7.12.2012   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

CE 377/19

—

med beaktande av sin resolution av den 17 februari 2011 om Europa 2020-strategin (1),

—

med beaktande av sin resolution av den 25 november 2010 om mänskliga rättigheter samt sociala normer och miljönormer i internationella handelsavtal (2),

—

med beaktande av sin resolution av den 5 februari 2009 om att förstärka de europeiska små och medelstora företagens roll i den internationella handeln (3),

—

med beaktande av sin resolution av den 18 december 2008 om varumärkesförfalskningens inverkan på den internationella handeln (4),

—

med beaktande av sin resolution av den 4 september 2008 om handel med tjänster (5),

—

med beaktande av sin resolution av den 20 maj 2008 om råvaruhandel (6),

—

med beaktande av sin resolution av den 19 februari 2008 om EU:s strategi för bättre marknadstillträde för europeiska företag (7),

—

med beaktande av sin resolution av den 22 maj 2007 om EU i världen – konkurrenskraftens externa aspekter (8),

—

med beaktande av kommissionens meddelande ”Handel, tillväxt och världspolitik: Handelspolitiken – en hörnsten i Europa 2020-strategin” (KOM(2010)0612),

—

med beaktande av kommissionens meddelande ”Ett konkurrenskraftigt Europa i världen – Ett bidrag till EU:s tillväxt- och sysselsättningsstrategi” (KOM(2006)0567),

—

med beaktande av kommissionens rapport av den 10 mars 2011 om handels- och investeringshinder,

—

med beaktande av den gemensamma förklaring som gjordes i Haag den 18 juli 1991 om förbindelserna mellan Europeiska gemenskapen och dess medlemsstater och Japan,

—

med beaktande av avtalet mellan Europeiska gemenskapen och Japan om ömsesidigt erkännande från 2001 (9),

—

med beaktande av avtalet mellan Europeiska gemenskapen och Japans regering om samarbete i fråga om konkurrensbegränsande verksamhet från 2003 (10),

—

med beaktande av avtalet mellan Europeiska gemenskapen och Japans regering om samarbete och ömsesidigt administrativt bistånd i tullfrågor från 2008 (11),

—

med beaktande av den tioåriga handlingsplanen som antogs vid det tionde toppmötet mellan EU och Japan, som hölls i Bryssel den 8 december 2001,

—

med beaktande av den gemensamma förklaringen som antogs vid det nittonde toppmötet mellan EU och Japan, som hölls i Tokyo den 28 april 2010,

—

med beaktande av den gemensamma förklaringen som antogs vid det artonde toppmötet mellan EU och Japan, som hölls i Prag den 4 maj 2009,

—

med beaktande av Copenhagen Economics rapport av den 30 november 2009”Assessment of barriers to trade and investment between the EU and Japan”,

—

med beaktande av resultaten av kommissionens offentliga samråd om handelsförbindelserna mellan EU och Japan, vilka offentliggjordes den 21 februari 2011,

—

med beaktande av Europeiska rådets slutsatser av den 24–25 mars 2011,

—

med beaktande av det planerade toppmötet mellan EU och Japan, som ska hållas i Bryssel den 25 maj 2011,

—

med beaktande av artikel 115.5 och artikel 110.2 i arbetsordningen, och av följande skäl:

A.

Det regelbaserade multilaterala handelssystemet, som upprättats genom Världshandelsorganisationen (WTO), är den lämpligaste ramen för att reglera och främja en öppen och rättvis handel.

B.

Det är mycket viktigt att se multilaterala, plurilaterala och bilaterala avtal som delar av en gemensam ”verktygslåda” med internationella frågor och därmed standardinslag i välavvägda och kompletterande politiska förbindelser och handelsförbindelser.

C.

EU bör stå fast vid sitt åtagande om att i första hand söka uppnå ett välavvägt resultat för utvecklingsagendan från Doha, vilket skulle stödja utvecklingsländernas integration i det internationella handelssystemet, samtidigt som man parallellt gör framsteg med bilaterala och plurilaterala handelsavtal med andra industrialiserade länder där det är realistiskt att ömsesidiga fördelar och ekonomisk tillväxt kan uppnås snabbare.

D.

EU och Japan stod 2009 tillsammans för mer än 25 procent av världens BNP och över 20 procent av världshandeln.

E.

Japan och EU är stora investerare i varandras ekonomier med en kombinerad volym av utländska direkta investeringar till ett värde av 200 miljarder euro 2009.

F.

Den totala summan av bilateral handel mellan EU och Japan, den tredje största nationella ekonomin i världen i termer av BNP, uppgick 2010 till 120 miljarder euro. Japan är EU:s sjätte största handelspartner, och EU är Japans tredje största handelspartner.

G.

Både rådet och kommissionen har konstaterat att Japans förmåga att undanröja regleringsmässiga handelshinder är en förutsättning för inledandet av förhandlingar om ett frihandelsavtal mellan EU och Japan, vilket skulle främja en närmare ekonomisk integration mellan de bägge strategiska handelspartnerna.

H.

EU och Japan står inför gemensamma utmaningar, såsom Kinas politiska och ekonomiska uppgång, den ekonomiska avmattningen till följd av den globala finanskrisen, de minskande befolkningstalen och ett trängande behov av tillgång till råvaror och energikällor, liksom att säkerställa prisstabilitet på dessa områden, för att stimulera deras respektive industrier.

I.

En öppen och rättvis handel är ett kraftfullt verktyg för att skapa mer tillväxt och ett välmående samhälle, genom att utnyttja de komparativa fördelarna i de respektive ekonomierna och de potentiella synergieffekter som uppstår till följd av ökad ekonomisk integration och nya insatser för en kunskapsdriven ekonomi.

J.

Både EU och Japan har generellt låga tullar på varor. Över två tredjedelar av unionens exportvärde till Japan och över en tredjedel av Japans exportvärde till EU är tullfria.

K.

Trots dessa låga tullar släpar handelsvolymerna mellan EU och Japan efter i förhållande till huvuddelen av EU:s handelsutbyte med sina övriga stora handelspartner, framför allt på grund av att Japans icke-tariffära hinder försvårar för europeiska företags marknadstillträde.

L.

I Copenhagen Economics undersökning från november 2009 uppskattar man att handelskostnaderna till följd av icke-tariffära hinder är högre än de befintliga tullarna och att den största potentiella ekonomiska vinningen skulle komma från undanröjandet av sådana icke-tariffära hinder. Man uppskattar även att EU:s export till Japan och Japans export till EU skulle kunna öka till 43 miljarder euro respektive 53 miljarder euro om tullarna och de icke-tariffära åtgärderna minimerades.

M.

Kommissionen påpekar i sin rapport om handels- och investeringshinder 2011 att Japans icke-tariffära hinder bekymrar EU i tre viktiga hänseenden: hinder för tillgång till offentlig upphandling, otillräckligt erkännande av internationella standarder för medicintekniska produkter samt förmånsbehandling av nationella marknadsledare inom finansiella tjänster (t.ex. posttjänsten).

N.

Säkerställandet av skyddet för immateriella rättigheter bedöms hålla hög kvalitet i Japan. Japan och EU har gemensamma mål och strategier i frågor om immateriella rättigheter, med undantag för geografiska beteckningar, och har som undertecknare av handelsavtalet om åtgärder mot varumärkesförfalskning (Acta-avtalet) båda engagerat sig i den plurilaterala kampen mot varumärkesförfalskning och piratkopiering.

O.

IKT-industrin är en sektor med högt mervärde och en källa till tillväxt i både EU och Japan, särskilt när det gäller vidareutveckling av smarta produkter och tjänster.

P.

Frågor om investeringar och handel med tjänster måste tas upp i alla handelsöverläggningar med Japan, så att varken de europeiska eller de japanska bestämmelserna till skydd för allmänna tjänster och den kulturella mångfalden tar skada av att marknaden öppnas.

Q.

Solidariteten med Japans befolkning bekräftas åter efter den senaste tidens naturkatastrofer.

1.

Europaparlamentet anser att det multilaterala handelssystemet, som förkroppsligas av WTO, fortfarande är det tveklöst verkningsfullaste systemet för att uppnå en öppen och rättvis global handel. Parlamentet menar att EU och Japan bör bidra till ett framgångsrikt avslut på förhandlingarna inom ramen för utvecklingsagendan från Doha.

2.

Europaparlamentet understryker att det är för ett frihandelsavtal mellan EU och Japan men att det inte är tillfreds med de försumbara framstegen i högnivågruppen de senaste åren. Japan måste göra betydande åtaganden om att undanröja icke-tariffära hinder och barriärer för tillgång till offentlig upphandling i landet innan det inleds några förhandlingar.

3.

Europaparlamentet betonar att avregleringen av handeln mellan EU och Japan bör samexistera med snarare än hindra bestämmelser om skydd av allmänna tjänster och kulturell mångfald och främja en enhetlig lagstiftning och uppfyllandet av multilaterala standarder om sådana redan finns.

4.

Europaparlamentet betonar att det är fast beslutet att stärka handelsförbindelserna mellan EU och Japan genom att fokusera på undanröjandet av icke-tariffära hinder för handel och investering, däribland flera restriktiva bestämmelser och reglerande åtgärder i fråga om europeiska företags tillträde till den japanska marknaden.

5.

Europaparlamentet anser att kommissionen i handelsförbindelserna med Japan, som en av sina prioriteringar, bör koncentrera sig på att undanröja dessa hinder och barriärer som sätter käppar i hjulen för de europeiska små och medelstora företagens tillträde till marknaden.

6.

Europaparlamentet anser att sänkta eller borttagna japanska tullar på IKT-produkter, inklusive delar och komponenter av sådana produkter, skulle öka konkurrenskraften och generera nya arbetstillfällen av hög kvalitet i EU. Parlamentet efterlyser dessutom ett fördjupat ömsesidigt samarbete mellan EU och Japan på området forskning och utveckling, särskilt när det gäller säkerställandet av skyddet för immateriella rättigheter, för att påskynda informationsutbytet om patent mellan de respektive patentverken.

7.

Europaparlamentet anser att kommissionens ambitionsnivå när det gäller frihandelsavtal mellan EU och Japan, särskilt i fråga om ökat marknadstillträde för europeiska företag, bör kompletteras av omfattande åtaganden om hållbar utveckling som man kommit överens om gemensamt.

8.

Europaparlamentet betonar att frihandelsavtalet mellan EU och Japan inte bara skulle ge fördelar i fråga om ökad bilateral handel med varor och tjänster, utan även främja samarbetet kring EU:s övergripande prioriteringar, till exempel samarbetet inom innovation, regleringssamarbetet och bekämpning av marknadsmissbruk, och inte minst samarbetet för att bemöta stora miljöproblem.

9.

Europaparlamentet uppmanar medlemsstaterna och kommissionen att i alla handelsöverläggningar med Japan stödja och främja initiativ som gynnar de mänskliga rättigheterna samt sociala normer och miljönormer.

10.

Europaparlamentet anser att en helhetsbetonad bedömning av konsekvenserna för hållbar utveckling och en konsekvensbedömning är av största vikt för att man ska kunna göra en helhetsbedömning av handelsförbindelserna mellan EU och Japan. Parlamentet uppmanar kommissionen att, vid lämplig tidpunkt, lägga fram en sådan bedömning och då framför allt beskriva eventuella för- och nackdelar som fördjupade handelsförbindelser mellan EU och Japan kan ha för alla berörda branscher, i synnerhet för alla industrisektorer och andra känsliga sektorer, såsom bil-, elektronik-, flyg- och maskinsektorerna.

11.

Europaparlamentet rekommenderar att effektiva bilaterala skyddsåtgärder ska ingå i ett frihandelsavtal mellan EU och Japan för att förhindra en kraftig ökning av importer som allvarligt skulle skada, eller riskera att skada, den europeiska och japanska industrin, särskilt i känsliga sektorer såsom bil-, elektronik-, flyg- och maskinindustrin.

12.

Europaparlamentet är övertygat om att ett frihandelsavtal mellan EU och Japan skulle kunna leda till en situation som gynnar båda ekonomierna.

13.

Europaparlamentet betonar att parlamentet kommer att ombes att ge sitt godkännande till det eventuella frihandelsavtalet mellan EU och Japan.

14.

Europaparlamentet uppdrar åt talmannen att översända denna resolution till rådet, kommissionen, medlemsstaternas regeringar och parlament samt Japans regering och parlament.