5.2.2013   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

CE 33/77

—

med beaktande av artikel 208 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt, där det fastställs att det främsta målet för unionens politik på detta område ska vara minskning och på sikt utrotning av fattigdom och att unionen ska ta hänsyn till målen för utvecklingssamarbetet vid genomförande av politik som kan påverka utvecklingsländerna,

—

med beaktande av Förenta Nationernas millenniedeklaration av den 8 september 2000,

—

med beaktande av Monterreysamförståndet, som antogs vid Internationella konferensen om finansiering för utveckling i Monterrey i Mexiko den 18–22 mars 2002,

—

med beaktande av det europeiska samförståndet om utveckling (1),

—

med beaktande av kommissionens arbetsdokument om EU:s handlingsplan för jämställdhet och ökat medinflytande för kvinnor i utvecklingsarbetet 2010–2015 (SEK(2010)0265) och rådets slutsatser av den 14 juni 2010 om millennieutvecklingsmålen, där rådet stöder EU:s handlingsplan på detta område,

—

med beaktande av Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 1905/2006 av den 18 december 2006 om upprättande av ett finansieringsinstrument för utvecklingssamarbete (2) (”finansieringsinstrumentet för utvecklingssamarbete”),

—

med beaktande av EU:s uppförandekod om komplementaritet och arbetsfördelning inom utvecklingspolitiken (3),

—

med beaktande av Parisförklaringen om biståndseffektivitet och Accrahandlingsplanen,

—

med beaktande av Social Protection Floor-initiativet, som FN:s huvudstyrelse (Chief Executives Board, CEB) lanserade i april 2009,

—

med beaktande av den europeiska utvecklingsrapporten ”Social protection for inclusive development”, som lades fram den 7 december 2010,

—

med beaktande av ILO:s agenda för anständigt arbete och ILO:s globala sysselsättningspakt, som antogs i fullständig enighet den 19 juni 2009 vid Internationella arbetskonferensen,

—

med beaktande av rapporten från Olivier De Schutter, FN:s särskilda rapportör för rätten till mat, med titeln ”Agroecology and the Right to Food”, som lades fram vid det 16:e mötet i FN:s råd för mänskliga rättigheter [A/HRC/16/49] den 8 mars 2011,

—

med beaktande av rapporten från FN:s livsmedels- och lantbruksorganisation, med titeln ”The State of Food and Agriculture 2010-2011; Women in Agriculture – Closing the gender gap for development”, som lades fram i Rom 2011,

—

med beaktande av kommissionens initiativ i mars 2010 om en strukturerad dialog för ett effektivt utvecklingspartnerskap i syfte att identifiera konkreta sätt att öka effektiviteten när det gäller det civila samhällets organisationers och lokala myndigheters delaktighet i EU-samarbetet,

—

med beaktande av kommissionens grönbok av den 10 november 2010 med titeln ”EU:s utvecklingspolitik till stöd för en socialt integrerande tillväxt och en hållbar utveckling” (KOM(2010)0629),

—

med beaktande av kommissionens grönbok av den 19 oktober 2010 om EU:s budgetstöd till tredjeland i framtiden,

—

med beaktande av sina resolutioner av den 23 maj 2007 om anständigt arbete för alla (4), av den 24 mars 2009 om avtal i samband med millennieutvecklingsmålen (5), av den 25 mars 2010 om effekterna av den globala finansiella och ekonomiska krisen på utvecklingsländerna och utvecklingssamarbetet (6), av den 7 oktober 2010 om sjukvårdssystem i Afrika söder om Sahara och global hälso- och sjukvård (7), av den 15 juni 2010 om framstegen i uppnåendet av millennieutvecklingsmålen: halvtidsöversyn inför FN:s högnivåmöte i september 2010 (8), av den 25 november 2010 om klimatförändringskonferensen i Cancún (COP 16) (9) och av den 8 mars 2011 om beskattning och utveckling – samarbete med utvecklingsländer för att främja god förvaltning i skattefrågor (10),

—

med beaktande av artikel 48 i arbetsordningen,

—

med beaktande av betänkandet från utskottet för utveckling (A7-0205/2011), och av följande skäl:

A.

Minskning och utrotning av fattigdom är enligt Lissabonfördraget EU:s primära mål för utvecklingspolitiken.

B.

Genom det europeiska samförståndet om utveckling bekräftas EU:s åtagande att minska fattigdomen och strävan att uppnå millennieutvecklingsmålen samt unionens engagemang för principerna om egenansvar, partnerskap, biståndseffektivitet och konsekvens i utvecklingspolitiken. Dessa är fortsatt mycket viktiga och ska vara vägledande för insatserna för att förbättra effekterna av EU:s utvecklingsbistånd.

C.

Fattigdom rör inte bara ekonomin utan har också mänskliga, sociokulturella, politiska, säkerhetsmässiga, könsrelaterade och miljömässiga dimensioner, vilket man även måste ta hänsyn till i EU:s utvecklingspolitik.

D.

Jämställdhet, kvinnors politiska och ekonomiska medinflytande och kvinnors åtnjutande av mänskliga rättigheter är grundläggande förutsättningar för minskad fattigdom och hållbar utveckling.

1.

Europaparlamentet välkomnar försöken att ta fram europeiska landstrategidokument för att förbättra samordningen mellan kommissionen och medlemsstaterna. Parlamentet betonar att man i programplaneringen måste säkerställa att agendan för biståndseffektivitet genomförs och att parlamentets rätt att utöva demokratisk kontroll i enlighet med artikel 290 i Lissabonfördraget respekteras.

2.

Europaparlamentet begär än en gång att Europeiska utvecklingsfonden (EUF) inbegrips i EU-budgeten som ett viktigt steg mot en förbättrad samordning mellan EU:s olika stödinstrument. Parlamentet påpekar dock att detta varken får leda till en minskning av medlen till det framtida instrumentet för utvecklingssamarbete eller till EUF (jämfört med nuvarande nivåer).

3.

Europaparlamentet betonar att effekterna av EU:s bistånd kan ökas avsevärt redan nu om de principer som styr åtgärderna på utvecklingsområdet genomförs fullt ut, t.ex. inriktningen på fattigdomsbekämpning i EU:s bistånd, konceptet för en konsekvent utvecklingspolitik och åtagandena från Paris och Accra om biståndseffektivitet. Parlamentet uppmanar därför kommissionen att ta initiativet i dessa frågor, särskilt inför högnivåforumet om biståndseffektivitet i Busan, och att se till att denna avgörande process följer de mål som tidigare ställts upp i EU:s operativa ram för biståndseffektivitet 2015.

4.

Europaparlamentet anser att de program och den politik som finansieras av EU bör bli föremål för systematiska utvärderingar så att man kan identifiera de effektivaste utvecklingsinsatserna. Parlamentet uppmanar därför kommissionen att utifrån noggranna kriterier och indikatorer utforma övergripande riktlinjer för sådana utvärderingar. Fokuseringen på politikens genomslagskraft får dock inte leda till att de uppnådda resultaten utvärderas endast utifrån kvantitativa kriterier och i ett kortsiktigt perspektiv.

5.

Europaparlamentet anser att ”millennieutvecklingsmålskontrakt” utgör en positiv modell för ett förutsägbart och resultatbaserat bistånd, och att detta koncept därför bör vidareutvecklas av kommissionen och medlemsstaterna.

6.

Europaparlamentet påminner om att en ansvarsfull styrning som bygger på deltagande är en viktig faktor för utveckling, vilket också fastslås i det europeiska samförståndet om utveckling. Parlamentet uppmanar med kraft kommissionen och medlemsstaterna att övervaka och rapportera om samhällsstyrningsmetoder i utvecklingsländer, bland annat om korruptionsbekämpning, åtgärder för att förbättra den offentliga finansiella förvaltningen, insatser för att öka insynen samt upprätthållande av de mänskliga rättigheterna. Parlamentet stöder kommissionens förslag om att i högre grad främja god samhällsstyrning och korruptionsbekämpning i mottagarländerna, men betonar samtidigt att mekanismer där bistånd används som ett incitament för politiska reformer måste vara transparenta, särskilt prioritera demokrati och mänskliga rättigheter och engagera nationella intressenter på utvecklingsområdet.

7.

Europaparlamentet betonar att man för att följa konceptet om demokratiskt egenansvar bör stödja parlament, lokala och regionala myndigheter, civilsamhället och andra intressenter i deras försök att utföra sin uppgift att fastställa utvecklingsstrategier, ställa regeringar till svars och övervaka och utvärdera tidigare prestationer och utvecklingsresultat. Parlamentet betonar dessutom att territoriella utvecklingsstrategier ökar mottagarländernas egenansvar.

8.

Europaparlamentet uppmanar EU att uppfylla åtagandena från Accra genom att tillhandahålla medel och lämpligt stöd till sina partnerregeringar för att möjliggöra ett meningsfullt deltagande för medborgarna i civilsamhällets organisationer.

9.

Europaparlamentet vill peka på den roll som de lokala och regionala myndigheterna med sina nätverk har för att öka genomslagskraften för EU:s utvecklingspolitik. Parlamentet betonar att de nationella parlamenten i mottagarländerna har de bästa förutsättningarna för att fastställa prioriterade sektorer, utarbeta och anta landstrategidokument och fleråriga budgetar samt övervaka budgetanslag i samråd med civilsamhället innan den politiska dialogen med givarna inleds, med målsättningen att stärka parlamentarikernas roll i beslutsprocessen.

10.

Europaparlamentet framhåller att det finns ett starkt samband mellan en effektiv utvecklingspolitik och kapacitetsutveckling. Parlamentet påpekar att kapacitetsutveckling bör betraktas som en integrerad process för att öka medborgarnas, organisationernas, regeringarnas och samhällenas möjligheter att utforma hållbara utvecklingsstrategier, och att kapacitetsutveckling är en process som kräver egenansvar från och politiskt utrymme för partnerländerna.

11.

Europaparlamentet påpekar att en grundläggande förutsättning för ett verkningsfullt utvecklingsstöd är att stöd till kapacitetsutveckling inte bara ges genom budgetstödinstrumentet utan även via tekniskt samarbete. Parlamentet påpekar att dessa instrument med tiden kan bidra till att öka partnerländernas känsla av egenansvar för och solidarisering med förändringsprocesserna.

12.

Europaparlamentet betonar att målet att öka biståndets inverkan och uppnå fler resultat/mer valuta för pengarna inte får leda till en riskovillig utvecklingspolitik som endast inriktas på ”lätta länder”. Parlamentet kräver att fattigdomsutrotning även fortsättningsvis måste utgöra det avgörande kriteriet för tilldelning av utvecklingsbistånd från EU och att biståndseffektiviteten måste förbättras genom fokusering på konkreta resultat. Parlamentet uppmanar kommissionen och medlemsstaterna att se över omfattningen av finansieringsinstrumenten och att inrikta det offentliga utvecklingsbiståndet på de fattigaste och mest sårbara länderna samt på de fattigaste samhällsskikten, särskilt de människor som löper störst risk för social utestängning, t.ex. kvinnor, barn, äldre personer och personer med funktionshinder, samtidigt som uppnådda resultat och biståndets inverkan beaktas. Parlamentet efterlyser en utfasningsperiod för tilldelningen av offentligt utvecklingsbistånd till tillväxtekonomier.

13.

Europaparlamentet understryker behovet av att skilja mellan behoven hos de minst utvecklade länderna och medelinkomstländerna, i synnerhet de som är på väg att bli bidragsgivare. Parlamentet påminner om att 72 procent av världens fattiga lever i de minst utvecklade länderna och om att samarbetet och dialogen därför bör fortsätta för att bemöta den ihållande fattigdomen och ojämlikheten. Parlamentet upprepar att det samarbete som ligger utanför det officiella utvecklingsbiståndet och som bedrivs med de minst utvecklade länderna och med strategiska partner inte får finansieras genom den redan låga utvecklingsbudgeten.

14.

Europaparlamentet anser att EU:s utvecklingspolitik bör sikta på att eliminera hinder för utveckling, såsom dumpning av jordbruksprodukter, obefogade skuldbördor, kapitalflykt och orättvis handel. Det är även viktigt att skapa internationella förutsättningar för att bekämpa fattigdom, garantera en anständig inkomst och försörjning och sörja för att de grundläggande mänskliga rättigheterna respekteras, inklusive sociala och ekonomiska rättigheter.

15.

Europaparlamentet erinrar om att mänskliga rättigheter och icke-diskriminering ska ses som universella värden och utgöra den princip som ska ligga till grund för en större genomslagskraft för EU:s utvecklingspolitik.

16.

Europaparlamentet understryker att bekämpandet av ojämlikhet – inklusive ojämlikhet mellan könen – förstärker den människorättsbaserade strategi som förespråkas i det europeiska samförståndet om utveckling och kan leda till att fattigdomen minskas snabbare.

17.

Europaparlamentet är medvetet om att utvecklingen hämmas till följd av konflikter och katastrofer. Parlamentet anser därför att det är både viktigt och kostnadseffektivt att investera i förebyggande åtgärder.

18.

Europaparlamentet uppmanar kommissionen att tillsammans med intresserade medlemsstater ge nya innovativa biståndsstrategier en chans, t.ex. betalning vid biståndsleverans, resultatbaserat bistånd och resultatbaserad finansiering.

19.

Europaparlamentet understryker att en förutsättning för att man ska kunna genomföra en effektiv utvecklingspolitik och uppnå millennieutvecklingsmålen är att det finns konsekvens i politiken. Parlamentet uppmanar kommissionen att fastställa tydliga ansvarsområden och ledningsstrukturer på högsta nivå för att det åtagande om konsekvens i utvecklingspolitiken som finns i fördraget ska kunna införas, och begär att kommissionen, Europeiska utrikestjänsten och EU-delegationerna avsätter tillräckliga resurser för detta ändamål.

20.

Europaparlamentet anser att EU:s utvecklingspolitik bör ha en incitamentsbaserad inriktning för att vara verkningsfull, som grundas på större differentiering genom att de länder som visar goda resultat belönas och de länder som är längst ifrån att nå målen får hjälp.

21.

Europaparlamentet kräver att riktade innovativa finansieringsmekanismer som fokuseras på välståndsskapande, egendomsrättigheter och begränsning av kapitalflykten beaktas i utformningen av lokaliserade utvecklingsriktlinjer, enligt mottagarländernas särskilda prioriteringar.

22.

Europaparlamentet upprepar sin ståndpunkt om att målet att avsätta 0,7 procent av unionens bruttonationalinkomst (BNI) till offentligt utvecklingsbistånd måste uppnås. Parlamentet uppmanar kommissionen och medlemsstaterna att hitta nya källor för utvecklingsfinansiering, t.ex. en skatt på finansiella transaktioner på global nivå, finansiering från den privata sektorn och marknadsinriktade lösningar. och motsätter sig alla ändringar eller utvidgningar av den definition av offentligt utvecklingsbistånd som fastställts av OECD:s kommitté för utvecklingsbistånd.

23.

Europaparlamentet uppmanar medlemsstaterna att fullgöra sina ouppfyllda finansiella åtaganden, inklusive åtagandena om mödrars och barns hälsa inom ramen för G8:s Muskoka-initiativ.

24.

Europaparlamentet påpekar att bistånd måste ges på ett förutsägbart sätt, kopplas till nationella planer och prioriteringar och uppmuntra till insyn och ansvarsskyldighet från de berörda givarregeringarnas, icke-statliga organisationernas och partnerstaternas sida.

25.

Europaparlamentet anser att mervärdet av kommissionens utvecklingsbistånd och det faktum att tidsgränsen för millennieutvecklingsmålen närmar sig rättfärdigar en betydande realökning av de årliga siffrorna för offentligt utvecklingsbistånd under nästa fleråriga budgetram. Parlamentet betonar att den andel av det sammanlagda biståndet som kanaliseras via EU-budgeten inte får minskas och även fortsättningsvis bör inriktas på fattigdomsbekämpning.

26.

Europaparlamentet påminner om att det bistånd som ges via EU:s framtida instrument för utvecklingssamarbete även i fortsättningen måste vara kopplat till de kriterier för offentligt utvecklingsbistånd som fastställts av OECD:s kommitté för utvecklingsbistånd.

27.

Europaparlamentet vill att man inom EU utökar satsningen på utbildning och information om utveckling. Parlamentet betonar att detta inte bara bör ses som ett sätt att öka allmänhetens stöd för utvecklingsbiståndet utan också som ett sätt att ge alla människor i EU möjlighet att förstå globala utvecklingsfrågor. Parlamentet påpekar att om man lyckas öka medvetenheten om dessa frågor och komma till rätta med den likgiltiga inställningen till skyldigheten att hjälpa utvecklingsländerna så skulle detta stärka EU:s utvecklingspolitik.

28.

Europaparlamentet konstaterar att det för att öka allmänhetens medvetenhet och komma till rätta med den likgiltiga inställningen till dessa frågor krävs insatser för att förbättra insynen i biståndsutgifter, öka spridningen av oberoende konsekvensanalyser och tillämpa strängare påföljder för de aktörer som har förskingrat utvecklingsbistånd.

29.

Europaparlamentet är medvetet om att ekonomisk tillväxt är en avgörande drivkraft i utvecklingen. Parlamentet betonar dock att tillväxt bara är ett instrument bland många, och att maximerad tillväxt inte automatiskt leder till maximerad utveckling. Parlamentet noterar i synnerhet att tillväxtens effekter på fattigdomen skulle kunna vara mycket större om ojämlikheterna minskades och de mänskliga rättigheterna respekterades. Parlamentet kräver därför att EU:s utvecklingsbistånd inriktas på att skapa en tillväxt som gynnar de fattiga genom att man vidtar åtgärder som specifikt fokuserar på fattiga och marginaliserade personer, i syfte att öka deras andel av det nationella välståndet och göra det möjligt för dem att bli en drivkraft för en verkligt integrerande tillväxt, såsom mikrokrediter och mikrofinansiering samt andra marknadslösningar.

30.

Europaparlamentet påpekar att en politik som endast grundas på ekonomisk tillväxt har en begränsad inverkan när det gäller fattigdomsutrotning och främjande av social sammanhållning, vilket den senaste tidens finans-, klimat-, energi- och livsmedelskriser har visat. Parlamentet förespråkar en hållbar utveckling som baseras på rättvis handel och social rättvisa, och som gynnar de nuvarande generationerna utan att riskera framtida generationers tillgång till resurserna.

31.

Europaparlamentet betonar att varje politik för ekonomisk tillväxt måste åtföljas av en politik för att främja införandet av sociala normer och miljönormer samt en aktiv politik för social trygghet.

32.

Europaparlamentet understryker att EU:s politik bör främja tillväxt i de sektorer i ekonomin där de fattiga tjänar sitt levebröd, såsom inom jordbruket, och ägna större uppmärksamhet åt den informella sektorn. Parlamentet uppmanar kommissionen och medlemsstaterna att främja åtgärder som säkrar äganderätten när det gäller mark och gör det lättare för fattiga att få tillgång till mark, marknader och krediter och andra ekonomiska tjänster samt kunskapsutveckling, utan att man förstärker redan existerande ojämlikheter eller befäster asymmetriska beroendestrukturer.

33.

Europaparlamentet stöder satsningarna på näringslivs- och infrastrukturutveckling som bidrar till en hållbar ekonomisk tillväxt samtidigt som sociala normer och miljönormer respekteras. Parlamentet konstaterar att det effektivaste sättet att öka tillväxten och hjälpa människor ur fattigdom är att öka näringslivs- och marknadsutvecklingen.

34.

Europaparlamentet påpekar att näringslivsutveckling har en enorm potential för att förändra de nationella ekonomierna och att detta, till skillnad från jordbruksexport eller utvinning av naturresurser, som utsätter ekonomierna för chocker, sannolikt ger mer utrymme för långsiktig produktivitetstillväxt. Parlamentet uppmanar därför utvecklingsländerna att ta itu med denna fråga genom att utforma och genomföra en industrialiseringspolitik med särskild inriktning på tillverkningsspecialisering och kapacitetsuppbyggnad inom handeln.

35.

Europaparlamentet betonar att den industriella tillväxten måste vara energieffektiv så att BNP-tillväxten frikopplas från oljeberoendet och växthusgasutsläppen. Parlamentet uppmanar EU och dess medlemsstater att göra allt som står i deras makt för att underlätta överföringen av energieffektiv teknik och bästa praxis till utvecklingsländerna.

36.

Europaparlamentet anser att finansiering av storskaliga export- eller infrastrukturprojekt visserligen är attraktivt eftersom sådana initiativ ger synbara resultat, men påpekar att detta inte nödvändigtvis är den bästa strategin för att skapa fördelar för befolkningen i allmänhet och fattiga marginaliserade samhällen i synnerhet.

37.

Europaparlamentet uppmanar EU och dess medlemsstater att mer systematiskt stödja ILO:s agenda för anständigt arbete i utvecklingsländer, i syfte att främja skapandet av högkvalitativa arbetstillfällen och värna om grundläggande arbetsnormer.

38.

Europaparlamentet framhåller att en diversifiering av utvecklingsländernas ekonomi och en minskning av deras importberoende måste utgöra prioriterade mål för en tillväxtfrämjande politik.

39.

Europaparlamentet betonar att investeringsprojekt som stöds av EU-mekanismer som kombinerar bistånd och lån måste vara föremål för övervakning och konsekvensanalyser av internationellt överenskomna sociala normer och miljönormer. Parlamentet betonar att beslutsprocessen när det gäller urvalet av projekt måste vara transparent och förenlig med EU:s landsstrategidokument, principen om ländernas egenansvar och EU:s åtagande om frikoppling av bistånd.

40.

Europaparlamentet betonar att en kombination av olika biståndsformer bör ge upphov till nya medel och inte får innebära att bidragen från EU:s offentliga utvecklingsbistånd ersätts med lån.

41.

Europaparlamentet betonar att utvecklingspolitiken inte kan bli verkligt effektiv utan lämpliga rättsliga ramar, särskilt när det gäller markrättigheter och avtalsrätt.

42.

Europaparlamentet understryker att främjande av jämställdhet kommer att frigöra kvinnornas produktivitet och på så vis bidra till en hållbar utveckling som gynnar de fattiga.

43.

Europaparlamentet betonar att fattigdom inte bara mäts i ekonomiska termer och att fattigdom i vidare bemärkelse innebär att människor förnekas rätten till grundläggande rättigheter som mat, utbildning, hälsa och yttrandefrihet.

44.

Europaparlamentet understryker att tillhandahållandet av grundläggande socialtjänster är avgörande för att skapa en tillväxt som gynnar de fattiga och för att nå millennieutvecklingsmålen. Parlamentet vill att 20 procent av allt EU-stöd öronmärks för grundläggande socialtjänster, såsom definierats av FN i millennieutvecklingsmålen (indikator 8.2 för mål 8 ”Utveckla ett globalt partnerskap för utveckling”), med särskild inriktning på fri och allmän tillgång till primärvård och grundskoleutbildning, och med hänsyn till EU:s stöd till initiativet ”Utbildning för alla” och 2010 års meddelande om EU:s roll i det globala hälsoarbetet. Parlamentet upprepar att särskild hänsyn måste tas till sårbara grupper och de personer som löper stor risk för social utestängning, t.ex. funktionshindrade personer.

45.

Europaparlamentet understryker att flickors utbildning och främjande av jämställdhet inom utbildningen är en central faktor för utveckling, och att viktiga utvecklingsmöjligheter går förlorade om man inte hanterar problemet med könsskillnader i politiken och åtgärderna på detta område. Parlamentet påpekar att flickors utbildning är ett av de områden där utvecklingsinvesteringar är allra mest verksamma, både på det privata och på det sociala planet och för individer, familjer och samhället i stort, genom att minska födelsetalen, sänka dödligheten bland mödrar, spädbarn och barn, skydda mot hiv/aids-smitta, öka andelen kvinnor i arbetskraften och höja lönerna samt skapa generationsöverskridande utbildningsfördelar.

46.

Europaparlamentet anser att man måste överbrygga de finansieringsskillnader mellan olika hälso- och sjukvårdssystem som följer av nedskärningar inom området för sexuell och reproduktiv hälsa samt att man måste investera i kampen mot hiv/aids och andra sjukdomar.

47.

Europaparlamentet påpekar att satsningar på barn och ungdomar utgör långsiktiga investeringar för en hållbar mänsklig utveckling.

48.

Europaparlamentet välkomnar FN:s Social Protection Floor-initiativ, och uppmanar kommissionen och medlemsstaterna att öka stödet till utvecklingsländernas nationella socialskyddsprogram och att ta fram en heltäckande politisk ram för frågan som även ska omfatta aspekter som jämställdhet och ökat inflytande för kvinnor.

49.

Europaparlamentet skulle vilja se insatser från EU:s sida för att man på ett mer systematiskt sätt ska kunna hantera frågan om sambanden mellan den externa dimensionen hos EU:s migrations- och asylpolitik och andra politikområden med kopplingar till migrationsfrågor, t.ex. sysselsättning, utbildning, rättigheter och socialt skydd.

50.

Europaparlamentet anser att skatteinkomster är en central förutsättning för att utvecklingsländerna ska kunna tillmötesgå den egna befolkningens mest grundläggande behov och bli mindre beroende av utländskt bistånd samt främja demokratisk ansvarighet. Parlamentet upprepar sin åsikt att EU måste stödja partnerländerna i utvecklingen av rättvisa, överskådliga och effektiva skattesystem för att generera de inkomster som behövs för socialskyddet och för en politik som gynnar fattiga. På internationell nivå måste EU fortsätta att verka för en ökad finansiell insyn och se till att utvecklingsbiståndet fördelas mellan partnerländerna. Parlamentet anser att utbyte av bästa praxis och information inom det skattepolitiska området är en förutsättning för att få till stånd rättvisa skattesystem.

51.

Europaparlamentet pekar på den reella betydelse som ligger i mänskliga rättigheter och på de många olika sätt som EU kan hjälpa till att skapa förutsättningar för att samtliga mänskliga rättigheter ska respekteras.

52.

Europaparlamentet är medvetet om att utvecklingen av den privata sektorn i utvecklingsländer är avgörande för att skapa arbetstillfällen, tillhandahålla tjänster och höja välfärden. Parlamentet erinrar om att 90 procent av arbetstillfällena i utvecklingsländerna finns inom den privata sektorn. Parlamentet betonar att EU:s utvecklingsbistånd, i enlighet med agendan om att skapa en tillväxt som gynnar de fattiga, bör vara inriktat på att ordna finansiering åt inhemska företag, mobilisera inhemskt kapital och hjälpa mottagarländerna att skapa en miljö som bidrar till utvecklingen av små och medelstora företag och mikroföretag samt på att undanröja formella hinder och hinder för tillgång till kapital och överkomliga krediter. Parlamentet understryker också att kapacitetsbyggandet framför allt bör inriktas på fattigare företagare.

53.

Europaparlamentet erinrar om vikten av en privat sektor som tar ett socialt och ekologiskt ansvar för att en hållbar utveckling snabbare ska kunna förverkligas. Parlamentet uppmanar kommissionen att främja och stödja bland annat företag inom den sociala ekonomin som verkar i enlighet med vissa etiska och ekonomiska principer.

54.

Europaparlamentet ser det som viktigt att man noggrant analyserar de eventuella risker som ett ökat deltagande från den privata sektorns sida skulle kunna innebära och att man därför bör fastställa tydliga kriterier för stöd till projekt inom den privata sektorn samt utforma strikta mekanismer för konsekvensbedömningar så att man kan säkerställa att den privata sektorns investeringar är hållbara, ligger i linje med överenskomna internationella utvecklingsmål och inte innebär en återgång till ett bundet bistånd.

55.

Europaparlamentet erinrar om att offentliga investeringar i kollektiva nyttigheter, kollektiv infrastruktur och kollektiva tjänster är en grundförutsättning för att en hållbar tillväxt ska kunna skapas och för att skillnaderna i samhället faktiskt ska kunna minska.

56.

Europaparlamentet betonar att investeringsprojekt i utvecklingsländer där den privata sektorn deltar och som finansieras av EU bör uppfylla internationellt överenskomna miljö-, social- och transparensnormer och normer för mänskliga rättigheter samt följa mottagarländernas utvecklingsplaner. Parlamentet motsätter sig allt samarbete med privata enheter som direkt eller indirekt skulle kunna leda till någon form av skatteundandragande eller skatteflykt. Parlamentet uppmanar kommissionen att se över sina kontrollmekanismer när beslut om finansiering av råvaruutvinningsprojekt ska fattas.

57.

Europaparlamentet anser att investeringar ger positiva effekter för tillväxten och sysselsättningen, inte bara i EU utan även i utvecklingsländerna. Parlamentet betonar att industriländerna har ett ansvar för att investeringar i och tekniköverföring till inhemska företag främjas i högre utsträckning, så att det inom de nya sektorer som växer fram i utvecklingsländerna blir möjligt att tillämpa kvalitetsstandarder och internationella sociala normer och miljönormer. Parlamentet betonar också att det behövs ökat samarbete för att hjälpa utvecklingsländerna att stärka sin institutionella kapacitet och tillsynskapacitet när det gäller utländska investeringar.

58.

Europaparlamentet uppmanar EU att erkänna utvecklingsländernas rätt att reglera investeringarna, gynna investerare som stöder partnerlandets utvecklingsstrategi och ge företräde åt inhemska och regionala investerare för att främja regional integration.

59.

Europaparlamentet uppmanar EU att uppfylla sina åtaganden när det gäller utvecklingshjälp inom ramen för strategin för handelsrelaterat bistånd (”aid for trade”) med särskild inriktning på projekt som utformats för att hjälpa utvecklingsländerna att utveckla sin handelsrelaterade kompetens och förbättra försörjningskedjan så att de i slutänden kan konkurrera på regionala och globala marknader.

60.

Europaparlamentet uppmanar kommissionen att lägga fram ett lagstiftningsförslag med samma syfte som den nya amerikanska lagen om ”konfliktmineraler”, dvs. att bekämpa illegal mineralexploatering i utvecklingsländer, inte minst i Afrika, som göder inbördeskrig och konflikter och så att man kan spåra mineraler som importeras till EU-marknaden.

61.

Europaparlamentet anser att de offenlig-privata partnerskapen som innebär att den privata sektorn involveras i utvecklingsarbetet och som stöds av kommissionen måste bli föremål för analys och utvärdering, så att vi kan dra lärdom av denna erfarenhet innan vi inför ett nytt utvecklingspolitiskt koncept som innebär att offentliga medel används för att mobilisera finansieringsmöjligheter inom den privata sektorn.

62.

Europaparlamentet betonar att allt stöd till den privata sektorn måste ges parallellt med stöd till nationella, regionala och lokala myndigheter och parlament i mottagarländerna så att de kan skapa en effektivare reglering av marknaderna, främja insyn, tillämpa en rättvis skattepolitik och gott styre samt bekämpa korruption, inom såväl företag och frivilligorganisationer som regeringar och offentliga myndigheter.

63.

Europaparlamentet välkomnar förslaget om att inrikta utvecklingssamarbetet på hållbar energi och erinrar om att tillgång till energi är en förutsättning för att millennieutvecklingsmålen ska kunna nås. Parlamentet kräver att de fattigas tillgång till vatten och energi, tillsammans med tillhandahållandet av offentliga tjänster och lokal utveckling, måste vara huvudmålen för EU-stödda projekt.

64.

Europaparlamentet anser att prioritet bör ges åt hållbara energilösningar på lokal och regional nivå, t.ex. en decentraliserad energiproduktion, så att prioriteringarna på utvecklingsområdet kan samordnas med behoven på miljöområdet.

65.

Europaparlamentet noterar de enorma möjligheter som många utvecklingsländer erbjuder när det gäller förnybara energikällor (solenergi, vindkraft, geotermisk energi och biomassa). Parlamentet uppmanar EU och dess medlemsstater att genomföra projekt för förnybar energi i utvecklingsländer och att tillhandahålla teknik, expertis och investeringsmöjligheter, eftersom detta är en förutsättning för ekonomisk och social utveckling och minskar dessa länders beroende av fossila bränslen och deras sårbarhet när det gäller prisfluktuationer.

66.

Europaparlamentet uppmanar kommissionen att se till att det offentliga utvecklingsbistånd som EU ger för att förbättra energitillgången främjar den lokala ekonomiska utvecklingen, gröna jobb och minskad fattigdom och att det inte är kopplat till eller används för att stödja europeiska företag. Parlamentet uppmanar även kommissionen att inte blanda ihop en politik vars syfte är att underlätta de fattigas tillgång till energi med arbetet för att nå EU:s klimatmål eller tillgodose egna energiförsörjningsbehov.

67.

Europaparlamentet välkomnar utvecklingsländernas initiativ att investera i livsmedelsproduktion istället för i biobränsleproduktion, så att de kan trygga sin livsmedelsförsörjning.

68.

Europaparlamentet erinrar om att de utvecklade länderna har en skyldighet att inta en ledande roll när det gäller att bygga upp en global ekonomi med låga koldioxidutsläpp så att utsläppen kan minskas i den utsträckning som krävs. Parlamentet uppmanar medlemsstaterna att föregå med gott exempel när det gäller att minska sina utsläpp.

69.

Europaparlamentet är medvetet om att arbetet med att bekämpa klimatförändringarna och arbetet med att nå centrala utvecklingsmål utgör målsättningar som stärker varandra sinsemellan. Parlamentet betonar behovet av mer systematiska satsningar på en integrering av ekosystembaserade åtgärder för anpassning till och minskning av effekterna av klimatförändringen och för katastrofriskreducering. Parlamentet efterlyser därför ett helhetsperspektiv som integrerar miljödimensionen i utvecklingsprogram och utvecklingsprojekt genom att till exempel skärpa reglerna för gränsöverskridande avfallstransporter och illegal skogsavverkning.

70.

Europaparlamentet uppmanar kommissionen att analysera effekterna av fenomenet klimatflyktingar. Enligt vissa beräkningar kommer fram till 2050 uppemot 200 miljoner människor att ha tvingats flytta p.g.a. gradvist försämrade levnadsvillkor. Det är viktigt att EU via sin utvecklingspolitik bidrar med bistånd och till att minska antalet klimatflyktingar genom att investera i teknik, mänskliga resurser och ekonomiskt bistånd.

71.

Europaparlamentet upprepar sin ståndpunkt att en integrering inte får ersätta de åtaganden om nya och utvidgade resurser som EU och andra biståndsgivare har gjort för att stödja utvecklingsländernas insatser för att mildra effekterna av och anpassa sig till klimatförändringarna. Parlamentet understryker att denna strategi måste omfatta en lokal och/eller regional dimension för att de specifika problem som uppstår inom dessa områden ska kunna hanteras och påminner om att klimatfinansieringen – och kollektiva nyttigheter i allmänhet – inte får finansieras via det offentliga utvecklingsbiståndet och därför måste vara nytt och gå utöver medlemsstaternas åtagande om att avsätta 0,7 procent av BNI till utvecklingsbistånd.

72.

Europaparlamentet betonar vikten av en hållbar utveckling i städerna dels som en del av den internationella agendan, dels som insatser på lokal, regional och nationell nivå som kan ge positiva effekter för livskvaliteten för alla människor runt om i världen, inte minst för människor i utvecklingsländerna.

73.

Europaparlamentet påpekar att hållbar utveckling kan uppnås endast genom att mottagarländernas kapacitetsuppbyggnad stärks och deras grundläggande infrastruktur förbättras.

74.

Europaparlamentet kräver att artikel 8 j i konventionen om biologisk mångfald, som utgör en grundsten för hållbar utveckling, inkluderas och genomförs i samband med de nationella och regionala strategidokumenten.

75.

Europaparlamentet är medvetet om att skogsskövling och import av virke från ohållbart skogsbruk till EU-marknaden har bidragit till naturkatastrofer och fattiga länders sårbarhet. Parlamentet uppmanar därför kommissionen och rådet att i den nya utvecklingspolitiska strategin införa ett totalförbud mot handel med illegalt avverkat virke inom EU.

76.

Europaparlamentet upprepar sin ståndpunkt att EU bör inrikta sitt utvecklingsbistånd på att trygga livsmedelsförsörjningen i utvecklingsländerna och främja en hållbar, lokal, småskalig och ekologisk jordbruksproduktion. Parlamentet betonar att man framför allt måste ge småjordbrukare tillgång till produktionsmedel (mark, tryggad äganderätt, utsäde, utbildning, krediter och rådgivning), förädlings- och försäljningsmöjligheter samt tillträde till lokala och internationella marknader.

77.

Europaparlamentet hänvisar till IAASTD-rapporten och kräver stöd till en omställning till ett organiskt och ekologiskt hållbart jordbruk. En sådan omställning, som ska bygga på erfarenheterna från småskalig jordbruksproduktion, utgör också ett konkret exempel på klimatanpassning.

78.

Europaparlamentet betonar att det är viktigt att särskilt stödja kvinnor som är verksamma inom jordbruket, eftersom forskning visar att ett mer jämställt jordbruk skulle kunna öka den totala jordbruksproduktionen i utvecklingsländer med 2,5–4 procent och att kvinnor spenderar en större del av sin inkomst på livsmedel, hälsa, kläder och utbildning för sina barn. Parlamentet betonar att alla former av diskriminering mot kvinnor måste upphöra och efterlyser en ökad medvetenhet om jämställdhetsfrågor inom jordbrukspolitiken och programmen på jordbruksområdet. Parlamentet understryker dessutom att kvinnor måste ses som likvärdiga partner i en hållbar utveckling av jordbruket och livsmedelssäkerheten.

79.

Europaparlamentet kräver att EU även bemöter de bakomliggande orsakerna till den osäkra livsmedelsförsörjningen, såsom bristande respekt för människors rätt till mat, spekulation på livsmedelspriser och landgrabbing. Parlamentet upprepar att man vid reformen av den gemensamma jordbrukspolitiken måste ta hänsyn till de åtaganden som finns i fördraget om förbättrad konsekvensen i utvecklingspolitiken, rättvis konkurrens och stöd till utvecklingsländernas möjligheter och deras egen produktion. Parlamentet efterlyser åtgärder för att eliminera landgrabbing och ohållbart utnyttjande av mark- och vattenresurser, för att garantera mindre markägares och inhemska jordbrukares äganderätt till sin mark och deras tillgång till jordbruksmark och för att få ett slut på utsädesmonopolen och beroendet av specialiserade bekämpningsmedel.

80.

Europaparlamentet noterar att jordbruksproduktionen, för att vi ska kunna föda en världsbefolkning som 2050 förväntas överstiga 9 miljarder, måste öka med 70 procent fram till dess, samtidigt som vi måste begränsa vår användning av mark, vatten och bekämpningsmedel. Den globala livsmedelstryggheten är en akut fråga för EU, och parlamentet vill se omedelbara och konsekventa insatser för att livsmedelstryggheten ska kunna garanteras på såväl europeisk som global nivå.

81.

Europaparlamentet betonar att en bristande livsmedelsförsörjningstrygghet kräver en mängd insatser inom olika sektorer, t.ex. när det gäller förvaltning av lokala naturresurser, ökade produktion och tillverkning, utbildning, uppbyggnad av branschorganisationer, skyddsnät för de mest sårbara, information om näringslära samt även en diversifiering av sysselsättningen på landsbygden till att omfatta mer än endast jordbrukssektorn, så att hushållen på landsbygden kan öka sina inkomster, med tanke på att det är dessa människor som i första hand drabbas av svält.

82.

Europaparlamentet pekar på behovet av förbättrade jordbruksproduktionsmetoder, bl.a. lågkostnadsteknik, av tillgång till jordbruksforskning och av ökad produktivitet och effektivitet i utvecklingsländerna så att hållbarheten kan stärkas.

83.

Europaparlamentet uppmanar EU och utvecklingsländerna att främja markägandet som ett instrument för att minska fattigdomen. Detta kan ske genom att äganderätten stärks och genom att jordbrukare, småföretagare och lokala intressegemenskaper ges bättre kreditmöjligheter.

84.

Europaparlamentet ser med stor oro på de regeringsstödda markuppköp i framför allt Afrika som nyligen gjorts av utländska investerare och som hotar att undergräva den lokala livsmedelsförsörjningen och orsaka en social instabilitet som, om den inte hanteras på rätt sätt, kan få oförutsebara och långtgående konsekvenser.

85.

Europaparlamentet påpekar att EU:s partnerskapsavtal om fiske bör kunna underlätta en konsolidering av fiskeripolitiken i partnerskapsländerna och stärka deras förmåga att garantera såväl ett hållbart fiske i de egna vattnen som den lokala sysselsättningen inom denna sektor.

86.

Europaparlamentet anser att en central aspekt av utvecklingspolitiken bör utgöras av såväl ett adekvat skydd mot vattenrelaterade katastrofer och sjukdomar som tillgång till tillräckligt med vatten av god kvalitet till rimliga kostnader, utan att göra avkall på hållbarheten inom livsviktiga ekosystem, så att man kan tillgodose behoven av mat och energi och andra grundläggande behov som hör samman med ett hälsosamt och produktivt liv.

87.

Europaparlamentet vill att en elektronisk databas med uppgifter om det offentliga utvecklingsbiståndet skapas i syfte att öka insynen i och allmänhetens acceptans för utvecklingsprojekt som helt eller delvis finansieras av EU eller medlemsstaterna. Med hjälp av en sådan databas skulle användare kunna identifiera samtliga projekt och program som EU-finansiärer och, i förekommande fall, FN-organ driver i mottagarländerna, samt få information om vem som finansierar och vilka organisationer som genomför dem. Databasen bör vara användarvänlig och tillgänglig för alla via internet. Den bör ha en funktion som gör att det är lätt att söka efter vissa uppgifter med hjälp av en uppsättning fastställda kriterier (biståndsgivare, sektor inom kommittén för utvecklingsbistånd, plats, projektstatus, finansieringstyp och millennieutvecklingsmål) samt innehålla tabeller och kartor för analysändamål. Parlamentet påpekar att en sådan databas även är viktig för att stärka samordningen och harmoniseringen mellan olika givare samt för relationerna till mottagarlandets regering.

88.

Europaparlamentet uppdrar åt talmannen att översända denna resolution till rådet och kommissionen.