RAPPORT FRÅN KOMMISSIONEN TILL EUROPAPARLAMENTET, RÅDET, EUROPEISKA EKONOMISKA OCH SOCIALA KOMMITTÉN SAMT REGIONKOMMITTÉN Tillämpningen av rådets förordning (EG) nr 1435/2003 av den 22 juli 2003 om stadga för europeiska kooperativa föreningar (SCE-föreningar) /* COM/2012/072 final */
RAPPORT FRÅN KOMMISSIONEN TILL
EUROPAPARLAMENTET, RÅDET, EUROPEISKA EKONOMISKA OCH SOCIALA KOMMITTÉN SAMT
REGIONKOMMITTÉN Tillämpningen av
rådets förordning (EG) nr 1435/2003 av den 22 juli 2003 om stadga för
europeiska kooperativa föreningar (SCE-föreningar) (Text av betydelse för EES) INNEHÅLLSFÖRTECKNING 1........... Inledning......................................................................................................................... 4 2........... Syftet med stadgan......................................................................................................... 4 3........... Tillämpning av stadgan för
SCE-föreningar: inventering av SCE-föreningar....................... 5 4........... Positiva och negativa faktorer som
enligt det offentliga samrådet påverkar bildandet av SCE-föreningar 6 4.1........ Allmän tendens............................................................................................................... 6 4.2........ Positiva och för kooperativ
specifika drivkrafter för att bilda en SCE-förening.................. 6 4.3........ Bedömning av andra angivna fördelar.............................................................................. 6 4.4........ Negativa faktorer............................................................................................................ 7 5........... Orsaker till att stadgan för
SCE-föreningar utnyttjats relativt sällan................................... 7 6........... Frågan om förenkling...................................................................................................... 8 7........... Utveckling när det gäller
fördelningen av SCE-föreningar................................................. 8 8........... Rapportering om särskilda frågor
och möjliga ändringar av förordningen........................... 9 8.1........ Rapportering om de särskilda frågor
som anges i artikel 79 i förordningen........................ 9 8.2........ Förenkling av hänvisningarna till
nationell lagstiftning....................................................... 10 9........... Slutsats......................................................................................................................... 10
1.
Inledning
Förordningen om europeiska kooperativa
föreningar (SCE-föreningar efter den latinska beteckningen Societas
Cooperativa Europaea) antogs den 22 juli 2003[1], två år efter antagandet av
stadgan för Europabolag (SE-bolag efter den latinska beteckningen Societas
Europaea)[2].
SCE-förordningen kompletteras av rådets direktiv 2003/72/EG om
arbetstagarinflytande inom SCE-föreningar[3].
Fristen för att anpassa den nationella lagstiftningen till SCE-förordningen och
SCE-direktivet var den 18 augusti 2006.
2.
Syftet med stadgan
Huvudmålet med stadgan är att underlätta
kooperativs gränsöverskridande och transnationella verksamhet[4]. I likhet med stadgan för
SE-bolag är stadgan för SCE-föreningar ett frivilligt rättsinstrument. Vid
gränsöverskridande verksamhet kan företag välja att bilda en SCE-förening eller
ett nationellt kooperativ. En SCE-förening kan bildas på något av
följande sätt: ·
Genom ombildning av ett nationellt kooperativ med
driftsenheter i en annan medlemsstat. ·
Genom fusion mellan två eller flera kooperativ från
olika medlemsstater. ·
Av minst fem fysiska personer och företag oavsett
juridisk form med verksamhet i olika länder. ·
Av minst två företag eller fem fysiska personer med
hemvist i minst två medlemsstater. Alla dessa alternativ har en transnationell
dimension, eftersom grundarna måste komma från minst två länder. Syftet med stadgan för SCE-föreningar är att
undanröja rättsliga hinder för bildande och förvaltning av kooperativa grupper
från olika medlemsstater. Deras gränsöverskridande affärsverksamhet hämmas av
skillnaderna mellan lagarna om kooperativ i olika länder. SCE-förordningen
syftar till att begränsa dessa problem genom att kooperativ kan omstrukturera
sig genom gränsöverskridande fusioner. En SCE-förening kan flytta sitt säte
till en annan medlemsstat än den medlemsstat där den ursprungligen bildades.
Enligt förordningen kan en SCE-förening välja det system för företagsstyrning
som passar bäst. Systemet kan vara monistiskt eller dualistiskt: styrelsen kan
ha ett tillsynsorgan eller inte. Enligt
artikel 79 i SCE-förordningen ska kommissionen lägga fram en rapport om
tillämpningen av förordningen fem år efter dess ikraftträdande. Vid behov ska
rapporten innehålla förslag till ändring av förordningen. Tillämpningen av
direktivet, där det föreskrivs ordningar för arbetstagarinflytande i
SCE-föreningar, granskades 2010[5].
I syfte att samla in
nödvändiga uppgifter för denna rapport beställde kommissionens generaldirektorat
för näringsliv (GD Näringsliv) en extern undersökning[6], som lades fram i september
2010. I april 2011 inledde GD Näringsliv ett offentligt samråd om
resultaten och rekommendationerna i undersökningen. Samtidigt meddelade
kommissionen i inremarknadsakten[7]
att den hade för avsikt att undersöka om SCE-förordningen behöver ändras eller
förenklas för att bättre tillvarata kooperativens intressen. I sitt meddelande om
initiativet för socialt företagande av den 25 oktober 2011[8] sade kommissionen att den
beroende på resultatet av det offentliga samrådet kanske skulle föreslå en
förenkling av SCE-förordningen för att stärka dess självständighet i
förhållande till nationell lagstiftning och göra det lättare att bilda sociala
kooperativ. Resultatet från det
offentliga samrådet offentliggjordes strax därefter, i november 2011[9]. Denna rapport bygger på de
resultaten.
3.
Tillämpning av stadgan för SCE-föreningar:
inventering av SCE-föreningar
I november 2011 fanns
det 24 registrerade SCE-föreningar i de 30 EU-/EES-medlemsstaterna: fem i
Italien, sju i Slovakien, en vardera i Frankrike, Liechtenstein, Nederländerna,
Spanien och Sverige, tre i Ungern, två Tyskland och två i Belgien.
SCE-förordningen skulle ha trätt i kraft 2006, men det stora flertalet medlemsstater
iakttog inte denna frist. I december 2011 hade tre medlemsstater ännu inte
vidtagit nödvändiga åtgärder för att säkerställa en effektiv tillämpning av
förordningen. I bilagan till denna rapport finns närmare
uppgifter om inventeringen av SCE-föreningar och deras kännetecken.
4.
Positiva och negativa faktorer som enligt det
offentliga samrådet påverkar bildandet av SCE-föreningar
4.1.
Allmän tendens
Enligt yrkesorganisationerna finns det ingen
allmän tendens som gäller för alla kooperativ. När man beslutar huruvida man
ska bilda ett nationellt kooperativ eller en SCE-förening och bestämmer i
vilket land det är bäst att registrera en SCE-förening, är beskattning en av de
viktigaste frågor som beaktas. I stadgan för SCE-föreningar regleras dock inte
beskattning, eftersom detta omfattas av lagstiftningen i det land där
SCE-föreningen har sitt säte. Således skiljer sig beskattningen av
kooperativens inkomster, bolagsskatten, beskattningen av vinster eller
överskott som delas ut till kooperativmedlemmarna samt beskattningen av
odelbara tillgångar fortfarande åt mellan olika länder. Efter beskattning är övriga frågor – i
fallande betydelseordning – som beaktas de arbetsrättsliga bestämmelserna samt
hur komplicerad och relativt sträng den nationella lagstiftningen om kooperativ
är. När affärsmän beslutar om var ett kooperativ ska registreras föredrar de
dessutom länder med goda kommunikationsnät och företagsvänliga administrativa
villkor.
4.2.
Positiva och för kooperativ specifika drivkrafter
för att bilda en SCE-förening
Enligt kooperativ och yrkesorganisationer är
den största fördelen med att bilda en SCE-förening att få en europeisk image. Denna image kan hjälpa grundarna av ett kooperativ
att komma in på marknader där ett europeiskt varumärke är lättare att
marknadsföra än ett nationellt. Detta gäller
främst områden såsom tillhandahållande av sociala tjänster. Flera organisationer uppger också att rätten
att bilda en SCE-förening är en fördel för dem som driver kooperativ, eftersom
de kan betona att de tillhör den kooperativa rörelsen i allmänhet när de
vill grunda ett dotterföretag i ett annat land eller ett gränsöverskridande
gemensamt företag. Vissa berörda parter anser
att stadgan för SCE-föreningar har en symbolisk karaktär, genom att den bidrar
till att göra företagen inom den sociala ekonomin mer synliga. Kooperativen framhåller att deras affärsmodell
skiljer sig från de traditionella kapitalassociationernas. Den bygger på
solidaritet, demokratisk styrning, medlemmarnas deltagande och närhet till
medlemmar och kunder, med målet att tillvarata deras intressen snarare än
ledningens.
4.3.
Bedömning av andra angivna fördelar
De flesta berörda parter ser inte
SCE-föreningars övernationella karaktär som en potentiell fördel när
gränsöverskridande strukturförändringar genomförs inom en koncern. Endast stora
kooperativa finansinstitut och ömsesidiga försäkringsbolag tycks vara
intresserade av denna egenskap hos SCE-föreningar, eftersom de anser den vara
till hjälp vid omorganisering och förenkling av koncernstrukturen. I
december 2011 hade dock inga sådana SCE-föreningar bildats. Möjligheten att flytta sätet till en annan medlemsstat anses vara varken en viktig drivkraft eller
en verklig komparativ fördel med SCE-föreningar jämfört med nationella
kooperativ. Denna fråga togs upp i det offentliga samrådet, men inga svar
lämnades. I praktiken hade i december 2011 ingen SCE-förening flyttat sitt
säte. I det offentliga samrådet fick de beröra
parterna också frågan om huruvida de uppskattade möjligheten att bilda en
SCE-förening för att genomföra en gränsöverskridande fusion. Ingen av
den betraktade detta som en viktig drivkraft. Såvitt kommissionen känner till
hade i december 2011 inga sådana fusioner ägt rum. Företagen tycks inte heller vara intresserade
av att ombilda nationella kooperativ till SCE-föreningar, eftersom inga
berörda parter lämnat synpunkter på detta alternativ.
4.4.
Negativa faktorer
Under samrådet framkom flera problem med
tillämpningen av SCE-förordningen i fråga om både bildandet och driften av
SCE-föreningar. Det största problemet vid bildandet av
SCE-föreningar är den bristande kännedomen om SCE-strukturen i
företagskretsar. De viktigaste negativa faktorerna är etableringskostnaderna,
de komplicerade förfarandena (p.g.a. de många hänvisningarna till
nationell lagstiftning) och den rättsliga osäkerheten i fråga om vilken
lag som gäller i varje enskilt fall. Flera berörda parter ser också kravet på
minst 30 000 euro i kapital som ett hinder, åtminstone för
fysiska personer som vill bilda små SCE-föreningar för att samarbeta över gränserna.
Det alternativa synsättet är dock att ett tillräckligt kapital visar att
företaget är seriöst. Vissa uppgiftslämnare betraktar reglerna om arbetstagarinflytande
som en negativ faktor, eftersom reglerna enligt dem är betungande och
komplicerade. Dessa regler anses också vara oproportionerliga när de endast
gäller några få anställda. Arbetstagarorganisationer och andra uppgiftslämnare
pekar dock inte på några problem inom detta område.
5.
Orsaker till att stadgan för SCE-föreningar
utnyttjats relativt sällan
Deltagarna
i samrådet menar att stadgan för SCE-föreningar utnyttjats relativt sällan inte
bara för att den är komplicerad, utan främst för att företag som väljer att
driva verksamhet som ett kooperativ tenderar att ha starka band till sitt
lokalområde. Syftet med ett kooperativ är
trots allt att tjäna de medlemmar som deltar direkt i den demokratiska
förvaltningen av företaget. Det
stora flertalet kooperativ är småföretag som verkar inom landsgränserna. Flera sammanslutningar av berörda parter betvivlar
därför att stadgan för SCE-föreningar alls medför några fördelar. Dessutom tenderar människor som grundar kooperativ
att använda sig av sitt eget lands lagar, som de känner till bättre. Vissa uppgiftslämnare framhåller också att
SCE-förordningen genomfördes mycket sent (med flera års fördröjning) i många
medlemsstater, även i länder såsom Frankrike, Italien och Spanien, där den
kooperativa rörelsen är mycket stark.
6.
Frågan om förenkling
Alla berörda parter tycks tro att stadgans
komplexitet är ett stort hinder för att SCE-strukturen ska blir en framgång.
Den europeiska organisation som företräder alla nationella och sektoriella
sammanslutningar av kooperativ i EU uppger att de nationella lagarna om
kooperativ verkar vara enklare och mer flexibla. Flera berörda parter anser att
förordningens komplexitet (med de många hänvisningarna till nationell
lagstiftning) avskräcker inte bara kooperativ utan även andra typer av företag
som annars skulle vara intresserade av att organisera sin verksamhet genom en SCE-förening. De berörda parterna är eniga om att
SCE-förordningen är i stort behov av en förenkling för att stora och små
företag ska utnyttja den i större utsträckning. På grund av de många
hänvisningarna till nationell lagstiftning medför denna typ av förordning inga
verkliga fördelar för kooperativ. I december 2011 hade ingen av de stora
kooperativa koncerner som verkar eller planerar att verka på europeisk nivå
utnyttjat SCE-strukturen. En mycket stor
detaljhandelskoncern, som samlar nationella kooperativ som är ledande på sina
hemmamarknader, har valt att bilda ett kooperativ enligt belgisk lag i stället
för en SCE-förening. Likaledes genomfördes en stor fusion av jordbruks- och
mejerikooperativ i Belgien, Tyskland och Nederländerna inte i form av en SCE-förening[10].
7.
Utveckling när det gäller fördelningen av
SCE-föreningar
Det finns inget positivt samband mellan den
kooperativa rörelsens styrka och betydelse i ett land och antalet
SCE-föreningar i landet. Frankrike, Tyskland, Italien och Spanien är exempel på
länder där företagen har visat begränsat intresse för att bilda SCE-föreningar,
trots att de nationella myndigheterna aktivt främjar den kooperativa rörelsen
och nationella organisationer ger kooperativen ett starkt tekniskt och
juridiskt stöd. Dessutom tycks det i några få medlemsstater
finnas ett antal vilande eller inaktiva SCE-föreningar enligt samma mönster som
för vilande SE-bolag. Det handlar om företag utan verksamhet som bildats av
professionella tillhandahållare i dessa länder och som är till salu. Det verkar
som att utländska aktörer köper befintliga vilande SCE-föreningar främst för
att spara tid och pengar och för att undvika det komplicerade
etableringsförfarandet och förhandlingarna om medarbetarinflytande.
Kommissionens kunskaper om vad som händer med de vilande SCE-föreningarna när
de aktiverats är begränsade.
8.
Rapportering om särskilda frågor och möjliga
ändringar av förordningen
8.1.
Rapportering om de särskilda frågor som anges i
artikel 79 i förordningen
Enligt artikel 79 i SCE-förordningen ska
det i denna rapport undersökas om SCE-föreningar bör tillåtas att ha sitt
huvudkontor och sitt säte i olika medlemsstater. Det ska dessutom undersökas om
bestämmelser i en SCE-förenings stadgar bör tillåtas att avvika från eller
komplettera de nationella lagarna om kooperativ, även när sådana undantag inte
medges nationella kooperativ. Dessa båda frågor tas även upp i
SE-förordningen, eftersom de avser såväl Europabolags som Europakooperativs
funktionssätt och drift. Enligt artikel 79 ska det i denna rapport
också undersökas om man bör tillåta bestämmelser som gör det möjligt att dela
upp en SCE-förening i två eller flera nationella kooperativ och tillåta
särskilda rättsmedel vid bedrägeri eller misstag vid registreringen av en
SCE-förening som inrättats genom fusionering. Dessa båda frågor avser specifikt
SCE-föreningar, eftersom det inte finns någon lagstiftning på detta område som
motsvarar tredje, sjätte och tionde bolagsrättsdirektiven[11], som gäller för publika
aktiebolag. Kommissionen förfogar inte över tillräckliga
upplysningar om dessa frågor för att kunna dra några tydliga slutsatser. Det
beror på att så få SCE-föreningar har bildats och på att förordningen började
tillämpas så sent i medlemsstaterna. Följande punkter bör dock framhävas: ·
Frågan om huruvida en SCE-förening bör tillåtas att
ha sitt huvudkontor i ett annat land än det där den har sitt säte verkar inte
ha någon betydelse för den kooperativa rörelsen. De berörda parter som deltog i
samrådet lämnade inga synpunkter i denna fråga. Kooperativ är företag med
starka band till lokalsamhället och måste bibehålla starka förbindelser med de
områden där de verkar, på samma sätt som traditionella kapitalassociationer. ·
Frågan om huruvida en SCE-förenings stadgar bör
tillåtas att avvika från de nationella lagarna om kooperativ är ett ämne som
intresserar alla berörda parter. Det råder delade meningar om huruvida
SCE-föreningar bör ges större självständighet gentemot den nationella
lagstiftningen. De flesta uppgiftslämnarna anser att SCE-förordningen bör ge
kooperativmedlemmarna möjlighet att välja den styrningsmodell och
styrningsstruktur som bäst motsvarar deras mål och behov. I vissa svar
uttrycktes dock allvarliga reservationer, som gick ut på att det med en sådan
självständighet finns risk för att SCE-föreningar avviker från den kooperativa
affärsmodellens principer och värden. Uppgiftslämnarna ansåg också att
SCE-föreningar inte bör undantas från de obligatoriska reglerna om skydd av
minoritetsmedlemmars och anställdas rättigheter. ·
Frågorna om uppdelning av en SCE-förening i två
eller flera nationella kooperativ och om rättsmedel om en fusion upphävs verkar
inte röra kooperativ, åtminstone än så länge. I december 2011 verkade inga
SCE-föreningar ha bildats genom fusion.
8.2.
Förenkling av hänvisningarna till nationell
lagstiftning
SCE-förordningen baserades delvis på stadgan
om SE-bolag, som antagits två år tidigare. Många av de regler om
SCE-föreningar som är allmänt tillämpliga och inte specifika för kooperativ är
upprepningar av liknande bestämmelser som man enades om i rådet och
Europaparlamentet när SE-förordningen antogs. Det gäller t.ex. reglerna om
fusioner, om de tillämpliga lagarnas rangordning och om flytt av ett företags
huvudkontor samt kravet på ett gränsöverskridande inslag. SCE-förordningen innehåller också många
hänvisningar till den nationella lagstiftningen om kooperativ eller om publika
aktiebolag. Till exempel måste en SCE-förening hålla föreningsstämma minst en
gång per år, om inte den nationella lagstiftningen om kooperativ föreskriver
att stämmor ska hållas oftare, och vid en fusion för att skydda borgenärerna
ska den omfattas av den nationella lagstiftningen om fusion av publika
aktiebolag. SCE-förordningen innehåller dessutom en rad
alternativ eller hänvisningar som ger medlemsstaterna möjlighet att föreskriva
att SCE-föreningar ska agera på ett visst sätt. Dessa inleds ofta med orden ”En
medlemsstat får föreskriva”. Vid fusioner får en medlemsstat t.ex. anta
bestämmelser som är avsedda att ge lämpligt skydd för medlemmar som motsatt sig
fusionen. I andra fall används lydelser såsom ”Om lagstiftningen i den
medlemsstat där SCE-föreningen har sitt säte medger det”. För att förenkla förordningen kan de mer än 30
artiklar som innehåller sådana alternativ och hänvisningar grupperas i tre huvudkategorier.
Den första kategorin omfattar bestämmelser om frågor som är gemensamma för
SCE-förordningen och SE-förordningen. Den andra kategorin omfattar bestämmelser
med en direkt hänvisning till lagstiftningen om publika aktiebolag. Den tredje
kategorin omfattar bestämmelser med hänvisningar och alternativ beträffande
verksamhet och frågor som är specifika för kooperativ. ·
När det gäller artiklarna i den första kategorin
tänker kommissionen vid behov föreslå ändringar av dessa bestämmelser i
enlighet med de pågående diskussionerna om ändring av motsvarande artiklar i
SE-förordningen. Problemen är identiska och lösningarna bör vara desamma för
båda förordningarna. ·
När det gäller artiklarna i den andra kategorin
anser kommissionen att den bör genomföra omfattande samråd med berörda parter
om huruvida hänvisningarna till publika aktiebolag fortfarande är nödvändiga.
Vissa berörda parter anser att man genom dessa hänvisningar ofta åsidosätter
den befintliga nationella lagstiftningen om kooperativ. Dessutom har inte alla
medlemsstater särskild lagstiftning om kooperativ. ·
När det gäller artiklarna i den tredje kategorin
kommer kommissionen, när det i förordningen står att en viss bestämmelse gäller
för SCE-föreningar endast om detta är tillåtet enligt nationell lagstiftning,
att samråda med berörda parter om hur SCE-förordningen kan göras mer
självständig gentemot nationell lagstiftning.
9.
Slutsats
Efter denna rapport tänker kommissionen
samråda med berörda parter om huruvida och hur SCE-förordningen bör
förenklas. I detta syfte samarrangerar kommissionen två stora
konferenser med anledning av att FN utsett 2012 till Kooperationens år. Den
första, för intresseorganisationer, kommer att hållas i Bryssel i april 2012.
Den andra kommer att äga rum i september 2012 under det cypriotiska
ordförandeskapet och samla företrädare för medlemsstaterna. Inom dessa forum kommer kommissionen att fråga
de berörda parterna om enskilda artiklar bör förenklas genom att hänvisningarna
till lagstiftning om publika aktiebolag stryks och ersätts och om
SCE-förordningen kan göras mer självständig gentemot nationell lagstiftning. I ett bredare sammanhang ingår även frågan om
de europeiska juridiska formerna, såsom SE-bolag och SCE-föreningar, och
behovet av en översyn av dem i de pågående diskussionerna om framtiden för EU:s
bolagsrätt. Resultaten av dessa diskussioner kommer att bidra till
kommissionens bedömning av detta behov och, i förekommande fall, av de
instrument som ska användas för att uppfylla det europeiska näringslivets krav på
enhetligare konkurrensvillkor, bättre lagstiftning och förenkling. BILAGA Tillämpningen av rådets förordning (EG) nr 1435/2003 av den 22
juli 2003 om stadga för europeiska kooperativa föreningar (SCE-föreningar) 1. Inledning Denna bilaga åtföljer kommissionens rapport om tillämpningen av
SCE-förordningen. Den innehåller en inventering och beskrivning av befintliga
SCE-föreningar. 2. Inventering
av SCE-föreningar Enligt den information som samlades in under
undersökningen[12]
och uppgifterna i förteckningen över befintliga SCE-föreningar från
Libertas-institutet i Tyskland[13]
fanns det den 22 november 2011 24 registrerade SCE-föreningar i
EU-/EES-medlemsstaterna. Information om antalet befintliga SCE-föreningar inhämtades främst från
de nationella experter som deltog i SCE-undersökningen. Detta antal har
kontrollerats mot uppgifterna i Europeiska unionens officiella tidning
(EUT) och Tender Electronic Daily (TED). I EUT finns inga uppgifter alls
om 2 av de 24 SCE-föreningarna, 13 anges som SE-bolag, 3 anges som europeiska
ekonomiska intressegrupperingar (EEIG) och bara 7 anges som SCE-föreningar. Att
EUT missar många av de europeiska juridiska formerna har andra forskare redan
framhållit i samband med undersökningen om tillämpningen av SE-förordningen[14]. Antalet
SCE-föreningar ökade mellan 2006 och 2009. Under 2010 och 2011 bildades färre
nya SCE-föreningar än under 2009. Mellan 2006 och november 2011 bildades en
SCE-förening under 2006, fem under 2008, åtta under 2009, sju under 2010 och
tre under 2011. 3. SCE-föreningar och
deras kännetecken 3.1. Grundarnas nationalitet Det finns mycket begränsad information om nationaliteten hos grundarna
av de befintliga SCE-föreningarna. I förordningen finns inga krav på att sådana
uppgifter ska offentliggöras när SCE-föreningen registreras. Enligt
artikel 13 ska ett meddelande om registrering av en SCE-förening
offentliggöras för kännedom i EUT. Meddelandet ska innehålla uppgift om
SCE-föreningens firma, registreringsnummer, registreringsdatum och
registreringsort, datum och ort för offentliggörandet i hemlandet samt
föreningens säte och dess verksamhetsområde. Uppgifterna skickas vanligen till
EU:s publikationsbyrå från det nationella registret inom en månad efter det att
SCE-föreningen registrerats i hemlandet. Undersökningen visar att av de fem italienska SCE-föreningarna bildades
en med en finländsk och en spansk partner, en annan med ett franskt ömsesidigt
bolag och en tredje med en maltesisk medgrundare. Det finns inga närmare
uppgifter utöver dem som krävs enligt förordningen om nio SCE-föreningar (sex
slovakiska, en fransk, en tysk och en ungersk). Att uppgifter saknas beror
antingen på att de berörda SCE-föreningarna är nybildade eller på att
SCE-föreningarna vägrade att lämna de begärda uppgifterna till de nationella
experterna när undersökningen gjordes. 3.2. Geografisk spridning Slovakien är det land där det finns flest
registrerade SCE-föreningar: sju stycken. Sex av dem kan dock betraktas som
vilande SCE-föreningar, eftersom de är registrerade på samma adress och har
samma verksamhetsområde. Italien kommer på andra plats med fem SCE-föreningar,
vilket stämmer överens med att Italien är ett land med väl utvecklade
kooperativ som främjas av staten i enlighet med artikel 45 i
konstitutionen. Att det inte finns någon nationell genomförandelag har inte
hindrat folk från att bilda SCE-föreningar i Italien. Därefter följer Belgien
och Ungern. I 20 länder (18 EU-medlemsstater och 2 EES-länder) har inga
SCE-föreningar bildats. 3.3. Metoder för bildande Samtliga 14 SCE-föreningar för vilka
det finns uppgifter om detta har bildats från grunden i enlighet med
artikel 2.1 första, andra och tredje strecksatserna i SCE-förordningen,
dvs. a) ”av minst fem fysiska personer bosatta i minst två medlemsstater”, b) ”av minst fem fysiska personer och bolag … som … har hemvist i eller
omfattas av lagstiftningen i minst två olika medlemsstater”, c) ”av bolag … som omfattas av lagstiftningen i minst två olika
medlemsstater”. Mer exakt har sex SCE-föreningar
bildats i enlighet med led a, sex i enlighet med led b och två i
enlighet med led c. Hur övriga SCE-föreningar bildats är okänt. Inga har
dock bildats genom fusion eller ombildning. Det finns ingen information om att
någon SCE-förenings säte flyttats eller om att SCE-föreningar försatts i
likvidation eller omvandlats till en nationell juridisk form. I artikel 1.2 i förordningen
föreskrivs följande: ”Om inte en SCE-förenings stadgar, vid den SCE-föreningens
bildande, föreskrivit något annat skall varje medlem vara ansvarig endast med den
andel av kapitalet han tecknat. Om medlemmarna i SCE-föreningen är begränsat
ansvariga, skall SCE-föreningens firma innehålla orden ’förening med begränsat
ansvar’ efter förkortningen SCE.” När det gäller den juridiska formen är 13 av
de 24 SCE-föreningarna registrerade som föreningar med begränsat ansvar: 7 i
Slovakien, 3 i Italien och 3 i Ungern. Det är dock osäkert vilken ansvarsgrad
som gäller i övriga SCE-föreningar. 3.4. Verksamhetsområden,
styrelsestruktur, tecknat kapital och antal anställda Enligt tillgängliga uppgifter är de flesta befintliga SCE-föreningar
tjänsteleverantörer. Sju SCE-föreningar kan betraktas som ”sociala kooperativ”
eller ”sociala företag” i den mening som avses i initiativet för socialt
företagande[15],
med mål såsom sysselsättning för utsatta människor, medicinsk rådgivning och
tjänster på hälsoområdet. Sju andra SCE-föreningar är verksamma på
fastighetsområdet. Två är verksamma i byggbranschen och tre tillhandahåller
företagsrådgivning. När det gäller styrelsens struktur har fem SCE-föreningar valt
det monistiska[16]
systemet och tio det dualistiska[17].
Alla italienska SCE-föreningar har valt det dualistiska systemet. Femton SCE-föreningar bildades med ett tecknat kapital
motsvarande eller nära minimikravet på 30 000 euro. En SCE-förening
bildades med ett tecknat kapital på 110 000 euro. På grund av bristen
på uppgifter går det inte att lägga fram en genomsnittlig balansräkning
för de befintliga SCE-föreningarna. Nettoomsättningen är känd för två
SCE-föreningar: 2009 hade den ena en nettoomsättning på 1 000 euro
och den andra en nettoomsättning på mindre än 15 000 euro. Antalet anställda i de tolv SCE-föreningar för vilka det finns
uppgifter om detta är sammanlagt 32. De är främst anställda hos två
SCE-föreningar (den ena har tretton anställda, den andra tio). Sex
SCE-föreningar har bara en eller två anställda, och fyra har uppgett att de
inte har några anställda. Tabell – Befintliga SCE-föreningar (den 22 november 2011) Land || Antal SCE-föreningar ÖSTERRIKE || 0 BELGIEN || 2 BULGARIEN || 0 CYPERN || 0 TJECKIEN || 0 DANMARK || 0 ESTLAND || 0 FINLAND || 0 FRANKRIKE || 1 TYSKLAND || 2 GREKLAND || 0 UNGERN || 3 ISLAND || 0 IRLAND || 0 ITALIEN || 5 LETTLAND || 0 LIECHTENSTEIN || 1 LITAUEN || 0 LUXEMBURG || 0 MALTA || 0 NEDERLÄNDERNA || 1 NORGE || 0 POLEN || 0 PORTUGAL || 0 RUMÄNIEN || 0 SLOVAKIEN || 7 SLOVENIEN || 0 SPANIEN || 1 SVERIGE || 1 FÖRENADE KUNGARIKET || 0 TOTALT ANTAL SCE-FÖRENINGAR || 24 [1] EUT L 207, 18.8.2003, http://eur-lex.europa.eu/LexUriServ/LexUriServ.do?uri=OJ:L:2003:207:0001:0024:SV:PDF. [2] Rådets förordning (EG) nr 2157/2001 av den 8 oktober 2001 om stadga
för Europabolag, EGT L 294, 10.11.2001, s. 1, http://eur-lex.europa.eu/smartapi/cgi/sga_doc?smartapi!celexplus!prod!DocNumber&lg=sv&type_doc=Regulation&an_doc=2001&nu_doc=2157. [3] Rådets direktiv 2003/72/EG av den 22 juli 2003 om komplettering av
stadgan för europeiska kooperativa föreningar med avseende på
arbetstagarinflytande, EUT L 207, 18.8.2003, s. 25, http://eur-lex.europa.eu/smartapi/cgi/sga_doc?smartapi!celexapi!prod!CELEXnumdoc&numdoc=32003L0072&model=guichett&lg=sv. [4] Kommissionen lade fram förslaget 1992 tillsammans med
två andra förslag, ett om europeiska föreningar och ett om europeiska
ömsesidiga bolag, vilka kommissionen drog tillbaka 2006 till följd av bristen
på framsteg i förhandlingarna i rådet. De
tre förslagen ingick i ett paket om främjande av företag inom den sociala
ekonomin. Förslagen lades fram som svar
på önskemål från aktörer inom den sociala ekonomin om att ha möjlighet att
bilda egna europeiska juridiska former och därigenom säkerställa lika
konkurrensvillkor med traditionella kapitalassociationer. [5] Rapport från kommissionen till rådet, Europaparlamentet,
Europeiska ekonomiska och sociala kommittén och Regionkommittén om översynen av
rådets direktiv 2003/72/EG av den 22 juli 2003 om komplettering av stadgan för
europeiska kooperativa föreningar vad gäller arbetstagarinflytande (KOM(2010)
481,
16.9.2010). [6] Study on the implementation of the Regulation
1435/2003 on the Statute for a European Cooperative Society (SCE): Executive Summary and Part I: Synthesis and
comparative report (http://ec.europa.eu/enterprise/policies/sme/files/sce_final_study_part_i.pdf) och Part II: National Reports (http://ec.europa.eu/enterprise/policies/sme/files/sce_final_study_part_ii_national_reports.pdf). [7] KOM(2011) 206: http://eur-lex.europa.eu/LexUriServ/LexUriServ.do?uri=CELEX:52011DC0206:SV:NOT. [8] KOM(2011) 682: http://ec.europa.eu/internal_market/social_business/index_en.htm. [9] Sammanfattning
av svaren: http://ec.europa.eu/enterprise/policies/sme/files/public-consultation-files/summary_replies_en.pdf. [10] Coopernic (COOPérative Européenne de Référencement
et de Négoce des Indépendants Commerçants) Scrl är
ett europeiskt inköpskooperativ av oberoende detaljhandlare och näringsidkare (Centres E.
Leclerc, Colruyt, Conad, Coop och Rewe). Sammanslutningen syftar
till att ge oberoende detaljhandlare möjlighet att utbyta kunskaper och sänka
leveranskedjekostnaderna. I december 2007
meddelade
Friesland Foods and Campina att de tänkte gå samman. Ett år
senare, i december 2008, godkände de europeiska konkurrensmyndigheterna
fusionen till Friesland Campina. [11] http://ec.europa.eu/internal_market/company/official/index_en.htm#directives. [12] Tabellen i tillägg 4 till del I i undersökningen
innehåller de viktigaste uppgifterna om befintliga SCE-föreningar: http://ec.europa.eu/enterprise/policies/sme/files/sce_final_study_part_i.pdf. [13] Libertas – Europäisches Institut GmbH: http://www.libertas-institut.com/de/EWIV/List_SCE.pdf. [14] Eidenmüller, Engert, Hornuf, 2009, ”Incorporating under
European Law: The Societas Europaea as a Vehicle for Legal Arbitrage”, i European
Business Organization Law Review, vol. 10. [15] KOM(2011) 682: http://eur-lex.europa.eu/LexUriServ/LexUriServ.do?uri=COM:2011:0682:FIN:SV:PDF. [16] En styrelse med enbart ett förvaltningsorgan. [17] En styrelse med ett ledningsorgan och ett tillsynsorgan.