MEDDELANDE FRÅN KOMMISSIONEN TILL RÅDET OCH EUROPAPARLAMENTET

om de omfattande risk- och säkerhetsbedömningarna (”stresstester”) av kärnkraftverk i Europeiska unionen och därmed förbunden verksamhet

1.           Inledning

Det finns för närvarande 132 kärnreaktorer i drift i EU, fördelade på 58 platser. Deras säkerhetshistorik är sådan att även om incidenter har ägt rum och fortsätter att äga rum, har det aldrig hänt några allvarliga olyckor. Även om den allmänna säkerhetshistoriken därför är god är EU-medborgarnas förtroende för Europas kärnkraftsindustri beroende av kontinuerliga förbättringar av EU:s bestämmelser om kärnsäkerhet och fysiskt skydd för att säkerställa att sektorn även i fortsättningen är den effektivaste i hela världen, och bygger på de högsta säkerhetsstandarderna.

De utmaningar som kärnsäkerheten och förvaltningen av den innebär belystes i och med olyckan i Fukushimareaktorerna i Japan efter jordbävningen och tsunamin i mars 2011. Denna händelse visade att kärnreaktorer måste skyddas även mot olyckor som bedömts som mycket osannolika. Händelserna i Fukushima avslöjade följande välkända och återkommande problem: bristfällig utformning, otillräckliga reservsystem, mänskliga faktorn, otillräckliga beredskapsplaner och bristande kommunikationer. EU måste dra lärdomar av Fukushima för att ytterligare minska risken för kärntekniska incidenter i Europa.

Fukushima-olyckan ledde till att det gjordes enorma ansträngningar för att se över säkerheten för kärntekniska anläggningar i Europa och resten av världen. Initiativ togs på nationell, regional och internationell nivå.

I EU fastslog Europeiska rådet i mars 2011[1] att ”det bör göras en översyn av säkerheten vid EU:s alla kärnkraftverk, utifrån en genomgripande och transparent risk- och säkerhetsbedömning (s.k. ”stresstester”). Europeiska högnivågruppen för kärnsäkerhet och avfallshantering och kommissionen uppmanas att så snart som möjligt utarbeta räckvidden och villkoren för dessa tester inom en samordnad ram i ljuset av lärdomarna av olyckorna i Japan och med fullt deltagande av medlemsstaterna, med full användning av tillgänglig sakkunskap (framför allt från den västeuropeiska sammanslutningen av tillsynsmyndigheter på kärnsäkerhetens område (Wenra)). Bedömningarna kommer att göras av oberoende nationella myndigheter och genom inbördes utvärdering. Resultaten och eventuella nödvändiga åtgärder som senare kommer att vidtas bör meddelas kommissionen och europeiska högnivågruppen för kärnsäkerhet och avfallshantering och bör offentliggöras.” Dessutom uppmanade Europeiska rådet kommissionen att bjuda in EU:s grannländer för att delta i stresstestprocessen, och ”att se över den befintliga lagstiftnings- och regleringsramen för säkerheten vid kärntekniska anläggningar och före slutet av 2011 föreslå eventuella nödvändiga förbättringar”.

Nära samarbete mellan kärnkraftverkens operatörer, tillsynsmyndigheter på kärnsäkerhetens område och kommissionen har gjort det möjligt att genomföra stresstester 2011 och 2012. Kommissionen kan nu lämna denna rapport som svar på Europeiska rådets mandat och rapporten innehåller kommissionens slutsatser och rekommendationer baserade på stresstesterna och därmed förbunden verksamhet. I meddelandet beaktas också den internationella dimensionen av kärnsäkerhet och fysiskt skydd och beskrivs hur bestämmelserna om kärnsäkerhet och fysiskt skydd i EU kan förbättras, med betoning på kärnsäkerhetens dynamiska karaktär. Att öka kärnsäkerheten är inte en engångsåtgärd, den måste ständigt granskas och uppdateras. Framför allt kopplar den ihop alla delar av utvärderingen i syfte att ta fram lagstiftnings-, icke-lagstiftnings- och projekt-förslag. Alla dessa åtgärder syftar till att förbättra säkerheten och det fysiska skyddet i anläggningarna och tillhörande förvaltning på EU-nivå och nationell nivå och att internationellt främja EU:s syn på kärnteknisk säkerhet.

Uppgifter om de tekniska resultaten och stresstestmetoden läggs fram i det medföljande arbetsdokumentet från kommissionens avdelningar.

2.           FÖRFARANDET, VIKTIGA RESULTAT OCH OMEDELBAR UPPFÖLJNING AV RISK- OCH SÄKERHETSBEDÖMNINGARNA

2.1.        En oöverträffad översyn av kärnsäkerheten och det fysiska skyddet

Som svar på Fukushima-olyckan och det påföljande mandatet från Europeiska rådet till kommissionen pågår många verksamheter parallellt. Dessa presenteras kortfattat nedan.

Medan Ensreg och kommissionen har tagit fram räckvidden och villkoren för testerna ligger ansvaret för bedömningen av kärnkraftverkens säkerhet på kärnkraftsoperatörerna och de nationella tillsynsmyndigheterna som deltog i stresstesterna på frivillig bas. Kommissionen kan inte garantera kärnsäkerheten och det fysiska skyddet för de kärntekniska anläggningarna eftersom det juridiska ansvaret ligger kvar på nationell nivå. Alla slutsatser i detta meddelande måste ses mot denna bakgrund.

Ensregs säkerhetsbedömning

Stresstesterna definierades som riktad omprövning av säkerhetsmarginalerna vid kärnkraftverk mot bakgrund av erfarenheterna från händelserna i Fukushima avseende extrema händelser som skulle kunna hota anläggningens säkerhetsfunktioner. De organiserade med hänsyn till fördelningen av befogenhet mellan de olika intressenterna inom området kärnsäkerhet[2]. Alla 14 EU-medlemsstater som har kärnkraftverk i drift[3] plus Litauen[4] deltar frivilligt i stresstestprocessen. De 132 kärnreaktorer[5] som är i drift i EU basereas på olika teknik och är av olika typ, men huvudsakligen är de tryckvattenreaktorer, kokvattenreaktorer eller gaskylda reaktorer. Stresstester inleddes med självutvärderingar som genomfördes av kärnkraftsoperatörerna och utarbetandet av nationella rapporter av nationella tillsynsmyndigheter i linje med ansvaret för säkerheten hos kärnkraftsverken. Grupper för inbördes utvärdering som huvudsakligen bestod av experter från medlemsstaterna med stöd från Europeiska kommissionen besökte 23 platser, med beaktande av typ av reaktor samt den geografiska platsen. Gruppernas besök till utvalda platser i varje land organiserades för att strama upp genomförandet av stresstesterna, utan att inkräkta på de nationella myndigheternas ansvar inom området kärnsäkerhetsinspektioner. De nationella myndigheterna organiserade inspektioner av varje kärnkraftsverk i drift i EU efter Fukushima-olyckan. Information om varje kärnkraftverk finns i det medföljande arbetsdokumentet från kommissionens avdelningar samt dess referenser till den information som gjorts tillgänglig av anläggningens operatörer, nationella tillsynsmyndigheter eller Ensreg som helhet. xx

Efter presentationen av kommissionens interimsrapport[6] genomfördes ett omfattande inbördes utvärderingsförfarande på EU-nivå från januari till april 2012. Det resulterade i en översiktsrapport av Ensregs nämnd för inbördes utvärdering som godkändes av Ensreg, och 17 enskilda nationella rapporter[7] med detaljerade rekommendationer. I juli fastställde Ensreg en handlingsplan för att följa upp genomförandet av rekommendationerna i den inbördes utvärderingen. Det är på grundval av detta som de säkerhetsresultat och -rekommendationer som beskrivs i detta meddelande formuleras.

Rådets arbete om kärnsäkerhet (Ad hoc-gruppen för kärnsäkerhet, AHGNS)

För att ta itu med frågor som är förknippade med kärnkraftverkens säkerhet inrättades en ny ad hoc-grupp i rådet. Gruppen sammanträdde regelbundet från och med september 2011 och den leddes av de polska och danska ordförandeskapen. Den bestod av säkerhetsexperter från medlemsstaterna med nära samarbete med kommissionen. Till skillnad från Ensregs säkerhetsbedömningar tittade AHGNS inte på enskilda anläggningar utan bedömde läget för kärnsäkerheten i EU som helhet, genom att titta på metoden för utvärdering och skydd av kärnkraftverk, inklusive förebyggande åtgärder.

AHGNS uppmuntrade utbyte av befintlig praxis och identifierade eventuella metodologiska förbättringar, genom att i huvudsak använda sig av god praxis i Internationella atomenergiorganets (IAEA) vägledning. Gruppen avslutade sitt arbete i maj 2012.

Deltagande av EU:s grannländer i förfarandet

Schweiz, Ukraina och Kroatien deltog till fullo i EU:s stresstester och förfarandet för inbördes utvärdering, medan andra länder (t.ex. Turkiet[8], Vitryssland och Armenien[9]) som kom överens om att arbeta på grundval av samma metod, arbetar med andra tidtabeller. Ryska federationen har också genomfört nya bedömningar och identifierat förbättringsåtgärder i sina kärnkraftverk genom att använda sin egen metod. Schweiz är fast beslutet att följa upp rekommendationerna i stresstesterna medan Ukraina har inkluderat resultaten av stresstesterna i moderniseringsprogrammet för sina kärnkraftverk. Kommissionen uppskattar dessa ansträngningar att närma sig EU:s tillvägagångssätt inom detta område.

Kommissionens bedömning av den institutionella och rättsliga ramen

Förutom granskningen av anläggningarnas säkerhet har kommissionen utvärderat den institutionella arkitekturen och den rättsliga ramen för kärnsäkerhet i Europa, med beaktande av IAEA:s handlingsplan[10] och resultaten av de internationella diskussionerna om konventionen om kärnsäkerhet. Den har identifierat brister och bästa praxis som kan behandlas eller inkluderas i EU-lagstiftningen på grundval av den befintliga behörighetsbalansen, utvidgat samarbetet bland medlemsstaterna eller vid genomförandet av de befintliga EU-programmen.

Effekterna av flygkrascher

Händelser som skulle kunna påverka både säkerheten och det fysiska skyddet i kärnkraftverk, som flygkrascher, har beaktats i denna granskning. Effekterna av flygkrascher på kärnkraftverkens säkerhet täcks av Ensregs stresstestspecifikationer. Vad gäller det fysiska skyddet fastställs i AHGNS-rapporten god praxis som medlemsstaterna ska följa vad gäller förhindrandet av avsiktliga flygkrascher (attentat).

Kommissionen organiserade seminariet "Safety of Nuclear Power Plants against Aircraft Impacts" den 25 september 2012 som syftade till att uppgradera anläggningarnas säkerhet och undersöka alternativa skyddsmetoder. Bland deltagarna fanns medlemsstaternas säkerhetstillsynsmyndigheter samt bidrag från amerikanska och japanska experter. De inbjudna experterna beaktade egenskaperna hos de befintliga anläggningarna och nya utformningar separat.

Nödberedskap utanför anläggningarna

Under fasen för inbördes utvärdering i säkerhetsstresstesterna begärde en del icke-statliga organisationer att räckvidden för stresstesterna ska utvidgas till att omfatta nödberedskap utanför anläggningarna. I EU finns det 47 kärnkraftverk med 111 reaktorer med fler än 100 000 invånare inom en cirkel av 30 km. Detta visar att nödberedskap utanför anläggningarna är av största vikt. Ansvaret för sådana åtgärder delas av flera nationella, regionala och lokala myndigheter. Kommissionen, med stöd av Ensreg, håller på att lansera en studie som ska ge en bild av de nuvarande arrangemangen, genom att fokusera på gränsregionerna i EU och att genomföra de rekommendationer som är nödvändiga. Resultaten förväntas i slutet av 2013.

Samarbete inom ramen för internationella organisationer

De fördragsslutande parterna i konventionen om kärnsäkerhet höll ett extra möte i augusti 2012 för att granska effektiviteten och den fortsatta hållbarheten. Kommissionen förberedde en rapport på Europeiska atomenergigemenskapens[11] vägnar och har fått mandat av medlemsstaterna att i rådet förhandla om förbättringar för genomförandet av konventionen samt ändringsförslag som lagts fram av de andra fördragsslutande parterna.

2.2.        Resultat från säkerhetsbedömningarna och från den institutionella och rättsliga granskningen

Resultaten beskrivs i detalj i det arbetsdokumentet från kommissionens avdelningar som medföljer detta meddelande. De viktigaste övervägandena för varje ämne sammanfattas i följande stycken.

2.2.1.     Resultat för säkerhetsåtgärderna i de befintliga kärnkraftverken

Baserat på stresstester drog de nationella tillsynsmyndigheterna slutsatsen att det inte finns några tekniska skäl för att kräva att något kärnkraftverk ska stängas i Europa, och identifierade en rad lyckade lösningar. Kommissionen är inte behörig att göra denna sorts bedömningar. Praktiskt taget alla kärnkraftverk behöver emellertid genomgå säkerhetsförbättringar då hundratals tekniska uppgraderingsåtgärder hade identifierats. Till följd av olyckorna i Three Mile Island och Tjernobyl kom man globalt överens om åtgärder för att skydda kärnkraftverk. Stresstesterna visade emellertid att i många fall har dessa åtgärder inte genomförts.

I bilagan belyses de viktigaste rekommendationerna som fastställdes i stresstesten. Ytterligare uppgifter om de förbättringar som krävs och om god praxis för kärnkraftverken finns i arbetsdokumentet från kommissionens avdelningar.

Exempel på viktiga resultat:

I fyra reaktorer (som är belägna i två länder) har operatörerna mindre än en timme på sig att återställa säkerhetsfunktionerna vid fullständigt bortfall av elförsörjningen och/eller förlust av den slutliga värmesänkan.

I tio reaktorer är seismiska instrument fortfarande inte installerade på plats.

I fyra länder är ytterligare säkerhetssystem för närvarande i drift som är helt oberoende av de normala säkerhetssystemen och som är belägna i områden som är väl skyddade från yttre händelser (t.ex. system i bunkrar eller säkerhetssystem med tålig kärna). Ett femte land överväger detta alternativ.

Mobil utrustning, särskilt dieselgeneratorer som behövs vid fullständigt bortfall av elförsörjning, externa händelser eller allvarliga olyckssituationer är redan tillgänglig i sju länder och kommer att installeras i de flesta övriga.

Seminariet om flygkrascher visade att det finns betydande skillnader i de nationella tillvägagångssätten för hur man ska bedöma säkerhetsaspekterna med hänsyn till existerande och nya kärnkraftverk:

I kraven på utformning av nya kärnkraftverk krävs att det efter nedslag av ett stort luftfartyg inte sker något utsläpp från reaktorinneslutningen. Av historiska skäl är situationen annorlunda för existerande kärnkraftverk och de metoder som tillämpas och de konsekvenser som följer är inte nödvändigtvis konsekventa och enhetliga i alla medlemsstater.

Deltagarna betonade behovet av att hålla en klar åtskillnad mellan säkerhetsfrågarna på grund av den skilda nivån på det institutionella ansvaret och öppenheten gentemot allmänheten.

2.2.2.     Resultat vad gäller säkerhetsförfaranden och ramar

Stresstesterna belyste bästa praxis samt bristerna i medlemsstaterna. De beskrivs i detalj i arbetsdokumentet från kommissionens avdelningar. Följande viktiga frågor har kommit fram från stresstesterna och från andra rapporter om Fukushima-undersökningarna[12]:

· Det finns en brist på enhetlighet vad gäller bedömning och förvaltning av yttre risker för anläggningens säkerhet. Internationella atomenergiorganets vägledning för seismisk last eller vägledningen för översvämning tillämpas till exempel inte av alla medlemsstater (för den första av rekommendationerna från Ensregs nämnd för inbördes utvärdering, se 2.3.2.).

· Räckvidden och djupet av de sannolikhetsbaserade säkerhetsvärderingarna (Probabilistic Safety Assessment – PSA) som används för att karaktärisera kärnreaktorernas säkerhet skiljer sig avsevärt och i en del medlemsstater finns det ett brådskande behov att få upp dem till godtagbar internationell standard.

· Förvaltningsriktlinjer för allvarliga olyckor (Severe Accident Management Guidelines – SAMG) som täcker alla typer av situationer måste vara tillgängliga i alla kärnkraftverk. Stresstesterna har visat att SAMG måste uppdateras och till fullo genomföras så snart som möjligt i ett antal medlemsstater.

· Förbättringar i säkerhetskulturen behövs. Det finns brister när det gäller att säkerställa en genomgripande och transparent identifiering och förvaltning av viktiga säkerhetsfrågor. En påtaglig lärdom från Fukushima är att tsunami-faran underskattades, huvudsakligen på grund av faktorer som hade att göra med mänskliga fel, systemfel och organisationsfel.

2.2.3.     Resultat för den rättsliga ramen för säkerhet och dess genomförande

Ett antal svagheter i den existerande ramen för kärnsäkerhet på europeisk nivå och medlemsstatsnivå har identifierats.

· De viktigaste resultaten avser de fortsatta skillnaderna mellan medlemsstaterna som gör att det saknas en enhetlig strategi för kärnsäkerhetstillsynen. Det finns inga kodifierade EU-mekanismer för att komma överens om tekniska standarder och sätt att genomföra säkerhetsgranskningarna på. Kärnsäkerhetsdirektivet innehåller inga bestämmelser om detta.

· Bestämmelserna som handlar om de nationella tillsynsmyndigheternas oberoende och möjligheterna att säkerställa deras effektivitet är minimala och inte nödvändigtvis tillräckliga för att förhindra situationer där tillsynsansvaret delas mellan flera enheter eller där ministerierna har ansvaret (ekonomi, miljö, etc.). Den existerande förteckningen av tillsynsbefogenheter är således inte tillräckligt tydlig.

· Transparens är nödvändig för att säkerställa att bästa tänkbara säkerhetspraxis används, såsom visas av stresstesterna. Kärnsäkerhetsdirektivet innehåller emellertid bara de allmänna kraven om offentlig information.

· Övervaknings- och verifieringsmekanismerna på EU-nivå är begränsade till den inbördes utvärderingen av den nationella kärnsäkerhetsramen.

2.3.        *Viktiga rekommendationer från stresstesterna om säkerheten

2.3.1.     Rekommendationer om säkerhetsåtgärder i kärnkraftverk

I arbetsdokumentet från kommissionens avdelningar finns en översikt av antalet säkerhetsåtgärder som krävs i de enskilda kärnkraftverken.

Uppföljning:

Alla deltagande länder har börjat vidta operativa åtgärder för att förbättra säkerheten i sina anläggningar. Dessa åtgärder inkluderar ytterligare mobil utrustning för att hindra eller lindra allvarliga olyckor, installation av tålig fast utrustning, och förbättrad hantering av allvarliga olyckor, tillsammans med lämpliga åtgärder för utbildning av personalen. Kostnaden för ytterligare säkerhetsförbättringar uppskattas till mellan 30 och 200 miljoner euro per reaktorenhet. De totala kostnaderna för de 132 reaktorer som är i drift i EU kan ligga på uppskattningsvis 10–25 miljarder euro för kärnkraftverksenheter i EU under de kommande åren. Dessa siffror är baserade på de beräkningar som offentliggjordes av den franska kärnsäkerhetsmyndigheten (som omfattar över en tredjedel av alla reaktorer i EU) och ska bekräftas i de nationella åtgärdsplanerna.

I linje med en gemensam förklaring som kommissionen och Ensreg utfärdade den 25 april 2012[13], kom Ensreg överens om en åtgärdsplan i juli som syftar till att säkerställa att rekommendationerna från förfarandet för inbördes utvärdering genomförs på ett enhetligt och transparent sätt. Detta måste vara en prioritet för alla berörda medlemsstater. Med hänsyn till det stora antalet rekommenderade förbättringar måste metoder och kriterier utvecklas och tillämpas för att bedöma betydelsen av olika åtgärder och för att prioritera och tilldela resurser till de områden som ger de största säkerhetsfördelarna.

I den bedömning som görs av de anläggningar som håller på att uppföras sägs samtidigt att sannolikheten för att utformningen av nya reaktorer skulle påverkas av alla dessa säkerhetsuppgraderingsåtgärder är låg. Om den bästa tillgängliga tekniken används är stora ökningar i investeringskostnaderna för ny kärnkraftsgenereringskapacitet i Europa osannolika.

2.3.2.     Rekommendationer om förfaranden och ramar

Vad gäller säkerheten identifierades i rapporten från Ensregs nämnd för inbördes utvärdering fyra huvudområden för ytterligare förbättringar i hela Europa:

· Den europeiska vägledningen bör utvecklas mot bakgrund av utvärderingen av naturkatastrofer, inklusive jordbävning, översvämning och extrema väderförhållanden och säkerhetsmarginaler för att öka enhetligheten mellan medlemsstaterna. Den västeuropeiska sammanslutningen av kärnenergiorgan (Western European Nuclear Regulators Association – Wenra), som samlar den bästa tillgängliga expertisen från Europa (kopplat till det första resultatet under 2.2.2.) skulle vara väl lämpad att genomföra detta uppdrag.

· Återkommande säkerhetsgranskningar (Periodic Safety Review – PSR) av varje kärnkraftverk bör genomföras minst vart tionde år, för att underhålla och förbättra anläggningarnas säkerhet och tillförlitlighet och på nytt bedöma de naturkatastrofer som anläggningarna kan drabbas av.

· Erkända åtgärder måste genomföras för att skydda reaktorinneslutningens integritet som den sista barriären för att skydda människor och miljön mot radioaktiva utsläpp.

· Olyckor till följd av naturkatastrofer bör förhindras och/eller mildras för att begränsa deras konsekvenser. Åtgärder som ska beaktas inkluderar bunkrad utrustning för att förhindra och hantera en allvarlig olycka och mobil utrustning som är skyddad mot extrema naturkatastrofer, larmcentraler som är skyddade mot extrema naturkatastrofer och kontamination, räddningsteam och utrustning som är snabbt tillgänglig för att stödja lokala operatörer under långa perioder.

Uppföljning:

Kommissionen och de nationella tillsynsmyndigheterna har kommit överens om att nationella åtgärdsplaner med tidsfrister för genomförande kommer att förberedas och göras tillgängliga i slutet av 2012. Metoden för inbördes utvärdering kommer att tillämpas för dem i början av 2013 för att säkerställa att ”stresstest”-rekommendationerna genomförs på ett enhetligt och transparent sätt i hela Europa. Inom området där det krävs ytterligare teknisk analys och vägledning kommer de nationella tillsynsmyndigheterna att ha ett nära samarbete i Wenra-nätverket.

Förekomsten av incidenter i kärnanläggningar, även i medlemsstater som i övrigt har god säkerhetshistorik, bekräftar behovet av grundliga och regelbundna säkerhetsgranskningar och av utvärderingen av driftserfarenhet, och belyser behovet av nära samarbete och informationsdelning mellan operatörer, säljare, tillsynsmyndigheter och europeiska institutioner som European Clearinghouse of Operating Experience, som drivs av kommissionens gemensamma forskningscentrum (JRC). Dessutom kan Ensreg spela en nyckelroll för att säkerställa att erfarenheterna och slutsatserna från varje incident inom kärnenergiområdet snabbt delas och tillämpas på ett enhetligt sätt i andra medlemsstater. Resultaten från de nyligen genomförda undersökningarna av reaktorn Doel 3 i Belgien har visat att det finns ett behov av att kontinuerligt kontrollera anläggningens status med den senaste tekniken och se till att informationen delas så brett som möjligt.

Kommissionen rekommenderar dessutom att de nationella tillsynsmyndigheterna låter sina framtida säkerhetsgranskningar omfatta en mer detaljerad analys vad gäller effekterna av olyckor med flera enheter, även med hänsyn tagen till utrustningens och materialets åldrande, skydd av bassänger för förbrukat kärnbränsle och möjligheten att minska mängden förbrukat kärnbränsle som förvaras i bassänger, för att minska riskerna på grund av bristande kylning.

Kommissionen anser att utvidgning av säkerhetsbedömningen till nödberedskap och insatsförmåga utanför anläggningarna är viktigt för att förbättra medborgarnas säkerhet. Som ett första steg lanserar kommissionen därför studien ”Review of Current Off-Site Nuclear Emergency Preparedness and Response Arrangements in EU Member States and Neighbouring Countries”. Syftet är att granska nödberedskapen och insatsförmågan utanför anläggningarna i EU:s medlemsstater och grannländer och att identifiera inkonsekvenser och brister och att ta fram förslag (lagstiftningsförslag eller icke-lagstiftningsförslag) för eventuella förbättringar.

Vad gäller säkerhetskonsekvenserna av flygkrascher på kärnkraftsverk rekommenderar kommissionen att Ensreg skyndsamt verkar för en europeisk säkerhetsstrategi för att ta fram en enhetlig metod och komma fram till jämförbara standarder på hög nivå i hela Europeiska unionen.

2.4.        Viktiga resultat och rekommendationer från bedömningarna av det fysiska skyddet[14]

I den slutliga rapporten från ad hoc-gruppen för kärnsäkerhet[15] presenteras slutsatserna för de fem ämnen som diskuterats, nämligen fysiskt skydd, avsiktliga flygkrascher (attentat), it-angrepp, planering för en nödsituation inom kärnenergiområdet, och övningar och utbildning. Eftersom medlemsstaterna fortfarande har ansvar för det nationella fysiska skyddet och ämnenas känslighet och sekretess naturligtvis kräver strikta inskränkningar innehåller rapporten flera rekommendationer till medlemsstaterna för att stärka kärnsäkerheten i EU. Rapporten belyser särskilt

· det brådskande behovet att de medlemsstater som ännu inte har gjort det ratificerar den ändrade konventionen om fysiskt skydd av kärnämne,

· mervärdet av IAEA:s vägledning och tjänster, inklusive Ippas[16] regelbundna tjänsteresor i alla medlemsstater som har kärnkraftverk,

· betydelsen av regelbundet och nära samarbete mellan medlemsstaterna och med grannländerna, och

· nödvändigheten av att definiera villkor och fora för det fortsatta EU-arbetet om det fysiska skyddet inom det kärntekniska området.

2.5.        Rekommendationer om att koppla ihop arbetet mellan säkerhetsfrågor och frågor som har med det fysiska skyddet att göra

Det krävs ihållande insatser för att koppla ihop arbetet om kärnsäkerhet och det fysiska skyddet och ta itu med eventuella brister. Till exempel ger varken säkerhetsstresstesterna eller rapporten om det fysiska skyddet inom det kärntekniska området svar på alla relevanta frågor om ämnen som flygkrascher eller hur pass väl kärnkraftverk kan stå emot externa händelser. Stresstesterna har emellertid i stor omfattning täckt effekterna av flygkrascher genom det arbete som har gjorts om totalt elavbrott och förlust av kylning i anläggningen. Även om detta är ett område där befogenheten delas mellan olika myndigheter avser kommissionen att ytterligare studera detta område genom expertutfrågningar. Inom andra områden som avser det fysiska skyddet inom det kärntekniska området kommer specifika projekt i enlighet med EU:s handlingsplan CBRN och åtgärder om it-säkerhet att behöva beaktas i nära samarbete med medlemsstaterna. Ensreg har kommit överens om att i sin åtgärdsplan ytterligare samarbeta om ämnet flygkrascher i den utsträckning som de nationella tillsynsmyndigheternas rättsliga befogenheter tillåter det.

3.           Att stärka EU-ramen för kärnsäkerhet

3.1.        Genomförande av den nuvarande rättsliga ramen för kärnsäkerhet

Tidsfristen för EU-medlemsstaternas införlivande av direktivet om kärnsäkerhet[17] på nationell nivå var den 22 juli 2011. Europeiska kommissionen har inlett överträdelseförfaranden mot tolv medlemsstater som inte har respekterat denna tidsgräns[18]. Till dags dato har två medlemsstater[19] fortfarande inte genomfört sina införlivandeåtgärder. Kommissionen kommer nu att påbörja en djupgående analys om kvaliteten på medlemsstaternas införlivandeåtgärder.

3.2.        Förbättring av den nuvarande rättsliga ramen för kärnsäkerhet

3.2.1.     Ändring av kärnsäkerhetsdirektivet

Det är nödvändigt att säkerställa att erfarenheterna från Fukushimaolyckan och slutsatserna från stresstesterna utnyttjas på ett korrekt och enhetligt sätt i EU och att de speglas i den rättsliga ramen. Stresstesterna, rapporterna från Japan och den internationella gemenskapens arbete i IAEA har bekräftat att det inte bara finns betydande skillnader mellan medlemsstaterna utan också brister när det gäller att säkerställa omfattande och transparent identifiering och förvaltning av viktiga säkerhetsfrågor.

Dessutom har ett antal svagheter i den existerande EU-ramen för kärnsäkerhet identifierats (se avsnitt 2.2.3). För att ta itu med dessa måste kärnsäkerhetsdirektivet ändras på följande områden:

(1) Säkerhetsförfaranden och -ramar. Räckvidden för det befintliga kärnsäkerhetsdirektivet är begränsad till de allmänna principerna som huvudsakligen fastställer fördelningen av befogenheter mellan operatörer på kärntekniska anläggningar, nationella tillsynsmyndigheter och andra nationella instanser, och därför kan direktivet inte ta itu med de tekniska säkerhetsfrågor som identifierats genom kärnkraftsolyckan i Fukushima och stresstesterna. De viktigaste ramrekommendationerna till följd av stresstesterna (t.ex. den återkommande omvärderingen av de yttre riskerna, tillämpningen av erkänd teknik för att minimera den inverkan som olyckor har, etc.) måste omsättas i överenskomna mekanismer som är förankrade i det ändrade direktivet på vilket de nationella tillsynsmyndigheterna kan basera sina oberoende beslut. Förbättringar behövs vad gäller förberedelserna för och reaktionerna på en allvarlig kärnkraftsolycka eller radiologisk olycka. I det ändrade direktivet bör det ingå bestämmelser som kräver att medlemsstaterna har lämpliga beredskapsnödåtgärder och insatser på plats i anläggningarna. De nya kärntekniska anläggningarna bör ägnas särskild uppmärksamhet. Medan det ändrade direktivet kan definiera grundläggande parametrar och säkerhetsmål måste Ensregs roll när det gäller att ge vägledning för deras genomförande definieras, vilket visats av de senaste händelserna i reaktorn i Doel. Dessa händelser har återigen belyst behovet av dialog mellan operatörer och säkerhetsmyndigheter för att dela och genomföra bästa praxis och den modernaste tekniken. För nya reaktorer bör Wenras säkerhetsmål beaktas i direktivet.

(2) Rollen för tillsynsmyndigheterna inom kärnenergiområdet och deras resurser De nuvarande bestämmelserna om separering av tillsynen, och effektiviteten hos tillsynsmyndigheterna inom kärnenergiområdet, måste stärkas för att säkerställa dessa myndigheters faktiska oberoende och garantera att de har lämpliga handlingsmöjligheter.

(3) Öppenhet och insyn. Öppenheten i tillsynsbesluten och kärnkraftsoperatörernas regelbundna tillhandahållande av information till allmänheten bör utvidgas och anges, till exempel genom att fastställa skyldigheterna för licensinnehavarna eller genom att ange vilken typ av information som den berörda tillsynsmyndigheten som ett minimum ska tillhandahålla allmänheten.

(4) Övervakning och verifiering. Bestämmelserna om övervakning och verifiering, till exempel genom utvidgad användning av inbördes utvärderingar, bör utvidgas till andra områden än utvärderingen av den nationella regleringsramen.

3.2.2.     Försäkring och skadeståndsansvar inom kärnenergiområdet

Analysen av bestämmelser för kompensationen av offer vid kärnkraftsincidenter eller -olyckor täcks inte alls av den nuvarande EU-lagstiftningen. Detta var inte del av stresstestförfarandet. I artikel 98 i Euratomfördraget föreskrivs emellertid rådsdirektiv om fastställande av bindande åtgärder för denna fråga. Baserat på konsekvensbedömningen ska kommissionen analysera i vilken omfattning situationen för eventuella offer för en kärnkraftsolycka i Europa bör förbättras inom ramen för EU:s befogenhet. Kommissionen avser att föreslå bindande lagstiftning för området försäkring och skadeståndsansvar inom kärnenergiområdet. I detta sammanhang bör även kompensation för skador på naturmiljön beaktas.

3.2.3.     Översyn av lagstiftningen om livsmedel och djurfoder

Hanteringen av livsmedel och djurfoder som är kontaminerat till följd av en kärnteknisk nödsituation omfattas av direktivet om fastställande av grundläggande säkerhetsnormer (96/29/Euratom) och de är föremål för särskilda bestämmelser avseende dess saluförande i rådets förordning (Euratom) nr 3954/87 om gränsvärden för radioaktivitet. Den sistnämnda lagstiftningen har blivit föremål för ett omarbetningsförfarande[20]. Kommissionen tänker emellertid nu dra tillbaka förslaget för omarbetning och i stället anpassa denna förordning till den nya förordningen om kommittéförfarandet[21] som trädde i kraft i mars 2011.

Erfarenheterna från händelserna i Fukushima och Tjernobyl visade att det finns ett behov av att skilja mellan instrument som reglerar importen av livsmedel från tredjeländer och de för saluföring av livsmedel vid olyckor i EU. På grundval av denna erfarenhet måste förordningen ändras för att ge mer flexibla verktyg som kommer att tillåta specifika, riktade reaktioner på varje kärnenergiolycka eller annan radiologisk nödsituation (i EU, i EU:s omgivning eller i ett avlägset land).

3.3.        Att stärka mänskliga resurser och utbildning

Oavsett om ett land har valt att fortsätta att använda kärnenergi eller att fasa ut den eller börja använda denna energikälla för första gången, bör säkerställandet av att det finns erfaren arbetskraft tillgänglig vara högsta prioritet.

På europeisk nivå förvaltar EG:s gemensamma forskningscentrum, i samarbete med EU:s tillsynsmyndigheter på kärnsäkerhetens område och systemansvariga, överföringssystemet Operating Experience Feedback-initiativet. Gemensamma forskningscentrumet kommer att öppna dessa verksamheter för alla nationella tillsynsmyndigheter på kärnsäkerhetens område som vill delta för att inrätta ett permanent europeiskt laboratorium för kärnsäkerhet för den fortsatta förbättringen av säkerheten. Detta laboratorium ska tillhandahålla vetenskapligt och tekniskt stöd för effektivt arbete för den ständiga förbättringen av kärnsäkerhet särskilt genom analyser av incidenter och bedömningar, som kan identifieras av kommissionen eller Ensreg.

I Euratoms forsknings- och innovationsåtgärder (Horisont-2020) bör erfarenheten från Fukushima ägnas särskild uppmärksamhet, och bättre samordning mellan nationella, europeiska och internationella åtgärder inom detta område behövs. Ytterligare utbyte av bästa praxis bör uppmuntras som ett sätt att kontinuerligt förbättra och harmonisera kärnsäkerhetskulturen.

3.4.        Att bygga upp det internationella samarbetet

Kommissionen ska fortsätta att uppmuntra alla EU:s grannländer genom lämpliga incitament och instrument för att dela med sig av resultaten av sina stresstester, delta i inbördes utvärderingar och säkerställa att erfarenheterna från genomförandet av rekommendationerna delas för att förbättra kärntekniksäkerheten både i EU och vid dess gränser. Ett Euratomlån övervägs för närvarande för Ukraina för att snabba på genomförandet av dess omfattande program för säkerhetsuppgradering.

Kontakter håller också på att tas för att utveckla det bilaterala samarbetet om stresstester och tillsynsfrågor med Japan. Ett utkast till samförståndsavtal för bättre samarbete om kärnteknisk säkerhet har redan lämnats in till IAEA. Rent allmänt ska kommissionen arbeta med den europeiska avdelningen för yttre åtgärder (EEAS) för att på bästa möjliga sätt använda de existerande instrumenten för yttre samarbete inom detta område, särskilt instrumentet för kärnsäkerhetssamarbete, stabilitetsinstrumentet vad gäller komponenten för motverkande av kemiska, biologiska, radiologiska och nukleära risker och instrumentet för stöd inför anslutningen.

3.5.        Förbättring av den globala rättsliga ramen för kärnsäkerhet

Genom IAEA är de viktigaste instrument som styr kärnsäkerheten internationellt accepterade säkerhetsnormer och konventioner, i synnerhet konventionen om kärnsäkerhet och konventionen om tidig anmälan av en kärnteknisk olycka i vilken Europeiska atomenergigemenskapen är en fördragsslutande part. Vid det extra mötet för konventionen om kärnsäkerhet i augusti 2012 kom man överens om att inrätta en arbetsgrupp med uppgift att 2014 rapportera om en förteckning åtgärder som ska stärka konventionen och om förslag för att ändra den, om det är nödvändigt. En majoritet av de länder som deltar i denna arbetsgrupp betonade behovet att beakta IAEA:s säkerhetsnormer, tillsynsoberoende och effektivitet, utvidgad användning av inbördes utvärderingar samt förbättrad öppenhet och transparens. Kommissionen ska till fullo beakta dessa principer och mål. Det behövs ett fortsatt åtagande från medlemsstaternas och EU-institutionernas sida för att säkerställa att EU-lagstiftningen i möjligaste mån speglar de framtida ändringarna i den internationella rättsliga ramen för kärnsäkerhet. Kommissionen kommer att fortsätta sina ansträngningar för att göra detta möjligt.

4.           Att förstärka det fysiska skyddet inom det kärntekniska området

Kommissionen stöder de resultat och rekommendationer som har belysts i AHGNS slutrapport. För att bidra till arbetet avseende det fysiska skyddet inom det kärntekniska området kommer kommissionen att använda de befintliga befogenheterna och programmen för att uppmuntra medlemsstaterna att göra ytterligare framsteg vad gäller genomförandet av särskilda åtgärder. Kommissionen kommer i synnerhet att fortsätta att arbeta med medlemsstaterna om

– minskning av hotet från kemiska, biologiska, radiologiska och nukleära (CBRN) avsiktliga incidenter, inklusive terrorhandlingar och upptäckt av radioaktiva och nukleära material, genom genomförande av EU:s CBRN-handlingsplan och förvaltningen av programmen om det fysiska skyddet för CBRN,

– ändring av direktiv 2008/114/EG om identifiering av, och klassificering som, europeisk kritisk infrastruktur[22], som planeras för 2013,

– det lagstiftningsförslag om nät- och informationssäkerhet som kommissionen ska lägga fram före årets slut, I enlighet med förslaget kommer operatörer i vissa kritiska sektorer som i hög grad är beroende av IKT att tvingas säkerställa att deras informationssystem är skyddade och rapportera allvarliga brister i skyddet till de offentliga myndigheterna. Elföretag med kärnteknisk verksamhet kommer att omfattas av dessa krav.

– antagande om förslaget om granskning av unionens civilskyddsmekanism[23] som underlättar samarbetet mellan medlemsstaterna vid biståndsinsatser vid allvarliga olyckor, inklusive radiologiska och nukleära olyckor samt förebyggande åtgärder och beredskapsåtgärder (t.ex. riskbedömningar och riskhanteringsplaner, CBRN-moduler, utbildning och övning för storskaliga katastrofer, utveckling av scenarier och beredskapsplaner),

– den snara ratificeringen av den ändrade konventionen om fysiskt skydd av kärnämne av alla medlemsstater. Kommissionen ska slutföra ratificeringsförfarandet av Euratom såsom man kom överens i rådet 2006 så snart medlemsstaterna har slutfört sina interna förfaranden.

Kommissionen anser också att det fortfarande finns ett behov att tydligare ta itu med aspekter som finns i gränsytan mellan kärnsäkerhet och fysiskt skydd.

Utanför EU kommer stabilitetsinstrumentet – EU CBRN Centres of Excellence programme – att öka de institutionella kapaciteterna för utvalda länder och regioner mot kemiska, biologiska, radiologiska och nukleära risker.

5.           Slutsatser och fortsatt arbete

EU:s stresstester för kärnanläggningar var en aldrig tidigare skådad insats vad gäller omfattning, samarbete och åtagande av alla inblandade parter. De har använts internationellt, antingen som grund för eller som riktmärke för säkerhetsbedömningen av kärnkraftsanläggningar[24]. Allmänhetens tillgänglighet till alla säkerhetsrelaterade rapporter och deltagandet av länder som saknar kärnkraft och gjort insatsen till ett exempel på öppenhet.

Stresstesterna är nu slutförda. Deras inverkan bör emellertid inte anses som en engångsföreteelse utan som en pågående process för att förbättra kärnsäkerheten, i nära samarbete med de nationella tillsynsmyndigheterna inom ramen för Ensreg och IAEA. EU måste sträva efter att utveckla en omfattande europeisk strategi för säkerhet, som inkluderar en granskning av kärnsäkerheten som är specifik för Euratomlagstiftningen, kompletterad av lagstiftnings- och icke-lagstiftningsinstrument om skadeståndsansvar inom kärnenergiområdet, om beredskapsåtgärder och insatser och genom att fullfölja åtgärder inom området fysiskt skydd. På detta sätt kan medborgarna i hela EU vara säkra på att kärnkraft som produceras i EU är föremål för världens strängaste säkerhetsvillkor.

Stresstesterna och besläktad verksamhet är ett stort framsteg för EU och tillsynsmyndigheterna i medlemsstaterna och har lett till följande konkreta resultat:

· Betydande och konkreta förbättringar i anläggningarna har identifierats i alla deltagande länder och de håller på att genomföras eller planeras.

· Svagheter i ramar och förfaranden, samt brister i lagstiftningarna har identifierats och förslag för att förbättra dessa håller på att utarbetas.

· De första broarna har byggts mellan myndigheter som hanterar säkerhet och de som hanterar fysiskt skydd. Att förbättra dialogen mellan dem om ämnen som ligger inom gränssnittet för säkerhet och fysiskt skydd är nödvändigt för att reagera på medborgarnas oro.

I syfte att säkerställa en ordentlig uppföljning av stresstesterna ska kommissionen

· uppmana Europeiska rådet att förpliktiga medlemsstaterna och uppmana deltagande tredjeländer att utan dröjsmål genomföra rekommendationerna i stresstesten. Kommissionen ska säkerställa öppenheten och transparensen under uppföljningen av stresstestförfarandet, men kommer, i enlighet med den nuvarande lagstiftningen, inte att vara rättsligt ansvarig för den operationella bedömningen av kärnkraftverkens säkerhet. Den föreslår att Europeiska rådet senast i juni 2014 undersöker statusen på genomförandet av rekommendationerna, på grundval av kommissionens konsoliderade rapport som ska utarbetas i nära samarbete med Ensreg. Den uppmanar medlemsstaterna att utan dröjsmål vidta åtgärder för att genomföra alla stresstestrekommendationer i enlighet med tidtabellen i Ensreg-handlingsplanen och med syfte att senast 2015 genomföra det stora flertalet säkerhetsförbättringar som krävs,

· lägga fram en ambitiös ändring av EU:s kärnsäkerhetsdirektiv, som den ska lämna till Europaparlamentet och rådet senast i början av 2013, efter att ha samrått med medlemsstaternas vetenskapliga och tekniska experter såsom föreskriv i artikel 31 i Euratomfördraget. Ett ytterligare förslag om försäkring och skadeståndsansvar inom kärnenergiområdet är under övervägande och kommer att läggas fram under 2013, liksom förslag om gränsvärden för radioaktivitet i livsmedel och djurfoder,

· utforska förslag i Euratomprogrammet Horisont 2020 som syftar till att underlätta utbytet mellan medlemsstater av personal som arbetar inom kärnenergiområdet,

· föreslå att rådet får mandat för att aktivt delta i arbetsgruppen om effektivitet och transparens inom ramen för IAEA för att få till stånd förbättringar om konventionen om kärnsäkerhet och förbereda ett europeiskt gemensamt förslag för nästa översynsmöte i mars 2014, även upprätthålla den pågående dialogen med andra länder för att säkerställa största möjliga samstämmighet om de europeiska förslagen,

· fortsätta att uppmuntra vetenskapliga aktiviteter som syftar till ytterligare harmonisering av säkerhetsbedömningar och -praxis inom kärnenergiområdet i EU, och

· fortsätta att vid behov bidra till förstärkningen av säkerhetsskapande åtgärder inom kärnenergiområdet om befintligt arbete om CBRN, genom ett förstärkt samarbete mellan medlemsstaterna och EU-institutionerna vid behov samt instrument för yttre samarbete i nära samarbete med EEAS.

FÖRTECKNING ÖVER FÖRKORTNINGAR

AHGNS               Ad-hoc Group on Nuclear Security (Ad hoc-gruppen för    kärnsäkerhet)

BWR                    Boiling Water Reactor (Kokvattenreaktor)

CBRN                  Chemical, Biological, Radiological, Nuclear (kemiska, biologiska,   radiologiska och nukleära)

CNS                    Convention on Nuclear Safety (Konventionen om kärnsäkerhet)

EEAS                   European External Action Service (Europeiska utrikestjänsten)

ENSREG             European Nuclear Safety Regulators' Group (Europeiska    högnivågruppen för kärnsäkerhet och avfallshantering)

IAEA                   International Atomic Energy Agency (Internationella            atomenergiorganet.)

ICT                      Information and Communication Technologies (informations- och    kommunikationsteknik)

INSC                   Instrument for Nuclear Safety Cooperation (Instrumentet för           kärnsäkerhetssamarbete)

IPPAS                  International Physical Protection Advisory Service

JRC                      Joint Research Centre of the European Commission (Gemensamma            forskningscentret vid Europeiska kommissionen)

NPP                     Nuclear Power Plant (Kärnkraftverk)

SAM                    Severe Accident Management

SAMG                 Severe Accident Management Guidelines

TSO                     Technical Safety Organisation

PSA                     Probabilistic Safety Assessment

PSR                     Periodic Safety Reviews

WENRA              Western European Nuclear Regulators' Association

Bilaga[25]

Sammanfattning av de viktigaste rekommendationerna för förbättring från stresstesterna i EU-medlemsstaternas kärnkraftverk

Säkerhetsfall vad gäller yttre risker som motsvarar en sannolikhet som överstiger en på 10 000 år bör användas för jordbävningar.

(En byggarbetsplats lämplighet för ett kärnkraftverk bör bedömas på grundval av en seismisk analys som beaktar den allvarligaste jordbävning som ägt rum under de senaste 10 000 åren)

Säkerhetsfall vad gäller yttre risker som motsvarar en sannolikhet som överstiger en på 10 000 år bör användas för översvämningar.

(En byggarbetsplats lämplighet för ett kärnkraftverk bör bedömas på grundval av en analys som beaktar den allvarligaste översvämning som ägt rum under de senaste 10 000 åren)

En utformningsbaserad jordbävning som motsvarar en minsta markacceleration på 0,1 g bör användas.

Kärnkraftverkets utformning måste kunna motstå en jordbävning som producerar minst en markacceleration på 0,1 g.

De resurser som behövs för att bekämpa olyckor bör lagras på platser som är tillräckligt skyddade mot yttre händelser.

Seismiska instrument på plats bör installeras eller förbättras.

Den tid som är tillgänglig för operatören för återställande av säkerhetsfunktionerna vid fullständigt bortfall av elförsörjningen och/eller förlust av den slutliga värmesänkan bör överstig en timme (utan mänskligt ingripande).

De operativa förfarandena i nödsituationer bör omfatta anläggningarnas alla stadier (full effekt till avstängt stadium).

Severe Accident Management Guidelines bör genomföras och de bör omfatta anläggningarnas alla driftsstadier (från stadierna ”full effekt” till ”avstängt”).

Det bör finnas passiva åtgärder för att vid en olycka förhindra vätgasexplosioner (eller andra brännbara gaser) (t.ex. Passive Autocatalytic Recombiners eller andra relevanta alternativ).

Det bör finnas Containment Filtered Venting Systems för att begränsa den mängd radioaktivitet som släpps ut utanför reaktorinneslutningen vid en olycka.

Det bör finnas ett reservkontrollrum för nödsituationer ifall huvudkontrollrummet inte går att använda till följd av radiologiska utsläpp från en allvarlig olycka, brand i huvudkontrollrummet eller på grund av externa yttre risker.

[1]               EUCO 10/11 (punkt 31).

[2]               Enligt artikel 6 i kärnsäkerhetsdirektivet ligger det primära ansvaret för kärnsäkerhet hos ”tillståndshavaren” (dvs. anläggningens operatör) under överinseende av den behöriga tillsynsmyndigheten. Medlemsstaterna är ansvariga för att införa och upprätthålla ett nationellt rättsligt, föreskrivande och organisatoriskt ramverk för kärnsäkerhet. I enlighet med Euratomfördraget får kommissionen lägga fram lagförslag för att skapa EU-lagstiftning för kärnsäkerhet, utan att ersätta sitt ansvar med medlemsstaternas. En förändring av denna situation skulle kräva en ändring av den existerande lagstiftningen.

[3]               Belgien, Bulgarien, Tjeckien, Finland, Frankrike, Tyskland, Ungern, Nederländerna, Rumänien, Slovakien, Slovenien, Spanien, Sverige och Förenade kungariket.

[4]               Där kärnkraftverket Ignalina håller på att nedmonteras.

[5]               Sammanlagt genomfördes stresstester på de 132 reaktorerna i drift i EU, 13 EU-reaktorer som fasades ut sedan stresstesterna inleddes, 15 reaktorer i Ukraina och 5 reaktorer i Schweiziska edsförbundet.

[6]               KOM 784 slutlig, 24.11.2011.

[7]               14 medlemsstater som driver kärnkraftverk (Belgien, Bulgarien, Tjeckien, Finland, Frankrike, Tyskland, Ungern, Nederländerna, Rumänien, Slovakien, Slovenien, Spanien, Sverige, Förenade kungariket), Litauen (där Ingalina-enheterna håller på att nedmonteras i enlighet med driftslicenserna) samt Schweiz och Ukraina som EU:s grannländer.

[8]               Stresstestrapporten inlämnad till kommissionen i maj 2012.

[9]               Ekonomiskt och tekniskt stöd från EU:s Instrument för kärnsäkerhetssamarbete. En rapport förväntas i början av 2013.

[10]             http://www.iaea.org/newscenter/focus/actionplan/reports/actionplanns130911.pdf

[11]             K(2012) 3196 slutlig, 10.5.2012.

[12]             ”Investigation Committee on the Accident at Fukushima Nuclear Power Stations of Tokyo Electric Power Company”, slutlig rapport juli 2012 (http://icanps. go.jp/) och "The Fukushima Nuclear Accident Independent Investigation Commission", slutlig rapport juli 2012 (http://www.naiic.jp/en/2012/)

[13]             http://www.ensreg.eu/sites/default/files/EC%20ENSREG%20Joint%20Statement%2026%20April%202012%20-Final%20to%20publish.pdf

[14]             Det här avsnittet bygger på den slutliga rapporten från rådets ad hoc-grupp för kärnsäkerhet (AHGNS).

[15]             http://register.consilium.europa.eu/pdf/en/12/st10/st10616.en12.pdf, 31.5.2012.

[16]             International Physical Protection Advisory Service.

[17]             Rådets direktiv 2009/71/Euratom av den 25 juni 2009 om upprättande av ett gemenskapsramverk för kärnsäkerhet vid kärntekniska anläggningar.

[18]             Österrike, Belgien, Cypern, Danmark, Estland, Grekland, Italien, Lettland, Polen, Portugal, Slovakien och Förenade kungariket.

[19]             Polen och Portugal.

[20]             KOM(2010) 184 slutlig, 27.4.2010.

[21]             Förordning (EG) 182/2011.

[22]             Rådets direktiv 2008/114/EG av den 8 december 2008 om identifiering av, och klassificering som, europeisk kritisk infrastruktur och bedömning av behovet att stärka skyddet av denna (EUT L 345, 23.12.2008, s. 75)

[23]             Förslag KOM/2011/0934 under förhandling i parlamentet och rådet för att upphäva rådets beslut 2007/779/EG, Euratom om inrättande av gemenskapens civilskyddsmekanism (omarbetning).

[24]             Till exempel har det latinamerikanska forumet för tillsynsmyndigheter på kärnsäkerhetens område (FORO), Ryska federationen och Japan noggrant följt EU:s stresstester och använt delar av specifikationerna.

[25]             De frågor som förtecknas bör läsas tillsammans med det medföljande arbetsdokumentet från kommissionens avdelningar där de förklaras mer i detalj och kopplas till de kärnkraftverk där de har observerats.