Förslag till EUROPAPARLAMENTETS OCH RÅDETS FÖRORDNING om europeisk standardisering och om ändring av rådets direktiv 89/686/EEG och 93/15/EEG samt av Europaparlamentets och rådets direktiv 94/9/EG, 94/25/EG, 95/16/EG, 97/23/EG, 98/34/EG, 2004/22/EG, 2007/23/EG, 2009/105/EG och 2009/23/EG /* KOM/2011/0315 slutlig - 2011/0150 (COD) */
MOTIVERING 1. Bakgrund till förslaget · Motiv och syfte Den europeiska standardiseringen är ett
resultat av frivilligt samarbete mellan industrin, myndigheter och andra
berörda parter inom ett system som bygger på öppenhet, insyn och samförstånd.
För industrin i Europa utgör standarder en sammanfattning av bästa praxis inom
ett visst område, eftersom de samlar de deltagande aktörernas kollektiva
sakkunskap. I framtiden kommer den europeiska
standardiseringen att spela en avgörande roll inom allt fler områden som
omfattar allt från stöd till Europas konkurrenskraft, konsumentskydd,
förbättrad tillgänglighet för funktionshindrade och äldre till kamp mot
klimatförändringar. Om det ska gå att reagera snabbt på framväxande behov inom
alla områden kommer det att behövas ett heltäckande, inkluderande och effektivt
europeiskt standardiseringssystem som bygger på den senaste tekniken. Det nya
systemet kommer att bygga på det befintliga systemets starka sidor, men måste
dessutom vara flexibelt och ta hänsyn till framtida problem när de uppkommer. I sin Europa 2020-strategi för smart och
hållbar tillväxt för alla (KOM(2010) 2020) betonade kommissionen att
metoden för fastställande av standarder måste förbättras för att man ska kunna
utnyttja europeiska och internationella standarder för den europeiska
industrins långsiktiga konkurrenskraft och för att uppnå viktiga politiska mål
inom områden som e-förvaltning, webbaserade hälso- och sjukvårdstjänster och
tillgänglighet till andra webbaserade tjänster. Den 21 oktober 2010 antog
Europaparlamentet ett betänkande om framtiden för europeisk standardisering
(A7-0276/2010). I betänkandet påpekar parlamentet att man vid översynen av det
europeiska standardiseringssystemet bör bevara systemets många fördelar, rätta
till bristerna och hitta rätt balans mellan europeiska, nationella och
internationella intressen. Vidare anser Europaparlamentet att
driftskompatibilitet är av stor betydelse för innovationen och
konkurrenskraften, i synnerhet inom IKT-sektorn. I kommissionens meddelande av den
13 april, ”Inremarknadsakten – Tolv åtgärder för att stimulera tillväxten
och stärka förtroendet för inre marknaden”, ingår utvidgningen av det
europeiska standardiseringssystemet till att omfatta tjänster som en av de tolv
prioriterade åtgärder som EU-institutionerna ska anta före utgången av 2012. · Allmän bakgrund Standarder och standardisering är högeffektiva
politiska verktyg för EU. Även om standarder och standardisering har mycket
större fördelar för den europeiska ekonomin används de ändå som politiska
instrument, bland annat för att skapa förutsättningar för en väl fungerande
inre marknad för varor, driftskompatibilitet mellan nätverk och system, i
synnerhet inom IKT-området, en hög grad av konsumentskydd och miljöskydd samt
mer innovation och social inkludering. Standarder är oundgängliga i det digitala
samhället för att säkerställa driftskompatibilitet mellan nätverk och system, i
synnerhet inom IKT-området. I ett samhälle som bygger på digitala system
används IKT-lösningar inom alla ekonomiska sektorer och i medborgarnas vardag.
IKT-lösningar, IKT-tillämpningar och IKT-tjänster måste kunna kommunicera med
varandra, dvs. vara kompatibla. För driftskompatibilitet krävs standarder. Europeiska standarder spelar en mycket viktig
roll för hur den inre marknaden för industriprodukter fungerar. Europeiska
standarder ersätter nationella och ofta motstridiga standarder som i sig kan
skapa tekniska hinder för en nationell marknad. I denna förordning behandlas två typer av
standarder: europeiska standarder, som tas fram på kommissionens begäran
utifrån ett så kallat mandat inom vilket de europeiska standardiseringsorganen
utarbetar standarderna, och övriga europeiska standarder, som utvecklas på
initiativ av andra aktörer (företag, nationella standardiseringsorgan, berörda
parter osv.). Förslaget behandlar tre stora problem: 1. I en värld och ett samhälle som förändras
snabbt, särskilt inom sektorer som kännetecknas av mycket korta
produktlivslängder och utvecklingscykler, måste standarderna hålla jämna steg
med den snabba tekniska utvecklingen. Vissa berörda parter hävdar att hela
processen med att skapa europeiska standarder på kommissionens begäran är
alltför långsam. Den mest påtagliga negativa konsekvensen av en långsam process
för fastställande av standarder är att motstridiga nationella standarder
fortsätter gälla, vilket kan skapa tekniska hinder i distributionskedjan eller
handelshinder, om de nationella standarderna används för protektionistiska
ändamål. Avsaknaden av harmoniserade standarder medför dessutom att företag
inte kan använda relevanta standarder som grund för att förutsätta
överensstämmelse, utan måste visa överensstämmelse med de väsentliga kraven i
enlighet med den modul för bedömning av överensstämmelse som ingår i den
tillämpliga EU-lagstiftningen. I båda fallen hindras företag att spara in på
kostnader som åsamkas av en splittring av den inre marknaden eller av
förfaranden för bedömning av överensstämmelse. Motstridiga nationella
standarder eller frånvaro av harmoniserade standarder leder till högre
transaktionskostnader och högre styckpriser på grund av att det krävs flera
olika produktionssatser. Industrin reagerar på detta genom att inrätta
informella standardiseringskanaler för att åstadkomma en snabb utveckling av
tekniska specifikationer som kan säkerställa driftskompatibilitet på
internationell nivå. 2. Små och medelstora företag ställs inför en
rad problem när det gäller standarder och standardisering. Enligt många berörda
parter är ett av de största problemen att små och medelstora företag är
underrepresenterade inom standardiseringsverksamhet, i synnerhet på europeisk
nivå. Dessutom rör standarder ofta medborgarnas säkerhet och välbefinnande,
nätverks effektivitet, miljön och andra offentligpolitiska områden. Trots att standarder
har stor betydelse tas inte tillräcklig hänsyn till relevanta samhällsaktörers
åsikter vid standardiseringsprocessen i EU. För att komma till rätta med
problemet med att varken små och medelstora företag eller samhällsaktörer är
tillräckligt väl företrädda inom standardiseringsarbetet ges ekonomiskt stöd
till organisationer som företräder små och medelstora företag eller
samhällsaktörer. Kriterierna för stödberättigande, villkoren för användning av
stödet och vilken typ av ekonomiska bidrag som finns att tillgå varierar
kraftigt. Vissa organisationer får bidrag för åtgärder medan andra även får
administrationsbidrag. Den mest negativa konsekvensen av små och medelstora
företags och samhällsaktörers otillräckliga deltagande är att de saknar
inflytande över standardiseringsprocessen. 3. Inom IKT-området finns många standarder för
driftskompatibilitet som inte utarbetas av de europeiska
standardiseringsorganisationerna utan av andra organisationer som utvecklar
standarder (nedan kallade globala forum och konsortier). Ett konkret
exempel på detta är standarder som gäller Internet och World Wide Web. Främst
på grund av brist på högspecialiserade experter täcker de traditionella
standardiseringsorganen inte in IKT-området. Därför utförs i dagsläget huvuddelen
av det globala standardiseringsarbetet inom IKT-området utanför det formella
europeiska eller internationella standardiseringssystemet. För närvarande går
det bara i undantagsfall att hänvisa till ”standarder som utarbetats av forum
och konsortier” vid offentlig upphandling som omfattas av direktiv 2004/18/EG.
Eftersom sådana standarder inte passar in i någon av de kategorier av
standarder till vilka myndigheter får hänvisa i sina inbjudningar att lämna
anbud avstår vissa myndigheter från att hänvisa till dem. Följden blir att den
IKT som de handlar upp kanske inte är kompatibel med den IKT som upphandlats av
andra myndigheter. Denna svårighet hindrar ofta myndigheter från att definiera
egna IKT-strategier och IKT-arkitekturer, inklusive gränsöverskridande
driftskompatibilitet mellan organisationer. · Gällande bestämmelser Detta förslag ersätter en del av direktiv
98/34/EG och upphäver beslut nr 1673/2006/EG och 87/95/EEG. · Förenlighet med Europeiska unionens politik och mål på andra områden Genom detta initiativ genomförs
huvudinitiativen enligt Europa 2020: innovationsunionen (KOM(2010) 546),
industripolitik (KOM(2010) 614), en digital agenda för Europa
(KOM(2010) 245) och ett resurseffektivt Europa (KOM(2011) 21).
Dessutom genomförs inremarknadsakten (KOM(2011) 206) och EU:s
handikappstrategi 2010–2020 (KOM(2010) 636). Förslaget ingår i ett
strategiskt initiativ i kommissionens arbetsprogram för 2011. 2. Samråd med berörda parter och konsekvensanalys · Samråd med berörda parter Samrådsmetoder, huvudsakliga målsektorer
och deltagarnas allmänna profil Två allmänna offentliga samråd hölls 2009 och
2010 och ett mer specialiserat samråd med nationella myndigheter, europeiska
standardiseringsorganisationer, nationella standardiseringsorgan,
intresseorganisationer och forum och konsortier anordnades 2010. År 2009 antogs
vitboken ”Moderniserad IKT-standardisering i EU – Vägen framåt”. Den här förordningen bygger på det arbete som
utförts av expertpanelen för översyn av det europeiska standardiseringssystemet
(Express), en oberoende expertpanel som bestod av 30 experter från
europeiska, nationella och internationella standardiseringsorganisationer,
industrin, små och medelstora företag, icke-statliga organisationer,
fackföreningar, universitet, forum och konsortier samt myndigheter i EU:s
medlemsstater. Express överlämnade sin rapport, ”Standardisation for a
competitive and innovative Europe: a vision for 2020” till Europeiska
kommissionen i februari 2010. Sammanfattning av svaren och hur de har
beaktats Svaren på samråden, vitboken ”Moderniserad
IKT-standardisering i EU – Vägen framåt”, Express-rapporten ”Standardisation
for a competitive and innovative Europe: a vision for 2020” och
Europaparlamentets betänkande utgör grunden för de politiska alternativ som
slutligen valdes ut. Ett öppet samråd genomfördes via internet
mellan den 23 mars och den 21 maj 2010. Kommissionen fick
483 svar. Resultaten finns på
http://ec.europa.eu/enterprise/policies/european-standards/public-consultation/index_en.htm. · Extern experthjälp Någon extern experthjälp har inte behövts. ·
Konsekvensanalys Konsekvensanalysen och sammanfattningen av den
ger en översikt över de olika alternativen. Bara en kombination av alternativ 1 A
(tidsfrister för att leverera europeiska standarder) och 1 C (öppna och
förenklade förfaranden för harmoniserade standarder och andra europeiska
standarder som begärts av kommissionen), samt alternativ 2 C (stärka
ställningen för organisationer som företräder små och medelstora företag och
för samhällsaktörer inom de europeiska standardiseringsorganisationerna genom
att erbjuda möjlighet till administrationsbidrag) och 3 B (hänvisning till
standarder utarbetade av forum och konsortier vid offentlig upphandling)
uppfyller kriterierna för resultat, effektivitet och konsekvens. Därför ligger
dessa fyra alternativ till grund för detta förslag. Kommissionen genomförde en konsekvensbedömning
som listas i arbetsprogrammet.
Rapporten från denna finns på
http://ec.europa.eu/enterprise/policies/european-standards/index_en.htm. 3. Rättsliga aspekter på förslaget · Sammanfattning av den föreslagna åtgärden 1. Samarbetet mellan nationella
standardiseringsorgan kommer att bli öppnare. 2. Standarder som utvecklats av andra
organisationer inom IKT-området kommer att kunna användas vid offentlig
upphandling, förutsatt att dessa standarder följer den uppsättning kriterier
som bygger på WTO-principerna för internationella standardiseringsprocesser,
inom områden där europeiska standarder saknas, där europeiska standarder inte
har spridits på marknaden eller där dessa standarder har blivit föråldrade. 3. Planeringen kommer att förbättras:
kommissionen kommer att upprätta ett årligt arbetsprogram där prioriteringar
för den europeiska standardiseringen och nödvändiga mandat anges. 4. Små och medelstora företag och
samhällsaktörer ska företrädas bättre inom den europeiska standardiseringen,
och organisationer som företräder små och medelstora företag och
samhällsaktörer kommer att få ekonomiskt stöd. 5. Kommissionens och de europeiska
standardiseringsorganisationernas administrativa börda kommer att minska, t.ex.
genom att det blir möjligt att förenkla schablonbeloppen rejält, och tydligt
skilja dem från alla verifieringar av faktiska genomförandekostnader. Detta
förslag innebär ytterligare ett steg mot ett resultatbaserat system som bygger
på att överenskomna indikatorer och mål definieras (utdata och resultat). Hur
snabbt och effektivt standarder kan fastställas kan vara ett sådant mål. 6. Trots att europeiska standarder redan har
en bred användning inom transport och logistik, posttjänster samt nätverk och
tjänster för elektronisk kommunikation har de frivilliga europeiska
standarderna spelat en mindre betydande roll för att stödja slutförandet av den
inre marknaden för tjänster. Därför omfattar detta förslag standarder för
tjänster, för att göra det möjligt för kommissionen att utfärda mandat för
begäran om utveckling av europeiska standarder för tjänster och att finansiera
en del av kostnaden för en sådant arbete. · Rättslig grund Artikel 114 i EUF-fördraget. · Subsidiaritetsprincipen Subsidiaritetsprincipen är tillämplig,
eftersom förslaget inte avser ett område där EU är ensam behörig. Förslagets mål kan inte uppnås helt av
medlemsstaterna av följande skäl: Europeisk standardisering stödjer europeisk lagstiftning
som inrättar den inre marknaden och bidrar till att öka den europeiska
industrins konkurrenskraft. Harmonisering av varustandarder på europeisk nivå
undanröjer de tekniska handelshinder som skulle kunna orsakas av motstridiga
nationella standarder. Därför kräver problem som rör standardiseringen på
europeisk nivå en lösning på europeisk nivå. EU-åtgärder är bättre lämpade att uppnå
förslagets mål av följande skäl: Målet att säkra den inre marknadens funktion
genom att minska de hinder för handel inom EU som beror på att det finns olika
nationella standarder kan inte uppnås helt av medlemsstaterna. Därför ansågs
det ändamålsenligt att arbeta mot målen på EU-nivå i enlighet med
subsidiaritetsprincipen och på grund av problemets omfattning och effekter. Europeiska standarder spelar en mycket viktig
roll för hur den inre marknaden för industriprodukter fungerar. Europeiska
standarder ersätter nationella standarder som ofta är motstridiga vilket i sig
kan skapa tekniska hinder för att komma in på en nationell marknad.
Harmoniserade standarder säkerställer att produkter uppfyller de väsentliga
krav som fastställs i EU-lagstiftningen. Efterlevnad av en harmoniserad
europeisk standard garanterar den nödvändiga produktsäkerhetsnivån. Det är dock
fortfarande frivilligt att använda harmoniserade standarder, och en tillverkare
kan välja vilken annan teknisk lösning som helst som visar att hans produkt
uppfyller de väsentliga kraven. I samband med konsekvensbedömningen
förkastades många alternativ i annan form än lagstiftning av
subsidiaritetsskäl. Detta beskrivs närmare i konsekvensbedömningen. Därmed är förslaget förenligt med
subsidiaritetsprincipen. · Proportionalitetsprincipen Förslaget är förenligt med
proportionalitetsprincipen av följande skäl: Förslaget gäller endast standardiseringens
funktion på europeisk nivå och samarbetet mellan nationella
standardiseringsorgan för att undvika motstridiga nationella standarder. Förslaget leder inte till någon ökad
administrativ börda för ekonomiska aktörer, nationella regeringar, regionala
och lokala myndigheter eller medborgarna. ·
Val av regleringsform Föreslagen regleringsform: förordning. Övriga regleringsformer skulle vara olämpliga
av följande skäl: Varken de föreslagna alternativen eller
förenklingsförslagen kräver någon ändring av medlemsstaternas lagstiftning.
Förslaget berör endast de europeiska standardiseringsorganisationerna,
samarbetet mellan nationella standardiseringsorgan, deltagande i
standardiseringsarbetet från organisationer som företräder små och medelstora
företag och samhällsaktörer samt kommissionen. Ett direktiv skulle därför inte
vara en lämplig regleringsform i detta fall. Det rättsliga instrumentet måste ha allmän
tillämpning, särskilt den del som gäller användning i samband med upphandlingar
av standarder utarbetade av forum och konsortier, eftersom den delen måste vara
direkt tillämplig i alla medlemsstater. Dessutom måste lagstiftningen omfatta
ett antal skyldigheter som ska vara direkt tillämpliga på de europeiska
standardiseringsorganisationerna, de nationella standardiseringsorganen,
organisationer som företräder små och medelstora företag och samhällsaktörer
inom det europeiska standardiseringsarbetet samt kommissionen. Därför är den
lämpligaste regleringsformen en förordning. Andra alternativ hade inte varit
tillräckliga för att de föreslagna målen skulle uppfyllas. 4. Budgetkonsekvenser Budgetkonsekvenserna anges i
finansieringsöversikten. 5. Övriga upplysningar · Förenkling Förslaget innebär en förenkling av
lagstiftningen. Standardiseringen kommer att utökas till
tjänster. Den ekonomiska förvaltningen kommer att förenklas. Närmare
information finns nedan. Förslaget ingår i kommissionens löpande
program för uppdatering och förenkling av EU:s regelverk och i dess
lagstiftnings- och arbetsprogram med referensen 2009/ENTR/0021. · Upphävande av gällande lagstiftning Om förslaget antas kommer gällande
lagstiftning att upphävas. · Översyn/ändring/tidsbegränsning Förslaget innehåller en bestämmelse om
översyn. · Europeiska ekonomiska samarbetsområdet (EES) Den föreslagna rättsakten berör en EES-fråga
och bör därför omfatta Europeiska ekonomiska samarbetsområdet. · Närmare redogörelse för förslaget Förslaget syftar till att se över och slå
samman följande: 1. Rådets beslut 87/95/EEG om standardisering
inom området informationsteknologi och telekommunikation, genom upphävande av
nästan alla dess (föråldrade) bestämmelser och införande av ett nytt system som
gör det möjligt att använda IKT-standarder utarbetade av andra organisationer
än de europeiska standardiseringsorganen vid offentlig upphandling. 2. Direktiv 98/34/EG om ett
informationsförfarande beträffande tekniska standarder och föreskrifter och
informationssamhällets tjänster (varigenom alla artiklar som gäller anmälan av
utkast till tekniska föreskrifter faller utanför förslagets tillämpningsområde
och förblir oförändrade), genom följande åtgärder: Det europeiska samarbetet
inom standardiseringen kommer att utökas till tjänster, samarbetet mellan
nationella standardiseringsorgan kommer att bli öppnare, små och medelstora
företag och samhällsaktörer kommer att företrädas bättre inom den europeiska
standardiseringen och organisationer som företräder små och medelstora företag
och samhällsaktörer kommer att få ekonomiskt stöd. 3. Beslut nr 1673/2006/EG om finansiering
av europeisk standardisering. Huvudprinciperna i detta beslut kommer inte att
påverkas men följande nyheter kommer att införas, i enlighet med förslaget till
ny budgetförordning: Den administrativa bördan på operativa tjänster och på de
europeiska standardiseringsorganisationerna kommer att minska, t.ex. genom att
det blir möjligt att förenkla schablonbeloppen rejält, och tydligt skilja dem
från alla verifieringar av faktiska genomförandekostnader. Detta förslag
innebär ytterligare ett steg mot ett resultatbaserat system som bygger på att
överenskomna indikatorer och mål definieras (utdata och resultat). Hur snabbt
och effektivt standarder kan fastställas utgör ett sådant mål. 2011/0150 (COD) Förslag till EUROPAPARLAMENTETS OCH RÅDETS FÖRORDNING om europeisk standardisering och om ändring
av rådets direktiv 89/686/EEG och 93/15/EEG samt av Europaparlamentets och
rådets direktiv 94/9/EG, 94/25/EG, 95/16/EG, 97/23/EG, 98/34/EG, 2004/22/EG,
2007/23/EG, 2009/105/EG och 2009/23/EG (Text av betydelse för EES) EUROPAPARLAMENTET OCH EUROPEISKA
UNIONENS RÅD HAR ANTAGIT DENNA FÖRORDNING med beaktande av fördraget om Europeiska
unionens funktionssätt, särskilt artikel 114, med beaktande av kommissionens förslag, efter översändande av utkastet till lagstiftningsakt
till de nationella parlamenten, med beaktande av Europeiska ekonomiska och
sociala kommitténs yttrande[1], i enlighet med det ordinarie
lagstiftningsförfarandet, och av följande skäl: (1)
Huvudsyftet med standardisering är att fastställa
frivilliga tekniska specifikationer eller kvalitetsspecifikationer med vilka
befintliga eller framtida produkter, produktionsprocesser eller tjänster kan
överensstämma. Standardisering kan omfatta olika aspekter, såsom
standardisering av olika kvaliteter eller storlekar på en viss produkt eller
tekniska specifikationer på produkt- eller tjänstemarknader när det är
väsentligt med förenlighet och driftskompatibilitet med andra produkter eller
system. (2)
Den europeiska standardiseringen bidrar dessutom
till att stimulera företags konkurrenskraft genom att främja bland annat den
fria rörligheten för varor och tjänster, driftskompatibilitet mellan nätverk,
kommunikationsmedel, teknisk utveckling och innovation. Standarder ger
betydande positiva ekonomiska effekter, t.ex. genom att underlätta det
ekonomiska utbytet på den inre marknaden och uppmuntra utveckling av nya och
bättre produkter eller marknader och bättre leveransbetingelser. Därmed ökar
standarder normalt konkurrensen, minskar produktions- och försäljningskostnader
och gynnar ekonomin som helhet. Standarder kan bibehålla och öka kvaliteten, ge
information samt garantera kompatibilitet, vilket innebär ett mervärde för
konsumenterna. (3)
Europeiska standarder bör fortsätta antas av de
europeiska standardiseringsorganisationerna, dvs. den europeiska
standardiseringskommittén (CEN), den europeiska kommittén för elektroteknisk
standardisering (Cenelec) och det europeiska institutet för
telekommunikationsstandarder (ETSI). (4)
Europeiska standarder har stor betydelse för den
inre marknaden genom att produkter som ska göras tillgängliga på marknaden kan
förutsättas överensstämma med de väsentliga krav för dessa produkter som
fastställts i unionens harmoniseringslagstiftning. (5)
Europeisk standardisering regleras genom en
särskild rättslig ram som utgörs av tre olika rättsakter: Europaparlamentets
och rådets direktiv 98/34/EG av den 22 juni 1998 om ett
informationsförfarande beträffande tekniska standarder och föreskrifter[2], Europaparlamentets och rådets
beslut nr 1673/2006/EG av den 24 oktober 2006 om finansiering av
europeisk standardisering[3]
och rådets beslut 87/95/EEG av den 22 december 1986 om standardisering
inom området informationsteknologi och telekommunikation[4]. Det nuvarande regelverket har
dock förlorat sin aktualitet på grund av utvecklingen inom europeisk
standardisering under de senaste årtiondena. Därför bör regelverket förenklas
och anpassas så att det omfattar nya aspekter av standardisering som avspeglar
den senaste utvecklingen och de framtida utmaningarna för den europeiska
standardiseringen. Detta gäller särskilt den tilltagande utvecklingen av
standarder för tjänster och av andra standardiseringsprodukter än formella
standarder. (6)
Om standarder och standardisering ska kunna bli
effektiva politiska verktyg för unionen måste det finnas ett ändamålsenligt och
effektivt standardiseringssystem som kan fungera som en flexibel och öppen
plattform för att nå samförstånd mellan alla deltagare och som är ekonomiskt
livskraftigt. (7)
I Europaparlamentets och rådets direktiv
2006/1237EG av den 12 december 2006 om tjänster på den inre marknaden[5] fastställs allmänna
bestämmelser för att underlätta för tjänsteleverantörer att utöva sin
etableringsfrihet och för att underlätta den fria rörligheten för tjänster,
samtidigt som man behåller en hög kvalitetsnivå. Därmed åläggs medlemsstaterna
att i samarbete med kommissionen uppmuntra utvecklingen av frivilliga
europeiska standarder som ska underlätta kompatibiliteten mellan tjänster som
tillhandahålls av leverantörer i olika medlemsstater, mottagarinformationen och
tjänsternas kvalitet. Direktiv 98/34/EG gäller dock endast produktstandarder,
och standarder för tjänster omfattas inte uttryckligen. I praktiken blir det
allt mindre relevant att göra åtskillnad mellan varor och tjänster på den inre marknaden.
Det är inte alltid praktiskt möjligt att dra en klar gräns mellan standarder
för produkter och standarder för tjänster. Många produktstandarder innefattar
en servicekomponent medan standarder för tjänster ofta även delvis rör
produkter. Därmed måste den rättsliga ramen anpassas till de nya
omständigheterna genom att dess tillämpningsområde utökas till standarder för
tjänster. (8)
Arbetet med att ta fram frivilliga standarder för
tjänster bör styras av marknaden, de ekonomiska aktörer och berörda parter som
påverkas direkt eller indirekt av standarden bör ha störst inflytande, man
måste ta hänsyn till samhällsintresset och arbetet bör bygga på samförstånd.
Standarderna bör främst inriktas på tjänster kopplade till produkter och
processer. (9)
De europeiska standardiseringsorganen omfattas av
konkurrenslagstiftningen i den mån de kan betraktas som företag eller
företagssammanslutningar enligt artiklarna 101 och 102 i fördraget. (10)
Inom EU antas nationella standarder av nationella
standardiseringsorgan, vilket skulle kunna leda till motstridiga standarder och
tekniska hinder på den inre marknaden. För att den inre marknaden och
standardiseringen inom unionen ska fungera effektivt måste man därför
kontrollera att ett regelbundet utbyte av information äger rum mellan de
nationella standardiseringsorganen, de europeiska standardiseringsorganen och
kommissionen om pågående och framtida standardiseringsarbete. Detta
informationsutbyte bör följa bilaga 3 till den överenskommelse om tekniska
handelshinder som godkändes genom rådets beslut nr 80/271/EEG av den
10 december 1979 om slutande av de multilaterala avtal som är resultatet
av handelsförhandlingarna 1973–1979[6]. (11)
Ett regelbundet utbyte av information mellan de
nationella standardiseringsorganen, de europeiska standardiseringsorganen och
kommissionen bör inte förhindra standardiseringsorganen från att uppfylla andra
skyldigheter och åtaganden, särskilt enligt bilaga 3 till överenskommelsen
om tekniska handelshinder. (12)
Standarder kan underlätta det europeiska politiska
arbetet med viktiga samhällsfrågor, som klimatförändring, en hållbar
resursanvändning, en åldrande befolkning och innovation i allmänhet. Genom att
driva på utvecklingen av europeiska eller internationella standarder för varor
och tekniker på dessa nya marknader skulle Europa kunna skapa en
konkurrensfördel för sina företag och underlätta handeln. (13)
Standarder är viktiga verktyg för företag, särskilt
små och medelstora företag. Dessa är dock inte tillräckligt delaktiga i
standardiseringssystemet, vilket innebär att det finns risk för att
standarderna inte tar hänsyn till små och medelstora företags behov och
betänkligheter. Därför måste små och medelstora företag bli bättre företrädda
inom och mer delaktiga i standardiseringsprocessen, särskilt i de tekniska kommittéerna. (14)
De europeiska standarderna är extremt viktiga för
de små och medelstora företag konkurrenskraft, men i allmänhet är dessa företag
underrepresenterade i standardiseringsverksamheten, i synnerhet på europeisk
nivå. Därför bör denna förordning säkerställa att små och medelstora företag
företräds på lämpligt sätt i den europeiska standardiseringsprocessen av en
enhet med lämpliga kvalifikationer. (15)
Standarder kan ha stora samhällskonsekvenser,
särskilt när det gäller medborgarnas säkerhet och välbefinnande, nätverks
effektivitet, miljön och andra offentligpolitiska områden. Samhällsaktörerna
måste därför få större inflytande vid utarbetandet av standarder genom stöd
till organisationer som företräder konsumentintressen, miljöintressen och
samhällsaktörer. (16)
Standarderna bör så vitt möjligt ta hänsyn till
miljöpåverkan under produkternas och tjänsternas hela livscykel. Viktiga och
allmänt tillgängliga redskap för att bedöma påverkan under hela livscykeln har
utvecklats av kommissionens gemensamma forskningscentrum. (17)
Det krävs noggrann planering av framtida begäranden
om att utarbeta standarder för att samarbetet mellan kommissionen och det
europeiska standardiseringssystemet ska vara livskraftigt. Planeringen kan
förbättras, bland annat med hjälp av synpunkter från berörda parter. Eftersom
det enligt direktiv 98/34/EG redan går att begära att europeiska
standardiseringsorgan ska utarbeta europeiska standarder är det lämpligt att
införa en bättre och öppnare planering genom ett årligt arbetsprogram som bör
innehålla en översikt över alla begäranden om standarder som kommissionen har
för avsikt att överlämna till europeiska standardiseringsorganisationer. (18)
I flera av de direktiv som harmoniserar villkoren
för saluföring av produkter anges det att kommissionen får begära att de
europeiska standardiseringsorganen antar harmoniserade standarder som kan
användas som grund för att förutsätta att produkterna överensstämmer med
tillämpliga väsentliga krav. Många av dessa rättsakter innehåller dock ett
antal olika bestämmelser om invändningar mot dessa standarder om dessa inte,
eller inte helt, omfattar alla tillämpliga krav. Skiljaktiga bestämmelser som
leder till osäkerhet för ekonomiska aktörer och europeiska
standardiseringsorgan finns särskilt i rådets direktiv 89/686/EEG av den
21 december 1989 om tillnärmning av medlemsstaternas lagstiftning om
personlig skyddsutrustning[7],
rådets direktiv 93/15/EEG av den 5 april 1993 om harmonisering av
bestämmelserna om utsläppande på marknaden och övervakning av explosiva varor
för civilt bruk[8],
Europaparlamentets och rådets direktiv 94/9/EG av den 23 mars 1994 om
tillnärmning av medlemsstaternas lagstiftning om utrustning och säkerhetssystem
som är avsedda för användning i explosionsfarliga omgivningar[9], Europaparlamentets och rådets
direktiv 94/25/EG av den 16 juni 1994 om tillnärmning av medlemsstaternas
lagar och andra författningar i fråga om fritidsbåtar[10], Europaparlamentets och rådets
direktiv 95/16/EG av den 29 juni 1995 om tillnärmning av medlemsstaternas
lagstiftning om hissar[11],
Europaparlamentets och rådets direktiv 97/23/EG av den 29 maj 1997 om
tillnärmning av medlemsstaternas lagstiftning om tryckbärande anordningar[12], Europaparlamentets och rådets
direktiv 2004/22/EG av den 31 mars 2004 om mätinstrument[13], Europaparlamentets och rådets
direktiv 2007/23/EG av den 23 maj 2007 om utsläppande på marknaden av
pyrotekniska artiklar[14],
Europaparlamentets och rådets direktiv 2009/105/EG av den 16 september
2009 om enkla tryckkärl[15]
och Europaparlamentets och rådets direktiv 2009/23/EG av den 23 april 2009
om icke-automatiska vågar[16].
Därför måste den här förordningen innefatta det enhetliga förfarandet enligt
Europaparlamentets och rådets beslut nr 768/2008/EG av den 9 juli
2008 om en gemensam ram för saluföring av produkter och upphävande av rådets
beslut 93/465/EEG[17],
och relevanta bestämmelser måste strykas i dessa direktiv. (19)
Myndigheter bör på bästa möjliga sätt använda hela
utbudet av relevanta standarder vid upphandling av maskinvara, programvara och
IT-tjänster, t.ex. genom att välja standarder som kan tillämpas av alla berörda
leverantörer, för att ge större utrymme för konkurrens och minska risken för
inlåsning. Enligt Europaparlamentets och rådets direktiv 2004/17/EG av den
31 mars 2004 samordnar förfarandena vid upphandling på områdena vatten,
energi, transporter och posttjänster[18]
samt Europaparlamentets och rådets direktiv 2004/18/EG av den 31 mars 2004
om samordning av förfarandena vid offentlig upphandling av byggentreprenader,
varor och tjänster[19]
ska de tekniska specifikationerna vid offentlig upphandling vara utformade
genom en hänvisning till sådana nationella standarder som genomför europeiska
standarder, europeiska tekniska godkännanden, gemensamma tekniska
specifikationer, internationella standarder, andra tekniska referenssystem som
utarbetats av de europeiska standardiseringsorganen eller, om sådana inte
finns, till nationella standarder eller nationella tekniska godkännanden, eller
till nationella tekniska specifikationer om projektering, beräkning och
utförande av byggentreprenader samt materialanvändning, eller motsvarande.
Standarder inom IKT-området utarbetas dock ofta av andra organisationer som
utvecklar standarder och faller därför inte inom någon av de kategorier av
standarder och godkännanden som fastställs i direktiven 2004/17/EG och
2004/18/EG. Det är därför nödvändigt att föreskriva att tekniska
specifikationer för offentlig upphandling ska kunna hänvisa till standarder på
IKT-området, för att hänga med i den snabba utvecklingen på det området,
underlätta tillhandahållandet av gränsöverskridande tjänster samt främja
konkurrens, driftskompatibilitet och innovation. (20)
Vissa standarder på IKT-området har inte utvecklats
i enlighet med kriterierna i bilaga 3 till överenskommelsen om tekniska
handelshinder. Därför bör man i denna förordning fastställa ett förfarande för
urval av standarder inom IKT-området som kan användas vid offentlig
upphandling. Förfarandet bör innefatta ett omfattande samråd med ett brett
spektrum av berörda parter, bland annat de europeiska standardiseringsorganen,
företag och myndigheter. Förordningen bör även innehålla krav i form av en
förteckning över attribut för sådana standarder och därmed sammanhängande
standardiseringsprocesser. Dessa attribut bör säkerställa att hänsyn tas till
offentligpolitiska mål och samhällsbehov och bör bygga på de kriterier som
utarbetats inom WTO för internationella standardiseringsorganisationer. (21)
För att ytterligare främja innovation och
konkurrens mellan standardiserade lösningar bör erkännandet av en viss teknisk
specifikation inte diskvalificera en konkurrerande teknisk specifikation från
att erkännas i enlighet med bestämmelserna i denna förordning. Ett erkännande
förutsätter att attributen är uppfyllda och att den tekniska specifikationen
har fått åtminstone en viss acceptans på marknaden. Acceptans på marknaden
behöver inte betyda att den tillämpas allmänt. (22)
De utvalda standarderna inom IKT-området skulle
kunna bidra till genomförandet av Europaparlamentets och rådets beslut
nr 922/2009/EG av den 16 september 2009 om lösningar för att uppnå
interoperabilitet mellan europeiska offentliga förvaltningar (ISA)[20], som för perioden 2010–2015
inrättar ett program för kompatibla lösningar för europeiska offentliga
förvaltningar samt för EU-institutioner och EU-organ som erbjuder gemensamma
och delade lösningar som underlättar driftskompatibilitet. (23)
Det kan uppstå situationer på IKT-området där det
är lämpligt att uppmuntra användning av eller att kräva överensstämmelse med
vissa standarder på unionsnivå för att säkerställa driftskompatibilitet på den
inre marknaden och för att ge användarna större valfrihet. Under vissa
omständigheter kan det också hända att vissa europeiska standarder inte längre
uppfyller konsumenternas behov eller hindrar den tekniska utvecklingen. Därför
kan kommissionen i enlighet med Europaparlamentets och rådets direktiv
2002/21/EG av den 7 mars 2002 om ett gemensamt regelverk för elektroniska
kommunikationsnät och kommunikationstjänster[21]
när så krävs begära att de europeiska standardiseringsorganen upprättar
standarder, själv upprätta en förteckning över standarder och specifikationer
som offentliggjorts i Europeiska unionens officiella tidning för att
uppmuntra användningen av dem eller göra tillämpningen obligatorisk samt stryka
standarder och specifikationer från förteckningen. (24)
Denna förordning bör inte hindra europeiska
standardiseringsorgan från att fortsätta att utarbeta standarder inom
IKT-området och intensifiera sitt samarbete med andra organisationer som
utvecklar standarder, särskilt inom IKT-området, för att säkerställa
enhetlighet och undvika fragmentering och dubbelarbete vid tillämpningen av
standarder och specifikationer. (25)
I beslut nr 1673/2006/EG fastställs reglerna
för unionens bidrag till finansieringen av europeisk standardisering för att se
till att europeiska standarder och andra europeiska standardiseringsprodukter
utvecklas och ses över som stöd för unionens mål, lagstiftning och politik. Det
är lämpligt att införliva bestämmelserna från det beslutet i den här
förordningen för att förenkla förvaltningen och budgetarbetet i enlighet med
förslaget till ny budgetförordning. (26)
Eftersom den europeiska standardiseringen till stöd
för unionens politik och lagstiftning och de olika typerna av
standardiseringsverksamhet täcker ett mycket brett område, behöver man
föreskriva om olika former av finansiering. Detta gäller huvudsakligen bidrag
utan inbjudan att lämna förslag till europeiska och nationella
standardiseringsorgan i enlighet med andra stycket i artikel 110.1 i
rådets förordning (EG, Euratom) nr 1605/2002 av den 25 juni 2002 med
budgetförordning för Europeiska gemenskapens allmänna budget[22] och artikel 168.1 d i
kommissionens förordning (EG, Euratom) nr 2342/2002 av den
23 december 2002 om genomförandebestämmelser för rådets förordning (EG,
Euratom) nr 1605/2002 med budgetförordning för Europeiska gemenskapens
allmänna budget[23].
Dessutom bör samma bestämmelser även gälla de organisationer som inte erkänns
som europeiska standardiseringsorgan enligt denna förordning, men som har
befullmäktigats genom en grundläggande rättsakt och som ska utföra förberedande
arbete inför den europeiska standardiseringen i samarbete med de europeiska
standardiseringsorganen. (27)
Såvitt de europeiska standardiseringsorganen
fortlöpande stödjer unionens verksamheter bör de ha ändamålsenliga och
effektiva centrala sekretariat. Kommissionen bör därför ha rätt att
tillhandahålla bidrag till de organisationer som bedriver verksamhet av allmänt
europeiskt intresse utan att, när det gäller administrationsbidrag, tillämpa
den princip med årlig nedtrappning som avses i artikel 113.2 i förordning
(EG, Euratom) nr 1605/2002. (28)
I enlighet med Europaparlamentets och rådets beslut
nr 1639/2006/EG av den 24 oktober 2006 inrättas ett ramprogram för
konkurrenskraft och innovation (2007–2013)[24],
Europaparlamentets och rådets beslut nr 1926/2006/EG av den
18 december 2006 inrättas ett program för gemenskapsåtgärder på området
konsumentpolitik (2007–2013)[25]
samt Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 614/2007 av den
23 maj 2007 om det finansiella instrumentet för miljön (Life+)[26] är det redan tillåtet med
finansiellt stöd till europeiska organisationer som företräder små och
medelstora företag, konsumenter och miljöintressen inom standardiseringen,
medan särskilda bidrag utbetalas till europeiska organisationer som företräder
samhällsintressen inom standardiseringen. Finansiering i enlighet med beslut
nr 1639/2006/EG, beslut nr 1926/2006/EG och förordning (EG)
nr 614/2007 kommer att upphöra den 31 december 2013. Det är
väsentligt för den europeiska standardiseringens utveckling att fortsätta att
främja och uppmuntra aktivt deltagande av europeiska organisationer som
företräder små och medelstora företag och konsumenter samt miljö- och
samhällsintressen. Dessa organisationers syfte är av allmänt europeiskt
intresse och, tack vare det särskilda uppdrag som de fått av nationella
icke-vinstdrivande organisationer, utgör de ett europeiskt nätverk som
företräder icke-vinstdrivande organisationer i medlemsstaterna och som främjar
principer och strategier som överstämmer med målen in fördragen. På grund av
det sammanhang inom vilket de verkar och deras stadgeenliga ändamål har dessa
organisationer som företräder små och medelstora företag, konsumenter samt
miljö- och samhällsintressen inom den europeiska standardiseringen en permanent
roll att spela som är väsentlig för unionens verksamhet och politik.
Kommissionen bör därför ha kvar möjligheten att ge bidrag till dessa
organisationer utan att när det gäller administrationsbidrag tillämpa den
princip med årlig nedtrappning som avses i artikel 113.2 i förordning (EG,
Euratom) nr 1605/2002. (29)
Finansieringen av standardiseringsverksamheten bör
även kunna täcka verksamhet som förbereder eller kompletterar fastställandet av
standarder eller andra standardiseringsprodukter. Det handlar bland annat om
forskning, utarbetande av förberedande dokument för lagstiftning, prov som sker
i samarbete mellan olika laboratorier och validering eller utvärdering av
standarder. Man bör också fortsätta att främja standardisering på europeisk och
internationell nivå genom program för tekniskt stöd till och samarbete med
tredjeländer. För att förbättra tillgången till marknaderna och öka
konkurrenskraften hos företagen i Europeiska unionen bör det finnas möjlighet
att bevilja bidrag till andra organisationer efter inbjudan att lämna förslag
eller, om så krävs, genom att tilldela kontrakt. (30)
Unionens finansiering bör syfta till att fastställa
standarder eller andra standardiseringsprodukter, att göra det lättare för
företagen att använda dem genom att de översätts till de olika officiella
unionsspråken, att öka samstämmigheten i det europeiska systemet för
standardisering och att se till att samtliga marknadsaktörer i hela unionen får
tillgång till de europeiska standarderna på rättvisa och tydliga villkor. Detta
är särskilt viktigt i de fall där användningen av standarder gör det möjligt
att uppnå överensstämmelse med unionslagstiftningen. (31)
För att säkerställa en effektiv tillämpning av
denna förordning bör det vara möjligt att anlita den sakkunskap som krävs,
bland annat för revision och ekonomisk förvaltning, och att få tillgång till
sådant administrativt stöd som kan underlätta genomförandet samt att
regelbundet utvärdera den verksamhet som finansieras av unionen för att kunna
bedöma om den är ändamålsenlig och ger önskad verkan. (32)
Lämpliga åtgärder bör också vidtas för att undvika
bedrägerier och oegentligheter och för att återkräva medel som utbetalats
felaktigt i enlighet med rådets förordning (EG, Euratom) nr 2988/95 av den
18 december 1995 om skydd av Europeiska gemenskapernas finansiella
intressen[27],
rådets förordning (Euratom, EG) nr 2185/96 av den 11 november 1996 om
de kontroller och inspektioner på platsen som kommissionen utför för att skydda
Europeiska gemenskapernas finansiella intressen mot bedrägerier och andra
oegentligheter[28]
samt Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 1073/1999 av den
25 maj 1999 om utredningar som utförs av Europeiska byrån för
bedrägeribekämpning (Olaf)[29]. (33)
För att uppdatera förteckningarna över europeiska
standardiseringsorgan, anpassa kriterierna för erkännande av standarder inom
IKT-området till den tekniska utvecklingen samt anpassa kriterierna för
organisationer som företräder små och medelstora företag och samhällsaktörer
till vidare utveckling när det gäller deras icke-vinstdrivande karaktär och
representativitet bör kommissionen ges befogenhet att anta ändringar av
bilagorna till denna förordning i enlighet med artikel 290 i fördraget.
Det är mycket viktigt att kommissionen under det förberedande arbetet genomför
lämpliga samråd, även på expertnivå. (34)
Kommissionen bör när den utarbetar och upprättar
delegerade akter se till att relevanta dokument samtidigt, i tid och på
lämpligt sätt översänds till Europaparlamentet och rådet. (35)
För att säkerställa enhetliga villkor för
genomförandet av denna förordning bör kommissionens tilldelas
genomförandebefogenheter. Dessa befogenheter bör utövas i enlighet med
Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 182/2011 av den
16 februari 2011 om fastställande av allmänna regler och principer för
medlemsstaternas kontroll av kommissionens utövande av sina
genomförandebefogenheter[30].
(36)
Det rådgivande förfarandet bör användas för
antagande av genomförandeakter som gäller invändningar mot harmoniserade standarder
som kommissionen anser vara berättigade och då hänvisningarna till berörd
harmoniserad standard ännu inte offentliggjorts i Europeiska unionens
officiella tidning, eftersom motsvarande standard ännu inte lett till en
förutsatt överensstämmelse med de väsentliga kraven i de delar av unionens
harmoniseringslagstiftning som är tillämplig. (37)
Granskningsförfarandet bör användas för antagande
av genomförandebeslut som gäller invändningar mot harmoniserade standarder som
kommissionen anser vara berättigade och då hänvisningarna till berörd
harmoniserad standard redan offentliggjorts i Europeiska unionens officiella
tidning, eftersom ett sådant beslut skulle kunna påverka den förutsatta
överensstämmelsen med de tillämpliga väsentliga kraven. (38)
Eftersom standardisering på europeisk nivå inte i
tillräcklig utsträckning kan uppnås av medlemsstaterna och på grund av sin
omfattning och sin verkan bättre kan uppnås på unionsnivå, kan unionen vidta
åtgärder i enlighet med subsidiaritetsprincipen i artikel 5 i EU-fördraget.
I enlighet med proportionalitetsprincipen i samma artikel går denna förordning
inte utöver vad som är nödvändigt för att uppnå detta mål. (39)
Direktiven 98/34/EG, 89/686/EEG, 93/15/EEG,
94/9/EG, 94/25/EG, 95/16/EG, 97/23/EG, 98/34/EG, 2004/22/EG, 2007/23/EG,
2009/105/EG och 2009/23/EG bör därför ändras i enlighet med detta. (40)
Besluten nr 1673/2006/EG och 87/95/EEG bör därför
upphävas. HÄRIGENOM FÖRESKRIVS FÖLJANDE. Kapitel I
Allmänna bestämmelser Artikel 1
Syfte I denna förordning fastställs bestämmelser för
samarbetet mellan europeiska standardiseringsorgan, nationella
standardiseringsorgan och kommissionen, för fastställandet av europeiska
standarder och europeiska standardiseringsprodukter för produkter och tjänster
som stöder unionens lagstiftning och politik, för erkännandet av tekniska
specifikationer inom IKT-området samt för finansiering av den europeiska
standardiseringen. Artikel 2
Definitioner I denna förordning gäller följande
definitioner: 1. standard: en teknisk
specifikation för upprepad eller fortlöpande tillämpning, som inte är tvingande
och som tillhör någon av följande typer: a) internationell standard: en
standard som fastställts av ett internationellt standardiseringsorgan, b) europeisk standard: en standard
som fastställts av ett av de europeiska standardiseringsorganen, c) harmoniserad standard: en
europeisk standard som antagits på kommissionens begäran för tillämpningen av
unionens harmoniserade lagstiftning, d) nationell standard: en standard
som fastställts av ett nationellt standardiseringsorgan, e) IKT-standard: en standard inom
området informations- och kommunikationsteknik. 2. europeisk standardiseringsprodukt:
varje teknisk specifikation som inte är en europeisk standard, som antagits av
ett europeiskt standardiseringsorgan för upprepad eller fortlöpande tillämpning
och som inte är tvingande. 3. utkast till standard: ett
dokument med texten till tekniska specifikationer för ett visst ämne, som är
avsett att antas enligt det relevanta standardiseringsförfarandet, i den
utformning som dokumentet har efter det förberedande arbetet och vid
remissförfarandet. 4. teknisk specifikation: en
specifikation som ingår i ett dokument som fastställer något av följande: a) De egenskaper som krävs av en produkt,
exempelvis kvalitetsnivåer, prestanda, driftskompatibilitet, säkerhet eller
dimensioner, inbegripet sådana krav som avser varubeteckning, terminologi,
symboler, provning och provningsmetoder, förpackning, märkning eller
etikettering samt förfaranden för bedömning av överensstämmelse. b) Produktionsmetoder och processer för de
jordbruksprodukter som avses i artikel 38.1 i EUF-fördraget, för produkter
avsedda att konsumeras av människor eller djur samt läkemedel, liksom
produktionsmetoder och processer för andra produkter om de påverkar dessa
produkters egenskaper. c) De krav man kan ställa på en tjänst,
exempelvis kvalitetsnivå, prestanda, driftskompatibilitet, säkerhet, inbegripet
krav på leverantören om att ställa uppgifter till tjänstemottagarnas förfogande
i enlighet med artikel 22.1–22.3 i direktiv 2006/123/EG. d) Metoder och kriterier för bedömning av
byggprodukters prestanda enligt artikel 2.1 i Europaparlamentets och
rådets förordning (EU) nr 305/2011 av den 9 mars 2011 om
fastställande av harmoniserade villkor för saluföring av byggprodukter och om
upphävande av rådets direktiv 89/106/EEG[31],
i förhållande till deras väsentliga egenskaper. 5. produkt: alla industriellt
framställda produkter och alla jordbruksprodukter, inklusive fiskprodukter. 6. tjänst: prestation som utövas
av egenföretagare, i regel mot ersättning, enligt artikel 57 i fördraget. 7. europeiskt standardiseringsorgan:
en organisation som avses i bilaga I. 8. internationellt
standardiseringsorgan: Internationella standardiseringsorganisationen
(ISO), Internationella elektrotekniska kommissionen (IEC) och Internationella
teleunionen (ITU). Kapitel II
Insyn och delaktighet Artikel 3
Insyn i standardiseringsorganens arbetsprogram 1.
Minst en gång om året ska varje europeiskt och
nationellt standardiseringsorgan fastställa ett arbetsprogram. Arbetsprogrammet
ska innehålla information om standarder och europeiska
standardiseringsprodukter som organisationen avser att utarbeta eller ändra,
som den utarbetar eller ändrar och som den har antagit under föregående period,
såvida det inte rör sig om en identisk eller likvärdig överföring av en
internationell eller europeisk standard. 2.
I arbetsprogrammet ska för varje standard och
europeisk standardiseringsprodukt följande anges: a) ämnesområde, b) vilket stadium man hunnit till i utarbetandet
av standarderna och de europeiska standardiseringsprodukterna, c) hänvisningar till eventuella
internationella standarder som använts som utgångspunkt. 3.
Varje europeiskt och nationellt
standardiseringsorgan ska göra sitt arbetsprogram tillgängligt på sin webbplats
eller på någon annan offentligt tillgänglig webbplats, och dessutom ska ett
meddelande om förekomsten av arbetsprogrammet offentliggöras i en nationell
eller, i förekommande fall, europeisk publikation över
standardiseringsverksamhet. 4.
Senast när arbetsprogrammet offentliggörs ska varje
europeiskt och nationellt standardiseringsorgan underrätta övriga europeiska
och nationella standardiseringsorgan och kommissionen om att arbetsprogrammet
föreligger. 5.
Nationella standardiseringsorgan får inte invända
mot att ett ämne för standardisering innefattas i ett europeiskt
standardiseringsorgans arbetsprogram. Artikel 4
Insyn i standarder 1.
De europeiska och nationella
standardiseringsorganen ska på begäran översända utkast till nationella
standarder, europeiska standarder och europeiska standardiseringsprodukter till
andra europeiska och nationella standardiseringsorgan och till kommissionen. 2.
De europeiska och nationella
standardiseringsorganen ska utan dröjsmål besvara och ta vederbörlig hänsyn
till eventuella synpunkter på utkasten som de får från andra europeiska och
nationella standardiseringsorgan och från kommissionen. 3.
Nationella standardiseringsorgan ska se till att a) utkast till standarder offentliggörs på
ett sätt som gör det möjligt för parter etablerade i andra medlemsstater att
lämna synpunkter, och b) tillåta andra nationella
standardiseringsorgan att delta passivt eller aktivt i planerad verksamhet
genom att skicka en observatör. Artikel 5
Berörda parters deltagande i det europeiska standardiseringsarbetet 1.
De europeiska standardiseringsorganen ska se till
att små och medelstora företag, konsumentorganisationer och miljö- och
samhällsaktörer företräds på ett adekvat sätt, bland annat genom de
organisationer som anges i bilaga III, på politisk beslutsnivå och minst i
följande etapper av utarbetandet av europeiska standarder och europeiska
standardiseringsprodukter: a) Förslag och godkännande av nya
arbetsuppgifter. b) Teknisk diskussion av förslag. c) Inlämning av synpunkter på utkast. d) Översyn av befintliga europeiska
standarder och europeiska standardiseringsprodukter. e) Spridning av och ökning av medvetenheten
om europeiska standarder och europeiska standardiseringsprodukter. 2.
De europeiska standardiseringsorganen ska se till
att företag, forskningscentrum och universitet samt andra juridiska personer är
tillräckligt väl företrädda på teknisk nivå i standardiseringsverksamhet som
gäller ett framväxande område med betydande politisk eller tekniskt innovativ
betydelse, om berörda juridiska personer deltagit i ett projekt som har samband
med området och finansieras av unionen inom ett flerårigt arbetsprogram för
verksamhet inom forskning och teknisk utveckling. Kapitel III
Europeiska standarder och europeiska standardiseringsprodukter som stöder
unionens lagstiftning och politik Artikel 6
Kommissionens arbetsprogram för europeisk standardisering 1.
Kommissionen ska anta ett årligt arbetsprogram för
europeisk standardisering där det ska anges vilka europeiska standarder och
europeiska standardiseringsprodukter som kommissionen har för avsikt att begära
från de europeiska standardiseringsorganen enligt artikel 7. 2.
I det arbetsprogram för europeisk standardisering
som avses i punkt 1 ska det anges vilka specifika mål och policyer för
europeiska standarder och andra europeiska standardiseringsprodukter som
kommissionen har för avsikt att begära från de europeiska
standardiseringsorganen. I brådskande fall kan kommissionen utfärda begäranden
utan att ange det på förhand. Artikel 7
Begäranden om standardisering riktade till europeiska standardiseringsorgan 1.
Kommissionen får begära att ett eller flera
europeiska standardiseringsorgan utarbetar utkast till en europeisk standard
eller en europeisk standardiseringsprodukt inom en viss tidsfrist. De ska vara
marknadsdrivna, ta hänsyn till allmänintresset och bygga på samförstånd. 2.
Det relevanta europeiska standardiseringsorganet
ska, inom en månad från mottagandet, ange om de godtar den begäran som avses i
punkt 1. 3.
Kommissionen ska, inom tre månader från mottagandet
av det godkännande som avses i punkt 2, underrätta det relevanta
europeiska standardiseringsorganet om beviljade av bidrag för att utarbeta en
europeisk standard eller en europeisk standardiseringsprodukt. 4.
De europeiska standardiseringsorganen ska
underrätta kommissionen om den verksamhet som genomförs för att utarbeta de
dokument som avses i punkt 1. Artikel 8
Invändningar mot harmoniserade standarder 1. Om en medlemsstat anser att
en harmoniserad standard inte helt uppfyller de krav den ska omfatta och som
fastställs i relevant unionslagstiftning ska den informera kommissionen om
detta. 2. Om kommissionen anser att de
invändningar som avses i punkt 1 är berättigade ska den besluta följande: a) Att inte offentliggöra hänvisningar till
den berörda harmoniserade standarden i Europeiska unionens officiella
tidning eller att offentliggöra dem med restriktioner. b) Att behålla hänvisningar med
restriktioner till den berörda harmoniserade standarden i Europeiska
unionens officiella tidning eller att dra tillbaka dem. 3. Kommissionen ska underrätta
det berörda europeiska standardiseringsorganet om det beslut som avses i
punkt 2 och, om så krävs, begära en översyn av de berörda harmoniserade
standarderna. 4. Det beslut som avses i punkt
2 a ska antas i enlighet med det rådgivande förfarande som avses i
artikel 18.2. 5. Det beslut som avses i punkt
2 b ska antas i enlighet med det granskningsförfarande som avses i
artikel 18.3. Kapitel IV
Standarder på IKT-området Artikel 9
Erkännande av tekniska specifikationer på IKT-området Antingen på förslag från en myndighet som
avses i direktiv 2004/18/EG eller på eget initiativ kan kommissionen besluta
att erkänna tekniska specifikationer som inte är nationella, europeiska eller
internationella standarder och som uppfyller kraven i bilaga II som
IKT-standarder. Artikel 10
Användning av IKT-standarder i offentlig upphandling De IKT-standarder som avses i artikel 9
ska utgöra gemensamma tekniska specifikationer enligt direktiven 2004/17/EG och
2004/18/EG samt förordning (EG) nr 2342/2002. Kapitel V
Finansiering av europeisk standardisering Artikel 11
Unionens finansiering av europeiska standardiseringsorgan 1. Finansiering från unionen får
beviljas till europeiska standardiseringsorgan för följande standardiseringsverksamheter: a) Utarbetande och översyn av europeiska
standarder och europeiska standardiseringsprodukter som krävs för att stödja
unionens politik och lagstiftning. b) Kontroll av kvaliteten hos europeiska
standarder och europeiska standardiseringsprodukter samt deras överensstämmelse
med motsvarande unionslagstiftning och unionspolitik. c) Verksamhet som förbereder eller
kompletterar den europeiska standardiseringen, däribland undersökningar,
samarbete, seminarier, utvärderingar, jämförande analyser, forskning,
laboratoriearbete, prov som sker i samarbete mellan olika laboratorier,
bedömningar av överensstämmelse och åtgärder för att se till att det går
snabbare att utarbeta och se över europeiska standarder och europeiska
standardiseringsprodukter. d) Verksamhet vid de europeiska
standardiseringsorganens centralsekretariat, inklusive utarbetande av policy,
samordning av standardiseringsverksamhet, genomförande av tekniskt arbete och
tillhandahållande av information till berörda parter. e) Vid behov, översättning av europeiska
standarder och europeiska standardiseringsprodukter som används som stöd för
unionspolitik och unionslagstiftning till andra av unionens officiella språk än
de europeiska standardiseringsorganens arbetsspråk eller, i vederbörligen motiverade
fall, till andra språk än unionens officiella språk. f) Sammanställande av information för att
förklara, tolka och förenkla europeiska standarder och europeiska
standardiseringsresultat, bland annat sammanställande av användarvägledningar,
information om bästa metoder och medvetandehöjande åtgärder. g) Verksamhet vars mål är att genomföra
program för tekniskt stöd och samarbete med tredjeländer samt främjande och
utnyttjande av det europeiska systemet för standardisering och av europeiska
standarder och europeiska standardiseringsresultat hos berörda parter inom
unionen och på internationell nivå. 2. Unionen kan även finansiera a) nationella standardiseringsorgan, för
standardiseringsverksamhet som avses i punkt 1 och som de genomför
tillsammans med de europeiska standardiseringsorganen, b) andra organisationer som fått i uppdrag
att utföra sådant samarbete som avses i punkt 1 a, c och g, i
samarbete med de europeiska standardiseringsorganen. Artikel 12
Unionens finansiering av andra europeiska organisationer Unionen får bevilja finansiering till de
organisationer som avses i bilaga III för följande verksamheter: a) Driften av organisationerna och deras
verksamheter som rör europeiskt och internationellt standardiseringsarbete,
bland annat tekniskt arbete och tillhandahållande av information till medlemmar
och andra berörda parter. b) Juridisk och teknisk sakkunskap, bland
annat studier, i samband med bedömning av behovet av och utveckling av
europeiska standarder och europeiska standardiseringsprodukter. c) Deltagande i tekniskt arbete i samband
med utarbetande och översyn av europeiska standarder och europeiska
standardiseringsprodukter som är nödvändiga och lämpliga för att stödja
unionens politik och lagstiftning. d) Kontroll av kvalitet och överensstämmelse
med motsvarande unionslagstiftning och unionspolitik, europeiska standarder och
europeiska standardiseringsprodukter. e) Främjande av europeiska standarder och
europeiska standardiseringsprodukter samt av information om och användning av
standarder hos berörda parter och små och medelstora företag. Artikel 13
Finansieringsbestämmelser 5.
Unionens finansiering ska tillhandahållas i
följande former: a) Bidrag utan någon ansökningsomgång eller
avtal efter förfaranden för offentlig upphandling, till i) europeiska standardiseringsorgan, för
att bedriva de verksamheter som avses i artikel 11.1, ii) organ som avses i en grundläggande
rättsakt enligt artikel 49 i förordning (EG, Euratom) nr 1605/2002,
för att i samarbete med de europeiska standardiseringsorganen genomföra det
arbete som avses i artikel 11.1 c i den här förordningen. b) Bidrag efter inbjudan att lämna förslag,
eller avtal efter förfaranden för offentlig upphandling, till andra
organisationer som avses i artikel 11.2 b för att i samarbete med
europeiska standardiseringsorgan i) utarbeta och se över europeiska
standarder och europeiska standardiseringsprodukter enligt artikel 11.1 a, ii) genomföra de förberedelser eller den
komplettering som avses i artikel 11.1 c, iii) genomföra de verksamheter som avses i
artikel 11.1 g. c) Bidrag efter inbjudan att lämna förslag,
till de organisationer som avses i bilaga III för att genomföra sådana
verksamheter som avses i artikel 12. 6.
Verksamhet som bedrivs av de organisationer som
avses i punkt 1 får finansieras med a) bidrag till insatser, b) administrationsbidrag för de europeiska
standardiseringsorganen och de organisationer som avses i bilaga III, i
enlighet med bestämmelserna i förordning (EG, Euratom) nr 1605/2002.
Administrationsbidrag ska, om de förnyas, inte automatiskt trappas ned. 7.
Kommissionen ska fastställa de
finansieringsbestämmelser som avses i punkterna 1 och 2, beloppen för
bidragen samt, i förekommande fall, den högsta procentsatsen för finansieringen
per typ av verksamhet. 8.
Utom i vederbörligen motiverade fall ska bidrag
till sådan standardiseringsverksamhet som avses i artikel 11.1 a och
b betalas ut i form av schablonbelopp, när följande villkor är uppfyllda: a) De europeiska standarder eller europeiska
standardiseringsprodukter som begärts av kommissionen enligt artikel 7
antas eller ses över inom en period som inte överstiger den som anges i begäran
enligt artikel 7. b) De små och medelstora företagen,
konsumentorganisationerna och miljö- och samhällsaktörer är tillräckligt väl
företrädda inom det europeiska standardiseringsarbetet, i enlighet med
artikel 5.1. 9.
De gemensamma samarbetsmålen och de administrativa
och finansiella villkoren för de bidrag som beviljas europeiska
standardiseringsorgan och de organisationer som avses i bilaga III ska
definieras i ramavtal om partnerskap som undertecknas av kommissionen och dessa
organisationer i enlighet med förordning (EG, Euratom) nr 1605/2002 och
förordning (EG, Euratom) nr 2342/2002. Kommissionen ska underrätta
Europaparlamentet och rådet om ingåendet av dessa avtal. Artikel 14
Förvaltning De anslag som budgetmyndigheten fastställer
för finansiering av standardiseringsverksamheten får också täcka administrativa
utgifter som avser förberedelser, övervakning, kontroll, revision och utvärdering
som är direkt nödvändiga för att genomföra artiklarna 11, 12 och 13,
inklusive undersökningar, möten, information och publiceringar, utgifter för
datanät för utbyte av information samt andra utgifter för administrativt och
tekniskt stöd som kommissionen kan använda i standardiseringsverksamheten. Artikel 15
Skydd av unionens ekonomiska intressen 1.
Vid genomförandet av den verksamhet som finansieras
i enlighet med denna förordning ska kommissionen se till att unionens
ekonomiska intressen tillvaratas genom åtgärder som förebygger bedrägeri,
korruption och annan olaglig verksamhet, genom effektiva kontroller och genom
återkrav av felaktigt utbetalda belopp samt, när oegentligheter konstateras,
genom tillämpning av effektiva, proportionella och avskräckande sanktioner i
enlighet med förordning (EG, Euratom) nr 2988/95, förordning (Euratom, EG)
nr 2185/96 och förordning (EG) nr 1073/1999. 2.
För sådan unionsverksamhet som finansieras i
enlighet med denna förordning ska begreppet oegentlighet i artikel 1.2 i
förordning (EG, Euratom) nr 2988/95 avse varje överträdelse av en
bestämmelse i unionslagstiftningen eller åsidosättande av en avtalsenlig
skyldighet som är följden av en ekonomisk aktörs handling eller underlåtenhet
och som genom en otillbörlig utgift inverkar eller skulle kunna inverka menligt
på unionens allmänna budget eller andra budgetar som den förvaltar. 3.
I överenskommelser och avtal som följer av denna
förordning ska det föreskrivas att kommissionen eller en av kommissionen
bemyndigad företrädare ska svara för uppföljning och ekonomisk kontroll och att
revisionsrätten ska svara för revisioner, i förekommande fall på plats. Kapitel VI
Delegerade akter, kommitté och rapportering Artikel 16
Delegerade akter Kommissionen ska ha befogenhet att anta
delegerade akter i enlighet med artikel 17 om ändringar av bilagorna, för a) att uppdatera förteckningen över
europeiska standardiseringsorgan i bilaga I, b) att anpassa kriterierna för erkännande av
de standarder inom IKT-området som anges i bilaga II till den tekniska
utvecklingen, c) att anpassa kriterierna för de
organisationer som företräder små och medelstora företag och de samhällsaktörer
som anges i bilaga III till vidare utveckling när det gäller deras
icke-vinstdrivande karaktär och representativitet. Artikel 17
Delegering 1.
Befogenhet att anta delegerade akter ges till
kommissionen enligt de villkor som anges i denna artikel. 2.
Den delegering av befogenhet som avses i
artikel 16 ska ske på obestämd tid från och med den 1 januari 2013. 3.
Den delegering av befogenhet som avses i
artikel 16 får när som helst återkallas av Europaparlamentet eller rådet.
Ett beslut om återkallande innebär att delegeringen av de befogenheter som
anges i beslutet upphör att gälla. Beslutet får verkan dagen efter det att det har
offentliggjorts i Europeiska unionens officiella tidning eller vid ett
senare datum som anges i beslutet. Det påverkar inte giltigheten av de
delegerade akter som redan trätt i kraft. 4.
Så snart kommissionen antar en delegerad akt ska
den samtidigt delge Europaparlamentet och rådet denna. 5.
En delegerad akt som antas i enlighet med
artikel 16 ska endast träda i kraft om varken Europaparlamentet eller
rådet inom en period på två månader från delgivningsdagen har invänt mot den
delegerade akten eller om både Europaparlamentet och rådet före utgången av
denna period har underrättat kommissionen om att de har beslutat att inte
invända. Denna period ska förlängas med två månader på begäran av
Europaparlamentet eller rådet. Artikel 18
Kommittéförfarande 1.
Kommissionen ska biträdas av en kommitté. Denna ska
vara en kommitté enligt förordning (EU) nr 182/2011. 2.
När hänvisning görs till denna punkt ska
artikel 4 i förordning (EU) nr 182/2011 tillämpas. 3.
När hänvisning görs till denna punkt ska
artikel 5 i förordning (EU) nr 182/2011 tillämpas. 4.
Om kommitténs yttrande ska erhållas genom
skriftligt förfarande ska detta förfarande avslutas utan resultat inom
tidsgränsen för avgivande av ett yttrande, om ordföranden för kommittén
beslutar detta eller om en enkel majoritet av kommitténs medlemmar begär detta. Artikel 19
Rapporter 1.
De europeiska standardiseringsorganen ska överlämna
en årlig rapport om genomförandet av denna förordning till kommissionen.
Rapporten ska innehålla närmare uppgifter om a) genomförandet av artiklarna 4, 5, 6, 11
och 13, b) hur små och medelstora företag,
konsumentorganisationer samt miljö- och samhällsaktörer är företrädda i de
nationella standardiseringsorganen. 2.
De organisationer som avses i bilaga III som
mottagit finansiering enligt denna förordning ska överlämna en årlig rapport om
sin verksamhet till kommissionen. Rapporten ska bland annat innehålla närmare
information om dessa organisationers medlemmar och om sådana verksamheter som
avses i artikel 12. 3.
Senast den 31 december 2015 och vart femte år
därefter ska kommissionen lägga fram en rapport för Europaparlamentet och rådet
om genomförandet av denna förordning. Rapporten ska innehålla en utvärdering av
hur relevanta den standardiseringsverksamhet som får finansiering från unionen
är i förhållande till unionens politik och lagstiftning. Kapitel VII
Slutbestämmelser Artikel 20
Ändringar 1.
Följande bestämmelser ska utgå: a) Artikel 6.1 i direktiv 89/686/EEG. b) Artikel 5 i direktiv 93/15/EEG. c) Artikel 6.1 i direktiv 94/9/EG. d) Artikel 6.1 i direktiv 94/25/EG. e) Artikel 6.1 i direktiv 95/16/EG. f) Artikel 6 i direktiv 97/23/EG. g) Artikel 14 i direktiv 2004/22/EG. h) Artikel 8.4 i direktiv 2007/23/EG. i) Artikel 6 i direktiv 2009/105/EG. j) Artikel 7 i direktiv 2009/23/EG. 2.
Direktiv 98/34/EG ska ändras på följande sätt: a) Punkterna 6–10 i artikel 1 och
artiklarna 2, 3 och 4 ska utgå. b) I artikel 6.1 ska frasen ”med
företrädare för de i bilagorna I och II upptagna standardiseringsorganen”
utgå. c) I artikel 6.3 ska första
strecksatsen utgå. d) I artikel 6.4 ska punkterna a, b och
e utgå. e) I artikel 11 ska andra meningen
ersättas med följande mening: ”Kommissionen ska offentliggöra årlig statistik
över anmälningar som inkommit i Europeiska unionens officiella tidning.” f) Bilagorna I och II ska utgå. Artikel 21
Nationella standardiseringsorgan Medlemsstaterna ska informera kommissionen om
sina standardiseringsorgan. Kommissionen ska offentliggöra en förteckning
över nationella standardiseringsorgan och uppdateringar av den förteckningen i Europeiska
unionens officiella tidning. Artikel 22
Övergångsbestämmelser I unionsakter som föreskriver en förutsatt
överensstämmelse med väsentliga krav genom tillämpningen av harmoniserade
standarder som antagits i enlighet med direktiv 98/34/EG, ska hänvisningar till
direktiv 98/34/EG tolkas som hänvisningar till denna förordning, utom
hänvisningar till den kommittén som inrättas genom artikel 5 i direktiv
98/34/EG. Om andra unionsakter innehåller bestämmelser
om ett förfarande för invändning mot harmoniserade standarder ska
artikel 8 i denna förordning inte tillämpas på den akten. Artikel 23
Upphävande Besluten nr 1673/2006/EG och 87/95/EEG
ska upphöra att gälla. Hänvisningar till de upphävda besluten ska
tolkas som hänvisningar till denna förordning. Artikel 24
Ikraftträdande Denna förordning träder i kraft den tjugonde
dagen efter det att den har offentliggjorts i Europeiska unionens officiella
tidning. Den ska tillämpas från och med den
1 januari 2013. Denna förordning är till alla delar
bindande och direkt tillämplig i alla medlemsstater. Utfärdad i Bryssel den På Europaparlamentets vägnar På
rådets vägnar Ordförande Ordförande
BILAGA I EUROPEISKA
STANDARDISERINGSORGAN 1. CEN – European Committee for
Standardisation (europeiska standardiseringskommittén) 2. Cenelec – European Committee for
Electrotechnical Standardisation (europeiska kommittén för elektroteknisk
standardisering) 3. ETSI – European
Telecommunications Standards Institute (europeiska institutet för
telekommunikationsstandarder) BILAGA II KRAV
FÖR ERKÄNNANDE AV TEKNISKA SPECIFIKATIONER INOM IKT-OMRÅDET 1. De tekniska specifikationerna
har acceptans på marknaden och den praktiska tillämpningen av dem hindrar inte
driftskompatibiliteten med den praktiska tillämpningen av befintliga europeiska
och internationella standarder. Acceptans på marknaden kan visas genom
praktiska exempel från olika försäljare på tillämpningar som överensstämmer med
de tekniska specifikationerna. 2. De tekniska specifikationerna
har utarbetats av en icke-vinstdrivande organisation som är en
branschorganisation, näringslivs- eller handelssammanslutning eller annan
medlemsorganisation som inom sitt fackområde utarbetar standarder inom
IKT-området och inte är ett europeiskt, nationellt eller internationellt
standardiseringsorgan, genom processer som uppfyller följande kriterier: a) Öppenhet: de tekniska specifikationerna har utarbetats på
grundval av en öppen beslutsprocess som är tillgänglig för alla aktörer på den
eller de marknader som påverkas av standarden. b) Samförstånd: standardiseringen bygger på samarbete och
samförstånd och gynnar inte någon särskild part. Samförstånd innebär en allmän
överenskommelse som kännetecknas av frånvaro av långvarigt motstånd mot
väsentliga element från någon viktig part och av en process som försöker ta
hänsyn till alla berörda parters åsikter och jämka samman motstridiga argument.
Samförstånd kräver inte enhällighet. c) Insyn: i) All information om tekniska
diskussioner och beslut har arkiverats och identifierats. ii) Information om (ny) standardiseringsverksamhet
har tillkännagivits brett via lämpliga, lättillgängliga kanaler. iii) För att uppnå balans eftersträvas
medverkan från alla kategorier av berörda parter. iv) De berörda parternas synpunkter har
beaktats. 3. De tekniska specifikationerna
återspeglar följande krav: a) Underhåll: Fortlöpande stöd för och
underhåll av offentliggjorda specifikationer garanteras under lång tid. b) Tillgänglighet: Specifikationerna är
offentligt tillgängliga för tillämpning och användning på skäliga villkor (t.ex.
mot en skälig avgift eller gratis). c) Immateriella rättigheter: De immateriella
rättigheter som krävs för att tillämpa specifikationerna har licensierats till
sökande på rättvisa, rimliga och icke-diskriminerande villkor, vilket kan
innebära att rättighetsinnehavaren väljer att licensera väsentligt material
utan ersättning. d) Relevans: i) Specifikationerna är verkningsfulla och
relevanta. ii) Specifikationer måste tillgodose
marknadens behov och krav på tillsyn. e) Neutralitet och stabilitet: i) Specifikationerna är i möjligaste mån
inriktade på prestanda istället för konstruktionsegenskaper eller
beskrivningar. ii) Specifikationerna snedvrider inte
marknaden och begränsar inte marknadsaktörernas möjligheter att utifrån
specifikationerna utveckla konkurrens och innovation. iii) Specifikationerna bygger på avancerad
vetenskaplig och teknisk utveckling. f) Kvalitet: i) Kvaliteten och detaljnivån är
tillräcklig för att det ska gå att ta fram en rad konkurrerande tillämpningar
av kompatibla varor och tjänster. ii) Standardiserade gränssnitt får inte
döljas eller kontrolleras av någon annan än de organisationer som antog de
tekniska specifikationerna. BILAGA III EUROPEISKA
ORGANISATIONER SOM FÖRETRÄDER BERÖRDA PARTER a) En europeisk organisation som företräder
små och medelstora företag i samband med europeisk standardiseringsverksamhet
och som i) är icke-statlig och icke-vinstdrivande, ii) har som stadgeenligt mål och verksamhet
att företräda de små och medelstora företagens intressen inom standardiseringsprocessen
på europeisk nivå, iii) har getts befogenhet av
icke-vinstdrivande organisationer som företräder små och medelstora företag i
minst två tredjedelar av medlemsstaterna att företräda små och medelstora
företags intressen inom standardiseringsprocessen på europeisk nivå. b) En europeisk organisation som
företräder konsumenterna i samband med europeisk standardiseringsverksamhet och
som i) är icke-statlig, icke-vinstdrivande och
oberoende av industri, handel och företag och andra motstridiga intressen, ii) har som stadgeenligt mål och verksamhet
att företräda konsumentintressen inom standardiseringsprocessen på europeisk
nivå, iii) har getts befogenhet av nationella
icke-vinstdrivande konsumentorganisationer i minst två tredjedelar av medlemsstaterna
att företräda konsumentintressen inom standardiseringsprocessen på europeisk
nivå. c) En europeisk organisation som
företräder miljöintressen i samband med europeisk standardiseringsverksamhet
och som i) är icke-statlig, icke-vinstdrivande och
oberoende av industri, handel och företag och andra motstridiga intressen, ii) har som stadgeenligt mål och verksamhet
att företräda miljöintressen inom standardiseringsprocessen på europeisk nivå, iii) har getts befogenhet av nationella
icke-vinstdrivande miljöorganisationer i minst två tredjedelar av
medlemsstaterna att företräda miljöintressen inom standardiseringsprocessen på
europeisk nivå. d) En europeisk organisation som
företräder samhällsintressen i samband med europeisk standardiseringsverksamhet
och som i) är icke-statlig, icke-vinstdrivande och
oberoende av industri, handel och företag och andra motstridiga intressen, ii) har som stadgeenligt mål och verksamhet
att företräda samhällsintressen inom standardiseringsprocessen på europeisk
nivå, iii) har getts befogenhet av nationella
icke-vinstdrivande samhällsorganisationer i minst två tredjedelar av
medlemsstaterna att företräda samhällsintressen inom standardiseringsprocessen
på europeisk nivå. FINANSIERINGSÖVERSIKT
FÖR RÄTTSAKT 1. GRUNDLÄGGANDE UPPGIFTER OM FÖRSLAGET
ELLER INITIATIVET 1.1. Förslagets eller initiativets beteckning 1.2. Berörda
politikområden i den verksamhetsbaserade förvaltningen och budgeteringen 1.3. Typ
av förslag eller initiativ 1.4. Mål 1.5. Motivering
till förslaget eller initiativet 1.6. Tid
under vilken åtgärden kommer att pågå respektive påverka resursanvändningen 1.7. Planerad
metod för genomförandet 2. FÖRVALTNING 2.1. Bestämmelser
om uppföljning och rapportering 2.2. Administrations-
och kontrollsystem 2.3. Åtgärder
för att förebygga bedrägeri och oegentligheter/oriktigheter 3. BERÄKNADE BUDGETKONSEKVENSER AV
FÖRSLAGET ELLER INITIATIVET 3.1. Berörda
rubriker i den fleråriga budgetramen och budgetrubriker i den årliga budgetens
utgiftsdel 3.2. Beräknad
inverkan på utgifterna 3.2.1. Sammanfattning av
den beräknade inverkan på utgifterna 3.2.2. Beräknad inverkan på
driftsanslagen 3.2.3. Beräknad inverkan på
de administrativa anslagen 3.2.4. Förenlighet med den
gällande fleråriga budgetramen 3.2.5. Bidrag från tredje
part 3.3. Beräknad inverkan på
inkomsterna FINANSIERINGSÖVERSIKT
FÖR RÄTTSAKT
1.
GRUNDLÄGGANDE UPPGIFTER OM FÖRSLAGET
1.1.
Förslagets beteckning
Förslag till Europaparlamentets och rådets
förordning om europeisk standardisering och om ändring av rådets direktiv
89/686/EEG och 93/15/EEG samt av Europaparlamentets och rådets direktiv
94/9/EG, 94/25/EG, 95/16/EG, 97/23/EG, 98/34/EG, 2004/22/EG, 2007/23/EG,
2009/105/EG och 2009/23/EG.
1.2.
Berörda politikområden i den verksamhetsbaserade
förvaltningen och budgeteringen[32]
Avdelning 2 – Näringsliv – Kapitel 02 03: Den inre
marknaden för varor och tjänster
1.3.
Typ av förslag
Förslaget rör en utvidgning av en befintlig
åtgärd. De belopp som anges i denna finansieringsöversikt
påverkar inte kommissionens kommande förslag till flerårig budgetram för
perioden efter 2013. Kommissionen kommer att
föreslå anslag för denna åtgärd i samband med det årliga budgetförfarandet. Denna finansieringsöversikt gäller därför bara ett
år (2013).
1.4.
Mål
1.4.1.
Fleråriga strategiska mål för kommissionen som
förslaget är avsett att bidra till
1a. Konkurrenskraft för tillväxt och
sysselsättning
1.4.2.
Specifika mål eller verksamheter inom den
verksamhetsbudgeterade förvaltningen och budgeteringen som berörs
Specifikt mål nr 1 Fortlöpande se över befintlig lagstiftning för den
inre marknaden och föreslå ny lagstiftning och andra åtgärder i tillämpliga
fall.
1.4.3.
Verkan eller resultat som förväntas
Förslaget ger en allmän ram för europeisk
standardisering. Det innehåller ett antal element utan budgetpåverkan (t.ex.
samarbete mellan europeiska standardiseringsorgan, nationella
standardiseringsorgan och kommissionen) och den rättsliga grunden för
finansiering av en del av den standardiseringsverksamhet som utförs av de
europeiska standardiseringsorganen CEN, Cenelec och ETSI (nedan kallade europeiska
standardiseringsorgan) samt den rättsliga grunden för ekonomiskt stöd till
europeiska organisationer som företräder små och medelstora företags intressen
samt konsument-, miljö- och samhällsintressen. Finansiering av en del av det europeiska
standardiseringssystemet genom de europeiska standardiseringsorganen är
avgörande för den inre marknaden och bör fortsätta. Systemet bör dock bli mer
effektivt. För det första vidtas åtgärder för att det ska gå snabbare att fastställa
europeiska standarder på kommissionens begäran. Finansiella instrument kommer
att användas för att uppmuntra de europeiska standardiseringsorganen att mer
aktivt söka samförstånd i tvistefrågor och att se över vissa interna
förfaranden. För det andra innebär detta förslag en förskjutning mot ett
betydligt enklare, snabbare och mer stabilt upplägg för att det ekonomiska stöd
som beviljas av EU ska bli effektivare. Väsentligt enklare och mindre
byråkratiska bestämmelser minskar den administrativa bördan på operativa
tjänster och stödmottagare. Denna börda hindrar organisationerna från att
använda sina resurser på politiska mål och leverans i rätt tid och skapar
samtidigt en onödigt tung byråkrati för de europeiska standardiseringsorganen.
Förslaget innebär en reform av finansieringen av de europeiska
standardiseringsorganen genom att en möjlighet införs att gradvis övergå till
ett resultatbaserat system som bygger på definition av överenskomna indikatorer
och mål (utdata och resultat) och en förenkling av schablonbeloppen, som är
tydligt skilt från alla verifieringar av faktiska genomförandekostnader. Det ekonomiska stödet till europeiska
organisationer som företräder små- och medelstora företag, konsumenter,
miljöintressen och samhällsintressen bör också fortsätta. Hittills har dessa
finansierats genom olika program, varav de flesta löper ut den 31 december
2013. Därför är det lämpligt att förenkla dessa stödprogram och låta dem bygga
på samma rättsliga grund. Kriterierna för stödberättigande, villkoren för
användning och typen av ekonomiskt stöd följer och är anpassade till de
särskilda behoven hos motsvarande intressegrupp. Administrationsbidragen kan
t.ex. ges till en europeisk organisation per ekonomiskt område eller
samhällssektor. Principen med gradvis nedtrappning av
administrationsbidrag som inte är schablonbidrag enligt artikel 113 i
budgetförordningen gäller inte de europeiska standardiseringsorganen enligt
Europaparlamentets och rådets beslut nr 1673/2006/EG av den
24 oktober 2006 om finansiering av europeisk standardisering. Detta
undantag bör behållas i framtiden. Dessutom är avsikten med administrationsbidragen
att de ska ge tillfälligt stöd till en organisation för att den ska kunna bli
ekonomiskt oberoende på längre sikt. Nedtrappningen skulle dock strida mot den
EU-politik enligt vilken små och medelstora företags och samhällsaktörers
ställning måste stärkas för att de ska bli delaktiga i det europeiska
standardiseringssystemet. Om det sannolika scenariot med fler europeiska
standarder i framtiden blir verklighet kommer arbetsbördan för organisationer
som företräder små och medelstora företag och samhällsaktörer inom det
europeiska standardiseringssystemet att öka. Dessa organisationer har en
permanent roll som är avgörande för EU:s verksamhet och politik på grund av det
sammanhang inom vilket de verkar och deras stadgeenliga mål. Det är viktigt för
den europeiska standardiseringens utveckling att fortsätta att främja och
uppmuntra aktivt deltagande av europeiska organisationer som företräder små och
medelstora företag och konsumenter samt miljö- och samhällsintressen. Dessa
organisationers syfte är av allmänt europeiskt intresse och, tack vare det
särskilda mandat som de fått av nationella icke-vinstdrivande organisationer
eller genom att de är de enda företrädarna för de små och medelstora företagens
och samhällsaktörernas intressen, utgör de ett europeiskt nätverk som
företräder icke-vinstdrivande organisationer i medlemsstaterna och som främjar
principer och strategier som överstämmer med målen i fördragen. På grund av det
sammanhang inom vilket de verkar och deras stadgeenliga mål har dessa
organisationer som företräder små och medelstora företag, konsumenter samt
miljö- och samhällsintressen inom den europeiska standardiseringen en permanent
roll att spela som är nödvändig för unionens verksamhet och politik. Dessutom
tar det mellan ett och tre år att utarbeta en standard, vilket kräver ett
långsiktigt engagemang i den tekniska processen. Ett pågående och aktivt
deltagande i en teknisk kommitté eller arbetsgrupp kräver en stor tidsinsats
över en längre period. Därför måste undantaget från nedtrappningsprincipen
utökas till att gälla utvalda europeiska organisationer som företräder små och
medelstora företag, konsumenter, miljöintressen och samhällsintressen.
1.4.4.
Indikatorer för bedömning av resultat eller verkan
(1) Antalet europeiska standarder som antas
av de europeiska standardiseringsorganen på kommissionens begäran. (2) Tiden mellan de europeiska
standardiseringsorganisationernas godtagande av begäran om ett utkast till en
europeisk standard och det formella antagandet av standarden. (3) Den faktiska deltagandefrekvensen för de
europeiska organisationer som företräder små och medelstora företag,
konsumenter, miljöintressen och samhällsintressen i den europeiska
standardiseringsprocessen. (4) De faktiska förändringarna av
standardiseringens struktur och styrning och förändringarnas inverkan på
antalet antagna standarder, tidsåtgången för att fastställa standarder och
deltagandet från de europeiska organisationer som företräder små och medelstora
företag samt konsument-, miljö- och samhällsintressen inom den europeiska
standardiseringsprocessen.
1.5.
Motivering till förslaget
1.5.1.
Behov som ska
tillgodoses på kort eller lång sikt
De behov förslaget ska tillgodose kan sammanfattas
enligt följande: 1) Europeisk standardisering är ett viktigt
och effektivt instrument för att stödja europeisk politik och lagstiftning.
Standardiseringen har och kommer att ha betydande inverkan på grunden för en
inre marknad för varor och tjänster och förhindrar att handelshinder skapas
inom EU. Därför bör europeiska standarder fortsätta att antas av de europeiska
standardiseringsorganen och medfinansieras av EU. Dessutom bör den rättsliga
grunden inte bara innefatta produktstandarder utan även standarder för
tjänster. 2) Standardiseringen inom EU medför ett
betydande bidrag till den europeiska ekonomin. Användning av standarder är ett
kraftfullt strategiskt instrument som ökar företagens konkurrenskraft. Därför
är det viktigt att standarder håller jämna steg med de allt snabbare
produktutvecklingscyklerna och att det går att fastställa europeiska standarder
snabbare. 3) Standarder kommer att påverka fler och
fler grupper i det europeiska samhället, såväl företag av alla typer som
enskilda medborgare. En standard är resultatet av ett samförstånd mellan dem
som deltar i utarbetandet av standarden. Ett tillräckligt brett urval av
deltagare är väsentligt för att en standard ska godtas av både företag och
konsumenter. Därför bör detta förslag göra det europeiska
standardiseringssystemet så inkluderande som möjligt, och alla deltagande
parter bör vara införstådda med systemets kärnvärden i form av öppenhet, insyn
och en hållfast vetenskaplig grund och med att processen ska innebära en fortlöpande
förbättring av standardiseringens struktur och styrning. 4) Standarder behövs för att tjänster och
tillämpningar inom IKT-området ska vara kompatibla så att Europa kan dra full
fördel av IKT. De mest relevanta IKT-standarder som utarbetas av specialiserade
forum och konsortier bör spela en viktig roll inom domäner där de europeiska
standardiseringsorganen inte är aktiva, där europeiska standarder inte har
spridits på marknaden eller där dessa standarder har blivit föråldrade. Därför
bör dessa standarder erkännas formellt så att de kan användas av offentliga
myndigheter vid upphandlingar.
1.5.2.
Mervärdet av en åtgärd på unionsnivå
Europeiska standarder spelar en mycket viktig roll
för hur den inre marknaden för industriprodukter fungerar. De ersätter nationella
och ofta motstridiga standarder som i sig kan skapa tekniska hinder för en
nationell marknad. Europeiska standarder kan delas in i två kategorier: a) Europeiska standarder som tas fram på begäran
av kommissionen utifrån ett så kallat mandat, inom vilket de europeiska
standardiseringsorganen utarbetar tekniska specifikationer av normativ karaktär
som uppfyller mandatets krav. Dessa standarder kan delas in i två
underkategorier: – Europeiska harmoniserade standarder som
säkerställer att produkter uppfyller de väsentliga krav som fastställs i
EU-lagstiftningen. Överensstämmelse med en harmoniserad europeisk standard
garanterar den nödvändiga produktsäkerhetsnivån. Det är dock fortfarande
frivilligt att använda harmoniserade standarder, och en tillverkare kan välja
vilken annan teknisk lösning som helst som visar att hans produkt uppfyller de
väsentliga kraven. Andelen europeiska harmoniserade standarder har under de
senaste tjugo åren ökat från 3,55 % till 20 % år 2009. – Övriga europeiska standarder som stöder
europeisk politik. b) Återstående europeiska standarder antas utanför
EU-lagstiftningen på initiativ av företag, nationella standardiseringsorgan
eller andra berörda parter, eller på begäran av kommissionen. Europeiska standarder, i synnerhet de harmoniserade
standarderna, utgör en grundval för den inre marknaden för varor. Men att
utarbeta standarder är en både arbets- och tidskrävande process som utförs av
nationella experter. Därför innehåller beslut nr 1673/2006/EG den
rättsliga grunden för ekonomiskt stöd till de europeiska
standardiseringsorganens centrala sekretariat i syfte att förbättra de
harmoniserade standardernas kvalitet och främja europeisk standardisering på
internationell nivå. Europeiska kommissionen och Efta ingår ett ramavtal om partnerskap
med varje europeiskt standardiseringsorgan inom vilket förslag om finansiering
kan ställas till kommissionen. Ramavtalen om partnerskap fastställer de
administrativa och ekonomiska bestämmelserna för finansiering av
standardiseringsverksamhet och beskriver den allmänna bakgrunden och de
allmänna villkoren för när ekonomiskt stöd kan beviljas. Detta förslag ersätter
beslut nr 1673/2006/EG.
1.5.3.
Huvudsakliga erfarenheter från liknande försök
eller åtgärder
Detta förslag tar hänsyn till de utvärderingar som
har gjorts i samband med beslut nr 1673/2006/EG som konsekvensanalysen
hänvisar till.
1.5.4.
Förenlighet med andra finansieringsformer och
eventuella synergieffekter
Förslaget är helt förenligt med övriga relevanta
instrument, dvs. alla rättsakter som anges i bilaga 4 till den medföljande
konsekvensbedömningen.
1.6.
Tid under vilken åtgärden kommer att pågå
respektive påverka resursanvändningen
Förslag som pågår under en obegränsad tid
1.7.
Planerad metod för genomförandet[33]
Direkt centraliserad förvaltning som sköts av kommissionen
2.
FÖRVALTNING
2.1.
Bestämmelser om uppföljning och rapportering
De gemensamma samarbetsmålen och de administrativa
och finansiella villkoren för de bidrag som beviljas europeiska
standardiseringsorgan och övriga organisationer som avses i förslaget ska
definieras i ramavtal om partnerskap som undertecknas av kommissionen och av
dessa organisationer i enlighet med budgetförordningen och förordning (EG,
Euratom) nr 2342/2002. Både dessa avtal och överenskommelserna om bidrag
kommer att innehålla bestämmelser om uppföljning och rapportering. Dessutom innebär förslaget att de europeiska
standardiseringsorganen och övriga organisationer som avses i förslaget är
skyldiga att lämna in årliga rapporter till kommissionen om genomförandet av
sina åligganden.
2.2.
Administrations- och kontrollsystem
2.2.1.
Risker som identifierats
De europeiska standardiseringsorganen har en solid
finansiell grund. Anbudsomgångar för andra organisationer som avses i förslaget
kommer att innehålla ekonomiska urvalskriterier för att förebygga ekonomiska
risker. Därmed kan inga ekonomiska risker identifieras.
2.2.2.
Planerade kontrollmetoder
De planerade kontrollmetoderna fastställs i
budgetförordningen och i förordning (EG, Euratom) nr 2342/2002. De kommer
att förklaras närmare i ramavtalen om partnerskap och de stödavtal som kommer
att undertecknas av kommissionen, av de europeiska standardiseringsorganen och
av övriga organisationer som avses i förslaget. I förslaget anges det också
uttryckligen att överenskommelser och avtal som följer av denna förordning ska
föreskriva att kommissionen eller en av kommissionen bemyndigad företrädare ska
svara för uppföljning och ekonomisk kontroll och att revisionsrätten ska svara
för revisioner, i förekommande fall på plats.
2.3.
Åtgärder för att förebygga bedrägeri och
oegentligheter/oriktigheter
Detta förslag innehåller en bestämmelse enligt
vilken kommissionen ska se till att unionens ekonomiska intressen tillvaratas
genom åtgärder som förebygger bedrägeri, korruption och annan olaglig
verksamhet, genom effektiva kontroller och genom återkrav av felaktigt
utbetalda belopp samt, när oegentligheter konstateras, genom tillämpning av
effektiva, proportionella och avskräckande sanktioner i enlighet med förordning
(EG, Euratom) nr 2988/95, förordning (Euratom, EG) nr 2185/96 och
förordning (EG) nr 1073/1999.
3.
BERÄKNADE BUDGETKONSEKVENSER AV FÖRSLAGET
3.1.
Berörda rubriker i den fleråriga budgetramen och
budgetrubriker i den årliga budgetens utgiftsdel
· Befintliga budgetrubriker (även kallade ”budgetposter”) Rubrik i den fleråriga budgetramen || Budgetrubrik i den årliga budgeten || Typ av utgifter || Bidrag Diff./Icke-diff. ([34]) || från Efta-länder[35] || från kandidat-länder[36] || från tredjeländer || enligt artikel 18.1 aa i budgetförordningen 1a. Konkurrenskraft för tillväxt och sysselsättning || Artikel 02 03 04 — Standardisering och tillnärmning av lagstiftning || Diff. || JA || NEJ || NEJ || NEJ · Nya budgetrubriker som föreslås Artikel 02 03 04 bör
delas upp i två separata artiklar: –
Artikel 02 03 04 01 bör ersätta
den tidigare artikeln 02 03 04 och innehålla de anslag som
avsatts för denna och som täcker det ekonomiska stödet till
standardiseringsverksamhet som bedrivs av CEN, Cenelec och ETSI. –
Artikel 02 03 04 02 kommer att
bestå av följande anslag som tidigare hade anslagits och betalats enligt artiklarna 02 02 01,
17 02 02 00 och 07 03 07 för
standardiseringsverksamhet: 2,1 miljoner euro från budgetrubrik
02 02 01, 1,4 miljoner euro från
budgetrubrik 17 02 02 00 och 0,2 miljoner euro
från budgetrubrik 07 03 07 kommer att överföras till den nya budgetrubriken 02 03 04 02. –
Artiklarna 02 02 01,
17 02 02 00 och 07 03 07 kommer i den ekonomiska
planeringen att trappas ned med ovannämnda belopp som motsvarar
standardiseringsverksamhet. De sistnämnda artiklarna kommer att trappas ned med
de belopp som motsvarar standardiseringsverksamhet. –
Anslagen för stöd till övriga organisationer som
företräder samhällsaktörer inom standardiseringsområdet ingår i andra
budgetartiklar (t.ex. 04 03 03 02). Rubrik i den fleråriga budgetramen || Budgetrubrik i den årliga budgeten || Typ av utgifter || Bidrag Diff./Icke-diff. || från Efta-länder || från kandidatländer || från tredjeländer || enligt artikel 18.1 aa i budgetförordningen 1a. Konkurrenskraft för tillväxt och sysselsättning || Artikel 02 03 04 01 — Stöd till standardiseringsverksamhet som bedrivs av CEN, Cenelec och ETSI || Diff. || JA || NEJ || NEJ || NEJ 1a. Konkurrenskraft för tillväxt och sysselsättning || Artikel 02 03 04 02 — Stöd till organisationer som företräder små och medelstora företag och samhällsaktörer inom standardiseringsverksamhet || Diff. || JA || NEJ || NEJ || NEJ
3.2.
Beräknad inverkan på utgifterna[37]
3.2.1.
Sammanfattning av den beräknade inverkan på
utgifterna
miljoner euro (avrundat till tre decimaler) Rubrik i den fleråriga budgetramen || Nummer || 1a. Konkurrenskraft för tillväxt och sysselsättning || || || År n[38] || År n+1 || År n+2 || År n+3 || År n+4–6 || TOTALT Driftsanslag || || || || || || || || Artikel 02 03 04 01 — Stöd till standardiseringsverksamhet som bedrivs av CEN, Cenelec och ETSI || Åtaganden || (1) || 23,5 || -- || -- || -- || -- || -- || -- || -- Betalningar || (2) || 9 || -- || -- || -- || -- || -- || -- || -- Artikel 02 03 04 02 — Stöd till organisationer som företräder små och medelstora företag och samhällsaktörer inom standardiseringsverksamhet || Åtaganden || (1a) || 3,7 || -- || -- || -- || -- || -- || -- || -- Betalningar || (2a) || 3,7 || -- || -- || -- || -- || -- || -- || -- Administrativa anslag som finansieras genom ramanslagen för vissa operativa program[39] || || || || -- || -- || -- || -- || -- Artikel 02 01 04 02 – || || (3) || 0,2 || -- || -- || -- || -- || -- || -- || -- Följande poster kommer att trappas ned (dessa belopp ingår inte i summorna) – anges endast för kännedom. || || || || || || || || || || Artikel 02 02 01(rubrik 1a) || Åtaganden || || -2,1 || -- || -- || -- || -- || -- || -- || -- Betalningar || || -2,1 || -- || -- || -- || -- || -- || -- || -- Artikel 17 02 02 00 (rubrik 3 b) || Åtaganden || || -1,4 || -- || -- || -- || -- || -- || -- || -- Betalningar || || -1,4 || -- || -- || -- || -- || -- || -- || -- Artikel 07 03 07(rubrik 2) || Åtaganden || || -0,2 || -- || -- || -- || -- || -- || -- || -- Betalningar || || -0,2 || -- || -- || -- || -- || -- || -- || -- TOTALA anslag under RUBRIK 1.a i den fleråriga budgetramen || Åtaganden || =1+1a +3 || 27,4 || -- || -- || -- || -- || -- || -- || -- Betalningar || =2+2a +3 || 12,9 || -- || -- || -- || -- || -- || -- || -- Rubrik i den fleråriga budgetramen || 5 || ”Administrativa utgifter” miljoner euro (avrundat till tre decimaler) || || || År n || År n+1 || År n+2 || År n+3 || År n+4–6 || TOTALT GD ENTR, SANCO, MARKT, MOVE, ENV och INFSO || Personalresurser || 3,5 || -- || -- || -- || -- || -- || -- || -- Övriga administrativa utgifter || 0,3 || -- || -- || -- || -- || -- || -- || -- TOTALT || Anslag || -- || -- || -- || -- || -- || -- || -- || TOTALA anslag för RUBRIK 5 i den fleråriga budgetramen || (summa åtaganden = summa betalningar) || 3,8 || -- || -- || -- || -- || -- || -- || -- || miljoner euro (avrundat till tre decimaler) || || || 2013 || 2014 || 2015 || 2016 || 2017–2020 || TOTALT TOTALA anslag för RUBRIKERNA 1–5 i den fleråriga budgetramen || Åtaganden || 3,8 || -- || -- || -- || -- || -- || -- || -- Betalningar || 3,8 || -- || -- || -- || -- || -- || -- || --
3.2.2.
Beräknad inverkan på driftsanslagen
Förslaget kräver att driftsanslag tas i anspråk
enligt följande: Åtagandebemyndiganden i miljoner euro (avrundat till
tre decimaler) Mål-, åtgärds- och resultatbeteck-ning ò || || År n || År n+1 || År n+2 || År n+3 || År n+4–6 || TOTALT RESULTAT Typ[40] || Genomsnittliga kostnader || Antal || Kostnad || Antal || Kostnad || Antal || Kostnad || Antal || Kostnad || Antal || Kostnad || Antal || Kostnad || Antal || Kostnad || Totalt antal || Total kostnad SPECIFIKT MÅL nr 1: Fortlöpande se över befintlig lagstiftning för den inre marknaden och föreslå ny lagstiftning eller andra åtgärder i tillämpliga fall. || || || || || || || || || || || || || || || || Centrala sekretariat för de europeiska standardiseringsorganen || A || 3,35 || 3 || 10 || -- || -- || -- || -- || -- || -- || -- || -- || -- || -- || -- || -- || -- || -- Översättning av standarder || B || 0,55 || 2 || 1,1 || -- || -- || -- || -- || -- || -- || -- || -- || -- || -- || -- || -- || -- || -- Standardiseringsarbete (inklusive IKT) || C || 0,4 || 25 || 11 || -- || -- || -- || -- || -- || -- || -- || -- || -- || -- || -- || -- || -- || -- Främjande av europeiska standarder || D || 0,1 || 1 || 0,1 || -- || -- || -- || -- || -- || -- || -- || -- || -- || -- || -- || -- || -- || -- Revisioner, utvärderingar och specifika projekt || E || 0,8 || 1 || 0,8 || -- || -- || -- || -- || -- || -- || -- || -- || -- || -- || -- || -- || -- || -- Studier och tekniskt stöd || D E || 1,2 || 0 || 0 || -- || -- || -- || -- || -- || -- || -- || -- || -- || -- || -- || -- || -- || -- Främjande och utveckling av eurokoder || D E || 0,5 || 1 || 0,5 || -- || -- || -- || -- || -- || -- || -- || -- || -- || -- || -- || -- || -- || -- Stöd till organisationer som företräder små och medelstora företag || A till E || 2,0 || 1 || 2,0 || -- || -- || -- || -- || -- || -- || -- || -- || -- || -- || -- || -- || -- || -- Stöd till organisationer som företräder samhällsaktörer || A till E || 0,75 || 2 || 1,5 || -- || -- || -- || -- || -- || -- || -- || -- || -- || -- || -- || -- || -- || -- Delsumma för specifikt mål 1 || || || -- || -- || -- || -- || -- || -- || -- || -- || -- || -- || -- || -- || -- || -- TOTALA KOSTNADER || 36 || 27 || -- || -- || -- || -- || -- || -- || -- || -- || -- || -- || -- || -- || -- || --
3.2.3.
Beräknad inverkan på de administrativa anslagen
3.2.3.1.
Sammanfattning
Förslaget kräver att administrativa anslag tas i
anspråk enligt följande: miljoner euro
(avrundat till tre decimaler) || År n || År n+1 || År n+2 || År n+3 || År n+4–6 || TOTALT RUBRIK 5 i den fleråriga budgetramen || || || || || || || || Personalresurser || 3,5 || -- || -- || -- || -- || -- || -- || -- Övriga administrativa utgifter || 0,3 || -- || -- || -- || -- || -- || -- || -- Delsumma RUBRIK 5 i den fleråriga budgetramen || 3,8 || -- || -- || -- || -- || -- || -- || -- Belopp utanför RUBRIK 5[41] i den fleråriga budgetramen || || || || || || || || Personalresurser || 0 || -- || -- || -- || -- || -- || -- || -- Övriga administrativa utgifter || 0,2 || -- || -- || -- || -- || -- || -- || -- Delsumma för belopp utanför RUBRIK 5 i den fleråriga budgetramen || 0,2 || -- || -- || -- || -- || -- || -- || -- TOTALT || 4 || -- || -- || -- || -- || -- || -- || --
3.2.3.2.
Beräknat personalbehov
Förslaget kräver att personalresurser tas i
anspråk enligt följande: Uppgifterna ska anges i heltal (eller med
högst en decimal) || År n || År n+1 || År n+2 || År n+3 || År n+4–6 Tjänster som tas upp i tjänsteförteckningen (tjänstemän och tillfälligt anställda) || XX 01 01 01 (vid huvudkontoret eller vid kommissionens kontor i medlemsstaterna) || 2,9 || -- || -- || -- || -- || -- || -- XX 01 01 02 (vid delegationer) || 0 || -- || -- || -- || -- || -- || -- XX 01 05 01 (indirekta forskningsåtgärder) || 0 || -- || -- || -- || -- || -- || -- 10 01 05 01 (direkta forskningsåtgärder) || 0 || -- || -- || -- || -- || -- || -- Extern personal (i heltidsekvivalenter)[42] || XX 01 02 01 (kontraktsanställda, nationella experter och vikarier – totalt) || 0,6 || -- || -- || -- || -- || -- || -- XX 01 02 02 (kontraktsanställda, lokalanställda nationella experter, vikarier och unga experter vid delegationerna) || 0 || -- || -- || -- || -- || -- || -- XX 01 05 02 (kontraktsanställda, nationella experter och vikarier som arbetar med indirekta forskningsåtgärder) || 0 || -- || -- || -- || -- || -- || -- 10 01 05 02 (kontraktsanställda, nationella experter och vikarier som arbetar med direkta forskningsåtgärder) || 0 || -- || -- || -- || -- || -- || -- Annan budgetrubrik (ange vilken) || 0 || -- || -- || -- || -- || -- || -- TOTALT || 7 || -- || -- || -- || -- || -- || -- XX motsvarar det
politikområde eller den avdelning i budgeten som avses. Personalbehoven ska täckas med personal inom
generaldirektoratet som redan har avdelats för att förvalta åtgärden i fråga,
eller genom en omfördelning av personal inom generaldirektoratet, om så krävs
kompletterad med ytterligare resurser som kan tilldelas det förvaltande
generaldirektoratet som ett led i det årliga förfarandet för tilldelning av
anslag och med hänsyn tagen till rådande begränsningar i fråga om budgetmedel. Beskrivning av
arbetsuppgifter: Tjänstemän och tillfälligt anställda || Genomförande av förordningen (dvs. förvaltning av standardiseringsverksamhet och finansieringen av denna, inklusive IKT, och förvaltning av stöd till organisationer som företräder små och medelstora företag och samhällsaktörer) Extern personal || Utsända nationella experter bidrar till uppföljning av standardiseringsverksamheten, inklusive inom IKT-området. Kontraktsanställda har huvudsakligen verkställande arbetsuppgifter.
3.2.4.
Förenlighet med den gällande fleråriga budgetramen
Förslaget är förenligt med den gällande fleråriga
budgetramen. Vissa anslag kan komma att flyttas från andra avdelningar i
budgeten till avdelning 2 (Näringsverksamhet) såsom anges i avsnitt 3.1.
3.2.5.
Bidrag från tredje part
Förslaget kommer att medfinansieras enligt
följande: Anslag i miljoner euro (avrundat till tre decimaler) || År n || År n+1 || År n+2 || År n+3 || År n+4–6 || Totalt Ange vilken extern organisation eller annan källa som bidrar till finansieringen || Efta || Efta || Efta || Efta || Efta || Efta || Efta || Efta TOTALA anslag som tillförs genom medfinansiering || 0,7 || -- || -- || -- || -- || -- || -- || --
3.3.
Beräknad inverkan på inkomsterna
Förslaget påverkar inte budgetens inkomstsida. [1] EUT C […], […], s. […]. [2] EGT L 24, 21.7.1998,
s. 37. [3] EUT L 315, 15.11.2006,
s. 9. [4] EGT L 36, 7.2.1987,
s. 31. [5] EUT L 376, 27.12.2006,
s. 36. [6] EGT L 71, 17.3.1980,
s. 1. [7] EGT L 399, 30.12.1989, s. 18. [8] EGT L 121,
15.5.1993, s. 20. [9] EGT L 100, 19.4.1994,
s. 1. [10] EGT L 164, 30.6.1994,
s. 15. [11] EGT L 213, 7.9.1995, s. 1. [12] EGT L 181, 9.7.1997, s. 1. [13] EUT L 135, 30.4.2004,
s. 1. [14] EUT L 154, 14.6.2007,
s. 1. [15] EUT L 264, 8.10.2009,
s. 12. [16] EUT L 122, 16.5.2009,
s. 6. [17] EUT L 218, 13.8.2008,
s. 82. [18] EUT L 134, 30.4.2004,
s. 1. [19] EUT L 134, 30.4.2004,
s. 114. [20] EUT L 260, 3.10.2009,
s. 20. [21] EGT L 108, 24.4.2002,
s. 33. [22] EGT L 248, 16.9.2002,
s. 1. [23] EGT L 357, 31.12.2002,
s. 1. [24] EUT L 310, 9.11.2006,
s. 15. [25] EUT L 404, 30.12.2006,
s. 39. [26] EUT L 149, 9.6.2007,
s. 1. [27] EGT L 312, 23.12.1995,
s. 1. [28] EGT L 292, 15.11.1996,
s. 2. [29] EGT L 136, 31.5.1999, s. 1. [30] EUT L 55, 28.2.2011, s. 13. [31] EUT L 88, 4.4.2011, s. 5. [32] Verksamhetsbaserad förvaltning och verksamhetsbaserad
budgetering benämns ibland med de interna förkortningarna ABM respektive ABB. [33] Närmare förklaringar av de olika metoderna för
genomförande med hänvisningar till respektive bestämmelser i budgetförordningen
återfinns på BudgWeb: http://www.cc.cec/budg/man/budgmanag/budgmanag_en.html [34] Differentierade respektive icke-differentierade anslag. [35] Efta: Europeiska frihandelssammanslutningen. [36] Kandidatländer och i förekommande fall potentiella
kandidatländer i västra Balkan. [37] De belopp som anges i tabellerna i avsnitt 3.2 ska
anpassas efter inflationen och slutligen justeras efter detta. [38] Med år n avses det år då förslaget ska börja genomföras,
nämligen 2013. [39] Detta avser tekniskt eller administrativt stöd för
genomförandet av vissa av Europeiska unionens program och åtgärder (tidigare
s.k. BA-poster) samt indirekta och direkta forskningsåtgärder. [40] Resultaten som ska anges är de produkter eller tjänster
som levererats (t.ex. antal studentutbyten som har finansierats eller antal
kilometer väg som har byggts). (A)= administrativt stöd, (B)=
översättningstjänster, (C)= faktiskt standardiseringsarbete, (D)= annons- och
reklamverksamhet, inklusive konferenser, och (E)= övriga intellektuella
tjänster. [41] Detta avser tekniskt eller administrativt stöd för
genomförandet av vissa av Europeiska unionens program och åtgärder (tidigare
s.k. BA-poster) samt indirekta och direkta forskningsåtgärder. [42] [Denna fotnot förklarar vissa initialförkortningar som
inte används i den svenska versionen].