Yttrande från Europeiska och sociala kommittén om ”Förslag till Europaparlamentets och rådets förordning om gemensamma bestämmelser för Europeiska regionala utvecklingsfonden, Europeiska socialfonden, Sammanhållningsfonden, Europeiska jordbruksfonden för landsbygdsutveckling och Europeiska havs- och fiskerifonden som omfattas av den gemensamma strategiska ramen, om allmänna bestämmelser för Europeiska regionala utvecklingsfonden, Europeiska socialfonden och Sammanhållningsfonden samt om upphävande av rådets förordning (EG) nr 1083/2006”

Den 25 och den 27 oktober 2011 beslutade Europaparlamentet respektive rådet att i enlighet med artiklarna 177 och 304 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt rådfråga Europeiska ekonomiska och sociala kommittén om

”Förslag till Europaparlamentets och rådets förordning om gemensamma bestämmelser för Europeiska regionala utvecklingsfonden, Europeiska socialfonden, Sammanhållningsfonden, Europeiska jordbruksfonden för landsbygdsutveckling och Europeiska havs- och fiskerifonden som omfattas av den gemensamma strategiska ramen, om allmänna bestämmelser för Europeiska regionala utvecklingsfonden, Europeiska socialfonden och Sammanhållningsfonden samt om upphävande av rådets förordning (EG) nr 1083/2006”

Facksektionen för Ekonomiska och monetära unionen, ekonomisk och social sammanhållning, som svarat för kommitténs beredning av ärendet, antog sitt yttrande den 3 april 2012.

Vid sin 480:e plenarsession den 25–26 april 2012 (sammanträdet den 25 april 2012) antog Europeiska ekonomiska och sociala kommittén följande yttrande med 162 röster för, 9 röster emot och 9 nedlagda röster.

1.1 EESK anser att den ekonomiska politik som för närvarande förs i EU (sparåtgärder, budgetåtstramning på nationell nivå, begränsning av EU-budgeten, finanspakten, begränsning av ECB osv.) inleder en konjunkturnedgång med oförutsägbara konsekvenser vid en tidpunkt när motsatsen i stället behövs, dvs. åtgärder som vidtas samtidigt, eller helst före, för att stödja tillväxt och sysselsättning, med ett modigare, mer verkningsfullt förslag. Strukturfonderna (och delvis och på tillfällig basis strukturfonderna inom den gemensamma jordbrukspolitiken) skulle i väsentlig utsträckning kunna bidra till detta mål, såsom redan föreslagits vid toppmötet den 30 januari 2012, om än i begränsad form.

1.2 En europeisk tillväxtplan – en ”ny giv” – bör lanseras, med stora målinriktade projekt inom några nyckelsektorer som kan få igång EU:s ekonomi igen. En sådan plan skulle kunna finansieras genom att återstående medel från 2007–2013 utnyttjas med omedelbar verkan, till vilka en del av de medel som planeras för 2014–2020 så snart som möjligt skulle kunna läggas för en begränsad tid. En sådan fond bör stödjas och stärkas genom en obligationsemission (1) från EIB (artikel 87 i den nya förordningen). Det skulle ge en multiplikatoreffekt på investeringarna, eftersom det skulle locka kapital utifrån och inverka positivt på utlandsskulden och på euron, som skulle stärkas.

1.3 EESK är övertygad om att partnerskap, som inbegriper alla partner, i enlighet med definitionen i artikel 5.1 i den allmänna förordningen, i utformning, genomförande och utvärdering av projekt inom ramen för EU:s sammanhållningspolitik, direkt bidrar till dess framgång. EESK välkomnar att horisontella partnerskap är ett obligatoriskt inslag enligt artikel 5 i Europeiska kommissionens förslag, och erinrar om att det bör röra sig om ett faktiskt deltagande i alla skeden av genomförandet av fonderna. Deltagandet bör inkludera dessa partner, med rösträtt i övervakningskommittéerna. Mot bakgrund av detta anser EESK att artikel 5 i den allmänna förordningen bör ses över och omformuleras så att de bestämmelser om partnerskap som ingår i artikeln, särskilt i punkt 2, tillämpas effektivt på alla förvaltningsnivåer: nationellt, regionalt och lokalt.

1.3.1 EESK vill gärna bidra till den uppförandekod som nämns i artikel 5, och är djupt oroad över signaler från rådet, där medlemsstaterna vill begränsa tillämpningen av partnerskapsprincipen. EESK uppmanar kommissionen och Europaparlamentet att vända denna utveckling. Uppförandekoden bör inkludera en tydlig, allomfattande definition av icke-statliga organisationer, även organisationer som företräder utsatta grupper enligt artiklarna 10 och 19 i EUF-fördraget, såsom kvinnor, äldre och unga, personer som är utsatta på grund av sexuell läggning, funktionsnedsättning och trosuppfattning samt etniska minoriteter. Uppförandekoden bör vidare innehålla tydliga regler för genomförandet av projekt och program, krav på snabb handläggning samt ett förfarande för klagomål, så att sammanhållningspolitikens program kan genomföras och utnyttjas på ett effektivt och obyråkratiskt sätt. EESK anser att ytterligare godkännandekriterier som tillämpas av medlemsstaterna först bör granskas offentligt, så att ytterligare byråkrati (och nationell ”gold-plating”) undviks.

1.4 EESK stöder ökad användning av för- och efterhandsvillkor i samband med EU:s strukturfonder, för att åstadkomma tydligare och konkreta, hållbara resultat. EESK tillbakavisar dock makroekonomiska villkor för att straffa regioner och medborgare som inte ska ges skulden för makroekonomiska beslut fattade på nationell eller europeisk nivå.

1.5 EESK erkänner de insatser som gjorts av kommissionen för att förenkla förfaranden, men anser att de är otillräckliga. Förfarandena är fortfarande alltför komplicerade. Genom att lägga alltför stor vikt vid revision och förfaranden motverkar både nationella och europeiska myndigheter fortfarande enkel tillgång till EU-finansiering för små och medelstora företag och icke-statliga organisationer. Byråkratin måste minskas, särskilt i länder där federala territoriella system skapar olika lager av byråkrati.

1.6 EESK föreslår att man överväger tanken att inrätta en enda kontaktpunkt för stödmottagare, för att göra sammanhållningspolitiken mer ”stödmottagarstyrd” (klientbaserad inriktning). EESK anser också att det är nödvändigt att höja tröskeln under vilken projekt bara omfattas av en revision enligt artikel 140, från nuvarande 100 000 euro till 250 000 euro. Detta belopp bör avse andelen EU-finansiering av sådana projekt, i syfte att förenkla reglerna ytterligare.

1.7 EESK välkomnar kommissionens förslag till tematisk koncentration, så att inte arbetet delas upp för mycket. I detta sammanhang förespråkar EESK en stark samordning av insatserna mellan de olika strukturfonderna för att skapa en gemensam och enhetlig sammanhållningspolitik som till fullo kan bidra till att Europa 2020-målen uppnås. EESK anser att i) förbättrad tillgänglighet och ii) kapacitetsuppbyggnad hos sammanhållningspolitikens intressenter (partner i enlighet med definitionen i artikel 5.1 i den allmänna förordningen) bör bli särskilda tematiska områden.

1.8 EESK framhåller på nytt vikten av att ändra artikel 7 i den allmänna förordningen för att inkludera tillgång till fonderna och tillgänglighet för personer med funktionsnedsättning i enlighet med FN:s konvention om rättigheter för personer med funktionsnedsättning.

1.9 EESK betonar vikten av kapacitetsuppbyggnad för partnerna i enlighet med definitionen i artikel 5.1 i den allmänna förordningen, och vill att en definition av kapacitetsuppbyggnad införs i artikel 2. Med kapacitetsuppbyggnad bör förstås ökat i utformningen, genomförandet och övervakningen av strukturfonderna i alla skeden deltagande av partnerna i enlighet med definitionen i artikel 5.1 i den allmänna förordningen.

1.10 EESK vill att den gemensamma strategiska ramen ska läggas fram av kommissionen så att EU-institutionerna och politiska organ kan delta i förhandlingen om och antagandet av ramen.

1.11 EESK rekommenderar att det klargörs hur aktörerna i den sociala ekonomin kan medverka i strävan mot fondernas olika mål.

1.12 EESK anser att möjligheten till flexibilitet i strukturåtgärderna inte bör undermineras av villkor eftersom ingen lösning passar alla regioner. Gemensamma mål om ökad sammanhållning genom gemensamma regler bör behållas.

1.13 EESK stöder starkt förslaget att minst 20 % av ESF:s totala nationella anslag öronmärks för social inkludering och fattigdomsbekämpning.

1.14 EESK välkomnar strävan att få till stånd en mer resultatinriktad allmän förordning, och kommittén anser att indikatorer som endast baseras på makroekonomiska faktorer som BNP uppenbart är otillräckliga när det gäller att fastställa graden av sammanhållning.

1.15 Med avseende på artikel 51 i den allmänna förordningen efterlyser EESK en förstärkning av kapaciteten hos partnerna, i enlighet med definitionen i artikel 5.1 i den allmänna förordningen. Genom att alla dessa partner inkluderas i denna process av stöd, studier, utvärderingar, expertstöd och andra åtgärder som får tekniskt stöd, blir deltagandet mer meningsfullt och alla partner kan ta del av strukturfonderna. Det kommer i slutändan att främja ett framgångsrikt genomförande av sammanhållningspolitiken. EESK beklagar förslaget att miljöåtgärder, lika möjligheter och jämställdhet mellan kvinnor och män inte behöver ingå där tekniskt stöd ges inom ett operativt program. Detta undantag bör strykas i artikel 87.

1.16 EESK anser definitivt att de begränsade tillgängliga medlen måste utnyttjas på bästa möjliga sätt genom genomtänkta finansieringslösningar, och att man måste försöka få största möjliga behållning av varje euro som görs tillgänglig som medel för sammanhållningspolitiken. EESK betonar vikten av en noggrann samordning av verksamheten inom de olika strukturfonderna och behovet av att se över samfinansieringssatserna för att bättre återspegla stödmottagarnas behov i samband med den aktuella krisen.

1.17 I enlighet med artikel 174 i EUF-fördraget är sammanhållningspolitiken central i EU och medför en stärkning av unionens ekonomiska, sociala och territoriella sammanhållning. För medlemsstater som hade en negativ genomsnittlig BNP-tillväxt under perioden 2007–2009 och som uppvisar en god utnyttjandegrad under den innevarande perioden kommer taket att sättas på minst samma nivå som för den nuvarande nivån. Taket för sammanhållningspolitiken ska inte tillämpas för stödmedel till fiskeri och landsbygdsutveckling.

2. EU:s utmaningar till följd av krisen: nya strukturfonder för en utmanande tid

2.1 Arbetslösheten i EU har stigit till 10,3 % på grund av den ekonomiska krisen (mer än fem miljoner är unga – den ”förlorade generationen”) och andelen människor som riskerar social utestängning har ökat med mer än 4 % i vissa EU-länder och 3 % för svårt utsatta människor.

2.2 Trots insatserna hittills inom EU:s sammanhållnings-, landsbygdsutvecklings- och fiskeripolitik ökar ojämlikheten mellan regionerna på nytt. Enligt den femte sammanhållningsrapporten har olikheterna generellt sett ökat, i synnerhet inom länderna (huvudstäder blir rikare och mindre utvecklade regioner blir fattigare) – i vissa fall rätt dramatiskt. Rapporten visar också de stora skillnaderna mellan städer och landsbygd när det gäller utvecklingsnivå (2).

2.3 På grundval av vad som överenskoms under toppmötet den 30 januari 2012 uppmanar EESK kommissionen och rådet att anta ett ”särskilt förfarande” för att skjuta upp tillämpningen av de gällande förordningarna i fem år och därmed möjliggöra ett omedelbart och påskyndat utnyttjande av fonderna och undanröja meningslösa hinder och administrativt godtycke. Det skulle vara särskilt fördelaktigt för små och medelstora företag som sysslar med innovation och produktutveckling och projekt där unga människor deltar.

2.4 Sammanhållningspolitiken är central för EU. Enligt artikel 174 i EUF-fördraget ska EU utveckla och fullfölja sin verksamhet för att stärka sin ekonomiska, sociala och territoriella sammanhållning. Framför allt ska unionen sträva efter att minska skillnaderna mellan de olika regionernas utvecklingsnivåer och eftersläpningen i de minst gynnade regionerna.

2.5 Mot denna bakgrund betonar kommittén att för medlemsstater som hade en negativ genomsnittlig BNP-tillväxt under perioden 2007–2009 och som har uppvisat en god utnyttjandegrad under den nuvarande perioden kommer taket att sättas på minst samma nivå som för den nuvarande nivån. Taket för sammanhållningspolitiken ska inte tillämpas för stödmedel till fiskeri och landsbygdsutveckling.

2.6 EESK har i hög grad betonat vikten av att integrera strukturfonderna i Europa 2020-strategin. Dess syften och mål bör därför överensstämma med sammanhållningspolitiken (3), och det bör på ett tydligare och synligare sätt framgå hur framtidens strukturfonder ska bidra till målen för flaggskeppsinitiativen inom Europa 2020-strategin. Dessa måste ses över inom den närmaste framtiden om EU ska kunna genomföra dem i den rådande djupa krisen.

2.7 EESK har i flera yttranden (4) framhållit att strukturfondernas målsättningar är mer omfattande än Europa 2020-strategin. Strukturfonderna bör därför vara en mekanism för att se till att EU-ekonomin stärker sin sysselsättnings- och utbildningspolitik för att bevara och stärka sitt humankapital och de investeringar som behövs för att säkra tillväxt, sysselsättning och social inkludering. Den bör bidra till förverkligandet av andra strategier och annan politik i EU, bl.a. strategin för jämställdhet 2010–2015, småföretagsakten, energistrategin för EU, EU:s handikappstrategi 2010–2020, EU-ramen för nationella strategier för integrering av romer och strategin för hållbar utveckling.

2.8 EESK är djupt oroad över krisens effekter och anser att strukturfonderna kan bidra till att få slut på krisen, förutsatt att det vid översynen av EU:s ekonomiska styrning, som i nuläget inte genererar tillväxt, sysselsättning och social inkludering, betonas att åtstramningsåtgärder för makroekonomisk stabilitet inte får undergräva arbetet med att öka sammanhållningen i EU. Strukturåtgärder bör ge resultat i form av tillväxt, social inkludering och ökad sysselsättning.

2.9 Den ekonomiska krisens allvar gör att det står klart att det belopp (376 miljarder euro) som kommissionen nu föreslår för strukturfonderna 2014–2020 inte kommer att vara tillräckligt för att få till stånd ökad ekonomisk, social och territoriell sammanhållning i EU. EESK uppmanar därför kommissionen och Europaparlamentet att ompröva det aktuella strukturfondsförslaget i den fleråriga budgetramen och uppmanar institutionerna att koncentrera EU-medlen till de mindre utvecklade regionerna och inte skapa ytterligare byråkrati och splittring.

2.10 Krisen bör inte hindra EU från att respektera internationella åtaganden och konventioner, t.ex. FN:s ramkonvention om klimatförändringar och FN:s konvention om rättigheter för personer med funktionsnedsättning.

3.1.1 EESK anser att den gemensamma strategiska ramen är central och kommer att säkerställa en bättre samordning av insatserna för genomförande av sammanhållningspolitiken med hjälp av de olika strukturfonderna.

3.1.2 EESK välkomnar den gemensamma strategiska ramen men efterlyser ett ”stödmottagarstyrt” förhållningssätt. I dag möts potentiella stödmottagare av olika förfaranden för subventioner (t.ex. olikheter mellan Eruf och EJFLU), vilket ger upphov till en administrativ börda för potentiella stödmottagare. Den gemensamma strategiska ramen, såsom förslaget ser ut i dag, är bara en administrativ uppsättning kriterier, men tanken på en enda kontaktpunkt för stödmottagare saknas. Den gemensamma strategiska ramen bör också ligga till grund för tydlig dokumentation och en enhetlig tolkning av de regler som ska tillämpas i alla medlemsstater. Genom en sådan skulle det säkerställas att den gemensamma strategiska ramen blir ett instrument för att öka effektiviteten i utnyttjandet av fonderna och inte medför ytterligare administrativa bördor.

3.1.3 EESK anser att den gemensamma strategiska ramen bör innehålla närmare uppgifter om de investeringsprioriteringar som härrör från målen för Europa 2020-strategin. Framför allt bör den beskriva kanalerna för social inkludering av de människor som befinner sig längst från arbetsmarknaden, däribland kvinnor, ungdomar, invandrare, äldre och personer med funktionsnedsättning.

3.1.4 EESK anser vidare att den gemensamma strategiska ramen bör utformas med deltagande av alla EU-institutioner och rådgivande organ, så att alla tar största möjliga ansvar.

3.1.5 Införandet av partnerskapsavtal är välkommet för att se till att gemensamma mål på europeisk, nationell och regional nivå uppnås.

3.1.6 EESK vill att varje partnerskapsavtal och dess program ska kopplas till de nationella reformprogrammen. De nationella reformprogrammen bör återspegla samtliga mål i Europa 2020-strategin, liksom andra skyldigheter som har sin grund i andra internationella åtaganden och konventioner, t.ex. FN:s ramkonvention om klimatförändringar och FN:s konvention om rättigheter för personer med funktionsnedsättning.

3.1.7 Medverkan av partnerna (i enlighet med definitionen i artikel 5.1 i den allmänna förordningen) vid utformningen och antagandet av partnerskapsavtal och i samband med föreslagna ändringar av partnerskapsavtalen (artikel 15) kommer att vara centralt för strukturfondernas framgång. Den föreslagna allmänna förordningen bör därför ändras i enlighet med detta.

3.1.8 EESK kräver att artikel 14 i den föreslagna allmänna förordningen ändras med hänsyn till artiklarna 10 och 19 i EUF-fördraget, så att det i punkt c införs lämpliga hänvisningar till utsatta grupper som kvinnor, äldre och unga, personer som är utsatta på grund av sexuell läggning, funktionsnedsättning och trosuppfattning samt etniska minoriteter.

3.2.1 EESK välkomnar den föreslagna allmänna förordningen, som beskriver en gemensam uppsättning regler för strukturfonderna. Detta kommer att ge ett EU-gemensamt perspektiv och göra sammanhållningspolitiken i EU mer konsekvent och verkningsfull.

3.2.2 EESK välkomnar de elva tematiska områdena. EESK anser dock att även andra tematiska områden, t.ex. 1) förbättrad tillgänglighet och 2) kapacitetsuppbyggnad hos partnerna i enlighet med definitionen i artikel 5.1 i den allmänna förordningen bör läggas till. EESK vill att de införs i artikel 9 i den föreslagna allmänna förordningen.

3.2.3 EESK framhåller att alla länder bör inrikta sig på de områden som anges i den allmänna förordningen för att säkra synergieffekter och mer sammanhållen och inkluderande tillväxt.

3.2.4 EESK erinrar om att man har förespråkat enklare förfaranden för förvaltning, redovisning och revision – ”förenkling bör utgöra sammanhållningspolitikens främsta mål” (5) – och därför välkomnar kommittén åtgärderna i det aktuella förslaget för att införa denna princip. Onödig byråkrati måste undvikas, och fler insatser bör göras för att de slutliga stödmottagarna ska kunna dra nytta av åtgärderna. Förenklingen bör resultera i ökad tydlighet i fråga om stödberättigande, revision, betalningar och användning av IKT. Här ingår att förenkla förordningens text och minska antalet artiklar.

3.2.5 Tröskelvärdet på 100 000 euro för tillämpning av förenklade regler bör höjas till 250 000 euro för andelen EU-finansiering av projekt som bara omfattas av en revision enligt artikel 140 i förslaget till allmän förordning. De flesta projektbudgetar överstiger det finansieringsbelopp som föreslås i förordningen, på grund av den alltför stora administrativa bördan. Denna förenkling med det nya tröskelvärdet skulle kunna få positiv effekt för tillämpningen av denna regel på mekanismer för samlat bidrag.

3.2.6 EESK föreslår att man överväger tanken att inrätta en enda kontaktpunkt för stödmottagare, för att göra sammanhållningspolitiken mer ”stödmottagarstyrd” (klientbaserad inriktning).

3.2.7 Tillämpning av en rad olika återbetalningsalternativ och av e-förvaltning välkomnas också. EESK framhåller vikten av att se till att tillämpningen av e-förvaltning inkluderar tillgänglighet för alla, även äldre, personer från etniska minoriteter och personer med funktionsnedsättning.

3.3.1 EESK anser att införandet av villkor i den allmänna förordningen är en lämplig mekanism för att se till att gemensamma EU-mål verkligen nås.

3.3.2 EESK välkomnar förhandsvillkoren, vilket påpekats i tidigare yttranden (6), eftersom detta anses vara ett sätt att förbättra kvaliteten på utgifterna för sammanhållningspolitiken. Sådana villkor bör dock inte ge upphov till ytterligare administrativa bördor utan säkerställa ett mer konsekvent och effektivt utnyttjande av strukturfonderna.

3.3.3 EESK motsätter sig dock metoden att tillämpa makroekonomiska villkor (7), eftersom den ”straffar” fel partner. EESK stöder inga tvångsåtgärder inom sammanhållningspolitiken (t.ex. inställande av utbetalningar) i det kommande sjätte paketet om ekonomisk styrning. Åtgärder som vidtas i anslutning till makroekonomiska villkor bör inte påverka strukturfondernas stödmottagare.

3.3.4 Resultatöversynen måste inkludera deltagande och erkännande av partnerna i enlighet med definitionen i artikel 5.1 i den allmänna förordningen som faktiska aktörer i genomförandet av sammanhållningspolitiken.

3.4.1 EESK anser att villkorsprincipen inte bör undergräva möjligheten till flexibilitet i strukturåtgärderna eftersom ingen lösning passar alla regioner.

3.4.2 Flexibiliteten bör inte undergräva de gemensamma sammanhållningsmålen genom att gemensamma regler tillämpas på alla stödmottagare.

3.5.1 EESK välkomnar principen om flernivåstyre som ett sätt att säkra ansvaret för fonderna och målen om social sammanhållning. Partnerna, i enlighet med definitionen i artikel 5.1 i den allmänna förordningen, bör i enlighet med artikel 5 delta till fullo i alla skeden av genomförandet av fonderna, även på lokal och regional nivå. EESK erinrar om den betydelse som de territoriella pakterna tidigare har haft för det civila samhällets deltagande.

3.5.2 EESK betonar vikten av att säkra synergieffekter mellan alla instrument i anslutning till strukturfonderna.

4. EU:s sammanhållningspolitiska principer kräver lämpliga instrument för att åstadkomma sammanhållning

4.1.1 EESK har stött tillämpningen av partnerskapsprincipen inom sammanhållningspolitiken (8). Alla relevanta intressenter bör vara företrädda när partnerskapsavtal och tekniskt stöd utformas.

4.1.2 EESK välkomnar därför varmt artikel 5 i den föreslagna allmänna förordningen och förslaget om att på EU-nivå utarbeta en uppförandekod för partnerskap som beskriver de olika ansvarsområdena och rättigheterna i samband med deltagandet av olika partner i enlighet med definitionen i artikel 5.1 i den allmänna förordningen. Dessa partner bör vara fullt delaktiga i utarbetandet av uppförandekoden.

4.1.3 EESK betonar att det civila samhällets deltagande även bör säkras när det gäller lika tillgång till finansiering och genom en tydlig, inkluderande definition. Det civila samhället kan i många fall inte få tillgång till fonderna på grund av hinder som skapas av reglerna för samfinansiering, administrativa bördor, otillräckliga mål i de nationella operativa programmen och bristande delaktighet i övervakningen av fonderna.

4.1.4 Uppförandekoden bör innehålla tydliga regler för genomförandet, krav på snabb handläggning och ett förfarande för klagomål, så att sammanhållningspolitikens program kan genomföras och utnyttjas på ett effektivt och obyråkratiskt sätt. EESK anser att ytterligare godkännandekriterier som tillämpas av medlemsstaterna först bör göras till föremål för granskning, så att ytterligare byråkrati (och nationell ”gold-plating”) undviks.

4.1.5 I uppförandekoden bör de olika ansvarsområdena och rättigheterna i samband med deltagandet av olika partner i enlighet med definitionen i artikel 5.1 i den allmänna förordningen tydligt anges.

4.1.6 EESK har i detta sammanhang också förespråkat ett partnerskapsavtal mellan varje medlemsstat och dess regioner och det civila samhället (9).

4.1.7 EESK framhåller behovet av att skapa ett brett partnerskap som företräder ett brett spektrum av olika intressen. Tydliga sätt att fastställa olika partners ansvarsområden och funktioner bör anges.

4.1.8 EESK beklagar att den allmänna förordningen inte innehåller bestämmelser om en europeisk mekanism för partnerskap med partner på europeisk nivå i enlighet med definitionen i artikel 5.1 i den allmänna förordningen, och vill därför att en sådan mekanism införs i den föreslagna förordningen.

4.1.9 EESK välkomnar kommissionens förslag om att stärka lokalt ledda initiativ utifrån erfarenheterna från Leader-strategin. EESK vill att relevanta intressenter från det civila samhället ska vara företrädda i de lokala aktionsgrupperna inom Leader.

4.2.1 EESK stöder starkt att man i övervakningskommittéerna med hänvisning till artikel 42 i den allmänna förordningen inför rösträtt för alla partner i enlighet med definitionen i artikel 5.1 i den allmänna förordningen, och understryker återigen vikten av att se till att alla partner har lika rättigheter i kommittéerna. EESK kräver att alla partner i övervakningsmekanismerna snarast ska likställas, och vill att konkreta riktlinjer införs i den gemensamma strategiska ramen.

4.2.2 EESK upprepar vikten av en ordentlig utvärdering och analys av utnyttjandet av fonderna, och framhåller att detta är centralt för att förstå fondernas olika effekter beroende på de varierande förhållandena i de europeiska regionerna.

4.3.1 EESK efterlyser med avseende på artikel 51 i den allmänna förordningen en förstärkning av kapaciteten hos partnerna i enlighet med definitionen i artikel 5.1 i den allmänna förordningen. Genom att dessa partner inkluderas i denna process av stöd, studier, utvärderingar, expertstöd och andra åtgärder som får tekniskt stöd blir deltagandet mer meningsfullt och alla partner ges möjlighet att ta del av strukturfonderna. Detta bör vara en förutsättning för deltagande.

4.3.2 EESK beklagar förslaget att miljöåtgärder, lika möjligheter och jämställdhet mellan kvinnor och män inte behöver ingå där tekniskt stöd ges inom ett operativt program. Detta undantag bör strykas i artikel 87.

4.3.3 EESK erinrar om att Europeiska socialfonden kommit längre när det gäller tekniskt stöd för deltagande av partner i enlighet med definitionen i artikel 5.1. EESK anser att partnerskapsprincipen bör tillämpas på samma sätt för alla strukturfonder.

4.4.1 EESK vill att en definition av kapacitetsuppbyggnad införs i artikel 2. Med kapacitetsuppbyggnad bör förstås ökat deltagande av partnerna i enlighet med definitionen i artikel 5.1 i den allmänna förordningen i utformningen, genomförandet och övervakningen av strukturfonderna i alla skeden, inklusive bl.a. utbildning, deltagande i tekniskt stöd, inkluderande av organisationer som företräder utsatta grupper och stöd vid genomförandet av fonderna. Definitionen bör också införas i den gemensamma strategiska ramen.

4.4.2 Kapacitetuppbyggnaden hos de partner som definieras i artikel 5.1 i den allmänna förordningen bör även inkludera tillgång till fonderna i enlighet med artikel 87 i den allmänna förordningen. EESK beklagar att icke-diskriminering i samband med tillgång till fonderna inte finns med i artikel 7.

4.5.1 EESK välkomnar att icke-diskriminering tagits med i det aktuella förslaget till allmän förordning. Det är dock beklagligt att principen om tillgänglighet för personer med funktionsnedsättning i artikel 16 i den gällande allmänna förordningen inte har behållits i den föreslagna framtida allmänna förordningen.

4.5.2 Sökande, stödmottagare och partner bör ha föreskrivna rättigheter gentemot myndigheterna i medlemsstaterna och tillgång till en klagomålsmekanism för att göra invändningar.

4.5.3 EESK erinrar om att tillgång till fonderna kommer att kräva insatser i form av kapacitetsuppbyggnad hos de partner som definieras i artikel 5.1 i den allmänna förordningen samt en bred användning av mekanismer för samlat bidrag. EESK upprepar att utbildning, som samordnas av kommissionen, kan underlätta tillgången avsevärt.

4.6.1 EESK välkomnar de föreslagna bestämmelserna avseende aktörerna i den sociala ekonomin och rekommenderar att deras medverkan i strävan mot strukturfondernas mål klargörs. Bestämmelserna bör inte innebära att aktörerna i den sociala ekonomin endast kan delta i program för social inkludering utan bör även gälla andra viktiga prioriteringar för alla fonder, t.ex. att främja sysselsättning, bekämpa fattigdom, förbättra utbildningsnivåerna och etablera företag, företagande, näringslivets konkurrenskraft och stöd till näringslivet, lokal utveckling, forskning, utveckling och innovation samt utbildning.

4.7.1 EESK välkomnar möjligheten att kombinera fonder för att nå bättre resultat vid genomförandet.

4.7.2 EESK tror på den hävstångseffekt som strukturfonderna bör ha för att främja resultat på lokal nivå, och rekommenderar att en lämplig andel av medlen avsätts till blandade fonder som kan mobilisera lokala inneboende resurser så att hållbara, mångsidiga lokala finansieringsmöjligheter skapas. Därmed garanteras även hållbarheten i EU:s insats.

4.7.3 EESK anser definitivt att de begränsade tillgängliga medlen bör utnyttjas på bästa möjliga sätt genom finansieringslösningar, och att man bör försöka få största möjliga behållning av varje euro som görs tillgänglig som medel för sammanhållningspolitiken. Projektobligationer inom ramen för Europa 2020-strategin bör utnyttjas i större utsträckning. EESK föreslår att man noga undersöker möjligheten att utnyttja framtida strukturfonder som omfattas av åtaganden, liksom outnyttjade pengar från programplaneringsperioden 2007–2013, som en garantibuffert för återbetalningspliktiga EIB-lån som ställs till förfogande för små och medelstora och andra företag för att snabbt få igång den europeiska ekonomin. I detta sammanhang bör även revolverande fonder och mikrokrediter undersökas.

4.8.1 EESK stöder förslaget om att minst 20 % av ESF:s totala nationella anslag ska öronmärkas för social inkludering och fattigdomsbekämpning. EESK motsätter sig en sänkning av detta mål. Med hänsyn till den rådande ekonomiska krisen måste ett socialt Europa förbli synligt för medborgarna. I synnerhet sociala företag bidrar till förverkligandet av dessa mål och har stor betydelse för inkluderingen av särskilt utsatta grupper i samhället och på arbetsmarknaden.

4.8.2 Kommittén föreslår att man ska behålla nuvarande praxis där transportprojekt finansieras genom en separat budgetpost. Det öronmärkta stöd inom ramen för Sammanhållningsfonden som kommissionen föreslår skulle innebära att man minskar det belopp som avsätts till sammanhållning.

4.9.1 Bestämmelserna om samfinansiering bör anpassas till omständigheterna (10). Olika stödmottagares absorptionsförmåga bör övervägas.

4.9.2 EESK stöder den höjning av samfinansieringssatserna till högst 95 % för medlemsstater i ekonomiska svårigheter (11) som föreslogs av kommissionen redan 2011 och som inbegripits i den allmänna förordningen. EESK anser att samfinansiering även bör erbjudas som en möjlighet för lokala organ som inte har tillgång till lån eftersom de inte har sin egen budget och därför inte kan erbjuda något eget bidrag.

4.9.3 EESK stöder tanken att projekt som är inriktade på behoven hos utsatta grupper och grupper som riskerar utestängning bör ha högre samfinansieringssatser. Med tanke på den ökande risken för budgetnedskärningar i nationell socialpolitik till följd av åtstramningsåtgärder bör denna sats vara så hög som 100 % för de medlemsstater som drabbas hårdast av den ekonomiska krisen.

4.10.1 EESK framhåller behovet av strategier för att öka kunskapen om kraven i den allmänna förordningen och innebörden av de huvudsakliga principer och mekanismer som införts.

4.10.2 Tekniskt stöd och andra instrument bör användas för att se till att alla aktörer som deltar i processen (särskilt för att inkludera de partner som definieras i artikel 5.1 i den allmänna förordningen), från förvaltningsmyndigheter till projektansvariga, har tillräcklig kännedom om de huvudsakliga syftena med förordningen.

4.11.1 EESK erinrar om vikten av att inkludera subventionerat boende i den allmänna förordningen och om hur detta område skulle kunna gynnas av en tydligare definition i den gemensamma strategiska ramen, som bifogas förordningen.

4.12.1 EESK stöder principen om att stärka rollen för makroregionala samarbetsstrategier i sammanhållningspolitiken. Samarbetet mellan makroregioner har stor potential att säkra bättre valuta för investerade pengar i de regionerna.

4.12.2 EESK stöder till fullo en större lyhördhet för behoven i stadsområden: 5 % av finansieringen från Eruf avsätts också för stadsutveckling och inrättande av en stadsplattform (12).

4.12.3 Stadspolitiken bör inriktas på större hållbara miljöer med bättre rörlighet för alla invånare, medborgarvänliga miljöer och en miljövänlig stadspolitik, särskilt för äldre, personer med begränsad rörlighet och personer med funktionsnedsättning.

4.12.4 EESK betonar vikten av den forskning och utveckling som bedrivs av Espon när det gäller territoriell utveckling i Europa.

4.13.1 EESK välkomnar strävan efter en mer resultatinriktad förordning. En resultatinriktad förordning kräver lämpliga indikatorer.

4.13.2 EESK anser definitivt att indikatorer som endast baseras på makroekonomiska faktorer som BNP uppenbart är otillräckliga när det gäller att fastställa graden av sammanhållning. Andra indikatorer bör användas för sammanhållningspolitiken (13). All användning av indikatorer av detta slag bör ses över när halva programplaneringsperioden har gått.

4.13.3 EESK rekommenderar att kommissionen tar vederbörlig hänsyn till resultatindikatorer som definieras på lokal nivå och gemenskapsnivå och att den förbättrar användningen av kvalitativa indikatorer vid sidan av kvantitativa indikatorer, för en bättre mätning av lokalt socialt mervärde som skapas av programmen och åtgärderna.

4.13.4 Indikatorerna bör mäta långsiktiga effekter. De bör inte enbart baseras på kostnads/nytto-metoden utan även andra sociala överväganden bör tas i beaktande. Det är viktigt att alla aktörer inom sammanhållningspolitiken får utbildning i användningen av nya indikatorer.

4.14.1 EESK kräver att åtgärder inom ramen för strukturfonderna som avser social inkludering, utbildning och sysselsättning ska inkludera alla utsatta grupper, t.ex. kvinnor, invandrare och personer med funktionsnedsättning, och ska organiseras och genomföras oberoende av det geografiska tillämpningsområdet.

4.15.1 EESK erinrar om att framstegsrapporter bör innehålla en utvärdering av framstegen för åtgärderna avseende inkludering av utsatta grupper i de regioner som berörs av åtgärderna.

4.15.2 EESK anser att artiklarna 49 och 101 i den föreslagna allmänna förordningen även bör innehålla bestämmelser om en utvärdering av de övergripande prioriteringarna tillsammans med de tematiska prioriteringarna.

4.15.3 Uppgifterna för den förvaltningsmyndighet som avses i artikel 114 bör innefatta information uppdelad på grupper som riskerar utestängning.

4.16.1 EESK anser att deltagande av alla partner i enlighet med definitionen i artikel 5.1 tydligt bör fastställas i de gemensamma handlingsplanerna.

4.16.2 I de gemensamma handlingsplanerna bör också alla partner i enlighet med definitionen i artikel 5.1 i den allmänna förordningen inkluderas som potentiella stödmottagare för denna typ av åtgärder.

5.1 EESK framhåller behovet av att ytterligare stödja operativa program som främjar transnationellt samarbete inom alla fonder som ett sätt att stärka kommissionens roll när det gäller att underlätta erfarenhetsutbyte och samordna genomförandet av relevanta initiativ.

Bryssel den 25 april 2012

Europeiska ekonomiska och sociala kommitténs ordförande

Staffan NILSSON

(1) För närmare upplysningar, se EESK:s yttranden om Förnyad tillväxt, EUT C 143, 22.05.2012, s. 10, och Sammanhållningsfonden, (Se sidan 38i detta nummer i EUT).

(13) Jämför Gini-koefficienten som nämns i yttrandet om Fjärde rapporten om ekonomisk och social sammanhållning, EUT C 120/17, 16.5.2008, s. 73, och yttrandet om Femte sammanhållningsrapporten, EUT C 248/12, 25.8.2011, s. 68. EESK:s yttrande om Bortom BNP – det civila samhällets medverkan vid valet av kompletterande indikatorer, (ännu ej publicerat i EUT), punkt 1.5.1: ”I detta syfte måste man främja en debatt om själva betydelsen av begreppet framsteg som, utöver att omdefiniera utvecklingsbegreppet, även behandlar aspekter på politiskt ansvarstagande. Denna nya strategi erfordrar att man fastställer de olika dimensioner som framstegsbegreppet består av genom i) en utvidgning av nationalräkenskaperna till samhälleliga företeelser och miljöfenomen, ii) användning av sammansatta indikatorer, och iii) fastställande av nyckelindikatorer.”