10.7.2013   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

C 198/39

1.1

Europeiska ekonomiska och sociala kommittén är övertygad om att kultur och kreativitet är av största vikt för Europa. De är

1.2

Mot bakgrund av den växande roll som de kreativa och kulturella sektorerna spelar för utvecklingen av den europeiska ekonomin och för dess internationella aktiviteter behövs det en strategi på medellång och lång sikt som syftar till att säkerställa följande:

1.3

EESK uppmanar kommissionen att noggrant granska tillämpningen av gemenskapslagstiftningen på de kulturella och kreativa sektorerna, framför allt vad gäller konkurrensregler, immaterialrätt och arbetsrätt samt skydd av regler i internationella avtal mellan EU och tredjeländer.

1.4

Kommittén föreslår att kommissionen undersöker möjligheten till och formerna för ett utvidgat forum för aktörerna i de kulturella och kreativa sektorerna i syfte att bättre kunna identifiera alla aktörer på området (bl.a. genom en deltagarbaserad prognosverksamhet) och ta fram punkter som skulle kunna ingå i en strategisk handlingsplan på medellång och lång sikt med syftet att öka tillväxten och skapa nya högkvalitativa arbetstillfällen. Handlingsplanen bör grunda sig på en övergripande lokal, regional och europeisk strategi, med aktivt deltagande av medlemsstaterna, de regionala och lokala myndigheterna, arbetsmarknadsparterna och det civila samhället.

1.5

Kommittén anser att man redan nu bör inleda särskilda initiativ för att bekämpa osäkra anställningar inom de kulturella och kreativa sektorerna, säkerställa rättvisa arbetsvillkor för alla arbetstagare i sektorerna, särskilt egenföretagare eller arbetstagare med oregelbundna arbetsförhållanden inom ramen för underentreprenad, speciellt tillfälliga anställningar. Alla bör också få säker och jämlik tillgång till digitala nät.

1.6

EESK vill rikta kommissionens uppmärksamhet på behovet av att anpassa regelramen till de kulturella och kreativa sektorernas särart, särskilt i fråga om immaterialrätt, enklare administration och skatteregler samt jämlik behandling i mervärdesskatteavseende för tryckta medier och digital kommunikation, inte minst för sektorns småföretag.

1.7

Kommittén anser att man bör överväga möjligheten att upprätta dialogstrukturer för det civila samhället med medborgarna i centrum, och i det sammanhanget dra nytta av Europaåret för medborgarna.

2.1

De kulturella och kreativa sektorerna i Europa utgör en väsentlig strategisk resurs: Europas höga nivå och konkurrenskraft inom dessa sektorer är resultatet av det arbete som utförts av konstnärer, författare, kreatörer och andra yrkesutövare och företagare eller personer med traditionell och innovativ begåvning samt formella och informella kvalifikationer som det finns skäl att bevara, uppmuntra och dra nytta av.

2.2

Kommittén har redan understrukit följande: "Såsom man erkände i Europa 2020-strategin spelar Europas kulturella och kreativa sektor en central roll för tillväxten, konkurrenskraften och framtiden för EU och dess medborgare. […] Den skapar dessutom komparativa fördelar som inte skulle kunna återskapas någon annanstans och den fungerar som motor för den lokala utvecklingen och den industriella omvandlingen. (1)"

2.3

Enligt definitionen i grönboken från 2010 (2) avses med den kulturella sektorn "den sektor som producerar och sprider varor eller tjänster som vid den tid de utarbetas anses ha en särskild kvalitet eller användning eller ett särskilt ändamål som införlivar eller förmedlar kulturyttringar, oberoende av sitt eventuella handelsvärde", vilket ligger i linje med Unescokonventionen från 2005 (3). Och med den kreativa sektorn avses "den sektor som använder kultur som material och har en kulturell dimension, även om dess produkter främst är funktionella", inbegripet "arkitektur och formgivning där man integrerar kreativa element i bredare processer, samt undersektorer som grafisk formgivning, modedesign eller reklam".

2.4

Avgränsningen av de områden som omfattas av den kulturella och kreativa sektorn är dock fortfarande vag (4), och det är därför svårt att fastställa den exakta omfattningen av deras bidrag till BNP och sysselsättningen.

2.5

I förslaget till ramprogrammet Kreativa Europa (5), som kommittén har uttalat sig om (6), definieras den kulturella och den kreativa sektorn på följande sätt (artikel 2): "alla sektorer vars verksamhet bygger på kulturella värden eller konstnärliga och kreativa uttryck, oavsett om denna verksamhet är marknadsorienterad eller inte, och oavsett vilken struktur som genomför den". Detta borde uttryckligen omfatta förläggarbranschen och grafisk industri samt tryckta och digitala medier.

2.6

Under 2008 stod dessa sektorer för 4,5 % av EU:s totala BNP och sysselsatte 3,8 % av arbetskraften (mer än 8,5 miljoner anställda) (7).

2.7

Europaparlamentet har ställt sig bakom definitionen ovan och tillägger uttryckligen museer och mode.

2.8

Trots att de kulturella och kreativa sektorernas betydelse för den europeiska ekonomin är stor och växande och har stor sysselsättningspåverkan (8), innebär de många definitionerna (från t.ex. Wipo, OECD, Unctad, Unesco och Europarådet) att det inte finns någon stabil grund och ingen internationellt jämförbar statistik. För EU anges andelen av BNP till 2,6 % (grönboken), 3,3 % (programmet Kreativa Europa), 4,5 % (9) eller upp till 6,5 % (Europarådet), och antalet sysselsatta bedöms vara 5 miljoner, 8,5 miljoner (10) eller t.o.m. nästan 18 miljoner (11).

2.9

Mångfalden inom de kulturella och kreativa sektorerna i Europa återspeglas i sektorernas särskilda struktur, med stor andel små och medelstora företag och mikroföretag – ca 80 % av den sammanlagda produktionen. De stora företagens andel är mindre än 1 %, men de står för mer än 40 % av sysselsättningen (12).

2.10

Denna sammansättning av de kulturella och kreativa sektorerna i Europa orsakar problem på flera sätt: från kompetensutveckling till tillgång till finansiering, från främjande av nya affärsmodeller till skyddet av immateriella rättigheter, från svårigheterna att få tillgång till de internationella marknaderna till frågan om hur man förbättrar förbindelserna med andra sektorer, för att inte tala om svårigheterna i samband med ömsesidigt erkännande av kvalifikationer (formella och informella osv.) (13).

2.11

De sektorer som utgör den icke-industriella kärnan, dvs. bild- och scenkonst och kulturarvet, har ofta stort strategiskt värde i Europa, medan det i USA framförallt är koncentrerat till de mycket marknadsorienterade industrisektorerna.

2.12

Den amerikanska modellen utgör en naturlig referenspunkt för de länder där man i första hand vill bygga upp ett system för kulturproduktion som inte är så beroende av offentlig finansiering utan starkt vinstorienterat.

2.13

Japan kan fungera som exempel inte bara i Asien, eftersom sekelgamla och mycket specifika produktionsformer där samexisterar med nya och originella kulturindustriella former som riktar sig till den breda allmänheten och marknaden.

2.14

I Kina gör man just nu en väldig satsning på infrastruktur på kulturområdet, med en tydlig strategi som går ut på att begränsa inflödet av amerikansk kultur och med ett starkt intresse för europeiska organisationsmodeller och för de offentliga myndigheternas roll när det gäller att utforma och stödja lokala kultursystem.

2.15

I Indien har filmindustrin varit den kulturindustri som utvecklats kraftigast, med en utomordentligt hög omsättningstillväxt, även om produktionen har varit djupt förankrad i den traditionella indiska kulturen vilket har inneburit att den är mindre intressant för en publik som står utanför denna kultur.

2.16

Latinamerika upplever i dag en imponerande tillväxt vad gäller den egna kulturindustrin, delvis tack vare inflytandet från den spanskspråkiga kulturen i USA och den snabba ekonomiska och demografiska tillväxten i Mexiko, medan Brasilien upplever en betydande kulturell blomstring även vid sidan av musiken. Afrika å sin sida utvecklar sin egen traditionella kultur, som också bygger på många kontakter med den alleuropeiska kulturen. Samspelet mellan de två kontinenterna och den konstnärliga utbildningen kan lära oss mycket om vardagslivet och den allmänna kulturen i en region, och därmed undanröja de hinder som försvårar samarbetet.

2.17

EESK har alltid hävdat vikten av en strategi som syftar till att till fullo föra fram potentialen i EU:s kultursektor och kreativa yrken för att främja sysselsättning och tillväxt. Redan 2004 redovisades problemen i de europeiska kulturella och kreativa sektorerna i ett yttrande som utarbetades på begäran av kommissionsledamot Viviane Reding (14). Denna ståndpunkt har upprepats och fördjupats i ett flertal därpå följande yttranden (15).

2.18

Europa är utan tvekan världsledande när det gäller export av produkter från den kreativa industrin. För att upprätthålla denna position behöver vi investera i dessa sektorers kapacitet att verka bortom de nationella gränserna. Rådet uttalade sig i denna riktning den 12 maj 2009, liksom parlamentet i sin resolution av den 12 maj 2011.

3.1

Kommittén är medveten om att Europas framstående ställning och konkurrenskraft i de kulturella och kreativa sektorerna är resultatet av den samlade insatsen av konstnärer, formgivare, författare och fackfolk, företag och personer med traditionella och nyskapande förmågor samt formell och informell kompetens som det finns skäl att bevara, främja och dra nytta av.

3.2

EESK är övertygad om att kultur och kreativitet utgör centrala beståndsdelar i EU:s identitet och legitimitet när det gäller mångfalden av uttrycksformer. Enighet i en kreativ och kulturell mångfald som måste genomsyra utvecklingen av en europeisk kunskapsbaserad ekonomi.

3.3

För att respektera och främja Europas kulturella identitet och säkra de kulturella och kreativa sektorernas fulla hållbarhet bör EU:s åtgärder för dessa sektorer genomföras med respekt för den europeiska sociala modellen, de demokratiska principerna och miljönormerna.

3.4

Av de talrika undersökningar som genomförts på europeisk och nationell nivå framgår det att de kulturella och kreativa sektorerna står inför gemensamma utmaningar, nämligen:

3.5

EESK anser att det på grund av de kulturella och kreativa sektorernas betydelse och komplexitet behövs en sammanhängande strategisk plan på EU-nivå för en längre tidsperiod, med detaljerade nationella och regionala arbetsprogram och kvantifierbara och verifierbara mål baserade på en färdplan som övervakas av kommissionen och parlamentet. Den strategiska planen ska fastställa de olika handlingsnivåernas (den lokala, regionala och nationella nivån och EU-nivån) uppgifter och ansvar.

3.6

Kommittén uppmanar därför kommissionen att utarbeta en ny samordnad strategi på medellång sikt som bygger på en inkluderande och gemensam vision fram till 2020 och som fullt ut tar hänsyn till de kulturella och kreativa sektorernas särdrag och etablerar säkra förhållanden, vilket är väsentligt för innovativa investeringar i dessa sektorer och för utvecklingen av en kvalificerad arbetskraft.

3.7

Strategin bör dessutom ta hänsyn till att de kulturella och kreativa sektorerna karakteriseras av en oproportionerligt hög andel atypisk sysselsättning, i synnerhet tillfälliga anställningar, med många tidsbegränsade frilansuppdrag, ett mycket stort antal egenföretagare och mikroföretag som ofta är enmansföretag och en stor grupp små och medelstora företag med mindre än 10 anställda (16). De som arbetar i denna sektor har därför ofta oregelbundna inkomster och ligger ibland nära eller under fattigdomsgränsen.

3.8

Många arbetar under svåra arbetsvillkor och utan rätt till grundläggande socialt skydd. I synnerhet kvinnor, som utgör en stor andel av sektorns arbetskraft, utsätts för större diskriminering, särskilt vad gäller anställnings- och arbetsvillkor, eftersom löne- och inkomstskillnaderna är betydande.

3.9

Sektorn har ett relativt stort antal egenföretagare. Denna kategori är ofta uppdelad i två ytterligheter: på den ena sidan finns den högt kvalificerade och erfarna arbetskraften med en stark marknadsposition, och på den andra sidan egenföretagare vars status bara räcker till att erbjuda dåligt betalt arbete för att minska kundernas administrativa och finansiella bördor. ILO har för länge sedan varnat för möjligt missbruk inom denna sektor (17).

3.9.1

Det är också sant att den ekonomiska krisen påverkar de kulturella och kreativa sektorerna i sin helhet på grund av åtstramningsåtgärder och större nedskärningar än någonsin tidigare av det offentliga kulturstödet i hela Europa.

3.10

EESK anser att de åtgärder som kommittén har föreslagit i sina yttranden om hur man kan planera för omstruktureringsprocesser också bör gälla för de kulturella och kreativa sektorerna (18). Tekniken och affärsmodellerna inom de kulturella och kreativa sektorerna förändras snabbt, och många stora företag håller på att omorganisera sin produktion på grund av digitaliseringen av den skrivna pressen, det minskade offentliga stödet, uppköp och sammanslagningar.

3.11

Dessa förändringar har en direkt inverkan på dem som arbetar inom de kulturella och kreativa sektorerna, ofta i form av uppsägningar, lönepress, planer för förtidspension, ökad användning av tillfällig anställning, försämring av arbetsvillkoren, ökad stress, kortare arbetskontrakt och avsaknad av information och samråd med arbetstagarna.

3.12

För att säkerställa EU:s kulturella mångfald och rikedom anser EESK att man bör undvika överdriven koncentration inom både produktionen och distributionen. EESK föreslår att man främjar digitala nätverk och metadistrikt, som gör det möjligt att uppnå en kritisk massa för investeringar och stärka forskningen och den internationella genomslagskraften, så att sysselsättningen kan upprätthållas.

3.13

På samma sätt anser EESK att det behövs gemensamma ansträngningar på EU-nivå och nationell nivå för att stödja utbildningsprogram som skapar nya, uppdaterade yrkesprofiler genom livslångt lärande, för att göra det möjligt att konstant utveckla yrkesfärdigheter och fackkunskaper i takt med förändringarna inom sektorn. Investeringarna i moderniseringen av utbildningssystemen för konstnärer, formgivare och arbetstagare i de kulturella och kreativa sektorerna måste stärkas för att EU ska kunna behålla sin ledande position och uppnå målen i Europa 2020-strategin.

3.13.1

Åtgärderna är ännu mer brådskande med tanke på de djupgående förändringar som följer av den skärpta konkurrensen på global nivå, som är uppenbar inom de intellektuella yrkena och har gjort det nödvändigt att konstant skapa nya koncept och arbetsmetoder som kräver en hög kunskapsnivå, t.ex. europeiska kunskapskooperativ.

3.14

Kommissionen betonar själv att "finansiella institutioner [måste] göras mer medvetna om dessa sektorers ekonomiska potential och utveckla sin förmåga att bedöma företag med tilltro till immateriella rättigheter". Detta måste först och främst gälla inom ramen för gemenskapsbudgeten 2014–2020, så att man kan undanröja den nuvarande osäkerheten – Erasmus är ett typiskt exempel – och omforma EU:s åtgärdsprogram och policyinstrument (strukturfonderna, EIB, EIF osv.) så att de omfattar och prioriterar "icke-teknisk" innovation och de kulturella och kreativa sektorernas konkurrenskraftiga internationella expansion.

3.15

Vid utformningen av den framtida sammanhållningspolitiken, som ska gälla från 2014, bör man dra lärdom av projekt och studier om genomförandet av instrument som frigör all potential i de kreativa industrisektorerna. Enligt EESK bör de kulturella och kreativa sektorerna införlivas i integrerade regionala och lokala utvecklingsstrategier som genomförs i partnerskap med offentliga myndigheter och företrädare för det organiserade civila samhället.

3.16

Det behövs en EU-ram för att underlätta rörligheten för konstnärer och formgivare, deras verk, tjänster och distributionssystem, med ömsesidigt erkännande av kvalifikationer och med avancerade utbildningsverktyg, både inom och utanför det europeiska kulturella och kreativa området. På så sätt kan man tillämpa de rekommendationer som framförts av kommissionens grupp med experter på konstnärers rörlighet (19).

3.17

De kulturella och kreativa sektorerna bidrar till att stimulera en strukturförändring av lokala ekonomier och främjar skapandet av nya ekonomiska verksamheter och nya, bestående arbetstillfällen (20) samt gör europeiska regioner och städer mer attraktiva, vilket framgår av studien "The rise of the creative class" (21).

3.18

EESK anser att en central del av en äkta ny strategi för de kulturella och kreativa sektorerna bör vara en EU-handlingsplan ("Creative Europe Open to the World – CEOW") som syftar till att konstnärer och de kulturella och kreativa sektorerna, särskilt små och medelstora företag, ska kunna etablera sig på centrala internationella marknader med hjälp av särskilda program som underlättar handel med tredjeländer och genom ett avtal om särskilda bindande bestämmelser i EU:s bilaterala och multilaterala avtal.

4.1.1

Med fullt stöd och full medverkan av arbetsmarknadens parter bör medlemsstaterna och kommissionen anta särskilda regleringsåtgärder anpassade efter de kulturella och kreativa sektorernas behov, som inkluderar lämpliga konkurrensbestämmelser för att undvika marknadskoncentration och bevara den kulturella mångfalden, olika valmöjligheter för konsumenterna och flera olika företagsformer.

4.1.2

Medlemsstaterna bör minska de administrativa bördorna som särskilt belastar små och medelstora kreativa och kulturella företag och egenföretagare, genom att förenkla förfarandena för tillhandahållande av tjänster och underlätta tjänsternas, konstnärernas och de kulturella aktörernas rörlighet.

4.2.1

Trots att de kulturella och kreativa sektorerna är mer marknadsorienterade är de fortfarande resultatet av enskilda formgivare, författare, konstnärer, skådespelare och artister, som behöver enkel tillgång till finansiering och kredit. Det är väsentligt att koppla finansiellt stöd för de kulturella och kreativa sektorerna till skapandet och upprätthållandet av goda arbetsvillkor för alla arbetstagarkategorier, även ur ett finansiellt perspektiv.

4.2.2

Det är således viktigt att skapa ett skatteklimat som stöder utvecklingen av små och medelstora företag och egenföretagare, med befrielse från dubbelbeskattning vid resor över gränserna samt lämpliga sociala trygghetssystem.

4.2.3

EU och medlemsstaterna bör uppmuntra samarbetet mellan den offentliga och den privata sektorn för att säkerställa de kulturella och kreativa sektorernas hållbarhet och främja kulturell mångfald för varor och tjänster.

4.2.4

EU och medlemsstaterna bör stödja benchmarkingmekanismer som rör de rutiner som används för garantier, lån, investeringar och exportincitament i syfte att underlätta villkoren för kreativa och kulturella projekts tillgång till privata finansieringsmekanismer och främja förbindelser mellan icke-kommersiella sektorer, som ofta får offentligt stöd, och mer affärsorienterade sektorer som formgivning, mode och reklam.

4.2.4.1

EESK rekommenderar följande:

4.3.1

Utvecklingen av nya företagsmodeller förutsätter godkännande av nya kombinationer av digitalisering, remixing, mashing och sampling, dvs. kapaciteten att använda en digital multimediafil som innehåller antingen text, grafik, ljud, video eller animationer från befintliga källor eller en kombination av dessa för att skapa ett nytt arbete eller ett sampel.

4.3.2

Modellen "creativity for social quality" (kreativitet för social kvalitet) omfattar kultur, lokalområdet och samhället i kreativa områden och integrerar åtgärder för att utnyttja kunskap och främja användning av formgivaren som ett slags mellanhand eller medlare för gränssnittsprocesser mellan utveckling, teknik och produktion.

4.3.3

EESK anser att det är absolut nödvändigt att utnyttja nya affärsmodeller där designen är en integrerad del i värdekedjan och alla aktörer kan tillföra ett mervärde till produkter och processer som kan identifieras som europeisk spetskompetens på den globala marknaden.

4.3.4

Kommittén anser att det också är viktigt att uppmuntra gränsöverskridande rörlighet och möjligheten att locka kvalificerade och begåvade arbetstagare, liksom överföring av kunskaper, utbyte av erfarenheter och företagsexpertis och skapande av nätverk och kluster mellan olika EU-aktörer och olika branscher inom EU.