MOTIVERING

1.           BAKGRUND

Politiken i samband med ett område med frihet, säkerhet och rättvisa har stadigt vuxit i betydelse under de senaste åren. Denna politik är central för det europeiska projektet att skapa ett område utan inre gränser som EU-medborgare och tredjelandsmedborgare kan resa till, bo och arbeta i och röra sig inom, och på så sätt föra med sig nya idéer, kapital, kunskap och innovation eller fyller luckor på de nationella arbetsmarknaderna, i visshet om att deras rättigheter tillvaratas fullt ut och att de kan leva i trygghet. Den ökade betydelse av politiken för inrikes frågor bekräftas i Stockholmsprogrammet från 2009[1] , och detta är också ett av de områden där stora förändringar har skett till följd av Lissabonfördraget.

När det gäller den inre säkerheten har tydlig vägledning om verksamhetens inriktning under de kommande åren givits genom olika nyckeldokument, t.ex. kommissionens meddelande om strategin för den inre säkerheten[2]. Vad gäller gränsförvaltning och viseringspolitik beskrevs i meddelandet om migration[3] mer i detalj vilka utmaningar som väntas i samband med gränssäkerhet och utvecklingen av ett område utan inre gränser. I meddelandet om förvaltningen av Schengensamarbetet - att stärka området utan inre gränskontroller[4] lades förslag fram om att stärka Schengenregelverket genom ett system för organisationsstyrning som kan reagera effektivt, och på ett snabbt, samordnat och unionsomfattande sätt, på exceptionella omständigheter och utmaningar som kan äventyra Schengensamarbetets övergripande funktionssätt. I meddelandet om smarta gränser – alternativ och vägen framåt[5] beskrivs hur nya it-system, exempelvis ett system för in- och utresa, samt ett program för registrerade resenärer kan bidra till en bättre hantering av migrationsströmmar inom EU.

En viktig del av det gemensamma integrerade gränskontrollsystemet har varit utvecklingen av EU:s solidaritetsmekanismer, som stöder en enhetlig och högkvalitativ tillämpning av EU:s standarder för gränsförvaltning och den gemensamma viseringspolitiken. En förbättring av samordningen av medlemsstaternas operativa samarbete kring gränskontroll genom Europeiska byrån för förvaltningen av det operativa samarbetet vid Europeiska unionens medlemsstaters yttre gränser (Frontex) är ett viktigt steg mot utvecklingen av systemet. Genom fonden för yttre gränser uttrycker EU sin solidaritet genom ekonomiskt stöd till de medlemsstater som tillämpar Schengenregelverkets bestämmelser om yttre gränser och viseringar.

I Stockholmsprogrammet efterlyses uttryckligen inrättandet av en fond till stöd för genomförandet av strategin för inre säkerhet och en samstämmig och omfattande strategi för brottsbekämpande samarbete, inbegripet förvaltningen av EU:s yttre gränser.

I kommissionens förslag av den 29 juni 2011 till nästa fleråriga budgetram för 2014–2020[6] föreslås därför att det inrättas en fond för inre säkerhet inom ramen för en förenklad struktur bestående av två fonder för framtida utgifter inom området inrikes frågor, där den andra fonden utgörs av asyl- och migrationsfonden. Fonden för inre säkerhet kommer att ha en samlad budget på 4 648 miljoner euro (i löpande priser) för stöd till genomförandet av de fem strategiska mål som fastställs i strategin för inre säkerhet: störa den verksamhet som bedrivs av kriminella nätverk på internationell nivå, förebygga terrorism och hantera radikalisering och rekrytering, förbättra säkerheten för medborgare och företag på Internet, stärka säkerheten genom gränsförvaltning och öka EU:s förmåga att stå emot kriser och katastrofer.

På grund av det breda spektrumet av strategiska mål består den rättsliga grunden av olika fördragsbestämmelser, och det är därför inte rättsligt möjligt att inrätta fonden för inre säkerhet som ett enda finansieringsinstrument. Det föreslås därför att fonden inrättas som en övergripande ram för finansiering av åtgärder som består av två sektorsspecifika förslag – varav detta är ett – som kompletteras med ett horisontellt instrument (den övergripande förordningen) som föreskriver gemensamma bestämmelser.

Den rättsliga strukturen förklaras mer detaljerat i avsnitt 3.

2.           RESULTAT TILL FÖLJD AV SAMRÅD MED BERÖRDA PARTER OCH KONSEKVENSBEDÖMNINGAR

I överensstämmelse med den starkare betoningen av utvärdering som ett redskap som kan ge ett bra beslutsunderlag har man i detta förslag beaktat utvärderingsresultat, samråd med berörda parter och en konsekvensbedömning.

Arbetet med att utarbeta de framtida finansieringsinstrumenten för inrikes frågor inleddes 2010 och fortsatte 2011. Som en del av detta förberedande arbete inleddes en undersökning i form av en utvärdering/konsekvensbedömning i december 2010 med hjälp av en extern konsult. Denna undersökning, som slutfördes i juli 2011, samlade tillgängliga utvärderingsresultat för befintliga finansieringsinstrument och beaktade de problem, mål och politiska alternativ, inbegripet deras sannolika effekter, som undersöktes i konsekvensbedömningen. Med utgångspunkt i denna undersökning utarbetade kommissionen en rapport om konsekvensbedömningen som konsekvensbedömningsnämnden avgav ett yttrande om den 9 september 2011.

I enlighet med den större vikt som läggs vid utvärderingar som ett redskap som kan ge ett bra beslutsunderlag togs i detta lagstiftningsförslag också full hänsyn till halvtidsutvärderingen av fonden för yttre gränser. I sin rapport av den [… november 2011] bedömde kommissionen de kvantitativa och kvalitativa aspekterna av fondens genomförande under perioden 2007–2009. Rapporten ger en översikt över medlemsstaternas konkreta insatser inom ramen för fonden för att förbättra förvaltningen av EU:s yttre gränser och hanteringen av viseringar på nationell nivå. Den belyser särskilt medlemsstaternas åtgärder vad gäller dokumentsäkerhet, de betydande investeringar som gjorts för att stärka gränsövervakningskapaciteten för Medelhavet och näraliggande områden i Atlanten och de pilotprojekt om automatiserade gränskontroller och program för registrerade resenärer som genomförts.

Vid utarbetandet av detta förslag beaktades även resultaten av ett särskilt offentligt samråd online om den framtida finansieringen av politiken för inrikes frågor[7], som sträckte sig från den 5 januari till den 20 mars 2011 och var öppet för aktörer inom EU och från tredjeländer. Totalt 115 svar togs emot från enskilda och organisationer, inklusive åtta positionsdokument. Aktörer från alla medlemsstater bidrog till samrådet samt vissa tredjeländer.

I april 2011 samlade konferensen om en omvärdering av EU:s framtida finansiering på området inrikes frågor (The future of EU funding for Home Affairs: A fresh look) viktiga aktörer (medlemsstater, internationella organisationer, organisationer i det civila samhället m.m.) till diskussion kring detta tema och gav dem tillfälle att utbyta åsikter om den framtida finansieringen av inrikes frågor. Konferensen var också ett tillfälle att validera resultaten av genomgången och det offentliga samrådet.

Frågan om EU:s framtida finansiering på området inrikes frågor togs upp och diskuterades med institutionella aktörer vid upprepade tillfällen, bl.a. i samband med ett informellt lunchsamtal under rådets (rättsliga och inrikes frågor) möte den 21 januari 2011, en informell frukost med Europaparlamentets politiska samordnare den 26 januari 2011, vid hörandet av kommissionsledamot Cecilia Malmström inför Europaparlamentets Sure-utskott den 10 mars 2011 och i samband med ett utbyte av synpunkter mellan generaldirektören för generaldirektoratet för inrikes frågor och Europaparlamentets utskott för medborgerliga fri- och rättigheter den 17 mars 2011.

Särskild expertrådgivning om de framtida finansieringsinstrumenten på området inre säkerhet inhämtades vid diskussioner som ägde rum under EOS-konferensen om näringsliv och säkerhet den 9 februari 2011 och med kommittén för invandrings- och asylfrågor den 22 februari 2011. Vidare har tekniska aspekter på genomförandet av det framtida finansieringsinstrumentet på området inre säkerhet också diskuterats på grundval av ett skriftligt samråd i april 2011 med medlemsstaternas sakkunniga inom ramen för den gemensamma kommittén för det allmänna programmet Solidaritet om hantering av migrationsströmmar (Solid-kommittén).

Dessa samråd, konferenser och diskussioner med sakkunniga bekräftar att det råder allmän enighet bland de berörda aktörerna om behovet av att bredda handlingsutrymmet vad gäller EU-finansiering på området inre säkerhet, också vad gäller dess yttre dimension, och behovet av att ytterligare förenkla mekanismerna för tillhandahållande av finansiering och skapa större flexibilitet, särskilt när det gäller att reagera på nödsituationer. För att skapa mervärde bör unionens utgifter bättre återspegla de prioriteringar och strategiska åtaganden som görs på unionsnivå och stödja genomförandet av unionens regelverk för inrikes frågor. På området inre säkerhet ansåg de berörda parterna att de allmänna tematiska prioriteringarna redan är fastställda i och med Stockholmsprogrammet från 2009 och strategin för inre säkerhet från 2010. En framtida finansieringsmekanism bör därför ges en övergripande utformning som rymmer brottsbekämpande myndigheter, gränsövervakningstjänstemän och tullmyndigheter. Det ansågs också viktigt att i större utsträckning använda relevanta EU-organ, t.ex. Europol och Frontex. Det fanns ett brett stöd för tanken att minska antalet finansieringsinstrument till en struktur bestående av två fonder, på villkor att detta leder till en förenkling. De berörda parterna var också överens om att det behövs en flexibel mekanism för nödsituationer. Delad förvaltning med en övergång till flerårig programplanering sågs allmänt som en lämplig förvaltningsmetod för utgifterna på området inrikes frågor. De icke-statliga organisationerna ansåg dock att man också bör fortsätta med direkt förvaltning.

3.           RÄTTSLIGA ASPEKTER

EU:s rätt att vidta åtgärder härrör från artikel 3.2 i fördraget om Europeiska unionen där det anges att ”Unionen ska erbjuda sina medborgare ett område med frihet, säkerhet och rättvisa utan inre gränser, där den fria rörligheten för personer garanteras samtidigt som lämpliga åtgärder vidtas avseende kontroller vid yttre gränser, asyl, invandring samt förebyggande och bekämpande av brottslighet”.

Unionsåtgärder berättigas av de mål som anges i artikel 67 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt (EUF-fördraget), som anger hur ett område med frihet, säkerhet och rättvisa ska skapas. Uppmärksamhet ägnas också åt artikel 80 i fördraget som understryker att denna unionspolitik och dess genomförande ska styras av principen om solidaritet och rättvis ansvarsdelning, även i finansiellt avseende, mellan medlemsstaterna.

Inrättandet av fonden för inre säkerhet kräver att två rättsakter antas som tillsammans utgör fonden. Denna övergripande struktur valdes med beaktande av skyldigheterna enligt fördraget. På grund av olika omröstningsbestämmelser i rådet enligt protokoll 19 (Schengenregelverket införlivat inom Europeiska unionens ramar), protokoll 21 (Förenade kungarikets och Irlands ställning med avseende på området med frihet, säkerhet och rättvisa) och protokoll 22 (Danmarks ställning, också i förhållande till avdelning V, kapitel tre i fördraget) är det inte juridiskt möjligt att utarbeta ett enda övergripande lagförslag om en fond för inre säkerhet, trots samstämmigheten mellan de politiska mål som ska uppnås.

Fonden för inre säkerhet inrättas därför som en övergripande ram för finansiering som består av två separata rättsakter, som ska fastställa fondens olika delar och fastställa målen, de stödberättigande åtgärderna och de samlade anslagen för var och en av följande delar:

– En förordning om inrättande, som en del av fonden, av ett instrument för polissamarbete, förebyggande och bekämpande av brottslighet samt krishantering.

– En förordning om inrättande, som en den del av fonden, av ett instrument för gränsförvaltning och gemensam viseringspolitik.

Inom den övergripande ram för finansiering av åtgärder som fonden för inre säkerhet utgör, fastställs därför i denna förordning det finansiella stödet för gränsförvaltning och den gemensamma viseringspolitiken.

Rättslig grund för denna förordning är artikel 77 i fördraget.

Generellt är detta ett område där det finns ett tydligt mervärde i insatser på EU-nivå jämfört med insatser av de enskilda medlemsstaterna. Europeiska unionen är i en bättre position än medlemsstaterna vad gäller att tillhandahålla en ram för EU-solidaritet vid gränskontroller, viseringspolitik och hantering av migrationsströmmar, och att skapa en plattform för utveckling av gemensamma it-system som kan ligga till grund för denna politik. Det ekonomiska stöd som ges enligt denna förordning bidrar därför i synnerhet till att stärka den nationella och europeiska kapaciteten på dessa områden. För detta ändamål syftar förordningen bland annat till att mer systematiskt stödja de enskilda medlemsstaternas arbete med att säkra det gränslösa området (”driftstödsmekanism”), för att förbättra samarbetet mellan gränsbevakningsmyndigheter och andra brottsbekämpande myndigheter och för att ställa mer specialutrustning till förfogande för Frontex för gemensamma åtgärder i syfte att skydda det gränslösa området. Det erkänns dock till fullo att insatserna bör göras på lämplig nivå och att EU:s roll inte bör sträcka sig utöver vad som är nödvändigt. Vid översynen av budgeten belystes att ”EU-budgeten bör användas till att finansiera allmänna nyttigheter på EU-nivå eller åtgärder som medlemsstaterna och regionerna inte kan finansiera själva, eller användas där den kan garantera ett bättre resultat”[8].

4.           BUDGETKONSEKVENSER

I kommissionens förslag om nästa fleråriga budgetram ingår ett förslag om att avsätta 4 648 miljoner euro (i löpande priser) till fonden för inre säkerhet för perioden 2014–2020. Inom detta samlade anslag uppgår medlen för genomförandet av denna särskilda förordning till 3 520 miljoner euro. Preliminärt bör cirka 61 % av detta belopp (2 150 miljoner euro) användas för medlemsstaternas nationella program och till stöd för den särskilda transiteringsordning som genomförs av Litauen, 31 % (1 100 miljoner euro) bör avsättas för utveckling av det smarta gränspaketet och det resterande beloppet bör göras tillgängligt för finansiering av unionsåtgärder, nödåtgärder och tekniskt bistånd samtidigt som hänsyn tas till de bidrag som väntas från länder som är associerade till Schengenregelverket. Dessa bidrag ska läggas till det samlade anslaget.

            Miljoner euro

Fonden för inre säkerhet inklusive nya it-system || 4 648

- Instrumentet för polissamarbete || 1 128

- Instrumentet för gränsförvaltning || 3 520

I enlighet med meddelandet från juni 2011 har ett separat anslag, utanför tillämpningen av fonden för inre säkerhet, på 822 miljoner euro (i löpande priser) avsatts för förvaltningen av befintliga stora it-system (Schengen Information System II, Visa Information System och Eurodac). Förvaltningen av dessa system överförs gradvis från kommissionen till den framtida byrån för drift av storskaliga it-system på området med frihet, säkerhet och rättvisa (it-byrån) när den inleder sin verksamhet i slutet av 2012.

5.           FÖRSLAGETS VIKTIGASTE DELAR

5.1.        Tydlig inriktning på strategiska prioriteringar

Genom inrättandet av ett instrument för ekonomiskt stöd för förvaltningen av de yttre gränserna och den gemensamma viseringspolitiken för perioden 2014–2020 blir följande möjligt för EU:

· Stödja och stärka den nationella kapaciteten på området gränskontroll och viseringspolitik, och därmed uttrycka ekonomisk solidaritet med enskilda medlemsstater avseende de uppgifter som dessa anförtrotts vid de yttre gränserna och i konsulat i syfte att skydda det gränslösa området i form av en tjänst av allmänt intresse som levereras till unionen (nationella program, inbegripet ”driftstöd”).

· Finansiera utvecklingen av ett smart gränspaket, dvs. uppbyggnad av ett EU-system för in- och utresa (EES) och ett EU-program för registrerade resenärer (RTP).

· Finansiera införandet och driften av ett europeiskt gränsövervakningssystem, Eurosur, särskilt genom inköp av utrustning, infrastruktur och system i medlemsstaterna.

· Stärka förvaltningen av Schengen, samt utvärderings- och övervakningsmekanismen för kontroll av tillämpningen av Schengenregelverket genom att a) finansiera driften av mekanismen genom direkt förvaltning, b) införa krav för utbetalning av driftstöd till medlemsstaterna grundade på efterlevnad av Schengenregelverket och c) kräva att medlemsstaterna (åter)anslår de medel som tagits emot för program genom detta instrument, med prioritering av åtgärder för att avhjälpa eventuella brister i mekanismen.

· Stärka Frontex operativa potential genom att uppmana medlemsstaterna att avsätta ytterligare medel från sina program för specialutrustning till Frontex gemensamma insatser.

· Stödja utvecklingen och genomförandet av relevant unionspolitik i EU, i och i förhållande till tredjeländer i form av ”unionsåtgärder” och därigenom förbättra den övergripande hanteringen av migrationsströmmarna till EU (projekt som antingen styrs direkt, t.ex. undersökningar eller pilotprojekt för att stärka samarbetet med tredjeländer, eller indirekt, i enlighet med budgetförordningen[9]).

· Förfoga över lättillgängliga och tillräckliga resurser för att tillhandahålla bistånd vid nödsituationer i händelse av brådskande eller särskilt hårt migrationstryck.

· Fortsätta stödet för genomförandet av den särskilda transiteringsordningen för Litauen i enlighet med EU:s åtaganden[10], bl.a. stå för uteblivna avgifter för viseringar för transiteringar och extra kostnader för Litauen för genomförandet av ordningen med dokument för förenklad transitering (FTD) och dokument för förenklad järnvägstransitering (FRDT), såsom att ersätta och uppgradera utrustning, it-system, utbildning och driftskostnader.

Instrumentet kommer att göra det möjligt att ge ett omfattande stöd till modellen i fyra delar för tillträdeskontroll med betoning på konceptet integrerad gränsförvaltning (åtgärder i tredjeländer, samarbete med grannländer, gränskontroll och åtgärder inom området med fri rörlighet).

5.2. Resurser för it-system och det smarta gränspaketet

Enligt de nationella programmen kan medlemsstaterna använda sina anslag till stöd för förvaltningen och, när det är lämpligt, till uppgradering av de nationella delarna i de befintliga stora it-systemen.

Detta instrument kommer att täcka utvecklingen och underhållet av framtida it-system (det smarta gränspaketet) inom detta område. Enligt meddelandet om smarta gränser har kommissionen för avsikt att under första halvåret 2012 lägga fram förslag om ett EU-system för in- och utresa (EES) och ett EU-program för registrerade resenärer (RTP). Genom detta instrument planerar man att inrätta ett särskilt utgiftsprogram bara för utvecklingen av systemet för in- och utresa och av programmet för registrerade resenärer.

Inom ramen för de tillgängliga medlen skulle kostnaden för dessa it-system inte bara omfatta de centrala delarna (på EU-nivå), utan även de nationella delarna (i medlemsstaterna).

Kostnaden för att utveckla ett centralt system och nationella system för såväl systemet för in- och utresa som programmet för registrerade resenärer har beroende på alternativen beräknats till mellan 1 och 1,3 miljarder euro. Betydande kostnadsbesparingar kan göras om det alternativ som föredras för systemet för in- och utresa byggs tillsammans med (dvs. på samma tekniska plattform) det alternativ som föredras för programmet för registrerade resenärer[11]. Utifrån dessa antaganden och mot bakgrund av att utvecklingen inleds först under 2015 föreslås att 1,1 miljard euro ska avsättas för dessa två system enligt detta förslag, utan att det påverkar framtida förslag från kommissionen om det smarta gränspaketet och det därpå följande beslutet från Europaparlamentet och rådet.

Kommissionen planerar att anförtro genomförandeuppgifterna för programmet till byrån för den operativa förvaltningen av stora it-system inom området med frihet, säkerhet och rättvisa som inrättades genom Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 1077/2011[12]. Denna förordning kommer i så fall att ändras i god tid för att inkludera de uppgifter som särskilt utförs av byrån och beloppen för byråns bidrag tas från programmets driftsanslag.

5.3.        Resurser för nationella program

Nuvarande praxis enligt det allmänna programmet Solidaritet och hantering av migrationsströmmar att i början av perioden fastställa kriterierna för de anslag som medlemsstaterna kommer att få för hela sjuårsperioden säkerställer kontinuitet och en viss grad av förutsägbarhet. Det är dock huvudsakligen en statisk metod som inte uppmuntrar medlemsstaterna att genomföra åtgärder som motsvarar EU:s prioriteringar och inte gör det möjligt för EU att reagera på förändrade förutsättningar och prioriteringar genom betydande och koncentrerade omfördelningar av resurserna. Den mekanism som valts för fördelning och genomförande av anslagen inom ramen för de framtida fonderna bör därför dels förena behovet av kontinuitet och stabilitet, som en förutsättning för en sund flerårig programplanering, dels behovet av ökad flexibilitet och anpassning till förändringar.

Mot bakgrund av ovanstående bygger tilldelningen av medel genom delad förvaltning på en kombination av följande:

– Ett grundbelopp som anslås till medlemsstaterna i början av nästa fleråriga budgetram.

– Ett flexibelt belopp som läggs till grundbeloppet och anslås i två etapper.

Grundbeloppet ska anslås medlemsstaterna i början av nästa fleråriga budgetram och beräknas på grundval av objektiva kriterier och behov. Det uppgår till 60 % av det samlade anslaget för de nationella programmen och anslagen fastställs per medlemsstat i bilaga I till denna förordning. Anslagen baseras på beräkningarna för fonden för yttre gränser för 2010–2012, samtidigt som de innehåller ett minimibelopp för var och en av medlemsstaterna. Därigenom säkerställs viss kontinuitet i den nuvarande fleråriga budgetramen och medlemsstaterna ges finansiell stabilitet så att de kan planera sina nationella fleråriga program.

· Det flexibla beloppet läggs till grundbeloppet beroende på hur villig var och en av medlemsstaterna är att i sitt nationella program finansiera åtgärder som svarar mot särskilda EU-prioriteringar. Dessa särskilda åtgärder definieras i bilaga II och kan ändras. I princip anslås det i två etapper: när den fleråriga budgetramen inleds, som ett led i den politiska dialogen och förhandlingarna om de nationella programmen i de berörda medlemsstaterna, och vid en halvtidsöversyn under 2017.

Denna halvtidsöversyn ger tillfälle att ompröva situationen i medlemsstaterna och anslå nya resurser för de återstående åren av den fleråriga budgetramen (2018–2020). För denna förordning grundas halvtidsöversynen på en kombination av en framåtblickande riskbedömning och EU:s prioriteringar, enligt EU:s omformulering av dessa. Eftersom basbeloppen för medlemsstaterna fastställdes på grundval av historiska uppgifter i början av programplaneringsperioden är det lämplig med en uppdatering. Dessa risk-/behovsbedömningar skulle kunna utformas med hjälp av Frontex. Medlemsstater som, på grundval av dessa bedömningar, har större behov eller står inför större risker får ett ytterligare belopp, som ett konkret uttryck för principen om solidaritet och ansvarsdelning.

5.4.      Åtgärder i och i förhållande till tredjeländer

När det gäller den yttre dimensionen på detta område ska det finnas riktade stödåtgärder för att förbättra samarbetet med tredjeländer och stärka vissa centrala aspekter i deras respektive gränsövervaknings- och förvaltningskapacitet på områden av intresse för EU:s migrationspolitik och EU:s mål för den inre säkerheten. Exempelvis skulle finansieringen inom ramen för Eurosur kunna göras tillgänglig för att sammanlänka tredjeländers system och infrastrukturer med unionens för att möjliggöra ett regelbundet utbyte av information. Sådana åtgärder bör inte vara direkt utvecklingsinriktade och ska, om det är lämpligt, komplettera det ekonomiska stöd som ges genom EU:s instrument för bistånd till tredjeländer, som fortsätter att vara den främsta finansieringskällan för att hjälpa tredjeländer att bygga upp sin relevanta kapacitet. Vid genomförandet av sådant stöd eftersträvas fullständig överensstämmelse med de principer och allmänna mål för unionens yttre åtgärder och utrikespolitik som rör landet eller regionen i fråga. Komplementariteten kommer att säkerställas genom en förbättrad samordning med Europeiska utrikestjänsten och de berörda generaldirektoraten.

Dessa åtgärder kommer i enlighet med budgetförordningen att förvaltas direkt av kommissionen eller indirekt, inte via medlemsstater utan via andra enheter eller personer.

5.5.      Unionens organ

För att mer effektivt använda den kompetens och sakkunskap som finns i unionens berörda organ på området inrikes frågor, har kommissionen också för avsikt att använda den möjlighet som erbjuds genom budgetförordningen att, med de resurser som finns tillgängliga inom ramen för denna förordning, anförtro genomförandet av särskilda operativa uppgifter till dessa organ. Dessa uppgifter ska anförtros organen inom ramen för deras uppdrag och som ett komplement till deras arbetsprogram. För de uppgifter som täcks av detta instrument gäller detta särskilt följande organ:

– Europeiska byrån för förvaltningen av det operativa samarbetet vid Europeiska unionens medlemsstaters yttre gränser (Frontex), för verksamhet inom och utanför unionen som kräver sakkunskap om gränskontroller.

– Europeiska stödkontoret för asylfrågor (Easo), för bland annat utbildning om asyl som riktas till gränskontrolltjänstemän.

– Europeiska polisbyrån (Europol) och Europeiska polisakademin (Cepol), mot bakgrund av de brottsbekämpande myndigheternas samverkan med gränskontrolltjänstemän.

– Byrån för den operativa förvaltningen av stora it-system inom området med frihet, säkerhet och rättvisa (it-byrån) när det gäller utvecklingen av nya it-system.

2011/0365 (COD)

Förslag till

EUROPAPARLAMENTETS OCH RÅDETS FÖRORDNING

om inrättande, som en del av fonden för inre säkerhet, av ett instrument för ekonomiskt stöd för yttre gränser och viseringar

EUROPAPARLAMENTET OCH EUROPEISKA UNIONENS RÅD HAR ANTAGIT DENNA FÖRORDNING

med beaktande av fördraget om Europeiska unionens funktionssätt, särskilt artikel 77.2,

med beaktande av Europeiska kommissionens förslag,

efter översändande av utkastet till lagstiftningsakt till de nationella parlamenten,

med beaktande av Europeiska ekonomiska och sociala kommitténs[13] yttrande,

med beaktande av Regionkommitténs[14] yttrande,

i enlighet med det ordinarie lagstiftningsförfarandet, och

av följande skäl:

(1) Unionens mål att säkerställa en hög säkerhetsnivå inom ett område med frihet, säkerhet och rättvisa (artikel 67.3 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt) bör uppnås bland annat genom gemensamma åtgärder som avser personers passage av de inre gränserna och gränskontroll vid de yttre gränserna och den gemensamma viseringspolitiken som en del av ett mångskiktat system som syftar till att underlätta lagligt resande och hantera olaglig invandring.

(2) EU:s strategi för inre säkerhet, som antogs av rådet i februari 2010[15], utgör en gemensam dagordning för att hantera dessa gemensamma säkerhetsproblem. Kommissionens meddelande från november 2010 ”EU:s strategi för den inre säkerheten i praktiken: Fem steg mot ett säkrare Europa[16]” översätter strategins principer och riktlinjer i konkreta åtgärder genom att identifiera fem strategiska mål: störa den verksamhet som bedrivs av kriminella nätverk på internationell nivå, förebygga terrorism och hantera radikalisering och rekrytering, förbättra säkerheten för medborgare och företag på Internet, stärka säkerheten genom gränsförvaltning och öka EU:s förmåga att stå emot kriser och katastrofer.

(3) Solidaritet mellan medlemsstaterna, klarhet om arbetsfördelningen, respekt för grundläggande rättigheter och rättstatsprincipen samt en stark fokusering på det globala perspektivet och den oupplösliga kopplingen till den yttre säkerheten är viktiga principer vid genomförandet av strategin för den inre säkerheten.

(4) För att främja genomförandet av strategin för den inre säkerheten och säkerställa att den blir en operativ verklighet bör medlemsstaterna ges tillräckligt ekonomiskt stöd från unionen genom att den inrättar en fond för inre säkerhet.

(5) På grund av de rättsliga förhållanden som är tillämpliga för avdelning V i fördraget, är det inte juridiskt möjligt att inrätta fonden för inre säkerhet som ett enda finansieringsinstrument.

(6) Fonden bör därför inrättas som en övergripande ram för EU:s ekonomiska stöd på området för den inre säkerheten som omfattar det instrument som inrättas genom denna förordning samt instrument som inrättas genom förordning.../2012/EU om inrättande, som en del av fonden för inre säkerhet, av ett instrument för ekonomiskt stöd för polissamarbete, förebyggande och bekämpande av brottslighet samt krishantering. Denna övergripande ram bör kompletteras genom förordning …/2012/EU om allmänna bestämmelser för asyl- och migrationsfonden och ett instrument för ekonomiskt stöd för polissamarbete, förebyggande och bekämpande av brottslighet samt krishantering[17]. Denna förordning bör hänvisa till dessa instrument när det gäller bestämmelser om programplanering, ekonomisk förvaltning, förvaltning och kontroll, räkenskapsavslut, programavslut, rapportering och utvärdering.

(7) Solidaritet och ansvarsdelning mellan medlemsstaterna och EU vid förvaltningen av de yttre gränserna är en av fem delar i den gemensamma politiken för förvaltningen av de yttre gränserna.

(8) Fonden för inre säkerhet bör ge uttryck för solidaritet genom ekonomiskt stöd till de medlemsstater som fullt ut tillämpar Schengenregelverkets bestämmelser om de yttre gränserna samt de medlemsstater som förbereder ett fullt deltagande i Schengensamarbetet.

(9) En medlemsstat bör inte samtidigt delta i fonden och i ett av unionens tillfälliga finansiella instrument som hjälper de stödmottagande medlemsstaterna att bland annat finansiera åtgärder vid unionens nya yttre gränser för genomförandet av Schengenregelverket om gränser och viseringar samt kontrollen vid de yttre gränserna.

(10) Den del av fonden som avser yttre gränser och viseringar (nedan kallat instrumentet) bör bygga på den kapacitetsuppbyggnad som utvecklats med stöd av fonden för yttre gränser som inrättades genom Europaparlamentets och rådets beslut nr 574/2007/EG[18] och utvidga den till att omfatta ny utveckling.

(11) Vid utförande av uppgifter vid de yttre gränserna och i konsulat i enlighet med Schengenregelverkets bestämmelser om gränser och viseringar, genomför medlemsstaterna verksamheten i alla andra medlemsstaters intresse, och för deras räkning, i Schengenområdet och utför därmed en tjänst i allmänhetens intresse för unionen. För att uttrycka solidaritet bör instrumentet bidra till att täcka driftskostnaderna i samband med gränskontroll och viseringspolitik och göra det möjligt för medlemsstaterna att systematiskt upprätthålla den kapacitet som är avgörande för att denna tjänst i allmänhetens intresse ska kunna tillhandahållas. Detta bidrag består av full ersättning för ett val av kostnader kopplade till målen enligt detta instrument och kommer att utgöra en integrerad del av de nationella programmen.

(12) Instrumentet bör komplettera och förstärka de åtgärder som vidtagits för att utveckla det operativa samarbetet under överinseende av Europeiska byrån för förvaltningen av det operativa samarbetet vid Europeiska unionens medlemsstaters yttre gränser som upprättats genom förordning (EG) nr 2007/2004 (nedan kallad Frontex)[19], inbegripet nya verksamheter som blir följden av de ändringar som införs genom förordning (EG) nr […][20], och därigenom ytterligare stärka solidariteten mellan de medlemsstater som utför kontroller av de yttre gränserna i hela Schengenområdets intresse och för dess räkning.

(13) Detta instrument bör genomföras med fullt iakttagande av de rättigheter och principer som fastställs i Europeiska unionens stadga om grundläggande rättigheterna.

(14) För att säkerställa en enhetlig och högkvalitativ kontroll av de yttre gränserna och underlätta lagliga resor över de yttre gränserna inom ramen för EU:s strategi för den inre säkerheten, bör instrumentet bidra till utvecklingen av ett gemensamt integrerat system för gränsförvaltning, som omfattar alla åtgärder som inbegriper politik, lagstiftning, systematiskt samarbete, fördelning av bördan, personal, utrustning och teknik som medlemsstaternas behöriga myndigheter vidtar på olika nivåer i samarbete med Frontex, med tredjeländer och, vid behov, med andra aktörer, genom utnyttjande av bland annat gränssäkerhetsmodellen på fyra nivåer och Europeiska unionens integrerade riskbedömning.

(15) I enlighet med protokoll 5 till 2003 års anslutningsakt[21] om transitering av personer landvägen mellan Kaliningradområdet och andra delar av Ryska federationen, bör instrumentet bära de eventuella extra kostnader som uppstår vid genomförandet av de särskilda bestämmelserna i gemenskapens regelverk för sådan transitering, dvs. rådets förordning (EG) nr 693/2003 av den 14 april 2003 om införande av ett särskilt dokument för förenklad transitering (FTD) och ett dokument för förenklad järnvägstransitering (FRTD) och om ändring av de gemensamma konsulära anvisningarna och den gemensamma handboken[22], och rådets förordning (EG) nr 694/2003 om en enhetlig utformning av de dokument för förenklad transitering (FTD) och dokument för förenklad järnvägstransitering (FRTD) som det föreskrivs om i förordning (EG) nr 693/2003[23]. Behovet av fortsatt ekonomiskt stöd för uteblivna avgifter bör emellertid avgöras av den gällande viseringsordningen mellan unionen och Ryska federationen.

(16)             Fonden bör även inbegripa stöd för nationella åtgärder och samarbete mellan medlemsstaterna på området viseringspolitik och annan verksamhet som äger rum i ett skede som föregår kontrollerna vid de yttre gränserna. De tjänster som medlemsstaterna erbjuder i tredjeland bör organiseras så effektivt som möjligt, då detta är en viktig del av den gemensamma viseringspolitiken som en del av ett mångskiktat system som syftar till att förenkla förfarandena för lagliga resenärer och motverka irreguljär invandring till Europeiska unionen, och som dessutom är en del av det gemensamma integrerade gränskontrollsystemet.

(17) Den bör dessutom stödja åtgärder i Schengenländerna som en del av utvecklingen av ett gemensamt integrerat system för gränsförvaltning, som stärker det övergripande genomförandet av Schengenområdet.

(18) Instrumentet bör också stödja Europeiska unionens utveckling av it-system som skulle förse medlemsstaterna med verktyg för att mer effektivt hantera tredjelandsmedborgares rörlighet över gränserna och säkerställa en bättre identifiering och kontroll av resenärer (”smarta gränser”). För detta ändamål bör ett program inrättas för att täcka kostnaderna för utvecklingen av både de centrala och nationella delarna i dessa system, vilka ska säkerställa teknisk överensstämmelse, kostnadsbesparingar och ett smidigt genomförande i medlemsstaterna.

(19) För att omedelbart hantera oväntade migrationstryck och hot mot gränssäkerheten bör det vara möjligt att ge bistånd vid nödsituationer i enlighet med den ram som fastställs i förordning … 2012/EU om allmänna bestämmelser för asyl- och migrationsfonden och ett instrument för ekonomiskt stöd för polissamarbete, förebyggande och bekämpande av brottslighet samt krishantering.

(20) Efter det att brister eller tänkbara hot identifierats, särskilt efter en utvärdering av Schengensamarbetet, bör den berörda medlemsstaten för att öka solidariteten i Schengenområdet följa upp frågan på lämpligt sätt genom att använda medel inom ramen för dess program per prioriterat område och, i tillämpliga fall, komplettera med bistånd vid nödsituationer.

(21) För att stärka solidariteten och ansvarsdelningen bör medlemsstaterna uppmuntras att använda en del av de medel som finns tillgängliga inom programmen till särskilda prioriteringar som fastställts av unionen, t.ex. inköp av teknisk utrustning till Frontex och utveckling av unionens konsulära samarbete.

(22) För att säkra tillämpningen av Schengenregelverket i hela Schengenområdet bör genomförandet av förordningen om inrättande av en utvärderings- och övervakningsmekanism för att kontrollera tillämpningen av Schengenregelverket[24] också stödjas inom ramen för denna förordning, eftersom den är ett viktigt kompletterande instrument för att följa den politik som säkerställer att det inte förekommer någon kontroll av personer.

(23) Mot bakgrund av de erfarenheter som vunnits i samband med fonden för yttre gränser och utvecklingen av SIS och VIS, anses det lämpligt att medge flexibilitet för eventuella överföringar av resurser mellan de olika metoderna för att genomföra målen inom ramen för instrumentet, utan att det påverkar tillämpningen av principen om att från början säkra en kritisk massa och finansiell stabilitet för medlemsstaternas program och driftstöd.

(24) Likaledes bör åtgärdernas räckvidd och taket för de medel som finns tillgängliga för unionen (unionsåtgärder) ökas för att öka unionens kapacitet att under ett visst budgetår genomföra en rad olika verksamheter vad gäller förvaltningen av de yttre gränserna och den gemensamma viseringspolitiken i hela unionens intresse, när och i den mån behoven uppstår. Sådana unionsåtgärder omfattar studier och pilotprojekt för att främja politiken och dess tillämpning, åtgärder eller bestämmelser i tredjeländer för att hantera migrationstryck från dessa länder för att uppnå en optimal hantering av migrationsströmmarna till EU och en effektiv organisation av de därtill hörande uppgifterna vid de yttre gränserna och konsulaten.

(25) Vad gäller de åtgärder som vidtas i och avseende tredjeländer som finansieras genom detta instrument bör dessa vidtas i samverkan och samordning med andra åtgärder utanför EU som finansieras genom unionens externa geografiska och tematiska biståndsinstrument. Vid genomförandet av dessa åtgärder eftersträvas fullständig överensstämmelse med principerna och de allmänna målen för de av unionens externa åtgärder och utrikespolitik som rör landet eller regionen i fråga. De bör inte vara avsedda att stödja åtgärder som är direkt utvecklingsinriktade och de bör, vid behov, komplettera det finansiella stöd som ges genom instrumenten för yttre bistånd. Överensstämmelse kommer även att eftersträvas med EU:s humanitära politik, särskilt vad gäller genomförandet av nödåtgärder.

(26) Finansieringen från EU:s budget bör koncentreras till verksamhetsområden där EU:s insatser kan ge ett mervärde jämfört med de åtgärder som medlemsstaterna vidtar på egen hand. Eftersom Europeiska unionen har bättre möjligheter än medlemsstaterna att tillhandahålla en ram för att uttrycka unionens solidaritet vid gränskontroller, viseringspolitik och hantering av migrationsströmmar, och att tillhandahålla en plattform för utvecklingen av gemensamma it-system till stöd för denna politik, bidrar det ekonomiska stödet genom denna förordning särskilt till att stärka den nationella och europeiska kapaciteten på dessa områden.

(27) För att komplettera eller ändra bestämmelserna i detta instrument om fastställandet av de särskilda åtgärderna i de nationella programmen bör befogenheterna att anta rättsakter i enlighet med artikel 290 i fördraget om Europeiska unionens funktion delegeras till kommissionen. Det är av särskild betydelse att kommissionen genomför lämpliga samråd, också på sakkunnignivå, under sitt förberedande arbete.

(28) Kommissionen bör, när den utarbetar och upprättar delegerade rättsakter, se till att relevanta dokument samtidigt, i tid och på lämpligt sätt överlämnas till Europaparlamentet och rådet.

(29) För att säkerställa en enhetlig, effektiv och tidsmässigt samordnad tillämpning av de bestämmelser om driftsstöd som fastställs i denna förordning och fastställa ramen för programmet om nya it-system, bör kommissionen tilldelas genomförandebefogenheter. Dessa befogenheter bör utövas i enlighet med Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 182/2001 av den 16 februari 2011 om fastställande av allmänna regler och principer för medlemsstaternas kontroll av kommissionens utövande av sina genomförandebefogenheter[25].

(30) Eftersom målet med denna förordning, nämligen solidaritet och ansvarsdelning mellan medlemsstaterna och EU vid förvaltningen av de yttre gränserna och viseringspolitiken, inte i tillräcklig utsträckning kan uppnås på medlemsstatsnivå, utan bättre på unionsnivå, kan unionen vidta åtgärder i enlighet med subsidiaritetsprincipen i artikel 5 i fördraget om Europeiska unionen. I enlighet med proportionalitetsprincipen, såsom den anges i samma artikel, sträcker sig denna förordning inte utöver vad som är nödvändigt för att uppnå detta mål.

(31) Europaparlamentets och rådets beslut nr 574/2007/EG av den 23 maj 2007 om inrättande av fonden för yttre gränser för perioden 2007–2013[26] bör upphävas.

(32) När det gäller Island och Norge utgör denna förordning en utveckling av bestämmelserna i Schengenregelverket, vilka omfattas av de områden som avses i artikel 1.A och 1.B i rådets beslut 1999/437/EG av den 17 maj 1999 om vissa tillämpningsföreskrifter för det avtal som har ingåtts mellan Europeiska unionens råd och Republiken Island och Konungariket Norge om dessa båda staters associering till genomförandet, tillämpningen och utvecklingen av Schengenregelverket[27].

(33) När det gäller Schweiz innebär denna förordning, i enlighet med avtalet mellan Europeiska unionen, Europeiska gemenskapen och Schweiziska edsförbundet om Schweiziska edsförbundets associering till genomförandet, tillämpningen och utvecklingen av Schengenregelverket, en utveckling av de bestämmelser i Schengenregelverket vilka omfattas av det område som avses i artikel 1.A och 1.B i rådets beslut 1999/437/EG, jämförd med artikel 3 i rådets beslut 2008/146/EG om ingående av det avtalet på Europeiska gemenskapens vägnar[28].

(34) För Liechtenstein utgör denna förordning en sådan utveckling av bestämmelserna i Schengenregelverket som avses i protokollet mellan Europeiska unionen, Europeiska gemenskapen, Schweiziska edsförbundet och Furstendömet Liechtenstein om Furstendömet Liechtensteins anslutning till avtalet mellan Europeiska unionen, Europeiska gemenskapen och Schweiziska edsförbundet om Schweiziska edsförbundets associering till genomförandet, tillämpningen och utvecklingen av Schengenregelverket, på det område som avses i artikel 1.A och 1.B i rådets beslut 1999/437/EG, jämförd med artikel 3 i rådets beslut 2011/350/EU om ingående av protokollet på Europeiska unionens vägnar[29].

(35) Enligt det protokoll om Danmarks ställning som fogats till fördraget om Europeiska unionen och fördraget om Europeiska unionens funktionssätt deltar inte Danmark i rådets antagande av åtgärder enligt avdelning V i tredje delen av fördraget om Europeiska unionens funktionssätt, med undantag för ”åtgärder för att bestämma de tredjeländer vars medborgare är skyldiga att ha visering när de passerar medlemsstaternas yttre gränser eller åtgärder som avser en enhetlig utformning av viseringar”. Detta förslag bygger på Schengenregelverket och enligt artikel 4 i protokollet om Danmarks ställning, som är fogat till fördraget om Europeiska unionen och fördraget om Europeiska unionens funktionssätt, ska Danmark fatta beslut inom en tid av sex månader efter det att rådet har beslutat om ett förslag eller initiativ om utbyggnad av Schengenregelverket enligt bestämmelserna i avdelning V i tredje delen av fördraget om Europeiska unionens funktionssätt om det ska genomföra förordningen i sin nationella lagstiftning.

(36) Denna förordning utgör en utveckling av bestämmelserna i Schengenregelverket i vilka Förenade kungariket inte deltar i enlighet med rådets beslut 2000/365/EG av den 29 maj 2000 om en begäran från Förenade konungariket Storbritannien och Nordirland om att få delta i vissa bestämmelser i Schengenregelverket, och rådets senare beslut 2004/926/EG av den 22 december 2004 om att vissa bestämmelser i Schengenregelverket ska börja tillämpas på Förenade konungariket Storbritannien och Nordirland. Förenade kungariket deltar därför inte i antagandet av detta beslut, som varken är bindande för eller tillämpligt i Förenade kungariket.

(37)             Denna förordning utgör en utveckling av bestämmelserna i Schengenregelverket i vilka Irland inte deltar i enlighet med rådets beslut 2001/192/EG av den 28 februari 2002 om Irlands begäran om att få delta i vissa bestämmelser i Schengenregelverket. Irland deltar inte i antagandet av detta beslut, som varken är bindande för eller tillämpligt i Irland.

HÄRIGENOM FÖRESKRIVS FÖLJANDE.

KAPITEL I

ALLMÄNNA BESTÄMMELSER

Artikel 1

Syfte och tillämpningsområde

1. Genom denna förordning inrättas ett instrument för ekonomiskt stöd för förvaltningen av de yttre gränserna och den gemensamma viseringspolitiken (nedan kallat instrumentet) som en del av fonden för inre säkerhet (nedan kallad fonden).

Tillsammans med förordning …/2012/EU om inrättande, som en del av fonden för inre säkerhet, av ett instrument för ekonomiskt stöd för polissamarbete, förebyggande och bekämpande av brottslighet samt krishantering, inrättas genom denna förordning för perioden från den 1 januari 2014 till den 31 december 2020 fonden för inre säkerhet.

2. I denna förordning fastställs

(a) målen för det ekonomiska stödet och de åtgärder som är stödberättigande,

(b) den allmänna ramen för genomförandet av stödberättigande åtgärder,

(c) de medel som görs tillgängliga genom detta instrument från den 1 januari 2014 till den 31 december 2020 och deras fördelning,

(d) räckvidden hos och syftet med de olika särskilda sätt på vilka utgifterna för förvaltningen av de yttre gränserna och den gemensamma viseringspolitiken finansieras.

3. Enligt denna förordning ska bestämmelserna i förordning (EU) nr… 2012/EU [den övergripande förordningen] vara tillämpliga.

Artikel 2

Definitioner

I denna förordning gäller följande definitioner:

(a) yttre gränser: medlemsstaternas landgränser, inklusive flod- och insjögränser, sjögränser samt flygplatser och flod-, kust- och insjöhamnar, för vilka gemenskapslagstiftningens bestämmelser om passage av yttre gränser gäller, även om dessa gränser är tillfälliga.

(b) tillfälliga yttre gränser:

– den gemensamma gränsen mellan en medlemsstat som tillämpar Schengenregelverket fullt ut och en medlemsstat som ska tillämpa Schengenregelverket fullt ut enligt anslutningsakten, men för vilken det tillämpliga rådsbeslut som bemyndigar den att tillämpa regelverket fullt ut ännu inte har trätt i kraft,

– den gemensamma gränsen mellan två medlemsstater som enligt respektive anslutningsakt ska tillämpa Schengenregelverket fullt ut, men för vilka det tillämpliga rådsbeslut som bemyndigar dem att tillämpa regelverket fullt ut ännu inte har trätt i kraft.

(c) gränsövergångsställe: varje övergång som de behöriga myndigheterna har godkänt för passage av de yttre gränserna och som anmälts i enlighet med artikel 34.2 i förordning (EG) nr 562/2006.

(d) Schengenregelverkets utvärderings- och övervakningsmekanism: kontrollen av den korrekta tillämpningen av Schengenregelverket som fastställs i förordning nr …/2012/EU [30][X].

(e) nödsituation: en situation av akut och exceptionellt högt tryck där ett stort antal eller ett oproportionerligt stort antal tredjelandsmedborgare passerar eller väntas passera den yttre gränsen till en eller flera medlemsstater.

Artikel 3

Mål

1. Det allmänna målet med instrumentet ska vara att bidra till att säkerställa en hög säkerhetsnivå i Europeiska unionen.

2. Inom det allmänna mål som anges i punkt 1 ska instrumentet, i linje med de prioriteringar som fastställts i relevanta unionsstrategier, program och hot- och riskbedömningar, bidra till följande särskilda mål:

(a) Stödja en gemensam viseringspolitik för att underlätta lagligt resande, säkra lika behandling av tredjelandsmedborgare och hantera irreguljär migration.

Hur väl detta mål uppnås ska mätas med indikatorer såsom antalet konsulat som utrustats, säkrats och/eller stärkts för att garantera en effektiv handläggning av viseringsansökningarna och tillhandahålla kvalitet på tjänsten till de viseringssökande.

(b) Stödja gränsförvaltningen för att dels säkerställa en hög skyddsnivå vid de yttre gränserna och dels en smidig passage av de yttre gränserna i enlighet med Schengenregelverket.

Hur väl detta mål uppnås ska mätas med indikatorer såsom utvecklingen av utrustning för gränskontroll och antalet gripanden av irreguljära tredjelandsmedborgare vid den yttre gränsen i förhållande till risknivån för det berörda avsnittet av den yttre gränsen.

3. För att uppnå dessa mål ska instrumentet bidra till följande operativa mål:

(a) Främja utvecklingen och genomförandet av strategier som säkerställer att det inte förekommer någon kontroll av personer, oavsett deras medborgarskap, när de passerar de inre gränserna, men att det sker kontroll av personer och en effektiv övervakning vid passage av de yttre gränserna.

(b) Gradvis införa ett integrerat förvaltningssystem för de yttre gränserna, inklusive förstärkt samverkan mellan medlemsstaternas migrationsmyndigheter och de brottsbekämpande myndigheterna vid de yttre gränserna samt åtgärder inom territoriet och nödvändiga kompletterande åtgärder i fråga om dokumentsäkerhet och identitetshantering.

(c) Främja utvecklingen och genomförandet av den gemensamma politiken för viseringar och andra uppehållstillstånd för kortare tid, som även omfattar konsulärt samarbete.

(d) Bygga och ombesörja driften av it-system, dessas kommunikationsinfrastruktur och kommunikationsutrustning som stöd för förvaltningen av migrationsströmmarna över unionens yttre gränser.

(e) Garantera en effektiv och enhetlig tillämpning av EU:s regelverk om gränser och viseringar, däribland hur väl Schengens utvärderings- och övervakningsmekanism fungerar.

(f) Stärka samarbetet mellan de medlemsstater som har verksamheter i tredjeländer som rör tillströmningen av tredjelandsmedborgare till medlemsstaternas territorium samt samarbetet med tredjeländer i detta avseende.

4. Instrumentet ska också bidra till finansieringen av tekniskt bistånd på initiativ av medlemsstaterna och kommissionen.

Artikel 4

Stödberättigande åtgärder

1. Inom de mål som anges i artikel 3 och med beaktande av slutsatserna av den politiska dialog som föreskrivs i artikel 13 i förordning (EU) nr …/…/2012 [den övergripande förordningen], ska instrumentet stödja åtgärder i eller av medlemsstaterna och i synnerhet följande:

(a) Infrastrukturer, byggnader och system som krävs vid gränsövergångsställen och för övervakning av gränserna mellan gränsövergångsställena samt effektiv hantering av olaglig passage av de yttre gränserna.

(b) Operativ utrustning, transportmedel och kommunikationssystem som krävs för effektiv gränskontroll och spårning av personer, t.ex. fasta terminaler för SIS, VIS och det europeiska systemet för arkivering av bilder (Fado), inbegripet den senaste tekniken.

(c) It-system för hantering av migrationsströmmar över gränserna.

(d) Infrastruktur, byggnader och operativ utrustning som krävs för handläggningen av viseringsansökningar och konsulärt samarbete.

(e) Studier, pilotprojekt och åtgärder som syftar till att främja myndighetssamarbete inom och mellan medlemsstater, och genomförandet av de rekommendationer, operativa standarder och bästa praxis som följer av det operativa samarbetet mellan medlemsstaterna och EU:s organ.

2. Inom de mål som anges i artikel 3 ska detta instrument stödja åtgärder i eller avseende tredjeländer och i synnerhet följande:

(a) Informationssystem, verktyg eller utrustning för utbyte av information mellan medlemsstaterna och tredjeländer.

(b) Åtgärder för att främja det operativa samarbetet mellan medlemsstaterna och tredjeländer, inklusive gemensamma insatser.

(c) Studier, evenemang, utbildning, utrustning och pilotprojekt för att tillhandahålla särskilda tekniska och operativa sakkunskaper till tredjeländer.

(d) Studier, evenemang, utbildning, utrustning och pilotprojekt för genomförandet av de särskilda rekommendationer, operativa standarder och bästa praxis som följer av det operativa samarbetet mellan medlemsstaterna och unionens organ i tredjeländer.

3. De åtgärder som avses i punkt 1 a är inte stödberättigande vid tillfälliga yttre gränser.

4. Åtgärder i samband med det tillfälliga och undantagsmässiga återinförandet av gränskontroll vid de inre gränserna som det hänvisas till i kodexen om Schengengränserna är inte stödberättigande.

KAPITEL II

BUDGETRAM OCH GENOMFÖRANDERAM

Artikel 5

Samlade medel och genomförande

1. De samlade medlen för genomförandet av denna förordning ska uppgå till 3 520 miljoner euro.

2. Budgetmyndigheten ska bevilja de årliga anslagen inom budgetramens gränser.

3. De samlade medlen ska genomföras enligt följande:

(a) Nationella program, i enlighet med artiklarna 9 och 12.

(b) Driftstöd inom ramen för de nationella programmen och enligt de villkor som fastställs i artikel 10.

(c) Den särskilda transiteringsordningens funktion i enlighet med artikel 11.

(d) unionsåtgärder i enlighet med artikel 13.

(e) Bistånd vid nödsituationer i enlighet med artikel 14.

(f) Genomförande av ett program för inrättande av nya it-system till stöd för förvaltningen av migrationsströmmarna över unionens yttre gränser enligt de villkor som fastställs i artikel 15.

(g) Tekniskt bistånd i enlighet med artikel 16.

4. Budgeten inom ramen för instrumentet ska genomföras genom delad förvaltning i enlighet med artikel 55.1 b i förordning (EU) nr …/2012 [ny budgetförordning], med undantag av unionsåtgärder som avses i artikel 13, bistånd vid nödsituationer som avses i artikel 14 och tekniskt bistånd som avses i artikel 16.1.

Den(de) metod(er) för genomförandet av budgeten för programmet för utveckling av nya it-system ska anges i den genomförandeakt som det hänvisas till i artikel 15.2.

5. De samlade medlen ska preliminärt användas enligt följande:

(a) 2 000 miljoner euro för medlemsstaternas nationella program.

(b) 1 100 miljoner euro för inrättande av de nya it-system som används vid hanteringen av migrationsströmmar över unionens yttre gränser som det hänvisas till i artikel 15.2.

(c) 150 miljoner euro för den särskilda transiteringsordningen.

(d) 270 miljoner euro för unionsåtgärder, bistånd vid nödsituationer och tekniskt bistånd på kommissionens initiativ.

6. Tillsammans med de samlade medel som fastställts för förordning nr …/2012/EU om inrättande, som en del av fonden för inre säkerhet, av ett instrument för ekonomiskt stöd för polissamarbete, förebyggande och bekämpande av brottslighet samt krishantering, utgör de samlade medel som finns tillgängliga för denna förordning i enlighet med punkt 1 i finansieringsramen för fonden för inre säkerhet och fungerar som den främsta referensen för budgetmyndigheten under det årliga budgetförfarandet i enlighet med punkt 17 i det interinstitutionella avtalet mellan Europaparlamentet, rådet och kommissionen om samarbete i budgetfrågor och om sund ekonomisk förvaltning[31].

7. De länder som är associerade till genomförandet, tillämpningen och utvecklingen av Schengenregelverket ska bidra till fonden i enlighet med denna förordning.

8. Avtal ska ingås om de finansiella bidrag som dessa länder ska lämna till instrumentet och de kompletterande bestämmelser som behövs för dessa länders deltagande, bl.a. bestämmelser för att skydda unionens ekonomiska intressen och revisionsrättens kontrollbefogenheter.

De finansiella bidragen från dessa länder ska läggas till de samlade medel från unionens budget som det hänvisas till i punkt 1.

Artikel 6

Medel för stödberättigande åtgärder i medlemsstaterna

1. 2 000 miljoner euro ska preliminärt tilldelas medlemsstaterna enligt följande:

(a) 1 200 miljoner euro, enligt vad som anges i bilaga I.

(b) 450 miljoner euro på grundval av resultaten av den mekanism som beskrivs i artikel 7.

(c) 350 miljoner euro inom ramen för halvtidsöversynen och för perioden från och med budgetåret 2018, och återstoden av de tillgängliga anslagen enligt denna artikel eller ett annat belopp, som fastställs i enlighet med punkt 2, på grundval av resultaten av en riskbedömning och av den mekanism som fastställs i artikel 8.

2. För att på ett korrekt sätt uppfylla målen enligt denna förordning i fall av oförutsedda eller nya omständigheter och/eller för att säkerställa ett effektivt genomförande av den finansiering som finns tillgänglig inom ramen för denna förordning ska kommissionen ges befogenhet att anta delegerade rättsakter i enlighet med artikel 17 för att justera de preliminära belopp som anges i punkt 1 c.

3. Medlemsstater som ansluter sig till unionen under perioden 2012–2020 ska inte få anslag från de nationella programmen enligt detta instrument så länge som de får anslag från ett tillfälligt EU-instrument som ger de stödmottagande medlemsstaterna stöd för att finansiera åtgärder vid unionens nya yttre gränser för genomförandet av Schengenregelverket om gränser och viseringar och kontroll vid de yttre gränserna.

Artikel 7

Medel för särskilda åtgärder

1. Medlemsstaterna kan utöver sina anslag som beräknas i enlighet med artikel 6.1 a, få ett ytterligare anslag, förutsatt att det är avsatt som sådant i programmet och ska användas för att uppnå de specifika åtgärder som anges i bilaga II.

2. Kommissionen ska ha befogenhet att anta delegerade rättsakter i enlighet med artikel 17 för översynen av de särskilda åtgärder som förtecknas i bilaga II, om det anses lämpligt. På grundval av de nya särskilda åtgärderna får medlemsstaterna ett extra belopp som fastställs i punkt 1, beroende på tillgängliga medel.

3. De ytterligare medlen enligt denna artikel ska tilldelas de berörda medlemsstaterna i de enskilda finansieringsbeslut som godkänner eller ändrar deras nationella program i enlighet med det förfarande som fastställs i artikel 14 i förordning (EG) nr …./2012/EU [den övergripande förordningen].

Artikel 8

Medel inom ramen för halvtidsöversynen

1. För att kunna fördela de belopp som anges i artikel 6.1 c ska kommissionen, senast den 1 juni 2017, på grundval av information från och i samråd med Frontex, upprätta en rapport som, i enlighet med Frontex riskbedömning, ska fastställa hotnivåer vid de yttre gränserna för perioden 2017–2020. Hotnivåerna kommer att grundas på bördan i samband med gränsförvaltningen och de hot som påverkar säkerheten vid medlemsstaternas yttre gränser under 2014–2016 och de ska bland annat beakta möjliga framtida trender när det gäller migrationsströmmar och olaglig verksamhet vid de yttre gränserna som beaktar den sannolika politiska, ekonomiska och sociala utvecklingen i de berörda tredjeländerna, särskilt i grannländerna.

I rapporten ska hotnivån fastställas för varje avsnitt av den yttre gränsen genom att det berörda gränsavsnittets längd multipliceras med den viktning som det tillskrivs enligt följande:

a)      Yttre landgräns:

(i)      Faktor 1 för normalt hot.

(ii)      Faktor 3 för medelhög hotnivå.

(iii)     Faktor 5 för hög hotnivå.

b)      Yttre sjögräns:

(i)      Faktor 1 för normalt hot.

(ii)      Faktor 3 för medelhög hotnivå.

(iii)     Faktor 5 för hög hotnivå.

På grundval av rapporten ska kommissionen fastställa vilka medlemsstater som får ett ytterligare belopp. De medlemsstater som har en högre hotnivå i jämförelse med den hotnivå som fastställts vid beräkningen för budgetåret 2013 i enlighet med beslut 574/2007/EG kommer att erhålla ytterligare proportionella medel.

2. För fördelningen av medel enligt punkt 1 ska följande gälla:

a)      Den linje mellan de områden som avses i artikel 1 i rådets förordning (EG) nr 866/2004 av den 29 april 2004 om en ordning enligt artikel 2 i protokoll nr 10 till anslutningsakten ska beaktas, även om den inte utgör någon yttre landgräns, så länge som bestämmelserna i artikel 1 i protokoll nr 10 till Cyperns anslutningsakt är tillämpliga, men inte längden för sjögränsen norr om den linjen.

b)      Sjögränsernas längd definieras som medlemsstaternas yttre territorialhavsgräns enligt artikel 4 och artikel 16 i Förenta nationernas havsrättskonvention. Den yttre gränsen kan dock förlängas vid insatser över stora avstånd som regelbundet utförs för att förhindra irreguljär migration eller olaglig inresa i områden med hög hotnivå. Detta ska fastställas med beaktande av de uppgifter för 2014–2016 om dessa transaktioner som de berörda medlemsstaterna lämnar in.

3. Dessutom kan medlemsstaterna, efter en uppmaning från kommissionen senast den 1 juni 2017, få ett ytterligare anslag, förutsatt att det är avsatt som sådant i programmet och ska användas för att uppnå de specifika åtgärder som ska fastställas mot bakgrund av EU:s prioriteringar vid den tidpunkten.

För detta ändamål ska kommissionen bemyndigas att anta delegerade rättsakter i enlighet med artikel 17 för översynen av de särskilda åtgärder som anges i bilaga II.

4. De ytterligare beloppen enligt denna artikel ska fördelas till de berörda medlemsstaterna i de enskilda finansieringsbeslut som godkänner eller ändrar deras nationella program i enlighet med det förfarande som fastställs i artikel 14 i förordning (EG) nr …./2012/EU [den övergripande förordningen].

Artikel 9

Nationella program

1. Det nationella program som ska utarbetas enligt detta instrument och de som ska utarbetas enligt förordning nr …/2012/EU om inrättande, som en del av fonden för inre säkerhet, av ett instrument för ekonomiskt stöd för polissamarbete, förebyggande och bekämpande av brottslighet samt krishantering ska utformas gemensamt av medlemsstaterna och läggas fram för kommissionen som ett samlat nationellt program för fonden och i enlighet med artikel 14 i förordning (EU) nr …./2012 [den övergripande förordningen].

2. Enligt de nationella program som ska granskas och godkännas av kommissionen i enlighet med artikel 14 i förordning (EU) nr …../2012 [den övergripande förordningen] ska medlemsstaterna särskilt uppfylla följande mål:

(a) Utveckla det europeiska gränsövervakningssystemet (Eurosur) i enlighet med unionens lagstiftning och riktlinjer.

(b) Stödja och utöka den befintliga kapaciteten på nationell nivå när det gäller förvaltningen av de yttre gränserna med beaktande av bl.a. ny teknik, utvecklingen inom och/eller standarder vad gäller hanteringen av migrationsströmmar.

(c) Stödja den fortsatta utvecklingen av hanteringen av migrationsströmmar genom medlemsstatens konsulära eller andra myndigheter i tredjeländer, i syfte att underlätta lagligt resande och förhindra irreguljär migration till EU.

(d) Stärka den integrerade gränsförvaltningen genom provning och införande av nya verktyg, driftskompatibla system och arbetsmetoder som syftar till att öka informationsutbytet inom medlemsstaten eller att förbättra samverkan mellan myndigheter.

(e) Säkerställa en korrekt och enhetlig tillämpning av unionens regelverk om gränskontroller och viseringar för att komma tillrätta med de brister som har konstaterats på europeisk nivå, vilka framgår av resultaten inom ramen för utvärderingsmekanismen för Schengenregelverket.

(f) Öka kapaciteten att möta kommande utmaningar inbegripet nuvarande och framtida hot och belastningar vid unionens yttre gränser, med särskild hänsyn tagen till Frontex riskbedömning.

Artikel 10

Driftsstöd enligt medlemsstaternas nationella program

1. En medlemsstat får använda upp till 50 % av det belopp som anslagits genom detta instrument till sitt nationella program för att finansiera driftsstöd till de offentliga myndigheter som är ansvariga för att utföra de uppgifter och tjänster som utgör offentliga tjänster åt unionen. Dessa uppgifter och tjänster hänför sig till ett eller flera av de mål som det hänvisas till i artikel 3.2 a, 3.2 c och 3.2 d.

2. Driftsstöd ska beviljas endast om den berörda medlemsstaten uppfyller följande villkor:

(a) Förenlighet med EU:s regelverk rörande gränser och viseringar,

(b) Förenlighet med EU:s standarder och riktlinjer för goda styrelseformer vid gränser och viseringar, särskilt Schengenkatalogen för kontroll av de yttre gränserna, den praktiska handledningen för gränskontrolltjänstemän och handboken om visering.

3. Därför ska kommissionen, före godkännandet av det nationella programmet, bedöma utgångsläget i de medlemsstater som har angivit att de har för avsikt att begära ett driftstöd.

Kommissionens undersökningsresultat ska vara föremål för ett åsiktsutbyte med den berörda medlemsstaten.

Efter åsiktsutbytet kan det av kommissionen godkända budgetstödet inom en medlemsstats nationella program villkoras av planeringen och fullbordandet av ett antal åtgärder i syfte att säkra att villkoren i punkt 2 är helt uppfyllda vid den tidpunkt när budgetstödet lämnas.

4. Driftstödet ska koncentreras till särskilda uppgifter och/eller tjänster och ska inriktas på de mål som anges i bilaga III. Det ska innebära full återbetalning av utgifterna för att genomföra de uppgifter och/eller tjänster som fastställs i det nationella programmet samt inom de ekonomiska ramar som fastställs i programmet och det tak som fastställs i punkt 1.

5. Driftsstödet ska övervakas av kommissionen och den berörda medlemsstaten, vilka utbyter information om utgångsläget i medlemsstaten, de syften och mål som ska uppnås samt indikatorer för att mäta framstegen.

6. Kommissionen anger, genom genomförandeakter, förfarandena för rapporteringen av tillämpningen av denna bestämmelse och andra praktiska bestämmelser som ska införas mellan medlemsstaterna och kommissionen för att följa denna artikel. Dessa genomförandeakter ska antas i enlighet med det granskningsförfarande som det hänvisas till i artikel 18.2.

Artikel 11

Driftsstöd för den särskilda transiteringsordningen

1. Instrumentet ska ge stöd för kompensation av de avgifter för viseringar för transiteringar som uteblir och de ytterligare kostnader som uppstår till följd av genomförandet av ett särskilt dokument för förenklad transitering (FTD) och ett dokument för förenklad järnvägstransitering (FRTD) i enlighet med rådets förordning (EG) nr 693/2003 och rådets förordning (EG) nr 694/2003.

2. De medel som anslagits till Litauen i enlighet med punkt 1 får inte överstiga 150 miljoner euro för perioden 2014–2020 och ska göras tillgängliga som ytterligare särskilt driftsstöd till Litauen.

3. I punkt 1 ska med ytterligare kostnader avses kostnader som direkt följer av de särskilda bestämmelserna för genomförandet av den särskilda transiteringsordningen och som inte uppstår till följd av utfärdandet av viseringar för transitering eller andra syften.

Följande typer av ytterligare kostnader ska berättiga till finansiering:

a)      Investeringar i infrastruktur.

b)      Utbildning av personal som tillämpar den särskilda transiteringsordningen.

c)      Ytterligare driftskostnader, inbegripet löner till personal som tillämpar den särskilda transiteringsordningen.

4. De uteblivna avgifter som avses i punkt 1 ska beräknas på grundval av avgiftsnivåerna för visering och den avgiftsfrihet vid visering som fastställs i avtalet om förenklade viseringsförfaranden mellan Europeiska unionen och Ryska federationen, inom den budgetram som anges i punkt 2.

5. Kommissionen och Litauen ska se över tillämpningen av denna artikel vid ändringar som har en inverkan på förekomsten och/eller den särskilda transiteringsordningens funktion.

6. Kommissionen anger, genom genomförandeakter, förfarandena för rapportering om tillämpningen av denna bestämmelse och eventuella finansiella och andra praktiska arrangemang mellan Litauen och kommissionen för att följa denna artikel. Dessa genomförandeakter ska antas i enlighet med det granskningsförfarande som det hänvisas till i artikel 18.2.

7. För att säkra att den särskilda transiteringsordningen fungerar smidigt kan kommissionen göra särskilda mellanliggande betalningar som avviker från bestämmelserna i förordning (EU) nr …./2012 [den övergripande förordningen].

Artikel 12

Programplanering i linje med resultaten av Schengenregelverkets utvärderings- och övervakningsmekanism

Efter antagande av en Schengenutvärderingsrapport i enlighet med förordningen om inrättande av en utvärderings- och övervakningsmekanism för att kontrollera tillämpningen av Schengenregelverket ska den berörda medlemsstaten, tillsammans med kommissionen och Frontex, i förekommande fall, undersöka hur man kan lösa bristerna och genomföra rekommendationerna inom ramen för dess nationella program.

Vid behov ska medlemsstaten se över sitt nationella program för att beakta resultaten och rekommendationerna.

I dialog med kommissionen och Frontex, ska kommissionen, i tillämpliga fall, omfördela medel inom programmet som, vid behov, också inbegriper de medel som planerats för driftsstöd och/eller införa eller ändra åtgärder som syftar till att avhjälpa brister i enlighet med slutsatserna och rekommendationerna i Schengenutvärderingsrapporten.

Artikel 13

Unionsåtgärder

1. På kommissionens initiativ får instrumentet användas för att finansiera gränsöverskridande åtgärder eller åtgärder av särskilt intresse för unionen (unionsåtgärder) i samband med de allmänna, särskilda och operativa mål som det hänvisas till i artikel 3.

2. För att berättiga till stöd ska unionsåtgärderna särskilt uppfylla följande mål:

(a) Stödja utarbetande, övervakning, administrativt och tekniskt bistånd till utveckling av en utvärderingsmekanism som krävs för att genomföra politiken för yttre gränser och viseringar, inbegripet genomföra förvaltningen av Schengensamarbetet, som fastställs i Schengenregelverkets utvärderings- och övervakningsmekanism som inrättas genom förordning (EU) nr … om inrättande av en utvärderings- och övervakningsmekanism för att kontrollera tillämpningen av Schengenregelverket och kodexen om Schengengränserna.

(b) Förbättra kunskapen om och förståelsen för läget i medlemsstaterna genom analys, utvärdering och nära övervakning av politiken.

(c) Stödja utvecklingen av statistiska verktyg och metoder och gemensamma indikatorer.

(d) Stödja och övervaka genomförandet av EU:s lagstiftning och politiska mål i medlemsstaterna och utvärdera deras effektivitet och inverkan.

(e) Främja nätverk, ömsesidigt lärande, kartläggning och spridning av bästa praxis och innovativa tillvägagångssätt på unionsnivå.

(f) Öka medvetenheten om unionens politik och mål bland berörda parter och allmänheten, inbegripet information utåt om unionens politiska prioriteringar.

(g) Öka de europeiska nätverkens förmåga att främja, stödja och ytterligare utveckla unionens politik och mål.

(h) Stödja särskilt innovativa projekt för att utveckla nya metoder och/eller tekniker som har förutsättningar att kunna överföras till andra medlemsstater, särskilt projekt som syftar till att testa och validera forskningsprojekt.

(i) Stöd till åtgärder i eller avseende tredjeländer som det hänvisas till i artikel 4.2.

3. EU:s åtgärder ska genomföras i enlighet med artikel 7 i förordning (EU) nr …../2012/EU [den övergripande förordningen].

Artikel 14

Bistånd vid nödsituationer

1. Genom instrumentet ska ekonomiskt stöd ges för att hantera brådskande och särskilda behov i händelse av en nödsituation i enlighet med definitionen i artikel 2 e.

2. Bistånd vid nödsituationer ska genomföras i enlighet med den mekanism som fastställs i artikel 8 i förordning (EU) nr …./2012 [den övergripande förordningen].

Artikel 15

Inrättande av ett program för utveckling av nya it-system

1. Det preliminära belopp som anslagits för programmet för utveckling av nya it-system för att hantera tredjelandsmedborgares rörlighet över gränserna har fastställts till 1 100 miljoner euro. Programmet ska genomföras i enlighet med unionens lagstiftning för att definiera de nya it-systemen och dessas kommunikationsinfrastruktur i avsikt att förbättra förvaltningen och kontrollen av reseflödena vid de yttre gränserna genom att stärka kontrollerna, samtidigt som gränspassagerna påskyndas för personer som reser regelbundet.

2. Kommissionen ska vara ansvarig för programmets förvaltning. Den ska anta en flerårig strategisk ram som ska omfatta följande:

(a) De viktigaste insatser som ska genomföras.

(b) En fördelning av budgeten per budgetår.

(c) En tidsplan för genomförandet.

(d) De förvaltningsmetoder som ska användas vid genomförandet av de viktigaste insatserna. Insatserna kan genomföras - direkt av kommissionen eller genom genomförandeorgan, - indirekt, inte av medlemsstater utan av andra enheter eller personer i enlighet med artikel [57] i förordning (EU) nr …./2012 [ny budgetförordning].

De viktigaste insatser som ska genomföras bör särskilt omfatta utveckling och utprovning av den centrala delen och av tillämpningar som är gemensamma för systemens nationella delar, kommunikationsinfrastrukturen mellan den centrala delen och de nationella delarna, samordningen för att sätta dem i drift, samt systemens säkerhet och förvaltning.

Kommissionen ska, genom genomförandeakter, anta den strategiska ramen och eventuella ändringar. Dessa genomförandeakter ska antas i enlighet med det granskningsförfarande som det hänvisas till i artikel 18.2.

Artikel 16

Tekniskt bistånd

1. På kommissionens initiativ och/eller för dess räkning får bidrag på upp till 1,7 miljoner euro per år betalas ut från instrumentet för tekniskt bistånd till fonden för inre säkerhet i enlighet med artikel 10 i förordning (EU) nr …./2012 [den övergripande förordningen].

2. På initiativ av en medlemsstat får bidrag på upp till 5 % av det sammanlagda belopp som tilldelats medlemsstaten betalas ut för tekniskt bistånd enligt det nationella programmet i enlighet med artikel 20 i förordning (EU) nr …../2012 [den övergripande förordningen].

KAPITEL III

SLUTBESTÄMMELSER

Artikel 17

Delegering

1. Kommissionens rätt att anta delegerade rättsakter gäller på de villkor som fastställs i denna artikel.

2. Den delegering av befogenheter som avses i denna förordning ska tilldelas kommissionen för en period av sju år från och med dagen för denna förordnings ikraftträdande. Delegeringen av befogenheter ska genom tyst medgivande förlängas med perioder av samma längd, om inte Europaparlamentet eller rådet motsätter sig en sådan förlängning senast tre månader före utgången av perioden i fråga.

3. Den delegering av befogenheter som avses i denna förordning får när som helst återkallas av Europaparlamentet eller rådet. Ett beslut om återkallande ska avsluta delegeringen av de befogenheter som anges i det beslutet. Beslutet ska träda i kraft dagen efter det att det har offentliggjorts i Europeiska unionens officiella tidning eller en senare dag som anges i beslutet. Beslutet påverkar inte sådana delegerade akter som redan trätt i kraft.

4. När kommissionen antagit en delegerad akt ska den samtidigt underrätta Europaparlamentet och rådet.

5. En delegerad rättsakt som antagits enligt denna förordning ska träda i kraft endast om varken Europaparlamentet eller rådet har gjort några invändningar inom två månader efter det att rättsakten anmäldes till Europaparlamentet och rådet, eller om Europaparlamentet och rådet, innan den perioden löper ut, båda har underrättat kommissionen om att de inte kommer att motsätta sig detta. Fristen kan förlängas med två månader på Europaparlamentets eller rådets initiativ.

Artikel 18

Kommittéförfarande

1. Kommissionen ska biträdas av den gemensamma kommittén för asyl, migration och säkerhet som inrättats genom artikel 55.1 i förordning (EU) nr.../2012 [den övergripande förordningen].

2. När det hänvisas till denna punkt ska artikel 5 i förordning (EU) nr 182/2011 tillämpas.

Artikel 19

Tillämpningen av förordning (EU) nr …/2012 [den övergripande förordningen]

Bestämmelserna i förordning (EU) nr.../2012 [den övergripande förordningen] ska vara tillämpliga på instrumentet.

Artikel 20

Upphävande

Europaparlamentets och rådets beslut nr 574/2007/EG om inrättande av fonden för yttre gränser ska upphöra att gälla från och med den 1 januari 2014.

Artikel 21

Övergångsbestämmelser

1. Denna förordning ska inte påverka det fortsatta genomförandet eller ändringar, inbegripet helt eller delvis upphörande, av projekt och årliga program till dess att de har avslutats eller av det ekonomiska stöd som har godkänts av kommissionen på grundval av beslut nr 574/2007/EG eller någon annan lagstiftning som är tillämplig på det stödet den 31 december 2013.

2. När beslut antas om medfinansiering inom ramen för detta instrument ska kommissionen ta hänsyn till åtgärder som antagits på grundval av beslut nr 574/2007/EG före den [datum för offentliggörande i EUT] och som har ekonomiska återverkningar under den period som omfattas av medfinansieringen.

3. Belopp som har anslagits för medfinansiering, som kommissionen godkänt mellan den 1 januari 2011 och den 31 december 2013 och för vilka kommissionen inte har mottagit de handlingar som krävs för att avsluta åtgärderna senast den dag då slutrapporten ska vara inlämnad, ska automatiskt återtas av kommissionen senast den 31 december 2017, och felaktigt utbetalade belopp ska återbetalas.

4. Belopp som avser insatser eller program som har skjutits upp till följd av rättsliga förfaranden eller administrativa överklaganden med uppskjutande verkan ska inte beaktas vid beräkningen av det belopp som automatiskt ska återtas.

Artikel 22

Översyn

På förslag av kommissionen ska Europaparlamentet och rådet se över denna förordning senast den 30 juni 2020.

Artikel 23

Ikraftträdande och tillämpning

Denna förordning träder i kraft dagen efter det att den har offentliggjorts i Europeiska unionens officiella tidning.

Denna förordning är till alla delar bindande och direkt tillämplig i medlemsstaterna i enlighet med fördragen.

Utfärdad i Bryssel den

På Europaparlaments vägnar                       På rådets vägnar

Ordförande                                                    Ordförande

BILAGA I Belopp som utgör grunden för medlemsstaternas nationella program

Medlemsstat || Minsta belopp || Genomsnittlig procentandel 2010–2012 || Fördelning på grundval av procentandel || Totalt belopp

Österrike || 5.000.000 || 0,82% || 8.699.674 || 13.699.674

Belgien || 5.000.000 || 1,13% || 11.886.638 || 16.886.638

Bulgarien || 5.000.000 || 3,18% || 33.578.849 || 38.578.849

Cypern || 5.000.000 || 1,76% || 18.521.213 || 23.521.213

Tjeckien || 5.000.000 || 0,84% || 8.907.377 || 13.907.377

Danmark || 5.000.000 || 0,48% || 5.053.171 || 10.053.171

Estland || 5.000.000 || 1,51% || 15.933.661 || 20.933.661

Finland || 5.000.000 || 2,87% || 30.320.668 || 35.320.668

Frankrike || 5.000.000 || 7,20% || 75.956.454 || 80.956.454

Tyskland || 5.000.000 || 4,21% || 44.390.681 || 49.390.681

Grekland || 5.000.000 || 14,56% || 153.636.854 || 158.636.854

Ungern || 5.000.000 || 3,22% || 34.018.515 || 39.018.515

Island || 5.000.000 || 0,03% || 310.455 || 5.310.455

Italien || 5.000.000 || 13,62% || 143.660.373 || 148.660.373

Lettland || 5.000.000 || 0,95% || 9.989.974 || 14.989.974

Litauen* || 5.000.000 || 1,77% || 18.709.058 || 23.709.058

Luxemburg || 5.000.000 || 0,04% || 379.909 || 5.379.909

Malta || 5.000.000 || 3,43% || 36.173.227 || 41.173.227

Nederländerna || 5.000.000 || 2,30% || 24.315.326 || 29.315.326

Norge || 5.000.000 || 0,84% || 8.846.929 || 13.846.929

Polen || 5.000.000 || 3,97% || 41.883.809 || 46.883.809

Portugal || 5.000.000 || 1,25% || 13.197.565 || 18.197.565

Rumänien || 5.000.000 || 5,05% || 53.313.864 || 58.313.864

Slovakien || 5.000.000 || 0,46% || 4.835.168 || 9.835.168

Slovenien || 5.000.000 || 2,31% || 24.371.875 || 29.371.875

Spanien || 5.000.000 || 17,13% || 180.746.396 || 185.746.396

Sverige || 5.000.000 || 0,59% || 6.189.272 || 11.189.272

Schweiz || 5.000.000 || 1,25% || 13.216.801 || 18.216.801

Kroatien || 5.000.000 || 3,22% || 33.956.244 || 38.956.244

Totalt || 145.000.000 || 100% || 1.055.000.000 || 1.200.000.000

Bilaga II Förteckning över särskilda åtgärder

1. Inrätta mekanismer för konsulärt samarbete mellan minst två medlemsstater som leder till skalfördelar i samband med inlämningen av ansökningar om och utfärdande av viseringar vid konsulat i enlighet med de principer om samarbete som fastställs i viseringskodexen, inklusive vid gemensamma viseringsansökningskontor.

2. Inköp av de transportmedel och den operativa utrustning som anses vara nödvändig för att driva gemensamma insatser genom Frontex, i enlighet med de riktlinjer som utfärdats av detta organ.

BILAGA III Mål för driftsstöd inom ramen för de nationella programmen

Mål 1: Främja utarbetandet och genomförandet av politik som säkerställer att det inte förekommer någon kontroll av personer, oavsett deras medborgarskap, när de passerar de inre gränserna, utan säkerställa kontroll av personer och en effektiv övervakning när de passerar de yttre gränserna.

- Verksamhet

- Personalkostnader

- Kostnader för underhåll och reparationer

- Uppgradering/utbyte av utrustning

- Fast egendom (avskrivningar, renovering)

Mål 2: Främja utarbetandet och genomförandet av den gemensamma politiken för viseringar och andra uppehållstillstånd för kortare tid, som även omfattar konsulärt samarbete

- Verksamhet

- Personalkostnader

- Kostnader för underhåll och reparationer

- Uppgradering/utbyte av utrustning

- Fast egendom (avskrivningar, renovering)

Mål 3: Bygga och driva it-system, deras kommunikationsinfrastruktur och utrustning som stöd för hanteringen av migrationsströmmarna över unionens yttre gränser

- Operativ förvaltning av SIS, VIS och nya system som inrättats under perioden

- Personalkostnader

- Kostnader för underhåll och reparationer

- Kommunikationsinfrastruktur och säkerhetsrelaterade frågor

- Uppgradering/utbyte av utrustning

- Hyra av säkra lokaler och/eller renovering

FINANSIERINGSÖVERSIKT FÖR RÄTTSAKT

1.           GRUNDLÄGGANDE UPPGIFTER OM FÖRSLAGET ELLER INITIATIVET

              1.1.    Förslagets eller initiativets beteckning

              1.2.    Berörda politikområden i den verksamhetsbaserade förvaltningen och budgeteringen

              1.3.    Typ av förslag eller initiativ

              1.4.    Mål

              1.5.    Motivering till förslaget eller initiativet

              1.6.    Tid under vilken åtgärden kommer att pågå respektive påverka resursanvändningen

              1.7.    Planerad metod för genomförandet

2.           FÖRVALTNING

              2.1.    Bestämmelser om uppföljning och rapportering

              2.2.    Administrations- och kontrollsystem

              2.3.    Åtgärder för att förebygga bedrägeri och oegentligheter/oriktigheter

3.           BERÄKNADE BUDGETKONSEKVENSER AV FÖRSLAGET ELLER INITIATIVET

              3.1.    Berörda rubriker i den fleråriga budgetramen och budgetrubriker i den årliga budgetens utgiftsdel

              3.2.    Beräknad inverkan på utgifterna

              3.2.1. Sammanfattning av den beräknade inverkan på utgifterna

              3.2.2. Beräknad inverkan på driftsanslagen

              3.2.3. Beräknad inverkan på de administrativa anslagen

              3.2.4. Förenlighet med den gällande fleråriga budgetramen

              3.2.5. Bidrag från tredje part

              3.3.    Beräknad inverkan på inkomsterna

FINANSIERINGSÖVERSIKT FÖR RÄTTSAKT

1. GRUNDLÄGGANDE UPPGIFTER OM FÖRSLAGET ELLER INITIATIVET 1.1. Förslagets eller initiativets beteckning

            Meddelandet ”Att bygga ett öppet och säkert Europa: budgeten för inrikes frågor för perioden 2014–2020”

Förslag till förordning om allmänna bestämmelser för asyl- och migrationsfonden och för ett instrument för ekonomiskt stöd för polissamarbete, förebyggande och bekämpande av brottslighet samt krishantering

Förslag till förordning om inrättande av ett instrument för ekonomiskt stöd för polissamarbete, förebyggande och bekämpande av brottslighet samt krishantering

Förslag till förordning om inrättande, som en del av fonden för inre säkerhet, av ett instrument för ekonomiskt stöd för yttre gränser och viseringar.

1.2. Berörda politikområden i den verksamhetsbaserade förvaltningen och budgeteringen[32]

För närvarande rubrik 3, avdelning 18 – Inrikes frågor

Framtida flerårig budgetram: Rubrik 3 (Säkerhet och medborgarskap) – ”Inre säkerhet”

Typ av förslag eller initiativ

þ Ny åtgärd (budgeten för inrikes frågor för perioden 2014–2020)

¨ Ny åtgärd som bygger på ett pilotprojekt eller en förberedande åtgärd[33]

¨ Befintlig åtgärd vars genomförande förlängs i tiden

¨ Tidigare åtgärd som omformas till eller ersätts av en ny

1.3. Mål 1.3.1. Fleråriga strategiska mål för kommissionen som förslaget eller initiativet är avsett att bidra till

Det slutliga målet för politiken på området inrikes frågor är att skapa ett område utan inre gränser där EU-medborgare och tredjelandsmedborgare kan resa in, röra sig, bo och arbeta, föra med sig nya idéer, kapital, kunskap och innovation eller fylla luckor på de nationella arbetsmarknaderna, i visshet om att deras rättigheter tillvaratas fullt ut och att de kan leva i trygghet. Samarbete med länder utanför EU och med internationella organisationer är avgörande för att detta mål ska nås.

Den ökande betydelsen för politiken på området inrikes frågor bekräftas i Stockholmsprogrammet och dess handlingsplan. Genomförandet av dessa är en strategisk prioritering för unionen och gäller t.ex. migration (laglig migration och integration, asyl, irreguljär migration och återvändande), säkerhet (förebyggande och bekämpande av terrorism och organiserad brottslighet, polissamarbete) och förvaltning av de yttre gränserna (bl.a. viseringspolitik) samt den yttre dimensionen av politiken på dessa områden. Lissabonfördraget gör det också möjligt för unionen att sätta ribban högre när det gäller att ta itu med de problem som invånarna i området med frihet, säkerhet och rättvisa har i sin vardag. De politiska prioriteringarna på området inrikes frågor, särskilt integrationen av tredjelandsmedborgare, bör också ses mot bakgrund av de sju flaggskeppsinitiativ som lades fram inom ramen för Europa 2020-strategin och som ska hjälpa EU att övervinna den rådande finans- och ekonomikrisen och skapa en smart, hållbar tillväxt för alla.

Fonden för inre säkerhet kommer att ge det finansiella stöd som behövs för att EU:s mål på området inrikes frågor ska omsättas i konkreta resultat.

1.3.2. Specifika mål eller verksamheter inom den verksamhetsbudgeterade förvaltningen och budgeteringen som berörs

FONDEN FÖR INRE SÄKERHET

Instrument för ekonomiskt stöd för polissamarbete, förebyggande och bekämpande av brottslighet samt krishantering

I linje med de prioriteringar som fastställts i relevanta EU-strategier, program samt hot- och riskbedömningar kommer instrumentet att bidra till följande specifika mål:

a)         Förebygga och bekämpa gränsöverskridande, allvarlig och organiserad brottslighet, inklusive terrorism, samt stärka samordningen och samarbetet mellan medlemsstaternas brottsbekämpande myndigheter och tredjeländer,

b)         Förbättra medlemsstaternas och unionens förmåga att effektivt hantera säkerhetsrelaterade risker och kriser och förbereda sig för och skydda människor och kritisk infrastruktur mot terroristattacker och andra säkerhetsrelaterade händelser.

Nuvarande verksamheter enligt den verksamhetsbaserade budgeteringen: 18.05

Instrumentet för ekonomiskt stöd för yttre gränser och viseringar

I linje med de prioriteringar som fastställts i relevanta EU-strategier, program samt hot- och riskbedömningar kommer instrumentet att bidra till följande specifika mål:

a)         Stödja en gemensam viseringspolitik för att underlätta lagligt resande, säkra lika behandling av tredjelandsmedborgare och hantera irreguljär migration.

b)         Stödja gränsförvaltningen för att dels säkerställa en hög skyddsnivå vid de yttre gränserna och dels en smidig passage av de yttre gränserna i enlighet med Schengenregelverket.

Nuvarande verksamheter enligt den verksamhetsbaserade budgeteringen: 18.02 (vad beträffar fonden för yttre gränser).

1.3.3. Verkan eller resultat som förväntas

Beskriv den verkan som förslaget eller initiativet förväntas få på de mottagare eller den del av befolkningen som berörs.

Förslagets effekter på de mottagare eller den del av befolkningen som berörs beskrivs närmare i avsnitt 4.1.2 i konsekvensanalysen.

Allmänt sett kommer den förenkling som införs på alla nivåer i finansieringsprocessen och i varje genomförandemetod att ha en klart gynnsam effekt på de processer genom vilka det ekonomiska stödet förvaltas.

Polissamarbete, förebyggande och bekämpande av brottslighet samt krishantering

De viktigaste mottagarna av ekonomiskt stöd kommer att bli medlemsstaterna och deras brottsbekämpande myndigheter samt eventuella andra myndigheter som specialiserat sig på skydd av kritisk infrastruktur och krishantering, men vid behov också relevanta internationella och icke-statliga organisationer (t.ex. när det gäller förebyggande av brott, bekämpande av radikalisering och människohandel).

Den målgrupp som gynnas av förändringarna omfattar hela befolkningen.            De viktigaste framstegen kommer att vara 1) en ökad administrativ och operativ kapacitet i medlemsstaterna att upptäcka och framgångsrikt beivra gränsöverskridande, allvarlig och organiserad brottslighet, inklusive terrorism, i syfte att minska säkerhetsrelaterade hot som härrör från sådan brottslighet, och 2) en starkare europeisk förmåga till återhämtning efter kriser och katastrofer på grund av en mer enhetlig EU-politik för riskhantering som dels kopplar hot och riskbedömningar till beslutsfattandet och dels en mer effektiv och samordnad EU-insats för att möta krisen som samlar befintlig kapacitet och sakkunskap. Ett viktigt framsteg är också att medlemsstaterna får ökad kapacitet att förebygga, förbereda och skydda människor och kritisk infrastruktur mot terroristattacker och andra allvarliga säkerhetsrelaterade hot.

Yttre gränser och viseringar  De viktigaste mottagarna av det ekonomiska stödet för gränser och viseringar kommer att bli de tjänster som genomför EU:s regelverk, kodexen om Schengengränserna och viseringskodexen i medlemsstaterna: gränsvakter, polis och konsulära tjänster. Den målgrupp som gynnas av förändringarna är resande – dvs. alla personer som reser in i unionen via dess yttre gränser. Resultaten kommer att omfatta bättre möjligheter för dessa tjänster 1) att övervaka gränserna och samarbeta med andra brottsbekämpande myndigheter inom ramen för det europeiska övervakningssystemet (Eurosur), 2) att hantera migrationsströmmar vid konsulat (viseringsansökningar) och 3) att förbättra hanteringen av passagerarflödena vid gränsövergångar, vilket dels garanterar en hög och enhetlig skyddsnivå i samarbete med andra brottsbekämpande myndigheter och dels att gränserna passeras smidigt i enlighet med gemenskapens regelverk och principerna om rättvis behandling och värdighet. Ett viktigt specifikt resultat kommer att vara införandet av två nya europeiska it-system om tredjelandsmedborgares rörelser över gränserna (ett EU-system för in- och utresa och ett program för EU-registrerade resenärer).

1.3.4. Indikatorer för bedömning av resultat eller verkan

Ange vilka indikatorer som ska användas för att följa upp hur förslaget eller initiativet genomförs.

På grund av behovet av att föra en politisk dialog innan de nationella programmen fastställs är det inte möjligt att på det här stadiet slutgiltigt fastställa den uppsättning indikatorer som kommer att användas för att mäta hur de ovannämnda specifika målen uppnås.

- Vad gäller polissamarbete samt förebyggande och bekämpande av brottslighet, skulle indikatorerna inbegripa antalet gemensamma gränsöverskridande transaktioner och antalet dokument och evenemang som organiseras avseende bästa praxis. Indikatorer för krishantering och skydd av kritisk infrastruktur skulle omfatta antalet verktyg som införs och/eller uppgraderas för att underlätta skyddet av kritisk infrastruktur i medlemsstaterna inom näringslivets samtliga sektorer och antalet hot- och riskbedömningar som utarbetas på EU-nivå.

- På området gränser och viseringar skulle indikatorerna omfatta antalet konsulat som utrustas, säkras och/eller förstärks för att säkerställa effektiv behandling av viseringsansökningar och tillhandahålla viseringssökande tjänster av hög kvalitet samt utveckling av utrustning för gränskontroll och gripande av irreguljära tredjelandsmedborgare vid de yttre gränserna i överensstämmelse med risken vid det berörda avsnittet av den yttre gränsen. Resultatindikatorer kommer att mäta ökningen av gränssäkerhet, ökad kapacitet att utfärda viseringar och ökad kapacitet att på ett tryggt och smidigt sätt hantera trafiken av resande som passerar gränserna.

1.4. Motivering till förslaget eller initiativet 1.4.1. Behov som ska tillgodoses på kort eller lång sikt

EU kommer att fortsätta att ställas inför stora utmaningar på området inrikes frågor under perioden 2014–2020.

Att slå vakt om en trygg och säker miljö är nödvändigt och främjar ekonomisk, kulturell och social tillväxt i EU. EU kan spela en avgörande roll genom att ta itu med hot i form av allvarlig och organiserad brottslighet, it-brottslighet eller terrorism och genom att säkerställa förvaltningen av EU:s yttre gränser eller genom att reagera snabbt på framväxande kriser till följd av katastrofer orsakade av människor eller naturkatastrofer. I globaliseringens tidevarv, då hoten ökar och alltmer har en gränsöverskridande dimension, kan ingen medlemsstat agera effektivt på egen hand. Ett enhetligt och allsidigt europeiskt agerande krävs för att de brottsbekämpande myndigheterna ska kunna fungera effektivt över gränserna och i olika jurisdiktioner.

Samarbete med länder utanför EU och internationella organisationer är avgörande för att uppnå dessa mål. Den senaste tidens händelser i norra Afrika har visat hur viktigt det är att EU har en övergripande och samordnad strategi när det gäller migration, gränser och säkerhet. Den allt viktigare yttre dimensionen av EU:s politik på området inrikes frågor måste därför stärkas, i full överensstämmelse med EU:s utrikespolitik.

1.4.2. Mervärdet av en åtgärd på unionsnivå

Hanteringen av migrationsströmmar och säkerhetshot är utmaningar som inte kan hanteras av medlemsstaterna själva. Dessa är områden där ett utnyttjande av EU:s budget medför ett uppenbart mervärde.

Vissa medlemsstaterna bär en tung börda på grund av sitt geografiska läge och längden på de yttre EU-gränser de måste förvalta. Avskaffandet av de inre gränskontrollerna måste åtföljas av gemensamma åtgärder för effektiv kontroll och övervakning av unionens yttre gränser. Principen om solidaritet och rättvis ansvarsdelning mellan medlemsstaterna står därför i centrum för den gemensamma politiken för asyl, invandring och yttre gränser. EU:s budget gör det möjligt att ta itu med de ekonomiska konsekvenserna av denna princip. På säkerhetens område är grov och organiserad brottslighet, terrorism och andra säkerhetsrelaterade hot allt mer gränsöverskridande till sin karaktär. Gränsöverskridande samarbete och samordning mellan brottsbekämpande myndigheter är avgörande för att framgångsrikt förhindra och bekämpa dessa brott, t.ex. genom informationsutbyte, gemensamma utredningar, driftskompatibel teknik samt gemensamma risk- och hotbedömningar.

Hanteringen av migrationsströmmar, förvaltningen av EU:s yttre gränser och EU:s säkerhet kräver att medlemsstaterna har betydande resurser och kapacitet. Bättre operativt samarbete och samordning som omfattar sammanslagning av resurser t.ex. när det gäller utbildning och utrustning leder till stordriftsfördelar och synergier, vilket garanterar en effektivare användning av offentliga medel och ökar solidariteten, det ömsesidiga förtroendet och det delade ansvaret för EU:s gemensamma politik mellan medlemsstaterna. Detta är särskilt relevant på området säkerhet, där ekonomiskt stöd för alla former av gränsöverskridande gemensamma insatser är av största vikt för att förbättra samarbetet mellan polis, tull, gränsbevakning och rättsliga myndigheter.

När det gäller den yttre dimensionen av politikområdet inrikes frågor står det klart att antagandet av åtgärder och sammanslagningen av resurser på EU-nivå avsevärt kommer att öka det EU-inflytande som krävs för att övertyga tredjeländer att samarbeta med EU i dessa migrations- och säkerhetsrelaterade frågor som främst är av intresse för EU och medlemsstaterna.

EU:s rätt att agera på inrikesfrågornas område härrör från avdelning V ”Ett område med frihet, säkerhet och rättvisa” i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt (EUF-fördraget), särskilt artiklarna 77.2, 78.2, 79.2 och 79.4, 82.1, 84 och 87.2. Samarbete med tredjeländer och internationella organisationer omfattas av artikel 212.3 i EUF-fördraget. Förslagen iakttar subsidiaritetsprincipen eftersom huvuddelen av finansieringen kommer att genomföras i enlighet med principen om delad förvaltning och med iakttagande av medlemsstaternas behörighet.

1.4.3. Huvudsakliga erfarenheter från liknande försök eller åtgärder

Även om de nuvarande finansieringsinstrumenten på området inrikes frågor allmänt anses uppnå sina mål och fungera effektivt visar erfarenheterna från halvtidsöversynen och samrådet med berörda parter att det finns ett behov av följande åtgärder:

– Förenkla och rationalisera de framtida instrumenten på området inrikes frågor genom att minska antalet finansieringsprogram till två genom inrättandet av en asyl- och migrationsfond och en fond för inre säkerhet. Detta ger EU möjlighet att använda sina instrument mer strategiskt på ett sätt som bättre tillgodoser EU:s politiska prioriteringar och behov.

– Stärka EU:s roll som global aktör bl.a. genom att låta de blivande fonderna omfatta en extern dimension för att EU ska kunna lyfta fram den yttre dimensionen i politiken för inrikes frågor.

– Om möjligt prioritera delad förvaltning hellre än centraliserad förvaltning för undvika onödig byråkrati.

– Anlägga ett mer resultatinriktat synsätt på delad förvaltning genom att gå över till flerårig programplanering med en politisk dialog på hög nivå som garanterar att medlemsstaternas nationella program ligger fullständigt i linje med EU:s politiska mål och prioriteringar och är inriktad på att uppnå resultat.

– Förbättra den centraliserade förvaltningen så att det finns en rad olika verktyg för politiskt motiverade åtgärder, bl.a. stöd för gränsöverskridande åtgärder, särskilt innovativa åtgärder och åtgärder i och i förhållande till tredjeländer (extern dimension) samt nödåtgärder, undersökningar och evenemang.

– Fastställa en gemensam rättslig ram med en gemensam uppsättning regler för programplanering, rapportering, ekonomisk förvaltning och kontroller som i möjligaste mån motsvarar dem som gäller för övriga EU-fonder som förvaltas genom delad förvaltning, för att skapa bättre förståelse för reglerna hos samtliga berörda parter och för att säkerställa en hög grad av enhetlighet och konsekvens.

– Tillhandahålla snabba och effektiva insatser i nödsituationer och utforma fonderna på ett sådant sätt att EU kan reagera på ett ändamålsenligt sätt i hastigt föränderliga situationer.

– Ge byråerna med ansvar för inrikes frågor en viktigare roll, för att främja det praktiska samarbetet mellan medlemsstaterna och genom att anförtro dem genomförandet av särskilda åtgärder, samtidigt som man slår vakt om en tillräcklig politisk kontroll av byråernas verksamhet.

Närmare upplysningar finns i konsekvensanalysen och i motiveringen till varje förordning.

1.4.4. Förenlighet med andra finansieringsformer och eventuella synergieffekter

Ett antal andra EU-instrument kommer att ge stöd till verksamheter som kompletterar de verksamheter som kommer att finansieras inom ramen för asyl- och migrationsfonden och fonden för inre säkerhet:

Skiljelinjen mellan fonden för inre säkerhet och det finansiella instrumentet för civilskydd kommer att finnas kvar såsom beskrivs i artikel 3 i det nuvarande Cips-programmet: Naturkatastrofer och oavsiktliga katastrofer orsakade av människan faller under civilskyddet (olyckor), medan avsiktliga katastrofer orsakade av människan är relevanta ur säkerhetssynpunkt och därför kommer att få stöd från fonden för inre säkerhet.

Terroristattacker eller andra säkerhetsrelaterade incidenter kommer fortsatt att falla utanför tillämpningsområdet för EU:s solidaritetsfond. Den exakta räckvidden och omfattningen av artikel 222 i EUF-fördraget (solidaritetsklausulen) när det gäller stöd till medlemsstater som är föremål för en terroristattack eller drabbas av naturkatastrofer och katastrofer orsakade av människan är inte heller klar, eftersom det förutsätter ett formellt antagande av genomförandebestämmelser som inte ens har föreslagits ännu. Möjligheten att bevilja bistånd vid nödsituationer vid en större terroristattack eller andra säkerhetsrelaterade händelser ska därför stödjas av fonden för inre säkerhet.

Klyftan mellan säkerhetsforskning inom ramen för Horisont 2020-programmet och den praktiska tillämpningen av resultaten av sådan forskning kommer att överbryggas, eftersom fonden för inre säkerhet kommer att omfatta särskilda mål och stödberättigande åtgärder för att möjliggöra finansiering av testning och validering av forskningsresultat (”prototyper”) med tanke på praktisk serietillämpning (”förkommersiell upphandling”).

Det framtida programmet för rättsliga frågor kommer att vara nära knutet till och komplettera fonden för inre säkerhet, särskilt dess straffrättsliga komponent, men det är mer inriktat på rättsligt samarbete, harmonisering av förfaranden och ömsesidigt erkännande, vilket i praktiken hindrar större överlappningar.

Den yttre dimensionen av fonden för inre säkerhet kommer att stödja åtgärder i och i förhållande till tredjeländer, vilken främst beaktar EU:s intressen och mål, har en direkt inverkan på EU och dess medlemsstater och garanterar kontinuitet med insatser som genomförs på EU:s territorium. Denna finansiering kommer att utformas och genomföras i samstämmighet med EU:s yttre åtgärder och utrikespolitik. Syftet är inte att stödja åtgärder som är utvecklingsinriktade, och stödet ska om möjligt komplettera det ekonomiska stöd som ges via instrument för bistånd till tredjeländer. I detta sammanhang kommer det tematiska programmet för migration och asyl och stabilitetsinstrumentet att vara av särskilt intresse för området inrikes frågor. Medan instrument för bistånd till tredjeländer antingen stödjer de mottagande ländernas utvecklingsbehov eller EU:s allmänna politiska intressen i strategiska partnerländer kommer fonderna för inrikes frågor att stödja specifika åtgärder i tredjeländer som tjänar EU:s migrationspolitik och EU:s mål när det gäller inre säkerhet. De kommer därför att fylla ett särskilt tomrum och bidra till att komplettera den uppsättning redskap som står till EU:s förfogande.

1.5. Tid under vilken åtgärden kommer att pågå respektive påverka resursanvändningen

þ Förslag eller initiativ som pågår under begränsad tid

– þ    Förslaget eller initiativet ska gälla från den 1 januari 2014 till den 31 december 2020.

– þ    Det påverkar resursanvändningen från 2014 till 2023.

¨ Förslag eller initiativ som pågår under en obegränsad tid

– Efter en inledande period ÅÅÅÅ–ÅÅÅÅ, beräknas genomförandetakten nå en stabil nivå.

1.6. Planerad metod för genomförandet[34]

þDirekt centraliserad förvaltning som sköts av kommissionen

þ Indirekt centraliserad förvaltning genom delegering till

– þ    genomförandeorgan

– þ    byråer/organ som inrättats av gemenskaperna[35]

– þ    nationella offentligrättsliga organ eller organ som anförtrotts uppgifter som faller inom offentlig förvaltning

– ¨    personer som anförtrotts ansvaret för genomförandet av särskilda åtgärder som följer av avdelning V i fördraget om Europeiska unionen och som anges i den grundläggande rättsakten i den mening som avses i artikel 49 i budgetförordningen

þ Delad förvaltning med medlemsstaterna

þDecentraliserad förvaltning med tredjeländer

þ Gemensam förvaltning med internationella organisationer (ange vilka)

Vid fler än en metod, ange kompletterande uppgifter under ”Anmärkningar”.

Anmärkningar

Förslagen kommer huvudsakligen att genomföras genom delad förvaltning med fleråriga nationella program.

De mål som ska uppnås enligt nationella program kommer att kompletteras med ”unionsåtgärder” och en mekanism för snabba insatser för att hantera nödsituationer. Dessa kommer främst att bestå av bidrag och upphandling inom ramen för centraliserad direkt förvaltning och kommer att omfatta åtgärder i och i förhållande till tredjeländer.

Man kommer att använda alla tänkbara medel för att undvika fragmentering genom att koncentrera resurserna på ett begränsat antal mål på unionsnivå och genom att utnyttja sakkunskapen hos nyckelaktörer, där så är lämpligt på grundval av partnerskapsavtal och ramavtal.

Tekniskt bistånd på kommissionens initiativ kommer att genomföras genom direkt central förvaltning.

De länder som är associerade till tillämpningen, genomförandet och utvecklingen av Schengenregelverket kommer också att delta i de båda instrumenten inom fonden för inre säkerhet som innebär en utveckling av Schengenregelverket (instrumenten för gränsförvaltning och visering och polissamarbete) som om de vore medlemsstater mot bakgrund av avtalen om associering till Schengenregelverket. De kommer att delta i instrumenten i enlighet med bestämmelserna i förordningen, genomföra sina egna fleråriga nationella program och ha möjlighet att ansöka om finansiering inom ramen för unionens åtgärder osv. På samma sätt som inom ramen för fonden för yttre gränser kommer särskilda arrangemang att vidtas för att fastställa de kompletterande regler som behövs för dessa länders deltagande (regler som följer av budgetförordningen, dess genomförandebestämmelser och fördragen, inbegripet revisionsrättens revisionsbefogenheter). Eftersom dessa stater kommer att bidra till EU:s budget för de två instrumenten i proportion till sin BNP kommer arrangemangen även att fastställa storleken på bidragen från dessa stater som ett led i ansvarsdelningen i samband med förvaltningen av Schengensamarbetet, och detta oavsett storleken på de anslag de tilldelas inom ramen för instrumenten. För närvarande är de associerade staterna Norge, Island, Schweiz och Liechtenstein.

2. FÖRVALTNING 2.1. Bestämmelser om uppföljning och rapportering

Ange intervall och andra villkor för sådana åtgärder

För delad förvaltning föreslås en enhetlig och effektiv ram för rapportering, övervakning och utvärdering. För varje nationellt program kommer medlemsstaterna att uppmanas att inrätta en övervakningskommitté som kommissionen kan delta i.

Medlemsstaterna ska årligen rapportera om genomförandet av det fleråriga programmet. Dessa rapporter är en förutsättning för årliga betalningar. Som underlag för halvtidsöversynen kommer de 2017 att uppmanas att lämna ytterligare upplysningar om vilka framsteg som gjorts för att uppnå dessa mål. Ett liknande förfarande kommer att genomföras 2019 för att vid behov möjliggöra anpassningar under det sista budgetåret (2020).

Till stöd för utvecklandet av en utvärderingsbaserad kultur på området inrikes frågor kommer fonderna att ha en gemensam ram för övervakning och utvärdering med breda policyrelaterade indikatorer som betonar fondernas resultatinriktade ansats och den viktiga roll de skulle kunna spela i den policymix där målet är att skapa ett område med frihet, säkerhet och rättvisa. Dessa indikatorer avser den effekt som fonderna skulle kunna ha: utvecklandet av en gemensam kultur på gränssäkerhetens, polissamarbetets och krishanteringens område, effektivare hantering av migrationsströmmarna till EU, rättvis och lika behandling av tredjelandsmedborgare, solidaritet och samarbete mellan medlemsstater vid hanteringen av frågor som rör migration och inre säkerhet och en gemensam EU-strategi såväl på migrationens som säkerhetens område gentemot tredjeländer.

För att säkerställa korrekt tillämpning av utvärderingsprinciperna och med beaktande av de praktiska erfarenheterna av utvärderingar i medlemsstaterna inom ramen för den nuvarande EU-finansieringen på området inrikes frågor kommer kommissionen och medlemsstaterna att samarbeta för att utveckla en gemensam ram för övervakning och utvärdering, bl.a. genom att fastställa mallar och gemensamma utfalls- och resultatindikatorer.

Alla åtgärder kommer att fastställas i början av programperioden, vilket ger medlemsstaterna möjlighet att införa rapporterings- och utvärderingssystem på grundval av överenskomna krav och principer.

För att minska den administrativa bördan och säkerställa synergier mellan rapportering och utvärdering kommer den information som behövs för utvärderingsrapporterna att bygga på och komplettera den information som medlemsstaterna lämnar i sina årliga rapporter om genomförandet av de nationella programmen.

Under 2018 kommer kommissionen också att lämna in en rapport om halvtidsöversynen av de nationella programmen.

Mer allmänt kommer kommissionen att lämna in en preliminär rapport om genomförandet av fonderna senast den 30 juni 2018 och en efterföljande utvärderingsrapport senast den 30 juni 2024, som täcker hela genomförandet (dvs. inte endast nationella program inom delad förvaltning).

2.2. Administrations- och kontrollsystem 2.2.1. Risker som identifierats

GD Inrikes frågor inte har stött på betydande risker för fel i sina utgiftsprogram. Detta bekräftas av att det upprepade gånger inte har konstaterats några påtagliga resultat i revisionsrättens årsrapporter och av att den kvarstående felfrekvensen legat under 2 % under de senaste åren i de årliga verksamhetsrapporterna från GD Inrikes frågor (tidigare GD Rättsliga och inrikes frågor).

Vid delad förvaltning kan de vanligaste riskerna i samband med genomförandet av de nuvarande programmen indelas i tre kategorier:

– Risk för ineffektiv eller otillräckligt riktad användning av medel.

– Fel som beror på komplicerade regler och brister i förvaltnings- och kontrollsystemen.

– Ineffektiv användning av administrativa resurser (bristande proportionalitet i kraven).

Det är också värt att nämna särskilda faktorer rörande systemet med fyra fonder i det allmänna programmet ”Solidaritet och hantering av migrationsströmmar”.

– Systemet med årliga program säkerställer att slutbetalningar görs regelbundet på grundval av attesterade och reviderade utgifter. Den stödberättigande perioden för de årliga programmen har dock inget samband med EU:s budgetår och kontrollkedjan är därför inte helt tillfredsställande, trots det mycket tunga systemet.

– Kommissionen fastställer de detaljerade reglerna för stödberättigande. Detta garanterar i princip homogenitet i de utgifter som finansieras. Det skapar dock även en onödig arbetsbelastning för de nationella myndigheterna och kommissionen och ökar risken för fel från stödmottagare och/eller medlemsstater därför att EU:s regler misstolkas.

– De nuvarande förvaltnings- och kontrollsystemen påminner mycket om dem som tillämpas för strukturfondernas del. De uppvisar dock smärre skillnader, särskilt i kedjan av ansvar mellan attesterande myndigheter och revisionsmyndigheter. Detta skapar förvirring i medlemsstaterna, särskilt när myndigheterna arbetar med bägge fondtyperna. Det ökar också risken för fel och kräver mer intensiv övervakning.

Dessa faktorer kommer att ändras avsevärt genom detta förslag:

– Förvaltnings- och kontrollsystemen kommer att följa de allmänna krav som anges i GSR-fonderna och fullt ut uppfylla de nya kraven i den nya budgetförordningen: De tre myndigheterna kommer att ersättas av två (den ansvariga myndigheten och revisionsmyndigheten), vars roller klargörs för att ge bättre garantier.

– Flerårig programplanering kommer tillsammans med årlig räkenskapsavslutning på grundval av den ansvariga myndighetens utbetalningar att anpassa perioderna för stödberättigande till kommissionens årsredovisning, utan att den administrativa bördan blir tyngre jämfört med det nuvarande systemet.

– Kontroller på plats kommer att genomföras som ett led i kontrollen på den första nivån, dvs. av den ansvariga myndigheten, och kommer att stödja den årliga förvaltningsförklaringen.

– Förtydligande och förenkling av reglerna för stödberättigande samt en harmonisering med andra EU-instrument för ekonomiskt stöd kommer att minska antalet fel som görs av stödmottagare som får stöd från olika källor. Dessa reglerna för stödberättigande kommer, med undantag för viss grundläggande principer, att fastställas på nationell nivå, i likhet med dem som gäller för GSR-fonderna.

– Användningen av förenklade kostnadsalternativ uppmuntras, särskilt i fråga om små bidrag.

Vid centraliserad förvaltning är de största riskerna följande:

– Risken för bristande överensstämmelse mellan de projekt som tagits emot och GD Inrikes frågors politiska prioriteringar.

– Risken för dålig kvalitet på utvalda projekt och bristfälligt tekniskt genomförande av projektet, vilket försvagar programmets effekt på grund av oändamålsenliga urvalsförfaranden, bristande sakkunskap eller otillräcklig övervakning.

– Risken för ineffektiv eller oekonomisk användning av tilldelade medel, både vad gäller bidrag (komplicerat att ersätta faktiska stödberättigande kostnader i kombination med begränsade möjligheter att administrativt kontrollera stödberättigande kostnader) och vad gäller upphandling (ibland otillräckliga möjligheter att jämföra prisanbud på grund av ett begränsat antal ekonomiska aktörer som har den specialkunskap som krävs).

– Risken för att (särskilt) mindre organisationer saknar tillräcklig kapacitet att effektivt kontrollera utgifter samt säkerställa öppenhet när det gäller de transaktioner som utförs.

– Risken vad gäller kommissionens anseende, om bedrägeri eller brottslig verksamhet upptäcks. Endast partiella garantier kan uppnås med hjälp av tredje parters interna kontrollsystem på grund av det förhållandevis stora antal heterogena avtalsparter och stödmottagare, som var och en har sitt eget kontrollsystem, som ofta är ganska litet.

De flesta av dessa risker förväntas kunna reduceras tack vare mer målinriktade förslag och användningen av förenklade inslag i den nya budgetförordningen.

2.2.2. Planerade kontrollmetoder

Delad förvaltning:

På medlemsstatsnivå innebär den föreslagna strukturen för förvaltnings- och kontrollsystemen en utveckling av strukturen för perioden 2007–2013, och de flesta uppgifterna från den nuvarande perioden bibehålls, bl.a. administrativa kontroller och kontroller på plats, revisioner av förvaltnings- och kontrollsystemen och revisioner av verksamheter. Ordningsföljden för dessa funktioner ändras icke desto mindre för att kontroller på plats tydligt ska vara den ansvariga myndighetens uppgift som ett led i förberedelserna inför den årliga räkenskapsavslutningen.

För att stärka redovisningsskyldigheten skulle de ansvariga myndigheterna ackrediteras av ett nationellt ackrediteringsorgan med ansvar för den löpande övervakningen av dem. En struktur med färre myndigheter – ingen attesterande myndighet och färre fonder – väntas minska den administrativa bördan och öka möjligheterna att bygga upp en större administrativ kapacitet, men också att uppnå en tydligare ansvarsdelning.

Det finns för närvarande ingen tillgänglig uppskattning av kostnaderna för kontrollerna vid delad förvaltning på området inrikes frågor. De enda uppskattningar som finns tillgängliga gäller Eruf och Sammanhållningsfonden, där kostnaderna för kontrollverksamheten (på nationell nivå, exklusive kommissionens kostnader) beräknas till ca 2 % av de samlade medel som förvaltas under perioden 2007–2013. Dessa kostnader avser följande kontrollområden: 1 % härrör från nationell samordning och förberedelse av programmen, 82 % avser programförvaltning, 4 % avser attestering och 13 % revision.

Följande förslag kommer att leda till ökade kostnader för kontroll:

– Inrättande och drift av ett ackrediteringsorgan och rent allmänt ändringen av systemet.

– Inlämnande av en förvaltningsförklaring, som åtföljer årsräkenskaperna.

– Den ansvariga myndighetens kontroller på plats.

– Behovet av ytterligare revisioner från revisionsmyndigheternas sida i samband med granskningen av förvaltningsförklaringen.

Det finns dock även förslag som kommer att leda till minskade kostnader för kontroll:

– Det kommer inte längre att finnas några attesterande myndigheter. Även om deras uppgifter delvis kommer att föras över till den ansvariga myndigheten, kommer det att ge medlemsstaterna möjlighet att spara en betydande del av de kostnader som avser attestering tack vare effektivare förvaltning, minskat samordningsbehov och mindre omfattande revisioner.

– De kontroller som revisionsmyndigheten ska utföra kommer att inriktas mer på förnyad kontroll (av ett utdrag av) av den administrativa kontrollen och kontrollerna på plats, som på den första nivån utförs av den ansvariga myndigheten. Detta kommer att påskynda den kontradiktoriska processen och garantera att samtliga nödvändiga kontroller görs innan årsräkenskaperna lämnas in.

– Användningen av förenklade kostnader kommer att minska de administrativa kostnaderna och den administrativa bördan på alla nivåer, både för myndigheter och stödmottagare.

– Den årliga räkenskapsavslutningen och begränsningen av fristen för kontroll av överensstämmelsen till 36 månader kommer att förkorta den period under vilken offentliga myndigheter och stödmottagare ska arkivera handlingar för kontrolländamål.

– Införandet av elektronisk kommunikation mellan kommissionen och medlemsstaterna kommer att bli obligatoriskt.

Härtill kommer de förenklingar som förtecknas i punkt 2.2.1, som också kommer att bidra till att minska stödmottagarnas administrativa börda och således samtidigt innebär att felrisken och den administrativa bördan minskar.

Därför förväntas det på det hela taget att dessa förslag snarare ska leda till att kostnaderna för kontroll omfördelas än att de ökar eller minskar. Det förväntas dock att omfördelningen av kostnader (mellan uppgifter och genom de proportionerliga kontrollstrategierna även mellan medlemsstater och program) kommer att möjliggöra effektivare riskbegränsning och en bättre och snabbare kontrollkedja.

På kommissionsnivå väntas kostnaderna för förvaltning och kontroll vid delad förvaltning inte minska under den tidigare hälften av programperioden. Detta beror för det första på att det belopp och de politikområden som berörs av delad förvaltning kommer att bli mer omfattande jämfört med den nuvarande perioden. Enbart upprätthållandet av samma resursnivå kräver därför att effektiviteten ökar. Dessutom kommer de första åren att kännetecknas av att det är många viktiga uppgifter som ska utföras: Programmen för 2007–2013 ska avslutas (de sista avslutande rapporterna ska föreligga senast den 31 mars 2016), det ska föras politiska dialoger och de fleråriga nationella programmen för 2014–2020 ska godkännas, och nya system för räkenskapsavslutning ska införas. Under periodens senare hälft kommer eventuella tillgängliga resurser att användas till att förbättra utvärderingen och övervakningen.         

Centraliserad förvaltning

I fråga om centraliserad förvaltning kommer kommissionen att fortsätta tillämpa sitt nuvarande kontrollsystem, som består av följande byggstenar: De operativa direktoratens kontroll av verksamheter, budget- och kontrollenhetens förhandskontroll, kommittén för intern upphandling, efterhandskontrollen av bidrag eller revisioner som utförs av den interna revisionsfunktionen och/eller den interna revisionstjänsten. Sektorn för efterhandskontroll tillämpar en ”detektionsstrategi” som ska avslöja maximalt med oegentligheter för återvinning av felaktigt utbetalda belopp. På grundval av denna strategi genomförs revisionerna utifrån ett urval av projekt som nästan helt och hållet väljs ut efter en riskanalys.

Tack vare denna kombination av förhands- och efterhandskontroller samt administrativ kontroll och kontroller på plats har den mätbara genomsnittliga kvarstående felfrekvensen under de senaste åren understigit 2 %. Därför anses det interna kontrollsystemet och kostnaderna för detta vara tillräckligt för att GD Inrikes frågor ska kunna nå målet om en låg felfrekvens.

Inom denna ram kommer dock GD Inrikes frågor att fortsätta utforska möjligheterna att förbättra förvaltningen och genomföra ytterligare förenklingar. Framför allt kommer alla möjligheter till förenkling som den nya budgetförordningen erbjuder att utnyttjas i största möjliga utsträckning, eftersom det förväntas att de kommer att bidra till att minska den administrativa bördan för stödmottagarna och därmed samtidigt innebär att felfrekvensen och den administrativa bördan minskar för kommissionen.

Nya områden

Förslagen omfattar nya områden för EU-finansiering på området inrikes frågor; det kan t.ex. röra sig om att bättre utnyttja den expertis som finns i EU-byråerna, utveckla den yttre dimensionen och förstärka nödmekanismerna.  Detta kommer att kräva att GD Inrikes frågor tar i bruk nya förvaltnings- och kontrollmetoder.   Det har ännu inte slagits fast hur stora belopp som ska anslås för dessa nya områden, men de blir sannolikt inte särskilt stora jämfört med den totala budgeten för inrikes frågor. Det är dock mycket viktigt att åstadkomma interna medel och arbetsmetoder för att genomföra dessa nya uppgifter snarast möjligt inom perioden, med full hänsyn tagen till principerna om sund ekonomisk förvaltning.

Analysen ovan visar tydligt att mer personal behövs för att genomföra den ökade budgeten för GD Inrikes frågor, trots alla förenklingar som införs. Personalbehoven ska täckas med personal inom generaldirektoratet som redan har avdelats för att förvalta åtgärden i fråga, eller genom en omfördelning av personal inom generaldirektoratet, om så krävs kompletterad med ytterligare resurser som kan tilldelas det förvaltande generaldirektoratet som ett led i den årliga anslagstilldelningen och mot bakgrund av rådande begränsningar i fråga om budgetmedel.

2.3. Åtgärder för att förebygga bedrägeri och oegentligheter/oriktigheter

Beskriv förebyggande åtgärder (befintliga eller planerade)

Utöver att tillämpa alla föreskrivna kontrollmekanismer kommer GD Inrikes frågor att utarbeta en strategi för bedrägeribekämpning i linje med kommissionens nya strategi mot bedrägerier som antogs den 24 juni 20011. Målet är att bl.a. se till att alla de interna kontroller som gäller bekämpning av bedrägerier är helt i linje med kommissionens strategi och att riskhanteringsstrategin är anpassad för att identifiera riskområden för bedrägeri och innefattar verkningsfulla påföljder. Vid behov kommer nätverksgrupper och ändamålsenliga it-verktyg att införas för analys av fall av bedrägerier i samband med de fonder som ska inrättas.

I fråga om delad förvaltning anges det tydligt i kommissionens strategi att medlemsstaterna i kommissionens förslag till förordningar för 2014–2020 uppmanas att införa bestämmelser om bedrägeribekämpning som är effektiva och står i proportion till de risker för bedrägeri som konstaterats. Det aktuella förslaget omfattar i artikel 5 a ett klart och tydligt krav på att medlemsstaterna ska förebygga, spåra och korrigera oriktigheter och rapportera dem till kommissionen. Närmare upplysningar om dessa skyldigheter kommer att finnas med i de detaljerade reglerna om den ansvariga myndighetens uppgifter (jfr artikel 24.5 c).

Dessutom framgår det tydligt av artikel 41 hur medel som härrör från finansiella korrigeringar som bygger på kommissionens eller revisionsrättens resultat ska återanvändas.

3. BERÄKNADE BUDGETKONSEKVENSER AV FÖRSLAGET ELLER INITIATIVET 3.1. Berörda rubriker i den fleråriga budgetramen och budgetrubriker i den årliga budgetens utgiftsdel

· Befintliga budgetrubriker (även kallade ”budgetposter”)

Redovisa de berörda rubrikerna i budgetramen i nummerföljd och – inom varje sådan rubrik – de berörda budgetrubrikerna i den årliga budgeten i nummerföljd

Rubrik i den fleråriga budgetramen || Budgetrubrik i den årliga budgeten || Typ av anslag || Bidrag

Nummer || Diff[36] || från Efta-länder[37] || från kandidat-länder[38] || från tredje-länder || enligt artikel 18.1 aa i budgetförordningen

3 ||   || Diff. || NEJ || NEJ || NEJ || NEJ

· Nya budgetrubriker som föreslås

Redovisa de berörda rubrikerna i budgetramen i nummerföljd och – inom varje sådan rubrik – de berörda budgetrubrikerna i den årliga budgeten i nummerföljd

Rubrik i den fleråriga budgetramen || Budgetrubrik i den årliga budgeten || Typ av anslag || Bidrag

Nummer Rubrik 3 || Diff./Icke-diff. || från Efta-länder || från kandidat-länder || från tredje-länder || enligt artikel 18.1 aa i budgetförordningen

3 || 18 01 04 bb – Fonden för inre säkerhet – Polissamarbete och brottsbekämpning – Tekniskt bistånd || Icke-diff. anslag || NEJ || NEJ || JA || NEJ

3 || 18 02 bb - Fonden för inre säkerhet – Polissamarbete och brottsbekämpning || Diff. || NEJ || NEJ || JA || NEJ

3 || 18 01 04 bb – Fonden för inre säkerhet – Gränser och viseringar – Tekniskt bistånd || Icke-diff. anslag || NEJ || NEJ || JA || NEJ

3 || 18 02 bb - Fonden för inre säkerhet – Gränser och viseringar || Diff. || NEJ || NEJ || JA || NEJ

|| || || || || ||

|| || || || || ||

|| || || || || ||

|| || || || || ||

Bidragen från tredjeländer avser fonden för inre säkerhets båda delar.

Kriterierna och metoden för att beräkna dessa bidrag ska förhandlas mellan EU och de associerade staterna på grundval av ett separat förfarande.

Om man antar att liknande procentsatser som de som för närvarande gäller för fonden för yttre gränser ska användas, skulle de associerade staterna behöva bidra med ca 210 miljoner euro till den del som gäller gränser och viseringar och med ca 50 miljoner euro till den del som avser polissamarbete.

3.2. Beräknad inverkan på utgifterna 3.2.1. Sammanfattning av den beräknade inverkan på utgifterna

Miljoner euro (avrundat till tre decimaler)

Rubrik i den fleråriga budgetramen: || Nummer 3 || Säkerhet och medborgarskap

GD Inrikes frågor || || || 2014 || 2015 || 2016 || 2017 || 2018 || 2019 || 2020 || Efter 2020 || TOTALT

Ÿ Driftsanslag (i löpande priser) || || || || || || || || ||

18 02 bb Fonden för inre säkerhet – Polissamarbete och brottsbekämpning || Åtaganden || (1a) || 135.076 || 143.047 || 151.283 || 159.791 || 168.578 || 177.653 || 187.022 || || 1,122.450

Betalningar || (2a) || 15.714 || 43.881 || 71.419 || 111.709 || 147.854 || 156.248 || 164.918 || 410.707 || 1,122.450

18 02 cc  Fonden för inre säkerhet – Gränser och viseringar || Åtaganden || (1a) || 422.310 || 447.186 || 472.886 || 499.435 || 526.856 || 555.173 || 584.412 || - || 3,508.258

Betalningar || (2a) || 59.999 || 120.794 || 223.204 || 350.813 || 461.098 || 487.256 || 514.275 || 1,290.818 || 3,508.258

Administrativa anslag som finansieras genom ramanslagen för vissa operativa program[39] || || || || || || || || ||

18 01 04 bb            Fonden för inre säkerhet – Polissamarbete och brottsbekämpning || || || 0.800 || 0.800 || 0.800 || 0.800 || 0.800 || 0.800 || 0.800 || || 5.600

18 01 04 cc             Fonden för inre säkerhet – Gränser och viseringar || || || 1.700 || 1.700 || 1.700 || 1.700 || 1.700 || 1.700 || 1.700 || || 11.900

TOTALA anslag för GD Inrikes frågor || Åtaganden || =1+1a +3 || 559,886 || 592,733 || 626,669 || 661,726 || 697,934 || 735,326 || 773,934 || || 4.648,208

Betalningar || =2+2a +3 || 78,213 || 167,174 || 297,123 || 465,023 || 611,452 || 646,004 || 681,693 || 1.701,525 || 4.648,208

Rubrik i den fleråriga budgetramen: || 5 || ”Administrativa utgifter”

Miljoner euro (avrundat till tre decimaler)

Eftersom det vid genomförandet av asyl- och migrationsfonden och fonden för inre säkerhet finns gemensamma inslag, såsom en politisk dialog med var och en av medlemsstaterna och mot bakgrund av att den interna organisationen i GD Inrikes frågor kan komma att utvecklas för att säkerställa förvaltningen av de nya fonderna (samt avslut av de program som för närvarande förvaltas) är det inte möjligt att dela upp de administrativa utgifterna mellan asyl- och migrationsfonden och fonden för inre säkerhet.

Därför motsvarar de belopp som avser rubrik 5 nedan de totala administrativa utgifter som anses vara nödvändiga för att säkerställa generaldirektoratets förvaltning av de båda fonderna och det finns inga samlade anslag.

Miljoner euro (avrundat till tre decimaler)

|| || || 2014 || 2015 || 2016 || 2017 || 2018 || 2019 || 2020 || Efter 2020 || TOTALT

GD: Inrikes frågor ||

Ÿ Personalresurser || 20.841 || 20.841 || 20.841 || 20.841 || 20.841 || 20.841 || 20.841 || || 145.887

Ÿ Övriga administrativa utgifter || 0,156 || 0,159 || 0,162 || 0,165 || 0,168 || 0,172 || 0,175 || || 1,157

GD Inrikes frågor TOTALT || Anslag || 20.997 || 21.000 || 21.003 || 21.006 || 21.009 || 21.013 || 21.016 || || 147.044

TOTALA anslag för RUBRIK 5 i den fleråriga budgetramen || (Summa åtaganden = summa betalningar) || 20.997 || 21.000 || 21.003 || 21.006 || 21.009 || 21.013 || 21.016 || || 147.044

Miljoner euro (avrundat till tre decimaler)

|| || || 2014 || 2015 || 2016 || 2017 || 2018 || 2019 || 2020 || || TOTALT

TOTALA anslag för RUBRIKERNA 1–5 i den fleråriga budgetramen || Åtaganden || Ej tillämpligt || Ej tillämpligt || Ej tillämpligt || Ej tillämpligt || Ej tillämpligt || Ej tillämpligt || Ej tillämpligt || Ej tillämpligt ||

Betalningar || || || || || || || || ||

3.2.2. Beräknad inverkan på driftsanslagen

– ¨  Förslaget/initiativet kräver inte att driftsanslag tas i anspråk

– þ  Förslaget/initiativet kräver att driftsanslag tas i anspråk enligt följande:    Politiken på området inrikes frågor genomförs främst genom delad förvaltning. Utgiftsprioriteringarna fastställs på EU-nivå, medan den faktiska löpande förvaltningen sköts av de ansvariga myndigheterna på nationell nivå. Gemensamma resultatindikatorer och mål kommer att fastställas av kommissionen och de ansvariga myndigheterna tillsammans som ett led i deras nationella program och godkännas av kommissionen. Det är därför svårt att ange resultatmål innan programmen har utarbetats, förhandlats fram och godkänts 2013–2014.     När det gäller centraliserad förvaltning är det inte heller möjligt för GD Inrikes frågor att tillhandahålla en uttömmande förteckning över alla resultat som ska uppnås med hjälp av ekonomiskt stöd från fonderna samt deras genomsnittliga kostnader och antal på det sätt som krävs i detta avsnitt. Det finns för närvarande inga statistiska verktyg som gör det möjligt att beräkna trovärdiga genomsnittskostnader på grundval av de nuvarande programmen, och en sådan exakt definition skulle strida mot principen om att det framtida programmet bör ge en flexibilitet som möjliggör anpassning till de politiska prioriteringarna under perioden 2014–2020. Detta gäller särskilt bistånd vid nödsituationer och åtgärder i och i förhållande till tredjeländer.

Åtagandebemyndiganden i miljoner euro (avrundat till tre decimaler)

Mål- och resultatbeteck-ning ò || || || År N || År N+1 || År N+2 || År N+3 || För in så många år som behövs för att redovisa inverkan på resursanvändningen (jfr punkt 1.6) || TOTALT

RESULTAT

Typ[40] || Genom-snittliga kostna-der || Antal || Kostnad || Antal || Kostnad || Antal || Kostnad || Antal || Kostnad || Antal || Kostnad || Antal || Kostnad || Antal || Kostnad || Totalt antal || Totala kostnad

 MÅL 1[41]… || || || || || || || || || || || || || || || ||

- Resultat || || || || || || || || || || || || || || || || || ||

- Resultat || || || || || || || || || || || || || || || || || ||

- Resultat || || || || || || || || || || || || || || || || || ||

Delsumma mål 1 || || || || || || || || || || || || || || || ||

MÅL 2… || || || || || || || || || || || || || || || ||

- Resultat || || || || || || || || || || || || || || || || || ||

Delsumma mål 2 || || || || || || || || || || || || || || || ||

TOTALA KOSTNADER || || || || || || || || || || || || || || || ||

3.2.3. Beräknad inverkan på de administrativa anslagen 3.2.3.1. Sammanfattning

– ¨  Förslaget/initiativet kräver inte att administrativa anslag tas i anspråk

– þ Förslaget/initiativet kräver att administrativa anslag tas i anspråk enligt följande:

Eftersom det vid genomförandet av asyl- och migrationsfonden och fonden för inre säkerhet finns gemensamma inslag, såsom en politisk dialog med var och en av medlemsstaterna och mot bakgrund av att den interna organisationen i GD Inrikes frågor kan komma att utvecklas för att säkerställa förvaltningen av de nya fonderna (samt avslut av de program som för närvarande förvaltas) är det inte möjligt att dela upp de administrativa utgifterna mellan asyl- och migrationsfonden och fonden för inre säkerhet.

Därför motsvarar de belopp som avser rubrik 5 nedan de totala administrativa utgifter som anses vara nödvändiga för att säkerställa generaldirektoratets förvaltning av de båda fonderna och det finns inga samlade anslag.

Miljoner euro (avrundat till tre decimaler) för GD Inrikes frågor

RUBRIK 5 i den fleråriga budgetramen[42] || 2014 || 2015 || 2016 || 2017 || 2018 || 2019 || 2020 || TOTALT

Personalresurser || 20.841 || 20.841 || 20.841 || 20.841 || 20.841 || 20.841 || 20.841 || 145,887

Övriga administrativa utgifter || 0,156 || 0,159 || 0,162 || 0,165 || 0,168 || 0,172 || 0,175 || 1,157

Delsumma RUBRIK 5 i den fleråriga budgetramen || 20.997 || 21.000 || 21.003 || 21.006 || 21.009 || 21.013 || 21.016 || 147.044

Belopp utanför RUBRIK 5[43] i den fleråriga budgetramen[44] || 2014 || 2015 || 2016 || 2017 || 2018 || 2019 || 2020 || TOTALT

Personalresurser || 0.640 || 0.640 || 0.640 || 0.640 || 0.640 || 0.640 || 0.640 || 4.480

Övriga administrativa utgifter || 1.860 || 1.860 || 1.860 || 1.860 || 1.860 || 1.860 || 1.860 || 13.020

Delsumma för belopp utanför RUBRIK 5 i den fleråriga budgetramen || 2.500 || 2.500 || 2.500 || 2.500 || 2.500 || 2.500 || 2.500 || 17.500

TOTALT || Ej tillämpligt || Ej tillämpligt || Ej tillämpligt || Ej tillämpligt || Ej tillämpligt || Ej tillämpligt || Ej tillämpligt || Ej tillämpligt

3.2.3.2.  Beräknat personalbehov

– ¨  Förslaget/initiativet kräver inte att personalresurser tas i anspråk

– þ Förslaget/initiativet kräver att personalresurser tas i anspråk enligt följande: Belopp som används för år n är samma som för 2011.

Eftersom det vid genomförandet av asyl- och migrationsfonden och fonden för inre säkerhet finns gemensamma inslag, såsom en politisk dialog med var och en av medlemsstaterna och mot bakgrund av att den interna organisationen i GD Inrikes frågor kan komma att utvecklas för att säkerställa förvaltningen av de nya fonderna (samt avslut av de program som för närvarande förvaltas) är det inte möjligt att dela upp de administrativa utgifterna mellan asyl- och migrationsfonden och fonden för inre säkerhet.

Därför motsvarar de belopp som avser rubrik 5 nedan de totala administrativa utgifter som anses vara nödvändiga för att säkerställa generaldirektoratets förvaltning av de båda fonderna och det finns inga samlade anslag.

Uppgifterna ska anges i heltal (eller med högst en decimal)

|| || År N || År N+1 || År N+2 || År N+3 || År N+4 || År N+5 || År N+6

Ÿ Tjänster som tas upp i tjänsteförteckningen (tjänstemän och tillfälligt anställda) i GD Inrikes frågor ||

|| 18 01 01 01 (vid huvudkontoret eller vid kommissionens kontor i medlemsstaterna) || 136 || 136 || 136 || 136 || 136 || 136 || 136

|| XX 01 01 02 (vid delegationer) || 15 || 15 || 15 || 15 || 15 || 15 || 15

|| 18 01 05 01 (indirekta forskningsåtgärder) || || || || || || ||

|| 10 01 05 01 (direkta forskningsåtgärder) || || || || || || ||

|| Ÿ Extern personal (i heltidsekvivalenter)[45] ||

|| 18 02 01 (kontraktsanställda, nationella experter och vikarier – totalt) || 16 || 16 || 16 || 16 || 16 || 16 || 16

|| XX 02 02 (kontraktsanställda, lokalanställda, nationella experter, vikarier och unga experter vid delegationerna) || 10 || 10 || 10 || 10 || 10 || 10 || 10

|| [46] || - vid huvudkontoret[47] || 4 || 4 || 4 || 4 || 4 || 4 || 4

|| - vid delegationerna || * || * || * || * || * || * || *

|| 18 01 04 cc[48] || - vid huvudkontoret[49] || 6 || 6 || 6 || 6 || 6 || 6 || 6

|| - vid delegationerna || * || * || * || * || * || * || *

|| XX 01 05 02 (kontraktsanställda, nationella experter och vikarier som arbetar med indirekta forskningsåtgärder) || || || || || || ||

|| 10 01 05 02 (kontraktsanställda, nationella experter och vikarier som arbetar med direkta forskningsåtgärder) || || || || || || ||

|| Annan budgetrubrik 13 01 04 02 || || || || || || ||

|| TOTALT || Ej tillämpligt || Ej tillämpligt || Ej tillämpligt || Ej tillämpligt || Ej tillämpligt || Ej tillämpligt || Ej tillämpligt

XX motsvarar det politikområde eller den avdelning i budgeten som avses.

Personalbehoven ska täckas med personal inom generaldirektoratet som redan har avdelats för att förvalta åtgärden i fråga, eller genom en omfördelning av personal inom generaldirektoratet, om så krävs kompletterad med ytterligare resurser som kan tilldelas det förvaltande generaldirektoratet som ett led i den årliga anslagstilldelningen och mot bakgrund av rådande begränsningar i fråga om budgetmedel. Belopp och fördelning kommer att justeras vid en eventuell externalisering till ett genomförandeorgan.

Beskrivning av arbetsuppgifter:

Tjänstemän och tillfälligt anställda vid huvudkontoret || De uppgifter som ska genomföras omfattar alla uppgifter som krävs vid förvaltningen av ett finansiellt program, såsom: - ge underlag för budgetförfarandet,                - föra en politisk dialog med medlemsstaterna,               - utarbeta årliga arbetsprogram/finansieringsbeslut, fastställa årliga prioriteringar och godkänna nationella program,           - förvalta nationella program, anbuds- och förslagsinfordringar samt efterföljande urvalsförfaranden,               - kommunicera med berörda aktörer (potentiella/faktiska stödmottagare, medlemsstater osv.), - utarbeta riktlinjer för medlemsstater,              - förvalta projekt, såväl operativt som finansiellt,           - genomföra kontroller, såsom beskrivs ovan (förhandskontroll, upphandlingskommittén, efterhandsrevision, internrevision, räkenskapsavslutning),                - räkenskapsföring,              - utveckla och hantera it-verktyg för förvaltning av bidrag och nationella program,                - övervaka och rapportera om måluppfyllelse, bl.a. i årliga verksamhetsrapporter och i rapporter som utarbetas av en delegerad utanordnare.

Extern personal || Uppgifterna motsvarar dem som utförs av tjänstemän och tillfälligt anställda, utom i fråga om uppgifter som inte kan utföras av extern personal.

Personal vid delegationerna || EU-delegationerna ska ha tillräcklig expertis på området inrikes frågor så att de kan följa upp genomförandet av politiken på inrikesfrågornas område, särskilt dess yttre dimension. Denna expertis skulle kunna bestå av anställda vid Europeiska kommissionen eller vid Europeiska utrikestjänsten.

3.2.4. Förenlighet med den gällande fleråriga budgetramen

– þ  Förslaget/initiativet är förenligt med nästa fleråriga budgetram.

– ¨  Förslaget/initiativet kräver omfördelningar under den berörda rubriken i den fleråriga budgetramen.

Förklara i förekommande fall vilka ändringar i planeringen som krävs, och ange berörda budgetrubriker och belopp.

– ¨  Förslaget/initiativet förutsätter att flexibilitetsmekanismen utnyttjas eller att den fleråriga budgetramen revideras[50].

Beskriv behovet av sådana åtgärder, och ange berörda rubriker i budgetramen, budgetrubriker i den årliga budgeten samt belopp.

3.2.5. Bidrag från tredje part

– Det ingår inga bidrag från tredje part i det aktuella förslaget eller initiativet

– þ Förslaget innehåller bestämmelser om medfinansiering. Det är inte möjligt att ange det exakta beloppet. I förordningen anges de högsta medfinansieringssatserna uppdelade efter typ av åtgärder:

Anslag i miljoner euro (avrundat till tre decimaler)

|| 2014 || 2015 || 2016 || 2017 || 2018 || 2019 || 2020 || Totalt

Ange vilken extern organisation som bidrar till samfinansieringen || Medlemsstat || Medlemsstat || Medlemsstat || Medlemsstat || Medlemsstat || Medlemsstat || Medlemsstat ||

TOTALA anslag som tillförs genom medfinansiering || Ej fastställt || Ej fastställt || Ej fastställt || Ej fastställt || Ej fastställt || Ej fastställt || Ej fastställt ||

3.3. Beräknad inverkan på inkomsterna

– þ  Förslaget/initiativet påverkar inte budgetens inkomstsida.

– ¨  Förslaget/initiativet påverkar inkomsterna på följande sätt:

– ¨         Påverkan på egna medel

– ¨         Påverkan på ”diverse inkomster”

Miljoner euro (avrundat till tre decimaler)

Budgetrubrik i den årliga budgetens inkomstdel: || Disponibla anslag för det innevarande budgetåret || Förslagets eller initiativets inverkan på inkomsterna[51]

År n || År n+1 || År n+2 || År n+3 || För in så många kolumner som behövs för att visa inverkan på resursanvändningen (jfr punkt 1.6)

Artikel …………. || || || || || || || ||

Ange vilka budgetrubriker i utgiftsdelen som berörs i de fall där inkomster i diversekategorin kommer att avsättas för särskilda ändamål.

Ange med vilken metod inverkan på inkomsterna har beräknats.

[1]               EUT C 115, 4.5.2010, s. 1.

[2]               KOM(2010) 673 slutlig.

[3]               KOM(2011) 248 slutlig.

[4]               KOM(2011) 561 slutlig.

[5]               KOM(2011) 680 slutlig.

[6]               KOM(2011) 500 slutlig.

[7]               Samrådsdokumenten och en rapport om resultaten av samrådet finns på GD Inrikes frågors webbplats: http://ec.europa.eu/home-affairs/news/consulting_public/consulting_0020_en.htm

[8]               Översyn av EU:s budget, (KOM(2010) 700, 19.10.2010.

[9]               Kommissionens förslag – förordning om finansiella bestämmelser för unionens årliga budget (KOM(2010)815 slutlig, 22.12.2010). Detta förslag utgör ett formellt återkallande från kommissionen av de tidigare lagstiftningsförslagen KOM(2010) 71 slutlig och KOM(2010) 260 slutlig.

[10]             Enligt protokoll 5 till anslutningsfördraget för Litauen bär EU de ytterligare kostnaderna för ordningen för genomförandet av förordningen om införande av ett särskilt dokument för förenklad transitering (FTD) och ett dokument för förenklad järnvägstransitering (FRTD) (EGT L 99, 17.4.2003, s. 8 och EUT L 99, 17.4.2003, s. 15), och ersätter Litauen för att inte ålägga böter när landet utfärdar dessa dokument för ryska medborgare som transiteras genom EU till och från Kaliningradområdet.

[11]             Bilaga om beräknade kostnader för systemen - KOM(2011) 680 slutlig.

[12]             EUT L 286, 1.11.2011, s. 1.

[13]             EUT C […], […], s. […].

[14]             EUT C […], […], s. […].

[15]             Rådets dok. 7120/10.

[16]             KOM(2010) 673 slutlig.

[17]             EUT L ….(ska ifyllas).

[18]             EUT L 144, 6.6.2007, s. 22.

[19]             EGT L 349, 25.11.2004, s. 1.

[20]             EUT ska ifyllas.

[21]             EUT L 236, 23.9.2003, s. 946.

[22]             EUT L 99, 17.4.2003, s. 8.

[23]             EUT L 99, 17.4.2003, s. 15.

[24]             KOM(2011) 559 slutlig.

[25]             EUT L 55, 28.2.2011, s. 13.

[26]             EUT L 144, 6.6.2007, s. 22

[27]             EGT L 176, 10.7.1999, s. 31.

[28]             EUT L 53, 27.2.2008, s. 1.

[29]             EUT L 160, 18.6.2011, s. 19.

[30]             KOM(2011) 559 slutlig.

[31]             KOM(2011) 403 slutlig.

[32]             Verksamhetsbaserad förvaltning och verksamhetsbaserad budgetering benämns ibland med de interna förkortningarna ABM respektive ABB.

[33]             I den mening som avses i artikel 49.6 a respektive 49.6 b i budgetförordningen.

[34]             Närmare förklaringar av de olika metoderna för genomförande med hänvisningar till respektive bestämmelser i budgetförordningen återfinns på BudgWeb: http://www.cc.cec/budg/man/budgmanag/budgmanag_en.html

[35]             Organ som avses i artikel 185 i budgetförordningen.

[36]             Diff. = Differentierade respektive icke-differentierade anslag.

[37]             Efta: Europeiska frihandelssammanslutningen.

[38]             Kandidatländer och i förekommande fall potentiella kandidatländer i västra Balkan.

[39]             Detta avser tekniskt eller administrativt stöd för genomförandet av vissa av Europeiska unionens program och åtgärder (tidigare s.k. BA-poster) samt indirekta och direkta forskningsåtgärder.

[40]             Resultaten som ska anges är de produkter eller tjänster som levererats (t.ex. antal studentutbyten som har finansierats eller antal kilometer väg som har byggts).

[41]             Mål som redovisats under punkt 1.4.2: ”Specifikt/specifika mål…”.

[42]             Samlat anslag, baserat på den slutliga tilldelningen för personalresurser, inklusive tjänstemän och extern personal, för 2011.

[43]             Detta avser tekniskt eller administrativt stöd för genomförandet av vissa av Europeiska unionens program och åtgärder (tidigare s.k. BA-poster) samt indirekta och direkta forskningsåtgärder.

[44]             Extern personal som tidigare finansierades via BA-poster, baserat på den slutliga tilldelningen för personalresurser, inklusive extern personal vid huvudkontoren och delegationerna, för 2011.

[45]             CA= kontraktsanställd, INT= vikarier (”interimspersonal”), JED= "Jeune Expert en Délégation" (unga experter vid delegationerna), LA= lokala aktörer, SNE= utstationerade nationella experter.

[46]             Särskilt tak för finansiering av extern personal genom driftsanslag (tidigare s.k. BA-poster).

[47]             Inom förvaltningen av strukturfonderna, Europeiska jordbruksfonden för landsbygdsutveckling (EJFLU) samt Europeiska fiskerifonden (EFF).

[48]             Särskilt tak för finansiering av extern personal genom driftsanslag (tidigare s.k. BA-poster).

[49]             Inom förvaltningen av strukturfonderna, Europeiska jordbruksfonden för landsbygdsutveckling (EJFLU) samt Europeiska fiskerifonden (EFF).

[50]             Se punkterna 19 och 24 i det interinstitutionella avtalet.

[51]             När det gäller traditionella egna medel (tullar och sockeravgifter) ska nettobeloppen anges, dvs. bruttobeloppen minus 25 % avdrag för uppbördskostnader.