförda uppgifterna ska bearbetas vidare. Detta kan leda till att det uppstår frågor som gäller dessa avtals efterlevnad av EU:s regelverk och särskilt de regler som begränsar en ytterligare behandling på grund av andra ändamål än för vilka uppgifterna har samlats in[29].

Kommissionen håller för närvarande på att med Förenta staterna förhandla fram ett avtal om utbyte av personuppgifter som behandlas inom ramen för polissamarbete och straffrättsligt samarbete. Detta avtal kommer att komplettera de befintliga och framtida avtalen på områdena polissamarbete och straffrättsligt samarbete med nödvändiga skyddsmekanismer ur uppgiftsskyddssynpunkt.

[1]               EGT L 81, 21.3.2001.

[2]               EUT L 141, 4.6. 2005.

[3]               KOM(2006) 3 slutlig, 10.1.2006, KOM(2006) 568 slutlig, 2.10.2006, KOM(2007) 533 slutlig, 13.9.2007, KOM(2008) 486 slutlig/2, 9.9.2008, KOM(2009) 560 slutlig, 19.10.2009, KOM(2010) 620 slutlig, 5.11.2010.

[4]               EUT L 157, 21.6.2005.

[5]               KOM(2009) 562 slutlig, 19.10.2009.

[6]               Skriftlig förklaring 0089/2010 om återupprättande av ömsesidighet i viseringsordningen – solidaritet med den ojämlika statusen av tjeckiska medborgare efter det att Kanada ensidigt infört visumkrav, den 8 mars 2011.

[7]               KOM(2011) 290 slutlig.

[8]               ”eVisitor” är ett tillstånd som är giltigt i högst tre månader för varje inresa till Australien för turist- eller affärsändamål. Ett eVisitor-tillstånd gäller i tolv månader räknat från dagen för beviljandet.

[9]               Vissa nya åtgärder avseende biometriska uppgifter kommer att träda i kraft 2013.

[10]             EUT C 199 E, 7.7.2012, s. 89.

[11]             Särskilt på följande möten mellan EU och USA: toppmötena den 20 november 2010 och den 28 november 2011, besöket av generaldirektören med ansvar för inrikes frågor i Washington D.C. i november 2010, ministermöten på området för rättsliga och inrikes frågor mellan EU och Förenta staterna i december 2010, april 2011, november 2011 och juni 2012 och mötena mellan högre tjänstemän på området rättsliga och inrikes frågor mellan EU och Förenta staterna i januari 2011, juli 2011, januari 2012 och juli 2012.

[12]             Vid det senaste mötet mellan högre tjänstemän i EU och Förenta staterna (25–26 juli 2012) betonade Förenta staternas ministerium för inrikes säkerhet att kongressen kopplade antagandet av nya urvalskriterier till genomförandet av ett effektivt system för in- och utresa – vilket krävs för att beräkna en tillförlitlig andel olovliga vistelser efter det att viseringstiden löpt ut per ursprungsland. Trots betydande insatser har ministeriet för inrikes säkerhet haft svårigheter med att genomföra ett tillförlitligt system för utresa och den förutser att det kommer att ta flera månader att uppnå detta mål.

[13]             För ytterligare information om tvåspårsstrategin, se kommissionens fjärde rapport om ömsesidig viseringsplikt (KOM(2008) 486 slutlig/2, 9.9.2008) och femte rapport om ömsesidig viseringsplikt (KOM(2009) 560 slutlig). Förhandlingarna om skriftväxlingen mellan EU och Förenta staterna rörande vissa villkor för tillträde till programmet för viseringsundantag som faller under gemenskapens behörighet för tillträde till eller fortsatt deltagande i programmet för viseringsundantag har inte aktivt följts upp med Förenta staterna sedan 2009. Förenta staternas kräver inte att medlemsstaterna ingår bilaterala avtal med Förenta staterna rörande dessa krav.

[14]             EUT L 350, 30.12.2008, s. 60.

[15]             Artikel 3.2 i rambeslutet.

[16]             Förklarande anmärkning: ”X” betyder ”avtal har ingåtts” och ”-” betyder ”inget avtal har ingåtts”.

[17]             Samförståndsavtal om Förenta staternas program för viseringsundantag och därtill hörande utökade skyddsåtgärder.

[18]             Förklaring om principer för samarbete om stärkta bilaterala säkerhetsåtgärder för internationella resor och kraven i det amerikanska programmet för viseringsundantag.

[19]             Avtal om informationsutbyte om kända eller misstänkta terrorister.

[20]             Avtal om utökat samarbete för förebyggande och bekämpning av grov brottslighet

[21]             Ännu inte ratificerat.

[22]             Håller på att ratificeras.

[23]             I väntan på parlamentets godkännande.

[24]             Skäl 17 i rådets beslut 2008/615/RIF av den 23 juni 2008 om ett fördjupat gränsöverskridande samarbete, särskilt för bekämpning av terrorism och gränsöverskridande brottslighet.

[25]             EUT L 350, 30.12.2008.

[26]             Artikel 1.2 i rambeslutet.

[27]             Artikel 13.1 d i rambeslutet.

[28]             Artikel 13.3 i rambeslutet.

[29]             Artikel 3.2 i rambeslutet.