MEDDELANDE FRÅN KOMMISSIONEN TILL EUROPAPARLAMENTET, RÅDET, EUROPEISKA EKONOMISKA OCH SOCIALA KOMMITTÉN OCH REGIONKOMMITTÉN om genomförandet av tjänstedirektivet. Ett partnerskap för ny tillväxt i tjänstesektorn 2012-2015 /* COM/2012/0261 final */
I.
Inledning:
Tjänster som ger tillväxt och sysselsättning Tjänstesektorn är en viktig tillväxtfaktor i
EU eftersom den står för över 65 % av BNP och sysselsättningen i EU.
Tjänstedirektivet är ett centralt instrument på EU-nivå för att främja
strukturreformer i tjänstesektorn och omfattar tjänster som står för över
45 % av EU:s BNP. Genomförandet av direktivet har inneburit ett stort steg
mot att undanröja hinder och gå mot en helt integrerad inre marknad för
tjänster. Hundratals nationella lagar har moderniserats och tusentals
diskriminerande, omotiverade eller oproportionerliga krav har avskaffats i EU.
De verktyg som har skapats (gemensamma kontaktpunkter) för att främja
genomförandet av direktivet har nu börjat fungera i de flesta medlemsstater.
Tack vare dem har byråkratin kunnat minskas avsevärt inom detta område. Siffrorna visar att de
sektorer som omfattas av direktivet står för omkring 45 % av BNP inom EU
och visar även andra sektorers bidrag. De flesta sektorer som inte
omfattas av direktivet omfattas av sektorsspecifik lagstiftning (se bilaga 1). Tjänster av allmänt
ekonomiskt intresse finns inom många tjänstesektorer. De omfattas särskilt av
kommissionens meddelande av den 20 december 2011, En kvalitetsram för
tjänster av allmänt intresse i Europa. De åtgärder som medlemsstaterna har vidtagit
för att genomföra tjänstedirektivet kommer att öka EU:s BNP med 0,8 % på sikt,
och huvuddelen av effekterna kommer att visa sig 5–10 år efter genomförandet[1].
Det är dock uppenbart att tjänsteleverantörerna fortfarande möter hinder när de
vill verka över gränserna och, till skillnad från den inre varumarknaden, är
det inte alltid enkelt för konsumenterna att få tillgång till tjänster från
hela EU. Ekonomisk analys har visat att om medlemsstaterna skulle avskaffa de
flesta av sina återstående begränsningar skulle de totala ekonomiska vinsterna
vara mer än tre gånger större än det vi redan uppnått, eller omkring 2,6 %
av BNP[2]. Mycket mer kan därför göras för att maximera
de ekonomiska vinster som tjänstedirektivet ger. Medlemsstaterna bör, i linje
med uppmaningarna från Europeiska rådet[3], se till att direktivet får fullt genomslag.
Ett fullständigt genomförande kommer att ge en betydligt mer välfungerande inre
marknad för tjänster, framför allt genom att underlätta marknadstillträdet för
små och medelstora företag och bredda utbudet för konsumenterna. Det kommer
också att bidra till förbättrad konkurrenskraft i EU samt till tillväxt och
sysselsättning. Detta meddelande, som visar hur detta kan göras, är ett led i
kommissionens rapporteringsskyldighet enligt artikel 41 i direktivet och ett
svar på Europeiska rådets och Europaparlamentets begäran att kommissionen
noggrant ska övervaka och rapportera om genomförandet av direktivet och om
initiativen för att förbättra och stärka den inre marknaden för tjänster. I
meddelandet beskrivs de åtgärder som medlemsstaterna och kommissionen bör vidta
för att se till att direktivet får största möjliga effekt. Åtgärderna grundas
på de detaljerade uppgifterna om tjänstedirektivets genomförande i varje
medlemsstat och om resultaten av koherenstesterna (Performance Checks)
enligt de åtföljade arbetsdokumenten[4]. Åtgärderna kommer att övervakas med de
åtgärder för att förbättra styrningen av den inre marknaden som kommissionen
presenterar i ett meddelande som antas tillsammans med detta. Övervakningen
kommer att ingå i tillsynen inom ramen för den europeiska planeringsterminen
och ska vid behov mynna ut i landsspecifika rekommendationer. Kommissionen
föreslog redan den 30 maj 2012 landsspecifika rekommendationer om
strukturreformer i tjänstesektorn för tolv medlemsstater.[5] II.
Fullt
genomslag för tjänstedirektivet Tjänstedirektivet omfattar många olika
sektorer och rör allt från traditionella verksamheter till kunskapsbaserade
tjänster. Direktivet har stort genomslag och påverkar både stora och små
företag, inklusive tusentals små och medelstora företag. Kommissionen kommer att inrikta sina insatser
på följande tjänstesektorer som har betydande ekonomisk tyngd och en
tillväxtpotential över genomsnittet: –
Affärstjänster som står för 11,7 % av BNP, –
byggsektorn som står för 6,3 % av BNP, –
turism som står för 4,4 % av BNP, och –
detaljhandeln som står för 4,2 % av BNP. Genom att förbättra genomförandet och den
praktiska tillämpningen kan vi få ut betydligt mer av det som redan beslutats.
Det här är en möjlighet som EU inte har råd att missa om man vill få fram
resultat på kort sikt i form av tillväxt och arbetstillfällen. Medlemsstaterna och kommissionen bör
huvudsakligen koncentrera sig på att säkra ett mer ambitiöst och fullständigt
genomförande av tjänstedirektivet, med sikte på att ta tillvara hela dess
outnyttjade potential innan direktivets räckvidd utvidgas. Nästan all
kommersiell tjänsteverksamhet omfattas redan av EU-lagstiftning (se bilaga 1).
Kommissionen anser därför att det inte finns någon anledning att ändra
direktivet i dagsläget. Direktivets största vinster har märkts för
tjänsteleverantörer som önskar starta ett företag i sin egen medlemsstat eller
en annan medlemsstat. Däremot är tjänsteleverantörer som önskar tillhandahålla
gränsöverskridande tjänster fortfarande osäkra på det regelverk som tillämpas
av medlemsstaterna och möter hinder. I vissa fall uppstår problem på grund av
en inkonsekvent eller felaktig tillämpning av andra EU-rättsakter, som
direktivet om erkännande om yrkeskvalifikationer eller direktivet om e-handel. 1.
Nolltolerans för bristande efterlevnad Kommissionen kommer att tillämpa nolltolerans
om medlemsstaterna inte uppfyller sina otvetydiga skyldigheter enligt direktivet
som anges nedan. Artikel 14 i direktivet förbjuder ett antal diskriminerande
och särskilt betungande krav. Medlemsstaterna har i stor utsträckning tagit
bort dessa. Återstående diskriminerande krav har dock identifierats och måste
avskaffas. Direktivet omfattar särskilda skyldigheter att
förenkla förfarandena för godkännande. (1) Tyst medgivande, dvs. tystnad från
förvaltningen betyder medgivande, föreskrivs i artikel 13.4 och 13.2 och
nationell giltighet för medgivandena föreskrivs i artikel 10.4. Ett antal
medlemsstater tillämpar endast dessa skyldigheter i begränsad omfattning och
med alltför många undantag. Det krävs brådskande åtgärder för att genomföra
dessa skyldigheter korrekt. Artikel 24 i direktivet föreskriver att alla
totalförbud mot marknadskommunikation från reglerade yrken ska upphävas. Tio
medlemsstater har emellertid kvar sådana totalförbud och dessa måste upphävas. Etableringskrav gör det omöjligt att
tillhandahålla gränsöverskridande tjänster. De tillhör de mest begränsande
kraven och behandlas av artikel 16.2 i tjänstedirektivet (artikeln om frihet
att tillhandahålla tjänster). Medlemsstaterna får inte införa sådana för
tjänsteleverantörer. Bosättnings- och nationalitetskrav är också förbjudna
enligt artikel 14 i tjänstedirektivet. Bestämmelser som innebär att dessa
otvetydiga förbud överträds finns fortfarande i medlemsstaterna och de måste
tas bort.[6] Åtgärder Medlemsstaterna måste göra sin lagstiftning helt förenlig med
tjänstedirektivet genom att utan dröjsmål ta bort återstående bestämmelser i
sin lagstiftning som innebär att otvetydiga skyldigheter i tjänstedirektivet
inte uppfylls. Kommissionen kommer när så krävs att tillämpa nolltolerans genom
överträdelseförfaranden. 2. Maximerade ekonomiska effekter av tjänstedirektivet Direktivet tillåter
medlemsstaterna att själva avgöra många aspekter av genomförandet. Artikel 15 i
tjänstedirektivet rör krav som avser sådant som juridisk form, kapitalinnehav,
kvantitativa och territoriella begränsningar samt avgifter, som medlemsstaterna
endast får behålla i den mån som de är proportionerliga och kan motiveras av
tvingande hänsyn till allmänintresset. Medlemsstaterna har
utnyttjat denna bestämmanderätt på mycket olika sätt. De har ofta valt att
bevara status quo i stället för att öppna sina tjänstemarknader tillräckligt
mycket. Även om detta inte alltid utgör en överträdelse av direktivet, har
sådana krav benägenhet att hämma den ekonomiska tillväxten och medlemsstaterna
bör ta dem under nytt övervägande. Detta är ett steg mot den ytterligare
tillväxt som identifierats som möjlig. Medlemsstaterna bör därför ompröva sitt sätt
att utnyttja bestämmanderätten. De bör först och främst granska krav som
begränsar företagsstrukturer och kapitalägande, vilka hindrar utvecklingen av
tjänster inom fria yrken. De framsteg som uppnåtts och de reformer som nu görs
i flera medlemsstater visar att dessa tjänster gagnas av ett mindre omfattande
regleringssystem utan att det hotar kvaliteten eller underminerar
yrkespersoners oberoende. Enligt klausulen om frihet att tillhandahålla
tjänster i artikel 16 måste en bedömning göras för att fastställa om krav som
medlemsstater uppställer för tjänsteleverantörer etablerade i andra
medlemsstater när de tillhandahåller gränsöverskridande tjänster på deras
territorium är berättigade och proportionerliga. Företag och yrkespersoner som
tillhandahåller gränsöverskridande tjänster är fortfarande, i alltför många
fall, osäkra på vilka bestämmelser som gäller för dem. Värre är att de ibland
måste följa i princip alla lagar i den medlemsstat där de tillhandahåller
tjänsten, vid sidan av sina skyldigheter enligt den egna medlemsstatens
lagstiftning. Den nationella lagstiftning som genomför tjänstedirektivets
bestämmelser om gränsöverskridande tillhandahållande av tjänster måste
förbättras för att öka rättssäkerheten och avskaffa sådan betungande
dubbelreglering. Framför allt kan försäkringskrav vara ett
stort problem för tjänsteleverantörer. Sådana krav finns för många verksamheter
för att skydda tjänstemottagarna. En del av kraven överlappar krav som redan
uppfyllts i etableringsmedlemsstaten, vilket ökar kostnaderna för företagen. Än
viktigare är att det kan vara svårt att hitta försäkringsgivare i
etableringsmedlemsstaten eller i den medlemsstat tjänsten tillhandahålls inom
ramen för den gränsöverskridande tjänsteverksamheten. Detta gäller särskilt
inom byggbranschen och turistbranschen. Åtgärder Kommissionen kommer under 2012 att tillsammans
med medlemsstaterna inleda en sakkunniggranskning och ett utbyte av bästa
praxis som fokuserar på krav som begränsar företagsstrukturer och kapitalägande
samt på klausulen om frihet att tillhandahålla tjänster. Medlemsstaterna bör
åta sig att göra en grundlig granskning av sin lagstiftning inom dessa områden.
Resultaten kommer att bedömas i mitten av 2013. Medlemsstaterna måste ta bort alla begränsningar
och tillståndsförfaranden som inte är berättigade på grundval av direktivet.
Granskningen bör i synnerhet omfatta nödvändigheten och proportionaliteten för
de krav som gäller för tjänsteleverantörer. För eventuella återstående
begränsningar som kan vara berättigade på grundval av direktivet bör de bedöma
de ekonomiska vinster det kan ge om de avskaffas och vidta åtgärder när så
krävs. Kommissionen kommer att utfärda landsspecifika
rekommendationer om prioriterade åtgärder i samband med den europeiska
planeringsterminen för 2013. Om det mot bakgrund av resultaten skulle visa sig
nödvändigt kommer kommissionen att överväga att föreslå kompletterande
lagstiftning om specifika frågor. Medlemsstaterna bör intensifiera sina
ansträngningar för att öka användningen av informationssystemet för den inre
marknaden (IMI). Kommissionen kommer att uppmärksamt övervaka och bistå
medlemsstaterna i detta. Kommissionen kommer att uppmuntra försäkringssektorn
att utveckla åtgärder som ger tjänsteleverantörer fullgod försäkringstäckning,
även när de tillhandahåller tjänster i andra medlemsstater. I synnerhet bör
försäkringsbolag, etablerade i flera medlemsstater, som tillhandahåller
försäkringar för tjänsteföretag se till att tjänsteleverantörer omfattas när de
tillhandahåller gränsöverskridande tjänster i dessa medlemsstater. Kommissionen kommer att utvärdera utvecklingen
inom försäkringssektorn före utgången av 2013. Beroende på framstegen eller
bristen på framsteg kommer kommissionen att överväga alternativa lösningar,
t.ex. lagstiftning. 3. Tjänster inom fri yrkesverksamhet: Modernisering av regelverket Det finns omkring 800 reglerade yrken. Det
finns skillnader mellan olika medlemsstater när det gäller regleringen av
tjänster inom fri yrkesverksamhet. Effekterna av detta förvärras av betungande
förfaranden för erkännande av yrkeskvalifikationer. Europeiska rådet har
betonat att det är viktigt att nå framsteg med det ömsesidiga erkännandet av
yrkeskvalifikationer, minska antalet reglerade yrken och ta bort omotiverade
regleringshinder[7]. Den nyligen föreslagna moderniseringen av
direktivet om erkännande av yrkeskvalifikationer omfattar dessa frågor. För att
säkerställa snara framsteg inom detta område har kommissionen riktat
landsspecifika rekommendationer till åtta medlemsstater[8],
vilka kommer att följas upp i samband med den europeiska planeringsterminen för
2013. När det gäller tillhandahållandet av
gränsöverskridande tjänster föreskrivs i förslaget till ändrat direktiv att
medlemsstaterna tydligt ska identifiera och motivera de fall där de vill
utnyttja den exceptionella möjligheten att kontrollera yrkeskvalifikationerna
för tjänsteleverantörer innan de får tillhandahålla tjänster. Medlemsstaterna
måste också se till att den årliga deklaration som tjänsteleverantörer kan
behöva göra är giltig på hela medlemsstatens territorium. Detta kommer att
minska byråkratin och osäkerheten för yrkespersoner. Den mekanism för öppenhet
och ömsesidigt erkännande som föreslås kommer att bidra till att minska den
komplexitet som beror på skillnader i regleringen av yrken. Medlemsstaterna bör
på nationell nivå se över de kvalifikationskrav som gäller för reglerade yrken
och omfattningen på verksamheter som är förbehållna personer med
yrkeskvalifikationer. När förslaget har antagits avser kommissionen
att lägga fram ett meddelande under 2013. Meddelandet kommer att bygga på
framstegen med de landsspecifika rekommendationerna och annan utveckling i
medlemsstaterna när det gäller reglering av yrken. Åtgärder Europaparlamentet och rådet bör före utgången av 2012 anta förslaget
till moderniserat direktiv om erkännande av yrkeskvalifikationer i enlighet med
Europeiska rådets uppmaning från oktober 2011. Kommissionen kommer att vidta följande åtgärder: - Bistå medlemsstaterna med genomförandet av de landsspecifika
rekommendationerna om tjänster inom de fria yrkena som ett led i den europeiska
planeringsterminen för 2013 och i detta sammanhang inleda ett samarbete med
medlemsstaterna 2012 för att uppnå snara framsteg. - Lägga fram ett meddelande under 2013, efter antagandet av det ändrade
direktivet, för att inventera utvecklingen i medlemsstater och främja den
ömsesidiga utvärdering av reglerade yrken som föreskrivs i direktivet. 4. Säkerställa att tjänstedirektivet gagnar konsumenterna För att skapa en fungerande inre marknad för
tjänster räcker det inte att tillhandahålla tjänster över nationella gränser.
Det är lika viktigt att se till att mottagarna av tjänsterna enkelt kan dra
nytta av de möjligheter som den inre marknaden kan erbjuda dem. För att förbättra konsumenternas rättigheter
och stärka deras förtroende för den inre marknaden ålägger tjänstedirektivet
medlemsstaterna att avskaffa rättsliga hinder för tjänstemottagare som önskar
köpa tjänster av leverantörer som är etablerade i andra medlemsstater. Direktiv
säkerställer också att konsumenterna kan göra väl underbyggda val när de köper
tjänster i andra medlemsstater genom informationsskyldigheter som gäller för
både leverantörer och medlemsstaternas myndigheter (t.ex. genom inrättandet av
de s.k. artikel 21-organen som bistår konsumenter). Slutligen syftar direktivet
till att stoppa tjänsteleverantörers praxis att omotiverat begränsa tillgången
till tjänster för konsumenter som är bosatta i andra medlemsstater. I detta
hänseende är klausulen om icke-diskriminering ett stort steg framåt i och med
att den ger konsumenterna obehindrad tillgång till den inre marknaden. Artikel 20 i direktivet förbjuder
diskriminering mot tjänstemottagare på grundval av deras nationalitet eller
bosättningsort. Detta omfattar vägran att tillhanda tjänster och erbjudanden på
sämre villkor när detta inte kan motiveras på objektiva grunder. Sådana
situationer bör inte längre uppstå om artikel 20 genomförs helt i
medlemsstaterna. Klausulen om icke-diskriminering kräver en
bedömning från fall till fall.[9]
Man bör särskilt uppmärksamma fall där konsumenterna drabbas av högre avgifter
än vid inhemska transaktioner när de önskar betala för en tjänst som tillhandahålls
i en annan medlemsstat genom betalningsöverföring eller autogirering i euro.
Konsumenter bör i princip inte lägre nekas att köpa varor med motiveringen att
det är omöjligt att fysiskt leverera varor till en annan medlemsstat. På samma
sätt bör inte tjänsteleverantörer på grundval av rent geografiska faktorer
tillämpa en praxis som medför en konstlad uppdelning av EU:s inre marknad till
skada för konsumenterna. Olika initiativ är på gång på EU-nivå för att minska de kvarvarande
hindren för tillhandahållande av gränsöverskridande tjänster och förbättra den
inre marknadens funktion. Några exempel är upprättandet av det gemensamma
eurobetalningsområdet, kommissionens förslag till en frivillig gemensam
europeisk köplag, genomförandet av direktivet om konsumenters rättigheter,
förslaget om att inrätta särskilda kontaktpunkter för behandling av moms,
förslagen om att inrätta alternativa tvistlösningsorgan för att lösa
konsumenttvister och en EU-onlineplattform för gränsöverskridande klagomål
samt de kommande initiativen inom området kollektiv förvaltning av upphovsrätt
och privatkopieringsersättning och reprografiersättning. Åtgärder Medlemsstaterna måste säkerställa efterlevnaden
av nationella bestämmelser som genomför klausulen om icke-diskriminering. Kommissionen
kommer att i dialog med de nationella organ som handlägger klagomål om
diskriminerande behandling och de behöriga tillsynsmyndigheterna säkerställa
att konsumenterna kan dra full nytta av den inre marknaden. Kommissionen kommer
att föreslå målinriktade åtgärder före andra halvåret 2013 för att övervaka
tillämpningen och vidta åtgärder för att säkerställa efterlevnaden när brister
upptäcks. Kommissionen har lagt fram inledande klargöranden
om klausulen om icke-diskriminering och kommer uppmärksamt att följa hur den
efterlevs. Ytterligare specifik vägledning kommer att läggas fram före utgången
av 2013 på grundval av ytterligare erfarenheter av det nationella genomförandet
av denna bestämmelse. Denna vägledning kommer att beakta rättslig utveckling
som minskar de kvarvarande hindren för företag som bjuder ut sina tjänster över
gränser. Kommissionen kommer omedelbart att börja arbeta
med företag genom t.ex. branschorganisationer och handelskammare för att öka
öppenheten och stödja ansträngningarna för att se till att kunderna kan handla
över gränser på den inre marknaden. Kommissionen kommer att stödja
leverantörerna i specifika sektorer genom att upprätta frivilliga
kvalitetskriterier med åtaganden som rör gränsöverskridande villkor för
tillgång till leverantörernas tjänster. Framstegen ska utvärderas av
kommissionen före andra halvåret 2013. Kommissionen kommer i nära samarbete med
medlemsstaterna att informera konsumenterna om deras rättigheter på den inre
marknaden enligt tjänstedirektivet genom en informationskampanj som kommer att
genomföras 2013 som ett led i Europaåret för medborgarna. 5. Att få den inre marknadens bestämmelser att fungera i praktiken Direktivet kan inte betraktas isolerat. Det
kan endast få fullt genomslag om det tillämpas på ett enhetligt sätt
tillsammans med övriga direktiv som rör den inre marknaden. Detta är särskilt
viktigt när det gäller direktivet om erkännande av yrkeskvalifikationer och
direktivet om e-handel. Förfarandena för erkännande av
yrkeskvalifikationer är långa och betungande i många medlemsstater. Gränsöverskridande tjänster tillhandahålls
allt oftare online. Trots de förenklingar som infördes genom tjänstedirektivet
och direktivet om e-handel finns det fortfarande kvar hinder. Åtgärder Medlemsstaterna måste förbinda sig att göra sin
lagstiftning och sina förfaranden helt förenliga med direktivet om erkännande
av yrkeskvalifikationer och direktivet om e-handel. Nationell lagstiftning
måste helt beakta de kombinerade effekterna av dessa direktiv. De anpassningar
som är nödvändiga måste göras så snart som möjligt. Kommissionen kommer kraftfullt att se till att
dessa direktiv efterlevs, och då särskilt följa deras kombinerade tillämpning,
för att säkerställa positiva praktiska resultat för tjänsteleverantörerna. Kommissionen
kommer när så krävs att använda sig av överträdelseförfaranden. 6. Sektorsspecifika behov Koherenstesterna[10] har
visat att ett antal flaskhalsar för tillväxten i specifika sektorer måste
undanröjas. 6.1 Specialisttjänster: Att säkerställa ömsesidigt erkännande Gränsöverskridande specialisttjänster kan
omfattas av krav som grundas på sektorsspecifika EU-bestämmelser som kräver
godkännande av experter för verksamheter som omfattar fluorerad växthusgas
(f-gas) i kylsystem, energieffektivitet i byggnader eller avfallshantering och
avfallstransporter. I de fall då sådana experter omfattas av ett
ackrediteringssystem främjar förordning (EG) 765/2008 ömsesidigt erkännande av
ackrediteringsintyg. Dess fulla verkan måste säkerställas. När sektorsspecifik EU-lagstiftning
föreskriver system för godkännande eller ackreditering på nationell nivå bör
det säkerställas att godkända eller ackrediterade tjänsteleverantörer kan
bedriva sin verksamhet i andra medlemsstater på grundval av det godkännande
eller den ackreditering som de fått i sin hemmedlemsstat. Åtgärder Kommissionen kommer att verka för en ökad
användning av klausuler om ömsesidigt erkännande i framtida förslag om
sektorsspecifik lagstiftning som omfattar system för godkännande av experter
som tillhandahåller specialiserade tjänster. Vid tillämpningen av befintlig sektorsspecifik
lagstiftning måste medlemsstaterna ge full verkan åt artikel 56 i EUF-fördraget
och åt EU-lagstiftning som underlättar tillhandahållandet av tjänster för
experter från andra medlemsstater, t.ex. direktivet om erkännande av
yrkeskvalifikationer när yrket är reglerat eller förordning 765/2008 om
ackreditering, i tillämpliga fall. Medlemsstaterna bör utnyttja
informationssystemet för den inre marknaden för att göra det lättare att kontrollera
hur kraven uppfylls i andra medlemsstater. Tekniska standarder bör anpassas ytterligare, i
synnerhet genom EU:s standardiseringsmekanismer (CEN), inom områden där det
finns betydande skillnader i det nationella genomförandet av EU-lagstiftning,
såsom är fallet för certifieringen av byggnaders energiprestanda. 6.2 Lagstiftning om konsumentskydd En betydande del av det befintliga regelverket
om konsumentskydd har baserats på minimiharmonisering. Inom områden med
minimiharmonisering har medlemsstaterna väldigt ofta gått längre än
minimikraven. Detta har skapat en situation där tjänsteleverantörerna kan möta
helt olikartade krav beroende på var de önskar tillhandahålla sina tjänster,
vilket kan leda till snedvridning på den inre marknaden. Kommissionen kan lösa
detta problem på två olika sätt: Genom ytterligare eller till och med
fullständig harmonisering, i likhet med direktivet om konsumenträttigheter och
den allmänna uppgiftsskyddsförordningen som föreslogs i januari, eller genom
frivillig harmonisering, i likhet med den frivilliga gemensamma europeiska
köplagen som föreslogs i oktober 2011. Metoderna kompletterar varandra och bör
användas beroende på regelverkets tillstånd, behovet av att följa
subsidiaritetsprincipen och respektera det allmänna intresse som berörs, liksom
behovet av att säkra en hög nivå av konsumentskydd, i synnerhet när det gäller
onlinetjänster. Åtgärder Kommissionen kommer att verka för att påskynda
lagstiftningsförfaranden som rör åtgärder som påverkar konsumenter och som är
av central betydelse för den inre marknaden för tjänster. När kommissionen föreslår ny lagstiftning kommer
den att sträva efter att, när så är lämpligt, säkerställa ökad harmonisering i
framtida EU-lagstiftning om konsumentskydd. Europaparlamentet och rådet bör göra
gemensamma ansträngningar för att uppnå detta syfte och se till att den inre
marknaden får fullt genomslag. När det gäller turistsektorn kommer kommissionen,
som aviserats i strategin för konsumentpolitiken i EU[11], i
början av 2013 att föreslå ett uppdaterat direktiv om paketresor som syftar
till ytterligare harmonisering av nationell lagstiftning, i synnerhet när det
gäller onlineerbjudanden. I lagstiftning om konsumentskydd där
minimiharmonisering gäller kommer kommissionen att samarbeta med de nationella
tillsynsmyndigheterna för att säkerställa att hela EU:s konsumentregelverk
genomförs korrekt och på ett sammanhållet och fullständigt sätt, med
vederbörlig hänsyn till rättigheterna och bestämmelserna på den inre marknaden. 6.3 Detaljhandel och företagstjänster: Särskilda initiativ Detaljhandelns resultat hämmas av ett antal
problem, varav många har identifierats i rapporten Övervakning av marknaden
för handel och distribution[12]
och av Europaparlamentet[13].
Med tanke på denna sektors ekonomiska betydelse håller kommissionen på att
utarbeta en europeisk handlingsplan för detaljhandeln, som ska innehålla en
EU-strategi för detaljhandeln för de kommande åren. Företagstjänster har identifierats som en
tjänstesektor där produktiviteten skulle kunna förbättras avsevärt. Såsom
aviserades i inremarknadsakten och i meddelandet En integrerad
industripolitik för en globaliserad tid håller kommissionen på att inrätta
en högnivågrupp för företagsrelaterade tjänster, för att studera bristerna i
denna sektor. Högnivågruppen kommer att fokusera på fyra specifika sektorer för
företagstjänster: (i) Marknadsföring och reklam, (ii) förvaltning av
anläggningar, (iii) tekniska tjänster och ingenjörstjänster, och (iv) design.
Särskild tonvikt kommer att läggas på kopplingen mellan företagstjänster och
tillverkning i EU, liksom på utvecklingen av frivilliga europeiska normer som
kan förbättra kvaliteten på tjänsterna och jämförbarheten mellan tjänster som
tillhandahålls av tjänsteleverantörer i olika medlemsstater. Åtgärder Kommissionen kommer 2012 att anta en europeisk
handlingsplan för detaljhandeln med en EU-strategi för denna sektor. Kommissionen kommer senast hösten 2012 att
inrätta en högnivågrupp för företagsrelaterade tjänster för att studera
bristerna i denna sektor. 7. Mot en andra generation av gemensamma kontaktpunkter Gemensamma kontaktpunkter syftar till att
underlätta tjänsteleverantörernas verksamhet genom att tillhandahålla ett
gränssnitt som ger dem tillgång till all nödvändig information och låter dem
utföra relevanta administrativa förfaranden online. De underlättar också för
mottagare som önskar köpa tjänster att göra väl underbyggda val.
Kontaktpunkterna ger dem viktig information, som kontaktuppgifter till behöriga
myndigheter och information om möjligheterna för prövning vid tvister. Det finns dock stora skillnader i
användarvänlighet när det gäller de gemensamma kontaktpunkternas
tillhandahållande av information om bestämmelserna för de viktigaste
tjänstesektorerna. Många gemensamma kontaktpunkter tillhandahåller
information på åtminstone ett främmande språk, vilket är en stor fördel för
tjänsteleverantörer. Många administrativa förfaranden finns dock fortfarande
inte online och när sådana finns på nationell nivå är de ofta inte tillgängliga
för användare från utlandet. Det är viktigt att åtgärda dessa brister och
få de gemensamma kontaktpunkterna att fungera som de borde. Detta betyder att
medlemsstaterna fortfarande har mycket kvar att göra när det gäller att
fortsätta förenkla förfarandena och göra dem mer enhetliga, öka
backoffice-integreringen och göra nödvändiga tekniska anpassningar, i synnerhet
för att säkerställa tillgången över gränser. Det är också viktigt att göra
företagen medvetna om kontaktpunkternas existens och användbarhet. Åtgärder Medlemsstaterna måste utan dröjsmål göra sina
gemensamma kontaktpunkter helt förenliga med kraven i tjänstedirektivet. Före utgången av 2014 uppmanas medlemsstaterna
att, med bistånd av kommissionen, utveckla andra generationens gemensamma
kontaktpunkter som bör (1) omfatta alla förfaranden under företagens hela
livscykel, (2) vara flerspråkiga, och (3) bli mer användarvänliga. Kommissionen
kommer att tillsammans med medlemsstaterna fastställa kriterier för andra
generationens gemensamma kontaktpunkter, i form av en stadga för gemensamma
kontaktpunkter. Kommissionen kommer att genomföra en
informationskampanj om gemensamma kontaktpunkter under 2013, samordna
medlemsstaternas arbete för att förbättra kontaktpunkternas närvaro på internet
och föra en dialog med branschorganisationer för att göra företagen mer
medvetna om kontaktpunkterna och ytterligare främja deras användning. III.
Slutsats Tjänster är en viktig faktor för den
europeiska ekonomins utveckling. En mer integrerad och välfungerande inre
marknad för tjänster är viktig för att bidra till EU:s ekonomiska återhämtning.
Samtliga medlemsstater har gjort betydande
ansträngningar för att genomföra tjänstedirektivet. De har avskaffat många
omotiverade hinder och moderniserat sitt regelverk för tjänster. Det här kommer
att ge EU:s ekonomi en skjuts. Tillväxten och skapandet av arbetstillfällen i
tjänstesektorn hämmas dock fortfarande av många olika hinder. Ökad tillväxt är
möjlig om åtgärder vidtas nu för att tillvarata tjänstedirektivets hela
potential. I linje med meddelandet om bättre styrning av
den inre marknaden bör vi koncentrera våra ansträngningar på att få det som
redan existerar att fungera bättre. Det här meddelandet visar hur man kan gå
vidare för att maximera de ekonomiska effekterna av tjänstedirektivet, i
synnerhet i tjänstesektorer av stor ekonomisk betydelse. –
Medlemsstaterna bör höja sin ambitionsnivå när det
gäller tjänstedirektivet. De ekonomiska effekterna av alla kvarvarande hinder
bör bedömas noggrant. –
Kommissionen har lagt fram ett förslag om modernisering
av den rättsliga ramen för rörligheten för tjänster inom fri yrkesverksamhet.
Medlemsstaterna bör anta det utan dröjsmål. –
Den inre marknaden måste fungera för konsumenterna.
Företagen får inte göra en konstlad uppdelning av den till skada för tjänstemottagarna. –
Andra rättsakter för den inre marknaden, som
direktivet om erkännande av yrkeskvalifikationer och direktivet om e-handel,
och tjänstedirektivet bör tillämpas på ett enhetligt sätt. När så krävs bör
EU-lagstiftningen moderniseras för att uppfylla specifika tjänsters behov och
säkerställa att den rättsliga ramen fungerar effektivt i praktiken för både
tjänsteleverantörer och mottagare. –
Medlemsstaterna bör utveckla de gemensamma
kontaktpunkterna till fullfjädrade e-förvaltningsverktyg som motsvarar
tjänsteleverantörernas och mottagarnas behov. Detta förutsätter att alla europeiska
institutioner och medlemsstater visar en stark politisk vilja att prioritera de
nödvändiga åtgärderna inom den fastställda tidsramen. Kommissionen kommer att
samarbeta med medlemsstaterna i ett partnerskap för att skapa ny tillväxt och
nya arbetstillfällen inom tjänstesektorn och uppmärksamt följa utvecklingen
genom sin årliga tillväxtöversikt. Bilaga 1 - EU-lagstiftning som gäller
för tjänstesektorer || De viktigaste sektorer som omfattas av tjänstedirektivet (2006/123/EG) || · Företagstjänster inklusive tjänster inom fri yrkesverksamhet (advokater, arkitekter, revisorer, skatterådgivare, konsultfirmor, kommunikations- och reklambyråer, patentkontor, certifieringstjänster, idrottsagenter, artistmanagers, rekryteringsföretag, tolkar, veterinärer, lantmätare…) · Byggtjänster och hantverk · Detaljhandel · Fastighetsbranschen · Turism (Hotell, restauranger, caféer, resebyråer, turistguider…) · Privat utbildning Tjänstesektorer || De viktigaste EU-rättsakter som omfattar sektorn Energi || Inre marknaden för naturgas · Europaparlamentets och rådets direktiv 2003/55/EG av den 26 juni 2003 om gemensamma regler för den inre marknaden för naturgas och om upphävande av direktiv 98/30/EG Inre marknaden för el · Europaparlamentets och rådets direktiv 2009/72/EG av den 13 juli 2009 om gemensamma regler för den inre marknaden för el och om upphävande av direktiv 2003/54/EG (Text av betydelse för EES). Inre marknaden för gas · Europaparlamentets och rådets direktiv 2009/73/EG av den 13 juli 2009 om gemensamma regler för den inre marknaden för naturgas och om upphävande av direktiv 2003/55/EG (Text av betydelse för EES). Finansiella tjänster || Handlingsplan för finansiella tjänster och uppföljning (Direktiv 2006/43/EG, direktiv 2006/46/EG, direktiv 2007/63/EG, direktiv 2007/44/EG, direktiv 2009/14/EG, direktiv 2007/36/EG, direktiv 2007/64/EG, direktiv 2009/111/EG, direktiv 2009/44/EG, direktiv 2010/76/EU, direktiv 2009/49/EG, direktiv 2011/61/EU, direktiv 2011/89/EU) Hälso- och sjukvård || · Europaparlamentets och rådets direktiv 2011/24/EU av den 9 mars 2011 om tillämpningen av patienträttigheter vid gränsöverskridande hälso- och sjukvård · Europaparlamentets och rådets direktiv 2005/36/EG av den 7 september 2005 om erkännande av yrkeskvalifikationer Posttjänster || · Direktiv 97/67/EG · Direktiv 2002/39/EG · Direktiv 2008/06/EG Telekommunikation || · Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 1211/2009 av den 25 november 2009 om inrättande av organet för europeiska regleringsmyndigheter för elektronisk kommunikation (Berec) och byrån Europaparlamentets och rådets direktiv 2002/22/EG av den 7 mars 2002 om samhällsomfattande tjänster och användares rättigheter avseende elektroniska kommunikationsnät och kommunikationstjänster ändrat genom Europaparlamentets och rådets direktiv 2009/136/EG av den 25 november 2009 Europaparlamentets och rådets direktiv 2002/21/EG av den 7 mars 2002 om ett gemensamt regelverk för elektroniska kommunikationsnät och kommunikationstjänster ändrat genom Europaparlamentets och rådets direktiv 2009/140/EG av den 25 november 2009 Europaparlamentets och rådets direktiv 2002/20/EG av den 7 mars 2002 om auktorisation för elektroniska kommunikationsnät och kommunikationstjänster ändrat genom direktiv 2009/140/EG Europaparlamentets och rådets direktiv 2002/19/EG av den 7 mars 2002 om tillträde till och samtrafik mellan elektroniska kommunikationsnät och tillhörande faciliteter ändrat genom direktiv 2009/140/EG Europaparlamentets och rådets direktiv 2002/58/EG av den 12 juli 2002 om behandling av personuppgifter och integritetsskydd inom sektorn för elektronisk kommunikation ändrat genom direktiv 2006/24/EG och direktiv 2009/136/EG Transporter || Vägtransporter · Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 1072/2009 av den 21 oktober 2009 om gemensamma regler för tillträde till den internationella marknaden för godstransporter på väg · Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 1073/2009 av den 21 oktober 2009 om gemensamma regler för tillträde till den internationella marknaden för persontransporter med buss och om ändring av förordning (EG) nr 561/2006 · Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 1370/2007 av den 23 oktober 2007 om kollektivtrafik på järnväg och väg och om upphävande av rådets förordning (EEG) nr 1191/69 och (EEG) nr 1107/70 Sjötransporter · Rådets förordning (EEG) nr 4055/86 av den 22 december 1986 om tillämpning av principen om frihet att tillhandahålla tjänster på sjötransportområdet mellan medlemsstater samt mellan medlemsstater och tredje land · Rådets förordning (EEG) 3577/92 av den 7 december 1992 om tillämpning av principen om frihet att tillhandahålla tjänster på sjötransportområdet inom medlemsstaterna (cabotage) Järnvägstransporter · Rådets direktiv 91/440/EEG av den 29 juli 1991 om utvecklingen av gemenskapens järnvägar, EGT L 237, 24.8.1991, s. 25. · Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 913/2010 av 22 september 2010 om ett europeiskt järnvägsnät för konkurrenskraftig godstrafik Luftfart · Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 1008/2008 av den 24 september 2008 om gemensamma regler för tillhandahållande av lufttrafik i gemenskapen · Rådets direktiv 96/67/EG av den 15 oktober 1996 om tillträde till marknaden för marktjänster på flygplatserna inom gemenskapen Inre vattenvägar · Rådets förordning (EG) nr 1356/96 om gemensamma bestämmelser för transport av gods eller passagerare på inre vattenvägar mellan medlemsstater, i syfte att införa frihet att tillhandahålla sådana transporttjänster · Rådets förordning (EEG) nr 3921/91 om villkoren för att transportföretag skall få utföra inrikes transporter av gods eller passagerare på inre vattenvägar i en annan medlemsstat än den där de är hemmahörande || Sektorer som inte omfattas av sådan sekundärlagstiftning || · Spelbranschen · Verksamhet kopplad till officiell myndighetsutövning (enligt artikel 51 i fördraget) · Privata säkerhetstjänster · Notarier, utmätningsmän · Taxi och hamntjänster Bilaga II – Förteckning över initiativ
och tidsplan Politikområden || Åtgärder || Tidsplan 1. Nolltolerans för bristande efterlevnad || Ø Medlemsstaterna gör sin lagstiftning helt förenlig med tjänstedirektivet. Ø Kommissionen tillämpar nolltolerans genom överträdelseförfaranden, i synnerhet för prioriterade sektorer. || Omedelbart Omedelbart 2. Maximera de ekonomiska effekterna av tjänstedirektivet || Ø Kommissionen inleder en sakkunniggranskning med medlemsstaterna för att ta ny ställning till specifik lagstiftning för prioriterade sektorer. Ø Medlemsstaterna avskaffar alla återstående oberättigade eller oproportionerliga begränsningar och analyserar de ekonomiska vinsterna av att avskaffa motiverade krav. Ø Prioriterade åtgärder som medlemsstaterna ska vidta i enlighet med landsspecifika rekommendationer inom ramen för den europeiska planeringsterminen. Ø Medlemsstaterna ökar sina ansträngningar för att förbättra användningen av informationssystemet för den inre marknaden. Ø Kommissionen inleder en dialog med försäkringssektorn för att säkerställa lämpligt försäkringsskydd för tjänsteleverantörer som även omfattar verksamhet i andra medlemsstater. Ø Kommissionen bedömer framstegen och överväger alternativa lösningar, inklusive lagstiftning, om nödvändigt. || Inleds 2012 Resultaten analyseras i mitten av 2013 Omedelbart Från och med 2012 Omedelbart Omedelbart I slutet av 2013 3. Modernisering av regelverket för tjänster inom fri yrkesverksamhet || Ø Europaparlamentet och rådet antar ett förslag till moderniserat direktiv om erkännande av yrkeskvalifikationer. Ø Kommissionen bistår medlemsstaterna i genomförandet av landsspecifika rekommendationer om tjänster inom fri yrkesverksamhet som ett led i den europeiska planeringsterminen för 2013. Ø Kommissionen lägger fram ett meddelande för att främja ömsesidigt erkännande av reglerade yrken. || Före utgången av 2012 2012 - 2013 2013 4. Säkerställa att tjänstedirektivet är till nytta för konsumenterna || Ø Medlemsstaterna kontrollerar att nationella bestämmelser som genomför klausulen om icke-diskriminering efterlevs. Ø Kommissionen föreslår målinriktade åtgärder för att övervaka tillämpningen och vidtar åtgärder när brister upptäcks. Ø Kommissionen utfärdar kompletterande specifik vägledning om artikel 20. Ø Kommissionen samarbetar med företagen för att säkerställa att konsumenterna kan handla över gränserna. Ø Kommissionen informerar, i nära samarbete med medlemsstaterna, konsumenterna om deras rättigheter på den inre marknaden enligt tjänstedirektivet, genom en informationskampanj som ingår i Europaåret för medborgarna. || Omedelbart Mitten av 2013 Slutet av 2013 Omedelbart Bedömning av situationen i mitten av 2013 2013 5. Få den inre marknadens bestämmelser att fungera i praktiken || Ø Medlemsstaterna ser till att deras lagstiftning och förfaranden är helt förenliga med direktivet om erkännande av yrkeskvalifikationer och direktivet om e-handel. Ø Kommissionen kontrollerar efterlevnaden av dessa direktiv på ett kraftfullt sätt, tillämpar överträdelseförfaranden när så krävs. || Omedelbart Omedelbart 6. Sektorsspecifika behov: 6.1 Ömsesidigt erkännande av specialisttjänster 6.2 Lagstiftningen om konsumentskydd: Ökad harmonisering inom vissa sektorer 6.3 Detaljhandel och företagstjänster: Särskilda initiativ || Ø Kommissionen säkerställer att friheterna enligt fördraget får fullt genomslag genom att verka för en ökad användning av klausuler om ömsesidigt erkännande i framtida förslag till sektorsspecifik lagstiftning som inrättar system för godkännande av experter som tillhandahåller specialiserade tjänster Ø Medlemsstater säkerställer fullt genomslag för EU-lagstiftning som kräver godkännande av experter från andra medlemsstater och utnyttjar informationssystemet för den inre marknaden för att underlätta kontroll av att kraven uppfylls i andra medlemsstater. Ø Fortsätta att anpassa de tekniska standarderna, i synnerhet genom EU:s standardiseringsmekanismer (CEN), inom områden där det finns stora skillnader i det nationella genomförandet av EU-lagstiftning. Ø Kommissionen verkar för att, när så är lämpligt, säkerställa ökad harmonisering i framtida EU-lagstiftning om konsumentskydd. Europaparlamentet och rådet bör göra gemensamma insatser för att uppnå detta syfte för att säkerställa att den inre marknaden får fullt genomslag. Ø Kommissionen gör en översyn av direktivet om paketresor. Ø Kommissionen samarbetar med de nationella tillsynsorganen för att säkerställa ett korrekt genomförande av EU:s regelverk för konsumentskydd som är sammanhängande och omfattar hela regelverket, med vederbörlig hänsyn till rättigheterna och bestämmelserna på den inre marknaden. Ø Kommissionen antar en europeisk handlingsplan för detaljhandel som omfattar en EU-strategi för denna sektor. Ø Kommissionen inrättar en högnivågrupp för företagsrelaterade tjänster som ska studera brister inom denna sektor. || När framtida förslag antas Omedelbart Pågår När framtida förslag antas 2012 I början av 2013 2012 Hösten 2012 7. Mot andra generationens gemensamma kontaktpunkter || Ø Medlemsstaterna ser till att deras gemensamma kontaktpunkter är helt förenliga med tjänstedirektivet. Ø Medlemsstaterna utvecklar andra generationens kontaktpunkter: (1) som omfattar alla förfaranden under företagens livscykel, (2) är flerspråkiga, och (3) är mer användarvänliga. Kommissionen kommer tillsammans med medlemsstaterna att fastställa kriterier för andra generationens gemensamma kontaktpunkter i form av en stadga. Ø Kommissionen tar initiativ till en kommunikationskampanj om gemensamma kontaktpunkter, samordnar medlemsstaternas arbete för att öka kontaktpunkternas närvaro på internet och för en dialog med branschorganisationer för att öka företagens medvetenhet om kontaktpunkterna och främja användningen av dem ytterligare. || Omedelbart 2012–2014 2013 [1] Kommissionens studie The Economic Impact of the Services Directive: a first assessment
following implementation, offentliggjord på
följande webbplats:
http://ec.europa.eu/economy_finance/publications/economic_paper/2012/index_en.htm. [2] I siffran
2,6 % ingår ovannämnda 0,8 % av ytterligare BNP i EU samt de
extravinster på upp till 1,8 % av BNP som skulle kunna uppnås med ett mer
ambitiöst scenario där medlemsstaterna avskaffar nästan alla begränsningar. [3] Uttalande av
Europeiska rådets ledamöter den 30 januari 2012. [4] Kommissionens
arbetsdokument Detailed information on the implementation of Directive
2006/123/EC on services in the internal market, kommissionens
arbetsdokument Results of the performance checks of the internal market for
services (construction, business services and tourism). [5] COM(2012) 299, Insatser
för stabilitet, tillväxt och arbetstillfällen, 30 maj 2012. [6] Se
kommissionens arbetsdokument Detailed information on the implementation of
Directive 2006/123/EC on services in the internal market, [7] Europeiska rådets
slutsatser mars 2012. [8] COM(2012) 299 av
den 30 maj 2012. [9] Mer detaljer
finns i Commission Staff Working Document with a view to establishing
guidance on the application of Article 20(2) of Directive 2006/123/EC on
services in the internal market. [10] Kommissionens
arbetsdokument Results of the performance checks of the internal market for
services (construction, business services and tourism). [11] En strategi för
konsumentpolitiken i EU - Att öka förtroendet och tillväxten, COM (2012)
225 final. [12] Övervakning av
marknaden för handel och distribution ”Mot en mer effektiv och rättvis inre
marknad för handel och distribution 2020”, KOM (2010) 355. [13] Rapport från
EuropReport of the European Parliament of 1 June 2011 on a more efficient and
fairer retail market (2010/2109(INI).