25.8.2011   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

C 248/60

1.1

Kommittén framhåller den slutsats som kommissionen drar i sitt meddelande av den 5 april 2011 (1) som sin utgångspunkt för de aktuella förslagen.

1.2

EESK betonar att det nu inte behövs fler strategier för och analyser om romerna. I stället bör man tillsammans med romerna och deras intresseorganisationer komma fram till konkreta genomförandeåtgärder.

1.3

Kommittén är redo att delta i sådana åtgärder inom ramen för sin behörighet och liksom hittills även på eget initiativ vidta åtgärder i nära samarbete med organisationer för romer (utfrågningar, seminarier etc.).

1.4

Kommittén kommer att utöka sina förbindelser med de institutioner, organisationer och inrättningar som är verksamma inom detta område samt verka för ytterligare gemensamma åtgärder. (2)

1.5

Kommittén anser att den interkulturella diskussionen är ett lämpligt instrument för romers integration och delaktighet, såväl när det gäller förståelsen för de romska kvinnornas roll i denna process som på området skolutbildning.

1.6

Kommittén kommer att söka efter möjligheter – även inom sina befintliga nätverk – att delta i lokala initiativ eller själv inleda sådana initiativ.

2.1

I sitt förberedande yttrande av den 9 juli 2008 (3) lämnade EESK en rad rekommendationer för att påskynda integrationen av den romska minoriteten i Europa. Kommittén rekommenderade att man i samordning mellan EU-nivå och medlemsstatsnivå skulle enas om ett dubbelt angreppssätt för skolutbildning av romska barn, och uppmanade kommissionen att tillämpa en övergripande strategi och att finansiera upplysningskampanjer. Att romernas företrädare aktivt skulle delta i processen framhölls som det enda möjliga tillvägagångssättet.

2.2

Europeiska kommissionen (4) tog fasta på detta synsätt och hänvisade till att EESK (5) betraktade ”inkluderingen av frågor som gäller romer i all relevant europeisk och nationell politik” som ”det mest lovande sättet att integrera romerna”.

2.3

Det föreliggande tilläggsyttrandet utgår från principen om interkulturell diskussion, som bygger på att båda sidor – i detta fall den romska minoriteten i Europa och den europeiska icke-romska befolkningen – frivilligt och fördomsfritt inleder en diskussion. En förutsättning för den interkulturella diskussionen är att man tar upp såväl likheter som skillnader i tradition och levnadssätt i syfte att nå bättre förståelse för de verkliga förhållandena och komma fram till realistiska lösningar.

2.4

Detta yttrande är inriktat på den första och enligt EESK:s mening främsta grunden för integration (6), nämligen skolutbildning, och rör i detta sammanhang även kvinnornas särskilda roll för romernas integration.

2.5

Kommittén stöder strategin ”EU-plattformen för integrering av romer”, särskilt de tio gemensamma grundläggande principerna för romers integrering som antogs vid plattformens möte 2009 (7).

3.1

En av de gängse parollerna för att beskriva det europeiska integrationsprojektet är ”enhet i mångfalden”. I detta sammanhang är romerna ett slående exempel på den kulturella mångfalden i Europa, och denna aspekt förstärks ytterligare av att det även bland romerna (8) själva finns kulturella skillnader (9).

3.2

Sedan 1999 (10) utgår EESK från ett utvidgat kulturbegrepp som vid sidan om konst, tradition och kulturarv även omfattar uppfostran, utbildning, vetenskap och forskning m.m. Det innebär att även skolutbildning får särskild betydelse för den interkulturella diskussionen, i synnerhet med romer.

3.3

Mot dem som tar avstånd från kulturell mångfald (11) vill kommittén invända att motståndet grundar sig på påståenden som visserligen stämmer i vissa avseenden, men som lätt kan missförstås eftersom de inte är tillämpliga på EU som är sammanhållet av en gemensam ”värdegrund” (12).

3.4

Med denna kulturella förståelse som gemensam utgångspunkt för gemensamma värderingar ligger det nära till hands att anta att europeisk identitet i första hand utgörs av kulturell identitet, vilket bekräftas i artikel 2 om gemensamma värden i EU-fördraget. Den interkulturella diskussionen är därför det bästa sättet att åstadkomma varaktig integration i allmänhet och integration av romerna i synnerhet. Begreppet tolerans förtjänar också särskild uppmärksamhet enligt kommitténs uppfattning.

3.5

Innebörden av tolerans är den andres rätt att vara annorlunda, såväl i bemärkelsen att utöva denna rättighet som i bemärkelsen att godta den. Detta gäller i lika hög grad för romer som för icke-romer. I den interkulturella diskussionen har tolerans emellertid ytterligare en grundläggande betydelse: det handlar inte bara om att lösa de normkonflikter som finns utan också om förståelse inför det som är annorlunda, så att man bygger upp den empati som krävs för samexistensen.

3.6

Kommissionens och parlamentets initiativ för att förbättra romernas situation (13) är utmärkta instrument, som lägger den rättsliga och politiska grunden för åtgärder och program. Dessa är emellertid till sin natur ”uppifrån-och-ned”-initiativ. För att man ska göra önskade framsteg behövs motsvarande ”nedifrån-och-upp”-initiativ, och dessa måste komma från det civila samhället, även om det också behövs stöd från de nationella, regionala och lokala myndigheterna.

3.7

Kommittén välkomnar i detta perspektiv kommissionens senaste meddelande och stöder särskilt ståndpunkten att det hädanefter krävs handling. EESK betonar att detta handlingsbehov inte bara gäller de offentliga nationella, regionala och lokala myndigheterna utan även och i synnerhet det civila samhällets aktörer på båda sidor.

3.8

Hittills har man både från EU och från internationellt håll spenderat avsevärda summor på integrationen av romer och i efterhand konstaterat att framstegen inte står i proportion till de belopp man satsat. EESK menar att det bland annat beror på följande: Visserligen har det funnits och finns det många teoretiskt sett lovande initiativ, konferenser och sammankomster på temat, men det konkreta genomförandet av de rekommenderade åtgärderna är emellertid ofta otillfredsställande, till viss del på grund av att romerna och deras organisationer inte är tillräckligt delaktiga.

3.9

Kommittén vill inom ramen för sin behörighet bidra till att utjämna denna obalans mellan goda strategiska förslag och motsvarande praktiska genomförandeåtgärder. EESK kommer därför att försöka utnyttja sin funktion som förbindelselänk med medborgarna, och bl.a. genom sina nätverk och genom ledamöternas organisationer i samband med lokala arrangemang bidra till att öka benägenheten att utnyttja de tjänster som erbjuds respektive att fullgöra skyldigheter.

4.1

Flera rapporter visar att det i allmänhet är främst mödrarna som ansvarar för barnens uppfostran i förskoleåldern (14), men att fäderna blir mer delaktiga när barnen börjar i skolan. Flickors uppfostran förblir för det mesta mödrarnas ansvar även efter skolstarten. Eftersom barnens värderingar i hög grad formas i förskoleåldern, är det emellertid viktigt för alla barn att de redan i hemmet förbereds inför skolan. Det behövs därför åtgärder som får mödrar att inse vikten av skolutbildning för barnen, särskilt för flickorna, och som får mödrarna att konkret förbereda sina barn inför skolan.

4.2

Förutsättningen för att sådana åtgärder ska lyckas är att det finns erbjudanden (särskilt på lokal nivå) som tar hänsyn till de olika traditionerna. Häri ingår de offentliga myndigheternas skyldighet att erbjuda lämpliga utbildningsprogram och motverka segregation.

4.3

Dessutom kommer det att behövas program för kompetens- och kunskapsförmedling (”capacity building”), som gör det möjligt för de romska kvinnorna att faktiskt också inta denna viktiga roll.

4.4

I traditionella romska familjer lever flera generationer under samma tak. Här påverkar även mor- och farföräldrar barnens uppfostran och har i många fall större inflytande än föräldrarna. Det framstår därför som viktigt att göra även mor- och farföräldrar delaktiga, eftersom de fungerar som förebilder för efterföljande generationer.

4.5

Om man lyckas utnyttja de romska kvinnornas möjlighet att forma barnens framtid kommer man också att få en bieffekt. Sådana konkreta åtgärder och initiativ bidrar nämligen till att minska stereotypa uppfattningar om romska kvinnor. Alltför ofta får de romska kvinnorna rollen som objekt, vare sig de är offer för diskriminering, våld i hemmet eller för annan misshandel eller ringaktning. Detta är naturligtvis viktiga synpunkter som man inte får bortse från. Likaså måste man naturligtvis vidta lämpliga åtgärder mot sådana missförhållanden. Kommittén anser emellertid att det är viktigt att också visa vilken aktiv roll de romska kvinnorna har inom sin gemenskap och vilken betydelse de kan få som aktiva subjekt utanför sin gemenskap, som deltagare i den interkulturella diskussionen.

4.6

Kommittén ska stödja initiativ som främjar de romska kvinnornas förståelse för sin roll och så långt det är möjligt bidra till att romska kvinnor får tillgång till information och redskap som hjälper dem att inse sin betydelse för familjens integration.

4.7

EESK kommer därför att söka efter möjligheter att genom deltagande i lokala arrangemang inte bara verka för konkret information utan även för motsvarande motivation och delaktighet.

5.1

Målet är att trygga särskilt utsatta romska gruppers integration i samhället, utan att de för den skull förlorar sin kulturella romska identitet. God utbildning är av avgörande betydelse av två skäl: För det första kan och bör utbildningen förmedla grundläggande gemensamma värderingar till medborgarna som möjliggör olika etniska gruppers samexistens. En sådan värdering är öppenhet gentemot andra kulturer. För det andra kan utbildningen som sådan vara ett viktigt integrationsinstrument, eftersom den i bästa fall leder till interaktion mellan olika kulturer. Det är visserligen aldrig för sent att skaffa sig nya kunskaper och färdigheter, men det är ändå viktigt att god utbildning inleds så tidigt som möjligt i livet. Nyckeln till framgång senare i livet är att barnet har en god självbild och är medvetet om sin roll i en större grupp och i samhället som helhet.

5.2

Genom åtgärder och politik bör man eftersträva och garantera lika tillgång till utbildning av hög kvalitet för såväl romer som övriga minoriteter, eftersom målet i slutändan är att ge dem den kompetens som krävs på arbetsmarknaden, vilket även omfattar social kompetens. Människor måste få möjlighet att utforma sina liv självständigt och agera som ansvarsfulla medborgare som är medvetna om och kan utöva sina rättigheter och skyldigheter.

5.3

Det bristfälliga deltagandet på arbetsmarknaden är inte bara ett samhällsproblem, utan det får även avsevärda ekonomiska konsekvenser. I detta avseende är utgifterna för skolutbildning visserligen i princip en kostnadsfaktor, men i grund och botten är de inte bara utgifter utan i första hand kloka framtidsinvesteringar.

5.4

Europarådet driver inom ramen för sitt program för romska barns skolutbildning även ett utbildningsprogram för förmedlare och skolassistenter, i vilket även kommissionen är delaktig. Kommittén är redo att delta som förmedlare inom ramen för ett eventuellt framtida samarbete mellan institutionerna. På så vis skulle EESK exempelvis kunna hjälpa till att sprida programmet och resultaten genom sina befintliga kommunikationskanaler eller förmedla exempel på bästa praxis från programmen till de länder som för närvarande inte ingår i Europarådets projekt.

5.5

I detta sammanhang bör nämnas att andelen elever som slutar skolan i förtid är oproportionerligt stor bland romska jämfört med icke-romska skolelever (15). Det är därför nödvändigt att tillsammans med de behöriga myndigheterna komma fram till åtgärder som kan förbättra denna situation.

6.1

I de flesta EU-medlemsstater har man infört stränga anti-diskriminerings- och likabehandlingslagar för att leva upp till EU-normerna. Tyvärr förkommer det ändå diskriminering på lokal nivå, och i den nationella lagstiftningen saknas ofta mekanismer för klagomålsförfaranden och upphävande av diskriminerande metoder, när personer upplever att de utsätts för diskriminering. Det bör även påpekas att svag kontroll innebär att en stat kan komma undan med kosmetiska ändringar, som förvärrar segregationsmönstret ytterligare.

6.2

Detta innebär emellertid inte att det saknas EU-medlemsstater som verkar för bättre tillgång till vissa grundläggande rättigheter, bland annat rätten till utbildning, för sina romska medborgare. Det innebär heller inte att det saknas nationella rättssystem med kapacitet att värna romernas rättigheter. Vid några domstolar på regional och nationell nivå har man gjort bedömningen att särbehandling av romska barn strider mot nationella anti-diskrimineringslagar. Redan 2004, före Bulgariens inträde i EU, utfärdade distriktsdomstolen i Sofia domar mot det bulgariska utbildningsministeriet, mot kommunförvaltningen och mot företrädare för skolmyndigheterna, mot bakgrund av att romska barn genom segregation berövades rätten till likvärdig utbildning (16). Sådana domslut är emellertid bara en reaktion på vissa specifika händelser och tvingar inte nödvändigtvis de lokala och regionala myndigheterna att åtgärda den diskriminering som verkar finnas i utbildningssystemen i många EU-medlemsstater.

6.3

Ungern har ett stort politiskt engagemang för och satsar omfattande resurser på att stödja åtgärder för att förbättra de romska medborgarnas ekonomiska och sociala villkor och öka deras delaktighet i samhället, och i centrum för dessa åtgärder står utbildningen (17). Ungerns integrationsinitiativ kännetecknas särskilt av att de genomförs inom ramen för den allmänna utbildningspolitiken. Länder som Rumänien och Bulgarien tillämpar däremot snarare situationsanpassade och icke-övergripande metoder för integration (18). Den ungerska metoden har emellertid också nackdelar, eftersom det finns konflikter inom de utbildningspolitiska åtgärderna och mellan utbildningspolitiken och hälso- och sjukvårds-, social- och bostadspolitiken, vilket får konsekvenser för utbildningen. Alla medlemsstater bör notera och ta hänsyn till risken för sådana konflikter.

6.4

Särskild uppmärksamhet förtjänar i detta sammanhang den tyska modellen för interkulturell undervisning och interkulturellt lärande (gemensamt lärande för personer med olika etniskt ursprung (19) .

7.1

I samband med insatserna för bättre integration av romer är det beklagligt att unionens integrationsbegrepp enbart avser medborgare i tredjeländer och inte är tillämpligt på romer, som ju i allmänhet är unionsmedborgare.

7.2

Det är därför än viktigare att ständigt påpeka att romerna teoretiskt sett åtnjuter alla rättigheter och grundläggande rättigheter som hänger samman med unionsmedborgarskapet. Det är självklart att romer måste fullgöra sina skyldigheter som unionsmedborgare och att överträdelser av dessa skyldigheter leder till rättsliga påföljder. Å andra sidan måste den påföljdsmekanism som föreskrivs även tillämpas i de fall romerna förnekas de rättigheter som anges ovan.

7.3

Kommittén framhåller än en gång hur viktigt det är att inleda en interkulturell diskussion med romerna. En diskussion är i sig alltid en interaktiv process, som bygger på att diskussionsparterna är jämbördiga och får möjlighet att delta. Inom ramen för en interkulturell diskussion kan man undanröja fördomar och bygga upp ett förtroende. Just att undanröja fördomar och stereotyper på båda sidor framstår för kommittén som en mycket viktig förutsättning för konkreta åtgärder för bättre samexistens och lika möjligheter. Lissabonfördraget ger EESK nya möjligheter när det gäller att utarbeta strukturer för den civila dialogen. Med beaktande av dessa uppgifter kommer EESK att kraftfullt verka för att den interkulturella diskussionen med romerna ska ta en god riktning.

1.

Konstruktiv, pragmatisk och icke-diskriminerande politik

2.

Tydlig men inte exkluderande målinriktning

3.

Interkulturell strategi

4.

Målet om integrering

5.

Medvetenhet om jämställdhetsdimensionen

6.

Överföring av evidensbaserad politik

7.

Användning av gemenskapsinstrument

8.

Regionala och lokala myndigheters delaktighet

9.

Det civila samhällets delaktighet

10.

Aktivt deltagande av romerna