19.1.2013   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

C 17/13


Yttrande från Regionkommittén om ”En europeisk uppförandekod för partnerskap”

2013/C 17/04

REGIONKOMMITTÉNS STÅNDPUNKT

Vi välkomnar kommissionens avsikt att införa krav på att medlemsstaterna organiserar partnerskap för samarbete mellan offentliga myndigheter på nationell, regional och lokal nivå och företrädare för näringslivets och arbetsmarknadens organisationer och icke-statliga organisationer.

Kommittén stöder kommissionens initiativ att komplettera förordningen om gemensamma bestämmelser med en europeisk uppförandekod om partnerskap och beklagar djupt rådets beslut att stryka uppförandekoden från förhandlingspaketet.

Vi uppmanar kommissionen att se till att den europeiska uppförandekoden leder till en verklig balans mellan å ena sidan kravet på att medlemsstaterna respekterar de partnerskapsförpliktelser som fastställs i koden, och å andra sidan medlemsstaternas rätt att behålla sina särskilda möjligheter och hittillsvarande praxis, i synnerhet med beaktande av subsidiaritetsprincipen.

Kommittén betonar att partnerskap är en nödvändig förutsättning för ökad effektivitet i sammanhållningspolitiken, och att bara ett system med flernivåstyre kan koppla samman EU:s strategiska riktlinjer och regionala och lokala utmaningar på ett effektivt sätt.

Kommittén anser att de regionala och lokala myndigheterna fullt ut måste involveras i utarbetandet av partnerskapsavtal och också i fastställandet och genomförandet av regionalpolitikens investeringsprioriteringar.

Kommittén anser att det finns ett behov av att skapa en lämplig partnerhierarki, där de regionala och lokala myndigheterna bör ha en överordnad ställning, eftersom de står för gemensamma ståndpunkter, värderingar och intressen.

Regionkommittén ser ett behov av att anpassa partnerna till programtypen, men ställer sig tveksam till att gruppera programmen med utgångspunkt i finansieringssättet.

Föredragande

Stanisław SZWABSKI (PL–EA), stadsfullmäktiges ordförande i Gdynia

Referensdokument

Kommissionens arbetsdokument – Partnerskapsprincipen i samband med utnyttjandet av de EU-fonder som omfattas av den gemensamma strategiska ramen – inslag i en europeisk uppförandekod för partnerskap

SWD(2012) 106 final

I.   POLITISKA REKOMMENDATIONER

REGIONKOMMITTÉNS STÅNDPUNKT

Inledning

1.

Regionkommittén delar kommissionens uppfattning att partnerskap är en nyckelfaktor i ett framgångsrikt genomförande av Europa 2020-strategin och ett effektivt utnyttjande av de EU-fonder som ingår i den gemensamma strategiska ramen (GSR-fonderna).

2.

Vi välkomnar kommissionens avsikt att införa krav på att medlemsstaterna organiserar partnerskap för samarbete mellan offentliga myndigheter på nationell, regional och lokal nivå och företrädare för näringslivets och arbetsmarknadens organisationer och icke-statliga organisationer för genomförandet av all EU-politik.

3.

Kommittén stöder kommissionens initiativ att komplettera förordningen om gemensamma bestämmelser med en europeisk uppförandekod om partnerskap, ett dokument som konkretiserar och specificerar partnerskapet under utformningen, genomförandet och utvärderingen av programmen och fonderna i den gemensamma strategiska ramen.

4.

Kommittén beklagar djupt rådets beslut att stryka uppförandekoden från förhandlingspaketet, och därigenom ignorera Europaparlamentets och ReK:s ståndpunkt, och de kommer att fortsätta att försvara behovet av ett sådant instrument under programperioden 2014–2020.

5.

Mot bakgrund av ovanstående vill vi uppmana kommissionen att se till att den europeiska uppförandekoden leder till en verklig balans mellan å ena sidan kravet på att medlemsstaterna respekterar de partnerskapsförpliktelser som fastställs i koden, och å andra sidan medlemsstaternas rätt att behålla sina särskilda möjligheter och hittillsvarande praxis.

6.

I samband med detta föreslår kommittén att man överväger att i förslaget till en europeisk uppförandekod för partnerskap införa ett förfarande för förhandsavtal om hur de enskilda medlemsstaterna ska uppfylla kravet på partnerskap i samarbete i enlighet med sina specifika förutsättningar. Bestämmelserna i dessa avtal skulle kunna ligga till grund för kommissionens kontroll av att partnerskapsavtal och program överensstämmer med uppförandekodens krav.

7.

Vi vill påminna om och understryka att sammanhållningspolitiken av naturliga skäl omfattar både en strategisk dimension och decentraliserat ansvar för de enskilda regionala och lokala aktörerna, som har de erfarenheter och fackkunskaper som krävs för ett framgångsrikt genomförande i medlemsstaterna. När den gemensamma strategin har fastställts tillsammans med kommissionen är regionernas uppgift ofta att fatta nyckelbeslut på sådana områden som urval och förvaltning av projekt.

8.

Kommittén betonar att partnerskap därför är en nödvändig förutsättning för ökad effektivitet i sammanhållningspolitiken, där EU:s strategiska riktlinjer måste anpassas till regionala och lokala utmaningar. I praktiken är det bara ett system med flernivåstyre som omfattar alla nivåer som kan koppla samman dessa två dimensioner på ett effektivt sätt. De regionala och lokala myndigheterna är viktiga länkar i flernivåstyret, och de kan därför inte likställas med partner från den icke-statliga sektorn.

9.

Regionkommittén ogillar samtidigt en tillämpning av principen om flernivåstyre som ger de överordnade nivåerna prioritet framför de lägre nivåerna i partnerskapets förfaranden. Den europeiska uppförandekoden om partnerskap bör på ett entydigt sätt uppmuntra medlemsstaterna att effektivt förhindra detta.

10.

Kommittén anser att de regionala och lokala myndigheterna fullt ut måste involveras i utarbetandet av de partnerskapsavtal som undertecknas av kommissionen och medlemsstaterna, och att dessa avtal måste innehålla en bestämmelse om de principer som man har kommit överens om för samarbetet mellan nationella, regionala och lokala myndigheter och som skulle kunna utgöra ett av de förhandsvillkor som fastställs i den allmänna förordningen.

11.

ReK skulle också gärna se att de regionala och lokala myndigheterna spelar en nyckelroll i fastställandet och genomförandet av regionalpolitikens investeringsprioriteringar. Vi uppmanar därför kommissionen att bekräfta de regionala och lokala myndigheternas ledande roll i förhållande till de andra partner som nämns i den europeiska uppförandekoden om partnerskap.

12.

Vi förstår kommissionens vilja att begränsa den europeiska uppförandekoden för partnerskap till minimikrav på medlemsstaterna att involvera partnerna i olika faser i programplaneringen, men samtidigt skulle vi gärna se att dessa krav blir tillräckligt strikta och tydliga för att det ska finnas verkliga partnerskap i de viktigaste frågorna.

13.

ReK understryker subsidiaritets- och proportionalitetsprincipernas särskilda betydelse. De bör å ena sidan möjliggöra och stärka deltagandet i partnerskap för aktörer som har befogenheter på den territoriella nivå där det aktuella programmet genomförs, och å andra sidan leda till att berörda parter deltar på ett sätt som motsvarar deras potential och betydelse för programmets genomförande.

14.

Kommittén vill rikta uppmärksamheten på att medlemsstaterna, oberoende av skillnader i institutioner och politisk kultur, är mycket olika med avseende på yta, befolkningsstorlek och geografisk befolkningsfördelning. Indelningen på nationell, regional och lokal nivå leder därför i praktiken till mycket olika situationer i de enskilda medlemsstaterna, vilket inverkar på hur partnerskapet genomförs.

15.

Vi ser positivt på att kommissionen har för avsikt att anta den europeiska uppförandekoden för partnerskap i form av en delegerad akt omedelbart efter det att förordningen om gemensamma bestämmelser har trätt i kraft. Om man fattar beslut om att ge detta dokument någon annan rättslig status anser kommittén att man bör utveckla lösningar som innebär garantier för en verklig kvalitativ förbättring av efterlevnaden av partnerskapsprincipen under budgetperioden 2014–2020.

Partner

16.

Vi vill påpeka att den europeiska uppförandekoden innehåller en uppdelning av potentiella partner i tre grupper, nämligen a) offentliga myndigheter på regional och lokal nivå, b) näringslivets och arbetsmarknadens organisationer samt c) aktörer som företräder det civila samhället, bl.a. miljöorganisationer, icke-statliga organisationer och organisationer som ansvarar för att främja jämställdhet och bekämpa diskriminering. Detta innebär att mycket olikartade aktörer med mycket skilda möjligheter att verkligen påverka programgenomförandet placeras på samma nivå.

17.

Kommittén anser därför att det finns ett behov av att skapa en lämplig partnerhierarki. De regionala och lokala myndigheterna bör ha en överordnad ställning i partnerskapsprocessen på grund av deras politiska legitimitet och politiska och ekonomiska ansvar. Därmed är de företrädare för allmänintresset och ansvarar också för genomförandet av de många programmen och projekten. Dessutom har regionala myndigheter lagstiftningsbefogenheter i vissa decentraliserade stater.

18.

Kommittén framhåller att formuleringen om ”regionernas” nyckelroll i arbetet med att organisera partnerskapet i ”decentraliserade” stater inte får uppfattas som att det är de nationella myndigheterna som ska spela denna nyckelroll i de övriga medlemsstaterna.

19.

Regionkommittén delar kommissionens ståndpunkt att det framför allt är viktigt att välja ut institutioner, organisationer och grupper som verkligen kan påverka genomförandet av programmet i fråga, eller som i avsevärd grad påverkas av genomförandet.

20.

ReK uppskattar kommissionens erkännande av de förfaranden och metoder som hittills utarbetats i medlemsstaterna för att genomföra partnerskap (workshoppar, enkäter, forum, samråd och möten), men vill samtidigt rikta uppmärksamheten på behovet av att beakta de revolutionära förändringarna i fråga om sociala kommunikationssätt till följd av spridningen av ny telekommunikationsteknik. Den europeiska uppförandekoden om partnerskap bör uppmuntra medlemsstaterna att visa större djärvhet och innovationsförmåga i detta avseende. Detta är också nödvändigt om man vill engagera den unga generationen i partnerskapsprocessen.

21.

Vi delar kommissionens önskan att företrädare för de mest sårbara och marginaliserade grupperna ska delta. Däremot behöver de inte nämnas vid namn i det allmänna dokumentet eftersom det kan handla om olika grupper beroende på lokala förhållanden och det konkreta program det gäller.

22.

Vi vill rikta uppmärksamheten på att den europeiska uppförandekoden för partnerskap, med tanke på de risker för sociala konflikter som konstaterats i det förflutna i samband med genomförandet av vissa initiativ, bör uppmuntra medlemsstaterna att tidigt i processen inleda partnerskap med företrädare för grupper och aktörer som skulle kunna ha en kritisk uppfattning om programmets genomförande.

Regionala, lokala och andra offentliga myndigheter

23.

ReK påminner om att partner som företräder regioner och kommuner oberoende av sina formella befogenheter i den enskilda medlemsstaten står för gemensamma ståndpunkter, värderingar och intressen. Som partner har de därför objektivt sett en annan ställning än branschorganisationerna och arbetsmarknadsparterna, som företräder särintressenas ståndpunkter, värderingar och intressen. Detta faktum bör tydligt återspeglas i den europeiska uppförandekoden för partnerskap.

24.

Regionkommittén föreslår att man i den europeiska uppförandekoden för partnerskap uttryckligen nämner de typer av regionala och lokala aktörer som bör engageras i partnerskapsprocessen. Detta gäller särskilt aktörer som inte utgör territoriella enheter i det berörda medlemslandet: funktionellt definierade områden (stadsområden, landsbygdsområden, infrastrukturområden, naturområden, gränsöverskridande områden, kustområden m.fl.), territoriella grupperingar för interkommunalt samarbete samt samarbetsnätverk för städer och lokalsamhällen.

25.

Vi stöder kommissionens avsikt att i den europeiska uppförandekoden för partnerskap ställa krav på de regionala myndigheter som förvaltar programmen att organisera partnerskapsprocesser under alla faser av genomförandet med företrädare för lokala myndigheter, näringslivsföreträdare och arbetsmarknadsparterna samt företrädare för det civila samhället, bl.a. miljöorganisationer, icke-statliga organisationer och organisationer som ansvarar för att främja jämställdhet och bekämpa diskriminering.

26.

Vi föreslår att kommuner och företrädare för funktionella stadsområden ska involveras i partnerskapsprocessen, inte bara i samband med integrerade territoriella investeringar, utan alltid när det är meningsfullt för ett visst program.

Arbetsmarknadens parter och näringslivets organisationer

27.

Vi instämmer i kommissionens uppfattning att arbetsgivar- och arbetstagarorganisationer måste garanteras lika deltagande i partnerskapen. Man måste dock ta hänsyn till att arbetsgivare och arbetstagare är organiserade i olika hög grad och på olika sätt i skilda medlemsstater. I många branscher gör arbetets art det i praktiken omöjligt att skapa arbetstagarorganisationer. Den europeiska uppförandekoden för partnerskap bör innehålla rekommendationer som inte påbjuder konkreta lösningar, men som innebär att medlemsstaterna måste utarbeta förfaranden för samarbete med näringslivets och arbetsmarknadens organisationer, med beaktande av den specifika nationella, regionala och lokala särarten.

28.

Mot bakgrund av situationen på många europeiska arbetsmarknader bör man bland arbetsmarknadspartnerna beakta organisationer eller institutioner som företräder arbetssökande, särskilt ungdomar och välutbildade.

Organisationer som företräder det civila samhället, bl.a. miljöorganisationer, icke-statliga organisationer och organisationer som ansvarar för att främja jämställdhet och bekämpa diskriminering

29.

Kommittén stöder helhjärtat kommissionens förslag att partnerskap med de många och vitt skilda organisationer som företräder det civila samhället bör bygga på samarbete med paraplyorganisationer och att man bör främja skapandet av olika former av nätverk och samarbeten mellan enskilda organisationer som deltar i partnerskap.

30.

Den europeiska uppförandekoden för partnerskap bör innehålla tydliga och överblickbara principer för urval av representativa icke-statliga organisationer, huvudsakligen med utgångspunkt i deras kompetens och hittillsvarande verksamhet inom det område som programmet gäller.

Partnerskapsprocessen

Anpassa partnerskapen till programmet

31.

Regionkommittén ser ett behov av att anpassa partnerna till programtypen, men ställer sig tveksam till att gruppera programmen med utgångspunkt i finansieringssättet (Europeiska jordbruksfonden för landsbygdsutveckling, Europeiska regionala utvecklingsfonden, Europeiska havs- och fiskerifonden, Sammanhållningsfonden och Europeiska socialfonden), särskilt eftersom man planerar att finansiera program via flera fonder. Vad gäller urvalet av partner bör det fastställas med hänsyn till programtyp och verksamhetsområde.

32.

Vi föreslår att man i den europeiska uppförandekoden för partnerskap skriver in en allmän princip om att det faktum att en typ av partner erkänns som viktig inte på förhand utesluter andra aktörers deltagande i partnerskapet om det finns sakliga skäl för att de ska delta.

33.

I de program som finansieras med medel från Europeiska regionala utvecklingsfonden och Sammanhållningsfonden är det nödvändigt att som partner involvera organisationer som företräder grupperingar av regionala och lokala offentliga myndigheter, bl.a. gränsöverskridande grupperingar.

34.

Partnerskap med organisationer inom forskning och utveckling bör återfinnas inom alla lämpliga program, i en omfattning och en form som motsvarar deras särart, eftersom dagens utvecklingsprocesser är komplicerade och eftersom man behöver tillgång till detaljerad sakkunskap för att kunna påverka förloppet på ett effektivt sätt.

Partnernas deltagande i utarbetandet av programdokumenten

35.

ReK ställer sig bakom kommissionens förslag om att partnerna ska involveras så tidigt som möjligt i programplaneringen, och att detta partnerskap ska vara skilt från förfarandet för den strategiska miljökonsekvensbedömningen.

36.

Vi vill särskilt understryka vikten av att involvera de regionala och lokala myndigheterna i följande programplaneringsfaser: 1) Analys av de utmaningar och behov som ska hanteras genom den gemensamma strategiska ramen. 2) Val av mål och prioriteringar. 3) Samordning av mekanismerna i syfte att uppnå synergieffekter. Kommittén uppmanar samtidigt medlemsstaterna att mer konkret ange med vilka medel man tänker säkerställa ett sådant partnerskap.

Utarbetande av partnerskapsavtal

37.

Kommittén anser att man måste fastställa vissa ramkrav på medlemsstaterna när det handlar om att utforma förfaranden för att skapa verkliga partnerskap i samband med att partnerskapsavtalen utformas.

38.

Kommittén anser att just de lokala och regionala myndigheterna bör vara en ständig deltagare i förhandlingsprocessen i samband med utformningen av partnerskapsavtalen på både nationell och regional nivå.

39.

ReK uppskattar att kommitténs initiativ till territoriella pakter för genomförandet av Europa 2020-strategin har beaktats som ett viktigt inslag i flernivåstyret, men anser samtidigt att detta instrument inte har utnyttjats i tillräcklig utsträckning.

Principerna för deltagande i partnerskapet

40.

Kommittén godtar och stöder kraven på medlemsstaterna enligt förslaget till europeisk uppförandekod att ha tydliga principer i partnerskapsförfarandena när det gäller följande: 1) Tidigt tillhandahållande av dokument. 2) Tillräcklig tid för partnerna att sätta sig in i frågan, för samråd och för reaktion. 3) Säkerställande av informationskanaler. 4) Öppenhet kring svar på förslag och kommentarer. 5) Spridning av resultat.

Information i programdokumenten om hur partnerskapen genomförs

41.

Kommittén godtar och stöder kraven på medlemsstaterna enligt förslaget till europeisk uppförandekod att i partnerskapsavtalen införa detaljerade principer för partnerskapet. Dessa krav bör dock beakta de enskilda medlemsstaternas särart. Detta gäller i synnerhet de offentliga myndigheterna på regional och lokal nivå.

Sammansättning, betydelse och principer för verksamheten i övervakningskommittéerna

42.

Regionkommittén delar kommissionens åsikt att övervakningskommittéerna har en nyckelroll i genomförandet av alla GSR-program. Kommittén godtar och stöder de detaljerade kraven på medlemsstaterna enligt förslaget till europeisk uppförandekod när det gäller partnernas deltagande, särskilt de regionala och lokala myndigheternas deltagande, i inrättandet av övervakningskommittéer. De bör delta i arbetet med att fastställa de officiella principerna för övervakningskommittéerna och i deras löpande verksamhet.

Partnernas deltagande i urvalet av projekt

43.

Kommittén godtar förslaget om att förvaltningsmyndigheterna enligt uppförandekoden bör fastställa detaljerade krav i syfte att 1) involvera berörda partner i arbetet med att fastställa principer för förslagsinfordringar och bedömning av projekt, 2) effektivt förhindra intressekonflikter mellan partnerna, 3) se till att företrädare för parterna som är involverade i urvalet av projekt regelbundet byts ut samt 4) se till att partnerna är fullt medvetna om de skyldigheter som deltagandet i urvalsförfarandet innebär. De regionala och lokala myndigheterna har en särskild roll i urval och bedömning av projekt som påverkar deras territorium.

Partnernas deltagande i rapportering och utvärdering

44.

Kommittén godtar förslaget om att förvaltningsmyndigheterna enligt uppförandekoden bör fastställa detaljerade krav om att involvera partnerna i arbetet med att upprätta den årliga rapporten om genomförandet av programmen, och de regelbundna lägesrapporter om partnerskapsavtalens genomförande som ska lämnas under första halvåret 2017 och 2019, särskilt när det handlar om att lämna information om förloppet och en bedömning av partnernas roll i genomförandet.

45.

Vi ställer oss bakom kommissionens krav på att alla GSR-program ska åtföljas av en utvärderingsplan fastställd av förvaltningsmyndigheten. Kommittén anser också att det måste finnas tungt vägande skäl innan man antar separata regler för utarbetande av utvärderingsplaner för program som finansieras via å ena sidan Europeiska regionala utvecklingsfonden (Eruf), Europeiska havs- och fiskerifonden (EHFF), Sammanhållningsfonden och Europeiska socialfonden (ESF), och å andra sidan Europeiska jordbruksfonden för landsbygdsutveckling (EJFLU).

Stöd till partnerna

46.

Vissa partner, särskilt företrädare för det civila samhället, bl.a. miljöorganisationer, icke-statliga organisationer och organisationer som ansvarar för att främja jämställdhet och bekämpa diskriminering, kan på grund av otillräckliga kunskaper och begränsade resurser få svårigheter att på lämpligt sätt delta i partnerskapsprocessen.

47.

Regionkommittén godtar och stöder därför tanken i förslaget till europeisk uppförandekod på att föreslå för medlemsstaterna att de för över en del av de medel som är avsedda för tekniskt stöd till de svagaste partnerna.

Bryssel den 29 november 2012

Regionkommitténs ordförande

Ramón Luis VALCÁRCEL SISO