19.1.2013

Europeiska unionens officiella tidning

C 17/67

Yttrande från Regionkommittén om ”Utstationering av arbetstagare i samband med tillhandahållande av tjänster”

2013/C 17/12

REGIONKOMMITTÉNS STÅNDPUNKT

—	Regionkommittén konstaterar att utstationering av arbetstagare har ökat i omfattning under de senaste åren. Kommittén understryker samtidigt att antalet utstationerade arbetstagare varierar kraftigt i fråga om både ursprungsmedlemsstat och värdmedlemsstat för utstationeringen.

—

Mot denna bakgrund anser kommittén att det nu är viktigt att införa ett EU-instrument för utstationering av arbetstagare i samband med tillhandahållande av tjänster. Instrumentet ska dels harmonisera kontrollen av tillämpningen av direktivet, dels hantera grundläggande frågor som har kommit upp i samband med domar från EU-domstolen som har lett till en restriktiv tolkning av direktiv 96/71/EG.

—

Kommittén beklagar att föreliggande förslag från Europeiska kommissionen inte innehåller någon översyn eller omarbetning av direktiv 96/71/EG och alltså inte kan behandla alla de grundläggande frågor som uppkommit i samband med rättspraxis. Särskilt gäller detta de domar som rör utvidgning av kollektivavtalen, utvidgning av kärnan i de tillämpliga reglerna, tillämpning av värdlandets mest fördelaktiga bestämmelser och respekten för de grundläggande sociala rättigheterna, såsom strejkrätten.

—	Kommittén föreslår en förstärkning av arbetsgivarens och underentreprenörens solidariska ansvar genom en bestämmelse som syftar till att begränsa antalet entreprenadnivåer.

—	Kommittén välkomnar att kommissionen den 11 september 2012 drog tillbaka förslaget till förordning (Monti II) om att förena strejkrätten med de ekonomiska friheterna i EU på grundval av flexibilitetsklausulen, inom ramen för fullbordandet av den inre marknaden (artikel 352 i EUF-fördraget).

Föredragande

Alain HUTCHINSON, ledamot av huvudstadsregionen Bryssels parlament

Referensdokument

Förslag till Europaparlamentets och rådets direktiv om genomförande av direktiv 96/71/EG om utstationering av arbetstagare i samband med tillhandahållande av tjänster

COM(2012) 131 final

och

Förslag till rådets förordning om utövandet av rätten att vidta kollektiva åtgärder i samband med etableringsfriheten och friheten att tillhandahålla tjänster

COM(2012) 130 final

I. POLITISKA REKOMMENDATIONER

REGIONKOMMITTÉNS STÅNDPUNKT

1.	Regionkommittén ställer sig bakom kommissionens initiativ om att stärka den inre marknadens sociala dimension i enlighet med artikel 9 i Lissabonfördraget som garanterar att den sociala dimensionen beaktas inom alla EU:s politiska strategier.

Företeelsen utstationering av arbetstagare växer i omfattning

ReK konstaterar att utstationering av arbetstagare har ökat i omfattning under de senaste åren. Enligt Europeiska kommissionen utstationeras en miljon arbetstagare varje år av sin arbetsgivare från en medlemsstat till en annan. Kommittén understryker samtidigt att antalet utstationerade arbetstagare varierar kraftigt i fråga om både ursprungsmedlemsstat och värdmedlemsstat för utstationeringen.

Kommittén noterar att utstationering är vanligast inom arbetskraftsintensiva sektorer. Byggsektorn och offentliga arbeten är de sektorer som hittills har använt sig mest av utstationering (24 % av utstationeringarna i Europa enligt kommissionens uppgifter), och arbetstagarna är i de allra flesta fall arbetare.

4.	Det bör understrykas att löneskillnaderna mellan länderna kan vara betydande.

Den territoriella dimensionen av utstationering av arbetstagare

5.	Regionkommittén vill uppmärksamma den geografiska koncentrationen av utstationeringen inom vissa sektorer; gränsregioner står för en stor del av de registrerade utstationeringarna.

Regionerna, särskilt gränsregionerna, bör få en viktigare roll i samarbetet mellan de offentliga myndigheterna i olika länder, dels för att man ska kunna kontrollera att utstationeringarna sker i enlighet med arbetstagarnas rättigheter och värdighet, dels för att man ska kunna utbyta god praxis. De berörda regionerna bör därför tilldelas tillräckliga medel så att de kan fullgöra sina uppgifter.

En av förutsättningarna för att kollektivavtalen ska kunna tillämpas på utstationerade arbetstagare enligt direktiv 96/71/EG är att de gäller i det berörda området. De behöriga myndigheterna måste därför kunna informera de tjänsteleverantörer och arbetare som har utstationerats till dessa regioner från ett annat land om innehållet i avtalen och se till att dessa tillämpas.

Behovet av bättre kontroll av tillämpningen utstationeringsreglerna

Utstationering av arbetstagare sker ofta på ett sådant sätt att arbetsrätten, den sociala tryggheten och skattelagstiftningen åsidosätts. Här följer några exempel på sätt som används för att kringgå de lagstadgade skyldigheterna:

—	Anställa enbart i syfte att utstationera, starta brevlådeföretag som gör det möjligt att registrera en adress i ett land som förmodas vara ursprungslandet för utstationeringen.

—	Använda sig av fiktiva egenföretagare som inte betalar några sociala avgifter och inte omfattas av arbets- och lönevillkoren i värdlandet enligt direktiv 96/71/EG, som enbart gäller anställda.

—	Upprätta en plattform för utstationerade arbetstagare, något som vissa stora grupper har satt i system. Upprätta en filial i ett land med ekonomiskt fördelaktig skatte- och sociallagstiftning och sedan utstationera arbetstagarna.

—	Använda utstationering för arbetstillfällen som egentligen är fasta tjänster.

—	Inte anmäla utstationeringen.

Studier om utstationering av arbetstagare visar att de lagstadgade minimikraven för arbets- och anställningsvillkor i en rad fall inte respekteras, och att man försöker kringgå skatte- och sociallagstiftningen.

Regionkommittén vill påpeka att gemensamma kontrollstandarder är av särskild betydelse mot bakgrund av de mycket stora skillnader som kommissionen påpekar när det gäller de nationella kontrollåtgärder som tillämpas i medlemsstaterna respektive sådana tredjeländer som genom avtal omfattas av den fria rörligheten för personer. Nationella myndigheters kontrollmöjligheter får dock inte inskränkas i detta sammanhang.

10.

Mot denna bakgrund anser kommittén att det nu är viktigt att införa ett EU-instrument för utstationering av arbetstagare i samband med tillhandahållande av tjänster. Instrumentet ska dels harmonisera kontrollen av tillämpningen av direktivet, dels hantera grundläggande frågor som har kommit upp i samband med ovannämnda domar från EU-domstolen, t.ex. målen Viking (C-438/05), Laval (C-341/05) Rüffert (C-346/06) och Luxemburg (C-319/06) som har lett till en restriktiv tolkning av direktiv 96/71/EG.

11.

Kommittén välkomnar därför förslaget om att anta ett förslag till direktiv på området, men beklagar att föreliggande förslag från Europeiska kommissionen inte innehåller någon översyn eller omarbetning av direktiv 96/71/EG och alltså inte kan behandla alla de grundläggande frågor som uppkommit i samband med ovannämnda domar. Särskilt gäller detta de domar som rör utvidgning av kollektivavtalen, utvidgning av kärnan i de tillämpliga reglerna, tillämpning av värdlandets mest fördelaktiga bestämmelser och respekten för de grundläggande sociala rättigheterna, såsom strejkrätten.

12.

ReK vill rikta uppmärksamheten mot det faktum att det förslag till direktiv som har remitterats till kommittén enbart innehåller åtgärder och mekanismer som har till uppgift att stärka kontrollen av hur bestämmelserna i direktiv 96/71/EG genomförs och tillämpas, eftersom detta direktiv hittills inte har visat sig vara tillräckligt för att bekämpa social dumpning och bedrägeri.

De grundläggande rättigheterna bör inte underordnas de ekonomiska friheterna

13.	Kommittén välkomnar att kommissionen den 11 september 2012 drog tillbaka förslaget till förordning (Monti II) om att förena strejkrätten med de ekonomiska friheterna i EU på grundval av flexibilitetsklausulen, inom ramen för fullbordandet av den inre marknaden (artikel 352 i EUF-fördraget).

14.

Kommittén instämmer i bedömningen att strejkrätten inte bör underordnas det kompletterande målet (fullbordandet av inre marknaden), eftersom den är en okränkbar princip som fastställs i Europeiska unionens stadga om de grundläggande rättigheterna. För övrigt utesluter "lex specialis" enligt definitionen i artikel 153 i fördraget uttryckligen strejkrätten från EU-lagstiftningens tillämpningsområde.

15.

ReK anser dock att tillbakadragandet av förslaget till förordning medför att flera frågor som ställts i EU-domstolens rättspraxis lämnas obesvarade. Vi efterlyser därför ett nytt lagstiftningsförslag som uttryckligen garanterar att de grundläggande sociala rättigheterna (rätten till kollektiva förhandlingar och rätten att vidta kollektiva åtgärder) inte kan begränsas av de ekonomiska friheterna (etableringsfriheten och friheten att tillhandahålla tjänster) och att de ekonomiska friheterna inte kan rättfärdiga ett kringgående av nationell lagstiftning och praxis på det sociala området.

16.

Kommittén erinrar om att 12 nationella parlament (19 röster) för första gången utnyttjade den tidiga varningsmekanismen mot kommissionen när det gäller detta förslag till förordning med motiveringen att förslaget kommer i konflikt med den nationella behörigheten och respekten för subsidiaritets- och proportionalitetsprinciperna.

17.	Kommittén anser att EU-lagstiftaren bör klargöra förhållandet mellan "kollektiva åtgärder" och etableringsfriheten och friheten att tillhandahålla tjänster när det föreligger transnationella förhållanden, t.ex. ett företag med enheter i flera medlemsstater.

18.

Om kommissionen hade bibehållit sitt förslag till förordning skulle Regionkommittén, mot bakgrund av motiverade yttranden som antagits i nationella parlament och ståndpunkter på regional nivå som framförts genom kommittén, ha kunnat överväga att vidta nödvändiga åtgärder för att förbereda ett överklagande i efterhand av förslaget till förordning med motiveringen att subsidiaritetsprincipen har kränkts, med avseende på både valet av rättslig grund och underlåtenheten att visa att EU-åtgärder i denna fråga skulle medföra ett mervärde. Vi gör kommissionen uppmärksam på att ReK kommer att fortsätta att noggrant övervaka efterlevnaden av subsidiaritetsprincipen på området.

19.	ReK anser att förslaget om genomförande av direktiv 96/71/EG bevarar sin fulla giltighet och förtjänar kommitténs fulla uppmärksamhet.

20.

ReK anser att direktiv 96/71/EG stadfäster grundläggande rättigheter vars tillämpning bör underlättas och att dessa rättigheter, som berör den mänskliga värdigheten, för övrigt förstärktes med ikraftträdandet av Lissabonfördraget, vilket nu gör Europeiska unionens stadga om de grundläggande rättigheterna rättsligt bindande. Dessa rättigheter bör inte underordnas de ekonomiska friheterna.

21.

Därför är det beklagligt att kommissionen inte har inlett någon debatt om valet av rättslig grund. Den rättsliga grund som valdes är en grund för "tillhandahållande av tjänster" (artikel 62 i EUF-fördraget tillsammans med artikel 53) och innebär att frågorna om tillämpningen av direktiv 96/71/EG återigen behandlas med utgångspunkt i de ekonomiska friheterna. Vi beklagar också att kommissionen inte fullt ut har engagerat Regionkommittén, Europeiska ekonomiska och sociala kommittén och arbetsmarknadsparterna i utarbetandet av denna text, som berör dem direkt.

Förslaget till direktiv bör beakta alla situationer som berör utstationering

22.

Kommittén stöder dock kommissionens förslag och kampen mot social dumpning och bedrägeri i samband med utstationering av arbetstagare, liksom införandet av kontrollmekanismer för tillämpning av arbets- och lönevillkor för utstationerade arbetstagare. Förslaget tar dock inte hänsyn till denna målsättning och måste därför förbättras på ett antal viktiga punkter.

23.	De utstationeringar som härrör från länder utanför EU och som beaktas i direktiv 96/71/EG borde också ha nämnts i förslaget. Direktivet bör också snarast möjligt efter antagandet införlivas i EES regelverk och i avtalet med Schweiz om fri rörlighet för personer.

24.

Kommittén är medveten om att det finns vissa begränsningar när det gäller tillämpningen som kan ha att göra med exempelvis språksvårigheter, kontroll av kortvarig utstationering, svårigheter att få information från en annan medlemsstat, komplexiteten vad gäller tillämpningen av sanktioner och bristande kontrollresurser vid de nationella myndigheterna.

25.

Regionkommittén stöder därför med eftertryck antagandet av de bestämmelser i förslaget till direktiv som syftar till att i så stor utsträckning som möjligt avlägsna dessa begränsningar och stärka mekanismerna för att genomföra kontrollåtgärderna och sanktionerna så att genomförandet av direktiv 96/71/EG blir både effektivt och ändamålsenligt. Samtidigt bör systemet för gränsöverskridande verkställande av domar utformas tydligare, stämma överens med gällande principer om internationellt samarbete samt ömsesidigt erkännande och verkställighet av domstolsavgöranden samt beakta den enskildes processuella rättigheter.

26.

Kommittén anser att om direktiv 96/71/EG och föreliggande direktiv inte tillämpas, om det till exempel framkommer att en arbetstagare i själva verket inte är utstationerad, kommer företaget att omfattas av lagstiftningen i det land där tjänsten utförs. Samtliga berörda arbetstagare kommer att anses utöva sin rätt till fri rörlighet i enlighet med artikel 45 i EUF-fördraget.

Solidariskt ansvar: en viktig bestämmelse i förslaget till direktiv som borde kompletteras

27.

Kommittén stöder de bestämmelser som berör arbetsgivarens och underentreprenörens solidariska ansvar, särskilt inom byggsektorn, och ser positivt på att åtta medlemsstater redan tillämpar solidariskt ansvar (Österrike, Tyskland, Spanien, Finland, Frankrike, Italien, Nederländerna och Belgien). Detta räcker dock inte för att faktiskt undvika missbruk. Man måste snarare se till att alla företag som missbrukar systemet med utstationerade arbetstagare eller drar nytta av utstationeringen hålls ansvariga för detta.

28.

Det vore lämpligt att komplettera bestämmelsen om solidariskt ansvar med en bestämmelse som syftar till att begränsa antalet entreprenadnivåer, vilket skulle minska risken för missbruk på området utstationering av arbetstagare. Det skulle dessutom möjliggöra en noggrannare registrering av underentreprenörer.

Arbetsmarknadsparternas aktiva roll vid kontrollen av att lagstiftningen tillämpas

29.	Kommittén stöder de bestämmelser som Europeiska kommissionen föreslår och som syftar till att ge aktörer från fackföreningar och andra arbetsmarknadsparter en central roll, liksom yrkesinspektioner, samtidigt som man beaktar att systemen kan se olika ut i olika medlemsstater.

30.	Det är viktigt att denna roll stärks genom att de behöriga organen med ansvar för kontroll av genomförandet i medlemsstaterna ges rättigheter att utbyta bästa praxis om kontrollerna, så att deras ansträngningar kan sammanföras på ett bättre sätt på detta område.

31.

Vi anser också att arbetstagarföreträdare, särskilt medlemmar i europeiska företagsråd, inte minst inom byggföretag, bör få ett omnämnande som centrala aktörer. Exempelvis på stora byggarbetsplatser kan samordningen mellan representativa instanser vara viktig för att få ut information och varningar. Sådana initiativ från arbetstagarnas representanter är desto mer legitima med tanke på att många företag tillhandahåller information om sin policy om socialt ansvar.

Texten i förslaget behöver klargöras för att se till att dess bestämmelser tillämpas på ett lämpligt sätt

32.

Kommittén vill uppmärksamma att de nationella domstolarna kommer att spela en viktig roll när det gäller det praktiska genomförandet av förslaget till direktiv, och därför bör bestämmelserna i det vara tydliga och specifika för att undvika att det uppstår nya tvivel i de olika nationella domstolarna om hur texten ska tolkas, och för att det inte ska krävas ett stort antal förhandsavgöranden från EU-domstolen.

33.

Regionkommittén anser därför att vissa termer i förslaget till direktiv bör klargöras och definieras entydigt. Exempelvis måste man tydligt fastställa villkoren för utstationering av arbetstagare, varvid de rättsliga konsekvenserna vid missbruk inte får drabba arbetstagarna. Man bör också klargöra t.ex. användningen av två olika termer för att beteckna begreppet "tillfälligt utstationerad" i vissa språkversioner (i den franska versionen använder man t.ex. "provisoirement détaché" och "temporairement détaché") och av termen "effektiv" som bör kopplas till "effektivitet", liksom begreppet "grundläggande arbetsvillkor" som inte förekommer i direktiv 96/71/EG.

34.

Av samma skäl vill kommittén erinra om förslagets ingress (punkt 5), där man betonar att "förhållandet mellan direktiv 96/71/EG och förordning (EG) nr 593/2008 om tillämplig lag för avtalsförpliktelser (…) måste klargöras ytterligare". Denna begäran om ett klargörande besvaras dock inte någonstans i förslagets text.

Behovet av att undanröja all eventuell förvirring beträffande texternas tillämpning

35.

Förslagets ingress skulle enligt kommitténs mening kunna leda till ökad förvirring beträffande vilken lagstiftning som ska gälla för anställningsavtal (lagstiftningen i den medlemsstat som arbetstagaren kommer från, eller den i värdlandet). Det är visserligen sant, såsom påpekas i punkt 6 i ingressen, att förslaget inte direkt berör tillämpningen av den lagstiftning som gäller i enlighet med artikel 8 i Rom I-förordningen, men man bör erinra om att syftet med direktivet från år 1996 inte var att ändra denna bestämmelse (artikel 6 i 1980 års Romkonvention vid denna tid), utan att precisera villkoren för tillämpningen av bestämmelserna enligt artikel 9 i Rom I-förordningen (artikel 7 i 1980 års Romkonvention vid denna tid).

36.	Kommittén kommer att göra sitt yttersta för att se till att förslaget till direktiv inte ändrar det som var andan i och syftet med direktiv 96/71/EG.

37.	Kommittén anser att ett tilldelningskriterium vid offentlig och privat upphandling bör vara att anbudsgivaren förbinder sig att följa bestämmelserna i direktiv 96/71/EG och att en anbudsgivare såsom fallet är i dag vid allvarliga överträdelser måste kunna uteslutas från upphandlingen.

38.	ReK ställer sig bakom kommissionens åtagande i fråga om att harmonisera medlemsstaternas lagstiftningar vad gäller gränsöverskridande verkställighet av administrativa böter och avgifter.

II. ÄNDRINGSREKOMMENDATIONER

Ändringsrekommendation 1

Ingressen

Första beaktandeledet

Kommissionens textförslag	ReK:s ändringsrekommendation
med beaktande av fördraget om Europeiska unionens funktionssätt, särskilt artiklarna 53.1 och 62,	med beaktande av fördraget om Europeiska unionens funktionssätt, särskilt artikelarna 53 153.1 b och 62,

Motivering

Arbets- och anställningsvillkoren bygger av tradition på kollektivförhandlingar och följaktligen på arbetsmarknadsparternas självständighet. Dessa parter spelar en nyckelroll i kontrollen av att de kollektivavtalsrättsliga bestämmelserna tillämpas på detta område. Av denna orsak utgör artikel 153.1 b, som uttryckligen hänvisar till EU-initiativ i fråga om arbetsvillkor, den mest lämpliga rättsliga grunden. Eftersom det dessutom handlar om ett förslag till genomförande av direktiv 96/71/EG vars rättsliga grund utgörs av "tillhandahållande av tjänster" förbjuder domstolens domar beträffande valet av rättslig grund inte uttryckligen användningen av en mer lämplig rättslig grund för antagandet av detta förslag.

Ändringsrekommendation 2

Skäl 3

Kommissionens textförslag

ReK:s ändringsrekommendation

När det gäller arbetstagare som tillfälligt sänds ut för att arbeta i en annan medlemsstat än den där de vanligtvis utför sitt arbete i syfte att tillhandahålla en tjänst fastställs det i Europaparlamentets och rådets direktiv 96/71/EG av den 16 december 1996 om utstationering av arbetstagare i samband med tillhandahållande av tjänster tydligt vilka grundläggande arbets- och anställningsvillkor tjänsteleverantören i den mottagande medlemsstaten måste följa för att de berörda utstationerade arbetstagarnas minimiskydd ska tryggas.

När det gäller arbetstagare som tillfälligt sänds ut för att arbeta utföra arbete i inom en annan medlemsstats territorium än den där stat inom vilkens territorium de vanligtvis utför fullgör sitt arbete i syfte att tillhandahålla en tjänst fastställs det i Europaparlamentets och rådets direktiv 96/71/EG av den 16 december 1996 om utstationering av arbetstagare i samband med tillhandahållande av tjänster tydligt vilka grundläggande arbets- och anställningsvillkor tjänsteleverantören i den mottagande medlemsstaten måste följa för att de berörda utstationerade arbetstagarnas minimiskydd ska tryggas.

Motivering

Ändringen är inte bara semantisk utan syftar till att upprätthålla enhetligheten med avseende på de begrepp som används i direktiv 96/71/EG. Ändringen återger ordagrant lydelsen i skäl 3 i direktiv 96/71/EG, där det t.ex. i den franska språkversionen står "temporaire" och inte "provisoire". Detta gäller även skäl 5 i det här förslaget (ändringen gäller inte den svenska versionen). Dessutom beaktas inte endast utstationering mellan medlemsstater, vilket är fallet i skälen till detta förslag. Om tillämpningsområdet är det som fastställs i förslaget ("i en annan medlemsstat än den där de vanligtvis utför sitt arbete") skulle det skilja sig från vad lagstiftaren avsåg med lydelsen "inom en annan medlemsstats territorium än den stat inom vilkens territorium de vanligtvis fullgör sitt arbete" (skäl 3 i direktiv 96/71/EG). Man bör nämligen även beakta utstationering av arbetstagare från tredjeländer. Med hänsyn till rättssäkerheten bör man återge denna princip i skälen till det här förslaget.

Ändringsrekommendation 3

Skäl 6

Kommissionens textförslag

ReK:s ändringsrekommendation

Liksom direktiv 96/71/EG bör detta direktiv inte påverka tillämpningen av den lagstiftning som i enlighet med artikel 8 i Rom I-förordningen gäller för enskilda anställningsavtal, eller tillämpningen av Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 883/2004 av den 29 april 2004 om samordning av de sociala trygghetssystemen och av Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 987/2009 av den 16 september 2009 om tillämpningsbestämmelser till förordning (EG) nr 883/2004 om samordning av de sociala trygghetssystemen.

Liksom direktiv 96/71/EG bör detta direktiv inte påverka tillämpningen av den lagstiftning som i enlighet med artikel 8 i Rom I-förordningen gäller för enskilda anställningsavtal, tillämpningen av tvingande bestämmelser i den medlemsstat som utstationeringen sker till, i enlighet med artikel 9 i Rom I-förordningen, eller tillämpningen av Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 883/2004 av den 29 april 2004 om samordning av de sociala trygghetssystemen och av Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 987/2009 av den 16 september 2009 om tillämpningsbestämmelser till förordning (EG) nr 883/2004 om samordning av de sociala trygghetssystemen.

Motivering

Detta tillägg är viktigt eftersom det bidrar till att skingra osäkerheten i fråga om tillämpningsområdet för direktiv 96/71/EG och dess samverkan med internationell privaträtt. I själva verket berör inte direktiv 96/71/EG direkt tillämpningen av den lagstiftning som i enlighet med artikel 8 i Rom I-förordningen gäller för enskilda anställningsavtal, men direktivet gäller uttryckligen – i enlighet med artikel 9 i Rom I-förordningen – tillämpningen av tvingande bestämmelser i det land som tar emot utstationerade arbetstagare (oavsett vilken lagstiftning som är tillämpbar på avtalet). Om man inte här tydligt understryker eller bekräftar detta, skulle det kunna leda till missförstånd och till att man avviker från andan och bokstaven i direktiv 96/71/EG.

Ändringsrekommendation 4

Skäl 14

Kommissionens textförslag	ReK:s ändringsrekommendation
Det bör konkret anges att medlemsstaterna är skyldiga att se till att informationen om arbets- och anställningsvillkor är offentlig och att inte bara tjänsteleverantörer från andra medlemsstater utan även berörda utstationerade arbetstagare lätt kan få tillgång till den.	Det bör konkret anges att medlemsstaterna är skyldiga att se till att informationen om arbets- och anställningsvillkor är kostnadsfri och offentlig och att inte bara tjänsteleverantörer från andra medlemsstater utan även berörda utstationerade arbetstagare lätt kan få tillgång till den.

Motivering

För att informationen ska vara lättillgänglig bör den framför allt vara kostnadsfri.

Ändringsrekommendation 5

Artikel 1, ny punkt 3

Kommissionens textförslag

ReK:s ändringsrekommendation

Artikel 1

Syfte

(…)

Artikel 1

Syfte

(…)

3. Vad gäller tillämpningen och efterlevnaden av de utstationerade arbetstagarnas arbets- och anställningsvillkor bör detta direktiv överensstämma med bestämmelserna i artikel 1.4 i direktiv 96/71/EG, där följande anges: "Företag som är etablerade i en icke-medlemsstat får inte behandlas förmånligare än företag som är etablerade i en medlemsstat."

Motivering

Denna ändringsrekommendation är berättigad om man beaktar att detta direktivförslag inte bör undergräva strukturen i direktiv 96/71/EG: Lagstiftaren har infört artikel 1.4 för att undvika riskerna för social dumping från länder utanför EU. Av samma skäl bör man undvika att en strikt tillämpning av direktiv 96/71/EG begränsas till utstationering av arbetstagare mellan medlemsstater, eftersom man då öppnar för möjliga bedrägerier eller kringgående strategier från tredjeländer. Medlemsstaterna bör vara uppmärksamma och vidta nödvändiga åtgärder för att förhindra att man kringgår lagstiftningen på detta sätt, vilket skulle innebära en stor brist i de befintliga kontrollmekanismerna.

Ändringsrekommendation 6

Artikel 3.1

Kommissionens textförslag

ReK:s ändringsrekommendation

Artikel 3

Att förhindra att reglerna missbrukas eller kringgås

1. För att genomföra, tillämpa och kontrollera efterlevnaden av direktiv 96/71/EG ska de behöriga myndigheterna beakta alla faktorer som rör den verksamhet som ett företag genomför i det land där det är etablerat, för att avgöra om företaget verkligen bedriver väsentlig verksamhet där, och inte bara intern förvaltning och administration. Exempel på faktorer:

a)	Den plats där företaget har sitt säte och sin förvaltning, använder kontorslokaler, betalar skatt, innehar en yrkeslicens eller är registrerat vid handelskammare eller i branschorganisationer.

b)	Den plats där utstationerade arbetstagare rekryteras.

c)	Den lagstiftning som är tillämplig på avtal som företaget ingår med sina arbetstagare respektive med sina kunder.

d)	Den plats där företaget har en väsentlig del av sin affärsverksamhet och där dess administrativa personal är anställd.

e)	Antalet avtal och omsättning i den medlemsstat där företaget är etablerat.

Bedömningen av dessa faktorer måste anpassas i varje enskilt fall och hänsyn måste tas till arten av den verksamhet som företaget bedriver i den medlemsstat där det är etablerat.

Artikel 3

Att förhindra att reglerna missbrukas eller kringgås

a)	Den medlemsstat där företaget bedriver sin huvudsakliga verksamhet, mätt i tidsenhet per anställd, och D den plats där företaget har sitt säte och sin förvaltning, använder kontorslokaler, betalar skatt, innehar en yrkeslicens eller är registrerat vid handelskammare eller i branschorganisationer.

b)	Den plats där utstationerade arbetstagare rekryteras.

c)	Den lagstiftning som är tillämplig på avtal som företaget ingår med sina arbetstagare respektive med sina kunder.

d)	Den plats där företaget har en väsentlig del av sin affärsverksamhet och där dess administrativa personal är anställd.

e)	Antalet avtal och omsättning i den medlemsstat där företaget är etablerat.

Bedömningen av dessa faktorer måste anpassas i varje enskilt fall och hänsyn måste tas till arten av den verksamhet som företaget bedriver i den medlemsstat där det är etablerat.

2. För att avgöra om en utstationerad arbetstagare tillfälligt utför sitt arbete i en annan medlemsstat än den där han eller hon vanligtvis arbetar ska alla fakta rörande arbetet och arbetstagarens situation beaktas.

Exempel på faktorer:

a)	Om arbetet utförs under en begränsad tidsperiod i en annan medlemsstat.

b)	Om utstationeringen sker till en annan medlemsstat än den i eller från vilken den utstationerade arbetstagaren vanligtvis utför sitt arbete i enlighet med förordning (EG) nr 593/2008 och/eller Romkonventionen.

c)	Om den utstationerade arbetstagaren återvänder eller förväntas återuppta sitt arbete i den medlemsstat varifrån han eller hon utstationerats efter att ha slutfört det arbete eller det tillhandahållande av tjänster som var syftet med utstationeringen.

d)	Om resa, kost och logi tillhandahålls eller ersätts av den arbetsgivare som utstationerar arbetstagaren, samt på vilket sätt detta sker.

e)	Om samma eller en annan (utstationerad) arbetstagare under flera perioder innehaft tjänsten.

Dessa faktorer är bara vägledande; de ingår i den totala bedömningen och kan inte beaktas separat från varandra. Kriterierna måste anpassas i varje enskilt fall och hänsyn måste tas till varje situations särart.

2. Bedömningen av dessa faktorer ska ingå i definitionen av utstationerade arbetstagare i den mottagande medlemsstaten i enlighet med artikel 2.2 i Europaparlamentets och rådets direktiv 96/71/EG om utstationering av arbetstagare i samband med tillhandahållande av tjänster.

3. 2. För att avgöra om en utstationerad arbetstagare tillfälligt utför sitt arbete i en annan medlemsstat än den där han eller hon vanligtvis arbetar ska alla fakta rörande arbetet och arbetstagarens situation beaktas.

Exempel på faktorer:

a)	Om arbetet utförs under en begränsad tidsperiod i en annan medlemsstat.

b)	Om utstationeringen sker till en annan medlemsstat än den i eller från vilken den utstationerade arbetstagaren vanligtvis utför sitt arbete i enlighet med förordning (EG) nr 593/2008 och/eller Romkonventionen.

c)	Om den utstationerade arbetstagaren återvänder eller förväntas återuppta sitt arbete i den medlemsstat varifrån han eller hon utstationerats efter att ha slutfört det arbete eller det tillhandahållande av tjänster som var syftet med utstationeringen.

d)	Om den utstationerade arbetstagaren har ett giltigt A1-formulär som bevis på att denne omfattas av det sociala trygghetssystemet i hemmedlemsstaten. A1-formuläret får inte vara retroaktivt och måste tillhandahållas från början av utstationeringsperioden och före eventuella inspektioner.

e d)	Om resa, kost och logi tillhandahålls eller ersätts av den arbetsgivare som utstationerar arbetstagaren, samt på vilket sätt detta sker.

f e)	Om samma eller en annan (utstationerad) arbetstagare under flera perioder innehaft tjänsten.

Motivering

Syftet med denna bestämmelse är att förhindra att man startar företag vars verksamhet i etableringsmedlemsstaten är fingerad och enbart syftar till att kringgå lagstiftningen om arbetsvillkor i värdmedlemsstaten.

Artikel 2.2 i direktiv 96/71/EG syftar till att hindra att arbetstagare från en stat (inbegripet icke-medlemsstater) betraktas som egenföretagare och därmed undantas från direktivets tillämpningsområde. Det skulle t.ex. räcka att en löntagare inom byggsektorn i land A av sin arbetsgivare i land A "omvandlades" till egenföretagare för att arbetsgivaren skulle befrias från direktivets krav i medlemsstat B, dit arbetstagaren utstationerats. För att undvika denna typ av bedrägerier fastställs i direktivet från 1996 att det är det mottagande landet (medlemsstat B i exemplet) som har rätt att definiera begreppet arbetstagare, och därmed arbetsförhållandena, i enlighet med landets egen lagstiftning. Den enda svaga punkten i denna rättsliga konstruktion är svårigheten att tillämpa principen i praktiken: Förteckningen över faktorer i artikel 4 kommer att utgöra en uppsättning kriterier som underlättar den konkreta tillämpningen av artikel 2.2 i direktiv 96/71/EG.

Ändringsrekommendation 7

Artikel 3a

Kommissionens textförslag

ReK:s ändringsrekommendation

Artikel 3a

Påföljder vid bristande överensstämmelse

I fall av bristande efterlevnad av artikel 3 i direktiv 96/71/EG eller relevanta artiklar i detta direktiv ska ett företag och dess arbetstagare omfattas av relevant tillämplig lagstiftning i den medlemsstat där tjänsten tillhandahålls. Alla personer som har utstationerats av företaget ska betraktas som arbetstagare som utnyttjar sin rätt till fri rörlighet inom unionen i enlighet med artikel 45 i EUF-fördraget.

Värdmedlemsstaten får därefter begära omedelbara bevis på att berörda arbetstagare får samma behandling som värdmedlemsstatens medborgare i fråga om alla arbets- och anställningsvillkor och relaterade sociala rättigheter i enlighet med artikel 45 i EUF-fördraget.

Ändringsrekommendation 8

Artikel 5.1

Kommissionens textförslag

ReK:s ändringsrekommendation

Medlemsstaterna ska vidta lämpliga åtgärder för att säkerställa att den information om arbets- och anställningsvillkor som avses i artikel 3 i direktiv 96/71/EG och som tillämpas och uppfylls av tjänsteleverantörerna finns tillgänglig på ett tydligt, fullständigt och lättillgängligt sätt på internet, i format och enligt webbstandarder som gör åtkomst möjlig för personer med funktionsnedsättning samt som gör det möjligt för förbindelsekontoren eller andra behöriga nationella organ som avses i artikel 4 i direktiv 96/71/EG att utföra sina arbetsuppgifter effektivt.

Medlemsstaterna ska vidta lämpliga åtgärder för att säkerställa att den information om arbets- och anställningsvillkor som avses i artikel 3 i direktiv 96/71/EG och som tillämpas och uppfylls av tjänsteleverantörerna finns tillgänglig kostnadsfritt och på ett tydligt, överskådligt, fullständigt och lättillgängligt sätt på internet, i format och enligt webbstandarder som gör åtkomst möjlig för personer med funktionsnedsättning samt som gör det möjligt för förbindelsekontoren eller andra behöriga nationella organ som avses i artikel 4 i direktiv 96/71/EG att utföra sina arbetsuppgifter effektivt.

Motivering

För att informationen ska vara lättillgänglig bör den framför allt vara kostnadsfri.

Ändringsrekommendation 9

Artikel 7.4

Kommissionens textförslag

ReK:s ändringsrekommendation

Den skyldighet som fastställs i punkterna 1 och 2 ska inte innebära någon plikt för etableringsmedlemsstaten att genomföra faktiska undersökningar och kontroller på den medlemsstats territorium där tjänsten tillhandahålls. Sådana undersökningar och kontroller ska vid behov utföras av myndigheterna i den mottagande medlemsstaten på begäran av behöriga myndigheter i etableringsmedlemsstaten i enlighet med artikel 10 och de ska också vara förenliga med den tillsynsbehörighet som finns i den mottagande medlemsstatens nationella lagstiftning, praxis och administrativa förfarande och som överensstämmer med unionslagstiftningen.

Motivering

Syftet är att avskaffa de processuella hindren för att kontrollera de faktiska förhållandena både i etableringsmedlemsstaten och i den mottagande medlemsstaten.

Ändringsrekommendation 10

Artikel 9.1 inledningsfrasen

Kommissionens textförslag	ReK:s ändringsrekommendation
Medlemsstaterna får endast införa följande administrativa krav och kontrollåtgärder:	Medlemsstaterna får endast införa I syfte att förbättra tillämpningen av artiklarna 3 och 5 i direktiv 96/71/EG ska värdmedlemsstaten som ett minimum införa följande administrativa krav och kontrollåtgärder:

Motivering

I stället för att som kommissionen föreslå maximikrav föreslår vi i stället att man fastställer minimikrav. Denna omvända logik är för övrigt i linje med bestämmelserna i artikel 12.3 i kommissionens förslag.

Ändringsrekommendation 11

Artikel 9.1 a

Kommissionens textförslag

ReK:s ändringsrekommendation

Kravet att en tjänsteleverantör som är etablerad i en annan medlemsstat måste göra en enkel anmälan till behöriga nationella myndigheter senast när tillhandahållandet av tjänster påbörjas., där I denna anmälan bara behöver innehålla tjänsteleverantörens identitet, närvaron av en eller flera tydligt angivna utstationerade arbetstagare, hur många dessa beräknas vara, utstationeringsperiod och utstationeringsort, och vilka tjänster de ska utföra. ska det framgå att tjänsteleverantören har kännedom om minimikraven för anställnings- och arbetsförhållanden enligt artikel 3 i direktiv 96/71/EG i den medlemsstat där tjänsten tillhandahålls och kommer att följa dem. Anmälan ska som ett minimum innehålla uppgifter om den tid som utstationeringen varar, startdagen, de utstationerade arbetstagarnas identitet och antal samt arbetsplatserna i värdmedlemsstaten.

Motivering

Klargörande av de krav som tjänsteleverantörens anmälan ska uppfylla.

Ändringsrekommendation 12

Artikel 9.1 b

Kommissionens textförslag

ReK:s ändringsrekommendation

Kravet att tillhandahålla och/eller bevara kopior på papper eller i elektroniskt format av anställningsavtalet (eller ett motsvarande dokument enligt direktiv 91/533/EEG, inklusive eventuella ytterligare upplysningar i enlighet med artikel 4 i det direktivet); lönespecifikationer, tidrapporter och intyg över gjorda löneutbetalningar, A1-formuläret som bevis på att arbetstagaren omfattas av det sociala trygghetssystemet i ursprungsmedlemsstaten, den riskvärdering av miljöfaktorer på arbetsplatsen som krävs enligt direktiv 89/391/EEG, och, om den utstationerade arbetstagaren är medborgare i ett tredjeland: kopior av arbetstillstånd och uppehållstillstånd och andra handlingar som behövs för att kontrollera efterlevnaden av direktiv 96/71/EG och detta direktiv, eller kopior av motsvarande dokument under utstationeringsperioden på ett tillgängligt och tydligt angivet ställe på dess territorium, t.ex. på arbetsplatsen; för mobila arbetstagare i transportsektorn kan det vara det lokala kontoret eller i det fordon med vilket tjänsten utförs.

Motivering

Denna ändring är kopplad till artikel 3.2.

Ändringsrekommendation 13

Artikel 11, ny punkt 4

Kommissionens textförslag

ReK:s ändringsrekommendation

Artikel 11

Försvar av rättigheter – förenklade klagomålsförfaranden – retroaktiva utbetalningar

(…)

3. Medlemsstaterna ska se till att fackföreningar och andra tredjeparter, t.ex. föreningar, organisationer och andra juridiska personer som enligt de kriterier som anges i den nationella lagstiftningen har ett berättigat intresse av att säkerställa att bestämmelserna i detta direktiv efterlevs, på arbetstagarens eller arbetsgivarens vägnar eller för att stödja denne och med hans eller hennes tillstånd, får delta i de rättsliga eller administrativa förfaranden som syftar till att genomföra detta direktiv eller att säkerställa efterlevnaden av skyldigheterna enligt detta direktiv.

Artikel 11

Försvar av rättigheter – förenklade klagomålsförfaranden – retroaktiva utbetalningar

(…)

4. Arbetstagarföreträdare, särskilt medlemmar i europeiska företagsråd inom byggsektorn, har när det gäller kontrollen av tillämpningen av lagstiftningen om olika aspekter av utstationering rätt att när som helst göra fackföreningar och behöriga myndigheter uppmärksamma på situationer som ger upphov till starka tvivel vad avser respekten för de utstationerade arbetstagarnas arbets- och sysselsättningsvillkor.

5. 4. Punkterna 1 och 3 ska tillämpas utan att det påverkar nationella bestämmelser om preskriptionstider eller tidsfrister för att vidta sådana åtgärder eller nationella regler som rör ombud och försvar vid domstol.

Motivering

Arbetstagarföreträdarna i företagen, och särskilt medlemmarna av de europeiska företagsråden, har direktkontakt med den konkreta verkligheten i de olika företagen och inrättningarna i medlemsstaterna. Eftersom de är faktiska observatörer av arbetsförhållandena på plats eller på transnationell nivå bör de ha rätt att slå larm i händelse av bedrägerier vad avser tillämpningen av lagstiftningen om utstationerade arbetstagare.

Ändringsrekommendation 14

Artikel 12.1

Kommissionens textförslag

ReK:s ändringsrekommendation

Artikel 12

Underentreprenörer – gemensamt och solidariskt ansvar

Artikel 12

Underentreprenörer – gemensamt och solidariskt ansvar

När det gäller den byggnadsverksamhet som avses i bilagan till direktiv 96/71/EG ska medlemsstaten, för all sådan utstationering som omfattas av artikel 1.3 i direktiv 96/71/EG och Varje medlemsstat ska på ett icke-diskriminerande sätt, säkerställa motsvarande rättigheter för anställda till direkta underentreprenörer som är etablerade på dess territorium, så att en entreprenör vars arbetsgivare (tjänsteleverantör alternativt personaluthyrningsföretag eller bemanningsföretag) är en direkt underentreprenör kan hållas ansvarig av den utstationerade arbetstagaren och/eller gemensamma fonder eller arbetsmarknadsinstitutioner för att inte ha betalat ut följande: vidta nödvändiga åtgärder för att se till att ett företag som utser ett annat företag att tillhandahålla tjänster är ansvarigt, utöver och/eller i stället för arbetsgivaren, för skyldigheter som är förknippade med företaget eller entreprenören eller uthyraren av arbetskraft som utses av detta företag.

Motivering

Det finns ingen anledning att begränsa bestämmelserna om underleverantörskedjor till byggsektorn. Klargörande av ingångna åtaganden.

Ändringsrekommendation 15

Artikel 12.2

Kommissionens textförslag

ReK:s ändringsrekommendation

Medlemsstaterna ska se till att en entreprenör som gjort en omsorgsfull riskbedömning inte ska hållas ansvarig enligt punkt 1. Sådana system ska tillämpas på ett öppet, icke-diskriminerande och proportionellt sätt. De kan omfatta förebyggande åtgärder som vidtas av entreprenören när det gäller bevis från underentreprenörer om de viktigaste arbetsvillkoren för de utstationerade arbetstagare som omfattas av artikel 3.1 i direktiv 96/71/EG, inklusive lönespecifikationer, löneutbetalningar, uppfyllande av krav när det gäller socialförsäkring och skatter i etableringsmedlemsstaten och uppfyllande av tillämpliga regler om utstationering av arbetstagare.

Medlemsstaterna ska se till att en entreprenör som gjort en omsorgsfull riskbedömning inte ska hållas ansvarig enligt punkt 1. Sådana Dessa system ska tillämpas på ett öppet, icke-diskriminerande och proportionellt sätt. De kan omfatta förebyggande åtgärder som vidtas av entreprenören när det gäller bevis från underentreprenörer om de viktigaste arbetsvillkoren för de utstationerade arbetstagare som omfattas av artikel 3.1 i direktiv 96/71/EG, inklusive lönespecifikationer, löneutbetalningar, uppfyllande av krav när det gäller socialförsäkring och skatter i etableringsmedlemsstaten och uppfyllande av tillämpliga regler om utstationering av arbetstagare.

Motivering

Det finns inte någon definition på EU-nivå av begreppet "omsorgsfull riskbedömning". Dessutom bör man undvika att entreprenören fråntas sitt ansvar när det gäller att kontrollera att underleverantören respekterar arbetsvillkoren.

Ändringsrekommendation 16

Artikel 12.3

Kommissionens textförslag

ReK:s ändringsrekommendation

Medlemsstaterna får i enlighet med unionslagstiftningen föreskriva om striktare ansvarsbestämmelser inom nationell lagstiftning, om dessa är icke-diskriminerande och proportionella när det gäller omfattningen av underentreprenörens ansvar. Medlemsstaterna får också i enlighet med unionslagstiftningen föreskriva om sådant ansvar inom andra sektorer än dem som anges i bilagan till direktiv 96/71/EG. Medlemsstaterna kan i sådana fall föreskriva att en entreprenör som har gjort en omsorgsfull riskbedömning i enlighet med nationell lagstiftning inte ska hållas ansvarig.

Motivering

Ändringsrekommendation 17

Artikel 12, ny punkt 4

Kommissionens textförslag

ReK:s ändringsrekommendation

4a.	Om det inte finns något avtal mellan arbetsmarknadsparterna som begränsar antalet entreprenadnivåer i den berörda sektorn ska denna gräns vara tre nivåer.

Motivering

Denna ändring är en följd av punkt 28 i yttrandets politiska rekommendationer

Ändringsrekommendation 18

Artikel 18, ny artikel efter artikel 18

Kommissionens textförslag

ReK:s ändringsrekommendation

Ny artikel

Klausul om upprätthållande av skyddsnivån

Genomförandet av detta direktiv ska inte under några omständigheter vara tillräckligt skäl för att motivera en sänkning av den allmänna skyddsnivån för arbetstagarna på de områden som omfattas av detta direktiv. Det ska inte påverka medlemsstaternas eller arbetsmarknadsparternas rätt att, om förhållandena ändras, anta andra lagar och författningar och ingå andra avtal än de som gäller när detta direktiv antas, under förutsättning att minimikraven i detta direktiv uppfylls.

Motivering

En sådan här klausul om upprätthållande av skyddsnivån finns redan i många unionsdirektiv och syftar till bättre tillämpning av direktivet i medlemsstaterna. Införlivandet av ett direktiv i en medlemsstat får inte sänka den befintliga skyddsnivån inom de områden som direktivet omfattar, t.ex. vad gäller det solidariska ansvar som avses i artikel 12 i det här direktivet.

Ändringsrekommendation 19

Artikel 21

Kommissionens textförslag

ReK:s ändringsrekommendation

Artikel 21

Rapportering

Senast fem år efter sista dagen för införlivande ska kommissionen till Europaparlamentet, rådet och Europeiska ekonomiska och sociala kommittén rapportera om genomförandet av detta direktiv, och denna rapport ska vid behov åtföljas av lämpliga förslag.

Artikel 21

Rapportering

Senast fem år efter sista dagen för införlivande ska kommissionen till Europaparlamentet, rådet, och Europeiska ekonomiska och sociala kommittén och Regionkommittén rapportera om genomförandet av detta direktiv, och denna rapport ska vid behov åtföljas av lämpliga förslag.

Motivering

Krav som ligger i linje med valet av artikel 153 i EUF-fördraget som rättslig grund för direktivförslaget.

Bryssel den 29 november 2012

Regionkommitténs ordförande

Ramón Luis VALCÁRCEL SISO