MEDDELANDE FRÅN KOMMISSIONEN TILL EUROPAPARLAMENTET, RÅDET OCH REVISIONSRÄTTEN

EUROPEISKA UNIONENS ÅRSREDOVISNING – BUDGETÅRET 2010

2011/C 332/01

INNEHÅLLSFÖRTECKNING

Not till den konsoliderade årsredovisningen

Balansräkning

Resultaträkning

Kassaflödesanalys

Förändringar i nettotillgångarna

Noter till årsredovisningen

Rapporter om genomförandet av budgeten

Förklarande noter till rapporterna om genomförandet av budgeten

NOT TILL DEN KONSOLIDERADE ÅRSREDOVISNINGEN

Europeiska unionens konsoliderade årsredovisning 2010 har utarbetats på grundval av de uppgifter som övriga institutioner och organ lämnat enligt artikel 129.2 i budgetförordningen för Europeiska unionens allmänna budget. Härmed intygas att räkenskaperna utformats i överensstämmelse med avdelning VII i budgetförordningen och de redovisningsprinciper, bestämmelser och metoder som anges i noterna till årsredovisningen.

Räkenskapsförarna vid institutionerna och organen har intygat räkenskapernas tillförlitlighet och lämnat alla uppgifter som är nödvändiga för att utarbeta de räkenskaper som visar Europeiska unionens tillgångar och skulder samt budgetgenomförande.

Härmed intygas att jag med utgångspunkt i dessa uppgifter och de kontroller jag ansett befogade för att kunna godkänna Europeiska kommissionens räkenskaper har fått rimliga garantier för att de i allt väsentligt ger en rättvisande bild av Europeiska unionens ekonomiska situation.

DEL I

Europeiska Unionens konsoliderade årsredovisning och förklarande noter

INNEHÅLL

Balansräkning

Resultaträkning

Kassaflödesanalys

Förändringar i nettotillgångarna

Noter till årsredovisningen

BALANSRÄKNING

RESULTATRÄKNING

KASSAFLÖDESANALYS

FÖRÄNDRINGAR I NETTOTILLGÅNGARNA

NOTER TILL ÅRSREDOVISNINGEN

INNEHÅLLSFÖRTECKNING

1.   VIKTIGA REDOVISNINGSPRINCIPER

1.1   RÄTTSLIG GRUND OCH REDOVISNINGSREGLER

Europeiska unionens konsoliderade redovisningar omfattar Europeiska unionen, Europeiska atomenergigemenskapen och Europeiska kol- och stålgemenskapen under avveckling. Redovisningen följer bestämmelserna i rådets förordning (EG, Euratom) nr 1605/2002 av den 25 juni 2002 med budgetförordning för Europeiska unionens allmänna budget (EGT L 248, 16.9.2002) och kommissionens förordning (EG, Euratom) nr 2342/2002 av den 23 december 2002 om genomförandebestämmelser för budgetförordningen.

I enlighet med artikel 133 i budgetförordningen har Europeiska unionen utarbetat den konsoliderade årsredovisningen 2010 med hjälp av bestämmelserna om periodiserad redovisning som följer av de internationella redovisningsstandarderna för den offentliga sektorn (IPSAS) eller internationella redovisningsrekommendationer (IFRS). De redovisningsprinciper som kommissionens räkenskapsförare använt tillämpas på alla EU-institutioner och organ som omfattas av den konsoliderade redovisningen, så att reglerna för redovisning, värdering och framläggande av räkenskaperna används på ett enhetligt sätt och principerna för att utarbeta årsredovisningar och konsolidering samordnas. Räkenskaperna förs per kalenderår och uttrycks i euro.

1.2   REDOVISNINGSPRINCIPER

En årsredovisning ska ge information om den finansiella ställningen, resultat och betalningsflöden. Informationen ska vara av ett sådant slag att den kan användas av ett stort antal aktörer. För EU som offentlig sektor är syftet med årsredovisningen mer specifikt att ge information som kan ligga till grund för olika beslut och visa att de medel den har anförtrotts förvaltas på ett korrekt sätt. Det är riktlinjerna för detta dokument. I artikel 124 i budgetförordningen anges att redovisningen ska upprättas på grundval av följande allmänt vedertagna redovisningsprinciper:

För att kunna utarbeta den konsoliderade årsredovisningen i enlighet med ovannämnda bestämmelser och principer måste ledningen göra uppskattningar som påverkar de redovisade beloppen i vissa poster i den konsoliderade balansräkningen och i den konsoliderade resultaträkningen, samt de därmed sammanhängande uppgifterna om eventualtillgångar och eventualförpliktelser.

1.3   KONSOLIDERING

Räckvidd för konsolidering

Europeiska unionens konsoliderade årsredovisning omfattar alla väsentliga kontrollerade enheter (institutioner och organ), intresseföretag och gemensamma företag. Totalt rör det sig om 43 kontrollerade enheter, fem gemensamma företag och fyra intresseföretag. En fullständig företeckning över konsoliderade enheter finns i not 10. Jämfört med 2009 har konsolideringen utvidgats med tre kontrollerade enheter (en institution och två organ), ett intresseföretag och ett gemensamt företag. Detta påverkar dock inte den konsoliderade årsredovisningen nämnvärt.

Kontrollerade enheter

Beslutet om huruvida en enhet ska ingå i konsolideringen eller ej beror på hur man definierar kontroll. Kontrollerade enheter är sådana enheter där Europeiska unionen, direkt eller indirekt, har ett bestämmande inflytande över ekonomin och ledningen och därmed kan dra nytta av deras verksamhet. Inflytandet måste kunna utövas utan dröjsmål. Kontrollerade enheter tas upp i konsolideringen fullt ut. Konsolideringen inleds den första dagen då kontroll föreligger och upphör när någon sådan kontroll inte längre finns.

De tydligaste tecknen på att Europeiska unionen utövar kontroll är att enheten inrättats genom grundfördragen eller sekundärlagstiftningen, finansieras via den allmänna budgeten, att EU har rösträtt i styrelsen, att revision utförs av Europeiska revisionsrätten och ansvarsfrihet beviljas av Europaparlamentet. En bedömning av varje enhet måste förstås göras för att avgöra om ett eller alla av de ovannämnda kriterierna är tillräckligt för att anse att kontroll föreligger.

Enligt denna hållning anses EU utöva kontroll över alla EU:s institutioner (utom Europeiska centralbanken) och organ (utom sådana som inrättats inom ramen för den andra pelaren) och dessa ingår därför i konsolideringen. Även Europeiska kol- och stålgemenskapen under avveckling (EKSG) betraktas som en kontrollerad enhet.

Alla väsentliga transaktioner inom enheterna och mellan Europeiska unionens kontrollerade enheter har eliminerats. De orealiserade vinsterna och förlusterna på transaktioner inom och mellan enheterna är oväsentliga och har därför inte eliminerats.

Gemensamma företag

Ett gemensamt företag är ett avtalsförhållande mellan Europeiska unionen och en eller flera parter (de gemensamma ägarna) om att inleda en gemensamt kontrollerad ekonomisk verksamhet. Att verksamheten är gemensamt kontrollerad innebär att parterna avtalat om att gemensamt utöva det bestämmande inflytandet över den ekonomiska verksamheten.

Investeringar i gemensamma företag redovisas enligt kapitalandelsmetoden och tas vid första redovisningstillfället upp till anskaffningsvärdet. Europeiska unionens andel av de gemensamma företagens resultat tas upp i EU:s resultaträkning, liksom andelen av förändringar i reserven tas upp i EU:s reserver. Det gemensamma företaget bokförs på balansdagen i EU:s räkenskaper till initialkostnaderna plus efterföljande förändringar (ytterligare bidrag, andelar i resultat och förändringar i reserven, av- och nedskrivningar samt utdelningar).

Orealiserade vinster och förluster på transaktioner mellan Europeiska unionen och de gemensamt kontrollerade företagen är oväsentliga och har därför inte eliminerats. De gemensamma företagens redovisningsprinciper kan skilja sig från dem som Europeiska unionen använder för liknande transaktioner och konteringshändelser under liknande omständigheter.

Intresseföretag

Intresseföretagen är alla enheter där Europeiska unionen direkt eller indirekt har ett betydande inflytande, men ingen kontroll. Det förutsätts att Europeiska kommissionen får ett betydande inflytande vid direkt eller indirekt innehav av 20 procent eller mer av rösterna.

Investeringar i intresseföretag redovisas enligt kapitalandelsmetoden och tas upp till anskaffningsvärdet vid första redovisningstillfället. Europeiska unionens andel av intresseföretagens resultat tas upp i EU:s resultaträkning, liksom andelen av förändringar i reserven tas upp i EU:s reserver. Intresseföretaget bokförs på balansdagen i EU:s räkenskaper till initialkostnaderna plus efterföljande förändringar (ytterligare bidrag, andelar i resultat och förändringar i reserven, av- och nedskrivningar samt utdelningar). Erhållna utdelningar från intresseföretaget minskar tillgångens redovisade värde. Orealiserade vinster och förluster på transaktioner mellan Europeiska unionen och intresseföretagen är oväsentliga och har därför eliminerats.

Intresseföretagens redovisningsprinciper kan skilja sig från dem som Europeiska unionen använder för liknande transaktioner och konteringshändelser under liknande omständigheter. När Europeiska unionen äger 20 procent eller mer av en investeringsfond försöker EU inte utöva något betydande inflytande. Sådana fonder behandlas som finansiella instrument som kan säljas, och kapitalandelsmetoden tillämpas därför inte.

Enheter som inte ingår i de konsoliderade räkenskaperna men vars medel förvaltas av kommissionen

De medel som kommissionen förvaltar för sjukförsäkringssystemet för EU:s anställda, Europeiska utvecklingsfonden och deltagargarantifonden omfattas inte av Europeiska unionens konsoliderade räkenskaper eftersom EU inte utövar kontroll över dem – se not 11 för ytterligare uppgifter om de berörda beloppen.

1.4   GRUND FÖR UTARBETANDET

1.4.1    Valuta och omräkningsunderlag

Funktionell valuta och rapporteringsvaluta

De konsoliderade årsredovisningarna är uppställda i euro, som är Europeiska unionens funktionella valuta och rapporteringsvaluta.

Transaktioner och saldon

Transaktioner i utländsk valuta redovisas i euro enligt de omräkningskurser som gäller vid dagen för de underliggande transaktionerna. Resultaträkningen visar även växelkursvinster eller växelkursförluster på transaktioner i utländsk valuta och efter omräkning av monetära tillgångar och skulder i utländsk valuta till den vid årsskiftet gällande växelkursen.

Olika omräkningsmetoder tillämpas för materiella respektive immateriella anläggningstillgångar: värdering till inköpspris omräknat i euro till den kurs som gällde på dagen för förvärvet.

Saldon vid årets slut för monetära tillgångar och skulder i utländsk valuta redovisas i euro enligt de växelkurser som gäller den 31 december.

Omräkningskurs för euro

Omräkningsdifferenser som beror på förändringar i det verkliga värdet av sådana monetära värdepapper som är utställda i utländsk valuta och som kan säljas, tas upp i resultaträkningen. Omräkningsdifferenser för icke-monetära finansiella tillgångar och skulder värderade till verkligt värde via resultaträkningen redovisas i resultaträkningen. Omräkningsdifferenser avseende icke-monetära finansiella tillgångar som kan säljas tas upp i reserven till verkligt värde.

1.4.2    Användning av uppskattningar

Enligt allmänt vedertagna redovisningsprinciper innehåller årsredovisningar med nödvändighet vissa belopp som bygger på ledningens uppskattningar och antaganden utifrån de mest tillförlitliga uppgifterna. Viktiga uppskattningar omfattar, men begränsas inte till, skulder i form av ersättningar till anställda, avsättningar för oförutsedda utgifter, finansiella risker avseende lager och fordringar, upplupna intäkter och kostnader, eventualtillgångar och -skulder, samt nedskrivningar på immateriella och materiella anläggningstillgångar. Faktiska resultat kan avvika från dessa uppskattningar. Förändringar i uppskattningarna visas för den period under vilken man fick kännedom om dem.

1.5   BALANSRÄKNING

1.5.1    Immateriella anläggningstillgångar

Förvärvade licenser för programvara tas upp till anskaffningsvärdet minus av- och nedskrivningar. Avskrivningar görs linjärt under den beräknade nyttjandetiden. Internt utvecklade immateriella tillgångar redovisas som immateriella anläggningstillgångar när de relevanta kriterierna för EU:s redovisningsregler är uppfyllda. De redovisade kostnaderna inbegriper alla direkt hänförbara kostnader som krävs för att skapa, framställa och färdigställa tillgången för användning på det sätt företagsledningen avsett. Kostnader som hänför sig till forskningsverksamhet, utvecklingskostnader som inte får tas upp som immateriell anläggningstillgång och underhållskostnader redovisas som kostnader när de uppstår.

1.5.2    Materiella anläggningstillgångar

Alla materiella anläggningstillgångar tas upp till anskaffningsvärdet minus av- och nedskrivningar. Anskaffningsvärdet omfattar alla kostnader som direkt kan hänföras till förvärvet eller uppförandet av tillgången.

Efterföljande kostnader tas upp i bokföringsvärdet av tillgången eller som en separat tillgång, beroende på vad som är lämpligast, om det är troligt att posten kommer att ge Europeiska unionen ett inflöde av framtida ekonomiska fördelar eller tjänstekapacitet och att man kan beräkna kostnaderna för posten på ett tillförlitligt sätt. Övriga kostnader för reparationer och underhåll tas upp i resultaträkningen under den redovisningsperiod då de uppstod. Eftersom Europeiska unionen inte tar upp lån för att finansiera förvärv av materiella anläggningstillgångar förekommer inga lånekostnader för dessa förvärv.

Inga avskrivningar görs för mark eller konstverk eftersom dessa tillgångar anses ha en obegränsad ekonomisk livslängd. Inga avskrivningar görs för anläggningar under uppförande eftersom dessa tillgångar ännu inte kan användas i verksamheten. Avskrivningar av övriga tillgångar görs linjärt, så att kostnaden följer restvärdet under den beräknade nyttjandetiden enligt följande:

Avskrivningstakt

Försäljningsvinster eller -förluster räknas fram genom att intäkterna efter avdrag för försäljningskostnader jämförs med det bokförda värdet och tas upp i resultaträkningen.

Leasingavtal

Leasing av sådana materiella tillgångar där praktiskt taget alla ekonomiska risker och fördelar som är förknippade med ägandet ligger hos Europeiska unionen tas upp som finansiell leasing. Finansiell leasing bokförs då avtalet ingås till det lägsta verkliga värdet på leasingobjektet och nuvärdet av minimi-leaseavgiften. Leaseavgiften fördelas mellan själva skulden och finansieringsavgifterna, för att få en fast procentsats på det utestående saldot. Hyresavgifterna netto, efter avdrag av finansieringsavgifter, tas upp under övriga (lång- och kortfristiga) skulder. Räntedelen av finansieringskostnaderna tas upp i resultaträkningen under leasingperioden så att varje redovisningsperiod belastas med ett belopp som motsvarar en fast räntesats för den under respektive period redovisade skulden. Tillgångar som innehas enligt finansiell leasing skrivs antingen av under tillgångens nyttjandeperiod eller leasingperioden, beroende på vilken av dem som är kortast.

Leasingförhållanden där leasegivaren behåller en väsentlig andel av de ekonomiska risker och fördelar som är förknippade med ägandet behandlas som löpande leasingavtal. Betalningar för löpande leasingavtal tas upp i resultaträkningen enligt den linjära metoden över leasingavtalets löptid.

1.5.3    Nedskrivningar av icke-finansiella tillgångar

För tillgångar med obegränsad nyttjandeperiod görs inga avskrivningar och man prövar årligen om nedskrivning behövs. För tillgångar för vilka värdet kan behöva skrivas ner, prövas behovet av nedskrivning så snart händelser eller förändringar i yttre omständigheter ger anledning att tro att det redovisade värdet överstiger det värde som kan återvinnas. Ett nedskrivningsbehov är det belopp med vilket en tillgångs redovisade värde överstiger dess återvinningsvärde. Återvinningsvärdet utgörs av det högsta värdet av endera tillgångens verkliga värde efter avdrag för försäljningskostnader eller nyttjandevärdet.

Immateriella och materiella tillgångars restvärden och nyttjandeperiod ses över och justeras vid behov minst en gång om året. En tillgångs redovisade värde skrivs omedelbart ned till återvinningsvärde om det tillgångens redovisade värde överstiger det beräknade återvinningsvärdet. Om de skäl som tidigare motiverat av- och nedskrivningar inte längre föreligger, återförs nedskrivningsförlusterna på motsvarande sätt.

1.5.4    Investeringar

Andelar i intresseföretag och gemensamma företag

Andelar i intresseföretag och gemensamma företag redovisas enligt kapitalandelsmetoden. Kapitalkostnaderna justeras med hänsyn till EU:s andel av ökningar eller minskningar av det ursprungliga bokföringsvärdet på intresseföretagens och de gemensamma företagens nettotillgångar om skäl till nedskrivning föreligger och de skrivs vid behov ned till det lägsta återvinningsvärdet. Återvinningsvärdet bestäms på det sätt som beskrivs i 1.5.3. Om de skäl som motiverat av- och nedskrivningar inte längre föreligger, återförs nedskrivningsförlusten med det redovisade belopp som skulle varit aktuellt om ingen nedskrivning gjorts.

Investeringar i riskkapitalfonder

Klassificering och värdering

Investeringar i riskkapitalfonder behandlas som tillgångar som kan säljas (se 1.5.5) och ska därför redovisas till verkligt värde, medan vinster och förluster som beror på fluktuationer i det verkliga värdet (även valutakursdifferenser) tas upp i reserven för verkligt värde.

Beräkning av verkligt värde

Värdet på investeringar i riskkapitalfonder anges post för post till det lägsta värdet av antingen kostnaden eller nettovärdet, då de inte har något börsnoterat marknadsvärde på en aktiv marknad. Orealiserade vinster från beräkningen av verkligt värde tas upp i reserven och för orealiserade förluster görs en bedömning av värdeminskningen för att avgöra om de ska tas upp som nedskrivningar av investeringar i resultaträkningen eller som förändringar av reserven för verkligt värde.

1.5.5    Finansiella tillgångar

Klassificering

Europeiska unionen klassificerar sina finansiella tillgångar i någon av följande kategorier: finansiella tillgångar värderade till verkligt värde via resultaträkningen, lån och fordringar, investeringar som hålls till dess de förfaller och slutligen finansiella tillgångar som kan säljas. Hur finansiella instrument klassificeras bestäms när de redovisas för första gången, och omprövas på balansdagen.

i)   Finansiella tillgångar värderade till verkligt värde via resultaträkningen

En finansiell tillgång klassificeras i den sistnämnda kategorin om den huvudsakligen förvärvats för att säljas på kort sikt eller om den identifieras som tillhörande denna kategori av Europeiska unionen. Derivat klassificeras också i denna kategori. Tillgångar i denna kategori klassificeras som omsättningstillgångar om de förväntas bli realiserade inom tolv månader räknat från balansdagen.

ii)   Utlåning och fordringar

Lånefordringar och kundfordringar är finansiella tillgångar som inte är derivat och som har fastställda eller fastställbara betalningar som inte är noterade på en aktiv marknad. De uppstår när EU tillhandahåller pengar, varor eller tjänster direkt till en gäldenär utan avsikt att handla med fordringen. De tas upp som anläggningstillgångar, med undantag för dem som förfaller inom ett år från balansdagen.

iii)   Investeringar som hålls till dess de förfaller

Investeringar som hålls till dess de förfaller är finansiella tillgångar som inte är derivat med fastställda eller fastställbara betalningar och fastställd löptid som Europeiska unionen har för avsikt och förmåga att hålla till förfall. Under budgetåret innehade Europeiska unionen inga investeringar i denna kategori.

iv)   Finansiella tillgångar som kan säljas

Finansiella tillgångar som kan säljas är sådana tillgångar som inte är derivat och som antingen hänförs till denna kategori eller inte kan hänföras till någon av de andra kategorierna. De klassificeras antingen som omsättningstillgångar eller anläggningstillgångar, beroende på efter hur lång tid EU har för avsikt att avyttra dem. Investeringar i enheter som inte ingår i de konsoliderade räkenskaperna och andra kapitalinvesteringar (t.ex. riskkapitaltransaktioner) som inte redovisas med kapitalandelsmetoden klassificeras också som finansiella tillgångar som kan säljas.

Första redovisningstillfälle och värdering

Köp och försäljning av finansiella tillgångar värderade till verkligt värde via resultaträkningen, investeringar som hålls till förfall eller investeringar som kan säljas redovisas på affärsdagen – dvs. den dag Europeiska unionen köper eller säljer tillgången. Lån redovisas när likvida medel betalas ut till låntagarna. Finansiella instrument redovisas första gången med verkligt värde plus transaktionskostnader. Det gäller alla finansiella tillgångar som inte tagits upp till verkligt värde via resultaträkningen. Finansiella tillgångar som tagits upp till verkligt värde via resultaträkningen redovisas första gången till verkligt värde och transaktionskostnaderna kostnadsförs i resultaträkningen.

Det verkliga värdet av en finansiell tillgång vid anskaffningstillfället är vanligen transaktionspriset (det verkliga värdet av vad som erhållits). Däremot uppskattas värdet på ett räntefritt långfristigt lån eller ett lån som beviljas med en ränta som ligger under marknadsräntan som nuvärdet av alla framtida kontantbetalningar diskonterade till rådande marknadsränta för ett likartat instrument med en likartad kreditvärdering.

Utlåning av upplånade medel värderas till sitt nominella värde, vilket anses utgöra lånets verkliga värde. Skälet är följande:

Finansiella instrument tas bort ur balansräkningen när rätten till ingående kassaflöden från investeringen har upphört eller överlåtits och Europeiska unionen överlåtit i stort sett alla risker och fördelar som är förknippade med ägandet.

Efterföljande värdering

Det verkliga värdet av investeringar med ett noterat marknadspris på aktiva marknader bygger på den aktuella köpkursen. Om marknaden för en finansiell tillgång inte är aktiv (eller om det gäller icke börsnoterade värdepapper) beräknar Europeiska unionen det verkliga värdet genom en värderingsmetod. Metoderna omfattar bland annat analys av transaktioner mellan oberoende parter på senare tid, hänvisningar till andra liknande instrument, analys av diskonterade kassaflöden, optionsvärderingsmodeller och andra värderingsmetoder som vanligen används av marknadsaktörerna.

När det verkliga värdet av innehav i egetkapitalinstrument utan noterat marknadspris på en aktiv marknad inte kan beräknas på ett tillförlitligt sätt, tas investeringarna upp till anskaffningsvärde efter avdrag för nedskrivning.

Nedskrivning av finansiella tillgångar

Europeiska unionen ska per varje balansdag bedöma huruvida det finns objektiva belägg för att en finansiell tillgång eller en grupp av finansiella tillgångar bör skrivas ner. En finansiell tillgång har ett nedskrivningsbehov och skrivs ned endast om det finns objektiva belägg för en nedskrivning till följd av en eller flera händelser som inträffat efter det att tillgången redovisades första gången (en ”förlusthändelse”) och att denna händelse (eller händelser) kommer att påverka den finansiella tillgångens uppskattade framtida kassaflöden på ett sätt som kan uppskattas på ett tillförlitligt sätt.

a)   Tillgångar bokförda till upplupet anskaffningsvärde

Om det finns objektiva belägg som visar att det uppkommit ett nedskrivningsbehov för utlåning och fordringar eller investeringar som hålles till förfall som redovisas till upplupet anskaffningsvärde, beräknas nedskrivningen som skillnaden mellan tillgångens bokförda värde och nuvärdet av uppskattade framtida kassaflöden (exklusive framtida kreditförluster som inte har inträffat) diskonterade till den finansiella tillgångens ursprungliga effektiva ränta. Tillgångens bokförda värde skrivs ned och förlusten tas upp i resultaträkningen. Om ett lån eller en investering som hålls till förfall har rörlig ränta är diskonteringsfaktorn för beräkning av värdeminskningen den löpande effektiva ränta som anges i avtalet. Beräkningen av nuvärdet för de uppskattade framtida kassaflödena för en finansiell tillgång som används som säkerhet speglar de kassaflöden som skulle bli följden vid legalt ianspråktagande av tillgången minus kostnader för att anskaffa och sälja säkerheten, oavsett om legalt ianspråktagande av tillgången är sannolikt eller ej. Om värdeminskningen senare sjunker och detta objektivt kan kopplas till en händelse som inträffade efter nedskrivningen, återförs nedskrivningen i resultaträkningen.

b)   Tillgångar bokförda till verkligt värde

För att avgöra om säkerheter ska skrivas ner när det gäller egetkapitalinvesteringar som kan säljas tar man hänsyn till om det verkliga värdet av säkerheten sjunkit väsentligt under anskaffningskostnaden eller sjunker permanent (under lång tid). Om så är fallet för finansiella tillgångar som kan säljas dras den kumulerade förlusten av från reserverna och tas istället upp i resultaträkningen. Den kumulerade förlusten beräknas på skillnaden mellan anskaffningskostnaden och det aktuella verkliga värdet, med avdrag för tidigare nedskrivningar av den finansiella tillgången i resultaträkningen. Värdeminskning av egetkapitalinstrument som tagits upp i resultaträkningen återförs inte via resultaträkningen. Om det verkliga värdet på ett skuldinstrument som klassificeras som en finansiell tillgång som kan säljas senare ökar, och ökningen objektivt kan hänföras till en händelse som inträffade efter det att nedskrivningen redovisades i resultaträkningen, ska nedskrivningen återföras och det återförda beloppet redovisas i resultaträkningen.

1.5.6    Lager

Lager värderas till anskaffningsvärdet eller nettoförsäljningsvärdet, beroende på vilket som är lägst. Anskaffningsvärdet bygger på först-in-först-ut-principen. Kostnader för färdiga varor och pågående arbete omfattar kostnader för råvaror, direkta arbetskostnader, övriga direkta kostnader och därmed sammanhängande produktionsomkostnader (vid normalkapacitet). Nettoförsäljningsvärde är det uppskattade försäljningspriset i den löpande verksamheten efter avdrag för kostnader för färdigställande och försäljningskostnader. Varulager som hålls för kostnadsfri distribution eller distribution med nominellt påslag värderas till det lägre av anskaffningsvärdet och beräknat återanskaffningsvärde. Det beräknade återanskaffningsvärdet motsvarar den kostnad EU skulle ådra sig för att förvärva tillgången på balansdagen.

1.5.7    Förfinansiering

Förfinansiering är en betalning som avser att förse stödmottagarna med ett kontant förskott, dvs. en fixkassa. Den kan delas upp i flera utbetalningar under en period som anges i ett särskilt förfinansieringsavtal. Förskottet i likvida medel eller fixkassan betalas tillbaka eller används för det ändamål det ställdes till förfogande för under den period som är fastställd i avtalet. Om mottagaren inte har några bidragsberättigande utgifter ska förfinansieringen återbetalas till Europeiska unionen. Beloppet för förfinansieringen sätts (helt eller delvis) ned beroende på vilka kostnader som godkänts som stödberättigande och vilka belopp som ska återkrävas. Beloppet tas upp som en kostnad.

Vid årets slut värderas utestående förfinansieringsbelopp till de belopp som betalades ut från början med avdrag för återbetalda belopp, reglerade stödberättigande belopp, beräknade stödberättigande belopp som ännu inte reglerats vid årets slut samt värdeminskningar.

Ränta på förfinansiering redovisas när den betalas ut, enligt bestämmelserna i det tillämpliga förfinansieringsavtalet. En beräkning av den upplupna ränteintäkten, på basis av de mest tillförlitliga uppgifterna, görs vid årets slut och inkluderas i balansräkningen.

1.5.8    Fordringar

Fordringar tas upp till ursprungligt belopp minus nedskrivning på grund av värdeminskning. Nedskrivning av fordringar på grund av värdeminskning görs när det finns objektiva tecken på att EU inte kommer att kunna återfå hela fordran enligt de ursprungliga lånevillkoren. Nedskrivning görs med ett belopp som motsvarar skillnaden mellan tillgångens bokförda värde och det värde som kan återkrävas. Nedskrivningen förs upp i resultaträkningen. En allmän nedskrivning av utestående fordringar, baserad på tidigare erfarenheter, görs också för utestående betalningskrav för vilka särskild nedskrivning inte redan har gjorts. Se not 1.5.14 nedan angående behandlingen av upplupna intäkter vid årsskiftet.

1.5.9    Likvida medel och motsvarigheter till likvida medel

Likvida medel och motsvarigheter till likvida medel är finansiella instrument som tas upp under omsättningstillgångar. De innefattar kontanter, avistakonton i bank och andra kortfristiga likvida placeringar med en löptid på högst tre månader.

1.5.10    Ersättningar till anställda

Pensionsförpliktelser

Europeiska unionen erbjuder förmånsbestämda pensionsplaner. En tredjedel av de beräknade pensionskostnaderna finansieras via avdrag på de anställdas löner, men inga övriga avsättningar görs förrän skulden realiseras. Skulden i balansräkningen avseende förmånsbestämda pensionsplaner tas upp till nuvärdet av den förmånsbestämda förpliktelsen på balansdagen. Den förmånsbestämda förpliktelsen beräknas av aktuarier enligt den så kallade projected unit credit-metoden. Nuvärdet på den förmånsbestämda förpliktelsen räknas fram genom diskontering av beräknade framtida utbetalningar utifrån räntan på statsobligationer som är utställda i samma valuta som den i vilken pensionsförmånen kommer att betalas ut, och som har ungefär samma löptid som pensionsskulden.

Försäkringsmatematiska vinster och förluster efter justeringar och förändringar av de försäkringsmatematiska antagandena förs direkt in i resultaträkningen. Kostnader för tjänstgöring under tidigare perioder tas omedelbart upp i resultaträkningen, om inte förändringar i pensionsplanen bara får göras på villkor att den anställda kvarstår i tjänst under viss tid (intjänandeperioden). I så fall avskrivs kostnaderna för tjänstgöring under tidigare perioder linjärt under intjänandeperioden.

Sjukförsäkringsförmåner efter avslutad tjänst

Europeiska unionen erbjuder sina anställda sjukförsäkringsförmåner genom att ersätta deras sjukvårdskostnader. En särskild fond har inrättats för den löpande administrationen. Såväl anställda i aktiv tjänst, pensionärer, änkor och änklingar som övriga förmånstagare kan få ersättning från systemet. Ersättningar till personer som inte är i aktiv tjänst (pensionärer, efterlevande m.fl.) tas upp som sjukförsäkringsersättningar efter avslutad tjänst. Förmånernas karaktär kräver en försäkringsmatematisk beräkning. Posten på skuldsidan i balansräkningen har räknats fram på ungefär samma sätt som posten för pensionsförpliktelserna (se ovan).

1.5.11    Avsättningar

Avsättningar tas upp när Europeiska unionen har en gällande rättslig eller informell förpliktelse gentemot tredje man på grund av tidigare händelser, när det är troligt att ett utflöde av resurser kommer att krävas för att reglera förpliktelsen och beloppet kan beräknas på ett tillförlitligt sätt. Avsättningar får inte göras för framtida rörelseförluster. En avsättning ska göras med det belopp som är den bästa uppskattningen på avstämningsdagen av det som beräknas krävas för att reglera den befintliga förpliktelsen. Där avsättningen avser en stor mängd transaktioner uppskattas förpliktelsen genom att alla tänkbara utfall vägs samman med deras sannolikheter (”väntevärdesprincipen”).

1.5.12    Finansiella skulder

Finansiella skulder tas upp som finansiella skulder till verkligt värde via resultaträkningen eller som finansiella skulder till upplupet anskaffningsvärde (upptagna lån). Upptagna lån består av lån från kreditinstitut och skuldebrev. Upptagna lån redovisas initialt till verkligt värde, baserat på det utbetalda beloppet (det verkliga värdet av vad som erhållits) netto – dvs. utan beaktande av transaktionskostnaderna, och detta värde bokförs sedan med upplupet anskaffningsvärde med användning av effektivräntemetoden. Alla skillnader mellan det utbetalda nettobeloppet, med avdrag för transaktionskostnader, och inlösenvärdet redovisas i resultaträkningen under lånets löptid enligt effektivräntemetoden.

De klassificeras som långfristiga skulder, med undantag för dem som förfaller inom 12 månader från balansdagen. Av väsentlighetsskäl får effektivräntemetoden inte användas på det upptagna och det beviljade lånet när unionen beviljar lån ur upplånade medel. Europeiska unionens transaktionskostnader som belastar den slutliga låntagaren tas upp direkt i resultaträkningen.

Finansiella skulder värderade till verkligt värde via resultaträkningen innefattar derivat när deras verkliga värde är negativt. De behandlas redovisningsmässigt på samma sätt som finansiella tillgångar som värderas till verkligt värde via resultaträkningen, se not 1.5.5.

1.5.13    Skulder till leverantörer och stödmottagare

En stor andel av EU:s skulder avser inte inköp av varor eller tjänster, utan ersättningskrav från mottagare av stöd eller annan EU-finansiering. De bokförs som skulder med det belopp som ersättningskravet gäller när det har mottagits och efter kontroll godkänts som stödberättigande av de behöriga finansiella mellanhänderna. Skulderna värderas då till det belopp som har godkänts som stödberättigande.

Skulder som avser inköp av varor och tjänster bokförs till det ursprungliga beloppet när fakturan kommer in och de motsvarande kostnaderna förs upp i räkenskaperna när varorna eller tjänsterna levererats och godkänts av Europeiska unionen.

1.5.14    Upplupna eller förutbetalda intäkter och kostnader

Enligt Europeiska unionens redovisningsregler ska transaktioner och andra händelser tas upp i redovisningen för den period som de hänför sig till. Vid budgetårets slut kostnadsförs upplupna kostnader med det belopp som överföringsskyldigheten beräknas uppgå till under perioden. De upplupna kostnaderna beräknas enligt de detaljerade operativa och praktiska riktlinjer som kommissionen utfärdat för att se till att det finns rimliga garantier för att räkenskaperna i allt väsentligt ger en rättvisande bild av institutionens ekonomiska situation.

Intäkter tas också upp under den period de avser. Upplupna intäkter tas upp i räkenskaperna vid årsskiftet avseende tjänster som utförts men ännu inte fakturerats, varor som levererats av EU och för sådana händelser som omfattas av avtal (t.ex. med hänvisning till ett fördrag).

Intäkter tas vid årsskiftet upp som förutbetalda intäkter för påföljande budgetår om faktura utställts men tjänsterna ännu inte utförts eller varorna ännu inte levererats.

1.6   RESULTATRÄKNING

1.6.1    Intäkter

Intäkter som inte är kopplade till utbyte av varor och tjänster

EU:s intäkter faller huvudsakligen inom denna kategori, som främst omfattar direkt och indirekt beskattning och egna medel. Utöver skatter kan även andra typer av inbetalningar göras till Europeiska unionen, t.ex. tullar, böter och donationer.

Egna medel från BNI och mervärdesskatt

Intäkter redovisas för den period när Europeiska unionen sänder ut en begäran till medlemsstaterna om inbetalning av egna medel. De värderas till det belopp som betalningsanmodan avser. Eftersom egna medel från mervärdesskatt och BNI bygger på beräkningar av uppgifterna för budgetåret kan de fluktuera efter omständigheterna fram till dess att medlemsstaternas slutliga uppgifter är tillgängliga. Effekterna av att beräkningarna förändrats tas med i beräkningen av nettoöverskott eller -underskott under den period då förändringarna skedde.

Traditionella egna medel

Fordringar och därmed sammanhängande intäkter redovisas när medlemsstaterna lämnar in sina månatliga A-räkenskaper (inklusive uppgifter om uppburna tullar och ostridiga utestående belopp för vilka säkerhet ställts). På rapporteringsdagen beräknas vilka intäkter medlemsstaterna haft under perioden men ännu inte ställt till Europeiska unionens förfogande. Dessa tas upp som upplupna intäkter. Medlemsstaterna lämnar B-räkenskaper kvartalsvis (som även omfattar utestående tullbelopp för vilka ingen säkerhet ställts, samt belopp för vilka säkerhet ställts men som bestrids av gäldenären). Dessa tas upp som intäkter minus uppbördskostnader (25 %). Dessutom skrivs värdet i resultaträkningen ner med det belopp som man inte beräknar kommer att kunna uppbäras.

Böter

Intäkter från utdömda böter redovisas när EU:s beslut om att utdöma böter har fattats och vederbörligen delgivits den eller de som beslutet riktar sig till. Om företagets solvens kan ifrågasättas skrivs värdet på fordran ner. Efter beslutet att utdöma böter kan gäldenären inom två månader efter delgivningen antingen

Även vid överklagande måste det huvudsakliga bötesbeloppet betalas inom den fastställda tremånadersfristen, eftersom ett överklagande inte ger uppskov med verkställigheten (artikel 278 i EU-fördraget). Under vissa omständigheter och efter överenskommelse med kommissionens räkenskapsförare kan gäldenären istället få lämna en bankgaranti för beloppet.

Om företaget överklagar beslutet och redan preliminärt betalat in bötesbeloppet, förs detta upp som en eventualförpliktelse. Men eftersom ett överklagande av EU:s beslut inte hindrar verkställighet används de mottagna beloppen till att reglera fordran. Om en bankgaranti ställs ut istället för en inbetalning, står böterna kvar som en fordran. Om det finns en risk att tribunalen inte dömer till förmån för EU görs en avsättning för denna risk (om böterna redan betalats in provisoriskt). Om en bankgaranti istället ställts ut görs en nedskrivning av den utestående fordran på lämpligt sätt. Kumulerad ränta till Europeiska unionen för bankkonton där gjorda inbetalningar deponerats tas upp som intäkter, och eventualförpliktelsen ökas med motsvarande belopp.

Intäkter från bytestransaktioner

Intäkter från försäljning av varor eller tjänster redovisas när de väsentliga risker och fördelar som är förknippade med ägandet övergår på köparen. Intäkter från en transaktion som avser tillhandahållande av tjänster redovisas i förhållande till hur långt transaktionen färdigställts på balansdagen.

Ränteintäkter och räntekostnader

Ränteintäkter och räntekostnader redovisas i resultaträkningen enligt effektivräntemetoden. Det är en metod för att beräkna det upplupna anskaffningsvärdet av en finansiell tillgång eller finansiell skuld och fördela ränteintäkter eller räntekostnader över den relevanta perioden. Vid beräkning av den effektiva räntan ska Europeiska unionen vid beräkningen av kassaflöden beakta samtliga avtalsvillkor för det finansiella instrumentet (exempelvis bestämmelser om förskottsbetalningar) men inte framtida kreditförluster. Beräkningen innefattar alla avgifter som erlagts eller erhållits av avtalsparterna och som är en del av effektivräntan, transaktionskostnader samt alla andra överkurser och underkurser.

När en finansiell tillgång eller grupp av likartade finansiella tillgångar har skrivits ned till följd av en värdeminskning, redovisas ränteintäkten med hjälp av den räntesats som använts för att diskontera de framtida kassaflödena i syfte att värdera nedskrivningen.

Intäkter från utdelning

Intäkter från utdelning bokförs när rätten till utdelning fastställts.

1.6.2    Kostnader

Kostnader för inköp av varor och tjänster redovisas när varorna eller tjänsterna levererats och godkänts av Europeiska unionen. De värderas till det ursprungliga fakturabeloppet. Kostnader för annat än inköp är speciella för Europeiska unionen och står för huvuddelen av utgifterna. De består av överföringar till mottagare och kan vara av tre olika slag: fordringar, överföringar enligt avtal samt skönsmässigt beviljade stöd, bidrag eller donationer.

En överföring tas upp som kostnad under den period då de händelser som givit anledning till att den inträffat, förutsatt att överföringen är tillåten enligt bestämmelserna (budgetförordningen, tjänsteföreskrifterna eller andra bestämmelser) och förutsatt att den godkänts i avtal, eventuella kriterier för godkännande är uppfyllda av mottagaren samt att en rimlig beräkning kan göras av det utestående beloppet.

Begäran om utbetalning eller ersättningskrav som inkommer och uppfyller kraven godkänns som kostnader motsvarande det stödberättigande beloppet. Vid årsskiftet beräknas beloppet för de stödberättigande kostnader som mottagarna ådragit sig och ännu inte fått ersättning för, och det redovisas som upplupna kostnader.

1.7   EVENTUALTILLGÅNGAR OCH EVENTUALFÖRPLIKTELSER

1.7.1    Eventualtillgångar

En eventualtillgång är en potentiell tillgång som uppkommit på grund av tidigare händelser, men som bara kan bekräftas utifrån eventuella framtida händelser som för närvarande är osäkra och inte helt ligger inom Europeiska unionens kontroll. Uppgifter om en eventualtillgång lämnas i det fall ett inflöde av resurser eller tjänster är sannolikt.

1.7.2    Eventualförpliktelser

En eventualförpliktelse är en potentiell förpliktelse som uppkommit på grund av tidigare händelser och som kan bekräftas utifrån eventuella framtida händelser som för närvarande är osäkra och inte helt ligger inom Europeiska unionens kontroll. Det kan också vara en befintlig förpliktelse som härrör från händelser som redan inträffat, men som inte redovisas som skuld eller avsättning eftersom det inte är troligt att ett utflöde av resurser eller tjänster kommer att krävas för att reglera förpliktelsen, eller under de mycket sällsynta omständigheter då en tillräckligt tillförlitlig uppskattning av beloppet inte kan göras.

Europeiska kommissionens redovisningsprinciper är desamma som de som tillämpas av Europeiska unionen och redovisas i not 1 i EU:s konsoliderade årsredovisning.

2.   NOTER TILL BALANSRÄKNINGEN

ANLÄGGNINGSTILLGÅNGAR

2.1   IMMATERIELLA TILLGÅNGAR

Beloppen avser huvudsakligen programvara.

2.2   MATERIELLA TILLGÅNGAR

Utestående avgifter för finansiell leasing och liknande fordringar tas upp som lång- eller kortfristiga skulder i balansräkningen (se även noterna 2.15 och 2.18.1). De fördelas som följer:

FINANSIELL LEASING

2.3   LÅNGFRISTIGA INVESTERINGAR

Denna rubrik omfattar investeringar som syftar till att stödja Europeiska unionens verksamheter. Den innefattar även garantifondens nettotillgångar.

2.3.1    Andelar i gemensamma företag

Andelar i intresseföretag och gemensamma företag redovisas enligt kapitalandelsmetoden. Följande redovisade värden avser EU:s andelar (procentandelar) i gemensamma företag:

Det gemensamma företaget Galileo under avveckling

Det gemensamma företaget Galileo (GJU) började avvecklas i slutet av 2006 och processen pågår fortfarande. Eftersom företaget inte var verksamt och fortfarande höll på att avvecklas 2010, uppstod inte några intäkter eller kostnader. Nettotillgångarna och därmed investeringsvärdet uppgick den 31 december 2010 (och den 31 december 2009) till 0 euro, vilket motsvarar investeringen på 585 miljoner euro med avdrag för ackumulerade förluster, som uppgick till 585 miljoner euro.

Det gemensamma företaget Sesar

Syftet med detta gemensamma företag är att medverka till moderniseringen av den europeiska flygledningstjänsten och till ett snabbt genomförande av generalplanen för det europeiska nätverket för flygledningstjänst genom att samordna och koncentrera allt forsknings- och utvecklingsarbete i EU. Den 31 december 2010 hade kommissionen en ägarandel på 78,8 % eller 11 miljoner euro i Sesar. Det sammanlagda (vägledande) bidraget från kommissionen till Sesar (2007–2013) planeras bli 700 miljoner euro.

Internationella fusionsenergiorganisationen för gemensamt genomförande av Iterprojektet (Iter)

Deltagarna i Iter är EU, Kina, Indien, Ryssland, Korea, Japan och USA. Iter inrättades för att uträtta följande: handha Iteranläggningarna, uppmuntra nyttjandet av Iteranläggningarna, främja allmänhetens kunskap om och acceptans för fusionsenergi och att vidta eventuella övriga åtgärder som krävs för att uppnå dessa mål. EU:s (Euratoms) bidrag till Iter International ges via byrån för fusionsenergi och omfattar även bidrag från medlemsstaterna och Schweiz. Det sammanlagda bidraget anses rättsligt som ett Euratombidrag till Iter och varken medlemsstaterna eller Schweiz har några ägarintressen i Iter. Eftersom det rättsligt är EU som innehar andelar i det gemensamma företaget Iter International måste EU ta upp detta i sina räkenskaper.

Den 31 december 2010 hade Euratom en ägarandel på 47,2 % eller 12 miljoner euro i Iter. Det sammanlagda (vägledande) bidraget från Euratom till Iter (2007–2041) planeras bli 7 649 miljoner euro.

Gemensamma teknikinitiativ

Offentlig-privata partnerskap i form av gemensamma teknikinitiativ som inrättades som sådana gemensamma företag som avses i artikel 171 i fördraget har inrättats för att genomföra Lissabonstrategins mål avseende tillväxt och sysselsättning. Under 2010 blev två nya gemensamma teknikinitiativ operativa, det gemensamma företaget Eniac och det gemensamma företaget FCH. Även om Eniac rättsligt definieras som ett gemensamt företag är det ur ett redovisningsperspektiv snarare att betrakta som ett intresseföretag (och ingår som sådant i not 2.3.2), eftersom kommissionen har ett väsentligt inflytande, inte gemensam kontroll, över denna enhet (på liknande sätt som med de gemensamma företagen Artemis och Clean Sky).

Det gemensamma företaget för initiativet för innovativa läkemedel (IMI)

Det gemensamma företaget IMI stöder farmaceutisk grundforskning (forskning och utveckling på ett stadium före saluföring) i medlemsstaterna och de associerade länderna. Initiativet syftar till att öka forskningsinvesteringarna i den biofarmaceutiska sektorn och främja de små och medelstora företagens deltagande i verksamheten. Europeiska unionen, företrädd av kommissionen, hade den 31 december 2010 ett ägarintresse på 97,4 % eller 78 miljoner euro. Det högsta vägledande bidraget från kommissionen ska uppgå till 1 miljard euro fram till den 31 december 2017.

Det gemensamma företaget för bränsleceller och vätgas (FCH)

Syftet med det gemensamma företaget FCH är att kombinera resurser från den offentliga och den privata sektorn för att stärka forskningsverksamheten i avsikt att öka de europeiska forskningsinsatsernas övergripande effektivitet och påskynda utveckling och tillämpning av bränslecell- och vätgasteknik. Europeiska unionen, företrädd av kommissionen, hade den 31 december 2010 ett ägarintresse på 99,9 % eller 37 miljoner euro. Det högsta vägledande bidraget från EU ska uppgå till 470 miljoner euro fram till den 31 december 2017.

2.3.2    Andelar i intresseföretag

Andelar i intresseföretag och gemensamma företag redovisas enligt kapitalandelsmetoden. Följande redovisade värden avser EU:s andelar i intresseföretag:

Europeiska investeringsfonden (EIF)

Europeiska investeringsfonden (EIF) är EU:s finansiella institution specialiserad på riskkapital och garantier till små och medelstora företag. Den 31 december 2010 hade kommissionen tecknat sig för sammanlagt 900 miljoner euro (av 3 000 miljoner euro) av Europeiska investeringsfondens aktiekapital. Detta motsvarar 30 % av Europeiska investeringsfondens sammanlagda kapital. 2 miljoner euro av ovanstående belopp avser resultatet för 2010 (vinst). Inga utdelningar togs emot under 2010. Kommissionen har betalat in 20 %, och den återstående icke inlösta delen uppgick till 720 miljoner euro.

Det gemensamma företaget Artemis

Artemis skapades för att genomföra ett gemensamt teknikinitiativ tillsammans med den privata sektorn avseende inbyggda datasystem. Europeiska unionen, företrädd av kommissionen, hade den 31 december 2010 ett ägarintresse på 96,7 % eller 14 miljoner euro. Det högsta vägledande bidraget från kommissionen ska uppgå till 420 miljoner euro.

Det gemensamma företaget Clean Sky

Syftet med Clean Sky är att påskynda utvecklingen, utvärderingen och demonstrationen av miljövänlig teknik för lufttransporter inom EU och i synnerhet att skapa ett innovativt system för lufttransporter som ska minska lufttransportsektorns miljöpåverkan. Europeiska unionen, företrädd av kommissionen, hade den 31 december 2010 ett ägarintresse på 64,7 % eller 14 miljoner euro. Det högsta vägledande bidraget från kommissionen ska uppgå till 800 miljoner euro.

Det gemensamma företaget Eniac

Syftet med Eniac är att upprätta en gemensam forskningsagenda på området nanoelektronik för att fastställa forskningsprioriteringar för utveckling och antagande av nyckelkompetens på området. Det gemensamma företaget Artemis bör uppnå sina mål genom att lägga samman resurser från den offentliga och privata sektorn för att stödja FoU-verksamhet i form av projekt. Europeiska unionen, företrädd av kommissionen, hade den 31 december 2010 ett ägarintresse på 97,8 % eller 21 miljoner euro. EU:s totala åtagande ska uppgå till 450 miljoner euro.

2.3.3    Garantifond

Garantifondens nettotillgångar

Garantifonden för åtgärder avseende tredjeland täcker lån för vilka EU ställer säkerhet med anledning av rådets beslut, i synnerhet Europeiska investeringsbankens utlåning till länder utanför EU, lån som avser makroekonomiskt bistånd samt Euratomlån till länder utanför EU. Fonden är ett långfristigt instrument som täcker eventuella försummade lån för vilka EU ställt en säkerhet och kan därför ses som en långfristig investering. Detta styrks av det faktum att nära 85 % av de tillgångar som kan säljas har en löptid på mellan 1 och 10 år. Fonden finansieras genom betalningar från EU:s allmänna budget motsvarande 9 % av transaktionsbeloppet, genom ränteintäkter från investeringar av fondens disponibla medel samt återkrävda belopp från försumliga gäldenärer i fall där fondens garanti tagits i anspråk. Om fondens tillgångar vid årets slut överstiger målbeloppet ska överskottet föras upp på en budgetpost i inkomstberäkningen i Europeiska unionens allmänna budget.

EU ska upprätthålla en garantireserv för att täcka lån till tredjeland. Denna reserv är avsedd att fylla på garantifonden om det skulle utlösas garantier som överstiger fondens disponibla medel, så att de överskjutande beloppen kan finansieras genom budgeten. Reserven på 1 746 miljoner euro motsvarar målbeloppet på 9 % av de utestående lånen per den 31 december 2010. Fondens nettotillgångar per den 31 december 2010 uppgick totalt till 1 346 miljoner euro. Skillnaden mellan nettotillgångarna och beloppet i garantireserven motsvarar det belopp som ska betalas till fonden genom EU-budgeten, dvs. 400 miljoner euro. Förändringar i det verkliga värdet på portföljen med räntebärande säljbara värdepapper togs år 2010 upp i det egna kapitalet med en total minskning på 30 miljoner euro (år 2009: ökning på 16 miljoner euro).

2.3.4    Tillgångar som kan säljas (långfristiga)

Rubriken avser investeringar och andelar som förvärvats för att hjälpa stödmottagare att utveckla sin verksamhet.

Långfristiga tillgångar som kan säljas

Europeiska banken för återuppbyggnad och utveckling (EBRD)

I maj 2010 godkände bankens råd en omedelbar ökning av de auktoriserade inbetalda andelarna på 1 miljard euro. De inbetalda andelarna finansierades genom en omfördelning av de nettointäkter som tidigare avsatts till en reserv (”surplus for other purposes”). Eftersom EBRD inte är börsnoterad, och med hänsyn till de avtalsmässiga begränsningarna i EBRD:s bolagsordning som bland annat reglerar försäljning av andelar där priset är begränsat till inköpspriset och bara tillåten för befintliga aktieägare, är kommissionens innehav i EBRD värderat till kostnad minus eventuella nedskrivningar.

Kommissionen har tecknat sig för 3 % av EBRD:s sammanlagda kapital på 21 miljarder euro. På balansdagen uppgick det inlösta kapitalet till 187 miljoner euro, som betalats in till fullo. De betalningar som ännu inte gjorts avseende den oinlösta delen uppgår till 443 miljoner euro.

Med riskkapitaltransaktioner avses belopp som beviljas finansiella mellanhänder för att finansiera investeringar i eget kapital. De förvaltas av Europeiska investeringsbanken och finansieras inom ramen för den europeiska grannskapspolitiken.

ETF start avser programmet för tillväxt och sysselsättning, programmet för stöd till små och medelstora företag genom förbättrad tillgång till finansiering (MAP-programmet) och ramprogrammet för konkurrenskraft och innovation som förvaltas av Europeiska investeringsfonden och som investerar i särskilda riskkapitalfonder.

Europeiska fonden för sydöstra Europa, ett investeringsbolag av SICAV-typ, ingår också under denna rubrik. Fondens övergripande mål är att främja den ekonomiska utvecklingen och välståndet i sydöstra Europa genom hållbar tillgång till ytterligare kapital via lokala finansiella förmedlare.

Det övergripande syftet med fonden för grön tillväxt (Green for Growth Fund, tidigare energieffektivitetsfonden för sydöstra Europa) är att öka energieffektivitet och främja förnybar energi i sydöstra Europa genom att tillhandahålla finansiering för företag och hushåll genom partnerskap med finansinstitut och direkt finansiering.

En ny investering på 56 miljoner euro gjordes för Geeref. Det är en ny innovativ fond som tillhandahåller globalt riskkapital genom privata investeringar för energieffektivitet och förnybara energiprojekt i utvecklingsländer och övergångsekonomier. Det har också gjorts en ny investering under 2010 på 14 miljoner euro i instrumentet för mikrokrediter – Progress för sysselsättning och social integration.

I slutet av året hade åtaganden på ytterligare 122 miljoner euro avsedda för ETF-start och finansieringsinstrumentet för små och medelstora företag ingåtts, men ännu inte nyttjats av övriga parter.

2.4   LÅN

2.4.1    Utlåning från Europeiska unionens budget och EKSG under avveckling

Lån på särskilda villkor är lån som beviljas till förmånlig ränta som ett led i samarbetet med länder som inte är medlemmar i EU. Alla belopp förfaller till betalning efter en tidsperiod som överstiger 12 månader efter årets slut. Den effektiva räntan på dessa lån varierar mellan 7,73 % och 14,507 %.

2.4.2    Utlåning av upplånat kapital

De effektiva räntesatserna (uttryckta som räntespann) redovisas i nedanstående tabell:

Utlåning från instrumentet för makroekonomiskt bistånd (MFA)

Det makroekonomiska biståndet är ett policybaserat finansiellt instrument som består av obundet och obestämt betalningsbalans- eller budgetstöd till partnerländer utanför EU som ligger geografiskt nära EU:s territorium. Det omfattar medel- eller långfristiga lån eller bidrag eller en lämplig kombination av båda och kompletterar vanligen finansiering som ges inom ramen för ett IMF-stött justerings- eller reformprogram. Den 31 december 2010 hade kommissionen ingått 300 miljoner i låneavtal, som ännu inte nyttjats av den andra parten innan årets slut. Kommissionen har inte tagit emot några garantier från tredje part för dessa lån, men garantifonden har ställt säkerheter för lånen (se not 2.3.3).

Euratomlån

Euratom är en juridisk enhet inom Europeiska unionen som företräds av Europeiska kommissionen. Euratomlån beviljas till medlemsstater för att finansiera investeringsprojekt i medlemsstaterna i anslutning till industriell produktion av elektricitet i kärnkraftsanläggningar och till industriella bränslecykelinstallationer. Euratomlån till icke-medlemsstater beviljas för att förbättra säkerhets- och effektivitetsnivån vid kärnkraftsanläggningar och sådana installationer i kärnbränslecykeln som är i drift eller under byggnation. Garantier från tredje parter på 466 miljoner euro (2009: 481 miljoner euro) har tagits emot för dessa lån.

Betalningsbalanslån

Betalningsbalanslånen är ett policybaserat finansiellt instrument som har aktiverats på nytt för att ge medelfristigt ekonomiskt bistånd till medlemsstater i Europeiska unionen under den nuvarande ekonomiska och finansiella krisen. Det gör det möjligt att bevilja lån till medlemsstater som har drabbats av svårigheter eller allvarligt hotas av svårigheter avseende betalningsbalansen eller kapitalbalansen. Endast de medlemsstater som inte har antagit euron kan komma i åtnjutande av detta instrument. Det maximala lånebelopp (utestående belopp) som kan beviljas är 50 miljarder euro. Dessa lån garanteras av EU:s allmänna budget.

Mellan november 2008 och utgången av 2010 beviljades lån på 14,6 miljarder euro till Ungern, Lettland och Rumänien, varav 12,05 miljarder euro har utbetalats vid utgången av 2010. I följande tabeller visas betalnings- och förfallodagar för de olika delbetalningarna för de betalningsbalanslån som redan har utbetalats:

Det bör påpekas att betalningsbalanslåneprogrammet för Ungern löpte ut i november 2010.

EFSM

Eftersom utbetalningarna från den europeiska finansiella stabiliseringsmekanismen (EFSM) gjordes först efter den 31 december 2010 lämnas närmare uppgifter om dessa lån i not 9.

Utlåning från EKSG under avveckling

Denna punkt omfattar huvudsakligen lån som beviljas av EKSG under avveckling från upplånade medel i enlighet med artiklarna 54 och 56 i EKSG-fördraget samt tre onoterade skuldebrev som emitterats av Europeiska investeringsbanken (EIB) för att täcka förlusterna från en försumlig gäldenär. Dessa värdepapper kommer att hållas till den slutliga förfallodagen (2017 och 2019) för att täcka återbetalningen av motsvarande lån. Ändringarna av de redovisade värdena motsvarar ändringen i upplupen ränta plus årets betalda premier och de transaktionskostnader som uppstått vid upptagandet, beräknade i enlighet med effektivräntemetoden.

2.5   LÅNGFRISTIG FÖRFINANSIERING

2.5.1    Förfinansiering

Tidpunkten för återkrav eller utnyttjandet av förfinansieringen avgör om den redovisas som omsättningstillgång eller långfristig förfinansieringstillgång. Utnyttjandet bestäms av det underliggande avtalet för projektet. Återbetalningar eller utnyttjande som måste ske inom tolv månader från balansdagen redovisas som kortfristig förfinansiering och därför som omsättningstillgångar, medan saldot är långfristigt.

Total förfinansiering

Säkerheter som erhållits i samband med förfinansiering

Det rör sig om säkerheter som Europeiska kommissionen i vissa fall begär av stödmottagare inför en utbetalning av förskott (förfinansiering). Det finns två typer av värden som behöver redovisas för dessa säkerheter, vilka kan benämnas det nominella respektive det löpande värdet. För det nominella värdet är det faktum att säkerheten ställts som ger upphov till bokföringen. Vad gäller det löpande värdet är det det faktum att den motsvarande förfinansieringen betalas ut, eller regleras i ett senare skede, som ger upphov till bokföringen. Den 31 december 2010 uppgick det nominella värdet på de säkerheter som tagits emot för förfinansiering till 1 227 miljoner ero och det det löpande värdet på dessa säkerheter till 1 059 miljoner euro (2009: 936 miljoner euro respektive 724 miljoner euro).

Vissa förfinanseringsbelopp som utbetalats inom sjunde ramprogrammet för forskning och teknisk utveckling täcks i realiteten av en deltagargarantifond. Under 2010 hade förfinansiering betalats ut med sammanlagt 3,2 miljarder euro (2009: 2,7 miljarder euro). Detta är en mekanism för ömsesidig nytta som inrättats för att täcka EU:s och deltagarnas finansiella risker vid genomförandet av de indirekta åtgärderna i sjunde ramprogrammet, och vars kapital och räntor utgör en fullgörandegaranti. Alla deltagare i indirekta åtgärder som sker i form av ett bidrag (dvs. en förfinansiering i kommissionens redovisning) bidrar med 5 % av den förfinansiering som de mottar till kapitalet i deltagargarantifonden under den tid som åtgärden varar. Deltagarna är därmed ägare av denna garantifond, där EU (företrädd av kommissionen) är verkställande organ. Vid avslutet av en indirekt åtgärd får deltagarna tillbaka hela sitt bidrag till kapitalet, utom i de fall förluster uppstår i deltagarnas garantifond på grund av mottagare som inte fullgör sina skyldigheter, i dessa fall får deltagarna tillbaka minst 80 % av sitt bidrag. Garantifonden för deltagarna garanterar sålunda både kommissionens och deltagarnas ekonomiska intressen. Den 31 december 2010 hade deltagarna bidragit med 866 miljoner euro till fonden (2009: 561 miljoner euro) – se också not 11.

Långfristig förfinansiering

De största beloppen i fråga om långfristig förfinansiering hänför sig till strukturåtgärder för programperioden 2007–2013: regionala utvecklingsfonden, socialfonden, Europeiska jordbruksfonden för landsbygdsutveckling, Sammanhållningsfonden samt fiskerifonden. Eftersom många av dessa projekt är långfristiga måste förskotten finnas tillgängliga i mer än ett år. Därför tas dessa förfinansieringar upp som långfristiga tillgångar.

2.5.2    Förutbetalda kostnader

Inom ramen för programmen för sammanhållning och landsbygdsutveckling 2007–2013 kan ubetalningar göras från EU:s budget till medlemsstaterna som bidrag till finansieringstekniska instrument (i form av lån, garantier eller investeringar i eget kapital) som upprättas och förvaltas på medlemsstatens ansvar. I de grundläggande rättsakterna åläggs inte medlemsstaterna att till kommissionen lämna regelbundna rapporter om hur dessa fonder ska användas. Det har noterats att även om dessa betalningar ursprungligen, till och med 2010, redovisats som kostnader i kommissionens redovisningssystem har inte alla medel utnyttjats. Det är därför lämpligare att klassificera dem som tillgångar i balansräkningen (förutbetalda kostnader).

Sett till syftet med dessa belopp har det också noterats att användningen av beloppen inte enbart kan avgöras genom att undersöka informationskällor såsom instrumentets kontoutdrag, eftersom exempelvis de belopp som används som säkerheter fortsätter att vara blockerade på instrumentets bankkonton och de lån som återbetalas till instrumentet blir tillgängliga för nya lån. Då medlemsstaterna inte är skyldiga att lämna särskilda rapporter om dessa fonder och då det inte skulle vara kostnadseffektivt för kommissionen att själv samla in dessa uppgifter för att i redovisningen korrekt spegla hur dessa belopp används under programperioden, har det visat sig vara nödvändigt att göra uppskattningar. Den mest tillförlitliga metod som finns tillgänglig, och som är den metod som används, är att ta upp kostnaderna i resultaträkningen enligt den linjära metoden under programplaneringsperioden till och med den 31 december 2015, vilket är det sista datum då dessa kostnader kan godkännas.

För att uppnå detta mål uppmanade kommissionen medlemsstaterna att lämna de uppgifter som behövs under början av 2011 för att beräkna och därefter ta upp de outnyttjade beloppen i balansräkningen den 31 december 2010. Det totala beloppet delas upp mellan de belopp som medlemsstaterna väntas använda under 2011 (se not 2.9.2) och de belopp som kommer att användas efter 2011, som framgår av tabellen ovan.

Eftersom detta resonemang utgör en ändrad tillämpning av redovisningsprinciperna och då de berörda beloppen är väsentliga har balansräkningen för 2009, i enlighet med EU:s redovisningsregler och internationellt erkänd redovisningspraxis, omräknats enligt denna metod för att ge jämförbara belopp som visar situationen såsom den skulle ha sett ut om man under föregående år hade följt dessa redovisningsprinciper. 2008 års inverkan beräknades bara uppgå till 18 miljoner euro och detta belopp justerades därför mot det ackumulerade underskottet under 2009 och inga omräkningar av 2009 års ingående saldo gjordes. Omräkningen inverkan på den ursprungliga balansräkningen för 2009 visas nedan.

2.6   LÅNGFRISTIGA FORDRINGAR

De belopp som ska erhållas från medlemsstaterna avser belopp som förfallit till betalning till EKSG under avveckling från före detta anslutningsländer. Av de totala långfristiga fordringarna avser 14 miljoner euro (2009: 26 miljoner euro) intäkter från transaktioner utan direkt motsvarande motprestation.

OMSÄTTNINGSTILLGÅNGAR

2.7   VARULAGER

2.8   KORTFRISTIGA INVESTERINGAR

Kortfristiga tillgångar som kan säljas

Kortfristiga investeringar består av finansiella tillgångar som kan säljas. De köps på grund av sin avkastning eller innehas för att upprätta en särskild tillgångsstruktur eller en andra likviditetskälla, och får därför säljas för att möta likviditetsbehovet eller ränteförändringar.

När det gäller belopp från EKSG under avveckling består alla investeringar som kan säljas av skuldebrev utställda i euro noterade på en aktiv marknad. Den 31 december 2010 uppgick de skuldebrev (uttryckt i verkligt värde) som förfaller under 2011 till 294 miljoner euro (2009: 242 miljoner euro).

Även om förvärv har förekommit i både finansieringsfaciliteten med riskdelning och lånegarantiinstrumentet för TEN-T-projekt (se också not 5.1.2), beror den stora ökningen från föregående år främst på investeringen av de preliminärt betalade beloppen i en särskilt inrättad fond som förvaltas av GD Ekonomi och finans (Bufi). Under tidigare år skulle dessa belopp ha förts upp på särskilda bankkonton – se not 2.11, som bundna likvida medel.

2.9   KORTFRISTIG FÖRFINANSIERING

2.9.1    Förfinansiering

Minskningen i kortfristig förfinansiering genom delad förvaltning beror på avvecklingen av solidaritetsfonden. Även om utbetalningar för förfinansiering gjordes för nya projekt under 2010 (program som avser perioden 2007–2013), klassificerades de som långfristiga tillgångar i enlighet med förklaringarna i not 2.5. Ökningen i kortfristig förfinansiering genom indirekt eller direkt central förvaltning beror på ökad verksamhet, särskilt på områdena forskning och utveckling.

2.9.2    Förutbetalda kostnader

Enligt vad som förklaras i not 2.5.2 avser dessa belopp betalningar till medlemsstaterna genom programmen för sammanhållning och landsbygdsutveckling som avser perioden 2007–2013 för att upprätta eller bidra till de finansieringstekniska instrumenten, men som ännu inte har använts av instrumentet vid årets slut. Ovan nämnda belopp väntas bli nyttjade under 2011.

2.10   KORTFRISTIGA FORDRINGAR

De totala kortfristiga fordringarna uppgår uppskattningsvis till 11 009 miljoner euro (2009: 8 415 miljoner euro) som avser intäkter från transaktioner utan direkt motprestation.

2.10.1    Lån och tidsbundna depositioner

Dessa belopp utgör i första hand betalningsbalanslån på 2 004 miljoner euro med en återstående löptid på mindre än 12 månader efter balansdagen (se not 2.4 ovan). Rubriken omfattar även de tidsbundna depositioner på 166 miljoner euro som avser EKSG under avveckling.

2.10.2    Löpande fordringar

Kunder

Detta är betalningskrav som inte redan är bokförda under andra rubriker på tillgångssidan i balansräkningen och som den 31 december 2010 var bokförda som fastställda fordringar som ännu inte uppburits.

Böter

Detta avser utestående böter som utdömts av kommissionen. Ökningen av nedkrivningarna jämfört med förra året beror främst på en minskning under 2011 av de böter som utfärdades före den 31 december 2010. Dessutom beror ökningen i nedskrivningarna på att vissa nyligen utdömda böter, med tanke på den rådande ekonomiska och finansiella krisen, inte kunde täckas av preliminära inbetalningar eller bankgarantier. Garantier på totalt 2 585 miljoner euro har tagits emot för de böter som var utestående den 31 december 2010 (2009: 2 952 miljoner euro) för dessa fordringar. Av de ovanstående beloppen hade 1 771 miljoner euro förfallit till betalning efter den 31 december 2010.

Fordringar på medlemsstaterna

Fordringar på EGFJ och landsbygdsutveckling

Denna punkt avser fordringar på dem som mottagit EGFJ-stöd per den 31 december 2010, enligt medlemsstaternas ersättningskrav och attesteringar per den 15 oktober 2010, med avdrag för de 20 % av beloppet som medlemsstaterna har rätt att behålla för att täcka sina administrativa kostnader. För fordringar som uppstått efter detta datum fram till den 31 december 2010 har en uppskattning gjorts. Kommissionen gör också en värdekorrigering av fordringar på de slutliga stödmottagarna som sannolikt inte kommer att kunna återkrävas. Att en sådan justering görs innebär inte att kommissionen avstår från att i framtiden återkräva dessa belopp. Notera att metoden för nedskrivning har justerats under 2010 och inverkar på både intäkter och kostnader, vilket medför en neutral inverkan på nettobeloppet – se not 3.2.3. Enligt den nya metoden redovisas fordringarna till nominellt värde och värdeminskningen baseras på statistisk analys (återvinningsgrad).

Fordringar på medlemsstaterna (egna medel)

Medlemsstaterna får behålla 25 % av de traditionella egna medlen för att täcka uppbördskostnaderna, varför ovanstående siffror avser nettovärdet efter detta avdrag. Med utgångspunkt i medlemsstaternas uppskattningar har 811 miljoner euro i nedskrivningar dragits av från fordringarna på medlemsstaterna. Detta innebär dock inte att kommissionen avstår från de belopp som täcks av värdekorrigeringen.

Övriga fordringar på medlemsstaterna

Övriga fordringar på medlemsstaterna omfattar 30 miljoner euro i återkrav av utgifter samt 199 miljoner euro i förfinansiering från EGFJ. Dessa siffror uppgick 2009 till 72 miljoner euro respektive 8 miljoner euro.

2.10.3    Upplupna intäkter och förutbetalda kostnader

Det största beloppet under denna rubrik är upplupna intäkter:

Övriga upplupna intäkter är i första hand intäkter från dröjsmålsräntor, upplupna bankräntor och räntor på förfinansieringsbelopp.

De största beloppen ingår som förutbetalda kostnader och avser de medel som medlemsstaterna överfört till de finansieringstekniska instrument som ska rapporteras eller återbetalas till kommissionen vid årets slut. Den 31 december 2010 uppgick dessa belopp till 858 miljoner euro (2009: 295 miljoner euro). Det bör noteras att beloppet för 2009 har omräknats – se not 2.5.2 för närmare uppgifter. Under förutbetalda kostnader ingår också belopp på totalt 182 miljoner euro, där de största beloppen är tidigare utbetalningar på 50 miljoner euro för bilaterala fiskeavtal med tredjeland, 41 miljoner euro för Europaskolan och 44 miljoner euro för hyra av kontorslokaler.

2.11   LIKVIDA MEDEL OCH MOTSVARIGHETER TILL LIKVIDA MEDEL

2.11.1    Obundna likvida medel

Obundna likvida medel omfattar EU:s totala medel på konton i medlemsstaterna och Eftaländerna (i statskassa eller centralbank), på avista- och förskottskonton eller som kortfristig bankinlåning och i kassa.

De belopp som tas upp som kortfristig inlåning avser huvudsakligen medel som anförtrotts förvaltare för EU:s räkning för att genomföra vissa program som finansieras via EU:s budget. Vid årets slut hade åtaganden ingåtts för 131 miljoner euro, vilka ännu inte hade utnyttjats av övriga parter.

2.11.2    Bundna likvida medel

Bundna likvida medel avser belopp som erhållits i samband med böter som utfärdats av kommissionen där ärendet fortfarande pågår. Dessa likvida medel hålls på särskilda konton som inte används för någon annan verksamhet.

LÅNGFRISTIGA SKULDER

2.12   ERSÄTTNINGAR TILL ANSTÄLLDA

2.12.1    Pensioner – personal

Enligt artikel 83 i tjänsteföreskrifterna ska utbetalningar inom pensionssystemet belasta EU:s budget. Systemet täcks inte genom anslag, utan medlemsstaterna ska gemensamt garantera utbetalningen av dessa förmåner enligt den fördelningsnyckel som fastställs för finansieringen av utgiften. Tjänstemännen ska bidra med en tredjedel av den långfristiga finansieringen av pensionssystemet genom en obligatorisk avgift.

Pensionssystemets skulder värderades på grundval av antalet anställda och pensionerade f.d. anställda per den 31 december 2010 och på bestämmelserna i den version av tjänsteföreskrifterna som gällde detta datum. Värderingen gjordes enligt IPSAS 25-standarden (och var därmed även förenlig med EU:s redovisningsregel 12). Metoden för beräkningen av åtagandet bygger på den s.k. projected unit credit-metoden. Följande antaganden, baserade på uppgifter som fanns tillgängliga på balansdagen, användes för den försäkringstekniska bedömningen:

Åtagandena omfattar pensionsrättigheter för följande grupper:

De viktigaste punkterna att notera (se också tabellen nedan för de största kontorörelserna).

2.12.2    Pensioner – övriga

Härmed avses åtaganden avseende pensionsförmåner för ledamöter och tidigare ledamöter, eller motsvarande, av kommissionen, domstolen (och tribunalen), revisionsrätten, rådets generalsekreterare, Europeiska ombudsmannen, Europeiska datatillsynsmannen samt Europeiska unionens personaldomstol. Rubriken omfattar även pensionsåtaganden för vissa ledamöter av Europaparlamentet.

2.12.3    Gemensamma sjukförsäkringssystemet

Man har också gjort en uppskattning av EU:s åtagande i fråga om dess bidrag till det gemensamma sjukförsäkringssystemet vad gäller anställda som gått i pension. Bruttoskulden har värderats till 3 791 miljoner euro och förvaltningstillgångarna på 260 miljoner euro dras av från bruttoskulden för att få fram nettobeloppet. Diskonteringsräntan och den allmänna löneökning som använts i beräkningen är desamma som de som används i beräkningen av pensionsskulden till de anställda.

Kontorörelser vad gäller skulder i form av ersättningar till anställda

2.13   LÅNGFRISTIGA AVSÄTTNINGAR

Rättsfall

Detta är en beräkning av de belopp som sannolikt kommer att betalas ut efter 2011 med avseende på ett antal pågående rättsfall. Den största beloppet (300 miljoner euro) avser sådana rättsfall som var under behandling den 31 december 2010 avseende finansiella justeringar för EGFJ:s utgifter och andra rättfall avseende jordbruksutgifter.

Avveckling av kärnkraftsanläggningar

En grupp oberoende experter uppdaterade 2008 sin undersökning från 2003 av de beräknade kostnaderna för nedläggningen av gemensamma forskningscentrumets kärnkraftsanläggningar och avfallshanteringen i samband med nedläggningen. Den reviderade uppskattningen på 1 222 miljoner euro (tidigare 1 145 miljoner euro) ligger till grund för avsättningen i årsredovisningen. Enligt EU:s redovisningsregler har beräkningen indexerats med hänsyn till inflationen och sedan diskonterats till nettonuvärdet (med tillämpning av en nollkupongränta. Den 31 december 2010 blev resultatet en sammanlagd avsättning på 926 miljoner euro, fördelat mellan belopp som förväntas bli reglerade 2011 (21 miljoner euro) eller senare (905 miljoner euro. Mot bakgrund av programmets beräknade varaktighet (cirka 20 år) är det nödvändigt att påpeka att uppskattningen är osäker och att slutkostnaderna kan bli annorlunda än vad som nu beräknas.

Finansiella avsättningar

Detta avser avsättningar för de förluster som beräknas uppstå i samband med SMF-garantierna för 1998, 2001 respektive 2007 inom ramprogrammet för konkurrenskraft och innovation där Europeiska investeringsfonden har befogenhet att ställa garantier i eget namn men för kommissionens räkning och på dennas risk. Den finansiella risken i samband med åberopade och icke-åberopade garantier utjämnas dock. Långfristiga finansiella avsättningar diskonteras till sitt nettonuvärde (med tillämpning av en årlig swapränta i euro).

Andra avsättningar

Det viktigaste beloppet här avser beräkningen av EU:s bidrag till olika medlemsstater genom veterinärfonden för vissa utbrott av djursjukdomar på totalt 12 miljoner euro (2009: 60 miljoner euro) fördelade mellan belopp som förväntas regleras under 2011 (10 miljoner euro) och senare (2 miljoner euro).

2.14   LÅNGFRISTIGA FINANSIELLA SKULDER

Denna rubrik omfattar Europeiska unionens upplåning som har en löptid på mer än ett år. Upplåningen omfattar skulder som styrkts genom intyg som uppgår till 13 211 miljoner euro (2009: 10 324 miljoner euro). Förändringarna i det redovisade värdet motsvarar förändringen i upplupna räntor.

De effektiva räntesatserna (uttryckta som räntespann) redovisas i nedanstående tabell:

2.15   ÖVRIGA LÅNGFRISTIGA SKULDER

Denna punkt omfattar främst leasingskulder med en löptid på över ett år (se not 2.2 ovan). Belopp som rör vissa byggnader som kommissionen har förvärvat och vars köpeskilling erläggs i omgångar ingår också – men här rör det sig inte om leasingavtal eftersom äganderätten omedelbart har övergått till kommissionen.

KORTFRISTIGA SKULDER

2.16   KORTFRISTIGA AVSÄTTNINGAR

Rubriken omfattar den del av avsättningarna som förfaller till betalning inom mindre än ett år.

2.17   KORTFRISTIGA FINANSIELLA SKULDER

I denna rubrik ingår betalningsbalanslån på 2 004 miljoner euro (se not 2.14) som förfaller under de 12 månader som följer på balansdagen (2009: 40 miljoner euro för makroekonomiskt bistånd).

2.18   SKULDER TILL LEVERANTÖRER OCH STÖDMOTTAGARE

2.18.1    Långfristiga skulder som förfaller till betalning under året

2.18.2    Kortfristiga skulder

Kortfristiga skulder innefattar betalningsansökningar som EU mottagit inom ramen för bidragsverksamheten. De krediteras med det begärda beloppet så snart ansökan har tagits emot. Om motparten är en medlemsstat, klassificeras den som sådan. Det är samma förfarande för fakturor och kreditnotor som tagits emot vid upphandlingstransaktioner. De berörda betalningsansökningarna har beaktats när det gäller förfarandena för periodavgränsning vid årets slut. Efter dessa avgränsningar har de beräknade stödberättigande beloppen följaktligen redovisats som upplupna kostnader (se not 2.18.3 nedan), medan de icke stödberättigande delarna fortfarande ligger öppna på kontot ”Uppskattning av icke-stödberättigande belopp”. För att inte överskatta tillgångar och skulder har det beslutats att det nettobelopp som ska betalas ska redovisas bland kortfristiga skulder.

Medlemsstaterna

De huvudsakliga beloppen här avser 16 924 miljoner euro (2009: 11 160 miljoner euro) i obetalda ersättningskrav för strukturfondsåtgärder.

Leverantörer m.fl.

I denna rubrik ingår fordringar i samband med bidrag och upphandling, samt belopp som ska betalas ut till offentliga organ och enheter som inte ingår i de konsoliderade räkenskaperna, (t.ex. EUF).

Uppskattning av icke-stödberättigande kostnader

Skulderna har satts ned med 712 miljoner euro, vilket motsvarar mottagna ersättningskrav som ännu inte hade kontrollerats och som senare befunnits vara icke stödberättigande. De största beloppen avser de generaldirektorat som arbetar med strukturåtgärder.

2.18.3    Upplupna kostnader och förutbetalda intäkter

De upplupna kostnaderna fördelas på följande sätt:

Den allmänna trenden för strukturåtgärder är minskade utgifter på grund av att programmen för perioden 2000–2006 nu befinner sig i avslutningsfasen.

Det stora beloppet förutbetalda intäkter per den 31 december 2009 beror på att två av medlemsstaterna betalade in sina bidrag till egna medel för 2010 i förväg.

NETTOTILLGÅNGAR OCH RESERVER

2.19   RESERVER

2.19.1    Reserv för verkligt värde

I enlighet med redovisningsreglerna redovisas justeringar till verkligt värde för tillgångar som kan säljas genom reserven för verkligt värde. Under 2010 togs belopp på 48 miljoner euro ut från reserven för verkligt värde och fördes upp i resultaträkningen avseende tillgångar som kan säljas.

2.19.2    Övriga reserver

Garantifond

Se även not 2.3.3 om garantifondens förvaltning. Denna reserv avspeglar det fastställda målbelopp på 9 % av de utestående belopp som garanterats genom fonden och som ska hållas som tillgångar.

Uppskrivningsreserv

Uppskrivningsreserven innefattar uppskrivningar av materiella anläggningstillgångar. Saldot på 57 miljoner euro på balansdagen avser en uppskrivning av kommissionens fasta egendom, som redan hade ägt rum före övergången till de nya redovisningsreglerna.

Upp- och utlåningsreserv

Beloppet avser reserver för EKSG under avveckling, avseende kol- och stålforskningsfonden. Reserven inrättades i samband med avvecklingen av EKSG.

2.20   FORDRINGAR PÅ MEDLEMSSTATERNA

Detta belopp, som inte klassificeras som en fordran på medlemsstaterna, motsvarar beloppet för det ackumulerade underskottet från föregående år (48 163 miljoner euro) och det ekonomiska överskottet för 2010 (17 232 miljoner euro). Syftet med ”fordringar på medlemsstaterna” är att spegla den faktiska situationen när det gäller ett årligt budgetförfarande som finansierar fleråriga åtgärder. Reserverna (3 484 miljoner euro), vilka ska användas i enlighet med sina egna särskilda bestämmelser, har med avsikt inte tagits med för detta ändamål.

Detta belopp utgör de överskjutande kostnader som EU hade ådragit sig den 31 december 2010 och som måste finansieras genom framtida budgetar. Många kostnader redovisas enligt reglerna för periodiserad redovisning år N även om de faktiskt kan ha betalats år N+1 och finansierats genom budgeten för år N+1. Att dessa skulder förs upp i räkenskaperna leder tillsammans med det faktum att motsvarande belopp finansieras från framtida budgetar till att skulderna i slutet av året kraftigt överstiger tillgångarna. De största beloppen avser EGFJ:s verksamhet. Medlemsstaternas fordringar för perioden den 16 oktober till den 31 december 2010 uppgick till 33 miljarder euro. Den största delen av de belopp som begärs in betalas i själva verket av medlemsstaterna mindre än 12 månader efter det berörda budgetårets slut som en del av följande års budget.

Huvudsakligen är det kommissionens åtaganden om ersättningar till anställda som betalas ut under en längre period. Det bör noteras att det är medlemsstaterna som garanterar finansieringen av pensionsutbetalningarna ur de årliga budgetarna. I rent informationssyfte visas nedan en uppdelning av de kommande utbetalningarna av ersättningar till anställda:

Fordringarna på medlemsstaterna minskade med 14,7 miljarder euro jämfört med förra året. Denna minskning beror främst på: 1) en minskning på 9,4 miljarder euro i skulder till leverantörer och stödmottagare (se not 2.18), 2) en ökning på 2 miljarder euro i kortfristiga finansiella skulder (not 2.17), 3) en ökning på 2,6 miljarder euro i långfristig förfinansiering, och 4) en ökning på 4,6 miljarder euro i kortfristiga fordringar (not 2.10).

Det bör noteras att ovanstående inte har någon effekt på budgetutfallet – budgetinkomsterna ska alltid vara lika med budgetutgifterna eftersom eventuella inkomstöverskott återförs till medlemsstaterna.

3.   NOTER TILL RESULTATRÄKNINGEN

3.1   EGNA MEDEL OCH ANDRA INTÄKTER

Europeiska unionens intäkter kommer i huvudsak från de egna medlen. Huvuddelen av kostnaderna finansieras genom egna medel, medan övriga intäkter endast utgör en mindre del av den totala finansieringen.

3.1.1    Egna medel

Det finns tre kategorier egna medel: traditionella egna medel, momsbaserade medel och BNI-baserade medel. Traditionella egna medel omfattar i sin tur sockeravgifter och tullar. En mekanism för korrigering av obalanser i budgeten (Förenade kungarikets rabatt) och en bruttominskning av Nederländernas och Sveriges årliga BNI-baserade bidrag är också en integrerad del av systemet för egna medel. Medlemsstaterna behåller 25 % av de traditionella egna medlen för att täcka uppbördskostnader och beloppen ovan anges netto efter avdrag av dessa kostnader.

Jämfört med 2009 har de BNI-baserade egna medlen ökat med 9,2 miljarder euro, vilket speglar behovet av att finansiera högre betalningsbemyndiganden under 2010. Tullarna ökade med 2 miljarder euro främst till följd av den ökade importen.

3.1.2    Budgetjusteringar

Rubriken budgetjusteringar innefattar bland annat överskottet från 2009 års budget (2 254 miljoner euro), vilket medlemsstaterna får tillbaka eftersom deras bidrag till nästa års budget reduceras. Överskottet tas således upp som en intäkt 2010. Enligt beslutet om egna medel 2007 har Förenade kungariket rätt till en korrigering av budgetobalanser. Eftersom denna korrigering finansieras av medlemsstaterna borde den i princip inte ha någon nettoeffekt på budgetsaldot eller resultaträkningen. Ett belopp på 112 miljoner euro har dock bokförts under denna rubrik. Beloppet består av avvikelser mellan de eurokurser som används för budgetändamål (se artikel 10.3 i förordning nr 1150/2000) och de växelkurser som var i kraft då de medlemsstater som inte ingår i euroområdet gjorde sina inbetalningar.

3.2   ÖVRIGA RÖRELSEINTÄKTER

3.2.1    Böter

Dessa intäkter avser böter som kommissionen har utdömt för överträdelser av konkurrensreglerna. Fordringar och därmed sammanhängande intäkter redovisas när kommissionens beslut om att utdöma böter har fattats och vederbörligen delgivits den eller de som beslutet riktar sig till.

3.2.2    Jordbrukstullar

Dessa belopp avser mjölkavgifter på 25 miljoner euro (2009: 99 miljoner euro och sockeravgifter på 606 miljoner euro). Mjölkavgifterna är ett sätt att styra marknaden genom påföljder för de mjölkproducenter som överskrider sina referenskvantiteter. Då de inte är kopplade till kommissionens förskottsbetalningar anses de i praktiken utgöra inkomster som avsatts för särskilda ändamål. Mjölkkvoterna håller på att fasas ut, vilket förklarar att inkomsterna från mjölkavgifterna minskat. För jordbruksåret 2008/2009 och framåt kommer kvoterna att ökas med 1 % årligen till dess att de helt avskaffats år 2015.

Sockeravgifterna relaterar till omstruktureringsfonden för socker, där reformen av sockersektorn har lett till en sänkning av internpriset på socker för att minska skillnaden mellan priset inom EU och det internationella priset. För att underlätta för de mindre konkurrenskraftiga sockerproducenterna att lämna marknaden har en självfinansierande omstruktureringsfond inrättats, som finansieras genom inkomster som härrör från en tillfällig skatt som åläggs sockerproducenterna, och som behandlas som en inkomst som avsatts för ett särskilt ändamål. Utbetalningarna från systemet kommer att fortsätta fram till september 2012 men alla intäkter för omstruktureringsfonden hade redan deklarerats av medlemsstaterna per den 31 december 2009, därmed uppgår inkomsterna till noll för 2010.

3.2.3    Återkrav av kostnader

Denna rubrik avser de betalningskrav som utfärdats av kommissionen samt de avdrag från påföljande utbetalningar som bokförs i kommissionens räkenskaper vid återkrav av belopp som tidigare betalats ut från den allmänna budgeten, men där justeringar krävs till följd av kontroller, granskning eller analys av stödberättigandet. Dessutom omfattas återbetalningskrav som medlemsstaterna riktat till mottagare av stöd från EGFJ. Det inkluderar också skillnaden i upplupna inkomstberäkningar från föregående årsslut till innevarande år. Rubriken tar dock inte upp alla belopp som återbetalats till EU, eftersom i synnerhet stora utgifter inom området strukturåtgärder omfattas av särskilda mekanismer för att kräva tillbaka belopp som betalats ut på felaktiga grunder, varvid inga återbetalningskrav behöver utfärdas. I enlighet med EU:s redovisningsregler tas inte återbetalning av förfinansiering upp som en intäkt.

Totalbeloppet på 1 775 miljoner euro under rubriken avser delad förvaltning och består av 1 331 miljoner euro för Europeiska garantifonden för jordbruket (EGFJ), 19 miljoner euro för det tillfälliga instrumentet för landsbygdsutveckling, 146 miljoner euro för Sapard och 279 miljoner euro för strukturfonderna.

a)   Jordbruk: EGFJ

Inom ramen för EGFJ uppgår de belopp som räknas som intäkter under året under denna rubrik till 1 331 miljoner euro. De fördelas enligt följande:

b)   Strukturåtgärder

Under denna rubrik ska 279 miljoner euro återkrävas avseende utgifter för strukturåtgärder (2009: 613 miljoner euro). De huvudsakliga beloppen under rubriken är betalningskrav som kommissionen utställt för att återkräva felaktiga utbetalningar på 610 miljoner euro från tidigare år samt en minskning på 377 miljoner euro av de upplupna intäkterna vid utgången av året.

Återbetalningskraven utfärdas bara i följande fall:

Övriga betalningskrav som utfärdas i samband med strukturåtgärder avser återkrav av förfinansiering. Dessa belopp har inte förts upp som intäkter, utan överförs till rubriken förfinansiering i balansräkningen.

3.2.4    Intäkter från administrativ verksamhet

Dessa intäkter utgörs av direkta avdrag från personalens löner, främst i form av bidrag till pensionssystemet samt inkomstskatt.

3.2.5    Diverse rörelseintäkter

Rubriken omfattar också ett belopp på 430 miljoner euro (2009: 376 miljoner euro) som avser belopp som tagits emot från anslutningsländerna. Växelkursvinster tas också upp under denna rubrik, såvida de inte är kopplade till sådan finansiell verksamhet som avses i not 3.5 nedan. Växelkursvinster kan uppstå i samband med löpande transaktioner i andra valutor än euro, samt i samband med den årliga omräkning som sker i syfte att förbereda redovisningen. Såväl realiserade som orealiserade vinster omfattas. Året uppvisade en växelkursvinst netto på 21 miljoner euro (2009: 185 miljoner euro).

3.3   ADMINISTRATIVA KOSTNADER

Detta avser administrativa kostnader som följer av EU:s verksamhet, huvudsakligen personalkostnader, avskrivningar och andra kostnader som är kopplade till EU-institutionernas och organens verksamhet (såsom kostnader för hyra, underhåll, varor, utbildning o.dyl.).

3.4   RÖRELSEKOSTNADER

3.4.1    Huvudsakliga rörelsekostnader

Europeiska unionens rörelsekostnader är fördelade på de olika rubrikerna i budgetramen och kan ta olika former beroende på hur de förvaltas och betalas ut. Merparten av utgifterna faller inom den s.k. delade förvaltningen dvs. där vissa uppgifter delegeras till medlemsstaterna. Detta gäller t.ex. EGFJ:s utgifter och insatser som finansieras via olika strukturåtgärder (regionala utvecklingsfonden, socialfonden, jordbruksfonden för landsbygdsutveckling, Sammanhållningsfonden och fiskerifonden).

För delad förvaltning beror minskningen under 2010 främst på de programavslut som avser perioden 2000–2006 (ESF) och på att genomförandet av EGFJ minskat under 2010 jämfört med föregående år. Denna minskning kompenseras delvis av strukturåtgärderna för programplaneringsperioden 2007–2013, vilken efter en långsam inledning nådde en normal nivå redan under 2009. Ökningen av utgifterna i den centraliserade förvaltningen beror på forsknings- och utvecklingsåtgärder.

Enligt förklaringen i not 2.5.2 ändrade kommissionen under 2010 sin tillämpning av redovisningsprinciperna för vissa utgifter kopplade till sammanhållning och landsbygdsutveckling. Eftersom de berörda beloppen är väsentliga åläggs kommissionen genom sina redovisningsregler att räkna om beloppen för 2009 för att kunna redovisa jämförbara belopp som visar situationen så som den skulle ha sett ut om samma redovisningsprinciper hade använts förra året. Nedan visas inverkan av omräkningen av den ursprungliga resultaträkningen för 2009:

3.4.2.    Övriga rörelsekostnader

Växelkursförluster kan uppstå i samband med löpande transaktioner i andra valutor än euro, samt i samband med den årliga omräkning som sker i syfte att förbereda räkenskaperna. Såväl realiserade som icke-realiserade vinster omfattas. De kursförluster som är kopplade till finansiell verksamhet som avses i not 3.6 nedan tas inte upp under denna rubrik.

I underrubriken ”övrigt” ökade nedskrivningarna av kommissionens fordringar i hög grad – 365 miljoner euro jämfört med 26 miljoner euro 2009. Det beror främst på särskilda nedsättningar av beslut om utfärdande av böter (273 miljoner euro) och nedskrivningar i samband med EGFJ och landsbygdsutveckling på sammanlagt 82 miljoner euro.

Kostnader för forskning och utveckling:

I kostnaderna för 2010 ingick följande:

3.5.   FINANSIELLA INTÄKTER

3.6.   KOSTNADER FÖR FINANSIELLA TRANSAKTIONER

3.7   NETTOUNDERSKOTT FRÅN ANDELAR I INTRESSEFÖRETAG OCH GEMENSAMMA FÖRETAG

Enligt kapitalandelsmetoden ska EU i sin resultaträkning ta upp sin andel av nettounderskottet i intresseföretag och gemensamma företag (se även noterna 2.3.1 och 2.3.2).

3.8   INTÄKTER FRÅN TRANSAKTIONER UTAN DIREKT MOTPRESTATION

Under 2010 redovisades 129 597 miljoner euro i intäkter från transaktioner utan direkt motprestation i resultaträkningen.

3.9   REDOVISNING AV SEGMENT

I redovisningen fördelas rörelseintäkterna och -kostnaderna inom kommissionens olika politikområden enligt verksamhetsbaserad budgetering. Politikområdena kan samlas under tre större rubriker, nämligen ”verksamhet inom Europeiska unionen”, ”verksamhet utanför Europeiska unionen” samt ”tjänster och övrigt”.

Rubriken ”verksamhet inom Europeiska unionen” är den största och omfattar de många politikområdena inom Europeiska unionen. Gruppen ”verksamhet utanför EU” omfattar politikområden med inriktning utanför Europeiska unionen, t.ex. handel och bistånd. Gruppen ”tjänster och övrigt” avser den interna och ämnesövergripande verksamhet som krävs för att EU:s institutioner och organ ska fungera.

Noteras ska att egna medel och andra bidrag inte har delats upp på de olika verksamhetsområdena, eftersom dessa beräknas, återkrävs och förvaltas av kommissionens centrala tjänster. De visas nedan för att göra det lättare att jämföra nettoresultatet mot resultaträkningen.

REDOVISNING AV SEGMENT – SAMMANFATTNING

REDOVISNING AV SEGMENT – VERKSAMHET INOM EU