13.9.2012   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

C 277/23

—

Regionkommittén välkomnar detta steg för att uppnå ett genuint område med frihet, säkerhet och rättvisa genom budgetförslag där vikten erkänns av att budgeten för invandring, asyl och säkerhet får de resurser som krävs.

—

Regionkommittén framhåller de föreslagna förändringarnas betydelse för de lokala och regionala myndigheterna. De har direkt inverkan på deras skyldigheter och på människors vardagsliv i EU.

—

Regionkommittén framhåller vikten av att man reagerar på de säkerhetsproblem som en ökad global rörlighet har lett till inom ramen för det universella skyddet av de grundläggande rättigheterna och friheterna.

—

Regionkommittén välkomnar inriktningen på flexibilitet och resultat och betonar att detta både förutsätter bra planering och att alla berörda aktörer deltar och känner ansvar. Kommittén framhåller därför att lokala och regionala myndigheter och andra berörda aktörer, t.ex. specialiserade internationella organisationer, det civila samhället och mottagarna själva, måste involveras redan i planeringsstadiet, eftersom det ofta är de som genomför programmen och projekten.

—

Regionkommittén anser att tillgången till finansiering kommer att bli betydligt bättre genom de föreslagna reformerna. Kommittén anser dock att man bör fortsätta att utveckla mekanismer för att sprida information om finansieringsmöjligheter. I större länder skulle lokala och regionala myndigheter kunna användas för att organisera regionala och lokala samråd så att också de organisationer och berörda aktörer kan delta som bedriver verksamhet längre bort från de större städerna.

Föredragande

Samuel AZZOPARDI (MT–PPE), borgmästare i Victoria, Gozo

Referensdokument

1.

Regionkommittén välkomnar detta steg för att uppnå ett genuint område med frihet, säkerhet och rättvisa genom budgetförslag där vikten erkänns av att budgeten för invandring, asyl och säkerhet får de resurser som krävs (1).

2.

Regionkommittén stöder förenklingen av de befintliga instrumenten, som slås ihop till två fonder.

3.

Regionkommittén framhåller de föreslagna förändringarnas betydelse för de lokala och regionala myndigheterna. De har direkt inverkan på deras skyldigheter och på människors vardagsliv i EU.

4.

Regionkommittén framhåller vikten av att man reagerar på de säkerhetsproblem som en ökad global rörlighet har lett till inom ramen för det universella skyddet av de grundläggande rättigheterna och friheterna.

5.

Regionkommittén understryker att man kan göra detta genom att tillämpa samstämmiga instrument på områdena frihet, säkerhet och rättvisa, med respekt för mänskliga rättigheter, solidaritet och ansvar och med särskild tonvikt på jämställdhet mellan könen och icke-diskriminering (2).

6.

Regionkommittén anser att det måste råda balans mellan utgifter för säkerhet och gränser och utgifter på sådana områden som integrering av invandrare och mottagningsförhållanden för asylsökande.

7.

Regionkommittén stöder idén om att inrätta en behovsbaserad budget som bidrar till att det uppstår samverkanseffekter mellan EU:s finansieringsinstrument, framför allt mellan strukturfonderna och fonderna för inrikes frågor. EU borde i sin budget avsätta tillräckliga resurser till inrikes frågor, både genom strukturfonderna och genom specialiserade instrument på området frihet, säkerhet och rättvisa.

8.

Regionkommittén påpekar att bortfallet av möjligheten till kompletterande utnyttjande av andra unions- och gemenskapsinstrument genom upphävandet av rådets beslut 2007/125/RIF kraftigt begränsar den önskade flexibiliteten vid utnyttjandet av finansieringsinstrumenten och äventyrar en smidig vidareutveckling av gränsöverskridande regionala projekt på området för inre säkerhet som hittills finansierats genom stöd enligt mål 3 i Eruf. ReK förespråkar därför att komplementariteten mellan gemenskapsinstrumenten bibehålls.

9.

Regionkommittén framhåller att det behövs en viss grad av flexibilitet i förvaltningen av budgeten och finansieringsinstrumenten, så att det kan göras en riktig översyn efter halva tiden i enlighet med de politiska prioriteringar som har fastställts. Kommittén betonar samtidigt att denna flexibilitet måste utvecklas så att resursfördelningen blir rättvis.

10.

Regionkommittén ställer sig positiv till en invandringspolitik som tar sin början i ursprungsländerna, där hänsyn tas till den europeiska arbetsmarknadens behov och de demografiska förändringarna och som leder till ett system som gynnar alla parter, även ursprungsländerna, som så ofta drar fördel av överföringar från EU (3).

11.

Regionkommittén framhåller att det krävs ett starkt samarbete på EU-nivå för en bättre samordning mellan medlemsstaterna i förvaltningen av EU:s yttre gränser och på vägen mot ett gemensamt europeiskt asylsystem.

12.

Regionkommittén betonar att budgetanvändningen måste medge insyn och att förslag, projekt och uppnådda resultat måste vara synliga, lättillgängliga och begripliga för vanliga medborgare.

13.

Regionkommittén välkomnar inriktningen på flexibilitet och resultat och betonar att detta både förutsätter bra planering och att alla berörda aktörer deltar och känner ansvar. Kommittén framhåller därför att lokala och regionala myndigheter och andra berörda aktörer, t.ex. specialiserade internationella organisationer, det civila samhället och mottagarna själva, måste involveras redan i planeringsstadiet, eftersom det ofta är de som genomför programmen och projekten.

14.

Regionkommittén framhåller att det krävs oberoende övervakning och utvärdering för att se till att de genomförande organisationerna använder och förvaltar medlen effektivt. Detta kan vara ett incitament att förbättra den institutionella effektiviteten. Alla berörda parter måste delta i urvalet av både kvalitativa och kvantitativa indikatorer. Kommittén framhåller att vissa kvalitativa indikatorer kan vara effektiva och kostnadseffektiva. Kommittén anser också att kommissionens och Europaparlamentets tillsyn över fonderna måste stärkas så att övervakningen och utvärderingen blir oberoende.

15.

Regionkommittén anser att tillgången till finansiering kommer att bli betydligt bättre genom de föreslagna reformerna. Kommittén anser dock att man bör fortsätta att utveckla mekanismer för att sprida information om finansieringsmöjligheter. I större länder skulle lokala och regionala myndigheter kunna användas för att organisera regionala och lokala samråd så att också de organisationer och berörda aktörer kan delta som bedriver verksamhet längre bort från de större städerna.

16.

Regionkommittén påpekar att de föreslagna reformerna inte bara har positiva aspekter som förenkling och flexibilitet utan också leder till osäkerhet i fråga om fördelningen av medlen mellan olika sektorer och teman. Kommittén framhåller därför vikten av en behovsbaserad fördelning av medlen med hjälp av grundliga behovsanalyser där prioriteringarna grundar sig på rättigheter. Detta kan uppnås genom att man inför mekanismer och garantier för effektiva prioriteringar, t.ex. att lokala och regionala myndigheter och andra berörda parter deltar när nationella strategier ska utarbetas.

17.

Regionkommittén framhåller att medlen måste fördelas jämnt utifrån den institutionella kapaciteten och projektförslagen och att de inte får komma enbart ett fåtal mottagare till godo.

18.

Om medlen inte räcker till anser Regionkommittén att man borde prioritera de medel som syftar till att skydda människors grundläggande rättigheter och friheter, även sådana som avser grundläggande levnadsförhållanden, könsspecifika frågor och asylrätt, samt resurser för att bygga upp de lokala och regionala myndigheternas förmåga att hantera migrationsströmmar.

19.

Regionkommittén framhåller vikten av en deltagandebaserad strategi om man vill uppnå verkliga resultat och stöder förslag som ålägger medlemsstaterna att organisera partnerskap med alla berörda offentliga myndigheter och med berörda aktörer, inklusive det civila samhället och internationella organisationer, för utveckling, genomförande och övervakning av de nationella programmen.

20.

Regionkommittén är därför angelägen om att partnerskapen mellan berörda parter stärks och görs obligatoriska. Kommittén framhåller att principen i förslaget till förordning om allmänna bestämmelser (4) i nuläget kanske inte kommer att leda till ett tillräckligt bindande deltagande. Medan samordningsmekanismerna ligger fast är det på andra områden en bedömningsfråga om det verkligen kommer att uppstå ett meningsfullt partnerskap eller inte.

21.

Regionkommittén framhåller att det kanske inte är lämpligt att utse en enda ansvarig myndighet för alla de åtgärder som får stöd genom fonderna, trots den förenkling som detta kan innebära. Det måste finnas möjlighet till insyn och kontroll- och balansmekanismer för att besluten ska bli rättvisa. Regionkommittén är orolig för att det kan uppstå rättsliga problem som gör det omöjligt för en myndighet med delegerade befogenheter att arbeta under den nationella ansvariga myndighetens överinseende. Kommittén anser därför att bestämmelserna borde vara så flexibla att alla nationella bestämmelser inom EU kan beaktas och att de inte får tvinga medlemsstaterna att ändra sina konstitutionella strukturer om målsättningarna lika väl kan uppnås genom ett partnerskap.

22.

Regionkommittén välkomnar stegen mot ett ”gemensamt europeiskt asylområde” och framhåller samtidigt att syftet måste vara att uppnå samma standarder som i de bättre systemen och strukturerna och att det inte får ske en allmän sänkning av kvaliteten som i mindre starka system.

23.

Regionkommittén önskar större tydlighet i frågan huruvida Europeiska stödkontoret för asylfrågor bara kommer att använda de medel som det direkt tilldelas eller om det också kommer att ha tillgång till fonder för inrikes frågor.

24.

Regionkommittén konstaterar med tillfredsställelse att kommissionen erkänner de lokala och regionala myndigheternas betydelse i systemen för mottagande och asyl och i integreringen av tredjelandsmedborgare och legala invandrare.

25.

Regionkommittén välkomnar idén om att fokusera på de mest sårbara, däribland offren för människohandel.

26.

Regionkommittén framhåller att integrationen måste vara inriktad på långsiktiga hållbara åtgärder och att man måste komma ihåg att integration är en dubbelriktad process där åtgärderna kan vara inriktade på värdlandet och invandrargrupperna.

27.

Regionkommittén anser att fonderna för inrikes frågor också borde användas för att stödja åtgärder som rekommenderas av kommissionen, som ett erkännande av strategin med flernivåstyre i andra europeiska agendan för integration (5).

28.

Europeiska domstolen för de mänskliga rättigheterna och olika människorättsmyndigheter har granskat de olika former av administrativt frihetsberövande som tillämpas i olika EU-länder, och kommittén framhåller att projekt med anknytning till frihetsberövande endast bör kunna finansieras om de ligger i linje med EU:s lagstiftning och Europadomstolens avgöranden.

29.

Regionkommittén framhåller att familjemedlemmar med internationellt skydd i olika medlemsstater borde ges möjlighet att leva tillsammans och åtnjuta skydd i samma medlemsstat.

30.

Regionkommittén framhåller att Europas gränsregioner måste få ett mer adekvat stöd i fråga om asyl och invandring, framför allt i särskilt svåra tider (6).

31.

Regionkommittén betonar att kriterierna och mekanismerna för omlokalisering inte får vara diskriminerande och att de måste vara inriktade på de mest sårbara, samtidigt som man också måste ta hänsyn till EU:s arbetsmarknad, framför allt för personer som just nu befinner sig i områden med begränsad tillgång till arbetsmarknaden. De borde inte vara inriktade på att prioritera dem som är högkvalificerade och redan integrerade i värdlandet.

32.

Regionkommittén påpekar att de lokala och regionala myndigheterna står väl rustade att delta i arbetet med att skapa sådana mekanismer (7).

33.

Regionkommittén anser att solidariteten i form av stöd till problemtyngda länder bör vara kopplad till respekten för de mänskliga rättigheterna och EU:s mottagningsnormer och på så sätt skapa incitament för förbättringar.

34.

Regionkommittén välkomnar inrättandet av EU:s vidarebosättningsprogram och anser att det bör utarbetas en tydlig ram i partnerskap mellan Europeiska stödkontoret för asylfrågor, FN:s flyktingkommissariat och icke-statliga organisationer. Hänsyn bör tas till bästa praxis i andra delar av världen. EU borde föregå med gott exempel och försöka identifiera och skydda dem som glöms av världssamfundet.

35.

Regionkommittén framhåller behovet av incitament och information om fördelar för att öka det antal platser för vidarebosättning som medlemsstaterna utlovar.

36.

Regionkommittén framhåller behovet av att även i fortsättningen göra en tydlig skillnad mellan vidarebosättning från tredjeland och omlokalisering inom EU samt antalet personer som omfattas av dessa båda program.

37.

Regionkommittén upprepar att programmen i princip bara borde genomföras på frivillig basis och i samklang med målen för utvecklingssamarbetet, samt att repatrieringen borde leda till en hållbar social integration av de människor som berörs (8). Återvändandet måste vara praktiskt genomförbart och innebära att inga nya migrationsplaner uppstår (9). Detta skulle kunna uppnås genom partnerskap med en specialiserad internationell organisation som Internationella organisationen för migration (IOM).

38.

Regionkommittén påpekar att lyckade strategier för återvändande inte bara kan bedömas med hjälp av en rent kvantitativ indikator som antalet återvändande. Som indikator skulle man kunna välja antalet återvändande dividerat med antalet fall och man borde ta hänsyn till långsiktiga kvalitativa faktorer.

39.

Regionkommittén framhåller att den själv absolut måste involveras i arbetet med att förbättra den inre säkerheten i Europa och behovet av att bygga upp de lokala och regionala myndigheternas kapacitet.

40.

Regionkommittén betonar att man i stödet från fonden för inre säkerhet måste ta hänsyn till att det är nödvändigt att investera mer i forskning, genomföra innovationer och utbyta sakkunskaper på sådana områden som IT-säkerhet, kriminalteknik, skydd av viktig infrastruktur och säkerhet i städerna. Kommissionen måste främja detta i linje med de allt större kraven på att kunna hantera allt fler specifika och komplexa problem.

41.

Regionkommittén framhåller återigen hur viktigt det är för polis- och säkerhetssamarbetet att de lokala och regionala myndigheterna involveras. Detta kan ske genom utbildning, utbyte av bästa praxis och förebyggande program och genom att man utvecklar gemensamma verktyg och IT-system samt genom bättre kommunikation.

42.

Regionkommittén anser att de nuvarande nätverken för lokala och regionala myndigheter bör stärkas och användas i varje medlemsstat. Vid behov bör man inrätta nya nätverk för att göra det lättare att utbyta god praxis i fråga om social integration och för att på ett professionellt sätt lära sig mer om och förstå den våldsamma extremism som växer fram i lokala distrikt och bostadsområden. Detta kan fungera som stöd för det arbete som utförs av det nyligen inrättade europeiska nätverket mot radikalisering.

43.

Regionkommittén anser att stöd från fonden för inre säkerhet också bör ges till offentliga samråd på lokal nivå i medlemsstaterna och nå ut till dem som inte känner någon samhörighet med samhället. Detta kan bidra till att få fram en nyanserad förståelse av lokala erfarenheter och uppfattningar i fråga om terrorism samt av grogrunden för extremism.

44.

Regionkommittén framhåller vikten av att man ökar granskningen av bankernas och företagens metoder för att identifiera och angripa källor till finansiering av terrorism och organiserad brottslighet genom penningtvätt och sammankoppling av kriminell verksamhet och företag med en legitim målsättning.

45.

Regionkommittén påminner också om vikten av förverkande av tillgångar som härrör från brott. Genom sin övergripande karaktär är detta en av hörnstenarna i kampen mot alla former av brottslighet, och kommittén ställer sig därför positiv till att kommissionen har föreslagit lagstiftning för att stärka EU:s lagstiftningsram i fråga om förverkanden (10).

46.

Regionkommittén påpekar att offentlig–privata partnerskap kan ha positiva effekter men att privatisering av säkerhet bör undvikas.

47.

Regionkommittén betonar att gränskontrollerna måste få tillräckliga resurser (11). Samtidigt anser kommittén att det är tveksamt om stora investeringar i gränskontroller är det mest effektiva sättet att åstadkomma långsiktiga meningsfulla förändringar om man vill bekämpa olaglig migration.

48.

Regionkommittén framhåller att en oberoende organisation som FN:s flyktingkommissariat måste övervaka aktiviteterna vid gränserna för att se till att grundläggande mänskliga rättigheter respekteras, inklusive medvetenhet om könsaspekter.

49.

Regionkommittén betonar att hänsyn till mänskligt liv måste väga tyngre än allt annat och efterlyser mer samarbete och ett delat ansvar mellan medlemsstaterna för människor som blir räddade så att incitament skapas för räddningsaktioner. Det känns som om ett automatiskt delat ansvar skulle kunna bidra till att rädda fler liv till sjöss.

50.

Regionkommittén välkomnar förändringar som syftar till att påskynda ingripanden i nödsituationer.

51.

Kommissionen bör vinnlägga sig om att planera och genomföra gränsöverskridande beredskapsövningar med aktivt deltagande av gränsregionerna. Det skulle stärka regionernas positiva och värdefulla erfarenheter inom räddningstjänsten och utgöra en stabil grund för att bygga upp en europeisk insatsstyrka.

52.

Regionkommittén uppmanar kommissionen att i högre grad åta sig den direkta styrningen i nödsituationer, så att en viss nivå av översyn bibehålls, och att bidra till den gränsöverskridande samordningen.

53.

Regionkommittén uppmanar medlemsstaterna att skapa grupper bestående av experter på olika områden för snabba insatser vid nödsituationer, särskilt när en nödsituation kännetecknas av t.ex. blandade migrationsströmmar, där sakkunskaper i asyllagstiftning och mänskliga rättigheter är en nödvändighet.

54.

Regionkommittén påpekar att vissa nödsituationer kan vara långvariga och att medel för nödsituationer måste finnas tillgängliga så länge som nödsituationen varar.

55.

Regionkommittén välkomnar ett mer samstämmigt tillvägagångssätt i hanteringen av de interna och externa aspekterna på migrationshantering och inre säkerhet och framhåller att samarbete och dialog med tredjeland krävs både för att hantera den olagliga invandringen och för att fokusera på den lagliga invandringen.

56.

Regionkommittén framhåller att lokala och regionala myndigheter som befinner sig närmast eller har de starkaste banden med tredjeland kan tillhandahålla de kontakter som krävs för EU-samarbetet med dessa länder och på så sätt i stor utsträckning bidra till att förbättra förbindelserna och levnadsförhållandena i ursprungsstäder, ursprungsregioner och transitstäder och transitregioner (12). Genom sitt samarbete med lokala och regionala myndigheter i utvidgnings- och grannskapsländerna (t.ex. arbetsgrupper och gemensamma rådgivande kommittéer, Corleap och Arlem (Euromedförsamlingen för lokala och regionala myndigheter) står Regionkommittén väl rustad att främja fondernas målsättningar bortom EU:s gränser.

57.

Regionkommittén ser ingen tydlig skiljelinje mellan utvecklingsrelaterat och icke-utvecklingsrelaterat arbete gentemot tredjeland och efterlyser större samstämmighet och samordning mellan projekt som finansieras med medel för bistånd och utveckling och projekt med koppling till inrikes frågor, i en anda av solidaritet och delat ansvar med tredjeland.

58.

Regionkommittén efterlyser garantier som hindrar medlemsstaterna från att driva sina egna nationella intressen genom den externa aspekten på fonderna för inrikes frågor samt mekanismer som kan skapa öppenhet i det bilaterala samarbetet mellan medlemsstater och tredjeländer.