15.1.2013   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

C 11/77

1.1

Europeiska ekonomiska och sociala kommittén välkomnar det nya synsättet i förslaget till förordning om ett nytt instrument för stöd inför anslutningen (IPA II), som jämfört med det tidigare instrumentet erbjuder större flexibilitet och möjliggör likabehandling av de stödberättigade länderna, eftersom det inte gör någon åtskillnad mellan det stöd som erbjuds kandidatländer och det som erbjuds potentiella kandidatländer.

1.2

EESK stöder den nya strategi som föreslås i förslaget till förordning om IPA II som möjliggör ett skräddarsytt stöd till vart och ett av de stödberättigade länderna. I takt med att länderna förbereder sig inför EU-medlemskapet kommer omfattande fleråriga strategidokument att antas separat för varje land på basis av deras särskilda behov och dagordningar.

1.3

Kommittén anser att det kan vara för sent att se över strategidokumenten efter halva tiden, och föreslår att halva tiden ska utgöra den sista möjliga tidsgränsen för en översyn. Det är viktigt att fokusera på att uppnå målen, varför flexibilitet är nödvändigt. Kommittén rekommenderar att en årlig revision genomförs före halvtidsöversynen, så att man kan öka stödets effektivitet. Kommissionens årliga lägesrapporter skulle kunna utgöra en solid grund för en översyn och anpassning av programmet med beaktande av de berörda ländernas behov.

1.4

EESK välkomnar syftet med det nya förslaget till förordning, som är att förenkla och minska den administrativa bördan i samband med handläggningen av det finansiella stödet. Kommittén är emellertid tveksam till den sektorsbaserade inriktningen i samband med fördelningen av stödet. Denna mekanism bör andvändas på ett omdömesgillt sätt med beaktande av de specifika förhållanden som råder i de olika stödberättigade länderna, och man bör komma ihåg att föranslutningsstödet har utformats för att hjälpa kandidatländerna och de potentiella kandidatländerna att förbereda sig inför ett framtida medlemskap. Instrumentet för stöd inför anslutningen ger länderna möjlighet att före anslutningen "prova på" de skyldigheter som ett medlemskap innebär, inbegripet hur man ska förvalta struktur-, sammanhållnings-, jordbruks- och landbygdsutvecklingsfonderna. Ett sektorsbaserat angreppssätt bör därför tillämpas endast när lämpliga regler och förfaranden har införts (t.ex. i samband med upphandlingsregler, intressekonflikter osv.) och när de nationella planerna för budgetutgifter är tillräckligt omfattande och inte utformas för endast ett år i taget. Det sektorsbaserade synsättet är vanligen knutet till sådana sektorer som hälsovård, utbildning osv., medan IPA-stöden också fokuserar på sådana sektorer som korruptionsbekämpning och kapacitetsuppbyggnad inom den offentliga förvaltningen, vilka mindre sannolikt ligger i linje med detta synsätt eftersom det finns flera stödmottagande organ i stället för en enda institution.

1.5

Kommittén välkomnar att man i det nya förslaget till förordning betonar större samordning och samarbete med andra biståndsgivare samt med internationella och andra finansiella institutioner på strategisk nivå.

1.6

Kommittén välkomnar också den flexibilitet som det nya instrumentet erbjuder, som gör det möjligt att överföra bidrag från ett politikområde till ett annat samt medel från ett år till ett annat (1).

1.7

EESK betonar vikten av att stödja och utveckla den lokala delaktigheten vid planeringen och genomförandet av IPA II. Lämpliga mekanismer måste därför införas för att involvera de nationella myndigheterna, arbetsmarknadens parter och det civila samhället samt för att stärka deras kapacitet. Deras deltagande bör uppmuntras i alla skeden av bidragsförfarandet, såväl utformningen och förberedelserna som genomförandet, övervakningen och utvärderingen. Det stöd som ges det civila samhället bör också kanaliseras via lokala förmedlande stödorganisationer och nationella resurscentrum.

1.8

Utvidgningsprocessen kräver att arbets- och sociallagstiftningen i länderna på västra Balkan samordnas med EU:s sociala regelverk. IPA II kommer därför att fungera som drivkraft för social integration, social sammanhållning, meningsfullt arbete och sysselsättning av hög kvalitet i regionen.

2.1

I förslaget till förordning om ett nytt instrument för stöd inför anslutningen (IPA II) fastställs den rättsliga ramen för det nya finansieringsinstrumentet, som kommer att ersätta det nuvarande instrumentet som upphör att gälla den 31 december 2013.

2.2

Det nya föranslutningsinstrumentet fokuserar på att uppnå målen i utvidgningspolitiken, och bidrar därigenom till att främja stabiliteten, säkerheten och välståndet i Europa. Det nya instrumentet stöder kandidatländerna (2) och de potentiella kandidatländerna (3) i deras förberedelser inför en anslutning till EU.

2.3

Eftersom nivån på den socioekonomiska utvecklingen i dessa länder är låg (med undantag av Island) och eftersom de måste vara beredda att möta de globala utmaningarna och anpassa sig till EU:s insatser för att möta dessa utmaningar, är det uppenbart att det krävs omfattande och resultatinriktade investeringar för att föra dessa länder närmare EU:s normer. Förslaget till förordning om IPA II erbjuder tekniskt och finansiellt stöd till de länder som inte själva kan stå för alla de insatser och kostnader som det innebär att uppfylla kriterierna för en anslutning till EU.

2.4

Det finansiella referensbelopp som enligt förslaget till förordning om IPA II avsätts under perioden 2014–2020 uppgår till cirka 14 miljarder euro.

2.5

Det nya instrumentet har utformats så att det tillåter större flexibilitet samt förenklar och minskar den administrativa bördan i samband med handläggningen av det ekonomiska stödet.

2.6

Förenklingen innebär en omorganisering av de olika delarna i det nuvarande IPA-biståndet, vilket möjliggör en förenkling av den rättsliga ramen och innebär odifferentierad tillgång till stöd inom varje politikområde för varje land (vare sig det är ett kandidatland eller ett potentiellt kandidatland). Av de fem beståndsdelarna i den tidigare versionen av IPA-instrumentet var enbart två tillgängliga för potentiella kandidatländer (övergångsstöd och stöd till institutionsuppbyggnad och gränsöverskridande samarbete), medan de tre övriga endast var tillgängliga för kandidatländer (regional utveckling, mänskliga resurser och landsbygdsutveckling).

3.1

Utöver stöd till främjande och skydd av mänskliga rättigheter och grundläggande friheter, ökad respekt för minoriteters rättigheter, främjande av jämställdhet, icke-diskriminering, pressfrihet och främjande av goda grannskapsrelationer, rekommenderar EESK starkt att artikel 2.1 a ii även omfattar främjande av sociala rättigheter och skydd av sårbara grupper för att betona den vikt som de stödmottagande länderna bör fästa vid dessa rättigheter, och därigenom säkerställa den balans som krävs mellan social integration och utveckling av demokratin och det civila samhället.

3.2

Följaktligen bör även de indikatorer som omnämns i artikel 2.2 anpassas så att de beaktar dessa ändringar på lämpligt sätt. En indikator bör därför vara nivån på det civila samhällets utveckling samt arbetsmarknadsparternas och civilsamhällesorganisationernas kapacitet. En annan indikator som bör inkluderas i förslaget till förordning är respekten för rättigheterna för personer som hör till sårbara grupper.

3.3

IPA bör bidra till att bekämpa social utestängning och de ökande klyftorna i samhället, och instrumentet bör stödja socialt utestängda gruppers och regioners tillgång till de tillgängliga medlen. EESK anser därför att en indikator för den sociala rättvisan i sociala och ekonomiska utvecklingsstrategier bör inkluderas, utöver den indikator som anges i artikel 2.2 andra strecksatsen.

3.4

EESK anser att alla indikatorer bör vara resultatorienterade och såväl kvalitativa som kvantitativa.

3.5

Vi anser också att förbättring av den sociala dialogen och stöd till utveckling av arbetsmarknadsparternas kapacitet är viktiga målsättningar som bör lyftas fram på ett tydligare sätt i förslaget till förordning. Att enbart nämna utvecklingen av det civila samhället och den sociala dialogen sänder inte ett tillräckligt starkt och tvingande budskap.

3.6

I de flesta av mottagarländerna är arbetsmarknadsparterna underutvecklade eller har enorma svårigheter att utföra sitt uppdrag, särskilt när de nu befinner sig i en så allvarlig ekonomisk kris. Branschorganisationer bör också stödjas. Vi rekommenderar därför eftertryckligen mer strategiska investeringar för att stödja utvecklingen av dessa.

3.7

EESK noterar den betydelse som frågan om givarsamordning ges i förslaget till förordning i syfte att skapa ett effektivare och bättre fungerande bistånd och förhindra dubbelfinansiering. Kommittén efterlyser emellertid mer specifika åtgärder som skulle kunna vidtas för att se till att givarsamordningen sker på ett effektivt sätt både på nationell nivå och på EU-nivå.

4.1

EESK välkomnar detta förslag till förordning, i synnerhet principen "mer ger mer", som stimulerar länder som omfattas av instrumentet (4) att arbeta för en bestående positiv utveckling mot demokrati och respekt för mänskliga rättigheter och internationell rätt.

4.2

Vi välkomnar förslaget om att jämlikhet mellan könen och åtgärder mot diskriminering bör vara ett övergripande mål för alla åtgärder som vidtas inom ramen för denna förordning.

4.3

EESK rekommenderar att Europeiska kommissionen inkluderar finansieringsmekanismen för det civila samhället för länder som omfattas av den europeiska grannskapspolitiken och den europeiska demokratifonden i förslaget till förordning.

4.4

Kommittén anser att målet om partnerskap med samhällen, som detta instrument avspeglar, bör leda till att civilsamhällesorganisationer, däribland arbetsmarknadens parter och regionala och lokala myndigheter, involveras i alla skeden av stödprocessen. Den arabiska våren har visat hur viktigt det är att stödja medborgarrättsrörelser i EU:s grannländer.

4.5

Grannskapsinstrumentet bör vara ett flexibelt instrument för att förbättra civilsamhällesorganisationernas kapacitet, ge dem möjlighet att granska offentlig politik och spela en viktig roll i demokratiseringsprocessen.

4.6

EESK rekommenderar att man skapar forum för dialog mellan det civila samhället och myndigheter i EU:s grannländer, och kommittén är beredd att bistå Europeiska kommissionen och Europeiska utrikestjänsten när det gäller att uppnå detta mål.

4.7

EESK rekommenderar att EU-delegationerna genomför en omfattande kartläggning av civilsamhällesorganisationerna i regionen, vilket skulle kunna underlätta för alla EU-institutioner att befästa förbindelserna med den framväxande civilsamhällessektorn.

4.8

Kommittén rekommenderar att förordningen om grannskapsinstrumentet även inriktas mer på att bygga upp den institutionella kapaciteten i de partnerländer som ansvarar för att tillhandahålla stöd, i syfte att garantera en hög utnyttjandenivå och en god insyn i användningen av medlen.

4.9

EESK anser att grannskapsinstrumentet bör främja samarbete inom den högre utbildningen, särskilt genom ungdoms- och studentutbyten mellan EU och grannländerna. Instrumentet bör ge möjlighet att skapa nätverk som förbättrar de icke-statliga organisationernas kapacitet på ungdomsområdet i EU:s grannländer.

4.10

Vi rekommenderar att kommissionen genom detta instrument även främjar en hållbar industripolitik, företagens sociala ansvar, miljöansvariga företag och en politik som stöder små och medelstora företag, bidrar till att hantera arbetsmarknadsfrågor och förbättrar socialpolitiken.

5.1

Det europeiska grannskapsinstrumentet syftar till att upprätta ett område av välstånd och god grannsämja runt EU:s gränser.

5.2

Under perioden 2014–2020 kommer EU att fortsätta att stödja dessa mål genom ett särskilt finansieringsinstrument, det europeiska grannskapsinstrumentet, som ska ersätta Europeiska grannskaps- och partnerskapsinstrumentet som inrättades 2006.

5.3

Instrumentet kommer att ge mer stöd till partnerländer som åtar sig att bygga demokratiska samhällen och genomföra reformer, i enlighet med principerna om "mer ger mer" och "ömsesidig ansvarighet".

5.4

Förslaget till förordning om grannskapsinstrumentet omfattar bestämmelser om förenklingar av instrumentet i flera avseenden, så att jämvikt uppnås mellan flexibilitet och inriktningen på politiska mål och centrala samarbetsområden.

5.5

Förslaget till förordning främjar, i enlighet med Europa 2020-strategin, komplementaritet, samstämmighet och rationalisering av EU:s prioriterade policyområden samtidigt som fokus på den europeiska grannskapspolitikens huvudmål ligger kvar.

5.6

Det finansiella referensbeloppet för genomförandet av förordningen om grannskapsinstrumentet under perioden 2014–2020 uppgår till cirka 18 miljarder euro.

6.1

Målet med EU:s yttre åtgärder inom ramen för detta instrument är att skapa konkreta förändringar i partnerländerna. Insatserna bör, så långt som möjligt, övervakas genom en lämplig mekanism och utvärderas utifrån landsspecifika, tydliga, öppna och mätbara indikatorer som fastställs på förhand. Dessa bör vara konkreta, mätbara och praktiskt genomförbara riktmärken som gör det möjligt att bedöma om ett land upprätthåller de demokratiska värderingar som EU vill främja genom grannskapsinstrumentet.

6.2

För att förbättra genomförandet av "mer ger mer"-principen kan en lämplig del av instrumentets totala budgetanslag avsättas i form av incitament för att förbättra stödet till partnerländer som kan visa att de gjort framsteg när det gäller att skapa en djupgående och hållbar demokrati. Denna princip bör dessutom tillämpas på ett sätt som också tar hänsyn till utsatta grupper i dessa länder och bör inte leda till minskningar av utvecklingsbiståndet till enskilda länder, utan snarare till en omfördelning av stödet från staten till det civila samhället.

6.3

EU:s delegationer bör också ges en större roll i samarbetet med andra internationella givare. De dokument som avses i artikel 7.1 och 7.2 bör innehålla utförliga och uppdaterade översikter över givare och beskriva de åtgärder som ska vidtas för att förbättra samordningen mellan givarna, särskilt mellan EU och medlemsstaterna.

6.4

Enligt förslaget till förordning har EU har åtagit sig att i sina förbindelser med sina partner runt om i världen främja anständiga arbetsvillkor samt ratificeringen och det effektiva genomförandet av internationellt erkända arbetsnormer. Man bör även lyfta fram utrotningen av barnarbete och multilaterala miljöavtal.

6.5

Förslaget till förordning bör vara tydligare när det gäller att stärka den nationella ansvarsskyldigheten och inrätta en institutionaliserad samråds- och övervakningsmekanism med det civila samhällets organisationer, miljöorganisationer, arbetsmarknadens parter och andra icke-statliga aktörer.