2.3.2013   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

C 62/32

—

Regionkommittén betonar att lokala och regionala myndigheter ansvarar för en betydande andel av de offentliga utgifterna i Europa, att offentliga investeringar på nivåerna under den nationella i regel koncentreras till ett antal prioriterade sektorer som har avgörande betydelse för Europa 2020-strategins framgång och anser därför att större politisk prioritet bör ges till skapandet av samverkanseffekter mellan EU:s budget och de nationella och subnationella (lokala och regionala) budgetarna.

—

EU-budgeten – trots att den är relativt liten – och Europeiska investeringsbanken (EIB) har en hävstångseffekt som är mycket viktig för att stimulera investeringar i hela EU.

—

Regionkommittén välkomnar de pågående debatterna i EU om hur man kan komplettera den befintliga ekonomiska och monetära unionen med en integrerad budgetram för EU och anser att den höga graden av beroende och spridningseffekter mellan euroområdets ekonomier och budgetpolitik gör det nödvändigt att utveckla en finanspolitisk kapacitet som kan underlätta anpassning till ekonomiska störningar.

—

Vi är emellertid bekymrade över att man strävar efter större centralisering av makt och beslutsfattande utan att subnationella myndigheter tas med i diskussionen, och konstaterar att en äkta finanspolitisk union förutsätter att man definierar rättigheterna och ansvaret för de olika styresnivåerna (finanspolitisk federalism), skapar ett tydligare sammanhang mellan anpassning av politiken och beslutsfattande rörande budgeten, samt har en ambitiös vision om hur man kan förbättra de vertikala samverkanseffekterna mellan EU-budgeten och de nationella och lokala/regionala budgetarna med hjälp av passande samordningsmekanismer.

—

Vi välkomnar att kommissionens rapport om de offentliga finanserna i EMU 2012 för första gången innehåller ett kapitel om decentralisering på skatteområdet i EU, och uppmanar kommissionen att i framtida årliga utgivningar av rapporten inkludera ett motsvarande kapitel om situationen för de offentliga finanserna på nivåerna under den nationella.

—

Vi uppmanar kommissionen att överväga fördelarna med och de praktiska möjligheterna (samt eventuella administrativa problem/kostnader) att arbeta för en större harmonisering av budgetcyklerna i EU, och att främja och uppmuntra användningen av medellånga budgetramar på nivån under den nationella.

—

Vi uppmanar kommissionen att offentliggöra en grönbok som tar upp dessa frågor.

Föredragande

Rhodri Glyn THOMAS (UK–EA), ledamot av den walesiska nationalförsamlingen

1.

Regionkommittén betonar att lokala och regionala myndigheter ansvarar för en betydande andel av de offentliga utgifterna i Europa: År 2011 utgjorde de offentliga utgifterna på nivåerna under den nationella 16,7 % av BNP och 34 % av de totala offentliga utgifterna i Europa (motsvarande siffror för bara den lokala nivån är 11,9 %, dvs. 272,2 miljarder euro, och 24,3 %), och ca två tredjedelar av de direkta investeringarna i Europa 2011 (1).

2.

Vi konstaterar att offentliga investeringar på nivåerna under den nationella i regel koncentreras till ett antal prioriterade sektorer som har avgörande betydelse för Europa 2020-strategins framgång, såsom ekonomiska frågor, utbildning, miljö, bostadssektorn och offentliga anläggningar, vilket betyder att nedskärningarna (26 % i Storbritannien, över 30 % i Spanien) kommer att påverka möjligheterna att uppnå Europa 2020-målen (t.ex. har kapitalinvesteringsbudgeten skurits ner med 42 % i Wales).

3.

Vi önskar därför att större politisk prioritet ges till skapandet av samverkanseffekter mellan EU:s budget och de nationella och subnationella (lokala och regionala) budgetarna i syfte att uppnå avtalade EU-prioriteringar, i synnerhet Europa 2020-strategin. Vi hänvisar till Europaparlamentets undersökning från 2010, där det konstateras att synergieffekterna mellan EU:s strategiska politiska mål och budgetpolitiken i allmänhet är svaga, och att de nationella budgetarna sällan nämner på vilket sätt de bidrar till att uppfylla målen i Lissabonstrategin [Europa 2020] eller andra EU-strategier (2).

4.

Vi betonar att i denna tid av kris, där man på nationell och subnationell nivå skär ner överallt, vilket orsakar ett enormt tryck på de offentliga utgifterna, blir en förbättring av "effektiviteten och resultaten" ett viktigt politiskt mål.

5.

Kommittén gläder sig över att Europeiska rådet i sina slutsatser betonar att "de möjligheter till en avvägning mellan behoven av produktiva offentliga investeringar och budgetdisciplinmålen som EU:s befintliga finanspolitiska ramverk erbjuder" bör "utnyttjas" ytterligare inom stabilitets- och tillväxtpaktens preventiva aspekt. Denna aspekt blir ännu mer aktuell mot bakgrund av att Internationella valutafonden nyligen upptäckte att de så kallade finanspolitiska multiplikatorerna, som mäter budgetkonsolideringens konsekvenser för tillväxten, var betydligt högre än vad analytiker hade förutsett under skuldkrisen. Kommittén förväntar sig därför att kommissionen behandlar frågan ytterligare i det aviserade meddelandet om kvaliteten på de offentliga utgifterna, där man bland annat bör ta upp frågan om att göra åtskillnad mellan nuvarande utgifter och investeringar i budgetunderskottsberäkningarna för att undvika att offentliga investeringar med nettovinster på lång sikt räknas som negativa investeringar.

6.

Vi betonar att diskussionen om samverkanseffekter på inget sätt bör användas som en falsk motivering till att rättfärdiga nedskärningen av den föreslagna fleråriga budgetramen eller användas som en ursäkt för att "åternationalisera" finansieringen av delar av EU-budgeten (t.ex. strukturfonderna i "rikare" medlemsstater) eller för att legitimera makroekonomisk villkorlighet.

7.

Regionkommittén påminner om att EU:s budget utgör en liten andel (omkring 2 %) av de totala offentliga utgifterna i EU och inte räcker till för att inbringa de 1 800 miljarder euro i framtidsinriktade direkta investeringar som behövs för flaggskeppsinitiativen under Europa 2020-strategin (vilket konstateras i Europaparlamentets rapport om förslagen till flerårig budgetram). Det betyder att de överordnade målen för Europa 2020-strategin bara kan uppnås om man effektivt mobiliserar offentliga och privata medel på nationell nivå och under nationell nivå, bland annat genom lånefinansiering och främjande av offentlig-privata partnerskap.

8.

EU-budgeten – trots att den är relativt liten – och Europeiska investeringsbanken (EIB) har en hävstångseffekt som är mycket viktig för att stimulera investeringar i hela EU, i synnerhet (men inte uteslutande) genom fonderna under den gemensamma strategiska ramen (GSR), som används på regional nivå (ofta av lokala och regionala myndigheter), och som har en viktig multiplikatoreffekt på ekonomin.

9.

Vi påpekar att under den ekonomiska krisen har EU-medel från i synnerhet GSR-fonderna tillhandahållit stabil och säker finansiering till lokala och regionala myndigheter och ofta varit den enda finansieringskällan som stött offentliga investeringar och centrala initiativ, när lokala, regionala och nationella budgetar drastiskt har skurits ned. I fråga om EIB-lån har EU-medlen också bidragit till att fylla ett stort hål i den lånebaserade finansieringen, som är ett resultat av finanskrisens följder. Vi betonar att de föreslagna makroekonomiska villkoren kan ha en negativ inverkan på GSR-finansieringens uppfattade stabilitet.

10.

Vi framhäver dessa investeringars hävstångs- och multiplikatoreffekt med tanke på direkta och indirekta fördelar för den lokala ekonomin och ekonomin i allmänhet:

11.

Vi upprepar att GSR-fonderna inte bara fungerar som en hävstång för finansieringen, utan också politiskt, genom att de lokala och regionala strategiska prioriteringarna anpassas till prioriteringar på EU-nivå, och att de har andra fördelar som stärkta partnerskap och gränsöverskridande samarbete, vilket det finns ett stort antal goda exempel på i hela Europa. Vi betonar också värdet av EIB-stöd, via olika finansiella låneinstrument, när det gäller kapacitetsuppbyggnad på lokal och regional nivå i syfte att hantera och genomföra nya och innovativa system.

12.

Vi anser dock att den låga utnyttjandegraden i vissa delar av Europa tyder på att det finns "flaskhalsar" i genomförandet av Sammanhållningsfonden och strukturfonderna i praktiken. Vi noterar i synnerhet bristande administrativa arrangemang, kapacitet och regelverk i en del medlemsstater och myndigheter under nationell nivå som upptäcktes i en OECD-undersökning nyligen (3), och behovet av att åtgärda dessa brister.

13.

Vi välkomnar kommissionens insatser för att rationalisera och förenkla bestämmelserna för förvaltning, genomförande och rapportering av projekt som stöds med GSR-medel, vilket borde kunna öka utnyttjandegraden. Vi erkänner att det behövs en balans mellan effektiva kontroller och tillräcklig flexibilitet för att avlägsna onödiga lagstiftningsbördor, och välkomnar därför att kontrollen i högre grad görs riskbaserad.

14.

Regionkommittén beklagar att de nationella och regionala myndigheter som förvaltar EU-programmen fortfarande åläggs en börda i form av förhandsfinansiering av investeringar. Denna ekonomiska börda är svår att hantera i den rådande situationen som präglas av begränsningar på finansmarknaderna. Om man inför principen om förhandsfinansiering av investeringar kommer EU att gå miste om en unik möjlighet att tillföra ekonomiska medel som är direkt avsedda att stimulera ekonomin och främja strukturella förändringar genom att bidra med större förskott som möjliggör finansiering vid rätt tillfälle så att återbetalningar kan påbörjas.

15.

Kommittén anser att det är oacceptabelt med en flerårig budgetram, där anslagen från den gemensamma strategiska ramen är lägre än kommissionens förslag för perioden 2014–2020, eftersom detta skulle leda till att EU försvagas vid en tidpunkt då dess styrka verkligen behöver öka.

16.

Vi efterlyser större öppenhet i lokala och regionala budgetprocesser, så att det tydligt anges hur stora belopp GSR-fonderna har bidragit med till regionens investeringsstrategier, och att det i de årliga budgetförslagen framgår hur EU-finansieringen är tänkt att användas under budgetperioden. Vi uppmanar de lokala och regionala myndigheterna att lägga fram exempel på god praxis för detta tillvägagångssätt i budgetplaneringen.

17.

De lokala myndigheterna i EU är oroliga över att medlemsstaternas (och regionala) regeringar kan förhindra ett fullt utnyttjande av de rättsliga instrument under strukturfondsbestämmelserna som gör det möjligt att vidaredelegera delar av verkställandet och genomförandet av program. Vi rekommenderar att detta rättas till i programmen för 2014–2020 för att optimera användningen av de nya instrument (integrerade regionala investeringar, integrerade insatser, gemensamma handlingsplaner och lokalt ledd utveckling) som ingår i förslaget till förordning om gemensamma bestämmelser för GSR-fonderna.

18.

Mot bakgrund av detta välkomnar vi initiativbetänkandet om samverkanseffekter i EU-budgeten, som särskilt fokuserar på GSR-fonderna och som Europaparlamentet antog den 15 januari 2013. Vi noterar med intresse exemplen på lokala initiativ som syftar till att förenkla genomförandet av finansieringsprogrammen för stödmottagarna.

19.

Vi ställer oss fullständigt bakom Europaparlamentet, som i sin resolution om "Den europeiska planeringsterminen för samordning av den ekonomiska politiken: genomförande av 2012 års prioriteringar" uppmanar kommissionen att i sin kommande årliga tillväxtöversikt "fullt ut beakta […] EU-budgetens roll i processen med den europeiska planeringsterminen genom att lägga fram faktagrundade och konkreta uppgifter om dess utlösningseffekter, katalysatoreffekter, synergieffekter och kompletterande effekter på de samlade offentliga utgifterna på lokal, regional och nationell nivå".

20.

Vi önskar ytterligare diskussioner om möjligheterna att inom ramen för EU:s lagstiftning rationalisera och förenkla genomförandet av program i praktiken, så att krafterna fokuseras på att stödja projekt och initiativ som skapar en förändringsprocess. I detta sammanhang kunde man fundera på möjligheten att skapa en "enda fond för regionala investeringar" (som för samman de olika EU-fonderna och fonder på nationell nivå och på nivån under den nationella) eller en kontaktpunkt (en "one stop shop") där fonderna kan utnyttjas med harmoniserade bestämmelser, omfattande och tydlig rådgivning och större vikt på hållbara resultat, så att medlen når slutanvändarna snabbare och genomförandet blir mer strategiskt i praktiken. Gemensam programplanering och gemensamt genomförande för alla fonder skulle göra samordningen bättre och minska överlappningar.

21.

Vi anser att en diskussion om samverkanseffekter mellan EU:s budget och nationella och subnationella budgetar också måste beakta samverkanseffekter inom EU-budgeten, bland annat tematiska program som Horisont 2020, Erasmus för alla, programmet för social förändring och social innovation, Fonden för ett sammanlänkat Europa, Cosme osv., som har direkt relevans och inverkan på regional nivå och en tydlig koppling till GSR-fondernas prioriteringar såsom FoU och innovation, utbildning och små och medelstora företags konkurrenskraft.

22.

Vi välkomnar därför de ansträngningar som gjorts för att förbättra lagstiftningen för 2014–2020 till stöd för samverkanseffekter, till exempel artikel 55.8 i förordningen om GSR-fonderna, och efterlyser större synlighet för projekt/initiativ som utvecklas med hjälp av dessa nya bestämmelser, i syfte att öka medvetenheten om hur sådana samverkanseffekter kan uppnås i praktiken.

23.

Vi uppmanar kommissionen att noggrant utreda hur styrningen av EU:s ekonomiska politik och annan offentlig ekonomisk reglering påverkar den regionala och lokala nivåns möjligheter att besluta om innehållet i sina budgetar.

24.

Vi beklagar att den pågående debatten om att stärka den ekonomiska, monetära och politiska unionen i Ekonomiska och monetära unionen (EMU) och EU i allmänhet begränsas till de viktigaste EU-institutionerna och medlemsstaternas regeringar, utan eller med mycket lite hänsyn till nivåerna under den nationella, trots att en starkare centralisering av kontrollen på EU-nivå kan påverka budgetbehörigheten och budgetansvaret för myndigheterna under den nationella nivån och decentraliseringen på skatteområdet.

25.

Vi beklagar också att lokala och regionala myndigheter i EU fortfarande inte effektivt engageras på ett meningsfullt sätt i den europeiska planeringsterminen, såsom framgår av Regionkommitténs tredje övervakningsrapport om Europa 2020-strategin som offentliggjordes i oktober, och upprepar att samverkanseffekter mellan budgetprocesser inte kan uppnås utan synergier i den politiska beslutsprocessen och övervakningsprocessen.

26.

Regionkommittén välkomnar de pågående debatterna i EU om hur man kan komplettera den befintliga ekonomiska och monetära unionen med en integrerad budgetram för EU som säkerställer en hållbar budgetpolitik i medlemsstaterna.

27.

Denna diskussion fortsätter och kan komma att ha betydande följder för hur frågor angående samverkanseffekter mellan EU-budgeten och nationella och subnationella budgetar behandlas i framtiden.

28.

Vi är bekymrade över att man strävar efter större centralisering av makt och beslutsfattande utan att subnationella myndigheter tas med i diskussionen, och noterar att kommissionens rapport om de offentliga finanserna i EMU 2012 framhäver det förståndiga i en finanspolitisk federalistisk modell, där ansvaret för skatteuppbörd och utgifter delegeras till myndigheterna under den nationella nivån.

29.

Vi konstaterar att den ändrade ekonomiska styrningen i EU (som infördes genom den europeiska planeringsperioden, sexpackslagstiftningen, fördraget om stabilitet, samordning och styrning och det föreslagna lagstiftningspaketet för budgetövervakning) har lett till att det på medlemsstatsnivå har utvecklats striktare regler för övervakningen av de lokala och regionala offentliga finanserna (i och med att den s.k. gyllene regeln har överförts från nationell till subnationell nivå i flera medlemsstater).

30.

Det är bekymrande att regler som ingår i mellanstatliga initiativ, exempelvis fördraget om stabilitet, samordning och styrning (dvs. finanspakten), införlivades i nationella författningar eller nationell lagstiftning utan att Regionkommittén först hördes ordentligt om frågans regionala och lokala aspekt. Kommittén betonar att det är viktigt att följa gemenskapsmetoden i de efterföljande stegen mot en finanspolitisk union.

31.

Vi uppmanar till att så snabbt som möjligt på ett mer öppet och effektivt sätt ta med de lokala och regionala myndigheter som har budgetbefogenheter i den pågående diskussionen om dessa frågor, och att se till att Regionkommittén formellt hörs om eventuella efterföljande ändringar i fördragen.

32.

Det förfarande som förr i tiden användes i USA för finanspolitisk federalism är helt annorlunda än det som har använts för de första stegen som tagits mot en finanspolitisk union i EU. I USA valde man en modell där förbundsregeringen varken ålägger eller genomdriver bestämmelser om budgetbalans för delstaterna (eller delstaterna för lokala myndigheter): Bestämmelserna antogs enhälligt av delstaterna och genomfördes oberoende av förbundsregeringen, som har fastställt en tydlig regel om att inte bistå med hjälp. Resultatet är att berörda myndighetsnivåer på grund av processens utformning fullt ut ansvarar för den. EU:s skuldbromsar regleras däremot centralt och övervakas av EU-domstolen, och det tycks på förhand uteslutet att en medlemsstat (eller ens en kommun i en medlemsstat) kan gå i konkurs.

33.

Vi anser därför att den höga graden av beroende och spridningseffekter mellan euroområdets ekonomier och budgetpolitik gör det nödvändigt att utveckla en finanspolitisk kapacitet som kan underlätta anpassning till ekonomiska störningar inom ramen för en integrerad budgetram för EU.

34.

Vi stöder – som ett sätt att utveckla en finanspolitisk kapacitet inom ramen för en integrerad budgetram för EU – att man ytterligare undersöker idén om en "flexibilitetsreserv" i EU-budgeten. En sådan mekanism skulle, samtidigt som budgetprinciperna om ettårighet och öppenhet iakttas, kunna göra att outnyttjade medel under olika budgetposter kan överföras till att stödja andra insatser, i stället för att automatiskt returneras till medlemsstaterna, vilket är i linje med Europaparlamentets resolutioner om den fleråriga budgetramen av den 13 juni och den 23 oktober 2012.

35.

En äkta finanspolitisk union förutsätter dock att man definierar rättigheterna och ansvaret för de olika styresnivåerna (finanspolitisk federalism), skapar ett tydligare sammanhang mellan anpassning av politiken och beslutsfattande rörande budgeten, samt har en ambitiös vision om hur man kan förbättra de vertikala samverkanseffekterna mellan EU-budgeten och de nationella och lokala/regionala budgetarna med hjälp av passande samordningsmekanismer.

36.

Vi uppmanar kommissionen att under det första halvåret av 2013 offentliggöra en grönbok som tar upp dessa frågor och de punkter som behandlas nedan.

37.

Regionkommittén önskar att man fastställer grundläggande principer som ska följas i arbetet mot större samverkanseffekter i budgetarna:

38.

Vi förstår det så att EU-budgeten (i nuläget) främst har som uppgift: (i) att finansiera EU:s viktigaste gemensamma politik, såsom jordbruk och fiske, och (ii) att stödja andra avtalade politiska mål för EU i överensstämmelse med den delade kompetensen med medlemsstaterna, bl.a. sammanhållningspolitiken, med hjälp av investeringar på medellång sikt. Sådant stöd grundar sig dessutom på etablerade begrepp som (a) mervärde av EU-insatsen, (b) de understödda åtgärdernas additionalitet och (c) EU-insatsernas hävstångs- och multiplikatoreffekter.

39.

Vi önskar att man i de fortsatta diskussionerna om att stärka den ekonomiska, monetära och finanspolitiska unionen fortsätter att diskutera och förtydliga vilka eventuella konsekvenser denna utveckling kan få för EU-åtgärdernas funktion och berättigande, och hur nationella och subnationella budgetprocesser påverkas av detta.

40.

Vi anser att större vertikal samordning av budgetpolitiken leder till större samverkanseffekter om den stöder och stärker subsidiaritetsprincipen, additionaliteten, det europeiska mervärdet och stordriftsfördelarna (4). På så sätt är den därför helt förenlig med subsidiaritetsprincipen som fastställs i EU-fördragen.

41.

Regionkommittén betonar att det är viktigt att det finns exakta och tillförlitliga uppgifter på EU-nivå om offentliga finanser och budgetprocesser ända ner till den lokala och regionala nivån.

42.

Det är en mycket komplex utmaning att skapa samverkanseffekter, eftersom förvaltningsstrukturerna under den nationella nivån är mycket olika i EU.

43.

Vi välkomnar att kommissionens rapport om de offentliga finanserna i EMU 2012 för första gången innehåller ett kapitel om decentralisering på skatteområdet i EU, och uppmanar kommissionen att i framtida årliga utgivningar av rapporten inkludera ett motsvarande kapitel om situationen för de offentliga finanserna på nivåerna under den nationella.

44.

Vi välkomnar andra undersökningar om offentliga finanser och den offentliga investeringskapaciteten samt om den sociala, ekonomiska och finanspolitiska krisens effekter på nivåerna under den nationella, i synnerhet rapporten från DEXIA Crédit Local (DCL)/CEMR och OECD:s undersökningar.

45.

Vi konstaterar dock att det i EU finns relativt lite information om de lokala och regionala offentliga finanserna, och mer generellt mycket knappt med information om samverkanseffekter mellan finanserna på EU-nivå, nationell nivå och subnationell nivå.

46.

Vi uppmanar kommissionen att arbeta vidare med att avhjälpa denna brist och föreslår att det inrättas ett europeiskt forskningsnätverk med universitet med målet att utveckla särskild expertis inom detta viktiga område. Vidare uppmanar vi kommissionen att stödja det projektgrundade erfarenhetsutbytet mellan olika lokala och regionala myndigheter som uppmuntrar främjandet av bästa metoder rörande samverkanseffekter som skapats mellan de subnationella och nationella nivåerna i EU:s medlemsstater.

47.

Vi erkänner att det finns ett antal flaskhalsar i budgetprocesserna och budgetcyklerna i EU, och att de förvärras av att budgetprocesserna under nationell nivå är mycket olika. Medlemsstaternas och subnationella myndigheters budgetcykler är inte harmoniserade med EU:s budgetcykel (som följer kalenderåret), och dessutom baseras den lokala och regionala budgetplaneringen övervägande på årliga cykler i stället för på flerårig planering (vilket kännetecknar EU:s budgetram).

48.

Vi uppmanar kommissionen att överväga fördelarna med och de praktiska möjligheterna (samt eventuella administrativa problem/kostnader) att arbeta för en större harmonisering av budgetcyklerna i EU, och att främja och uppmuntra användningen av medellånga budgetramar på nivån under den nationella (i enlighet med de åtgärder som införts genom sexpackslagstiftningen), samt att utreda hur detta kan fungera inom ramen för den europeiska planeringsterminens årliga cykler.

49.

Vi noterar de pågående förhandlingarna om förslagen till det europeiska national- och regionalräkenskapssystemet i Europeiska unionen (COM(2020) 774 final), och beklagar att det inte är möjligt att jämföra lokala och regionala budgetar (vad gäller struktur, läsbarhet och innehåll) i EU, och att det inte finns någon harmonisering på EU-nivå, vilket gör det svårt att göra meningsfulla jämförelser och analyser.

50.

I enlighet med artikel 3 i direktiv 2011/85/EU (en del av sexpackslagstiftningen) ska medlemsstaterna genomföra ENS 95-standarden i sina nationella offentliga räkenskapssystem och "se till att budgetuppgifter punktligt och regelbundet offentliggörs för alla den offentliga sektorns undersektorer". Vi beklagar att en stor majoritet av medlemsstaterna motsatte sig Eurostats förslag om att införa flera nya indikatorer för offentlig investering på regional NUTS 2-nivå.

51.

Kommittén välkomnar att Eurostat för närvarande undersöker om det är lämpligt att använda harmoniserade allmänna redovisningsnormer för de olika styresnivåerna i hela EU, i syfte att förbättra samverkanseffekterna mellan budgetarna på EU-nivå, nationell nivå och subnationell nivå.

52.

Vi betonar att ENS 95-standarden möjligtvis behöver förbättras för lokala och regionala myndigheter vad gäller frågan om lånekostnader. Enligt räkenskapsmetoden i ENS 95 behandlas finansiella transaktioner (och därmed lån) olika, vilket straffar lokala och regionala myndigheter som vill göra investeringar för att uppnå balans i budgeten. Inom ENS 95-bestämmelserna tas det bara hänsyn till transaktioner som gjorts under det berörda räkenskapsåret, vilket inte gör det möjligt för lokala och regionala myndigheter att kompensera ett tillfälligt underskott på grund av investeringar med reserver eller överfört överskott. För att uppnå överensstämmande resultat i sina räkenskapssystem måste dessa lokala och regionala myndigheter finansiera sina investeringar helt genom att använda egna medel.

53.

Medlemsstater som formellt har integrerat de lokala och regionala myndigheterna i budgetprocessen (intern stabilitetspakt, t.ex. i Belgien, Spanien och Österrike) har oftast utvecklat mekanismer som gör ENS 95-standarderna mer flexibla, så att de fortfarande kan göra investeringar. Det kan t.ex. vara frågan om en flerårig justering av budgetmålen eller system för partiella undantag från investeringsutgiftsmålet för att ta hänsyn till investeringsscykeln.

54.

Vi önskar därför att denna fråga ska lösas på EU-nivå genom att harmonisera bestämmelserna, så att ENS 95-standarden blir mer flexibel och på så sätt gör det möjligt för lokala och regionala myndigheter att investera, samtidigt som man respekterar kraven på sunda offentliga finanser i stabilitets- och tillväxtpakten.

55.

Vi efterlyser större användning av nya innovativa finansieringsmekanismer såsom lån och andra "revolverande fonder", och noterar också de möjligheter som offentlig-privata partnerskap erbjuder. Vi uppmanar Europeiska investeringsbanken att främja kreativa och innovativa investeringar på regional nivå och välkomnar åtgärderna i programperioden 2014–2020 (inklusive GSR-fonderna) för att ytterligare främja dessa aktiviteter.

56.

Det finns stora skillnader i tillgången till finansmarknaderna i EU, och den är inte så väl utvecklad i vissa delar av Europa för de lokala och regionala myndigheterna. Detta bör därför tas upp på EU-nivå.

57.

Vi ser fram emot ytterligare diskussioner om möjligheterna att använda andra innovativa instrument på EU-nivå för att stimulera investeringar och stödja solidariteten för att hjälpa Europa att komma ut ur krisen. Sådana instrument är bland annat EU:s projektobligationer och euroobligationer.