13.9.2012

Europeiska unionens officiella tidning

C 277/51

Yttrande från Regionkommittén: ”En mekanism för att övervaka och rapportera utsläpp av växthusgaser”

2012/C 277/07

REGIONKOMMITTÉNS STÅNDPUNKT

—

Regionkommittén välkomnar kommissionens strävan efter att rationalisera och förenkla övervaknings- och rapporteringskraven beträffande växthusgasutsläpp, men föreslår ändringar i kommissionens förslag för att skapa ett geografiskt/regionalt sammanhang för växthusgasutsläpp samt prognoser och utvecklingsplaner med låga koldioxidutsläpp.

—

ReK anser att alla data/metoder som används ska vara offentligt tillgängliga och inte privatägda, transparenta och därför reproducerbara samt fastställda av ett organ som Europeiska miljöbyrån för att undvika problem med överlappningar och för att underlätta det politiska arbetet inom ramen för ett flernivåstyre.

—	Kommittén anser att den geografiska inverkan på utsläppen bör ha en avgörande betydelse för kommissionens bredare strategier, program, anslagstilldelning och projekt.

—	ReK vill fästa kommissionens uppmärksamhet på borgmästaravtalet, ClimAct Regions, carbonn och EUCO2 80/50 som exempel på det utmärkta arbete som genomförs på regional nivå för att minska koldioxidutsläppen.

—	Kommittén rekommenderar en harmonisering av medlemsstaternas prognoser för att skapa en uppsättning sammanhängande prognoser, inklusive rapportering om användningen av förnybar energi och om energieffektivitet.

—	ReK upprepar sin begäran från COP 17 i Durban och tidigare UNFCCC-konferenser om att lokala och regionala åtgärder för att begränsa effekterna av klimatförändringarna och anpassa sig till dem ska erkännas.

Föredragande

Neil SWANNICK (UK–PSE), ledamot i Manchester City Council

Referensdokument

Förslag till Europaparlamentets och rådets förordning om en mekanism för att övervaka och rapportera utsläpp av växthusgaser och för att rapportera annan information på nationell och unionsnivå som är relevant för klimatförändringen

COM(2011) 789 final

I. POLITISKA REKOMMENDATIONER

REGIONKOMMITTÉNS STÅNDPUNKT

1. Inledning

1.1 Förslaget till förordning (nedan kallat ”förslaget”) ”om en mekanism för att övervaka och rapportera utsläpp av växthusgaser och för att rapportera annan information på nationell och unionsnivå som är relevant för klimatförändringen” har huvudsakligen tagits fram som en följd av Cancúnavtalet och delvis som en konsekvens av beslut nr 406/2009/EG och direktiv 2009/29/EG. Den rättsliga grunden för förslaget är artikel 191 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt, nedan kallat ”fördraget”.

1.2 En kombination av ”beslut 406/2009/EG, direktiv 2009/29/EG och fördraget”, nedan kallad ”den regionala ramen” innebär ett större krav på regional medverkan i åtgärder för att begränsa klimatförändringarna än vad förslaget i sin nuvarande form medger. ReK föreslår ändringar i förslaget för att skapa ett geografiskt/regionalt sammanhang för

—	växthusgasutsläpp,

—	prognoser och utvecklingsplaner med låga koldioxidutsläpp,

och för att alla data/metoder som används ska vara

—	offentligt tillgängliga och inte privatägda,

—	transparenta och därför reproducerbara,

—	fastställda av ett organ som exempelvis Europeiska miljöbyrån för att undvika problem med överlappningar,

för att underlätta det politiska arbetet inom ramen för ett flernivåstyre.

ReK anser att prognoserna och utvecklingsplanerna med låga koldioxidutsläpp bör ta hänsyn till ”konsumtionsutsläpp”, dvs. utsläpp som kommer från importerade varor och tjänster. Dessutom bör man i dessa prognoser och planer beakta alla eventuella oavsiktliga eller avsiktliga konsekvenser av politiken som innebär att utsläpp ”exporteras” utanför medlemsstaten. Fenomenet kallas ofta ”koldioxidläckage”, och ett bra exempel på detta är när tung industri flyttas till länder utanför Europa. Koldioxidläckage bör tas med i prognoserna och utvecklingsplanerna, och de åtgärder som vidtas för att undvika fenomenet bör klart och tydligt anges. Detta är viktigt för att fastställa EU:s verkliga roll i arbetet med att minska växthusgasutsläppen globalt.

Dessutom bör den geografiska inverkan på utsläppen ha en avgörande betydelse för kommissionens bredare strategier, program, anslagstilldelning och projekt.

ReK upprepar sin begäran från COP 17 i Durban och tidigare UNFCCC-konferenser (Förenta nationernas ramkonvention om klimatförändringar) om att lokala och regionala åtgärder för att begränsa effekterna av klimatförändringarna och anpassa sig till dem ska erkännas.

1.3 Eftersom målen i den föreslagna förordningen, inom ramen för åtagandena i ramkonventionen, inte i tillräcklig omfattning kan uppfyllas av medlemsstaterna och därför på grund av åtgärdens omfattning och verkningar bättre kan uppnås på EU-nivå, instämmer Regionkommittén med kommissionen om att EU bör kunna anta åtgärder i enlighet med subsidiaritetsprincipen i artikel 5 i EU-fördraget. Vi delar även åsikten att förordningen inte går utöver vad som är nödvändigt för att uppnå dessa mål i enlighet med den proportionalitetsprincip som fastställs i samma artikel.

2. Allmänna kommentarer

2.1 ReK välkomnar följande:

—	Förslaget och det samråd med berörda parter och den konsekvensanalys som föregick detta.

—	Inkluderingen av prognoser och begränsande åtgärder som presenteras utöver inventeringsdata.

—	Åtagandet att harmonisera övervakningen och rapporteringen på internationell nivå och EU-nivå och underlätta införandet av övervaknings- och rapporteringsmekanismen. Kommittén förväntar sig emellertid att kommissionen utnyttjar åtaganden inom den regionala ramen för att utvidga förslaget.

—	Strävan efter att rationalisera och förenkla övervaknings- och rapporteringskraven i förslaget.

—	Överensstämmelse mellan uppskattningarna av utsläppen av växthusgaser och lokala luftföroreningar.

—	EU:s clearinghouse-mekanism, som ReK hoppas kommer att bli ett användbart verktyg för beslutsfattare på nationell, regional och lokal nivå inom ramen för klimatpolitiken.

—	Utvidgningen till att beakta andra konsekvenser av luftfarten för den globala uppvärmningen.

2.2 Finansiella aspekter

Genomförandet av klimatpolitiken leder ofta till en konkurrens om anslagen mellan åtgärder för begränsning respektive anpassning. Kommittén är därför oroad över följande:

—	I förslaget anger kommissionen uttryckligen att anpassningsåtgärder är en lokal fråga, utan att också uttryckligen hänvisa till begränsningsåtgärder som en lokal fråga, vilket på lång sikt kan minska effektiviteten i begränsningsstrategierna.

—	Det saknas en vägledning om den egentliga utvidgning av tillämpningsområdet som förslaget innebär i medlemsstaterna. Detta behövs för att undvika överdrivet höga kostnader för de experter som i slutändan kommer att genomföra många av dessa ändringar i förslaget.

—	Regionerna har inte tilldelats minst 30 % av intäkterna som genererats genom auktionering av utsläppsrätter. Detta krävs för att bidra till Europa 2020-strategins mål om förnybar energi och energieffektivitet.

—	Den administrativa, tekniska och finansiella bördan av ytterligare övervaknings- och rapporteringskrav kommer sannolikt att utökas till regionerna, och dessa bör därför vara proportionerliga.

—	En strävan efter marginella gradvisa förbättringar av data bör undvikas om det hindrar genomförandet av strategierna för begränsning och anpassning.

2.3 Utsläppsinventering och utsläppsdata

En utsläppsinventering ger en bild av det tidigare eller det aktuella utsläppsläget. Syftet är att informera berörda parter om den aktuella situationen vad gäller politiken för att begränsa effekterna av utsläppen. Därför

—	kommer en inventering att bli mycket mer användbar om man innefattar prognoser och utvecklingsplaner med låga koldioxidutsläpp på kort, medellång och lång sikt,

—	är de utsläppsdata som förslaget kommer att resultera i centrala för förståelsen av EU:s, medlemsstaternas och regionernas strategiska inriktning, prioriteringar och resultat,

—	bör emellertid dessa data presenteras tillsammans med de centrala data om ekonomiska och sociala resultat som beslutsfattare regelbundet använder, för att maximera användningen.

Europeiska miljöbyrån (EEA) spelar en viktig roll i utvecklingen och tillämpningen av konsekventa metoder och bistår medlemsstaterna med stöd vid framtagandet av inventeringar.

—

EU:s centrala statistik- och dataavdelning bör ha det direkta ansvaret för utsläppsdata och kvaliteten på dessa uppgifter. Detta bör omfatta en robust, öppen och ansvarsfull central process för att kontrollera riktigheten/säkerheten i nationellt framtagna data, prognoser och utvecklingsplaner med låga koldioxidutsläpp.

—

Samtliga medlemsstater ska lägga fram följande uppgifter om samlade totala utsläpp sedan 1990:

—	De utsläpp som uppstått i medlemsstaten (källor).

—	De utsläpp som kompenserats genom förändrad markanvändning.

—	De utsläpp som kompenserats i enlighet med artikel 5 i beslut 406/2009/EG.

Dessa uppgifter är mycket viktiga som ett komplement till det absoluta målet på 20 % för att hålla den globala uppvärmningen under 2 °C.

2.4 Genomförande av politiken

ReK efterlyser ett klart definierat, kvantifierat, geografiskt/regionalt element i prognoserna och utvecklingsplanerna, eftersom

—	den geografiska dimensionen möjliggör en bättre övervakning av framsteg och dokumentation än allmänna presentationer på nationell nivå,

—	regionerna står medborgarna närmare än medlemsstaterna, vilket ger dem möjlighet att förmedla information om klimatfrågor till allmänheten, vilket är ett av målen med övervaknings- och rapporteringsmekanismen.

Regionala myndigheter utgör en viktig källa till sakkunskap och har presenterat sitt arbete vid UNFCCC-konferenser. De bör redan från början involveras i utformningen av åtgärder för begränsning av och anpassning till klimatförändringar så att man kan dra största möjliga nytta av deras sakkunskap och erfarenheter av att hantera konsekvenser av, och orsaker till, klimatförändringar, som drabbar den lokala nivån hårdast.

—	ReK vill fästa kommissionens uppmärksamhet på borgmästaravtalet, ClimAct Regions, carbonn, ICLEI och EUCO2 80/50 som exempel på det utmärkta arbete som genomförs på regional nivå för att minska koldioxidutsläppen.

—	Detta ligger i linje med den regionala ramen.

—	Det sänder en tydlig politisk signal i denna riktning.

—	Det bör stå klart att effekterna av den nationella politiken vad gäller utsläppsminskningar kommer att variera mellan regionerna inom en och samma medlemsstat.

—	Åtgärder måste vidtas närmare utsläppskällan så att det är större sannolikhet att data som kan användas lokalt utnyttjas.

—	Mot bakgrund av artiklarna 191 och 192 i fördraget skulle detta vara lämpligt.

—	Regioner kommer att bidra med olika utsläppsminskningsnivåer beroende på sina ekonomiska förutsättningar och sin infrastruktur. Dessa utsläppsminskningsnivåer kommer att variera mellan regioner både inom medlemsstaterna och på europeisk nivå.

—	Trots att dessa myndigheter medverkar i genomförandet av politiken rådfrågas de inte konsekvent av medlemsstaterna i klimatrelaterade frågor.

—	Arbetet med att begränsa klimatförändringarna är ingen uppifrån-och-ned-process.

Utöver detta bör man erkänna det tekniska och finansiella stöd som de regionala myndigheterna erbjuder utvecklingsländerna inom ramen för decentraliserade utvecklingsprogram.

2.5 Anpassning

I dagsläget är anpassningsstrategier inte obligatoriska och att införa rapporteringskrav på anpassningsområdet (artikel 16) kan tyckas motsägelsefullt – detta betyder naturligtvis inte att sådana krav inte bör införas.

ReK upprepar sin begäran om att en företrädare för lokala och regionala myndigheter ska ingå i organ som exempelvis den nya anpassningskommittén. Kommittén hänvisar till Mexico City-pakten från 2010 och anpassningsstadgan som undertecknades i Durban i december 2011.

2.6 Utvecklingsplaner med låga koldioxidutsläpp och prognoser: öppenhet och äganderätt till data

Nationella, regionala och lokala myndigheter behöver verktyg, åtgärder, instruktioner och riktlinjer från Europeiska kommissionen och EEA för att

—	ta fram prognoser och utvecklingsplaner med låga koldioxidutsläpp,

—	upprätta övervakningsmekanismer,

—	säkra kostnadseffektiv tillgång till aktuell data,

—	undvika kommersialisering och okontrollerad spridning av data och insamlingsverktyg,

—	säkerställa överensstämmelse mellan prognoser och utvecklingsplaner,

—	förbättra uppgifternas kvalitet och tillförlitlighet och förtroendet för dessa,

—	uppfylla skyldigheterna inom ramen för Kyotoprotokollet, Cancúnöverenskommelserna och Durbanplattformen för förstärkta insatser.

ReK uppmanar EEA att utöver nationella inventeringar och statistik över begränsningsåtgärder ta fram harmoniserade och transparenta lokala och regionala data. Dessa ska finnas tillgängliga på internet, och sökresultaten ska kunna filtreras efter medlemsstat, region eller kommun utifrån enskilda sektorer, för att möjliggöra jämförande analyser, normalisering och kontroll mot socioekonomiska data.

2.7 Utsläpp från luft- och sjöfart

Hänvisningarna till rapporteringen av utsläpp från den civila luftfarten och från sjöfarten är otydliga på grund av följande:

—

Enligt ReK:s uppfattning föreligger ett missförstånd vad gäller kategorin ”1.A.3.A civil luftfart”. Avsikten är att betrakta utsläppen från privata (snarare än kommersiella) luftfartyg som noll-utsläpp, d.v.s. huvudsakligen utsläpp från lätta flygplan och helikoptrar som i första hand utnyttjar små privata flygfält. Detta bör framgå tydligare.

—	Det finns ingen metod för utsläpp från sjöfart för fartyg som använder europeiska hamnar. Det bör därför i förslaget uttryckligen nämnas att kommissionen väntar på att lagstiftningen ska bli klar innan en metod tas fram.

3. Slutsatser

Regionkommittén är bekymrad över att förslaget saknar ett regionalt fokus. Kommittén anser att denna försummelse kommer att hindra genomförandet av politiken för att begränsa klimatförändringarna. ReK menar att förslaget kommer att innebära ett framsteg om man inför ett uttryckligt regionalt fokus. Kommittén välkomnar inriktningen på prognoser och utvecklingsplaner med låga koldioxidutsläpp.

II. ÄNDRINGSREKOMMENDATIONER

Ändringsrekommendation 1

Artikel 1 – Syfte

Kommissionens textförslag

ReK:s ändringsförslag

(e)	rapportering av utsläpp av CO2 från sjötransporter,

(e)

(f)	övervakning och rapportering av användningen av intäkter som genereras genom auktionering av utsläppsrätter enligt artikel 3d.1, 2 eller 10.1 i direktiv 2003/87/EG, enligt artiklarna 3d.4 och 10.3 av det direktivet,

(f)	övervakning och rapportering av användningen av intäkter som genereras genom auktionering av utsläppsrätter enligt artikel 3d.1, 2 eller 10.1 i direktiv 2003/87/EG, enligt artiklarna 3d.4 och 10.3 av det direktivet,

(g)	övervakning av och rapportering om åtgärder som vidtas av medlemsstater för att anpassa sig till klimatförändringens oundvikliga konsekvenser,

(g)	övervakning av och rapportering om åtgärder som vidtas av medlemsstater för att anpassa sig till klimatförändringens oundvikliga konsekvenser,

(h)	utvärdering av framstegen som görs av medlemsstaterna mot att uppfylla sina förpliktelser enligt beslut nr 406/2009/EG,

(h)	utvärdering av framstegen som görs av medlemsstaterna mot att uppfylla sina förpliktelser enligt beslut nr 406/2009/EG,

(i)	insamling av information och uppgifter som är nödvändig för att stödja utformning och bedömning av unionens framtida klimatförändringspolitik.

(i)	insamling av information och uppgifter som är nödvändig för att stödja utformning och bedömning av unionens framtida klimatförändringspolitik.

Motivering

Eftersom det i dagsläget saknas en mekanism för rapportering av utsläpp från sjöfarten förutsätter kommittén att en sådan mekanism kommer att införas om detta krävs i den nya lagstiftningen.

Eftersom förslagen huvudsakligen kommer att genomföras på lokal/regional nivå bör förslaget mer specifikt hänvisa till detta.

Ändringsrekommendation 2

Artikel 2 – Tillämpningsområde

Kommissionens textförslag

ReK:s ändringsförslag

Motivering

Den regionala nivån bör uttryckligen nämnas för såväl anpassning som begränsning.

Ändringsrekommendation 3

Artikel 3 – Definitioner

Kommissionens textförslag

ReK:s ändringsförslag

(13) nationellt system för politiska strategier och åtgärder och prognoser: ett system av institutionella, rättsliga och processrättsliga arrangemang som upprättats inom en medlemsstat för att rapportera politiska strategier och åtgärder och för att ta fram och rapportera prognoser för utsläpp av antropogena växthusgaser från källor och minskningar genom upptag i sänkor enligt kraven i artikel 13 i denna förordning,

Motivering

Det krävs överensstämmelse mellan hur politiska strategier, åtgärder och prognoser betraktas i de olika medlemsstaterna.

Ändringsrekommendation 4

Artikel 4 – Utvecklingsstrategier med låga koldioxidutsläpp

Kommissionens textförslag	ReK:s ändringsförslag
2. Medlemsstaterna ska inkomma med sin utvecklingsstrategi för låga koldioxidutsläpp till kommissionen ett år efter att denna förordning trätt i kraft eller i enlighet med den tidtabell som man kommit överens om internationellt i samband med ramkonventionsprocessen.	2. Medlemsstaterna ska inkomma med sin utvecklingsstrategi för låga koldioxidutsläpp till kommissionen ett år efter att denna förordning trätt i kraft eller i enlighet med den tidtabell som man kommit överens om internationellt i samband med ramkonventionsprocessen.
3. Kommissionen och medlemsstaterna ska göra sina motsvarande utvecklingsstrategier för låga koldioxidutsläpp offentligt tillgängliga för allmänheten och alla uppdateringar därav.	3. Kommissionen och medlemsstaterna ska göra sina motsvarande utvecklingsstrategier för låga koldioxidutsläpp offentligt tillgängliga för allmänheten och alla uppdateringar .

Motivering

Den geografiska aspekten måste ingå i dessa strategier för att visa att de baseras på tillräcklig eftertanke och förståelse. Detta beror delvis på att de annars kommer att bli svåra att genomföra ”på fältet”.

För att möjliggöra en politisk analys och skapa öppenhet är det helt avgörande att det framgår hur dessa prognoser/utvecklingsstrategier med låga koldioxidutsläpp har tagits fram.

Ändringsrekommendation 5

Artikel 5 – Nationella inventeringssystem

Kommissionens textförslag

ReK:s ändringsförslag

1. Medlemsstaterna ska upprätta, bedriva och kontinuerligt försöka förbättra nationella inventeringssystem för att uppskatta antropogena utsläpp från källor och minskningar genom upptag i sänkor av växthusgaser som räknas upp i bilaga I till denna förordning och säkerställa tidsenlighet, öppenhet, tillförlitlighet, överensstämmelse och jämförbarhet för att deras växthusgasinventeringar är uttömmande.

2. Medlemsstaterna ska se till att deras behöriga inventeringsmyndigheter får tillgång till och att deras nationella inventeringssystem ger förutsättningarna för att deras behöriga myndigheter får tillgång till

(a)

uppgifter om och metoder som rapporteras för verksamhet och anläggningar enligt direktiv 2003/87/EG i syfte att bereda nationella växthusgasinventeringar för att säkerställa överensstämmelse mellan de rapporterade utsläppen av växthusgaser enligt unionens system för handel med utsläppsrätter och de nationella växthusgasinventeringarna,

(a)

(b)	uppgifter som samlas in via rapporteringssystemen om fluorerade gaser i de olika sektorerna, som upprättats enligt artikel 6.4 i förordning (EG) nr 842/2006 för att ta fram nationella växthusgasinventeringar,

(b)	uppgifter som samlas in via rapporteringssystemen om fluorerade gaser i de olika sektorerna, som upprättats enligt artikel 6.4 i förordning (EG) nr 842/2006 för att ta fram nationella växthusgasinventeringar,

(c)	utsläpp, underliggande uppgifter och metodik som rapporterats av anläggningar enligt förordning (EG) nr 166/2006 för att ta fram nationella växthusgasinventeringar,

(c)	utsläpp, underliggande uppgifter och metodik som rapporterats av anläggningar enligt förordning (EG) nr 166/2006 för att ta fram nationella växthusgasinventeringar,

(d)	uppgifter som rapporterats enligt förordning (EG) nr 1099/2008.

(d)	uppgifter som rapporterats enligt förordning (EG) nr 1099/2008.

3. Medlemsstaterna ska säkerställa att deras behöriga inventeringsmyndigheter och deras nationella inventeringssystem ger förutsättningarna för att deras behöriga inventeringsmyndigheter

(a)	använder sig av rapporteringssystem som upprättats enligt artikel 6.4 i förordning (EG) nr 842/2006 för att förbättra uppskattningen av fluorerade gaser i växthusgasinventeringarna,

(a)	använder sig av rapporteringssystem som upprättats enligt artikel 6.4 i förordning (EG) nr 842/2006 för att förbättra uppskattningen av fluorerade gaser i växthusgasinventeringarna,

(b)	kan genomföra de årliga konsekvenskontrollerna som hänvisas till i leden l och m i artikel 7.1 i denna förordning,

(b)	kan genomföra de årliga konsekvenskontrollerna som hänvisas till i leden l och m i artikel 7.1 i denna förordning,

Motivering

Kännedomen om informationskällor, modeller, metodologiska tillvägagångssätt, beräkningar, antaganden etc. är nära kopplad till möjligheten att fastställa och utforma lämpliga åtgärder med syftet att minska utsläpp samt att se resultatet av dessa åtgärder i växthusgasinventeringarna. Vissa utsläppskällor i de diffusa sektorerna, liksom vissa sänkor, ligger inom de regionala myndigheternas behörighetsområde. Därför anser vi att det är lämpligt att dessa regionala myndigheter känner till och deltar i det nationella inventeringssystemet så att de kan bidra till att förbättra och anpassa såväl de nationella växthusgasinventeringarna som de begränsningspolitiska strategier som föreslås på regional nivå.

Ändringsrekommendation 6

Artikel 6 – Unionens inventeringssystem

Kommissionens textförslag

ReK:s ändringsförslag

(c)	en årlig expertgranskning av medlemsstaternas växthusgasinventeringar.

(c)	en årlig expertgranskning av medlemsstaternas växthusgasinventeringar

Motivering

Medlemsstaternas inventeringar bör genomgå en oberoende granskning av en icke-kommersiell behörig myndighet som inte har medverkat i utformningen av den nationella inventeringen för året i fråga. Helst bör detta vara ett organ inom EEA. Kommissionen bör också erkänna att dess egna strategier och program påverkar utsläppen, så att det kan fastställas om dessa har en positiv eller en negativ effekt.

Ändringsrekommendation 7

Artikel 7 – Växthusgasinventeringar

Kommissionens textförslag

ReK:s ändringsförslag

(a)

Deras antropogena utsläpp av växthusgaser som räknas upp i bilaga I till denna förordning och de antropogena utsläppen av växthusgaser som det hänvisas till i artikel 2.1 i beslut nr 406/2009/EG för år X-2, utan förfång för rapporteringen av växthusgaser som räknas upp i bilaga I till denna förordning ska utsläppen av koldioxid (CO2) från IPCC-källor i kategorin ”1.A.3.A civil luftfart” anses vara lika med noll enligt artiklarna 3 och 7.1 i beslut nr 406(2009/EG.

(a)

Motivering

I kategori 1.A.3.A behandlas utsläpp från luftfartyg som lyfter och landar samt flyger över en medlemsstat. Att inkludera utsläpp från lätta flygplan som lyfter från privata flygfält kan på kan på kort sikt innebära en administrativ börda. Bränslet som används i lätta flygplan kommer sannolikt att betraktas som utsläpp från bunkerbränsle om flygplanen har använt en kommersiell flygplats (vilket skapar en inkonsekvent rapportering).

Ändringsrekommendation 8

Artikel 13 – Nationella system för politiska strategier, åtgärder och prognoser

Kommissionens textförslag

ReK:s ändringsförslag

2. De ska syfta till informationens punktlighet, öppenhet, tillförlitlighet, överensstämmelse, jämförbarhet och fullständighet som rapporteras om politiska strategier och åtgärder och prognoser för antropogena utsläpp av växthusgaser från källor och upptag i sänkor, som hänvisas till i artiklarna 14 och 15 i denna förordning, inbegripande användningen och tillämpningen av uppgifter, metoder och modeller, och genomförandet av aktiviteter för kvalitetssäkring och kvalitetskontroll och känslighetsanalys.

2. De ska punktlighet, öppenhet, tillförlitlighet, överensstämmelse, jämförbarhet och fullständighet som rapporteras om politiska strategier och åtgärder och prognoser för antropogena utsläpp av växthusgaser från källor och upptag i sänkor, som hänvisas till i artiklarna 14 och 15 i denna förordning, inbegripande användningen och tillämpningen av uppgifter, metoder och modeller, och genomförandet av aktiviteter för kvalitetssäkring och kvalitetskontroll och känslighetsanalys.

Motivering

Det bör finnas en möjlighet att jämföra prognoser och utvecklingsplaner för låga koldioxidutsläpp mellan medlemsstaterna. Det bör också vara möjligt att jämföra påverkan på utsläppen inom olika sektorer i olika områden i Europa. Uppgifterna bör därför vara tillgängliga för att möjliggöra ytterligare analyser och skapa förtroende för strategierna.

Ändringsrekommendation 9

Artikel 14 – Rapportering av politiska strategier och åtgärder

Kommissionens textförslag

ReK:s ändringsförslag

1. …

(c)

information om nationella politiska strategier och åtgärder, och om genomförandet av unionens politiska strategier och åtgärder som begränsar eller minskar utsläppen av växthusgaser från källor eller ökar upptaget i sänkor, uppdelade på sektorer och växthusgaser som det hänvisas till i bilaga I till denna förordning. Denna information ska korshänvisa till tillämpliga nationella eller unionens politiska strategier, särskilt de om luftkvalitet och ska inbegripa

(c)

…

2. Medlemsstaterna ska för allmänheten offentliggöra, i elektronisk form, alla bedömningar av kostnaderna för och effekterna av nationella politiska strategier och åtgärder, och all information om genomförandet av unionens politiska strategier och åtgärder som begränsar eller minskar utsläppen av växthusgaser från källor eller ökar upptagen i sänkor tillsammans med alla tekniska rapporter som underbygger dessa bedömningar. Dessa bör inbegripa beskrivningar av de modeller och metodologiska tillvägagångssätt som använts, definitioner och underliggande antaganden.

Motivering

Det regionala sammanhanget måste uttryckligen framgå.

Både beräkningarna och de kvalitativa förklaringarna behövs.

Ändringsrekommendation 10

Artikel 15 – Rapportering av prognoser

Kommissionens textförslag	ReK:s ändringsförslag
1. Medlemsstaterna ska senast den 15 mars varje år (”år X”) till kommissionen rapportera nationella prognoser för antropogena utsläpp av växthusgaser från källor och upptag i sänkor, organiserade efter gas och sektor.	1. Medlemsstaterna ska senast den 15 mars varje år (”år X”) till kommissionen rapportera nationella prognoser för antropogena utsläpp av växthusgaser från källor och upptag i sänkor, organiserade efter gas och sektor .

Motivering

Det regionala sammanhanget måste uttryckligen framgå.

Ändringsrekommendation 11

Artikel 25 – Europeiska miljöbyråns roll

Kommissionens textförslag

ReK:s ändringsförslag

…

(d)	att genomföra den årliga expertgranskningen,

(d)	att genomföra den årliga expertgranskningen,

…

(h)	att förbereda uppskattningar för data om beräkningar som inte har rapporterats av medlemsstaterna,

(h)	att förbereda uppskattningar för data beräkningar som inte har rapporterats av medlemsstaterna,

…

(j)	att sprida information som har insamlats under denna förordning, inbegripet att upprätthålla och uppdatera en databas om medlemsstaternas begränsningspolitik och -åtgärder, och en clearingcentral för inverkan, sårbarheter och anpassning till klimatförändring.

(j)	att sprida information som har insamlats under denna förordning, inbegripet att upprätthålla och uppdatera en databas om medlemsstaternas begränsningspolitik och -åtgärder, och en clearingcentral för inverkan, sårbarheter och anpassning till klimatförändring

Motivering

Miljöbyråns arbete är avgörande för att medlemsstaternas politik ska leda till goda resultat. Detta betyder att de bör stå för sakkunskap och vägledning när det gäller utsläppens sannolika utveckling. De kumulativa utsläppen är avgörande för växthusgashalterna i atmosfären och därmed framtida temperaturökningar. Utsläppen inom Europas gränser speglar inte fullt ut de globala utsläpp som orsakas av Europa. Därför bör en uppskattning av ”konsumtionsutsläpp” uttryckligen inkluderas.

Bryssel den 19 juli 2012

Regionkommitténs ordförande

Mercedes BRESSO