Yttrande från Europeiska ekonomiska och sociala kommittén om ”Förslag till Europaparlamentets och rådets förordning om ändring av förordning (EG) nr 1185/2003 om avlägsnande av hajfenor ombord på fartyg”

KOM(2011) 798 slutlig – 2011/0364 COD

2012/C 181/34

Föredragande: José María ESPUNY MOYANO

Den 30 november 2011 och den 13 december 2011 beslutade Europaparlamentet respektive rådet att i enlighet med artikel 43.2 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt rådfråga Europeiska ekonomiska och sociala kommittén om

”Förslag till Europaparlamentets och rådets förordning om ändring av förordning (EG) nr 1185/2003 om avlägsnande av hajfenor ombord på fartyg”

COM(2011) 798 final – 2011/0364 (COD).

Facksektionen för jordbruk, landsbygdsutveckling och miljö, som förberett ärendet, antog sitt yttrande den 14 mars 2012.

Vid sin 479:e plenarsession den 28–29 mars 2012 (sammanträdet den 28 mars 2012) antog Europeiska ekonomiska och sociala kommittén följande yttrande med 103 röster för, 30 röster emot och 22 nedlagda röster:

1.   Slutsatser

1.1   Kommittén förkastar kategoriskt hajfensfisket, oavsett vilken flotta i världen det handlar om.

1.2   Kommittén stöder kommissionens åsikt att indragandet av tillfälliga tillstånd och tillämpningen av en strategi för ”naturligt fästade fenor” skulle säkerställa att hajfenfiske inte förekommer i EU. Mot bakgrund av de aspekter som vi har redogjort för tidigare i yttrandet, och med hänsyn till de negativa konsekvenser som dessa åtgärder kan leda till för dem som lever av fisket, anser kommittén att man bör försöka finna alternativa metoder som säkerställer att förbudet mot hajfenfiske efterlevs utan att det får allvarliga konsekvenser för företagens lönsamhet och besättningens säkerhet, även om dessa alternativ inte kan undanröja de problem med övervakning och genomförande som kommissionen har dokumenterat.

1.3   EESK föreslår följande alternativa åtgärder:

1.4   Kommittén rekommenderar att samtliga regionala fiskeriorganisationer inför förvaltningsplaner för hajfiske som bland annat fastställer åtgärder för att begränsa fiskeansträngningen, fiskeförbud på vissa tider eller platser samt förbud mot omlastning till havs.

1.5   Kommittén uppmanar kommissionen att göra allt som står i dess makt för att se till att förbudet mot hajfensfiske efterlevs även av de fiskeflottor i tredjeländer som fortfarande ägnar sig åt denna beklagliga sedvänja, samt att man efterlever skyldigheten att lämna tillförlitliga uppgifter om fångst av dessa arter som gjorts av fiskeflottor från tredjeländer inom ramen för de regionala fiskeriorganisationerna.

1.6   EESK uppmanar kommissionen att lämna skriftliga garantier för att ett fullständigt avlägsnande av fenorna – som måste genomföras i det tredjeland där fångsten landas – ska betraktas som ett ”enkelt snitt”, vilket därmed inte skulle förändra produktens EU-ursprung.

2.   Inledning

2.1   Rådets förordning (EG) nr 1185/2003 om avlägsnande av hajfenor ombord på fartyg (1) föreskriver ett generellt förbud mot bruket att avlägsna fenor på hajar och kasta de övriga delarna av hajarna överbord (nedan kallat hajfensfiske).

2.2   Förordningen ger medlemsstaterna möjlighet att utfärda särskilda fisketillstånd som tillåter bearbetning ombord, varvid hajfenor avlägsnas från kroppen utan att denna kan kastas överbord. För att säkerställa sambandet mellan fenors och kroppars vikt har man fastställt ett viktförhållande mellan fenor och färsk vikt.

2.3   Kommissionen anser att utfärdandet av dessa särskilda tillstånd inte kan garantera kontrollen av hajfensfisket, och föreslår därför dels att tillstånden dras in, dels att man ska tillåta att hajfenor får skäras igenom delvis och vikas mot kroppen.

3.   Allmänna kommentarer

3.1   Kommittén förkastar kategoriskt hajfensfisket, oavsett vilken flotta i världen det handlar om.

3.2   Kommittén har konstaterat att en rad forskare, medlemsstater, icke-statliga organisationer samt fiskesektorn anser att det inte finns bevis för att det existerar något hajfensfiske (2) i EU. Det råder emellertid inga tvivel om att detta fiske existerar i länder utanför EU.

3.3   För att förstå varför de särskilda fisketillstånden bör bibehållas är det viktigt att känna till verksamheten inom flottan för ytfiske med långrev, som fångar pelagiska hajar och som hittills har använt sig av dessa fisketillstånd.

3.3.1   EU:s flotta för ytfiske med långrev som fångar haj består av cirka 200 fartyg (3). På varje fartyg behövs det 12–15 besättningsmän.

3.3.2   Dessa fartyg fiskar huvudsakligen svärdfisk, men även pelagiska hajar. Blåhaj (Prionace glauca) utgör cirka 87 % och mako (makrillhaj; Isurus oxyrinchus) cirka 10 % av den totala fångsten av pelagiska hajar. Båda dessa arter är mycket vanliga i havens epipelagiska zon och har en omfattande geografisk utbredning i Atlanten, Indiska oceanen och Stilla havet. Enligt Internationella kommissionen för bevarande av tonfiskbestånden i Atlanten (Iccat) är situationen för bestånden av Prionace glauca och Isurus oxyrinchus tillfredsställande både ur biologisk synvinkel och i fråga om utnyttjandegrad. Deras respektive biomassa har fastställts till över eller omkring maximalt hållbart uttag.

3.3.3   Att EU:s fiskeflotta säljer fenorna i sin helhet vid första försäljningen skiljer sig från bruket hos vissa flottor från icke-europeiska länder i västvärlden, där endast en del av dem används eller slängs.

3.3.4   Man måste skilja mellan fiskeflottan för färsk fisk och frysfartyg.

3.3.5   Vanligtvis landas kroppar och fenor i samma hamn. Däremot brukar försäljningen av fenor och kroppar ske via olika kanaler. De landade kropparna transporteras vidare till Vigo eller Sydamerika (huvudsakligen Brasilien, Peru och Colombia). De som skickas till Vigo brukar säljas i Italien, Grekland, Rumänien, Ukraina, Polen, Ryssland, Portugal, Andalusien och Sydamerika. Fenorna brukar skickas till Vigo och sedan vidare till Japan, Hong Kong, Kina, Kalifornien etc. Ibland skickas de direkt till dessa länder från landningsplatsen.

3.3.6   Vad gäller priserna brukar hajkropparna säljas vid första försäljningen till ett genomsnittligt pris på mellan 0,50 och 2 euro/kg. Fenor från blåhaj och mako säljs vid första försäljningen till ett pris på mellan 10 och 15 euro/kg.

3.3.7   I nuläget står försäljningen av kropparna för ungefär 55 % av fartygsägarnas totala inkomster, medan försäljningen av fenorna står för ungefär 45 %.

3.3.8   Ur näringssynpunkt innehåller haj, som inte har några ben, ungefär 130 kalorier per 100 gram. Köttet är halvfett (4,5 gram per 100 gram) och mycket rikt på högkvalitativt protein (21 gram per 100 gram) som innehåller alla viktiga aminosyror. Fettet är till övervägande del omättat och därför är hajkött ett lämpligt inslag i kosten för personer som vill förebygga eller behandla hjärt- och kärlsjukdomar, under förutsättning att lämpligt fett (t.ex. olivolja eller fröolja) används vid tillagningen. Det är lättsmält och innehåller olika B-vitaminer (mindre än annan slags fisk) och har i synnerhet ett betydande innehåll av de fettlösliga vitaminerna A och E. Vad gäller mineraler innehåller det framför allt fosfor, kalium, magnesium och järn.

3.3.9   I enlighet med FAO:s rekommendationer tar man för närvarande vara på hela hajen. Förutom kroppen och fenorna används levern för utvinning av vitamin A och skvalen inom läkemedelsindustrin och kosmetikaindustrin, och skinnet används vid tillverkning av skinnprodukter.

3.4   Kommittén anser att det är viktigt att känna till anledningarna till att den europeiska flottan behöver särskilda tillstånd:

3.5   Hajfensfiske bedrivs av icke-europeiska fartyg som fiskar i avlägsna vatten under lång tid, trots att de saknar fryssystem. Därför tar de endast vara på fenorna, som konserveras genom torkning (dehydrering), medan kropparna kastas tillbaka i havet, eftersom de annars skulle ruttna. För de europeiska frysfartyg som omfattas av kommissionens förslag skulle hajfensfiske innebära att man kastar en värdefull inkomstkälla överbord, dvs. de kroppar som kan säljas, vilket vore ologiskt ur affärssynpunkt.

3.6   Kommittén håller med kommissionen om att indragandet av tillfälliga tillstånd och tillämpning av en strategi för ”naturligt fästade fenor” skulle säkerställa att hajfensfiske inte förekommer i EU. Kommittén oroar sig dock för de ekonomiska och sociala konsekvenserna av dessa åtgärder och anser därför att man bör försöka finna alternativa metoder som säkerställer att förbudet mot hajfenfiske efterlevs utan att det får allvarliga konsekvenser för företagens lönsamhet och besättningens säkerhet, även om dessa alternativ inte kan undanröja de problem med övervakning och genomförande som kommissionen har dokumenterat.

3.7   EESK föreslår följande alternativa åtgärder:

3.8   Kommittén rekommenderar att samtliga regionala fiskeriorganisationer ska anta förvaltningsplaner när det gäller fångst av haj, där det bland annat fastställs åtgärder för att begränsa fiskeansträngningen, fiskeförbud på vissa tider eller platser samt förbud mot omlastning till havs.

3.9   Kommittén anser att kommissionen bör göra ytterligare ansträngningar för att se till att förbudet mot hajfensfiske efterlevs även av de fiskeflottor som fortfarande ägnar sig åt denna beklagliga sedvänja, samt att man efterlever skyldigheten att lämna tillförlitliga uppgifter om fångst av dessa arter som gjorts av fiskeflottor från tredjeländer inom ramen för de regionala fiskeriorganisationerna.

4.   Särskilda kommentarer

4.1   EESK värdesätter de initiativ som vissa medlemsstater har tagit för att skydda de mest sårbara hajbestånden, inte minst det förbud som Spanien har infört mot fångst av rävhaj (familjen Alopiidae) och hammarhaj (familjen Sphyrnidae) (5), och vill därför uppmana alla regionala fiskeriorganisationer att vidta lämpliga åtgärder för att skydda och förvalta bestånden av de mest sårbara hajarterna.

4.2   Vad gäller det nuvarande systemet som baseras på viktförhållandet mellan fenor och färsk vikt anser kommittén att detta är en lämplig och funktionell modell. Av de många vetenskapliga studier som olika europeiska forskningsinstitut har genomfört på detta område framgår det dock att viktförhållandet på 5 % inte är lämpligt (det är för lågt), vare sig i förhållande till det fiske som bedrivs av den europeiska flottan (som baseras på en fullkomlig och maximerad användning av fenornas vikt) eller med hänsyn till de hajarter (blåhaj och mako) som i första hand berörs av fisket. Det är följaktligen inte heller lämpligt när det gäller kombinerat fiske av de olika berörda arterna. EESK anser att man bör fastställa nya högsta tillåtna viktförhållanden på basis av realistiska kriterier som ur teknisk och vetenskaplig synpunkt är tillräckligt väl underbyggda mot bakgrund av de studier som redan har genomförts. Det nya viktförhållandet bör uttryckligen hänvisa till hajarnas levande vikt för att komma till rätta med de nuvarande tolkningsproblemen.

(1)  EUT L 167, 4.7.2003, s. 2.

(2)  Rapport från kommissionen till rådet och Europaparlamentet om tillämpningen av rådets förordning (EG) nr 1185/2003 av den 23 december 2005 om avlägsnande av hajfenor ombord på fartyg (COM(2005) 700); initiativbetänkande från Europaparlamentets fiskeriutskott, INI/2054/2006; den hållning som har intagits av den regionala rådgivande nämnden för fjärrfiske när det gäller kommissionens samråd om EU:s åtgärdsplan för hajar samt denna nämnds protokoll från det gemensamma sammanträdet om det offentliga samrådet om ändringen av förordningen om avlägsnande av hajfenor, den 18 februari 2011.

(3)  Med undantag för de fartyg som fiskar i Medelhavet och som inte behöver några särskilda tillstånd.

(4)  Förordning (EU) nr 1063/2010 av den 18 november 2010 om ändring av förordning (EEG) nr 2454/93 om tillämpningsföreskrifter för rådets förordning (EEG) nr 2913/92 om inrättandet av en tullkodex för gemenskapen (EUT L 307, 23.11.2010. Artikel 78.1.i).

(5)  Dekret ARM/2689/2009 av den 28 september 2009 som innebär ett förbud mot fångst av rävhajar (familjen Alopiidae) och hammarhajar (familjen Sphyrnidae). Boletín Oficial del Estado nr. 240, måndagen den 5 oktober 2009, s. 84098.