1.           Bakgrund

Med sina 500 miljoner invånare, som svarar för över 25 % av världens bruttonationalprodukt och en femtedel av världshandeln, är Europeiska unionen en global aktör. EU tar sitt ansvar för den globala styrningen, spelar en aktiv politisk roll och har särskilda regionala och globala intressen. Detta bekräftas särskilt av att vi tillhandahåller mer än hälften av allt internationellt utvecklingsbistånd och är världens största givare av humanitärt bistånd. EU:s roll i den globala styrningen avspeglas i vårt aktiva stöd för demokrati, rättsstatsprincipen, skyddet för de mänskliga rättigheterna och människors säkerhet, samt respekten för internationella miljökonventioner och konventioner om sociala frågor, öppen handel samt agendan för anständigt arbete.

Världen har förändrats. Den nuvarande ekonomiska krisen har gjort det tydligt att EU behöver mer djupgående och starkare förbindelser med sina partner, däribland angränsande regioner, eftersom de i hög grad påverkar EU:s finansiella och ekonomiska utsikter. De säkerhetsrelaterade utmaningarna har förändrats i takt med att världen blivit mer sammanlänkad. Brist på naturresurser, en snabbt växande världsbefolkning och hot i samband med klimatförändringen har lett till ett ifrågasättande av det sätt på vilket vi förhåller oss till våra internationella partner.

Utvecklingsländerna genomgår också en snabb förändring. Det pågår för närvarande ett maktskifte, där allt fler framväxande stormakter träder in på världsarenan. I synnerhet Brasilien, Ryssland, Indien, Kina och Sydafrika samarbetar med resten av världen på nya sätt och har ofta annorlunda värderingar. Reglerna för den globala styrningen håller på att omdefinieras i och med att G-20:s betydelse ökar. Det krävs multilaterala lösningar på många områden av stort intresse för EU, däribland hållbar utveckling, säkerhet (bland annat icke-spridning, nedrustning och it-säkerhet), finansiell reglering, handel och investeringar, klimatförändringar, biologisk mångfald och användningen av ny teknik.

I denna mer instabila globala miljö har EU ett mycket stort intresse av att främja ett regelbaserat internationellt system. Tillväxtekonomierna spelar också en allt viktigare roll i utvecklingsländerna och syd-syd-handeln ökar snabbare än nord-syd-handeln. Samtidigt löper de fattigaste länderna allt större risk att marginaliseras. De demokratiska övergångsprocesser som inletts i södra Medelhavsområdet innebär att Europas omedelbara grannskap genomgår kolossala förändringar.

Europeiska unionen har förändrats. Lissabonfördraget erbjuder nya möjligheter att främja en övergripande och enhetlig EU-strategi. I fördraget fastläggs de överordnade principerna och målen och den övergripande ramen för EU:s yttre åtgärder och inrättas den europeiska utrikestjänsten, under överinseende av den höga representanten och vice ordföranden som har till uppgift att trygga enhetligheten i unionens yttre åtgärder. Europeiska utrikestjänsten och kommissionen samarbetar nära för att genomföra unionens yttre politik, i såväl de centrala avdelningarna som EU:s delegationer. Europaparlamentet har också fått ytterligare befogenheter, särskilt i budgetförfarandet. De nya fördragsbestämmelserna om EU:s förbindelser med utvidgnings- och grannländer, utvecklingssamarbete, humanitärt bistånd och civilskydd bör matchas av lämpliga rättsliga och finansiella verktyg.

Meddelandet En Budget för Europa 2020, som antogs av kollegiet den 29 juni 2011, belyser de områden där EU kan spela en viktig roll i en föränderlig och globaliserad värld. Det är tydligt baserat på Europa 2020-strategin och den nya strukturen i Lissabonfördraget. Mitt i en global ekonomisk kris måste EU mer än någonsin sträva efter att inrikta sina resurser på de områden där de behövs mest, kan få störst effekt och bidra med störst mervärde.

Det övergripande målet för de yttre åtgärderna inom den nya fleråriga budgetramen är att EU, trots den ekonomiska krisen och dess budgetmässiga konsekvenser, ska kunna tala med en röst, leva upp till sina målsättningar när det gäller att främja demokrati, fred, solidaritet, stabilitet och välstånd samt fattigdomsminskning, såväl globalt som i vårt omedelbara grannskap, och bidra till skyddet av globala kollektiva nyttigheter. Dessa principer ligger till grund för de förslag till reviderade instrument för yttre åtgärder som medföljer detta meddelande[1].

2.           Varför bör Europeiska unionen investera i yttre förbindelser?

2.1         En sammanlänkad värld

Våra viktigaste partners relativa vikt ökar, både ekonomiskt och politiskt, vilket gör det allt viktigare för EU att tala med en stämma. Händelser i andra delar av världen kan få direkta återverkningar på EU-medborgare. Katastrofer som orsakats av människor eller naturkatastrofer kan snabbt undergräva stabiliteten i många länder. Såsom vi har sett under den ”arabiska våren”, får händelser i vårt grannskap direkta och omedelbara konsekvenser. EU har ett särskilt intresse av och ansvar för att aktivt främja demokratisering som leder till stabilitet och välstånd i denna region.

Våra samhällen blir allt mer globaliserade. Vår vardag formas i allt högre grad av globala tendenser inom internationell handel och investeringar, energi, migration och klimatförändringar. Vi måste dela på planetens begränsade resurser på ett hållbart sätt och anpassa oss till ändrade förutsättningar. För att åstadkomma en stabil och rättvis internationell styrning måste vi också fortsätta våra ansträngningar att hjälpa alla dem som riskerar att hamna på efterkälken.

EU:s interna politik kan på samma sätt ha direkta återverkningar på tredjeländer och kan i många fall endast genomföras till fullo i nära samarbete med våra internationella partner. Mot denna bakgrund av ökat ömsesidigt beroende och med tanke på EU:s engagemang för en äkta multilateralism, har vi ett stort intresse av att ta aktiv del i de globala beslutsprocesserna, särskilt i multilaterala forum såsom FN, WTO, G-8 och G-20.

De viktigaste aktörerna måste samarbeta närmare för att kunna möta globala utmaningar såsom klimatförändringar, minskning av den biologiska mångfalden, terrorism, organiserad brottslighet och it-säkerhet samt obalanser i handeln. EU måste anpassa sig till denna nya verklighet när vi tillvaratar våra intressen i andra delar av världen och följa en samstämmigare och enhetligare strategi i våra bilaterala och multilaterala förbindelser. Unionen måste vara utrustad för att kunna hantera alla förändringar som skulle kunna påverka våra invånare, antingen genom att utnyttja möjligheter eller genom att förutse möjliga risker och hot.

2.2         EU:s mervärde

I en globaliserad värld har samarbete blivit allt mer avgörande. EU tillför ett uppenbart mervärde på ett antal områden:

· Resurser kan slås samman för att användas inom en lång rad politikområden och instrument. Alla medlemsländer kan dra nytta av EU:s omfattande representation i tredjeländer. Den utgör en plattform för att hantera specifika problem, där man kan kombinera en rad olika instrument och åtgärder som enskilda länder ofta inte själva kan frambringa.

· Vår förhandlingsposition och politiska genomslagskraft förbättras genom att vi får större tyngd och stärkt representation på grundval av väldefinierade gemensamma intressen och åtaganden. På liknande sätt främjas multilaterala diskussioner om och lösningar på globala frågor såsom klimatförändringar, miljöskydd och energisäkerhet.

· Vi kan föra fram vår politik, våra normer och värderingar på grundval av gemensamma europeiska intressen där, med utgångspunkt i utvidgnings- och grannskapspolitiken, EU har de bästa förutsättningarna att beledsaga sina partner i deras politiska och ekonomiska omvandling, hjälpa dem att stabilisera sina ekonomier och anpassa sig till EU:s bestämmelser och normer.

· Vi kan genomföra bästa praxis som skapar stor internationell trovärdighet när det gäller att främja mänskliga rättigheter, arbeta för demokratisering, inbegripet valövervakning, och förbättra styrningen. På liknande sätt kan vi bibehålla en hög grad av neutralitet och opartiskhet vid tillhandahållandet av humanitärt bistånd, och slutligen, utnyttja vår långa erfarenhet när det gäller att mobilisera långsiktigt och förutsebart utvecklingsbistånd runtom i världen.

· Vi kan uppnå skalfördelar vid tillhandahållandet av tekniskt och finansiellt bistånd eller samarbetsverksamhet, och vid tillhandahållandet av diplomatiska tjänster och utvecklingstjänster utomlands.

3.           Strategiska mål

I linje med meddelandet om den fleråriga budgetramen från juni kommer EU:s externa finansieringsinstrument att syfta till att följande strategiska mål uppnås[2]:

· Främja EU:s värderingar utomlands och försvara dem, genom att sätta de mänskliga rättigheterna, demokratin och rättsstatsprincipen i centrum för EU:s yttre åtgärder.

· Investera i långsiktigt välstånd och stabilitet i EU:s grannskap och stödja reformprocessen i de länder som förbereder sig för EU-medlemskap.

· Stödja EU:s intressen utomlands, bland annat skydd av EU-medborgarna, förbättrande av handelsmöjligheterna, främjande av EU:s normer och standarder, energisäkerhet.

· Framhäva EU:s policyer för att hantera globala utmaningar, till exempel att bekämpa klimatförändringarna, hejda minskningen av den biologiska mångfalden och skydda globala allmänna nyttigheter och resurser.

· Effektivisera EU:s utvecklingssamarbete med det primära syftet att bidra till att utrota fattigdom.

· Stärka mekanismerna för Europas solidaritet efter naturkatastrofer eller katastrofer orsakade av människor.

· Öka kapaciteten att förebygga och lösa kriser, för att bevara freden, förebygga konflikter och stärka den internationella säkerheten.

4.           Underliggande principer

4.1         Ta vara på nya möjligheter

Tonvikten efter 2013 kommer att ligga på att anpassa EU:s metoder för att utforma, programplanera och tillhandahålla externt bistånd till den nya politiska, ekonomiska och institutionella situationen, och samtidigt bygga på vad som har fungerat hittills.

För att vi ska kunna möta en rad utmaningar på kort, medellång och lång sikt och utnyttja en kombination av externa instrument på EU- och medlemsstatsnivå måste vi, i strävan efter en övergripande EU-strategi, göra särskilda insatser för att se till att det råder samstämmighet mellan alla olika politikområden i vårt samarbete med våra partner. Den föreslagna översynen av programplaneringen kommer att bidra till en större överensstämmelse mellan de olika områden som omfattas av EU:s yttre åtgärder och en mer resultatinriktad strategi, samtidigt som flexibiliteten ökas så att hänsyn kan tas till de politiska prioriteringarna.

Den nya generationen av externa instrument kommer att underlätta den politiska dialogen, förhandlingarna och genomförandet av befintliga avtal med våra partner till stöd för en övergripande politisk strategi för de berörda länderna. I detta sammanhang är politisk samstämmighet på utvecklingsområdet en fortsatt viktig prioritering. Samtidigt kommer EU att stärka sin dialog och samordning med andra icke-statliga aktörer, inbegripet det civila samhällets organisationer (däribland arbetsmarknadens parter), lokala myndigheter, multilaterala organisationer, internationella finansinstitut, andra givare och den privata sektorn.

4.2         Göra det mesta av knappa resurser

EU måste sträva efter att inrikta sina resurser på de områden där de behövs mest och där de skulle kunna göra störst skillnad. En mer differentierad strategi när det gäller partnerskap och fördelning av bistånd med utgångspunkt i situationen i det berörda landet är en central princip i detta förslag. EU bör även fortsättningsvis erkänna den särskilda betydelsen av att stödja utvecklingen i sitt eget grannskap och i Afrika söder om Sahara. Å andra sidan är det många länder som inte längre behöver EU:s utvecklingsbistånd eftersom de nu kan finansiera sin egen utveckling.

Biståndet kommer att anslås på grundval av ländernas behov, kapacitet, åtaganden, resultat och den potentiella inverkan av EU:s åtgärder. Prioritet kommer att ges till de särskilda behoven hos sårbara, bräckliga och konfliktdrabbade länder samt länder i krissituationer. Differentieringen kommer att möjliggöra annorlunda samarbetsmetoder, såsom kombinationer av bidrag och lån från internationella finansinstitut, däribland Europeiska investeringsbanken. Den ökade användningen av innovativa finansieringsinstrument bör leda till att ytterligare medel kan mobiliseras, bland annat från den privata sektorn. På så sätt maximeras inverkan av EU-finansieringen i ett mycket stramt budgetläge. EU kommer också att se till att de externa utgifterna koncentreras, för att undvika de effektivitetsbrister som följer av uppspjälkning mellan olika sektorer och splittring av biståndet. Större tonvikt bör läggas vid investeringar i grunderna för och drivkrafterna bakom en hållbar tillväxt för alla, samt vid stöd till mänskliga rättigheter, demokrati och andra hörnstenar för god samhällsstyrning, inbegripet främjande av jämställdhet mellan könen och kvinnors rättigheter.

I en värld stadd i snabb förändring har EU:s finansieringsinstrument historiskt sett begränsats till följd av en brist på flexibilitet. En av anledningarna till inrättandet av stabilitetsinstrumentet var att ta itu med denna fråga. För att ytterligare stärka EU:s förmåga att reagera på oförutsedda händelser har nya mekanismer införts för översyn av instrumenten i syfte att öka flexibiliteten, särskilt genom öronmärkning av medel för oförutsedda behov och fastställande av minimianslag.

Förenklade regler och förfaranden för programplanering och tillhandahållande av EU:s bistånd, inbegripet inom ramen för en reviderad budgetförordning, föreslås för alla externa instrument i syfte att effektivisera EU:s bistånd. Förenklingen bör först och främst gynna partnerländer och partnerregioner, men kommer också att möjliggöra en effektivare förvaltning, genom att den administrativa bördan minskas. En horisontell rättsakt garanterar en omfattande harmonisering av de finansiella bestämmelserna.

EU kommer att sträva efter ömsesidig ansvarighet vid tilldelningen och utbetalningen av medel. Överlag kommer det i EU:s externa instrument att tas större hänsyn till mänskliga rättigheter, demokrati och god samhällsstyrning vid tilldelningen av externt bistånd till partnerländerna. I fråga om utvidgnings- och grannländerna bör anslagen per land och tillhandahållandet av biståndet kopplas närmare till framstegen i genomförandet av reformer. När det gäller utvecklingsländerna kommer EU att stärka det ömsesidiga ansvaret i fråga om åtaganden och uppnåendet av mål enligt vad som avtalats med partnerländerna. De vägledande landsanslagen kommer att ses över i enlighet med att villkoren ändras och ovannämnda kriterier. Det humanitära biståndet kommer även fortsättningsvis att grunda sig på behoven och respekten för principerna om neutralitet, opartiskhet och oberoende.

I enlighet med bestämmelserna i Lissabonfördraget kommer Europaparlamentet att göras mer delaktigt, varvid nya mekanismer genomförs inom ramen för de nya instrumenten för att garantera en demokratiskare debatt om EU:s externa bistånd. Ett exempel på detta är användningen av delegerade akter[3], som kan öka de externa instrumentens flexibilitet. Den demokratiska kontrollen av Europeiska utvecklingsfonden (EUF) kommer också att förbättras genom att fonden anpassas till instrumentet för utvecklingssamarbete, samtidigt som hänsyn tas till instrumentets särdrag.

5.           Reviderad och förenklad programplanering

En viktig nyhet i denna översyn av EU:s externa instrument är de föreslagna förändringarna av programplaneringen. I Lissabonfördraget fastställs en klar skyldighet för EU och dess medlemsstater att samordna sina yttre åtgärder[4], inbegripet utvecklingssamarbetet[5].

5.1.        Enas om övergripande gemensamma EU-strategier

För att uppnå detta mål och öka sin genomslagskraft och synlighet i sina förbindelser med tredjeländer, måste EU och dess medlemsstater ha en tydlig gemensam strategi i sina relationer med berörda partnerländer eller partnerregioner. I tillämpliga fall kan detta innebära att man utarbetar ett gemensamt ramdokument på grundval av en gemensam analys[6]. De gemensamma ramdokumenten ska omfatta samtliga aspekter av EU:s yttre åtgärder och samtliga EU:s verktyg/instrument för att uppnå en lämplig balans mellan flexibilitet och förutsebarhet, samt mellan mål på kort, medellång och lång sikt. Det gemensamma ramdokumentet ska fastställa de strategiska huvudlinjerna och en bred policymix när det gäller de av EU:s och medlemsstaternas instrument och policyer som ska användas i ett visst land eller en viss region med beaktande av diplomatiska och politiska aspekter (den gemensamma utrikes- och säkerhetspolitiken, politisk dialog, demokrati och mänskliga rättigheter, osv.), utvecklingssamarbete, säkerhet, humanitärt bistånd och den yttre dimensionen av den interna politiken. I enlighet med de föreslagna nya instrumenten ska det gemensamma ramdokumentet, om ett sådant utarbetas för ett partnerland eller en partnerregion, användas för programplaneringen. Därför kommer landsdokument inte att behövas för sådana länder eller regioner.

5.2.        Främja en mer flexibel och reaktiv programplanering

EU måste förenkla sin programplanering för att kunna reagera snabbare om situationen förändras och för att öka sin flexibilitet i syfte att underlätta den gemensamma programplaneringen med medlemsstaterna, vilket bör bli normen för EU. Programplaneringen av medlen måste grunda sig på en tydlig strategi som fastställts i strategidokument för respektive partnerland eller partnerregion med ett flerårigt anslag över en viss nivå[7]. Följande dokument kan betraktas som strategidokument:

1.      Ett partnerlands nationella strategidokument (nationell utvecklingsplan eller liknande) godkänd av kommissionen och Europeiska utrikestjänsten.

2.      Ett gemensam programdokument utarbetat av Europeiska utrikestjänsten och kommissionen tillsammans med medlemsstaterna.

3.      Ett landsstrategidokument eller ett regionalt strategidokument eller motsvarande utarbetat av Europeiska utrikestjänsten och kommissionen.

Såsom nämnts ovan bör det gemensamma ramdokumentet också fungera som ett strategidokument, när det finns ett sådant. Att man har ett sådant dokument utesluter inte att man utarbetar andra, men det behövs åtminstone ett för programplaneringen av EU-medel. I grannskapsregionen kommer landsstrategidokumenten att ersättas med gemensamma stödramar för de länder som har ingått en handlingsplan eller ett likvärdigt dokument med EU. När det gäller instrumentet för stöd inför anslutningen kommer de nya landsstrategidokumenten att främja ökad samstämmighet mellan alla de politikområden som omfattas av instrumentet.

På grundval av strategidokumentet bör programplaneringen av EU-medlen i princip läggas fast i ett flerårigt vägledande program eller motsvarande. Europeiska utrikestjänsten och kommissionen kommer, när så är möjligt, att sträva efter att utarbeta gemensamma fleråriga programplaneringsdokument tillsammans med medlemsstaterna.

EU-medlen programplaneras i enlighet med partnerländernas behov och strategier och programplaneringsperioden bör i princip synkroniseras med partnerländernas strategicykler. EU:s programplaneringscykel kan variera från ett land till ett annat, och därför kan det hända att de belopp som enligt programplaneringen ska betalas ut initialt kanske inte täcker hela cykeln 2014–2020 och inte heller de vägledande landsanslagen.

En större flexibilitet är avgörande för stater i instabila situationer, i en krissituation eller efter kriser, inbegripet i konfliktdrabbade situationer. Det gör att EU:s bistånd snabbt kan programplaneras i enlighet med de gemensamma ramdokumenten eller landsstrategidokumenten eller EU:s strategier för konfliktförebyggande, krishantering och fredsskapande åtgärder. På så sätt bör man kunna uppnå den rätta kombinationen av strategier och instrument, särskilt genom att säkra en god balans mellan strategier inriktade på säkerhet, utveckling och humanitära frågor, samt genom att på ett smidigt sätt koppla samman kortsiktiga reaktioner med långsiktigt stöd.

Vid (den förnyade) programplaneringen bör man främst inrikta sig på nyckelområden såsom styrning, återställande av tillhandahållandet av sociala tjänster och utkomstmöjligheter, fred och statsbyggande, och ta itu med de grundläggande orsakerna till instabila situationer eller (risker för förnyade) konflikter, samt sårbarhet för katastrofer. Det bör gå snabbare att anta och anpassa de fleråriga vägledande programmen, med tanke på hur snabbt den politiska situationen ofta utvecklas. Programdokumenten kommer att ses över om och när så är nödvändigt.

6.           Föreslagen struktur för den nya rubriken om yttre förbindelser

6.1         Samarbete med partnerländer

Europeiska unionen kommer att inrikta sitt arbete med sina externa partner på fyra breda politiska prioriteringar som följer direkt av fördraget: utvidgning, grannskapet, samarbete med strategiska partner och utvecklingssamarbete.

Instrumentet för stöd inför anslutningen omfattar alla aspekter av interna policyer och tematiska frågor, och kommer att förbli den ekonomiska hörnstenen i utvidgningsstrategin. Målet kommer att vara att se till att kandidatländerna och de potentiella kandidatländerna är helt förberedda inför den möjliga anslutningen genom att uppmuntra dem att införliva framväxande EU-strategier och policyer med sina nationella prioriteringar. Tonvikten kommer att läggas på stöd till politiska reformer, särskilt stärkandet av demokratiska institutioner och rättsstatsprincipen, samt främjandet av mänskliga rättigheter och grundläggande friheter, socioekonomisk utveckling, regionalt samarbete, antagandet och genomförande av EU:s regelverk, målen för Europa 2020, samt förberedelserna inför förvaltningen av den interna politiken efter en eventuell anslutning. Samstämmigheten mellan det ekonomiska stödet och de generella framsteg som gjorts i genomförandet av föranslutningsstrategin kommer att stärkas.

Europeiska grannskapsinstrumentet kommer att vara till gagn för EU:s grannländer genom att stödja ett mer djupgående politiskt samarbete, en närmare ekonomisk integration med EU och en effektiv och hållbar omställning till demokrati. Samarbetet med EU:s grannar kommer att grunda sig på principen ”mer ger mer”, i enlighet med det gemensamma meddelandet Ny respons på ett grannskap i förändring[8] från EU:s höga representant för utrikes- och säkerhetspolitik och Europeiska kommissionen.

Instrumentet för utvecklingssamarbete kommer att inriktas på att bekämpa fattigdom. Det kommer också att bidra till att uppnå andra mål inom ramen för EU:s yttre åtgärder, i synnerhet att stimulera hållbar ekonomisk, social och miljömässig utveckling samt främja demokrati, rättsstatsprincipen, god samhällsstyrning och respekt för de mänskliga rättigheterna. Instrumentet kommer att byggas upp kring följande:

i)       Geografiska program för att stödja bilateralt och regionalt samarbete med utvecklingsländer som inte omfattas av europeiska grannskapsinstrumentet, instrumentet för stöd inför anslutningen eller Europeiska utvecklingsfonden. Med tanke på det nödvändiga i att hantera partnerländernas behov och prioriteringar samt att säkerställa deras engagemang, i enlighet med de internationella åtagandena om biståndseffektivitet, kommer geografiska program att fortsätta att ligga i fokus för instrumentet för utvecklingssamarbete.

ii)       Förenklade tematiska program med ökad flexibilitet för att möjliggöra snabb respons på nya globala utmaningar. Programmet för globala kollektiva nyttigheter och utmaningar kommer att inriktas på de viktigaste globala kollektiva nyttigheterna och utmaningarna, särskilt klimatförändringen, miljön, energi, mänsklig utveckling, livsmedelstrygghet och hållbart jordbruk, samt migration, samtidigt som samstämmigheten med fattigdomsbekämpningsmålet säkerställs. Inte mindre än 25 % av medlen inom detta program kommer att ägnas åt målen avseende klimatförändringarna och miljön i syfte att uppnå målen inom Europa 2020-strategin. Minst 20 % av programmet för globala kollektiva nyttigheter och utmaningar kommer att ägnas åt att stödja social delaktighet och mänsklig utveckling, i synnerhet centrala prioriteringar såsom grundläggande hälsa och utbildning. Programmet för det civila samhällets organisationer och lokala myndigheter kommer att syfta till att göra det möjligt för dessa aktörer att ta del i utvecklingsstrategier och processer. iii)    Det panafrikanska programmet inom instrumentet för utvecklingssamarbete kommer att stödja genomförandet av den gemensamma strategin EU–Afrika i samspel med andra instrument för samarbete med afrikanska länder och regioner.

Samstämmigheten och enhetligheten i EU:s övergripande politik kommer att beaktas genom att man stärker integrationen av den externa dimensionen i EU:s interna politik inom ramen för instrumentet för utvecklingssamarbete och programplaneringen av detta, med hänsyn till partnerländernas behov och prioriteringar i enlighet med principerna om biståndseffektivitet.

Kopplingarna mellan humanitär hjälp och utvecklingsbistånd kommer att hanteras bättre genom differentiering, varvid länder som står inför övergångsutmaningar prioriteras i fråga om anslag av medel. Genom särskilda villkor när det gäller programplanering och flexibilitet för länder i krissituationer eller efterkrissituationer bör man kunna främja samordning mellan katastrof-, återanpassnings- och utvecklingsbistånd. Mot denna bakgrund kan möjligheten att bevara icke anslagna medel göra det möjligt att utnyttja medel för att hantera övergångsproblem genom att man ändrar de fleråriga vägledande programmen.

Samarbete med länder i Afrika, Västindien och Stillahavsområdet kommer även fortsättningsvis främst att finansieras utanför budgeten, inom ramen för elfte europeiska utvecklingsfonden (EUF). Samarbetet med de utomeuropeiska länderna och territorierna kommer också att omfattas av EUF. Skillnaden i medlemsstaternas fördelningsnycklar för elfte europeiska utvecklingsfonden bör tillnärmas fördelningsnycklarna för den allmänna EU-budgeten för att göra det lättare att integrera EUF i EU-budgeten i ett senare skede.

Partnerskapet mellan Europeiska unionen och Grönland syftar till att upprätthålla de nära förbindelserna mellan partnerna och understödja en hållbar utveckling av det grönländska samhället. Partnerskapet bör stärka och inbegripa områden såsom råvaror, med tanke på deras avsevärda ekonomiska potential i detta land.

Det nya partnerskapsinstrumentet kommer att främja och understödja EU:s intressen och ömsesidiga intressen samt ge Europa 2020-strategin en global omfattning. Det ersätter instrument för samarbete med industriländer och kommer att göra det möjligt för EU att reagera på ett verkningsfullt och flexibelt sätt på samarbetsmål med utgångspunkt i våra förbindelser med partnerländer och genom att hantera utmaningar som rör hela världen. Även om instrumentet kommer att vara inriktat på strategiska partner och tillväxtekonomier, omfattar det även fortsättningsvis hela världen. Det skulle också kunna ligga till grund för nya förbindelser med länder som inte längre omfattas av det bilaterala utvecklingssamarbetet. Det kommer inte att vara obligatoriskt att klassificera utgifter som offentligt utvecklingsbistånd även om detta fortfarande är möjligt. Partnerskapsinstrumentet skulle också kunna bidra till EU:s politik mot klimatförändringarna och för biologisk mångfald, men medlen kommer inte att öronmärkas på förhand.

De framtida externa instrumenten bör också göra det möjligt för EU och dess medlemsstater att få ökat inflytande i de politiska och ekonomiska partnerskap som de deltar i, och kunna fullgöra de åtaganden som de gjort i olika forum. EU har till exempel som mål att anslå minst 20 % av sin budget som bidrag till ett koldioxidsnålt och klimattåligt samhälle samt att integrera åtgärderna mot klimatförändringen och för den biologiska mångfalden i alla sina externa instrument.

Utöver finansieringsramen för programmet ”Erasmus för alla” under rubrik 1 i EU-budgeten, och för att främja den högre utbildningens internationella dimension, kommer ett vägledande belopp på 1 812 100 000 euro att anslås från de olika instrumenten för yttre åtgärder (instrumentet för utvecklingssamarbete, europeiska grannskapsinstrumentet, instrumentet för stöd inför anslutningen, partnerskapsinstrumentet och europeiska utvecklingsfonden), i enlighet med de mål för EU:s yttre åtgärder som fastställs i artikel 21 i EUF-fördraget, till åtgärder för rörlighet på utbildningsområdet och till samarbete och policydialog med myndigheter/institutioner/organisationer i de länder som är berättigade till stöd inom ramen för dessa instrument för yttre åtgärder.

6.2         Främjande av demokrati och mänskliga rättigheter i hela världen

Genom att stärka europeiska instrumentet för demokrati och mänskliga rättigheter kommer EU att kunna ge mer stöd till utvecklingen av blomstrande civilsamhällen och deras särskilda roll som centrala aktörer för positiv förändring till stöd för mänskliga rättigheter och demokrati. Detta kommer att inbegripa en förstärkning av EU:s förmåga att snabbt reagera då de mänskliga rättigheterna kränks och ökat stöd till internationella och regionala mekanismer för skydd av de mänskliga rättigheterna. Stöd kommer också att ges till genomförandet av valobservatörsuppdrag, uppföljning av deras rekommendationer och förbättringar av demokratiska processer och valprocesser.

6.3         Krisförebyggande och krishantering

Stabilitetsinstrumentet kommer att utökas för att avspegla ett internationellt sammanhang med större utmaningar. Den icke programplanerade kapaciteten kommer att hantera krissituationer, däribland naturkatastrofer. Den programplanerade kapaciteten kommer att inriktas på kapacitetsuppbyggnad för krisberedskap och på att hantera globala och transregionala hot såsom terrorism, organiserad brottslighet, smuggling, skydd av viktig infrastruktur och folkhälsan samt på att begränsa risker med anknytning till kemiska, biologiska, radiologiska och nukleära material. Stöd kommer också att ges till åtgärder för att se till att kvinnors och barns särskilda behov i kris- och konfliktsituationer, bl.a. könsrelaterat våld, hanteras på ett fullgott sätt.

Instrumentet för kärnsäkerhetssamarbete kommer även fortsättningsvis att syfta till att främja en hög nivå när det gäller kärnsäkerhet, strålningsskydd och en tillämpning av ändamålsenlig och verkningsfull säkerhetskontroll av kärnmaterial i tredjeländer, särskilt i grannländer, till stöd för internationella konventioner och standarder.

6.4         Övriga finansieringsinstrument för yttre åtgärder

Ett av de övriga externa instrument som EU har tillgång till är makroekonomiskt stöd till tredjeländer. Det används i undantagsfall för att bevilja ekonomiskt stöd av makroekonomisk karaktär för att hantera tillfälliga svårigheter när det gäller betalningsbalansen. En förutsättning är att IMF deltar och instrumentet är främst inriktat på EU:s grannskap. Ett eventuellt beslut att bevilja makroekonomiskt stöd kommer att vara förenligt med prioriteringarna för EU:s yttre åtgärder.

Även om det inte beskrivs ingående ovan kommer instrument såsom humanitärt bistånd och civilskydd även fortsättningsvis att finansieras under rubriken ”Europa i världen” i den fleråriga budgetramen för 2014–2020.

Dessutom kommer budgeten för den gemensamma utrikes- och säkerhetspolitiken också fortsättningsvis att stödja åtgärder som inte har militära eller försvarsmässiga konsekvenser.

7.           Samstämmighet mellan instrumenten

De olika instrumenten för EU:s yttre åtgärder kommer att genomföras i samma länder som tidigare. För de tillväxtekonomier som inte längre kommer att omfattas av det bilaterala utvecklingssamarbetet, t.ex. Brasilien, Kina och Indien, bör andra partnerskap inrättas med användning av de olika instrument som finns tillgängliga för dem bortom det bilaterala utvecklingssamarbetet. De skulle kunna omfatta regionalt utvecklingssamarbete och tematiska program inom ramen för instrumentet för utvecklingssamarbete, europeiska instrumentet för främjande av demokrati och mänskliga rättigheter, stabilitetsinstrumentet, partnerskapsinstrumentet och de externa delarna av interna instrument. I enlighet med det nya fördraget kommer Europeiska utrikestjänsten och kommissionen att lägga särskild tonvikt vid samstämmighet i kombinationen av olika policyer och instrument under programplaneringen av dessa.

[1]               Instrumentet för stöd inför anslutningen, det europeiska grannskapsinstrumentet, instrumentet för utvecklingsbistånd, kommissionens beslut om genomförande av rådets beslut om förbindelserna mellan Europeiska unionen, å ena sidan, och Grönland och Konungariket Danmark, å andra sidan, partnerskapsinstrumentet, europeiska instrumentet för främjande av demokrati och mänskliga rättigheter, stabilitetsinstrumentet, instrumentet för kärnsäkerhetssamarbete. Detta kommer också att ligga till grund för användningen av instrumenten med anknytning till humanitärt bistånd, civilskydd och makroekonomiskt stöd.

[2]               KOM(2011) 500 En budget för Europa 2020 – del II.

[3]               På grundval av artikel 290 i EUF-fördraget.

[4]               Artiklarna 21 och 22 i EU-fördraget.

[5]               Artikel 210 i EUF-fördraget.

[6]               Förutom för utvidgningsländer, där den strategiska planeringen av ekonomiskt bistånd utarbetas av kommissionen, på grundval av utvidgningsstrategin.

[7]               Det exakta beloppet har ännu inte fastställts. Bestämmelser om detta finns redan i utkastet till förordning om instrumentet för utvecklingssamarbete. Vad gäller instrumentet för stöd inför anslutningen kan fleråriga program antas oavsett belopp.

[8]               KOM(2011) 303.