RAPPORT FRÅN KOMMISSIONEN TILL EUROPAPARLAMENTET OCH RÅDET

Om Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 762/2008 av den 9 juli 2008 om inlämning av statistik över vattenbruket från medlemsstaterna och om upphävande av rådets förordning (EG) nr 788/96

1.         Inledning

Den 9 juli 2008 antogs förordning (EG) nr 762/2008[1] om inlämning av statistik över vattenbruket från medlemsstaterna (nedan kallad vattenbruksförordningen) av Europaparlamentet och rådet. Förordningen tillämpas från och med den 1 januari 2009 och upphäver rådets förordning (EG) nr 788/96[2]. Förordningen syftar till att tillgodose behovet av ett bredare spektrum av uppgifter för övervakning av vattenbrukssektorn och dess produktion med hänseende till den viktiga roll den har i EU.

I artikel 11 föreskrivs följande: ”Senast den 31 december 2011 och vart tredje år därefter ska kommissionen lämna en utvärderingsrapport till Europaparlamentet och rådet om den statistik som sammanställs enligt denna förordning och särskilt om statistikens relevans och kvalitet”. Denna rapport ska även innehålla en analys av kostnadseffektiviteten hos det system som inrättats för insamling och bearbetning av statistiken, och en redogörelse för bästa praxis för att lätta på arbetsbördan för medlemsstaterna och för att förbättra uppgifternas användbarhet och kvalitet. I den här rapporten kartläggs vilka framsteg som gjorts i medlemsstaterna och EES-länderna, tillsammans med kommissionen, i förhållande till bestämmelserna i denna förordning. I artikel 6 i förordningen föreskrivs även att medlemsstaterna ska lämna in en detaljerad metodrapport där det anges hur uppgifterna har samlats in och sammanställts. Dessa innehåller uppgifter om urvalsteknik, uppskattningsmetoder och källor som används (vid sidan av urvalsundersökningar), samt en utvärdering av kvaliteten på de uppskattningar som har erhållits på detta sätt. Den information som lämnats av medlemsstaterna i deras bedömningar utgör grunden för denna rapport.

Kostnadseffektiviteten för insamlingen av uppgifter om vattenbruk bedömdes (med andra statistikområden) enligt Eurostats analys av kostnadseffektiviteten för områden som omfattas av gemenskapens statistiska program 2008–2012[3]. Information för analysen har samlats in med hjälp av en enkät till alla medlemsstater, Island, Norge och Schweiz genom arbetsgruppen för planering och samordning i september 2010.

2.         Täckning och innehåll

Förordningen kräver inlämnande av uppgifter inom fyra områden, inbegripet

a) den årliga produktionen (volym och enhetsvärde) från vattenbruket,

b) det årliga intaget (volym och enhetsvärde) till fångstbaserat vattenbruk,

c) den årliga produktionen från kläckerier och yngelanläggningar, och

d) företagsstrukturen i vattenbrukssektorn.

Uppgifter ska lämnas in årligen utom när det gäller strukturer (produktionsmetoder) som ska lämnas in vart tredje år. Det första året för vilket uppgifter skulle överföras var 2008 (referensåret) och dessa skulle inkomma till Eurostat före den 31 december 2009. Förordningen tillät möjligheten för medlemsstater att senarelägga genomförandet eller att erhålla undantag från vissa eller alla sina krav. Sju medlemsstater beviljades en övergångsperiod för att genomföra den nya förordningen (CZ, DE, EL, AT, PT, PL, SI) och kommer att lämna in uppgifter för referensåret 2011 och därefter. Tre medlemsstater (AT, CZ och LU) har medgivits undantag till och med den 31 december 2012 och behöver antingen inte lämna in några sådana uppgifter (när det gäller LU) eller bara uppskattningar för vissa kategorier av uppgifter i stället för omfattande validerade statistiska uppgifter.

2.1       Insamling av uppgifter och källor

I de flesta medlemsstater, samlas uppgifter in genom fullständig inventering av registrerade producenter inom vattenbruket som använder årliga frågeformulär per post eller elektroniskt. Registrering av vattenbruksföretag är ett lagstadgat krav i EU:s lagstiftning om djurhälsa[4]. Frekvensen av vattenbruksföretag som inte svarat är i allmänhet låg i många medlemsstater och det är jämförelsevis lätt för myndigheterna att följa upp uppgiftslämnare. Vissa medlemsstater rapporterar att de använt sig av administrativ information från källor inom industrin. I vissa länder förekommer det att veterinärkontor och fiskerimyndigheter samarbetar och utför dubbelkontroller av uppgifter i registret och om avkastning.

2.2       System för uppgiftsinsamling i medlemsstaterna

På grund av övergångsarrangemang och undantag från förordningen för vissa beskrivs inte alla medlemsstaters insamlande nedan.

Belgien

Med tanke på deras relativt låga produktion, behöver Belgien för närvarande endast leverera sammanfattade uppskattningar vilket är tillåtet i enlighet med artikel 3 i vattenbruksförordningen. En metodrapport för Belgien har dock ännu inte tillhandahållits.

Bulgarien

I Bulgarien ansvarar den nationella myndigheten för fiske och vattenbruk (NAFA) för det nationella registret över vattenbruksanläggningar och kräver att företag ska föra en logg över försäljningen så att de varje månad kan lämna deklarationer av försäljningen och tillhandahålla de statistiska uppgifter som krävs enligt frågeformulären. Källor dubbelkontrolleras regelmässigt mot varandra avseende giltighet och sena uppgifter (>30 dagar) följs upp. Uppgifterna kontrolleras också av inspektörer från NAFA vid kontrollbesök.

Cypern

I Cypern är det avdelningen för fiske och havsforskning, som lyder under ministeriet för jordbruk, naturresurser och miljö, som ansvarar för vattenbruksstatistik och inlämning av uppgifter är obligatoriskt enligt nationell lagstiftning. Uppgiftsinsamling sker i huvudsak genom en statistisk inventering som kompletteras med inspektioner på plats och intervjuer med chefer eller ägare till vattenbruksföretag. Ytterligare information erhålls från godkännanden för lagring av dammar och bassänger, från exportuppgifter som tillhandahålls av regeringens veterinärtjänst och tjänst för fiskfoderimport. Dessa olika källor dubbelkontrolleras mot varandra och avvikelser följs upp av vattenbruksenheten vid ministeriet för fiske och havsforskning.

Danmark

Danmarks fiskeridirektorat inom jordbruksministeriet samlar in uppgifter genom årliga rapporter och statistiska frågeformulär från kommersiella vattenbruksanläggningar. Hela industrin omfattas av detta och inga stickprovsmetoder används. Uppgifter förs in i vattenbruksregistret som förs av direktoratet för fiske. Kvaliteten säkerställs genom att man kontrollerar fullständigheten hos avkastningen och genom ett antal andra valideringsmetoder. Man uppmärksammar särskilt uppgifter om produktionskvantiteter och värde. Danmark har påpekat ett särskilt problem med insamling av uppgifter om kläckerier och yngelanläggningar och därmed lämnade de in siffror för 2008 och 2009 som gäller färskvikt med ungefärliga omvandlingsfaktorer. Tillsammans med andra medlemsstater har Danmark också flaggat för problem med definitioner för ungfisk och föreslår att skillnaderna i definitioner mellan medlemsstaterna kan höja siffrorna för kläckerier och yngelanläggningar.

Estland

Estlands statistikbyrå är ansvarig för insamling och offentliggörande av uppgifter om vattenbruket i Estland. Insamling av uppgifter sker genom en undersökning av alla verksamma vattenbruksanläggningar. Undersökningen omfattar kommersiell produktion, uppfödning, försäljning och mellanliggande produktion och konsumtion. Inte alla variabler som krävs enligt vattenbruksförordningen samlas in och variabler med artindelning avseende produktionen från kläckerier och yngelanläggningar behöver beräknas. Uppgifterna dubbelkontrolleras mot miljöministeriets senaste uppgifter och information som offentliggörs av vattenbruksnäringen. Avvikelser följs upp med uppgiftslämnaren per telefon eller e-post. Tillgången till uppgifter på mikronivå för dubbelkontroll hämmas dock av sekretessregler. Svarsfrekvensen är hög, knappt 6 procent år 2008 svarade inte, och överlag bedöms uppgifternas kvalitet vara hög. Estland har identifierat ett särskilt problem med dubbel beräkning av den produktion som sålts mellan jordbruksföretag. Medan omfattande insatser görs för att utesluta denna försäljning erkänner man att det finns utrymme för ytterligare förbättringar.

Irland

Irländska havsfiskestyrelsen (Irish Sea Fisheries board) ansvarar för insamling och inlämning av uppgifter till Eurostat. Ansvaret för uppgifternas kvalitet ligger hos enheten för forskning och utvärdering vid irländska skyddsmyndigheten för havsfiske (Irish Sea Fisheries Protection Authority). Irland har ännu inte lämnat in någon metodrapport. De operativa kontakterna pågår dock.

Spanien

Underdirektoratet vid ministeriet för landsbygdsmiljö och marin miljö ansvarar för insamling och behandling av uppgifter om vattenbruksanläggningar och samarbetar med de autonoma regionerna Andalusien (marint vattenbruk) och Baskien (alla aspekter av vattenbruk). Underdirektoratet har behörighet att samla in uppgifter från övriga autonoma regioner. Insamling av uppgifter sker genom frågeformulär och intervjuer. Uppgifterna jämförs med föregående års uppgifter och avvikelser följs upp med uppgiftslämnaren.

Merparten av uppgifterna samlas in genom en undersökning av vattenbruksanläggningar vilket omfattar hela den spanska industrin. I och med detta anser de spanska myndigheterna att undersökningen är tillförlitlig. Ytterligare ett stratifierat urval av musselodlare i Galicien utförs. Spanien har identifierat ett särskilt problem med tilldelning av priser och korrekta omräkningsfaktorer (antal individer i ton färskvikt) för vildfångster till produktionscykeln. Inga faktorer har identifierats för snäckor.

Frankrike

I Frankrike utförs insamling och behandling av uppgifter av direktoratet för marint fiske och vattenbruk, som lyder under ministeriet för jordbruk, livsmedel, fiske, landsbygdsfrågor och regional utveckling. Statistikbyrån för fiske och vattenbruk är också delaktig i behandlingen av uppgifter och inlämnandet av dessa till Eurostat. Uppgifter samlas in genom en omfattande årlig enkät som skickas ut per post av både det kommersiella och icke-kommersiella vattenbruket. Det finns för närvarande inget nationellt register över vattenbruksanläggningar och olika källor används för att upprätthålla en förteckning över berörda parter, särskilt branschorgan. Uteblivna svar följs upp och för de viktigaste företagen kan uppgifterna samlas in genom en enkät per telefon. Uppgifter som saknas kompletteras av att de ersätts med uppgifter från liknande anläggningar i samma geografiska område. Utvärderingen av uppgifterna innebär att man utför sökningar med avvikande värden, interna korshänvisningar av uppgifter och jämförelser med tidigare inlämnade uppgifter.

Ungern

I Ungern är det i huvudsak ministeriet för naturresurser i ministeriet för jordbruk och landsbygdsutveckling som ansvarar för förvaltningen av vattenbruksindustrin och forsknings- och informationsinstitutet för jordbruksekonomi som ansvarar för insamling och behandling av uppgifter. Uppgifter samlas in årligen genom frågeformulär som skickas per post. Utöver uppgifter om produktion, lagring och struktur som krävs enligt lagstiftningen, insamlas uppgifter om sportfiske vid fiskdammar, vilket återspeglar betydelsen av denna verksamhet. Uppgifter om insatsvara utvärderas genom jämförelse med satta gränser för varje djurart och åldersklass. Den relativt lilla statistiska populationen gör det möjligt att följa upp eventuella avvikelser per telefon. Ungern har nu sammanställt flera års uppgifter om sitt system som gör det möjligt att jämföra från år till år. Interregionala jämförelser görs också. Ungern rapporterar att deras system för insamling och analys av uppgifter är tillräckligt för nuvarande behov.

Italien

Ministeriet för jordbruks-, livsmedels- och skogsbrukspolitik är ansvarigt för att samordna insamling av uppgifter om vattenbruket på regional basis. En årlig inventering av alla registrerade vattenbruksföretag utförs för att samla in nödvändiga statistiska uppgifter. Inga uppskattningar har gjorts. Vissa frågor som gäller tolkningen av den sistnämnda förordningen har framhållits av Italien, inklusive skillnader i begreppet ”produktion” i förordning (EG) nr 762/2008 jämfört med dess föregångare. Frågor togs också upp avseende olika definitioner av produktionsmetoder och på ”potentiell kapacitet” hos strukturer av vattenbruk.

Lettland

Lettlands statiska centralbyrå samlar in uppgifter om alla ekonomiskt aktiva vattenbruksföretag inklusive om produktion för försäljning (volymer och värden), produktion för lagerhållning, strukturell information och uppgifter om sysselsättning. Avdelningen för fiske vid ministeriet för jordbruk ansvarar för att se till att uppgifterna är samstämmiga och rapporteras till Europeiska kommissionen. Hela industrin omfattas av frågeformuläret och inga uppskattningar görs. Inga särskilda brister i det lettiska system har identifierats.

Litauen

Fiskeridepartementet (avdelningen för vattenbruk och inre vattenvägar) vid jordbruksministeriet handhar den primära insamlingen och utvärderingen av uppgifter. Denna sammanställs och sprids av det litauiska statistikdepartementet. Uppgifter samlas in genom undersökningar per post varje halvår och avvikelser följs upp per telefon. Inga särskilda uppskattningsmetoder används och uppgifterna är enligt uppgift av hög kvalitet.

Malta

Jordbruk- och fiskeenheten inom det nationella statistikkontoret ansvarar för insamling av uppgifter om vattenbruket och sänder uppgifter till Europeiska kommissionen. Detta utförs genom ett årligt frågeformulär som omfattar fiskbestånd, saluföring (råvaror och färdiga produkter), insatsförbrukning och strukturell information. Den maltesiska industrin är relativt liten med bara sex anläggningar, av vilka fem är specialiserade på gödning av tonfisk. Uppgifter om avkastningen granskas noggrant och innehåller hänvisningar med information om försäljning av levande fisk och internationell handel. De största problemen som rapporterats av Malta hänför sig till en liten population av urvalet, och särskilt när det gäller att fylla i formulär och respektera uppgiftssekretess.

Nederländerna

Ministeriet för jordbruk, natur och livsmedelskvalitet, fiskeriproduktstyrelsen och centrala statistikbyrån deltar i insamling och bearbetning av uppgifter om vattenbruket. Skaldjursproduktion (musslor och ostron) är mest ekonomiskt viktigt för Nederländerna men majoriteten av företagen är små, och många är av experimentell karaktär. Uppgifter fås från många olika håll, däribland den nederländska sammanslutningen av fiskodlare, blåmusselkontoret vid fiskeriproduktsstyrelsen och den nederländska sammanslutningen av blåmusselproducenter. Vattenbruksproducenter finns registrerade hos fiskeriproduktsstyrelsen och tillhandahåller uppgifter via frågeformulär. Uppgifter om produktion och priser för blåmusslor (både vattenbruk och fiske) inhämtas från auktioner. Uppgifter för varje produktionstyp identifieras dock separat och det finns ingen dubbel- eller felrapportering. Uppgifter om produktionen för ostron kommer från de administrativa organen. Statistisk rapportering för fiskodling kontrolleras mot rapporterad kapacitet i produktionsenheter och mot försäljning av foder.

Rumänien

I Rumänien ligger ansvaret för insamling och behandling av uppgifter om vattenbruket hos den nationella myndigheten för fiske och vattenbruk. Alla enheter för vattenbruk är registrerade och godkända. I registret lagras såväl administrativa uppgifter och uppgifter om produktionsmetoder, struktur och viktigaste arter som odlas, etc. Uppgifter om tillverkningsvolymer och värden och produktändamål samlas in månadsvis. Uppgifter samlas in av regionala kontor och sammanställning, validering och spridning sker centralt.

Slovakien

Slovakiens statistikmyndighet ansvarar för insamling, bearbetning och spridning av uppgifter. Insamlingen av uppgifter sker genom inventering av registrerade producenter inom vattenbruket som använder frågeformulär per post. Täckning genom inventeringen är fullständig och inga uppskattningar görs. Alla avvikelser i svarsfrekvensen följs upp och kontrolleras per telefon. Slovakien rapporterade ett särskilt problem som gäller deras produktion av lax och öring. Problemet verkar gälla dammar med hög till- och avrinning, vilka inte överenstämmer med definitionen av dammar enligt vattenbruksförordningen.

Finland

I Finland ansvarar det finska vilt- och fiskeriforskningsinstitutet för insamling och behandling av uppgifter om vattenbruk. Uppgifterna samlas in med hjälp av statistiska frågeformulär som skickas ut till alla produktionsenheter i vattenbruksregistret. Obesvarade formulär följs rutinmässigt upp och i vissa fall följs de upp ytterligare genom en telefonenkät. För 2009 inkom svar från 76 procent av de registrerade anläggningarna. Uppskattningar av resterande anläggningar härrör från stratifiering av resultaten och genom att dela upp resultat och tillämpa strataspecifika koefficienter. Priser som anges är genomsnittliga priser vid första försäljningen som sammanställts av institutet.

Sverige

Statistiska centralbyrån svarar för insamling, bearbetning och sammanställning av uppgifter om vattenbruk och för att dessa sänds till Europeiska kommissionen. Detta utförs på uppdrag av Fiskeriverket. Uppgifter samlas in genom en årlig inventering genom frågeformulär per post med uppgifter om produktion (volym och värde), produktionsmiljö och metoder samt industrins uppbyggnad. Obesvarade formulär och avvikelser följs upp med uppgiftsinlämnaren per post (utsändning av ett ytterligare ett frågeformulär) och genom telefonintervjuer. Antalet obesvarade formulär är lågt och alla de viktigaste vattenbruksproducenterna finns med i redovisningen och därför anses uppgifterna vara relativt fullständiga. Bearbetningsfel anses vara obetydliga.

Förenade kungariket

I Förenade kungariket samlas statistik över vattenbruk in separat av de regionala myndigheterna: Centre for Environment, Fisheries and Aquaculture i England och Wales, Marine Scotland Science (MSS) i Skottland och Department for Agriculture and Rural Development i Nordirland. För Förenade kungariket sammanställs aggregat av CEFAS (Centre for Environment, Fisheries & Aquaculture Science). Uppgifterna omfattar inte Kanalöarna eller Isle of Man. I England och Wales samlas uppgifterna in av Fish Health Inspectorate under kontroller som utförs enligt ett rullande schema. I Skottland sker uppgiftsinsamlingen genom ett årligt frågeformulär som skickas till alla registrerade produktionsenheter och i Nordirland skickas meddelanden per post till vattenbruksproducenter med en begäran om information i det format som anges i bilagorna till vattenbruksförordningen.

Vad gäller fisk uppges att man har ett gott samarbete med industrin och svarsfrekvensen ligger nära 100 %. Uppgifter om skaldjur anses också vara fullständiga men vissa definitionsproblem kvarstår, inbegripet införande av områden som ympats med musselyngel (yngel). Inga volymer beräknas men en rad källor används för att uppskatta priser.

EES-länder

Island

Islands direktorat för fiske vid ministeriet för fiske och jordbruk ansvarar för insamling och hantering av uppgifter om vattenbruk. Statistics Iceland ansvarar för att skicka in uppgifter till Europeiska kommissionen. Uppgifter samlas in genom ett årligt elektroniskt frågeformulär där uppgifter om produktion och försäljning, produktionsmetoder och miljö och enhetsstruktur efterfrågas. Produktionsenheter inom samma företag är skyldiga att rapportera separat. Uppgifterna dubbelkontrolleras i samarbete med isländska veterinär- och livsmedelsmyndigheten, som också kräver att alla vattenbruksanläggningar ska registreras. Uppgiftslämnare kontaktas för komplettering av uppgifter eller att korrigera fel. Täckningen av frågeformuläret är fullständig och stickprovsmetoder används. Även om en rad dubbelkontroller utförs är systemet för insamling av uppgifter relativt nytt och det är inte möjligt att definitivt uttala sig om uppgifternas kvalitet.

Norge

Statistikavdelningen vid fiskeridirektoratet svarar för insamling och offentliggörande av uppgifter. Kvalitetssäkring och inlämning till Europeiska kommissionen sker av fiskeridirektoratet. Enligt nationell lagstiftning är alla vattenbruksproducenter (kommersiellt och forskningsinriktat) skyldiga att lämna de uppgifter som regeringen kräver. Fem olika frågeformulär fylls i beroende på produktionstyp och arter. Man utför kvalitetskontroller av inkomna uppgifter och det sker även en sekundär validering under bearbetningen.

2.2       Uppgiftskvalitet:

Majoriteten av uppgiftslämnarna rapporterar att täckningen av industrin är uttömmande och att uppgiftskvaliteten är god. Få länder påpekar särskilda problem med uppgiftskvaliteten. Island har påpekat att deras system för insamling av uppgifter är nytt vilket gör det svårt att exakt mäta uppgifternas kvalitet men liksom många strävar de efter en kontinuerlig förbättring. Uppgifterna om produktionen kan jämföras med uppgifter som lämnats enligt tidigare vattenbruksförordning (se bilaga), och det är därför möjligt att objektivt bedöma kvaliteten på de rapporter som lämnats in. Uppgifter som lämnats in till Eurostat är förenliga med SDMX-formatet, uppgiftsstandarder och definitioner som medger grundläggande kontroller mot uppgiftscheman som ska göras när uppgifterna tas emot. En mer sofistikerad validering (en andra nivå) håller på att utvecklas av Eurostat som kommer att kontrollera om uppgifterna är samstämmiga från år till år och upptäcka eventuella avvikande värden och kontrollera den interna samstämmigheten mellan uppgifter, till exempel om arter som rapporteras är förenliga med deklarerade produktionsmiljöer och metoder. Överlag verkar uppgifterna på aggregatnivå vara samstämmiga från år till år. På den mer detaljerade nivån för produktionstyp och art är detta dock i många fall uppdelat, t.ex. med skillnader i arter, vilket rapporterats från vissa medlemsstater. Detta kan delvis bero på rapportering av släkten eller artgrupper i vissa fall snarare än detaljer på artnivå. Uppgifter om fiskrom ämnad för konsumtion saknas i vissa fall där det finns inofficiella uppgifter om att detta utförs, t.ex. i Italien.

Uppgifterna om produktionen från kläckerier och yngelanläggningar på den aggregerade lands- och artgruppsnivån ser för de flesta bra ut och är samstämmiga mellan de två år för vilka uppgifter har lämnats in. Mindre bra är samstämmigheten i fråga om enskilda arter men återspeglar snarare ökad noggrannhet vad gäller rapportering och större erfarenhet. Det finns en uppenbar användning av flera generiska artkoder under 2008 särskilt för rapporteringen av blötdjur. Uppgifterna tycks i vissa fall ha blivit mindre exakta, till exempel har antalet olika arter som omfattas av rapporteringen minskat, särskilt vad gäller Rumänien, som rapporterade om produktionen av diadroma fiskar endast under 2009. Danmark har endast kunnat lämna uppgifter i vikt (kg) i stället för miljoner enskilda individer och avser att åtgärda detta.

Det finns stora skillnader mellan vissa år för några länder, t.ex. Förenade kungariket som har rapporterat stora nedgångar i produktionen av både ägg och yngel. Ett antal medlemsstater, särskilt Tyskland och Danmark har begärt förtydliganden av definitionen av ungfisk i förordningen. Detta definieras inte uttryckligen, men antas vara samma som i frågeformuläret från FN:s livsmedels- och jordbruksorganisation (FAO): larver, fiskyngel, ungfisk, etc. Beträffande detaljer om produktion från kläckerier och yngelanläggningar som lämnats frivilligt, lämnade det stora flertalet medlemsstater åtminstone partiell information.

Med beaktande av uppgifter om fångstbaserat vattenbruk, har Spanien rapporterat ett särskilt problem med omräkningsfaktorer för antalet individer i förhållande till färskvikt och har förklarat att det för vissa blötdjur inte finns några tillförlitliga siffror. Detta gäller uppgifter från 2008 (det första referensåret).

När det gäller uppgifter om industrins uppbyggnad tillhandahålls dessa vart tredje år och det är därför svårare att validera dessa genom en jämförelse med andra år. Vissa uppgifter har samlats in av FAO och även om de inte är fullständiga, särskilt åren före den reviderade vattenbruksförordningen, har det varit möjligt att kontrollera att vissa uppgifter är samstämmiga med dessa rapporter. I ett antal rapporter har det förekommit interna inkonsekvenser i rapporten t.ex. om huruvida produktionsmetoden är oförenlig med angivna arter eller om enheter är oförenliga med produktionsformen. Frågor som rör uppgifternas strukturella kvalitet är fortfarande obesvarade från vissa medlemsstater och detta förhindrar offentliggörande.

Ett antal medlemsstater rapporterade konfidentiella uppgifter vilket påverkade publiceringen av fullständiga uppgifter. Ett protokoll för att hantera konfidentiell behandling av vattenbruksstatistik (överenskommelse om konfidentiella uppgifter) håller på att utvecklas i samarbete med medlemsstaterna, vilket gör att Eurostat i framtiden kommer att kunna behandla uppgifterna mer effektivt samt säkerställa den statistiska konfidentialiteten.

3.         Användning av uppgifterna (spridning av uppgifter)

Medlemsstaternas rapporter görs tillgängliga kostnadsfritt via Eurostats databas på följande adress: http://epp.eurostat.ec.europa.eu/portal/page/portal/statistics/search_database. Uppgifter offentliggörs också i Eurostats pocketböcker, senast i Agriculture and fishery statistics - Main results - 2009-10  (ISBN: 978-92-79-20424-1).

4.         Huvudresultat: Analys av resultaten

21 medlemsstater och Norge har lämnat uppgifter för Eurostats kostnadseffektivitetsanalys för områden som omfattas av gemenskapens statistiska program 2008‑2012. Av de länder som inte tillhandahåller uppgifter om vattenbruket enligt övergångsordningen, har mer än hälften svarat att det varit lätt att lämna uppgifter till Eurostat, medan övriga svarat att insatsen varit medelhög. Eftersom för närvarande inte alla medlemsstater skickar uppgifter, skulle en mer ingående kostnads-nyttoanalys inte vara lämplig i nuläget. Denna information kommer att begäras från medlemsstaterna genom arbetsgruppen för fiskestatistik och deras respektive metodrapporter.

Utöver vattenbruksförordningen finns det ett antal andra EU-bestämmelser för att samla in och tillhandahålla information om vattenbrukssektorn och för vilka en infrastruktur för övervakning och rapportering redan har fastställts. Detta förklarar delvis varför medlemsstaterna inte anser att rapporteringsbördan är särskilt betungande. Vattenbruksförordningen omfattar även många av de parametrar som efterfrågas i FAO:s frågeformulär. FAO godtar samma uppgifter som skickas till Eurostat vilket förhindrar dubbelrapportering.

EU:s bestämmelser omfattar utvecklandet av register över vattenbruksföretag i djurhälsosyfte (såsom noterats ovan) och ekonomiska och biologiska uppgifter som anges enligt förordningen om EU:s system för insamling av uppgifter[5]. Enligt gemenskapsramen krävs att vissa uppgifter om produktion och struktur lämnas in, men dessa har olika räckvidd och täckning i förhållande till de uppgifter som samlats in enligt vattenbruksförordningen.

Sammanfattning av resultaten av de insamlade uppgifterna presenteras i bilagorna till rapporten. Uppgifter om EU:s vattenbruksproduktion sedan införandet av vattenbruksförordningen finns tillgänglig för alla medlemsstater eftersom de som genomfört vattenbruksförordningen senare har lämnat in uppgifter i enlighet med den förra förordningen (förordning (EG) nr 788/98) och även till FAO. Under 2009 uppgick produktionsvolymen i EU till nästan 1,3 miljarder ton, varav 77% kom från havsområden: 52% från Atlanten och 24% från Medelhavet och Svarta havet.

Fyra länder, Spanien, Frankrike, Förenade kungariket och Italien stod för mer än 66% av EU: s produktion under 2009. Spanien, med en produktion på över 268 000 ton (22%) är den största producenten, följd av Frankrike, med mer än 236 000 ton (21%), Förenade kungariket, har haft en produktion på 197 000 ton (15%) och Italien mer än 162 000 ton (13%). Norges produktion, som nästan är uppe i 962 000 ton, motsvarar mer än 74% av EU:s totala produktion.

Under 2009 stod produktionen av blötdjur (främst från Medelhavet och blåmusslor) för mer än hälften av den totala produktionen. Av den marina fisk som odlas var, atlantlax, guldsparid och havsabborre de mest betydande i fråga om produktionsvolym, lax och öring samt karp de viktigaste sötvattensarterna.

Ett antal medlemsstater rapporterar ekonomiskt betydande produktion av fiskrom för konsumtion på sammanlagt knappt 1 000 ton för de länder som rapporterade ett värde av mer än 22 miljoner euro. Produktionen av ägg från lax och öring svarade för nästan 98% av produktionen i volymprocent men mindre än hälften av värdet av fiskeriproduktionen. Produktion av störkaviar även om den utgjorde mindre än 2% av produktionen var det mer än hälften av de totala rapporterade värdet.

Åtta medlemsstater lämnade in uppgifter för fångstbaserat vattenbruk. De viktigaste arterna är musslor (blåmusslor och medelhavsblåmusslor) och blåfenad tonfisk.

Information om produktionsvolym från kläckerier och yngelanläggningar per land följer till stor del den samlade produktionen. Spanien och Frankrike är de största producenterna.

I de flesta berörda medlemsstaterna, är det jordbruksministeriet (eller närstående organ) snarare än det nationella statistiska institutet som ansvarar för vattenbruksstatistik.

5          Slutsatser och rekommendationer

Eftersom ett antal medlemsstater fortfarande omfattas av övergångsbestämmelser för genomförandet av förordning (EG) nr 762/2008 är det i nuläget inte möjligt att göra en omfattande utvärdering av de kostnader och fördelar som är knutna till att få fram uppgifterna En mer detaljerad utvärdering kommer att göras i slutet av övergångsperioden under överinseende av arbetsgruppen för fiskeristatistik. Detta kommer att begäras som ett komplement till metodrapporterna. Medlemsstaterna bedömer för närvarande den administrativa bördan för efterlevnad av reglerna som låg till medelhög.

I sina rapporter gav de flesta medlemsstaterna en tillräckligt detaljerad redovisning av de metoder för att en bedömning av dessa ska vara möjlig. De flesta genomför en årlig inventering genom frågeformulär per post med fullständig täckning av den kommersiella produktionen. Endast ett lågt mått av beräkningar har använts vid framtagandet av siffrorna.

Eftersom ännu inte alla medlemsstater tillhandahåller uppgifter enligt vattenbruksförordningen, har det inte varit möjligt att sammanställa fullständiga siffror för EU om vattenbruket utom för produktionen. Ett antal medlemsstater har stött på problem med insamling av de fullständiga uppgifter som krävs för att uppfylla de nya bestämmelserna när de tillämpar sina system för uppgiftsinsamling, men åtgärdar detta i samråd med Eurostat och som en del av den egna kontinuerliga förbättringsprocessen. Uppgifternas kvalitet på aggregatnivå verkar vara ganska hög för uppgifter om produktion och bidrag till kläckerier och yngelanläggningar för de flesta medlemsstater. På detaljnivå är detta dock mindre bra och mer behöver göras för att se till att uppgifterna är samstämmiga i framtiden. Specifika problem med definitioner av stadier i livscykeln måste åtgärdas.

Det finns olösta problem med uppgiftskvaliteten för vissa medlemsstater, särskilt för uppgifter som rör struktur. Dessa håller på att diskuteras bilateralt med medlemsstaterna. Eurostat inför för närvarande nya informationssystem som kommer att lyfta fram kvalitetsproblem i ett tidigt skede så att de kan rättas till och uppgifterna offentliggöras snabbare. Även när det gäller år där Eurostat inte inhämtar strukturuppgifter lämnas sådana in till FAO. Dessa FAO-rapporter bör användas för att kontrollera Eurostats strukturrapporter.

Eurostat håller på att utarbeta en ”överenskommelse om konfidentiella uppgifter” genom en arbetsgrupp bestående av experter från medlemsstaterna. Denna kommer att ange hur uppgifter kommer att behandlas av Eurostat för att säkerställa konfidentialitet och hur uppgifter ska spridas inom kommissionens avdelningar och andra berörda organ, inklusive FAO.

Bilaga - tabeller och diagram

Tabell 1: Total produktion från vattenbruk ‑ exklusive kläckerier och yngelanläggningar

Diagram 1: EU:s vattenbruksproduktion i viktigaste fiskeregioner enligt FAO – 2009

Diagram 2: EU:s vattenbruksproduktion i artgrupper – 2009

Tabell 2: EU:s bidrag till fångstbaserat vattenbruk

Tabell 3: EU:s produktion från kläckerier och yngelanläggningar

.

Tabell 4 – strukturen för EU:s industri under 2008

[1]               Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 762/2008 av den 9 juli 2008 om inlämning av statistik över vattenbruket från medlemsstaterna och om upphävande av rådets förordning (EG) nr 788/96. EUT L 218, 13.8.2008, s. 1.

[2]               Rådets förordning (EG) nr 788/96 av den 22 april 1996 om medlemsstaternas inlämning av statistik över vattenbruksproduktion EGT L 108, 1.5.1996, s. 1.

[3]               Europaparlamentets och rådets beslut nr 1578/2007/EG av 11 december 2007 om gemenskapens statistiska program 2008-2012 (EUT L 344, 28.12.2007, s. 15).

[4]               Rådets direktiv 2006/88/EG av den 24 oktober 2006 om djurhälsokrav för djur och produkter från vattenbruk och om förebyggande och bekämpning av vissa sjukdomar hos vattenlevande djur (EUT L 328, 24.11.2006) och kommissionens beslut av den 30 april 2008 om genomförande av rådets direktiv 2006/88/EG i fråga om en internetbaserad informationssida för att göra information om vattenbruksföretag och godkända bearbetningsanläggningar tillgänglig elektroniskt (EUT L 138, 28.5.2008, s. 12).

[5]               Rådets förordning (EG) nr 199/2008 av den 25 februari 2008 om upprättande av en gemenskapsram för insamling, förvaltning och utnyttjande av uppgifter inom fiskerisektorn och till stöd för vetenskapliga utlåtanden rörande den gemensamma fiskeripolitiken (EUT L 60, 5.3.2008, s. 1).