1. Kraftfullare europeiska insatser mot narkotika

Olagliga narkotikapreparat[1] utgör ett allvarligt hot mot hälsa och säkerhet i Europa, både för enskilda individer och för samhället i stort. Samtidigt vet vi att det i dag skapas fler nya psykoaktiva ämnen[2] än någonsin. Narkotikahandlarna ändrar snabbt smugglingsvägar och metoder för att distribuera narkotikan och för att tvätta de pengar de tjänar på hanteringen.

Narkotika påverkar unga människor i särskilt hög grad. Narkotikabruk är en av de vanligaste orsakerna till ohälsa och förtida död bland unga européer. Youth attitudes on Drugs[3], en Eurobarometer-undersökning som genomfördes 2011, visar att unga människor ofta kan få tag på även de farligaste narkotikapreparaten inom tjugofyra timmar. Statistik visar också att det dör en människa i timmen i Europa på grund av överdoser av narkotika[4]. Användningen av internet för att sälja nya narkotikapreparat och den snabba spridningen av information om sådana preparat via sociala nätverk skapar svårigheter som den nuvarande politiken för narkotikakontroll och de traditionella metoderna för att förebygga narkotikahandel inte alltid är förberedda för.

Det krävs ökade ansträngningar för att bekämpa narkotikan, och insatserna måste också sättas in där de gör bäst nytta, med full respekt för subsidiaritetsprincipen. EU:s arbete på området bör således koncentreras på de områden där det tillför störst mervärde. Medlemsstaterna kan inte sätta stopp för spridningen av narkotika utan ett effektiv samarbete: på den inre marknaden flödar varor fritt över gränserna, men det gäller även brottslighet. Om en medlemsstat beslutar om förbud av ett nytt psykoaktivt ämne kan narkotikahandlarna lätt fortsätta sin verksamhet i en annan medlemsstat där lagen är mindre sträng. Insatser som genomförs utan samordning kan visserligen tvinga narkotikahandlare att flytta produktionsställen till grannländer eller ändra sina smugglingsvägar, men de kan däremot aldrig stoppa handeln på ett bestående sätt.

Under de senaste femton åren har Europeiska kommissionen bidragit till att skapa genomgripande och väl balanserade EU-åtgärder mot narkotika, inom ramen för Europeiska unionens strategi mot narkotika (2005–2012)[5]. De två viktigaste EU-rättsakterna inom området gäller narkotikahandel[6] respektive nya narkotikapreparat på marknaden (nya psykoaktiva ämnen)[7], och antogs 2004 respektive 2005. De senaste åren har emellertid medfört ett antal nya utmaningar: man har iakttagit nya sätt att smuggla narkotika och ämnen som kan användas för att tillverka den (s.k. prekursorer), en allt snabbare utveckling av nya narkotikapreparat och nya sätt att distribuera sådana preparat.

I handlingsplanen för genomförande av Stockholmsprogrammet 2010–2014[8] förband sig Europeiska kommissionen att arbeta för ett bättre skydd mot allvarlig och organiserad brottslighet. När Lissabonfördraget nu trätt i kraft behöver EU också följa upp med en stark och beslutsam politik mot narkotika, där man hanterar både utbuds- och efterfrågeaspekterna. Resultaten av ny lagstiftning, där även Europaparlamentet har en del i processen och där medlemsstaterna ansvarar för genomförandet, kommer att granskas av Europeiska kommissionen och i sista hand av Europeiska unionens domstol.

I sitt meddelande En budget för Europa 2020[9] uttrycker kommissionen också sin avsikt att ekonomiskt stödja framtida åtgärder mot narkotikaproblemet. EU-anslagen bör koncentreras till sådana insatser som ger ett klart mervärde, t.ex. att bekämpa spridningen av nya narkotikapreparat, utveckla nya och innovativa metoder för att förebygga och behandla problemen samt att främja gränsöverskridande brottsbekämpning, samarbete och utbildning.

2. Narkotikahandel

Handeln med olaglig narkotika utvecklas ständigt, eftersom narkotikahandlarna gör allt för att undvika kontroller och beslag[10]. Ny teknik kan underlätta utvecklingen av nya, förslagna metoder för smuggling in i, och inom, EU. Narkotikahandlare använder avancerad teknik för att dölja preparaten, t.ex. att blanda flytande kokain med vanliga handelsvaror (t.ex. kläder, vätskor, plaster) och därefter omvandla det till kokain i pulverform i laboratorier. Det finns också metoder för att göra narkotikan luktfri. De använder system för fjärrövervakning av produktions- och lagringsställen. För att göra sin verksamhet mer solid diversifierar narkotikahandlare ofta sina affärer genom att t.ex. handla med flera olika narkotikapreparat, att även handla med olagliga dopningsmedel (som inverkar skadligt på idrottares hälsa), eller genom även syssla med andra typer av brottslighet.

De kriminella nätverken byter ofta smugglingsvägar för att undgå kontroller. Den västafrikanska ruttens tilltagande betydelse för att föra kokain från Latinamerika till Europa är ett exempel på hur nätverken finner sätt att undgå kontroller längs Atlantkusten. Detta problem understryker ytterligare behovet av ett effektivt europeiskt gränsbevakningssystem.

Den europeiska pakten för kamp mot den internationella olagliga narkotikahandeln, som antogs av rådet den 3 juni 2010[11], och den planerade europeiska pakten mot syntetiska narkotikapreparat som utarbetas på det polska ordförandeskapets initiativ syftar båda till att förbättra samordningen mellan de olika initiativ som lanserats för att bekämpa narkotikahandel.[12]

Narkotikahandeln är en av de allra största utmaningarna för en effektiv gränsöverskridande brottsbekämpning inom EU. Sedan 2004 har Eurojust hanterat fler ärenden som gäller narkotikahandel än någon annan typ av brott. Dessutom ökade antalet fall av narkotikahandel som rapporterats till Eurojust under samma period från 77 till 254[13], och trenden har fortsatt under 2011. Ungefär en tredjedel av det operativa stöd som Europol erbjöd åt nationella brottsbekämpande myndigheter under 2010 gällde olaglig narkotikahandel[14]. Europol och Eurojust har successivt ökat sina insatser för att samordna gränsöverskridande utredningar, både mellan EU-länder och med tredjeländer.

Enligt Lissabonfördraget utgör narkotikahandel ”särskilt allvarlig brottslighet med ett gränsöverskridande inslag”, vilket berättigar EU att anta direktiv om minimiregler om fastställande av brottsrekvisit och påföljder[15]. Denna bestämmelse är ett stort steg framåt och kommer att göra det möjligt för EU att vidta mer kraftfulla åtgärder på detta område, med en viktigare roll för Europaparlamentet och de nationella parlamenten.

Den befintliga EU-lagstiftningen om narkotikahandel, nämligen rambeslut 2004/757/RIF, anger en EU-definition av olaglig narkotikahandel och minimibestämmelser för påföljder. Rambeslutet utgör ett första steg mot en gemensam europeisk ansats, men har också ett antal begränsningar. Enligt kommissionens bedömning av genomförandet av rambeslutet[16] har det endast skett små framsteg i tillnärmningen av de nationella insatserna mot olaglig narkotikahandel. Inte heller har direktivet haft tillräckliga effekter på det rättsliga samarbetet i kampen mot narkotikahandeln.

Handeln med kemiska prekursorer till narkotika täcks till exempel direkt av straffrätten i de flesta medlemsstater, medan den i andra endast räknas som medhjälp till och främjande av narrtkotikabrott. Detta kan ibland leda till svårigheter för rättsväsendet att lagföra denna typ av brott. Dessutom är rambeslutets bestämmelser om försvårande omständigheter (som motiverar strängare påföljder) otillräckliga, eftersom de inte hänvisar till alla de försvårande omständigheter[17] som förtecknats i tidigare EU- och FN-instrument på området.

Gemensamma minimibestämmelser är en förutsättning för att kunna skapa det förtroende som krävs för ett bättre samarbete mellan medlemsstaternas rättsväsenden. Lissabonfördraget har gett EU starkare politiska och juridiska verktyg i kampen mot dessa brott.

Med tanke på behovet av tillnärmning av medlemsstaternas bestämmelser om olaglig narkotikahandel och påföljderna för sådana brott har kommissionen för avsikt att lägga fram förslag till nya EU-regler. Det nya förslaget skulle

1)         riktas in på storskalig och gränsöverskridande narkotikahandel samt organiserade kriminella nätverk; för detta ändamål kommer möjligheterna till gemensamma minimiregler för försvårande eller förmildrande omständigheter att undersökas,

2)         förtydliga definitionerna av brott och påföljder, eventuellt genom en mer detaljerad underindelning av påföljderna,

3)         medföra högre rapporteringskrav på medlemsstaterna i fråga om tillämpningen och effekterna av lagstiftningen.

Förutom att man behöver kunna få fram tillräckliga data på efterfrågesidan är också tillgång till bättre data om utbudet av narkotika en nyckelfaktor för att kunna bedöma utvecklingen på narkotikamarknaden. Bristen på tillförlitliga indikatorer gör det svårare att bedöma denna utveckling, beräkna vilken påverkan narkotikarelaterad brottslighet har på samhället och värdera hur verkningsfulla och effektiva åtgärderna för att minska narkotikatillförseln har varit.

Med stöd av den tekniska expertis som byggts upp inom Europeiska centrumet för kontroll av narkotika och narkotikamissbruk kommer kommissionen i samarbete med Europol att föreslå vissa nyckelindikatorer för bedömning av narkotikamarknader, narkotikarelaterad brottslighet och insatser för att reducera tillgången på narkotika. Dessa indikatorer bör i sin tur kunna underlätta mer verkningsfulla åtgärder för att minska narkotikatillgången.

3. Narkotikaprekursorer

Ett annat allvarligt problem är handeln med ämnen som kan användas för att tillverka narkotika, s.k. narkotikaprekursorer. Det behövs till exempel betydande mängder av prekursorer för att omvandla råopium till heroin. Dessa ämnen används dock även av industrin för många lagliga ändamål, men de kan lätt avledas från laglig handel till tillverkning av olagliga narkotikapreparat, och de smugglas både inom EU och mellan EU och olika regioner i världen. Bilaterala avtal mellan EU och dess handelspartner om kontroll av narkotikaprekursorer ger en bra grund för att samordna politiken och utbyta information om den olagliga handeln med sådana ämnen. EU har redan slutit sådana avtal med Turkiet, Mexiko, Chile, Förenta staterna, Kina och länderna i den andinska regionen.

För att undvika kontroller ändrar narkotikahandlarna produktionsmetoder och omvandlar narkotikaprekursorer till andra ämnen, från vilka prekursorerna sedan åter kan utvinnas. Ibland kan prekursorer också extraheras ur farmaceutiska preparat.

Varje åtgärd som vidtas för att förebygga spridning av narkotikaprekursorer måste vara väl balanserad så tillvida att den effektivt förebygger att prekursorer avleds för narkotikaframställning utan att för den skull störa den lagliga handeln med samma ämnen. För att skapa förutsättningar för sådana åtgärder är det särskilt viktigt att ha ett bra samarbete mellan berörda myndigheter, inklusive Europeiska läkemedelsmyndigheten, nationella sjukvårds- och läkemedelsmyndigheter och ekonomiska aktörer.

När kommissionen utvärderade[18] tillämpningen av EU:s bestämmelser om övervakning och kontroll av handeln med narkotikaprekursorer[19] lämnade den flera rekommendationer, bland annat att förbättra tillämpningen av befintliga regler och eventuellt skärpa bestämmelserna för vissa ämnen (t.ex. ättiksyraanhydrid, som är den viktigaste prekursoren för tillverkning av heroin) samt att garantera en fullgod kontroll av de farmaceutiska preparat som används för att framställa metamfetamin.

Kommissionen undersöker möjligheterna att vidareutveckla EU:s bestämmelser om kontroll av produktionen av och handeln med narkotikaprekursorer, vilka är ämnen och reagenser som brukar användas vid tillverkningen av narkotika eller psykoaktiva ämnen, samt olika sätt att säkra en effektiv och enhetlig tillämpning av dessa bestämmelser. Just nu utvärderas konsekvenserna av en rad olika handlingssalternativ, med målet att kunna lägga fram lagförslag som skapar mer verkningsfulla bestämmelser om avledning av prekursorer för narkotikatillverkning utan att medföra orimliga administrativa bördor inom den lagliga handeln med samma ämnen. Särskild uppmärksamhet kommer att ägnas åt ämnet ättiksyraanhydrid, som är en prekursor för herointillverkning, samt åt sådana farmaceutiska preparat som innehåller efedrin eller pseudoefedrin, vilka kan användas för att framställa metamfetamin.

Kommissionen kommer också att verka för ett bättre internationellt samarbete i kampen mot avledning av narkotikaprekursorer. Den håller för närvarande på att förhandla om ett avtal med Ryssland om narkotikaprekursorer, som är av hög prioritet och förhoppningsvis kommer att kunna undertecknas under de närmaste månaderna. I samarbete med medlemsstaterna kommer kommissionen att stärka samarbetet med länder i Latinamerika samt Kina, med vilket EU redan ingått sådana avtal.

4. Förverkande och återvinning av tillgångar som härrör från brott

Det viktigaste motivet för gränsöverskridande organiserad brottslighet är ekonomisk vinning. Alla åtgärder för att förebygga och bekämpa organiserad brottslighet, inklusive narkotikahandel, måste därför inriktas på att spåra, spärra, beslagta och förverka tillgångar som utgör vinning av brott. Organiserade kriminella grupper utnyttjar EU:s marknad utan inre gränser genom att förvärva tillgångar i flera andra EU-medlemsstater, samtidigt som tillgångar ofta göms undan i tredjeland. De byter också ofta metoder för att tvätta pengar.

Arbetet med att spåra, spärra och förverka de kriminella nätverkens tillgångar medför stora utmaningar. EU har till dags dato antagit fem rättsakter (rambeslut) som ska förhindra vinning av brott[20]. Det har emellertid visat sig att dessa rättsakter inte är effektiva nog. Framför allt har de inte gjort det möjligt för myndigheter att förverka stora volymer varor. För att kunna minska de kriminella nätverkens ekonomiska inflytande och effektivt spåra pengar och egendom som förvärvats genom brott är det därför viktigt att skapa ett väl fungerande europeiskt nätverk av de kontor och intanser som arbetar med återvinning av tillgångar.

Kommissionen kommer att föreslå nya, mer kraftfulla EU-bestämmelser om förverkande och återvinning av tillgångar som vunnits genom brott samt om ömsesidigt erkännande av beslut om spärrande eller konfiskering av tillgångar. Målsättningen är att vinning av brott lättare ska kunna beslagtas, samt att försvåra återinvestering av sådana tillgångar i den lagliga ekonomin eller i annan brottslig verksamhet. Det planerade lagstiftningspaketet om förverkande och återvinning av tillgångar kommer också att omfatta narkotikahandel. Syftet är att införa harmoniserade minimibestämmelser och förstärka det ömsesidiga förtroendet mellan rättsliga myndigheter.

Kommissionen kommer också att se över det tredje direktivet om bekämpning av penningtvätt, för att ytterligare stärka EU:s redskap mot tvättning av pengar som genererats genom organiserad brottslighet, inklusive narkotikahandel.

5. Nya psykoaktiva ämnen

Under de senaste åren har man i EU spårat ett antal nya psykoaktiva ämnen vars effekter liknar de olagliga narkotikapreparatens. Sedan 2005 har medlemsstaterna rapporterat 115 nya psykoaktiva ämnen inom ramen för EU:s system för tidig varning[21]. Dessa ämnen säljs ofta i ”specialiserade butiker” eller via internet, men en del av dem säljs också av narkotikalangare. För att komma runt nationell lagstiftning används ofta etiketter som ”ej avsett för förtäring”. Sådana här ämnen lanseras på marknaden i så hög takt att det är besvärligt för myndigheterna att hinna reagera.

Under 2010 rapporterades rekordmånga nya ämnen (41), vilket är omkring en tredjedel av samtliga nya ämnen som rapporterats sedan 2005. Två av de nya ämnena, 1-bensylpiperazin (BZP) och 4-metylmetkatinon (mefedron)[22], blev föremål för riskbedömningar på EU-nivå, varefter rådet på förslag från kommissionen införde kontrollåtgärder och straffrättsliga påföljder. Detta innebär att medlemsstaterna måste klassificera dessa ämnen som narkotika och införa kontrollåtgärder och straffrättsliga påföljder i sin nationella lagstiftning i enlighet med FN:s konventioner.

I 2011 års Eurobarometer-undersökning[23] hade 5 % av de ungdomar som intervjuats runtom i EU använt sådana ämnen. Priserna på de nya psykoaktiva ämnena är lägre än på narkotikapreparat, och de faktum att många av dem ännu inte är olagliga – och därmed är betydligt lättare att få tag på – kan förklara deras snabba spridning i medlemsstaterna. De kan dock ofta vara lika toxiska och beroendeframkallande som narkotikapreparat och utgöra liknande hälsorisker.

Kommissionen fortsätter att bedriva ett nära samarbete med berörda EU-byråer, med målet att öka förståelsen för detta problem och finna mer effektiva lösningar, även när det gäller förebyggande. Den befintliga EU-lagstiftningen räcker inte till. Vid sin bedömning av hur rådets beslut 2005/387/RIF om psykoaktiva ämnen fungerat i praktiken[24] riktade kommissionen uppmärksamheten mot tre huvudsakliga brister:

· Beslutet är inte väl lämpat för att hantera den snabba ökningen i antalet nya psykoaktiva ämnen, eftersom varje ämne måste behandlas separat i en långdragen process.

· Bestämmelserna är endast reaktiva: ämnen som blir föremål för kontrollåtgärder kan därför snabbt bytas ut mot andra ämnen med liknande effekter.

· Det saknas alternativ till lagstiftning och kontrollåtgärder.

Kommissionen kommer att föreslå kraftfullare EU-lagstiftning om nya psykoaktiva ämnen. Med tanke på den snabba utvecklingen inom området och de vetenskapliga beläggen för de risker som dessa ämnen medför bör det planerade förslaget

1)         förbättra övervakningen och riskbedömningen av nya ämnen genom att ge stöd till kriminalteknisk analys och toxikologiska, farmakologiska and epidemiologiska studier,

2)         möjliggöra snabbare respons när sådana ämnen dyker upp på marknaden, eventuellt genom att undersöka möjligheterna att behandla ämnen i grupp, även om det också är nödvändigt att vetenskapligt studera hälsoriskerna med varje ämne för sig,

3)         möjliggöra snabbare respons genom att möjligen införa tillfälliga förbud mot ämnen som utgör omedelbara risker,

4)         skapa likvärdiga regler inom områden som narkotikakontroll, produkt- och livsmedelssäkerhet, konsumentsskydd och övervakning av läkemedel, så att det går att täcka in den mångfald av ämnen som kommer in på marknaden.

6. att arbeta för minskad efterfrågan

Många åtgärder har vidtagits inom EU för att dämpa efterfrågan på narkotika. Det kan handla om åtgärder för att förebygga att människor börjar använda narkotika eller blir beroende av den, minska hälsoproblem och sociala konsekvenser av narkotikabruk samt erbjuda behandling, rehabilitering och återintegrering i samhället. Förändrade mönster i narkotikabruket, t.ex. användning av olagliga preparat i kombination med alkohol eller receptbelagd medicin, skapar dock nya utmaningar som kan vara svåra att hantera med befintliga metoder för förebyggande och behandling.

Även om tillgången till behandling i allmänhet har förbättrats under de senaste åren finns det fortfarande betydande skillnader mellan olika EU-länder när det gäller behandlingsinsatsernas täckning och kvalitet. Omkring 670 000 européer får substitutionsbehandling för heroinmissbruk, men detta är bara ungefär hälften av alla dem som skulle behöva sådan behandling. I en del EU-länder är tillgången till behandling begränsad, och i några medlemsstater är effektiviteten hos vissa program för utbildning, förebyggande och behandling ännu inte utvärderad.

Program för utbyte av sprutor och nålar för människor som injicerar narkotika bidrar till att eliminera behovet av att dela sprutor med andra, och har på så sätt hjälpt till att minska spridningen av hiv och andra infektioner som smittar genom blodet. För att dessa insatser ska bli framgångsrika krävs emellertid en långsiktig och integrerad strategi för att förebygga blodburna infektioner i hela EU.[25]

Man behöver också utvidga och förbättra de tjänster som är knutna till narkotikamissbruk, så att man kan vara säker på att de förebyggande åtgärderna fungerar och att de som behandlas för missbruk återhämtar sig och på nytt kan integreras i samhället.

Kommissionen kommer också att verka för en bättre tillämpning av nyckelindikatorerna i arbetet för att minska efterfrågan på narkotika, så att medlemsstaterna med stöd av dessa indikatorer kan utveckla effektivare tjänster.

Kommissionen kommer att medverka till att utveckla miniminormer för kvalitet, i syfte att skapa effektivare metoder för förebyggande, behandling och skademinskning inom EU. Målet är att på så sätt säkra kvaliteten på tjänster knutna till narkotikamissbruk, t.ex. genom att föreskriva en grundlig planering av behandlingar i linje med den enskilda patientens behov eller genom att bättre reglera kompetenskraven för personalen. Dessa normer kommer att utvecklas tillsammans med Europeiska centrumet för kontroll av narkotika och narkotikamissbruk, medlemsstaterna samt aktörer arbetar yrkesmässigt med narkotikaproblemen. Hänsyn kommer också att tas till olikheterna mellan olika EU-länders resurser och sjukvårdssystem.

Kommissionen kommer också att fortsätta stödja och främja åtgärder för att minska de hälsorelaterade och sociala konsekvenserna av narkotikaberoende, bland annat genom att vid narkotikaupplysning lägga tonvikt vid förebyggande aspekter och sätta in tidiga åtgärder för att förhindra narkotikaberoende, stärka insatserna för att förebygga och kontrollera spridning av infektioner bland människor som injicerar narkotika och för att förebygga dödsfall i samband med narkotika.[26] Den kommer också att fortsätta stödja åtgärder för rehabilitering och återintegrering av f.d. narkotikamissbrukare i samhället.[27] Den kommer vidare att lägga fram en andra rapport som om genomförandet av 2003 års rekommendation om skadebegränsning[28]. Syftet med rapporten blir framför allt att utvärdera hur effektiva åtgärderna för att förebygga och reducera hälsorelaterade skador av narkotikamissbruk har varit.

7. Narkotikapåverkan i trafiken

Många trafikolyckor i Europa orsakas av förare som är påverkade av psykoaktiva ämnen. Undersökningar visar att körning under påverkan av olagliga preparat ökar risken att orsaka dödsolyckor i trafiken. Eftersom uppgifter om sådana olyckor inte samlas in systematiskt i hela EU behövs ytterligare undersökningar för att fastställa hur trafiksäkerheten påverkas av narkotikapåverkan i trafiken. Det är således en både svår och viktig uppgift att utveckla effektiva och proportionella åtgärder mot narkotikapåverkan i trafiken, vilket också lyfts fram i färdplanen för ett gemensamt europeiskt transportområde[29].

Kommissionen undersöker möjliga åtgärder på EU-nivå för att hantera problemet med narkotikapåverkan i trafiken, med det övergripande målet att förbättra trafiksäkerheten. Utifrån resultaten av det EU-finansierade DRUID-projektet[30], där man har utvärderat vilka effekter narkotikabruk har på trafiksäkerheten, hur effektiv testutrustningen är och vilka motåtgärder som kan vidtas, kommer kommissionen att föreslå åtgärder för effektivare hantering av detta problem. Man kan bland annat arbeta för att förbättra den utrustning som används för tester ute på vägarna eller att stödja utbildningsinsatser för trafikpoliser.

8. Internationellt samarbete

Europeiska unionen spelar en central roll i det internationella samarbetet mot narkotika. Den för en aktiv dialog med produktions- och transitländerna, och är också en viktig källa till politiskt, ekonomiskt och tekniskt stöd i kampen mot narkotikahandeln. För att kunna agera mer kraftfullt mot olaglig narkotikahandel måste EU stärka sitt samarbete med grannländerna, sina strategiska partner och länderna längs smugglingsvägarna till Europa. Detta måste ske utifrån en balanserad helhetssyn och med full respekt för mänskliga rättigheter.

Bortsett från de olagliga preparat som framställs inom själva EU finns det två huvudsakliga smugglingsvägar in i unionen, dels ”kokainvägen” från Latinamerika via Västafrika, dels ”heroinvägen” från Afghanistan via västra Balkan eller Centralasien. På det internationella planet behöver EU:s kamp mot narkotikahandeln således bedrivas på följande tre sätt:

Övergripande arbete – Lissabonfördraget ger EU utrymme att stärka sitt samarbete med tredjeländer när det gäller brottsbekämpning genom att hjälpa dem förbättra kapaciteten i sina rättssystem och främja rättsstatsprincipen, med full hänsyn tagen till mänskliga rättigheter. EU kommer att lägga tonvikten vid långsiktiga lösningar, bland annat att erbjuda narkotikaodlare på landsbygden i t.ex. Afghanistan alternativa försörjningsmöjligheter, samt att minska efterfrågan på narkotika i ursprungs- och transitländerna. EU är därför redo att bedriva ett nära samarbete med både transit- och ursprungsländer, som också ofta märker av ett ökande narkotikamissbruk inom sina egna befolkningar, med därtill hörande folkhälsoproblem. Dessa länder har dessutom ofta en otillräcklig institutionell kapacitet för att hantera problemen.

Åtgärder per geografiskt område – EU kommer att hålla fast vid och vidareutveckla det arbetssätt som bygger på att följa ”narkotikavägar”, dvs. att angripa problemet som en helhet, från odlingen av råvaror för narkotika till det skede där preparaten säljs på EU-marknaden. Samarbetet med länderna inom den europeiska grannskapspolitiken fortsätter vara av hög prioritet. Det kommer att ges fortsatt stöd till kapacitetsuppbyggnad i kandidatländerna och de potentiella kandidatländerna för att hjälpa dem att bekämpa narkotikahandel och narkotikamissbruk, i synnerhet inom ramen för instrumentet för stöd inför anslutningen. För att samordna arbetet med kapacitetsuppbyggnad kommer EU också att stärka sitt engagemang i länder i Latinamerika[31], Västindien och Afrika samt med berörda regionala organisationer, där man kommer att bygga vidare på framgångarna med systemet med sambandspersoner i Västafrika.

Samarbete med strategiska partner – EU kommer att bygga vidare på förbindelserna med sina strategiska partner i kampen mot narkotika. Samarbetet med Förenta staterna i fråga om systemet med passageraruppgifter (PNR) har varit till särskilt stor nytta vid bekämpningen av narkotikasmuggling. EU och Förenta staterna undersöker också möjligheterna att skapa ett gemensamt nätverk för brottsbekämpare på området narkotikahandel, och man avser också att samordna sina projekt för kapacitetsuppbyggnad i Västafrika, Latinamerika och Västindien. EU intensifierar också sitt samarbete med Förenta staterna och Ryssland för att minska narkotikahandeln och narkotikamissbruket i Centralasien, och arbetar också med sina internationella partner för att bekämpa narkotikanäringen i Afghanistan, som producerar upp till 90 % av världens heroin.

Fortsatta steg mot ökat internationellt samarbete kommer att övervägas i samband med den pågående utvärderingen av EU:s strategi och handlingsplaner mot narkotika.

9. Slutsatser

Målet med den europeiska narkotikapolitiken är att skydda och förbättra hälsa och välfärd både på individnivå och i samhället som helhet, att värna om en god säkerhet för allmänheten och att hantera narkotikaproblematiken på ett integrerat och väl avvägt sätt. Det faktum att Lissabonfördraget nu trätt i kraft och nya regler nu har ersatt den tidigare pelarstrukturen i EU:s lagstiftning skapar nya möjligheter till samverkan mellan alla de politikområden som ingår i kampen mot narkotika. Omfattningen av Europas narkotikaproblem och de ständiga förändringarna inom narkotikahandeln kräver snabba, kraftfulla och ändamålsenliga insater från EU:s sida. Kommissionen är därför redo att med stöd av Lissabonfördraget utvidga sina insatser för att bekämpa spridningen av olagliga narkotikapreparat och de nya psykoaktiva ämnen som har liknande effekter (framför allt nya syntetiska preparat)[32].

Kommissionen kommer därför att presentera följande – lagförslag:

(1) Ett lagstiftningspaket om narkotika, med förslag till ändringar av rådets rambeslut om narkotikahandel och dess beslut om nya psykoaktiva ämnen.

(2) Lagförslag om narkotikaprekursorer.

(3) Lagförslag om förverkande och återvinning av tillgångar som förvärvats genom brott och om ökat ömsesidigt erkännande om beslut om spärrande och förverkande av sådana tillgångar.

(4) Nya lagstiftningsåtgärder mot penningtvätt.

Övrigt:

(5) Indikatorer för övervakning av narkotikatillgången, narkotikarelaterad brottslighet och insatserna för att minska narkotikatillförseln, i syfte att kunna göra de sistnämnda insatserna mer effektiva.

(6) Kvalitativa miniminormer för de insatser och tjänster som syftar till förebyggande och behandling av narkotikabruk samt skademinimering.

Kommissionen uppmanar Europaparlamentet och rådet, företrädare för det civila samhället och andra berörda aktörer att delta i en debatt om hur vi kan utveckla effektiva insatser mot spridningen av olagliga narkotikapreparat och nya psykoaktiva ämnen. För att ge alla berörda parter möjlighet att bidra till denna debatt kommer kommissionen att inleda ett offentligt samråd online, där deltagarna är välkomna att komma med synpunkter på hur narkotika och nya ämnen med liknande effekter bäst kan bekämpas.

[1]               Till olagliga narkotikapreparat räknas psykoaktiva ämnen för vilka odling, produktion, handel och innehav är förbjudet annat än för medicinska eller vetenskapliga ändamål.

[2]               Till nya psykoaktiva ämnen räknas nya narkotiska eller psykotropa ämnen som kan utgöra ett hot mot folkhälsan på ett motsvarande sätt som olagliga preparat, men som har dykt upp nyligen på marknaden och inte omfattas av förbud. Den helt övervägande delen av dessa nya ämnen är syntetiska.

[3]               Europeiska kommissionen, Flash Eurobarometer nr 330, Youth attitudes on Drugs (unga människors attityder till narkotika, ej tillgänglig på svenska).

[4]               Europeiska centrumet för kontroll av narkotika och narkotikamissbruk – Årsrapport om situationen på narkotikaområdet i Europa 2010.

[5]               Kommissionen har tagit initiativ till en extern utvärdering av EU:s strategi mot narkotika, vilken förväntas bli klar före 2011 års utgång.

[6]               Rådets rambeslut 2004/757/RIF av den 25 oktober 2004 om minimibestämmelser för brottsrekvisit och påföljder för olaglig narkotikahandel, EUT L 335, 11.11.2004, s. 8–11.

[7]               Rådets beslut 2005/387/RIF av den 10 maj 2005 om informationsutbyte, riskbedömning och kontroll avseende nya psykoaktiva ämnen, EUT L 127, 20.5.2005, s. 32–37.

[8]               Vid sitt möte den 10–11 december 2009 antog Europeiska rådet Stockholmsprogrammet, som utgör en ram för initiativ inom området för rättsliga och inrikes frågor. För att omsätta de politiska målen i konkreta förslag valde kommissionen sedan ut ett antal centrala åtgärder som ska antas under perioden 2010–2014. KOM(2010) 171 slutlig.

[9]               KOM(2011) 500 slutlig.

[10]             Se Europols hotbildsbedömning avseende den organiserade brottsligheten i EU (EU Organised Crime Threat Assessment, Octa) 2011.

[11]             http://www.consilium.europa.eu/uedocs/cms_data/docs/pressdata/en/jha/114889.pdf.

[12]             Denna fråga står på dagordningen för rådets möte (rättsliga och inrikes frågor) den 27 och 28 oktober 2011.

[13]             Enligt Eurojusts årsrapport 2010.

[14]             Europol, General Report on Europol Activities 2010.

[15]             Artikel 83.1 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt.

[16]             KOM(2009) 669 slutlig och SEK(2009) 1661 slutlig.

[17]             Till exempel om minderåriga har funnits bland offren eller använts i verksamheten enligt artikel 3.5 f i Förenta nationernas konvention från 1988 mot olaglig hantering av narkotika och psykotropa ämnen, eller enligt bestämmelserna i rådets resolution av den 20 december 1996 om utdömande av straff vid grova brott avseende narkotikahandel, EGT C 10, 11.1.1997, s. 3–4.

[18]             KOM(2009) 709.

[19]             Rådets förordning (EG) nr 111/2005 av den 22 december 2004 om regler för övervakning av handeln med narkotikaprekursorer mellan gemenskapen och tredjeländer, EUT L 22, 26.1.2005, s. 1–10, samt Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 273/2004 av den 11 februari 2004 om narkotikaprekursorer, EUT L 47, 18.2.2004, s. 1–10.

[20]             Tre rambeslut om harmonisering av nationella åtgärder för att spärra och förverka tillgångar som härrör från brott (2001/500, 2005/212 och 2007/845) samt två rambeslut om ömsesidigt erkännande av medlemsstaters beslut om att spärra och förverka tillgångar som härrör från brott (2003/577 och 2006/783).

[21]             SEK(2011) 912 slutlig.

[22]             BZP 2008 (EUT L 63, 7.3.2008, s. 45–46) och mefedron 2010 (EUT L 322, 8.12.2010, s. 44–45).

[23]             Europeiska kommissioen, Flash Eurobarometer nr 330, Youth attitudes on Drugs.

[24]             KOM(2011) 430.

[25]             Europeiska centrumet för kontroll av narkotika och narkotikamissbruk – Årsrapport om situationen på narkotikaområdet i Europa 2010.

[26]             Som framgår av kommissionens meddelande om bekämpning av hiv/aids i Europeiska unionen och angränsande länder, KOM(2009) 569 slutlig.

[27]             Sådana initiativ kommer att få fortsatt stöd från EU:s finansieringsprogram, bl.a. programmet Förebyggande av och information om narkotikamissbruk, programmet Hälsa samt Europeiska socialfonden.

[28]             EUT L 165, 3.7.2003, s. 31–33.

[29]             KOM(2011) 144.

[30]             DRUID-projektet om konsekvenserna av användningen av alkohol, droger och mediciner i trafiken (Driving under the Influence of Drugs, Alcohol and Medicines) http://www.druid-project.eu.

[31]             Genom programmet Copolad skapas en solid ram för fortsatt narkotikapolitiskt samarbete med länderna i Latinamerika. När det gäller Latinamerika och Västindien kommer också säkerhetsfrågor kopplade till narkotikahandeln att behöva tas upp, med tanke på de växande problemen på detta område.

[32]             Det första EU-initiativet på området för nya psykoaktiva ämnen var en gemensam åtgärd av den 16 juni 1997 om informationsutbyte, riskbedömning och kontroll av syntetiska droger. Nya psykoaktiva ämnen utgörs oftast av syntetiska preparat, men även nya organiska ämnen förekommer. Den gemensamma åtgärden har sedan ersatts av rådets beslut 2005/387/RIF av den 10 maj 2005 om informationsutbyte, riskbedömning och kontroll avseende nya psykoaktiva ämnen.