MEDDELANDE FRÅN KOMMISSIONEN TILL EUROPAPARLAMENTET, RÅDET, EUROPEISKA EKONOMISKA OCH SOCIALA KOMMITTÉN OCH REGIONKOMMITTÉN En budget för Europa 2020 /* KOM/2011/0500 slutlig */
INNEHÅLLSFÖRTECKNING Jordbruk och landsbygdsutveckling............................................................................................... 3 Medborgarna................................................................................................................................ 7 Civilskydd.................................................................................................................................... 9 Klimatåtgärder............................................................................................................................ 12 Konkurrenskraft och små och medelstora företag........................................................................ 18 Tull och beskattning.................................................................................................................... 22 Ekonomisk, social och territoriell
sammanhållning......................................................................... 25 Utbildning och kultur................................................................................................................... 30 Sysselsättning och sociala frågor.................................................................................................. 34 Miljö.......................................................................................................................................... 40 Yttre åtgärder............................................................................................................................. 45 Kamp mot bedrägerier................................................................................................................ 50 Hälsa och konsumentskydd......................................................................................................... 52 Inrikes frågor.............................................................................................................................. 55 Infrastrukturfond för ett sammankopplat Europa.......................................................................... 58 Innovativa finansieringsinstrument................................................................................................. 79 Rättvisa...................................................................................................................................... 82 Havs- och fiskeripolitiken............................................................................................................ 84 Forskning och innovation............................................................................................................. 87 Administration............................................................................................................................. 92 Jordbruk och
landsbygdsutveckling
1.
Politiska mål
Den största delen av vårt territorium används
till jord- och skogsbruk. De är av central betydelse för landsbygdsekonomin och
för våra landskap. Jordbrukarna fyller många olika funktioner inom alltifrån
produktion av livsmedel och icke-livsmedel till landskapsskötsel, naturskydd
och turism. Syftet med den gemensamma jordbrukspolitiken
är att åstadkomma en modern, hållbar och effektiv jordbrukssektor i Europa.
Politiken ska främja konkurrenskraften inom denna sektor, säkerställa en
tillräcklig och säker livsmedelsförsörjning och bevara miljön och landsbygden,
samtidigt som jordbruksbefolkningen ges en skälig levnadsstandard. Den gemensamma jordbrukspolitiken är äkta
EU-politik. I stället för att 27 medlemsstater bedriver sin egen
jordbrukspolitik och utarbetar sin egen jordbruksbudget slår de samman sina
resurser och bedriver en en enda EU-politik med en enda EU-budget. Det betyder
naturligtvis att den gemensamma jordbrukspolitiken står för en betydande andel
av EU-budgeten. Den här metoden är dock både effektivare och mer ekonomisk än
osamordnade nationella strategier. I dag står EU-jordbruket inför flera olika
utmaningar. Under de senaste åren har jordbrukspriserna stigit med 50 %,
men priserna på energi och gödselmedel har ökat med 200 % respektive
150 %. Resultatet har varit en brant och långsiktig minskning av
jordbruksinkomsterna. Jordbrukssektorn måste också hantera problemet med
klimatförändringar och miljöförstöring och akuta problem som gäller tryggad
livsmedelsförsörjning, balans mellan olika områden och strävan efter hållbar
tillväxt. Inför dessa utmaningar har den gemensamma
jordbrukspolitiken utvecklats åtskilligt under senare år. Den kommande reformen
är en fortsättning på denna process, som ska resultera i en modernare och
miljövänligare politik med förutsättningar att bidra aktivt till att
förverkliga målen för Europa 2020-strategin. Detta ska ske genom att frigöra
ekonomisk potential i jordbruksområden, utveckla lokala marknader och
arbetstillfällen, åtfölja omstruktureringen av jordbruket och vidta åtgärder
för inkomststöd till jordbrukare för att upprätthålla en hållbar
jordbrukssektor i hela EU. Den reformerade gemensamma jordbrukspolitiken
ska främja en smart och hållbar tillväxt för alla genom att främja
resurseffektivitet för att upprätthålla produktionsbasen för livsmedel, foder
och förnybar energi i hela EU. Den ska även uppmuntra till åtgärder för att
begränsa klimatförändringarna och främja en anpassning till dem, skydda
ekosystem och bekämpa minskningen av den biologiska mångfalden samt stödja en
breddning av den ekonomiska aktiviteten i landsbygdsområden för att främja en
balanserad regional utveckling i hela EU.
2.
Instrument
Kommissionen
föreslår att man behåller de nuvarande två pelarna i den gemensamma
jordbrukspolitiken: · Den första pelaren kommer att fortsätta att ge
direkt stöd till jordbrukare och att stödja marknadsåtgärder. Direktstöd
och marknadsåtgärder finansieras helt genom EU:s budget för att säkerställa
tillämpningen av en gemensam politik inom hela den inre marknaden och för att
möjliggöra ett integrerat administrations- och kontrollsystem. · Den gemensamma jordbrukspolitikens andra pelare kommer att
fortsätta att tillhandahålla särskilda miljömässiga fördelar, förbättra
konkurrenskraften inom jord- och skogsbrukssektorerna och främja livskvalitet
och diversifiering av ekonomisk verksamhet i landsbygdsområden. Medlemsstaterna
har flexibilitet att själva utforma åtgärderna på grundval av särskilda
nationella och regionala behov, men på ett sätt som återspeglar EU:s
prioriteringar. Åtgärder inom den andra pelaren samfinansieras av
medlemsstaterna, vilket bidrar till att garantera att de underliggande målen
uppnås och förstärker hävstångseffekten i politiken för landsbygdens
utveckling. Genom högre medfinansieringssatser för de fattigare regionerna i
EU, bidrar den andra pelaren också till EU:s sammanhållningsmål. Inom strukturen
med två pelare kommer politiken att moderniseras och förenklas på ett
genomgripande sätt för att en rättvisare och miljövänligare politik anpassad
till Europa 2020-målen ska kunna åstadkommas. De viktigaste
inslagen i reformen kommer att omfatta följande: · En mer rättvis fördelning av det direkta inkomststödet Av historiska skäl är variationerna mellan olika
EU-medlemsstater stora när det gäller det direkta hektarstödet till jordbrukarna.
Det genomsnittliga direktstödet per hektar potentiellt stödberättigad mark och
per stödmottagare för 2013 är t.ex. 94,7 euro i Lettland och 457,5 euro i
Nederländerna. Genomsnittet för de 27 EU-länderna är 269,1 euro. Den reformerade
gemensamma jordbrukspolitiken kommer att inbegripa ett system för ”konvergens”
för att minska dessa skillnader och främja en rättvisare fördelning av
ekonomiskt stöd. Denna omfördelning av stöd är ett viktigt inslag i reformen
som syftar till en effektivare användning av offentliga resurser genom
rättvisare och mer målinriktade direktstöd samt en bättre balans mellan
framtida fördelning av stödet för utveckling av landsbygden och de politiska
målen. Detta kommer att uppnås på följande sätt: Alla medlemsstater med direktstöd
under 90 % av genomsnittet för de 27 EU-länderna kommer under perioden i
fråga att kunna överbrygga nära en tredjedel av klyftan mellan nuvarande nivå
och 90 % av EU-genomsnittet för direktstöd. Fördelningen av
stödet för landsbygdsutveckling kommer också att moderniseras, med andelar som
fastställs på grundval av en rad objektiva territoriella och ekonomiska
kriterier som avspeglar de framtida ekonomiska, sociala, miljömässiga och
regionalpolitiska målen. · Miljöanpassning av direktstöd Obligatorisk miljöanpassning av direktstöd är
grundläggande för reformen. Det kommer att förbättra miljöprestanda inom
sektorn och illustrerar tydligt hur den reformerade gemensamma
jordbrukspolitiken kommer att bidra till ett bredare spektrum av unionens
prioriteringar. Särskilt kommer i
framtiden 30 % av direktstödet att göras avhängigt av att mottagarna
tillämpar en rad miljövänliga metoder som går längre än tvärvillkoren. · Stöd till aktiva jordbrukare För att garantera en effektiv användning av
resurserna för den gemensamma jordbrukspolitiken förbehålls direktstödet aktiva
jordbrukare. · Fastställande av nivån för direktstöd för de största jordbrukarna För närvarande får stora jordbruksföretag en
oproportionerligt stor andel av det direkta inkomststödet från den gemensamma
jordbrukspolitiken. Den reformerade gemensamma jordbrukspolitiken kommer genom
måttliga och successiva förändringar att fastställa en övre gräns för det
direkta inkomststödet för de största anläggningarna, med vederbörlig hänsyn
till de stordriftsfördelar som större strukturer medför och den direkta
sysselsättning dessa strukturer skapar. · En resultatinriktad politik för landsbygdsutveckling För att maximera synergieffekterna mellan
landsbygdsutvecklingspolitiken och EU:s övriga territoriella utvecklingsfonder
kommer Europeiska jordbruksfonden för landsbygdsutveckling att införlivas i
partnerskapsavtalen mellan kommissionen och varje medlemsstat. Dessa avtal
kommer att vara kopplade till målen för Europa 2020-strategin och de nationella
reformprogrammen. De kommer att tillhandahålla en integrerad strategi för
regional utveckling som stöds av alla relevanta EU: s strukturfonder,
inbegripet landsbygdsutveckling. De kommer att omfatta mål som baseras på
överenskomna indikatorer, strategiska investeringar och ett antal villkor. ·
Förenklad ordning för små jordbrukare Många av dem som tar emot direktstöd
är småbrukare. En förenklad mekanism för tilldelning av deras stöd kommer att
väsentligt minska den administrativa bördan för medlemsstater och jordbrukare och
samtidigt vara neutral för EU:s budget. · Marknadsutgifter och krisinstrument Det europeiska jordbruket står i dag inför en
rad utmaningar, i synnerhet behovet av att reagera på oförutsedda
omständigheter som har en plötslig inverkan på jordbruksinkomsterna, eller
behovet av att underlätta anpassningar/övergångar som krävs enligt
internationella handelsavtal. Av dessa skäl
föreslås en omstrukturering av de marknadsåtgärder som för närvarande är
samlade inom den första pelaren, för att skapa och utvidga två instrument
utanför de fleråriga budgetramarna. En beredskapsmekanism för att reagera på
krissituationer (som skulle kunna bli följden av ett problem med
livsmedelssäkerheten eller en plötslig vändning på marknaden) kommer att skapas
för att tillhandahålla direkt stöd till jordbrukarna genom ett påskyndat
förfarande. Förfarandet för att ta denna fond i anspråk kommer att vara
detsamma som för reserven för katastrofbistånd. Det föreslås
också att man utvidgar tillämpningsområdet för ingripanden som görs av
Europeiska fonden för justering för globaliseringseffekter för att ge
övergångsstöd till jordbrukare för att underlätta deras anpassning till en ny
marknadssituation som är ett resultat av indirekta globaliseringseffekter.
Kommissionen föreslår dessutom att finansieringen av livsmedelsbistånd för de
sämst ställda överförs till rubrik 1, i syfte att sammanföra åtgärder för att
bekämpa fattigdom och utanförskap, samt att finansieringen av
livsmedelssäkerhet slås ihop med åtgärder som rör folkhälsan.
3.
Genomförande
Genom att
Europeiska garantifonden för jordbruket (EGFJ) och Europeiska jordbruksfonden
för landsbygdsutveckling (EJFLU) inrättades omstrukturerades den rättsliga
grunden för den gemensamma jordbrukspolitiken för att anpassa de två pelarna
inom den gemensamma jordbrukspolitiken. Under perioden efter 2013 föreslås det
att anpassningen av de båda fonderna bibehålls så långt det är möjligt. Förslaget till ny
artikel i budgetförordningen om delad förvaltning är i linje med nuvarande
förvaltnings- och kontrollsystem som tillämpas på EGFJ och EJFLU. En betydande
förenkling av EU-lagstiftningen om organisationen av jordbruksmarknaderna har
också genomförts med den samlade gemensamma organisationen av marknaden,
förordning (EG) nr 1234/2007) som i en enda förordning sammanför de
bestämmelser som tidigare omfattades av de sektorspecifika gemensamma
organisationerna av marknaderna. För perioden efter
2013 pågår en översyn av alla rättsliga grunder för den gemensamma
jordbrukspolitiken för att säkerställa fortsatt förenkling där det är
nödvändigt och möjligt.
4.
Budgetanslag
(alla siffror i 2011 års fasta priser) Totala budget som föreslås för 2014 – 2020 Varav · Första pelaren – direktstöd och marknadsutgifter · Andra pelaren – landsbygdsutveckling · Livsmedelssäkerhet · Personer som har det sämst ställt · Krisreserv för jordbrukssektorn · Europeiska globaliseringsfonden · Forskning och innovation om livsmedelssäkerhet, bioekonomi och hållbart jordbruk (i den gemensamma strategiska ramen för forskning och innovation) || 386,9 miljarder euro 281,8 miljarder euro 89,9 miljarder euro 2,2 miljarder euro 2,5 miljarder euro 3,5 miljarder euro 2,5 miljarder euro 4,5 miljarder euro Medborgarna
1.
Politiska mål
Lissabonfördraget ger medborgarna och
medborgarorganisationernas större möjligheter att delta i det demokratiska
livet i EU. Programmet Ett Europa för medborgarna stöder
transnationella projekt som rör medborgerligt samhällsengagemang och europeisk
identitet. Specifika åtgärder finns visserligen inom olika politikområden men
programmet Ett Europa för medborgarna är dock det enda verktyg som avser
medborgarnas engagemang för allmänna EU-frågor, vare sig de är institutionella
– t.ex. EU:s olika fördrag eller Europaparlamentsvalen – eller övergripande. Att föra ut EU:s politik, dvs. informera
allmänheten om den, är ett annat sätt att stärka medborgarnas medvetenhet om
EU-frågor och vilka rättigheter de har. Kommunikationsarbete ökar därför
medvetenheten och stöder unionens politiska prioriteringar.
2.
Instrument
Merparten av programmet Ett Europa för
medborgarna avser stöd till transnationell vänortsverksamhet. Programmet ger
också strukturellt stöd till paraplyorganisationer i civilsamhället och
tankesmedjor på EU-nivå. Dessa strategiska partnerskap gör att europeiska
intresseorganisationer kan formulera sina bidrag till debatter som berör hela
EU. Detta stärker delaktigheten i EU:s dagordning ute i civilsamhället och
bland EU:s medborgare och främjar en kultur av medborgarengagemang som är till
gagn för EU och dess medlemsstater. Programmet bidrar också till framväxandet
av en gemensam förståelse av europeisk historia (särskilt vad gäller
förintelsen och stalinismen) genom att stödja hågkomstprojekt. ·
Sedan 2007 har cirka 1 miljon EU-medborgare per år
direkt deltagit i åtgärder som stöds av programmet. ·
Mellan 2007 och 2010 pågick omkring 800
verksamheter som involverade civilsamhället eller gällde hågkomstprojekt samt
över 4 000 vänortsprojekt. ·
Programmet stöder också över 50 större tankesmedjor
på EU-nivå, paraply- organisationer och nätverk, som är viktiga kontakter för
EU:s institutioner och också informationsförmedlare. Förutom detta särskilda program behövs bättre
kommunikationen med den breda allmänheten och större synergieffekter mellan
kommissionens olika kommunikationsverksamheter för att unionens politiska
prioriteringar ska kommuniceras på ett effektivt sätt. En
kommunikationsbestämmelse, inklusive en kommunikationspolicy, kommer därför att
infogas i alla rättsliga grunder i den nya generationen av rättsliga instrument
för 2014–2020
3.
Genomförande
Programmet Ett Europa för medborgarna
förvaltas centralt av kommissionen med hjälp av genomförandeorganet för
utbildning, audiovisuella medier och kultur. De biträds av en programkommitté
bestående av företrädare för medlemsstaternas regeringar. Kontaktpunkter för
Ett Europa för medborgarna har inrättats i de flesta av de deltagande länderna
för att bistå stödmottagarna på nationell nivå och ge återkoppling till
kommissionen om hur programmet genomförs. En dialog med berörda parter
arrangeras regelbundet inom ramen för programmet. Synergier och
sammanslagning av kommunikationsresurser med olika rättsliga grunder kommer att
skapa ökad samstämmighet och stordriftsfördelar samt leda till att resurserna
för kommunikationsåtgärder som riktar sig till den breda allmänheten kan
utnyttjas bättre.
4.
Föreslaget budgetanslag för 2014–2020
Alla siffror i 2011 års fasta priser. Sammanlagd föreslagen budget 2014–2020 || 203 miljoner euro Civilskydd
1.
Politiska mål
De övergripande målen för EU:s samarbete på
civilskyddsområdet är bättre skydd för människor, miljö och egendom samt
kulturarv i händelse av större naturkatastrofer, tekniska katastrofer eller
katastrofer orsakade av människor. Ökningen av antalet och omfattningen på
naturkatastroferna och av människan orsakade katastrofer och deras ekonomiska
effekter kräver systematiska insatser på europeisk
nivå för att stärka beredskapen och bygga ut insatskapaciteten, både inom och
utanför EU. Samarbetet och solidariteten i Europa gör det möjligt för EU
som helhet att vara kollektivt beredd på att hantera större katastrofer
och sätter medlemsstaterna och andra deltagande stater (Norge, Liechtenstein,
Island och Kroatien) i stånd att slå samman resurser och göra kollektiva
ansträngningar som maximerar effekterna av katastrofinsatserna och minimerar de
mänskliga och materiella förlusterna. När en katastrof inträffar inom EU eller
i tredjeland kan myndigheterna i det drabbade landet få omedelbart och konkret
stöd genom unionens civilskyddsmekanism. EU:s samarbete på civilskyddsområdet har
följande syften: –
Underlätta snabba och effektiva insatser vid
katastrofer. –
Säkerställa att civilskyddsaktörerna har
tillräcklig beredskap för nödsituationer. –
Utveckla åtgärder för att förebygga
katastrofer. EU har tagit fram en integrerad strategi för
katastrofhantering som rör insatser, beredskap och förebyggande verksamhet.
Meddelandet Förstärkning av den europeiska insatskapaciteten vid katastrofer[1] antogs av
kommissionen och godkändes av rådet 2010. Huvudsyftet är att förbättra effektiviteten,
samstämmigheten och synligheten för EU:s insatser. Detta kommer att ske på
grundval av lärdomarna som dragits vid naturkatastrofer som inträffat i och
utanför EU under 2010 (t.ex. stormen Xynthia i Östeuropa, översvämningar,
skogsbränder i Sydeuropa, utsläppet av rött slam i Ungern, jordbävningen i
Haiti, översvämningar i Pakistan). Inrättandet av den europeiska
insatskapaciteten vid nödsituationer (ERC) kommer främst att bygga på
medlemsstaternas befintliga kapacitet, så att extra kostnader kan undvikas. På
EU-nivå kommer det europeiska centrumet för snabba insatser i nödsituationer
med sina förstärkta planerings- och samordningsfunktioner att ge vinster för
hela EU genom att generera besparingar för medlemsstaternas del som uppväger
kostnaderna för bidraget till EU:s budget, även om fördelarna med snabba och
effektiva katastrofinsatser i termer av sparade mänskliga liv givetvis inte kan
mätas i rent ekonomiska termer. Bland de förebyggande åtgärder och
beredskapsåtgärder som förekommer i kommissionens meddelanden och rådets
slutsatser[2]
märks stöd för utbildning och övningar, utbyte av experter samt
samarbetsprojekt som testar nya metoder för att reducera katastrofrisken. I
oberoende studier som gjorts på olika organisationers uppdrag, bl.a. Världsbanken,
antyds att avkastningen på investeringar som förebygger katastrofer ligger
mellan 400 och 700 %.
2.
Instrument
Kommissionen föreslår en förnyelse av det
finansiella instrumentet för civilskydd (CPI) med ekonomiskt stöd till
insatser som gäller olika aspekter av katastrofhanteringscyklen; mer
sammanhängande och bättre samordnade insatser vid nödlägen, förbättrad
beredskap för att hantera katastrofer och innovativa åtgärder för att minska
risken för katastrofer. Det finansiella instrumentet för civilskydd ska också
användas för att inrätta den europeiska insatskapaciteten vid nödsituationer,
som bygger på en frivillig poolning av medlemsstaternas civilskyddsresurser,
och som ska höja kostnadseffektiviteten genom att man samordnar tillgängliga
civilskyddsresurser. Det reviderade finansiella instrumentet för
civilskydd stärker och förbättrar ytterligare EU:s katastrofhanteringskapacitet
i och med en övergång till system som är förutsägbara och på förhand planerade.
Detta sker i form av mer omfattande insamling av realtidsinformation om
katastrofer, en bättre kartläggning av medlemsstaternas civilskydd samt en
samordning av rutinerna vilket underlättar snabb utplacering av personal och
material på katastrofområdet. Det kommer också att stödja beredskapsverksamhet
med fokus på höjd utbildningskvalitet, större bredd på utbildningen så att den
innefattar förebyggande åtgärder samt att utbildningen integreras med övningar.
Instrumentet kommer också att stödja medlemsstaternas ansträngningar att stärka
riskhanteringsplaneringen och att utveckla innovativa finansieringsmekanismer
(t.ex. regional poolning av försäkringar).
3.
Genomförande
Vid förnyelsen av instrumentet kommer hänsyn att
tas till utvärderingsresultat samt förslag från berörda civilskyddsparter om
hur förfaranden och finansieringsmekanismer kan förenklas, samt också
erfarenheter från pilotprojekt och förberedande åtgärder för snabbinsatser . De civilskyddsverksamheter som genomförs av
civilskyddsorgan i medlemsstaterna kommer att stödjas och kompletteras via EU:s
försorg, t.ex. genom att samordnade insatser underlättas. Detta ska ske i form
av olika aktiviteter, t.ex. frivillig resurspoolning, utbildning samt stöd till
kostnaderna för transporter till katastrofplatserna. Detta kommer att göra det lättare att förenkla
förfaranden som används i det nuvarande instrumentet och kommer att strama upp
de administrativa rutinerna, särskilt på bidragsområdet, allt under beaktande
av principerna om öppenhet och likabehandling. De alternativ som håller på att
bedömas avser den typ av verksamhet som ska stödjas – utbildning, övningar för
nödsituationer, transportstöd till medlemsstater i händelse av en nödsituation,
samarbetsprojekt kring förebyggande åtgärder samt katastrofberedskap.
4.
Föreslaget budgetanslag för 2014–2020
Alla siffror i 2011 års fasta priser. Sammanlagd föreslagen budget 2014–2020 för instrumentet för civilskydd varav || 455 miljoner euro Civilskydd – internt || 245 miljoner euro Civilskydd – externt och Europeisk insatskapaciteten vid nödsituationer || 210 miljoner euro Klimatåtgärder
1.
Politiska mål
Att komma till rätta med klimatförändringen är
en av de stora utmaningarna som EU och dess partner i världen står inför.
Behovet av snabb handling syns tydligt i Europa 2020-strategin och EU:s
långtgående 20-20-20-mål, nämligen –
att minska utsläppen av växthusgaser med 20 %
(30 % om förutsättningarna är de rätta), –
att minska energiförbrukningen med 20 % genom
ökad energieffektivitet, och –
att tillgodose 20 % av energibehovet genom
förnybara källor. Att bygga upp en koldioxidsnål och klimattålig
ekonomi kommer att förbättra EU:s konkurrenskraft, skapa nya, miljövänligare
arbeten, öka energitryggheten och ge hälsofördelar på grund av renare luft. För att uppnå klimat- och miljömålen för 2020
och bortom detta årtal krävs fortsatta ansträngningar och investeringar. EU har
spelat en central roll när det gäller att hålla uppsikt över arbetet med att nå
målen. Exempelvis behövs det mer till för att nå det 20-procentiga målet
gällande energieffektivitet (uppskattningar tyder på att siffran kommer att
stanna på under 10 %), vilket kan leda till en 25-procening minskning av
utsläppen av växthusgas. Kommissionen har kartlagt vilka åtgärder som tillåter
EU att minska utsläppen av växthusgaser med 80–95 % fram till 2050[3]. EU:s budget har en viktig roll att spela för
klimatåtgärder inom alla sektorer av den europeiska ekonomin och för att
katalysera de särskilda investeringar som krävs för att uppnå klimatmålen.
Investeringarna avser flera olika typer av teknik som förbättrar
energieffektiviteten, liksom även förnybara energikällor med tillhörande
infrastruktur samt investeringar i åtgärder som leder skapar anpassning till
klimatförändringarna. Kostnaden för dessa investeringar som gäller
begränsningar av klimatförändringarna – beräknade till 125 miljarder euro per
år[4] under
perioden 2014–2020 – måste främst bäras av privata investerare, även om
EU-budgeten kan fungera som stimulans för nationell finansiering och skapa
långsiktig förutsägbarhet för de privata investerarna. De mest lovande områdena
innefattar renovering av byggnader, innovation inom transportsektorn och ny
teknik som t.ex. intelligenta nät samt förnybar energi. Sådana investeringar har stor potential att
stimulera konkurrenskraft och tillväxt i hela EU. Via EU-budgeten kan ett
starkt specifikt EU-mervärde tillföras genom att man underlättar investeringar
i medlemsstater som har hög potential för kostnadseffektiva
utsläppsminskningar, men en förhållandevis låg egen investeringsförmåga. Investeringar
i energieffektivitet i dessa medlemsstater kommer också att öka den totala
produktiviteten och bidra till att lösa frågor som rör energiförsörjning och
energifattigdom. Genom att stödja dessa investeringar kan man via EU-budgeten
bidra till att avsevärt minska de totala kostnaderna för att uppnå EU:s klimat-
och energimål.
2.
Instrument
2.1.
Integrering av den klimatpolitiska aspekten
I dag integreras klimatpolitiken i många
politikområden och genomförs genom en rad instrument som understödjer flera av
EU:s mål, t.ex. vad gäller både biologisk mångfald och klimatförändringarna. Redan
nu avser en del av EU:s budget integrering av klimatfrågor och bidrar på så
sätt till Europas övergång till ett koldioxidsnålt och klimattåligt samhälle.
Kommissionen avser att öka denna del till minst 20 %, med bidrag från
olika politikområden, med förbehåll för de belägg som framkommer i
konsekvensbedömningen. För att nå Europa 2020-målen och för att hjälpa
övriga delar av världen att öka takten i bekämpningen av klimatförändringarna
måste den klimatrelaterade andelen av EU:s framtida budget ökas avsevärt, bl.a.
med investeringar i projekt som inte uteslutande är klimatrelaterade men som
har en betydande klimatkomponent. För att uppnå detta mål kommer åtgärder för att
begränsa och skapa anpassning till klimatförändringen att integreras i alla de
större EU-programmen. ·
Den politik som rör sammanhållning, energi och
transport är mycket klimatrelevant. I fråga om sammanhållningspolitiken
kommer en stark fokusering på resultat och större villkorlighet att borga för
att de projekt som får stöd genom EU:s budget aktivt bidrar till EU:s
klimatmål. Partnerskapsavtalen med medlemsstaterna kommer att användas för att
stimulera och övervaka fortskridandet av de investeringar som ska bidra till
uppnåendet av 20-20-20-målen. Integreringen bör syfta till att ”klimatsäkra”
investeringarna. I kraft av sina operativa program placerade över hela EU intar
sammanhållningspolitiken en mycket viktig funktion i de ökade ansträngningarna
att nå det 20-procentiga målet i fråga om energieffektiviteten. ·
Forskning och innovation: Klimatpolitiken kommer att bli en hörnsten i den framtida gemensamma
strategiska ramen för forskning och innovation, som ska stödja åtgärder med
direkt eller indirekt positiv inverkan på klimatet på områden som transporter,
energi, materialforskning och hållbar bioekonomi. Enligt den strategiska
energitekniska planen behövs 50 miljarder euro under åren 2010–2020 till
teknisk utveckling för att ta itu med klimatförändringarna, trygga EU:s
energiförsörjning och säkra konkurrenskraften. En väsentlig del av budgeten bör
investeras via finansiella instrument (lån och eget kapital) för att hantera
den innovativa koldioxidsnåla teknikens och anpassningsteknikens bristande
marknadspenetrering[5].
·
Ett miljövänligare direktstöd till
jordbrukare blir ett av de viktigaste inslagen i reformen av den gemensamma
jordbrukspolitiken. Utöver de befintliga tvärvillkoren kommer 30 % av
utbetalningarna till jordbrukarna att styras av efterlevanden av ett antal
regler för god miljöpraxis som kommer att bidra till ett mer klimatvänligt
jordbruk. På så sätt kommer den reformerade gemensamma jordbrukspolitiken att
ge ett viktigt bidrag till att uppnå EU:s klimatmål, både vad gäller
begränsning (t.ex. ökning av mängden organiskt material i jorden, minskade
utsläpp från användning av gödselmedel och gödsel) och anpassning (t.ex. ökad
motståndskraft mot skadegörare och minskad vattentillgång). ·
Dessutom kommer politiken för utveckling av
landsbygden i större utsträckning att kopplas till klimatåtgärderna. Genom
att integrera klimat och miljö skapas starka incitament för jordbrukare att
leverera kollektiva nyttigheter inom EU och öka användningen av effektiv teknik
för en klimatvänligare och klimattåligare jordbrukssektor.
2.2.
Programmet Life+
Utöver en integrering av klimatpolitiken och
miljömålen föreslår kommissionen en fortsättning på programmet Life+ och
att det anpassas till Europa 2020-målen, bl.a. med fler klimatåtgärder. Life+
kommer fortsatt att fungera som en plattform för utbyte av bästa praxis mellan
medlemsstaterna och som en katalysator för effektivare investeringar.
Programmet kommer att ge upphov till klimatåtgärder på gräsrotsnivå, både i
form av projekt som rör kapacitetsuppbyggnad på lokal/regional nivå och stöd
till privata aktörer (särskilt små och medelstora företag) som testar småskalig
koldioxidsnål teknik och anpassningsteknik. Såddkapital behövs både för pilotprojekt som rör
anpassning till och begränsning av klimatförändringarna för att de idéer som
finns bakom politiken ska läras in samt att dessa nya EU-prioriteringar
ytterligare ska utvecklas. Delprogrammen som rör klimat ska inriktas på
pilotprojekt och småskaliga demonstrationsprojekt. Integrerade projekt kommer
att användas, t.ex. för att främja gränsöverskridande anpassningsstrategier i
områden som ofta drabbas av översvämning. Delprogrammen som rör klimatåtgärder ska främst
stödja uppnåendet av följande mål: (1)
Begränsning av klimatförändringarna: Stöd för minskningar av utsläppen av växthusgaser. Åtgärder för
att sätta igång pilotprojekt, som kan användas för testning av innovativa
metoder, bl.a. stöd till små och medelstora företag, för att förbättra
kunskapsbasen och underlätta genomförandet av klimatregelverket. (2)
Anpassning till klimatförändringarna: Stöd till arbete som leder till ökad tålighet inför förändringarna av
klimatet. Åtgärder som stöder utvecklingen eller
genomförandet av nationella/regionala/lokala anpassningsstrategier. Åtgärder
som sätter beslutsfattarna i stånd att effektivt använda kunskap och data om
verkningarna av klimatförändringarna, särskilt för anpassningsrelaterad
planering. (3)
Styrelseformer och medvetenhet: Stöd till arbete som leder till förhöjd medvetenhet, kommunikation,
samarbete och spridning av åtgärder som begränsar klimatförändringarna och
skapar anpassning till dem. Åtgärder för att höja medvetenheten bland
allmänheten i EU och berörda parter, bl.a. beteendeförändringar.
2.3.
Den globala dimensionen
I och med Lissabonfördraget har bekämpningen av
klimatförändringarna på internationell nivå gjorts till ett särskilt EU-mål. EU
har i egenskap av världens största biståndsgivare och en föregångare vad gäller
marknadsbaserade mekanismer, en unik sakkunskap att bidra med. Finansiella
bidrag och deltagande i ledningsorganen för de internationella instrumenten och
fonderna kommer att garantera att EU fortsatt är en viktig aktör i arbetet med
att utforma den framtida internationella klimatpolitiken. EU är fast besluten
att uppfylla sina åtaganden i fråga om internationell
klimatfinansiering. Klimatpolitiken kommer att integreras och få
större utrymme i de geografiska instrumenten för yttre åtgärder så att
klimatrelaterad finansiering under rubriken yttre åtgärder kan trappas upp
väsentligt. Vad avser tematiska delar av finansieringsinstrumentet för
utvecklingssamarbete bör EU sikta på att använda minst 25 % av programmet
för ”Globala kollektiva nyttigheter” på mål som rör klimatförändringarna och
miljön. EU:s budget kommer att bidra till den internationella
klimatfinansieringsfond som planeras för utvecklingsländer senast 2020 (100
miljarder dollar per år) i samband med förhandlingarna gällande FN:s
ramkonvention om klimatförändringarna. Förutom att integrera klimatåtgärderna i
budgeten för yttre åtgärder överväger kommissionen att inrätta en mekanism/fond
utanför budgeten där man kan samla bidragen från medlemsstater och EU:s budget.
3.
Genomförande
3.1.
Integrering
Integreringen maximerar synergieffekterna mellan
olika klimatpolitiska åtgärder och andra områden, men den måste vara synlig och
kraftfull. Den kommer också att medföra en tydlig övergripande skyldighet att
fastställa vilka program som främjar klimatåtgärderna eller
energieffektiviteten så att EU tydligt kan ange hur mycket av dess utgifter som
går till klimatåtgärder. Förslaget går ut på att tydliga riktmärken samt
övervaknings- och rapporteringsregler ska etableras för EU:s politik för alla
relevanta instrument. Ramen bör vara enkel och pragmatisk och bygga på två
delar: 1) gemensamma spårningsförfaranden för klimatrelaterade utgifter, och 2)
fastställande av mål inom alla relevanta politikområden samt övervakning av
resultat. Spårningen av klimatrelaterade utgifter kommer
att integreras i den metod som redan finns för att mäta prestanda och som
används för EU-programmen. Alla relevanta instrument kommer att innehålla ett
särskilt klimatanknutet mål, åtföljt av en resultatindikator. Alla utgifter kommer att
indelas i en av tre kategorier: endast klimatrelaterade (100 %), till stor del
klimatrelaterade (40 %), och inte klimatrelaterade (0 %). Detta grundas på
en etablerad OECD-metod (Rio markers), men utesluter inte användning av
mer precisa metoder inom de politikområden där sådana finns att tillgå. En övervakning av resultaten gör att
integreringen kommer att bli verklighet under nästa budgetcykel. Detta blir
också en hjälp att avgöra effektiviteten hos olika utgiftsprogram och de
villkor som är knutna till dem.
3.2.
Life+
Det
nuvarande programmet Life+ sköts av kommissionen genom direkt
centraliserad förvaltning. Kommissionen anser att också det framtida programmet
bör förvaltas centralt, men att förvaltningsuppgifter i stor utsträckning
skulle kunna delegeras till ett befintligt genomförandeorgan, t.ex.
genomförandeorganet för konkurrenskraft och innovation. Villkoren och formerna
för delegeringen behöver ta hänsyn till att kommissionen vad gäller integrerade
projekt måste bibehålla en stark politisk koppling.
4.
Föreslaget budgetanslag för 2014–2020
Siffror i 2011 års fasta priser. Omfattar
ej integreringsmedel som ingår i budgetanslagen för sektorsinriktade
finansieringsinstrument. Programmet Life+ (delprogrammet för klimatåtgärder) || 800 miljoner euro Konkurrenskraft
och små och medelstora företag
1.
Politiska mål
Att främja konkurrenskraften för EU:s näringsliv
– särskilt de små och medelstora företagen – och hjälpa till med att anpassa
produktions- och tjänsteprocesser till en koldioxidsnål, klimattålig och
resurseffektiv ekonomi är centrala mål i Europa 2020-strategin. EU arbetar för
att förbättra företagarklimatet och för att stödja utvecklingen av en stark och
diversifierad industriell bas som har förmåga att konkurrera globalt. Särskilda insatser krävs för att främja
utvecklingen av små och medelstora företag. Små och medelstora företag är en
viktig källa till ekonomisk tillväxt och nya arbetstillfällen i EU och står för
mer än 67 % av arbetstillfällena inom den privata sektorn och genererar
mer än 58 % av den totala omsättningen i EU. Att skapa förutsättningar som
får små och medelstora företag att blomstra är en del av EU:s tillväxt- och sysselsättningsstrategi
i enlighet med vad som beskrivs i kommissionens meddelande om industripolitik
inom ramen för flaggskeppsinitiativen i Europa 2020-strategin[6]. EU har en viktig roll att spela när det gäller
att tillvarata de små och medelstora företagens tillväxtpotential, bl.a. genom
en målinriktad användning av EU:s budget. Verksamheten på detta område är
inriktad på att åtgärda centrala marknadsmisslyckanden som begränsar tillväxten
för små och medelstora företag – t.ex. vad gäller tillgången till finansiering
– och se till att små och medelstora företag kan utnyttja den inre marknadens
enorma potential. Används EU:s budget på ett strategiskt och
innovativt sätt stöder man dessa insatser avsevärt. EU:s budget ska användas
för att få fram välbehövligt eget kapital och skuldfinansiering via innovativa
finansiella instrument och för att stödja en rad insatser som främjar
utvecklingen av små och medelstora företag på det europeiska planet.
Tillsammans kommer dessa aktiviteter att ge små och medelstora företag en
avsevärd skjuts framåt.
2.
Instrument
EU:s strategi för industriell konkurrenskraft
och små och medelstora företag går främst ut på att främja verksamheter som
gynnar små och medelstora företag inom EU:s alla politikområden och
finansieringsprogram samt att tillhandahålla stöd och tjänster som motsvarar de
särskilda behov som små och medelstora företag har på europeisk nivå.
2.1.
Främjande av industriell konkurrenskraft och små
och medelstora företag
Det är viktigt att de små och medelstora
företagens särskilda intressen och förutsättningar beaktas när man utformar
samtliga EU:s politikområden och finansieringsprogram. Särskilt den framtida budgetramen kommer att
utformas så att den underlättar små företags deltagande i finansieringsprogram,
t.ex. genom förenklade regler, minskade kostnader för deltagande, påskyndade
upphandlingsförfaranden samt en ”one-stop shop” som gör livet lättare för dem
som mottagare av EU-stöd.
2.2.
Ett särskilt program för industriell
konkurrenskraft och små och medelstora företag
Utöver främjandet av små och medelstora företags
intressen och de åtgärder som har vidtagits för att öka samordningen och
förenklingarna av finansieringsprogrammen kommer också ett målinriktat
ekonomiskt stöd för små och medelstora företag att betalas ut via EU:s budget.
Kommissionen föreslår att ett särskilt program för konkurrenskraft och små och
medelstora företag inrättas som efterföljare till det nuvarande ramprogrammet
för konkurrenskraft och innovation. Allt forsknings- och innovationsstöd till
små och medelstora företag (däribland ramprogrammet för konkurrenskraft och
innovation) kommer att ingå i den gemensamma strategiska ramen för forskning
och innovation. Programmet för konkurrenskraft och små och medelstora företag
kommer i huvudsak att inriktas på åtgärder som främjar mer dynamiska och
internationellt konkurrenskraftiga små och medelstora företag. Dessa åtgärder
inbegriper följande:
2.2.1.
Tillgång till finansiering: de finansiella
tillväxtinstrumenten
Finansiella tillväxtinstrument kommer att göra
det lättare för små och medelstora företag att få tillgång till finansiering
via innovativa finansiella instrument. Dessa instrument kommer att dra full
nytta av de nya plattformarna för eget kapital och skulder för att
tillhandahålla faciliteter både för eget kapital och för lånegarantier.
Finansiella instrument för start- och tillväxtinvesteringar, särskilt
riskkapital, kommer också att lämnas via den gemensamma strategiska ramen för
forskning och innovation för innovativa företag och små och medelstora företag.
I instrumenten i programmet för konkurrenskraft och små och medelstora företag
kommer följande att ingå: (1)
En facilitet för eget kapital för
investeringar i tillväxtfasen, som kommer att ge kommersiell återbetalningsbar
finansiering av eget kapital främst i form av riskkapital via finansiella
mellanhänder till små och medelstora företag. Två åtgärder planeras: –
Investeringar i riskkapitalfonder som verkar över
gränserna inom EU och är inriktade på investeringar i tillväxtorienterade
företag, och som därigenom stöder framväxten av en EU-omfattande
riskkapitalmarknad. –
En ”fund-of-funds” (eller ”EU-fond”) som gör
gränsöverskridande investeringar i riskkapitalfonder som i sin tur investerar i
företag, särskilt i samband med deras internationella expansionsfas. (2)
En lånefacilitet som tillhandahåller direkta
arrangemang eller sådana som inbegriper riskdelning med finansiella
mellanhänder för att täcka lån till små och medelstora företag. Faciliteten
skulle ge upphov till en betydande hävstångseffekt och skulle öppna för
gränsöverskridande utlåning eller multinationell utlåning av en typ som inte
enkelt skulle kunna uppnås genom med en facilitet på nationell nivå. För att säkra komplementariteten kommer dessa
verksamheter att nära samordnas med de typer av åtgärder som vidtas som ett led
i sammanhållningspolitiken med delad förvaltning.
2.2.2.
Förbättra konkurrenskraften och hållbarheten för
EU:s näringsliv
Denna del av programmet för konkurrenskraft och
för små och medelstora företag kommer bl.a. att stödja följande åtgärder: ·
Förbättringar av europeisk konkurrenskraft: EU-insatserna kommer att inriktas på att stödja enhetlighet och
konsekvens i genomförandet samt att se till att beslut som fattas på europeisk
nivå är väl underbyggda. Med benchmarking, utbyte av bästa praxis och
sektoriella initiativ kommer detta främst att förbättra de ekonomiska och
tillsynsrelaterade förhållandena. ·
Att arbeta fram en politik för små och
medelstora företag och att främja små och medelstora företags konkurrenskraft i
linje med målen för småföretagsakten. EU:s åtgärder
kommer bl.a. att stärka principen ”tänk småskaligt först” i EU och i
medlemsstaterna, ringa in och utbyta bästa metoder för att genomföra
småföretagsakten, bibehålla en enda ingångsportal till EU:s politik –
webbplatsen för små och medelstora företag – och lämna stöd till små och
medelstora företag så att de kan utnyttja potentialen på den inre marknaden. ·
Turism: EU:s åtgärder
på turismområdet kommer bl.a. att inriktas på att lämna tillförlitlig
information om trender i efterfrågan på europeisk nivå, utveckla
konkurrenskraften inom turistnäringen och främja turistföretagens användning av
IKT, motverka turistsäsongernas rigiditet, främja hållbara turismprodukter och
destinationer, införa en ram av färdigheter och kompetenser för arbetstagare
och arbetsgivare inom sektorn, förenkla utbytet av bästa praxis och skapa
partnerskap. I linje med Lissabonfördraget kommer EU:s turismåtgärder att
uppmuntra samarbete mellan medlemsstaterna genom att bidra till en
diversifiering av det transnationella turistutbudet, samordna nationella
insatser för att öka EU:s synlighet på marknader utanför EU och gemensamt
främja nya, icke-traditionella europeiska destinationer. ·
Nya affärsidéer och teknik för hållbara,
användarstyrda designbaserade varor: Detta initiativ
kommer att inriktas på kommersiell användning av relevanta koncept och idéer
inom sektorerna för textil, skor och idrott och andra konsumentvaror.
2.2.3.
Tillgång till marknader
Dessa verksamheter kommer att omfatta bl.a.
följande: ·
Tillväxtorienterade stödtjänster via Enterprise
Europe Network: Enterprise Europe Network
är en samlad kontaktpunkt (one-stop-shop) för små och medelstora företag som
har 600 partnerorganisationer i 49 länder. Nätverket kommer fortsatt att
erbjuda allsidiga och integrerade tjänster till små och medelstora företag,
bl.a. följande: –
Informations- och rådgivningstjänster om EU-frågor. –
Underlättade gränsöverskridande partnerskap via en
samarbetsdatabas med 13 000 aktiva önskemål och erbjudanden om samarbete. –
Internationaliseringstjänster inom EU som leder
till 2 500 fall av samarbete mellan företag samt tekniska avtal och
FoU-partnerskapsavtal varje år. –
Informera små och medelstora företag om EU:s
lagstiftning och främja EU:s finansieringsprogram, inklusive den gemensamma
strategiska ramen för forskning och innovation. –
En kanal för dubbelriktad kommunikation mellan små
och medelstora företag och kommissionen där 10 000 små och medelstora
företag har varit inblandade. –
Stöd för att förbättra små och medelstora företags
ekonomiska kunskaper. –
Tillgång till expertis när det gäller
energieffektivitet, klimat och miljö för små och medelstora företag. ·
Affärsstöd för små och medelstora företag på
marknader utanför EU: För att framgångsrikt få
tillträde till marknader i tredjeland måste små och medelstora företag ha
lämpliga färdigheter och kunskaper om det aktuella landets regelverk. De
föreslagna verksamheterna på detta område innefattar jämförelser mellan
efterfrågan på en viss tjänst och tillgången, skapandet av en internetportal
och, om så är lämpligt, i vissa fall etablering av och/eller fortsatt stöd till
EU-center för små och medelstora företag i samarbete med lokala europeiska och
nationella näringslivsorganisationer. EU-center för små och medelstora företag
kommer att ge heltäckande stödtjänster till små och medelstora företag som är
verksamma på marknader utanför EU. ·
Internationellt industrisamarbete: Avsikten är att minska skillnaderna i regelverk och företagsklimat
mellan EU och dess viktigaste handelspartner och länder i det ”europeiska
grannskapet”, genom mellanstatlig dialog, dialog mellan företag och ”direkta
åtgärder ” med tredjeland (t.ex. tematiska seminarier och konferenser).
2.2.4.
Främjande av entreprenörskap
Detta område ska omfatta förenkling av
administrativa förfaranden samt utveckling av entreprenörsförmåga och
attityder, särskilt bland nya entreprenörer, ungdomar och kvinnor. All
verksamhet ska innehålla en stark europeisk dimension. Utbytesprogrammet Erasmus för entreprenörer
erbjuder nya eller blivande entreprenörer möjlighet att arbeta i upp till 6
månader med en erfaren entreprenör i ett annat EU-land. Detta europeiska
mobilitetsprogram syftar till att främja företagarandan och stödja en
internationalisering samt konkurrenskraften bland mikroföretag och små företag
i EU.
3.
Genomförande
Förvaltningen av det nya programmet för
konkurrenskraft och små och medelstora företag kommer till stor del att läggas
ut på entreprenad till externa organ, främst EIB-gruppen för ”finansiella
tillväxtinstrument” och (efterträdaren till) genomförandeorganet för
konkurrenskraft och innovation för annan verksamhet som rör små och medelstora
företag.
4.
Föreslaget budgetanslag för 2014–2020
Alla siffror i 2011 års fasta priser. Programmet Konkurrenskraft och små och medelstora företag || 2,4 miljarder euro Tull och
beskattning
1.
Politiska mål
Tullunionen är en av den inre marknadens
hörnstenar. Den gör att den gränslösa inre marknaden kan fungera eftersom den
säkerställer att varor från tredjeländer uppfyller överenskomna regler vid
införseln eller övergången till omsättning och därför fritt kan transporteras
på den inre marknaden. Tullunionen är tillika den operativa grenen av den
gemensamma handelspolitiken, som genomför bilaterala och multilaterala
handelsavtal, uppbär importtullar, tillämpar handelspolitiska åtgärder (t.ex.
ursprungsregler), embargon och andra restriktioner. Tullen har dessutom alltmer en skyddande
funktion, t.ex. att trygga försörjningskedjan, bekämpa terrorism och
internationell brottslighet (t.ex. penningtvätt, narkotikaprekursorer och
olaglig handel med vapen) och ska upprätthålla skyddet av immateriella
rättigheter vid gränsen. Den bidrar till att skapa likvärdiga förutsättningar
genom att garantera att importerade varor uppfyller samma tekniska standarder
och hälso- och säkerhetsnormer som varor tillverkade inom EU. Den internationella handeln växer stadigt och
effektiva import- och exportrutiner är avgörande för konkurrenskraften för EU:s
ekonomi. Samtidigt ökar säkerhets- och säkerhetsriskerna. EU står därför inför
en dubbel utmaning som kommer att forma prioriteringarna för framtiden: Att
underlätta flödet av varor för seriösa aktörer samtidigt som de skyddar
medborgarna mot det som risker deras säkerhet och trygghet. Nationella tulltjänstemän ansvarar dagligen
för att tullunionen fungerar som den ska. Detta kräver intensiva operativa
nätverkskontakter mellan tullförvaltningarna, bl.a. med hjälp av en
IT-infrastruktur och IT-system av senaste modell som gör det möjligt för dem
att agera som en enda samlad tullförvaltning i världsklass. Det är ekonomiskt
försvarbart att finansiera vissa åtgärder genom EU:s budget i stället för via
särskilda nationella program. Detta är orsaken till att ett EU-finansierat
program – tullsamarbetsprogrammet – på många olika praktiska sätt stöder
detta nätverkande och samarbete. EU:s företag och medborgare stöter på många
olika skatterelaterade hinder när de handlar över gränserna. Dessa hinder beror
på en fragmentering och de skillnader som finns i hur samma transaktioner sker
i olika medlemsstater. Det är därför avlägsnandet av dessa hinder och strävan
efter ytterligare skattesamordning mellan medlemsstaterna – med full respekt
för medlemsstaternas behörighet på detta område – är en av prioriteringarna för
att stärka och fördjupa den inre marknaden. Skattebedrägerier har varit och är fortsatt
allvarliga utmaningar för EU och medlemsstaterna, särskilt i en tid då den
finanspolitiska disciplinen är utomordentligt viktig. Kampen mot
skattebedrägerier inom den inre marknaden står därför högt på EU:s
skattepolitiska dagordning. För att bekämpa bedrägerier på den inre marknaden
krävs intensivt administrativt samarbete mellan medlemsstaternas
skatteförvaltningar samt effektivt utbyte av information om transaktioner,
företag eller bedrägerier. Exempelvis underlättas bekämpningen av moms- och
punktskattebedrägerier i hög grad av system som möjliggör ett snabbt utbyte av
information mellan förvaltningarna. EU spelar en oumbärlig roll när det gäller att
bistå medlemsstaterna när de inför nödvändiga system och förfaranden för ett
effektivt gränsöverskridande samarbete. Särskilt samarbetsprogrammet
Fiscalis är avgörande för att underlätta detta samarbete, som är till stor
nytta för medlemsstaternas i deras egna insatser på detta område.
2.
Instrument
Kommissionen har lagt fram förslag om en ny
generation av tull- och beskattningsprogram (”Tull 2020”
och ”Fiscalis 2020”) . Båda programmen kommer att spela en viktig
roll för att stödja och stärka den inre marknaden under det kommande årtiondet.
Båda programmen kommer att spela en viktig roll för att stödja och stärka den
inre marknaden under det kommande årtiondet. Dessa program kommer att bistå
medlemsstaternas skatte- och tullförvaltningar att kommunicera effektivare med
stöd av moderna och effektiva system för informationsutbyte i syfte att
underlätta den lagliga handeln samtidigt som bedrägliga verksamheter bekämpas.
Sådana alleuropeiska hjälpsystem sköts effektivast och mest ekonomiskt på
EU-nivå: Exempelvis ger tillgång till ett Europaomfattande säkert transeuropeiskt
datornät som sammanlänkar tull- och skatteförvaltningarna en årlig besparing på
35 miljoner euro för medlemsstaterna samtidigt som det endast kostar 11
miljoner euro på central EU-nivå. Programmen kommer
att stödja följande verksamheter: ·
Transeuropeiska IT-system för att sprida data och processer mellan nationella tull- och
skattemyndigheter genom driftskompatibla IT-tillämpningar som gör att
förvaltningarna kan samarbeta och ”fungera som en helhet” och ytterligare
förbättra e-förvaltningen för företag och medborgare. ·
Stärkta nätverk mellan människor och
kompetensuppbyggnad för att stimulera praktiskt
samarbete, kunskapsdelning och kartläggning och spridning av bästa praxis samt
utbildning av nationella tulltjänstemän, nationella skattetjänstemän och
handelsföreträdare. ·
Kapacitetsuppbyggnad av infrastrukturen för att samfinansiera inköp av operativ utrustning för tullkontroller
och övervakning vid EU:s yttre gränser, som ligger i alla medlemsstaters
intresse.
3.
Genomförande
Tull- och Fiscalisprogrammen genomförs på
prioritetsbaserat sätt. Arbetsprogram har upprättats – tillsammans med berörda
parter – där prioriteringarna fastställts för en viss period. De rättsliga
grunderna för dessa program ska omarbetas för att överföra dem från de årliga
till de fleråriga arbetsprogrammen och för att förenkla nuvarande förfaranden. Nuvarande direkta centrala förvaltning ska
bibehållas och stramas upp i fråga om de båda programmen för största möjliga
effektivitet i stödet av den dagliga förvaltningen på kommissions- och
medlemsstatsnivå och så att samtliga berörda parter bättre ska förstå
genomförandebestämmelserna. Upphandlingskontrakt som står för den största delen av programmens budget kommer främst att
utföras av kommissionen i enlighet med EU:s regler och genom tillämpning av
gemensamma regler för kvalitetssäkring och godkännande. Båda programmen är utformade så att EU kan reagera
lämpligt och snabbt i hastigt föränderliga situationer. En särskilt
sammansatt verktygslåda som kan utnyttjas av programhandläggarna samt en
flexibel förslagsinlämningsmekanism kommer att effektivisera genomförandet av
programverksamheten. Det finns klara argument för att tillämpa
flera alternativa finansieringsmetoder för att täcka deltagande- och
organisationskostnader. Kommissionen kommer att ersätta (åtminstone delvis) det
nuvarande systemet med faktiska kostnader med utbetalning av klumpsummor.
4.
Föreslaget budgetanslag för 2014–2020
Alla siffror i 2011 års fasta priser. Sammanlagd föreslagen budget 2014–2020 För Tull 2020 och Fiscalis 2020 || 690 miljoner euro Ekonomisk,
social och territoriell sammanhållning
1.
Politiska mål
Det främsta syftet med EU:s
sammanhållningspolitik är att minska de stora ekonomiska, sociala och
territoriella skillnader som fortfarande finns mellan Europas regioner.
Underlåtenhet att vidta åtgärder för att minska dessa skillnader skulle
undergräva några av hörnstenarna i EU, bl.a. den inre marknaden och dess
valuta, euron. Sammanhållningspolitiken har också en viktig
roll att spela när det gäller att uppnå Europa 2020-målen i hela EU. Välriktade
utgifter för sammanhållning kan ge ett verkligt mervärde, stimulera tillväxt
och skapa arbetstillfällen i Europas regioner. I enlighet med slutsatserna från
den femte sammanhållningsrapporten[7]
föreslår kommissionen att man fäster större vikt vid resultat och mervärde för
EU genom att mer systematiskt koppla ihop sammanhållningspolitiken med målen
för Europa 2020-strategin. Kommissionen föreslår i synnerhet viktiga
ändringar av hur sammanhållningspolitiken utformas och genomförs.
Finansieringen kommer att koncentreras till färre prioriteringar, framsteg i
riktning mot överenskomna mål kommer att övervakas mer noggrant och stränga
villkor kommer att fastställas i partnerskapsavtal med medlemsstaterna. Tack
vare detta kan EU:s sammanhållningspolitik lämna största möjliga bidrag till
den ekonomiska, sociala och territoriella sammanhållningen och skapandet av
tillväxt och sysselsättning.
2.
Instrument
2.1.
En gemensam strategisk ram
Kommissionen
föreslår att Europeiska regionala utvecklingsfonden, Europeiska socialfonden
och Sammanhållningsfonden samlas inom en gemensam strategisk ram, som
även kommer att omfatta Europeiska jordbruksfonden för landsbygdsutveckling och
Europeiska fiskerifonden. Detta garanterar större samstämmighet mellan de olika
finansieringskällorna och en mycket tydligare inriktning på Europa
2020-strategin.
2.2.
Ökad inriktning på Europa 2020-strategin
För att öka
sammanhållningsutgifternas effektivitet kommer finansieringen i framtiden att
vara inriktad på ett begränsat antal mål med anknytning till prioriteringarna
för Europa 2020-strategin. Finansieringen
för att främja sammanhållning kommer även i fortsättningen att koncentreras på
de mindre utvecklade regionerna och medlemsstaterna. Mot bakgrund av de
svårigheter som medlemsstaterna haft med att utnyttja strukturfondsmedel och
skaffa fram nödvändig medfinansiering kommer dock ett tak på 2,5 % av BNP
att sättas för sammanhållningsanslagen. En ny kategori av
regioner – ”övergångsregioner” – kommer att införas som ska ersätta det
nuvarande systemet med utfasning/infasning. Denna kategori ska omfatta alla
regioner med en BNP per capita mellan 75 % och 90 % av genomsnittet
för de 27 EU-länderna. Följande regioner berörs: · Regioner som för närvarande är stödberättigade enligt konvergensmålet
men vars BNP per capita har ökat till mer än 75 % av genomsnittet för de
27 EU-länderna. Som ett skyddsnät kommer dessa regioner att behålla två
tredjedelar av sin nuvarande tilldelning. · Regioner som – trots att de för närvarande inte är berättigade till
stöd enligt konvergensmålet – har en BNP per capita mellan 75 % och
90 % av genomsnittet för de 27 EU-länderna. Stödnivån varierar enligt
BNP-nivå, så att regioner med en BNP nära 90 % av EU-genomsnittet kommer
att få en stödnivå som motsvarar stödnivån i de mer utvecklade regionerna. Konkurrenskraftsregioner
med en BNP över 90 % av EU-genomsnittet kommer
att få fortsatt stöd från sammanhållningspolitiken för ett begränsat antal
prioriteringar. Övergångsregioner
och konkurrenskraftsregioner skulle tvingas att fokusera hela sin tilldelning
av sammanhållningsmedel (utom för Europeiska socialfonden) på
energieffektivitet och förnybar energi, konkurrenskraft för små och medelstora
företag samt innovation. I dessa regioner kommer investeringarna i
energieffektivitet och förnybar energi att uppgå till minst 20 %.
Konvergensregioner kommer att kunna använda sina anslag för fler syften som
avspeglar deras bredare spektrum av utvecklingsbehov. Slutligen kommer det
territoriella samarbetet att fortsätta att spela en viktig roll för att
hjälpa regionerna att övervinna de geografiska nackdelarna av att de ligger vid
inre eller yttre gränser genom att bidra till en ambitiös grannskapspolitik och
angripa gemensamma gränsöverskridande och transnationella problem. Sammanhållningsinstrumenten
kommer att användas för att genomföra olika men kompletterande mål: · Europeiska regionala utvecklingsfonden Europeiska regionala utvecklingsfonden syftar
till att stärka den ekonomiska och sociala sammanhållningen i Europeiska
unionen genom att korrigera obalanser mellan regionerna. Fonden stöder regional
och lokal utveckling genom medfinansiering av investeringar i FoU och
innovation, klimatförändringar och miljö, stödtjänster till små och medelstora
företag, tjänster av allmänt ekonomiskt intresse, telekommunikation, energi-
och transportinfrastrukturer, hälsa, utbildning och social infrastruktur samt
hållbar stadsutveckling. Till skillnad från den aktuella perioden
kommer alla dessa typer av investeringar i framtiden att kunna finansieras inte
bara med bidrag, utan också genom finansieringsinstrument (riskkapitalfonder,
lokala utvecklingsfonder osv.). · Europeiska socialfonden Europeiska socialfonden har till syfte att
stärka den ekonomiska och sociala sammanhållningen genom att stödja
sysselsättningsfrämjande åtgärder, investeringar i kompetensutveckling,
utbildning och livslångt lärande, social delaktighet och kampen mot fattigdom
samt att förbättra den institutionella kapaciteten och den offentliga
förvaltningens effektivitet. Mininimiandelar
för Europeiska socialfonden kommer att fastställas för varje kategori av
regioner (25 % för konvergensregioner, 40 % för övergångregioner och
52 % för konkurrenskraftsregioner). Tillämpningsområdet för Europeiska
socialfonden kommer att utvidgas till att täcka kostnaderna för utrustning i
samband med investeringar i socialt kapital och humankapital. · Sammanhållningsfonden Sammanhållningsfonden
hjälper de medlemsstater vars BNI per invånare understiger 90 % av
genomsnittet i de 27 EU-länderna att göra investeringar i TEN-T-transportnät
och miljö. En del av anslagen till Sammanhållningsfonden (10 miljarder euro)
kommer att vara öronmärkta för att finansiera centrala transportnät inom ramen
för fonden för ett sammankopplat Europa (se även separat faktablad).
Sammanhållningsfonden kan också stödja energirelaterade projekt så länge de
uppenbart är till fördel för miljön, till exempel genom att främja
energieffektivitet och användning av förnybar energi.
3.
Genomförande
3.1.
Delad förvaltning
Stöd som tillhandahålls genom
sammanhållningspolitiken kommer att fortsätta att förvaltas gemensamt av
Europeiska kommissionen och medlemsstaterna (utom fonden för ett sammankopplat
Europa, som kommer att vara centralt förvaltad), vilket kommer att krävas för
att medfinansiering ska tillhandahållas. Länder som får finansiellt bistånd i
enlighet med artikel 136 eller 143 i EUF-fördraget ska kunna få mer.
3.2.
Partnerskapsavtal
Partnerskapsavtal
mellan kommissionen och varje medlemsstat kommer att ge uttryck för kommissionens
och de nationella och regionala partnernas engagemang. Dessa avtal kommer att
vara kopplade till målen för Europa 2020-strategin och de nationella
reformprogrammen. De kommer att ange en integrerad strategi för regional
utveckling som stöds av alla relevanta EU-strukturfonder och omfattar mål som
baseras på överenskomna indikatorer, strategiska investeringar och ett antal
villkor. De kommer att innehålla åtaganden om årlig redovisning av de framsteg
som gjorts i de årliga rapporterna om sammanhållningspolitiken och i annan
offentlig rapportering.
3.3.
Integrerad programplanering
Medlemsstaterna
kommer i framtiden att uppmuntras att använda flerfondsprogram med
gemensamma processer för utarbetande, förhandling, förvaltning och
genomförande, särskilt där behovet av bättre samordning av investeringar i
humankapital och infrastruktur är som störst. Där så är
lämpligt ska en samordnande fond (lead fund) inrättas med anknytning till de
politikområden som omfattas av programmet. Tanken är att ingripandena inom
ramen för den samordnande fonden ska kompletteras med ingripanden inom ramen
för de övriga strukturfonderna för att säkerställa ett samordnat stöd till de
olika tematiska mål som sammanhållningspolitiken omfattar.
3.4.
Villkorlighet
Nya
villkorsbestämmelser kommer att införas för att göra EU-finansieringen
resultatinriktad och ge medlemsstaterna starka incitament att se till att målen
för Europa 2020-strategin uppfylls effektivt via sammanhållningspolitiken. Och
för att sammanhållningsutgifternas effektivitet inte ska undergrävas av en
osund makroekonomisk politik ska villkor som är förknippade med den nya
ekonomiska styrningen komplettera de sektorsspecifika förhandsvillkor som
fastställs i varje avtal. Villkorligheten
omfattar både förhandsvillkor, som måste vara uppfyllda innan medel kan
utbetalas och efterhandsvillkor som gör frigörandet av ytterligare medel
beroende av att vissa på förhand fastställda resultat uppnås. För att
underlätta detta kommer tydliga riktmärken och indikatorer att specificeras och
utvecklingen att övervakas noggrant genom årlig rapportering. Bristande
framsteg kommer att leda till att finansieringen dras in, tillfälligt eller
definitivt.
3.5.
Resultatreserv
För att öka
fokuseringen på resultat och uppnående av målen för Europa 2020-strategin
kommer 5 % av budgeten för sammanhållningspolitiken att läggas undan. Den
kommer i samband med en halvtidsöversyn att tilldelas de medlemsstater och
regioner som i sina program har uppnått milstolparna i förhållande till
förverkligandet av programmets mål med anknytning till målen för Europa
2020-strategin. Milstolparna kommer att fastställas i enlighet med reglerna för
sammanhållningspolitiken.
3.6.
Innovativ finansiering
Utöver
beviljandet av finansiering föreslås det att sammanhållningsstöd till företag
och projekt som förväntas generera betydande ekonomisk avkastning främst ska
ges via innovativa finansieringsinstrument. (Se även separat faktablad om
innovativa finansieringsinstrument)
4.
Föreslagna budgetanslag för 2014–2020
Alla siffror anges i 2011 års fasta priser. Total föreslagen budget för 2014–2020 Varav || 376 miljarder euro · Konvergensregioner · Övergångsregioner · Konkurrenskraftsregioner · Territoriellt samarbete · Sammanhållningsfonden · Extra anslag för de yttersta randområdena och för glest befolkade regioner || 162,6 miljarder euro 39 miljarder euro 53,1 miljarder euro 11,7 miljarder euro 68,7 miljarder euro 926 miljoner euro · Fonden för ett sammankopplat Europa, för transport, energi och IKT || 40 miljarder euro plus 10 miljarder euro enbart inom Sammanhållningsfonden Utbildning och
kultur
1.
Politiska mål
Utbildning är av
grundläggande vikt för utvecklingen och tillväxten av den europeiska ekonomin
och kommer att spela en avgörande roll i vår kollektiva strävan efter att uppnå
Europa 2020-målen. Ökade investeringar i mänskligt kapital och moderniseringen
av utbildningssystemen kommer att bidra till att göra EU till en smart och
hållbar ekonomi för alla. En stor del av dessa investeringar kommer att
göras på nationell nivå. Men eftersom ett ständigt ökande antal europeiska
medborgare letar utomlands efter utbildning och utbildningsmöjligheter har EU
en viktig roll att spela när det gäller att se till att den inre marknadens
möjligheter görs tillgängliga för alla. EU arbetar för att främja utbildning och
yrkesutbildning på en rad olika sätt. Program för att främja transnationell
rörlighet i utbildningssyfte – exempelvis Erasmusprogrammet – har visat sig
vara mycket populära och har hjälp människor att förvärva ny kompetens som
krävs för morgondagens yrken. Ökad rörlighet kan också bidra till en reform av
systemen för allmän och yrkesinriktad utbildning genom att spridning av idéer
och bästa praxis underlättas mellan länderna. Genom en sammansättning av
riktade finansieringsprogram i kombination med andra finansieringskällor,
exempelvis strukturfonderna, kan EU:s budget uppnå ett reellt mervärde genom
att främja rörlighet, underlätta samarbete och utbyte av bästa praxis samt
stödja medlemsstaterna i deras modernisering av sina utbildnings- och
yrkesutbildningsväsende. Europas kulturella mångfald är en av våra starkaste sidor som berikar och inspirerar befolkningen
och ger reella ekonomiska fördelar. Den kulturella och kreativa branschens
ekonomiska och sociala roll framstår allt tydligare. Den utgjorde 4,5 % av
Europas totala BNP 2008 och sysselsätter 3,8 % av EU:s arbetskraft. EU
arbetar i nära samarbete med medlemsstaterna på detta område för att dra nytta
av den inre marknaden och skapa de rätta förutsättningarna för att den
kulturella och kreativa branschen ska blomstra. Nästa generation av program som finansieras via
EU:s budget kommer att rätta till de brister som begränsar tillväxtpotentialen
i denna sektor genom att åtgärda marknadsfragmenteringen, stärkt
konkurrenskraften i den kulturella och audiovisuella sektorn samt fokusera på
kapacitetsskapande åtgärder och stöd till spridning av kulturella verk.
2.
Instrument
Kommissionen föreslår att EU:s budget ska stödja
utbildnings- och kulturpolitiken via två huvudsakliga instrument:
2.1.
Ett program för utbildning, yrkesutbildning och
ungdomsfrågor – ”Utbildning Europa”
I detta program kommer man att sammanföra de
nuvarande separata delarna inom programmet för livslångt lärande och de
internationella delarna i program som avser högre utbildning, bl.a. Erasmus
Mundus och Aktiv ungdom. Detta kommer att möjliggöra en effektivisering, en
starkare strategisk fokusering samt synergieffekter som kan utnyttjas mellan
programmets olika aspekter. EU:s nuvarande mobilitetsinstrument leder
visserligen till ändamålsenliga examina för innovativa arbeten och nyskapande
forskning, men de är däremot inte anpassade till studerande i
magisterprogrammen. Det mest kostnadseffektiva sättet att nå denna kategori av
studenter är att använda EU:s budget för att skaffa fram medel från den privata
sektorn, huvudsakligen nationella banker, för att garantera att studielånen och
studentbidragens är tillräckligt stora. De åtgärder som för närvarande stöds genom
Leonardoprogrammet ska byggas ut i samband med insatserna för att bekämpa
ungdomsarbetslösheten och kommissionen kommer att arbeta med EIB för att ge
garantier för lån till studeranden i magisterprogrammen som vill skaffa sig sin
magisterexamen i en annan medlemsstat. Det nya programmet kommer att inriktas på
följande: –
Målinriktade transnationella
utbildningsmöjligheter. –
Matcha kompetens med efterfrågan på arbetsmarknaden
för att främja anställbarhet, företagaranda och ungdomars deltagande. –
Volontärarbete och informellt lärande. –
Stödja omfattande reformer och modernisering av
utbildningsväsendet inom och utom EU. Konkret kommer programmet att omfatta tre
huvudsakliga åtgärdsområden: (1)
Transnationell rörlighet i utbildningssyfte – upp
till 800 000 EU-medborgare, framför allt studerande, kan få hjälp att bli
mobila varje år. (2)
Samarbetsverksamhet mellan utbildningsanstalter och
arbetslivet ska stödjas för att främja modernisering av utbildning, innovation
och entreprenörskap. (3)
Policystöd kommer att ges för att samla in belägg
för utbildningsinvesteringarnas effektivitet och för att hjälpa medlemsstaterna
att vidta effektiva politiska åtgärder. Strikta kvalitetskriterier för rörlighet,
koncentration på centrala politiska mål där en kritisk massa kan uppnås och
komplementaritet med andra EU-program kommer att bidra till ett mycket stort
europeiskt mervärde. Programmet Utbildning Europa kommer att omfatta
befintliga internationella program som Erasmus Mundus och Tempus, Alfa, Edulink
och samarbetsprogram med industriländer inom samma instrument, och kommer att
rymma olika mål (den attraktionskraft som utövas av det europeiska området för
högre utbildning, frågor om högsta kvalitet, solidaritet och rättvisa). Detta kommer att innebära slutet för dagens
fragmenterade EU-instrument för stöd till internationellt samarbete inom högre
utbildning som försvårar för studenter och universitet att få information om
möjligheterna till högre utbildning i Europa och som gör det svårt för EU:s
högre utbildning att göra sig synlig på den globala arenan.
2.2.
Idrott
Som underavdelning inom programmet Utbildning
Europa kommer det föreslagna delprogrammet för idrott att inriktas på följande: ·
Ta itu med gränsöverskridande hot som är specifika
för idrotten, t.ex. dopning, våld, rasism och intolerans, eller frågor som rör
tävlingarnas integritet och idrottsutövarnas hälsa. ·
Utveckla det europeiska samarbetet inom idrotten,
t.ex. genom riktlinjer för dubbla karriärer för idrottare eller riktmärken för
goda styrelseformer inom idrottsorganisationer. ·
Stödja amatöridrottsorganisationer som kan spela en
roll när det gäller att komma till rätta med vidare socioekonomiska problem som
exempelvis social integration. Det europeiska mervärde som detta program
tillför gäller problem som sammanhänger med idrottens specifika karaktär och
sker genom mobilisering av privat finansiering från aktörer på idrottsområdet
och stöd till idrottsorganisationer på gräsrotsnivå – inte den högsta
professionella nivån.
2.3.
Ett program för kultur och den audiovisuella
industrin ”Kreativa Europa”
Detta program ska sammanföra de nuvarande
programmen Kultur, Media samt Media Mundus för att fokusera stödet på att uppnå
Europa 2020-målen och för att frigöra potential att skapa arbetstillfällen i de
kulturella och kreativa sektorerna. Programmet blir ett komplement till andra
EU-program genom att särskilt inrikta sig på behoven inom de kulturella och
kreativa sektorerna med ambitionen att bedriva verksamhet över nationella
gränser, och med en stark koppling till främjandet av kulturell och språklig
mångfald. Särdragen inom varje sektor kommer att tillgodoses, bl.a. genom ett
särskilt budgetanslag och en tredje programdel kommer att dela ut ett
övergripande stöd till kreativa och kulturella branscher med hjälp av
innovativa finansiella instrument.
3.
Genomförande
Genomförandet av de nya programmen kommer att
förenklas avsevärt. Det nya programmet Utbildning Europa
kommer att medföra en avsevärd åtgärds- och regelförenkling genom att avskaffa
delprogrammen, minska det samlade antalet verksamheter och öka användningen av
klumpsummor. Programmet Kreativa Europa kommer att
förvaltas centralt via genomförandeorganet för utbildning, audiovisuella medier
och kultur, vilket för närvarande är fallet för de båda programmen Kultur och
Media. Ett mindre antal åtgärder kommer att förvaltas direkt av kommissionen
(t.ex. europeisk kulturhuvudstad, EU:s kulturpriser, gemensamma åtgärder
tillsammans med internationella institutioner). Kultur- och mediedelarna inom Kreativa Europa
kommer att kompletteras med ett innovativt finansiellt instrument, som ska
skötas av EIB-gruppen, för finansiering genom lån och eget kapital för den
kulturella och kreativa branschen. Detta kommer att åtgärda ett av de
största hindren mot utveckling av kulturellt och kreativt innehåll – tillgång
till finansiering – och skulle nå ut till kulturella och kreativa branscher som
inte understöds via andra EU-program.
4.
Föreslaget budgetanslag för 2014–2020
Alla siffror i 2011 års fasta priser. Sammanlagd föreslagen budget 2014–2020 varav || 16,8 miljarder euro · Utbildning Europa || 15,2 miljarder euro · Kreativa Europa || 1,6 miljarder euro Sysselsättning
och sociala frågor
1.
Politiska mål
Europeiska unionen står inför mycket stora
utmaningar när det gäller sysselsättning och sociala frågor. Nästan 23 miljoner
människor är i dag arbetslösa och över 113 miljoner beräknas riskera att drabbas
av fattigdom eller utestängning[8].
Sociala frågor och sysselsättningsfrågor är en hjärtesak för EU:s medborgare
och ett område där mer förväntas av unionen. Trots den senaste tidens
förbättringar i de ekonomiska utsikterna är sysselsättningsutsikterna fortfarande
blandade på medellång sikt, bl.a. på grund av obalansen mellan medlemsstaterna
och det förväntade trycket från den globala ekonomin mot en ekonomisk
omstrukturering. Arbetslöshet och ihållande höga
fattigdomssiffror kräver övergripande åtgärder. De politiska åtgärder som redan
har vidtagits måste aktualiseras och stärkas när unionen står inför trängande
utmaningar: kompetensbrister, otillräckliga resultat när det gäller aktiva
arbetsmarknadsåtgärder och utbildningsväsendet, social utslagning inom marginaliserade
grupper samt en låg arbetskraftsrörlighet. Många av dessa utmaningar har
förvärrats av den finansiella och ekonomiska krisen och av demografiska och
migratoriska tendenser samt de snabba tekniska förändringarna. Såvida de inte
åtgärdas effektivt utgör de ett stort hot mot den sociala sammanhållningen och
mot konkurrenskraften. Huvudansvaret för en modernisering av
arbetsmarknaden och de socialpolitiska systemen vilar på medlemsstaterna. EU
kan dock tillföra deras insatser ett mervärde genom att fungera som en
katalysator som främjar och underlättar reformer, framför allt genom Europeiska
socialfonden och genom att uppmuntra arbetsmarknadens parter, civilsamhällets
organisationer och andra berörda parter som har en avgörande roll att spela i genomförandet
av reformer.
2.
Instrument
Ett europeiskt initiativ gällande sysselsättning
och social inkludering kommer att tas via gemensamma åtgärder som rör
utbildning, sysselsättning och social integration. Finansieringen på området
kommer främst att komma från tre huvudsakliga instrument. Dessa kommer helt att
samordnas med Europa 2020-målen och resultaten av dem kommer att förbättras
eftersom de kompletteras med andra instrument och eftersom förfarandena
förenklas.
2.1.
Europeiska socialfonden (ESF)
Europeiska socialfonden (ESF) kommer att
tillhandahålla medel för strukturåtgärder för ekonomisk, social och
territoriell sammanhållning. Finansieringen inriktas på de viktigaste
prioriteringarna i Europa 2020-strategin, främst genom fyra
”investeringsfönster”: –
Främjande av sysselsättning. –
Investeringar i färdigheter, utbildning och
livslångt lärande. –
Social integration och kampen mot fattigdom. –
Förbättringar av den institutionella kapaciteten
och effektiv offentlig förvaltning. Inom dessa ”fönster” kommer ESF också att
inlemma andra politiska mål, t.ex. underlättande av övergången till en
koldioxidsnål och resurseffektiv ekonomi, främjande av forskning och
innovation, främst på det sociala området, förbättrad jämställdhet samt
motverkan av diskriminering. Åtgärderna föreslås bli omgrupperade, särskilt
till förmån för social integration, genom att programmet för livsmedelsstöd
till de mest utsatta människorna förs över till ESF. Efter 2013 kommer ESF att ingå i
strukturfondernas gemensamma strategiska ram[9]. Finansieringen kommer att planeras som en
del av de partnerskapsavtal som ska förhandlas fram med medlemsstaterna. De mål
som sätts upp anpassas till de nationella reformprogrammen och ska omvandla
överenskomna mål till investeringsbeslut. För att öka tonvikten på resultat kommer en
villkorlighetsmekanism, baserad på heltäckande krav som formuleras i förhand,
att inrättas för att maximera effekten av EU:s budget och utlösa nödvändiga
reformer i medlemsstaterna. För att ESF verkligen ska kunna bidra till
Europa 2020-målen måste en kritisk massa av finansiering uppnås både på EU-nivå
och i de operativa programmen. Den nödvändiga minimiandel av
sammanhållningspolitiska investeringar som anslås till ESF ska skräddarsys för
de olika kategorierna av regioner och ska avspegla deras skiftande stödnivåer
och problem. Detta kommer att ske genom att minimiandelar av
strukturfondsstödet går till ESF för varje kategori av region (25 % för
konvergensregioner, 40 % för övergångsregioner, 52 % för
konkurrenskraftregioner, med utgångspunkt i att Sammanhållningsfonden
fortsätter att ha en tredjedel av de sammanhållningspolitiska anslagen i
stödberättigade medlemsstater, och med undantag för territoriellt samarbete).
Tillämpningen av dessa andelar innebär en övergripande minimiandel för ESF på
25 % av den budget som anslås till sammanhållningspolitiska åtgärder.
2.2.
Ett integrerat program för sysselsättning, social
politik och inkludering
Det integrerade programmet för
sysselsättning, socialpolitik och inkludering kommer
att anslutas till Europa 2020-strategin och dess ömsesidigt understödjande
överordnade mål, genom stöd till åtgärder som ska främja en hög
sysselsättningsnivå och ett fullgott socialt skydd, kampen mot social
utestängning och fattigdom och förbättrade arbetsvillkor. Programmet kommer att
fungera som katalysator för förändringar i medlemsstaterna och består av
följande delar: ·
En EU-omfattande plattform för ömsesidiga
inlärningsprocesser för att stärka faktabasen vid utformning och
genomförande av reformer samt för att främja berörda parters medverkan i
uppläggningen av politiken så att deras delaktighet stärks vad gäller EU:s
sysselsättnings- och socialpolitik samt inkluderingsmål, med utgångspunkt i de
goda erfarenheter från Progress-programmet. ·
Främja faktabaserad social innovation för
att stödja medlemsstaternas arbete med att modernisera nationella social- och
sysselsättningspolitiska system genom beprövade metoder för att utforma,
genomföra och utvärdera innovation samt en effektiviserad
informationsspridning. ·
Främja arbetskraftens rörlighet inom EU och
förbättra tillgången till arbetstillfällen, särskilt för unga människor,
med utgångspunkt i aktiviteterna inom Eures-nätverket. ·
Att stödja företagande och egenföretagande
som ett sätt att skapa arbetstillfällen och bekämpa social utslagning genom
ökad tillgång och tillgänglighet till mikrofinansiering för utsatta grupper,
mikroföretag och den sociala ekonomin, som en vidareutveckling av instrumentet
Progress för mikrokrediter.
2.3.
Europeiska fonden för justering för globaliseringseffekter
Särskilt stöd till arbetstagare som blivit
arbetslösa till följd av genomgripande strukturförändringar
kommer att lämnas genom Europeiska fonden för justering för globaliseringseffekter
(EGF). EU kommer via EGF att fortsätta att bistå medlemsstaterna
genom att lämna anpassat stöd för arbetstagare som sagts upp till följd av
genomgripande strukturella förändringar som utlösts av ökande globaliseringen
av produktion och handelsmönster. Dessutom kommer EGF att lämna assistans vid
storskaliga uppsägningar till följd av allvarliga störningar i lokala,
regionala och nationella ekonomier som orsakats av en plötslig och oväntad
kris. EGF:s ambition är att 50 % av de understödda arbetstagarna ska hitta
nya och fasta arbeten efter 12 månader[10]. Kommissionen kommer att föreslå att
tillämpningsområdet för EGF utvidgas så att man i vissa fall lämnar
kompensation för följderna av globaliseringen för vissa jordbrukssektorer.
2.4.
Autonoma budgetposter
Vid sidan av dessa instrument, och i kraft av
sina fördragsfästa befogenheter, kommer kommissionen att fortsätta att
implementera autonoma budgetposter[11]
i syfte att: –
underlätta den europeiska sociala dialogen som är
en avgörande komponent i den europeiska sociala modellen, –
analysera och utvärdera viktigare trender i nationell
lagstiftning om fri rörlighet för personer och främja en samordning av de
nationella socialtrygghetssystemen, och –
analysera den sociala situationen och verkningarna
av de demografiska förändringarna.
3.
Genomförande
Minskningen av antalet finansiella instrument
och budgetposter och uppstramningen av metoderna och systemen för förvaltning
och genomförande möjliggör bättre samordning mellan instrumenten och innebär en
avsevärd förenkling, särskilt för stödmottagarna.
3.1.
Europeiska socialfonden (ESF)
Genomförandet av ESF kommer att fokusera på en
mer resultatorienterad strategi, genom att ESF införlivas i den gemensamma
strategiska ramen för alla instrument med delad förvaltning och de
partnerskapsavtal som framförhandlats med medlemsstaterna. Genomförandet kommer också att förenklas.
Förenklade kostnadsalternativ kommer att användas i större utsträckning,
särskilt för små projekt, vilket minskar medlemsstaternas och regionernas
administrativa börda och underlättar lokala initiativs tillgång till finansiering.
En närmare koppling mellan utbetalningarna och uppnåendet av mål som på förhand
fastställs i partnerskapsavtalen kommer också att bli möjlig på grundval av
gemensamma handlingsplaner. Slutligen kommer resultatbaserade
incitamentsmekanismer att införas för att belöna framgångsrika program och
åtgärder och stimulera förändringar i dem som inte presterar tillräckligt.
3.2.
Ett integrerat program (direkt förvaltning) för
sysselsättning, socialpolitik och inkludering
Det nya integrerade programmet för sysselsättning
och social inkludering kommer att förvaltas direkt av kommissionen. Bland de
viktigaste förfarandena märks anbudsförfaranden, förslagsinfordringar och
gemensam förvaltning – särskilt vid genomförande av instrumentet för
mikrokrediter i samarbete med Europeiska investeringsfonden. Det nya programmet
kommer att inriktas på stora projekt med tydligt mervärde på EU-nivå i syfte
att uppnå en kritisk massa och minska den administrativa bördan. Harmoniserade
och förenklade regler och förfaranden kommer att införas för att underlätta
tillgången till programmet, särskilt för små organisationer. Dessutom kommer en flerårig programplanering att
fastställa långsiktiga policymål tillsammans med den årliga finansieringen,
vilket kommer att innebära att programmet verkligt styrs av de politiska målen.
Programmet kommer att genomföras med hjälp av en resultatbaserad
förvaltningsmetod som bygger på att man regelbundet följer vilka framsteg som
görs i förhållande till tydliga indikatorer.
3.3.
Stöd till uppsagda arbetstagare
Utnyttjande av EGF kommer även fortsättningsvis
att kräva beslut av budgetmyndigheten. Kommissionen kommer att sträva efter att
se till att EGF:s verksamhet blir enklare och mer anpassningsbar till de
föränderliga ekonomiska omständigheterna.
3.4.
Autonoma budgetposter
Genomförandet av de autonoma budgetposterna
kommer för att undvika överlappningar och för att öka synergin att helt
samordnas med båda instrumenten. Deras antal kommer att minskas och större
projekt kommer att prioriteras i syfte att uppnå en kritisk massa och att
minska den administrativa bördan.
4.
Föreslaget budgetanslag för 2014–2020
Alla siffror i 2011 års fasta priser. Sammanlagd föreslagen budget 2014–2020 varav || 88,3 miljarder euro · Europeiska socialfonden (baserad på formeln 25/40/52 per kategori av regioner, vilket resulterar i 25 % av det totala sammanhållningsanslaget, utom fonden för ett sammankopplat Europa) || 84 miljarder euro · Integrerad politik för sysselsättning, socialpolitik och inkludering || 850 miljoner euro · Europeiska fonden för justering för globaliseringseffekter || 3 miljarder euro · Autonoma budgetposter || 400 miljoner euro Miljö
1.
Politiska mål
Europeiska
unionens miljöpolitik bidrar till uppnåendet av Europa 2020-målen om
smart och hållbar tillväxt för alla. Investeringar i miljöskydd är
investeringar i en modernisering av våra samhällen och kommer att hjälpa till
att omvandla Europa till en kunskapsbaserad och resurseffektiv ekonomi. De är
nödvändiga för att skydda och förbättra kvaliteten på miljön. En grönare ekonomi innebär reducerade
miljökostnader genom effektivare användning av resurserna, vilket i sig bidrar
till att öka tillväxten, konkurrenskraften och antalet nya arbetsplatser. Att
skydda den biologiska mångfalden – vårt naturkapital – och stärka ekosystemens
återhämtningsförmåga kommer i hög grad att hjälpa oss att nå våra mål gällande
hållbar tillväxt. Ekosystemen ger livsmedel, färskvatten, råvaror och mycket
mer nytta och bidrar därigenom till produktivitet och livskvalitet och minskar
utgifterna för folkhälsan. Återställandet av ekosystemen och
ekosystemtjänsterna bidrar till en miljövänlig ekonomi genom nya färdigheter,
sysselsättning och affärsmöjligheter, genom att främja innovation och genom att
bidra till begränsnings- och anpassningsåtgärder för att motverka klimatförändringarna. Det mervärde som uppstår vid samarbete på
europeisk nivå för gemensamma miljömål är allmänt erkänt, eftersom
miljöfrågorna inte låter sig begränsas av nationella gränser. Ett nära
samarbete med våra grannar och med tillväxtekonomierna är en förutsättning för
ett grönare Europa. Miljömässig hållbarhet är också ett av
millennieutvecklingsmålen, som EU har åtagit sig att uppfylla. Utöver de fördelar som följer av EU:s
miljölagstiftning kan EU-budgeten bidra till miljömålen både genom särskilda
program och genom att se till att miljömålen är stadigt förankrade i all
verksamhet som får stöd ur EU:s budget.
2.
Instrument
2.1.
Integrering
De miljöpolitiska prioriteringarna kommer att
vara ”integrerade” i EU:s alla större finansieringsinstrument, bl.a. sammanhållning,
jordbruk, sjöfart och fiske, forskning och innovation, liksom också externa
biståndsprogram. Detta kommer att maximera synergieffekterna mellan de
miljöpolitiska åtgärderna och andra områden och är ett erkännande av att samma
åtgärder kan och bör sträva efter att uppnå en rad olika kompletterande mål.
Detta tillvägagångssätt gör det lättare att undvika ett överutbud av program
och minskar därigenom den administrativa bördan. ·
Jordbruk. Ett viktigt
mål med reformen av den gemensamma jordbrukspolitiken är att främja miljömålen
genom de miljövänligare direktstöden till jordbrukare. 30 % av
direktstöden kommer att utbetalas på villkor att bästa miljöpraxis följs på en
rad områden, utöver skyldigheterna enligt de nuvarande tvärvillkoren. Dessutom
kommer landsbygdsutvecklingen inom den gemensamma jordbrukspolitiken
ytterligare att omfokuseras på att leverera kollektiva nyttigheter, bl.a. genom
åtgärder för miljövänligt jordbruk. Dessa åtgärder kommer att bidra till att
EU:s jordbrukssektor blir hållbar och en viktig leverantör av kollektiva
miljönyttigheter, t.ex. rent vatten, biologisk mångfald, markskydd, renare luft
och landskapsskydd. Detta kommer också att bidra till uppnåendet av EU:s
klimatmål, både vad gäller begränsnings- och anpassningsåtgärder. ·
Havs- och fiskeripolitiken. Miljömässig hållbarhet står i centrum för den framtida havs- och
fiskeripolitiken. Detta ska åstadkommas bl.a. genom att minska överfisket och
överkapaciteten och att reducera de direkta verkningarna (t.ex. bifångster och
påverkan på havsbotten) samt stödja skyddade havsområden. Den integrerade
havspolitiken kommer att ytterligare definiera hållbarhetsgränserna för
mänsklig verksamhet som påverkar havsmiljön som en del i genomförandet av
ramdirektivet om en marin strategi. ·
Sammanhållningspolitiken. Sammanhållningspolitiken får en tydligare inriktning på
prioriteringarna i Europa 2020-strategin, bl.a. att ge EU en mer
resurseffektiv, miljövänlig och konkurrenskraftig ekonomi. Detta kommer att
uppnås genom en kraftfull fokusering på resultat och villkorlighet, bl.a. i
förhållande till miljömålen. Bland målen ingår genomförandet av unionens
miljölagstiftning (vatten, avfall, hav, nitrater, industriutsläppsdirektivet,
luftkvalitets- och översvämningslagstiftning) och finansiering av relaterad
miljöinfrastruktur, skydd och återställande av den biologiska mångfalden och
ekosystemtjänsterna, bl.a. genom att utveckla miljövänlig infrastruktur och
minska och förhindra ökenspridningen. Miljösäkringen kommer att stärkas som en
del av sammanhållningspolitiken. ·
Forskning och innovation. Den nya gemensamma strategiska ramen för forskning och innovation ska
bidra till att påskynda de vetenskapliga och tekniska genombrott som krävs för
omställningen till en resurseffektiv ekonomi. Fortsatt och mer allmänt
finansiellt stöd för miljöinnovation kommer också att bidra till smart
och hållbar tillväxt. Innovationspartnerskap kommer direkt att inverka på
resurseffektiviteten, t.ex. på vatten, ekosystem, råvaror, smarta städer. ·
På området yttre åtgärder kommer
föranslutningsinstrumentet att hjälpa kandidatländerna att finansiera den
infrastruktur- och kapacitetsuppbyggnad som behövs för att följa EU:s
regelverk. Genom politisk dialog på regional och nationell nivå kommer
kommissionen fortsatt att integrera stödet för miljön inom ramen för det
europeiska grannskaps- och partnerskapsinstrumentet. Miljöaspekten bör också
integreras ytterligare i stödprogram för utvecklingsländer. Biologisk mångfald
och ekosystem är viktiga globala kollektiva nyttigheter och kommer att ingå som
en del i det planerade tematiska programmet för globala kollektiva nyttigheter
och utmaningar. Lissabonfördraget ger EU en starkare roll att spela när det
gäller multilaterala miljöavtal och internationell miljöstyrning, vilket kommer
att avspeglas i ökad finansiering.
2.2.
Ett särskilt instrument för miljö- och
klimatpolitik
Vad sidan av integreringen föreslår kommissionen
en fortsättning på programmet Life+ och att det närmare ska
anpassas till Europa 2020-målen. Som redan är fallet under nuvarande
programperiod kommer det nya instrumentet att täcka en rad olika åtgärder på
områdena för miljö och klimatpolitik inom ett enda program. Enligt delprogrammet för miljö[12] kommer instrumentet att inriktas på två typer
av projekt: Nya integrerade projekt, vilkas antal och finansiella andel kommer
att öka gradvis under den tid programmet löper, och ”traditionella” projekt.
Kommissionen anser att integrerade projekt kan spela en mycket viktig roll som
”katalysatorer” i uppnåendet av mål som exempelvis skydd och återställande av
biologisk mångfald och ekosystem, god förvaltning av Natura 2000-nätverket,
bättre miljöstyrning, avfallshantering och vattenförvaltning samt när det
gäller att skaffa fram mer resurser för dessa ändamål. Projekten kommer fortsatt
att väljas ut på grundval av deras mervärde på EU-nivå och potential vad gäller
överföring av kunskap. Integrerade Life-projekt är utformade för att visa upp hur man hållbart kan genomföra
miljöhandlingsplaner[13]
som rör EU:s viktigare miljödirektiv, t.ex. habitatdirektivet och
vattenramdirektivet. Integrerade projekt kommer att stödja en rad verksamheter
och åtgärder. Ytterligare pengar för dessa projekt kommer från andra
EU-finansieringsprogram och likaså nationella, regionala eller privata medel
och kommer att gå till arbetet med att uppnå miljömålen. Finansieringen från
Life skulle därför fungera som en katalysator som skapar enhetlighet och ett
strategiskt miljöfokus och tar vara på synergieffekterna. Ett mer strukturerat
samarbete med andra EU-fonder kommer att upprättas genom en gemensam strategisk
ram. Delprogrammen för miljön kommer att organiseras enligt följande prioriteringar: (a)
Life – biologisk
mångfald ska, samtidigt som fokus fortfarande ligger på Natura 2000 och på
utveckling och utbyte av bästa praxis vad gäller biologisk mångfald, också
inriktas på vidare problemområden i linje med målen rörande biologisk mångfald
i Europa 2020-strategin om att bevara och återställa ekosystem och
ekosystemtjänster. (b)
Life – Miljö ska
inriktas på stöd till den offentliga och privata sektorns genomförande av EU:s
miljöpolitik, i synnerhet genomförandet av miljölagstiftning som är relevant
för Europa 2020-strategins resurseffektivitetsmål (vattenramdirektivet och
avfallsramdirektivet). (c)
Life –
Styrningsformer kommer att stödja skapandet av plattformar för utbyte av
bästa praxis så att EU:s miljöpolitiska prioriteringar efterlevs bättre samt
också tillämpning, policyutveckling och kunskapsbaserat beslutsfattande (t.ex.
vid spridning av projektresultat), med tonvikten på goda styrelseformer. Denna
programdel kommer också att stödja icke-statliga miljöorganisationer och främja
upplysningsarbete, opinionsbildning och spridning av miljöinformation eftersom
detta oupplösligen är kopplat till möjligheten att skapa goda styrelseformer
och ett fullständigt genomförande och fullständig efterlevnad.
2.3.
Finansiering av biologisk mångfald
En finansiering av EU:s strategi för
biologisk mångfald fram till 2020[14]
gör det nödvändigt att integrera aspekten biologisk mångfald i EU:s hela
budget, både inom EU genom de viktigaste finansieringsinstrumenten och via
medlen till yttre åtgärder. Det är också viktigt att effektivisera
EU-finansieringen för att maximera samverkansvinsterna med klimatfinansieringen
genom bidrag till ekosystembaserade anpassnings- och begränsningsprojekt som
även ger upphov till vittomfattande ekosystemtjänster, både inom och utanför
EU. Skötseln och återställningen av Natura
2000-skyddade områden är mycket viktig för att uppnå Europa 2020-strategins
mål, fastställda av Europeiska rådet för 2010, om att stoppa och vända
förlusterna av biologisk mångfald i EU. På EU-nivå kommer man att skapa en
stark grund för den nya finansieringsstrategin för Natura 2000 genom att arbeta
på ett mer integrerat sätt med hjälp av olika sektoriella EU-medel – som ska
överensstämma med prioriteringarna i handlingsramen för Natura 2000 – och med
ett förbättrat Life-delprogram för biologisk mångfald. Externt åtog sig EU vid det tionde mötet inom
konferensen för parterna i konventionen om biologisk mångfald (CBD COP10) i
oktober 2010 i Nagoya tillsammans med övriga deltagare att senast 2020
väsentligt utöka de ekonomiska resurserna för biologisk mångfald. Finansiering
ur EU:s budget kommer att lämnas genom de geografiska och regionala anslagen i
EU:s program för yttre åtgärder, liksom också via det tematiska programmet för
globala kollektiva nyttigheter. Utöver integreringen av biologisk mångfald i
budgeten för yttre åtgärder föreslår kommissionen också att en mekanism/fond
inrättas utanför budgeten där bidragen från medlemsstater och EU:s budget kan
samlas.
3.
Genomförande
3.1.
Integrering
Integreringen kommer att ske via de strukturer
och instrument som beskrivs på annat håll i de sektoriella
policybeskrivningarna. För att säkert uppnå konkreta resultat kommer det att
finnas tydliga riktmärken samt övervaknings- och rapporteringsregler för EU:s
samtliga relevanta policyinstrument parat med lämpliga indikatorer. För att maximera synergieffekterna för olika
politiska mål planeras en möjlighet att spåra miljörelaterade utgifter liknande
den som föreslagits för klimatrelaterade utgifter. Vad gäller biologisk mångfald kommer de av OECD
fastställda ”Rio-markörerna”, som kommissionen redan använder för externa
instrument, att integreras i den nuvarande resultatmätningsmetod som användas
för EU-program. De kommer också att hjälpa till att lyfta fram de positiva
bieffekter som anslagen till klimat och biologisk mångfald för med sig, och
betona de positiva bieffekter för den biologiska mångfalden som uppkommer genom
klimatutgifter för Redd+-åtgärder (minskade utsläpp från avskogning och
skogsförstörelse).
3.2.
Ett specifikt instrument för miljö- och
klimatpolitik
Det nuvarande programmet Life+ sköts av
kommissionen genom direkt centraliserad förvaltning. Kommissionen anser att
också det framtida programmet bör förvaltas centralt, men att
förvaltningsuppgifter i stor utsträckning skulle kunna delegeras till ett
befintligt genomförandeorgan, t.ex. genomförandeorganet för konkurrenskraft
och innovation. Omfattningen av samt villkoren och formerna för delegeringen
behöver ta hänsyn till att kommissionen vad gäller integrerade projekt måste
bibehålla en stark politisk koppling.
4.
Föreslaget budgetanslag för 2014–2020
Alla siffror i 2011 års fasta priser.
Omfattar ej integreringsmedel som ingår i budgetanslagen för sektorsinriktade
finansieringsinstrument. Programmet Life+ (delprogrammet för miljöåtgärder) || 2,4 miljarder euro Yttre åtgärder
1.
Politiska mål
I kraft av sin folkmängd och ekonomiska styrka
är Europeiska unionen en global aktör. Med 500 miljoner invånare står EU för
över 25 % av världens bruttonationalprodukt och en femtedel av
världshandeln. EU är också en aktiv politisk aktör, med regionala (särskilt i
dess grannskap) och globala säkerhetsintressen och ett ansvar. Unionen visar
sin solidaritet speciellt genom att ge mer än hälften av allt internationellt
utvecklingsbistånd och är världens största givare av humanitärt bistånd. EU
försvarar aktivt de mänskliga rättigheterna, främjar agendan för anständigt arbete,
andra universella värderingar samt respekten för internationella
miljökonventioner och konventioner om sociala frågor. EU är alltmer aktiv vad gäller
konfliktförebyggande arbete, krishantering och fredsbyggande verksamhet genom
EU-ledda krishanteringsinsatser samt krishanterings- och
stabiliseringsinstrument. EU stöder också FN:s och Afrikanska unionens
fredsbevarande och fredsåterställande insatser i bräckliga eller krigshärjade
länder. EU stöder dessutom helhjärtat det multilaterala systemet och en reform
av detta system, liksom de multilaterala Doha-förhandlingarna och
förhandlingarna i samband med FN:s ramkonvention om klimatförändringar,
förhandlingarna i samband med konventionen om biologisk mångfald, och vidare
förhandlingar om övriga multilaterala avtal, reformerna av G-8 och G-20 samt
dagordningen för globala styrelseformer. Den externa politiken är därför ett centralt
åtgärdsområde för EU, vars roll har stärkts i Lissabonfördragets nya
institutionella ram. EU använder de finansiella instrumenten för
yttre förbindelser för att stödja genomförandet av dessa externa politiska
åtgärder, särskilt när det gäller följande: (1)
Främja EU:s värderingar utomlands och försvara
dem. Den senaste tidens händelser i olika delar av
världen föranleder en översyn av EU:s bistånd till övergångs- och
demokratiseringsprocesser och till civilsamhället; en översyn där de mänskliga
rättigheterna, demokratin och rättsstatsprincipen sätts i centrum. (2)
Framhäva EU:s politiska åtgärder för att underbygga insatserna för att komma till rätta med globala
problem – t.ex. att bekämpa klimatförändringarna, vända förlusten av biologisk
mångfald samt skydda globala kollektiva nyttigheter och resurser – bör
framhävas ytterligare. Kommissionen föreslår en proaktiv agenda för EU:s
ömsesidiga intressen med tredjeländer, med särskilt fokus på de strategiska
partnerna. (3)
Öka verkan av EU:s utvecklingssamarbete, med främsta syfte att utrota fattigdom. Stödet kommer att
koncentreras till de områden där EU har särskild expertis. En differentiering
görs mellan de olika partnerländerna och partnerregionerna så att
stödresurserna kan användas efter behov, kapacitet, intressen och åtaganden.
Vidare kommer EU att förbättra stödsamordningen och samstämmigheten i
utvecklingspolitiken och skaffa fram lämplig utvecklingsfinansiering. Ett panafrikanskt
instrument ska inrättas för att stödja den gemensamma afrikansk-europeiska
strategin, med fokus på det klara mervärde som finns för verksamheter som
binder samman regioner och världsdelar. Det kommer att vara tillräckligt
flexibelt för att ta emot bidrag från EU:s medlemsstater, afrikanska stater,
finansinstitut och den privata sektorn. (4)
Investeringar i långsiktigt välstånd och
stabilitet i EU:s grannskap. Målet att upprätta ett
område av stabilitet, välstånd och demokrati kommer att eftersträvas både genom
att förbereda (potentiella) kandidatländer för medlemskap och genom vår
förnyade grannskapspolitik. EU kommer att vara aktiv när det gäller att stödja
demokratiska värderingar och principer i sitt grannskap och en rättvisare
fördelning av tillväxten genom större politiskt samarbete och en djupare
ekonomisk integration i söder och öster. (5)
Stärka Europas solidaritet efter
naturkatastrofer eller katastrofer orsakade av människor. Genom att upprätthålla de internationellt överenskomna principerna om
humanitär rätt och uppgradera sin kapacitet att distribuera humanitärt bistånd
och civilskydd kan EU:s budget stödja insatser som innebär att man förutser,
förbereder sig för, förhindrar och agerar snabbare vid katastrofer och EU kan
delta på ett mer flexibelt sätt i utvecklingsåtgärder så att de drabbade kan
börja återuppbyggnaden efter krisen och utveckla sin återhämtningsförmåga för
framtiden. (6)
Förbättra krisförebyggande och krislösning. EU kommer att öka sina insatser för att förebygga och lösa kriser,
bevara freden och stärka den internationella säkerheten, samt förbättra sin
beredskapskapacitet. Ett öppet Europa som verkar inom en regelbaserad
internationell ram, är den bästa vägen för att utnyttja fördelarna med globaliseringen
för att stärka tillväxt och sysselsättning.
2.
Instrument
Kommissionen föreslår följande struktur för EU:s
framtida program för yttre åtgärder:
2.1.
Utvecklingssamarbete
Kommissionen föreslår att man bygger vidare på
nuvarande finansieringsinstrument för utvecklingssamarbete vad gäller dess
geografiska och tematiska täckning. Kommissionen föreslår att Europeiska
utvecklingsfonden (EUF) som har hand om samarbete med AVS-länder (Afrika,
Västindien och Stillahavsområdet) och utomeuropeiska länder och territorier
(ULT) fortsatt bör ligga utanför budgeten i nästa fleråriga budgetram.
2.2.
Instrument för utvidgningsländerna
Ett enda integrerat instrument inför
anslutningen föreslås som utvidgningsstrategins finansiella pelare och som
innefattar alla aspekter av inre politik och tematiska frågor. Syftet är att
kandidatländer och potentiella kandidatländer ska vara fullt förberedda för en
anslutning. Tonvikten kommer att ligga på socioekonomisk utveckling, regionalt
samarbete, på att länderna ska anta och genomföra EU:s regelverk samt på
förberedelser för att de ska klara av att administrera den inre politiken efter
en anslutning. Instrumentet ska implementeras via nationella program/program
med flera stödmottagare som överenskommits med stödmottagarna och kommer också
att avspegla strukturfonderna, Sammanhållningsfonden och Europeiska
jordbruksfonden för landsbygdsutveckling (EJFLU), inklusive dessa fonders
ändrade fokusering mot kollektiva nyttigheter. Dessutom kommer politiska och
finansiella krisinstrument (makroekonomiskt bistånd, stabilitetsinstrument)
fortsatt att finnas tillgängliga för användning i utvidgningsländerna om så
skulle behövas.
2.3.
Europeiska grannskapsinstrumentet
Europeiska grannskapsinstrumentet kommer att
gynna EU:s grannländer genom stöd till fördjupat politiskt samarbete, närmare
ekonomisk integration med EU och en verklig och hållbar övergång till
demokrati. Samarbetet med EU:s grannländer kommer att baseras på principen ”mer
ger mer”, i enlighet med slutsatserna i kommissionens meddelande om nya
åtgärder i ett grannskap i förändring. Merparten av EU-medlen ska komma från
det europeiska grannskapsinstrumentet och kompletteras med andra externa
instrument om så krävs[15].
2.4.
Partnerskapsinstrument
Detta nya program kommer att ge specialstöd till
samarbete med alla tredjeländer (både utvecklingsländer och utvecklingsländer)
med särskilt fokus på strategiska partner/tillväxtekonomier. Det kommer att
finansiera insatser för att förtydliga bilden i utlandet av EU:s politik genom
bilateralt samarbete och gemensamma strategier för att möta utmaningar, för
ekonomiska partnerskap och företagssamarbete, offentlig diplomati och nätverk,
direkta band mellan människor, politiska diskussioner och gemensam verksamheter
med enskilda partnerländer samt främjande av handel och investeringar och
lagstiftningskonvergens med strategiska partner.
2.5.
Främjande av mänskliga rättigheter över hela
världen
Ett förstärkt Europeiska instrumentet för
demokrati och mänskliga rättigheter kommer att fokuseras på två saker. För det
första förstärks stödet till utvecklingen av blomstrande civila samhällen och
deras särskilda roll i förändringarna och till stöd för mänskliga rättigheter
och demokrati. Detta kommer att inkludera en bättre förmåga för EU att snabbt
reagera då mänskliga rättigheter kränks och också innebära mer stöd för
observation och mekanismer rörande mänskliga rättigheter på internationell och
regional nivå. För det andra kommer stöd att lämnas för valövervakningsuppdrag
och förbättringar av valprocesserna.
2.6.
Solidaritet med och bistånd till befolkningsgrupper
som drabbas av naturkatastrofer och katastrofer som orsakats av människor
Det humanitära biståndet och civilskyddet kommer
att stärkas och fortsatt följa ett behovs- och principbaserat
tillvägagångssätt. –
Instrumentet för humanitärt bistånd ska användas vid naturkatastrofer och katastrofer orsakade av människor
och grundar sig på internationella principer om humanitär rätt. Specialiserade
organisationer kommer också att utnyttjas. –
Civilskyddsmekanismen
kommer att utnyttjas vid naturkatastrofer och katastrofer orsakade av människor
i tredjeland genom samordning av civilskyddsorganen i EU:s medlemsstater.
2.7.
Krisförebyggande insatser och krishantering
Det finns flera underavdelningar i EU:s arbete
inom detta område: ·
Insatser vid kriser via stabilitetsinstrumentet,
bl.a. vid naturkatastrofer, med tyngdpunkten på förebyggande av konflikter,
fredsskapande åtgärder och statsuppbyggnad. Dess långsiktiga kapacitet ska
hantera globala och transregionala hot såsom spridning av massförstörelsevapen,
kampen mot terrorism och organiserad brottslighet, förebyggande av olaglig
handel osv. ·
Att genom makroekonomiskt stöd avhjälpa kortsiktiga
finansieringsbehov för länder som omfattas av stabiliserings- och
strukturanpassningsprogrammen. ·
Främja kärnsäkerhet till stöd för internationella
regler genom instrumentet för kärnsäkerhetssamarbete. Målet kommer att vara att
stödja en hög kärnsäkerhetsnivå, strålskydd och tillämpningen av effektiva och
verkningsfulla säkerhetskontroller av kärnmaterial i tredjeland. ·
Via budgeten för den gemensamma utrikes- och
säkerhetspolitiken kommer dessutom åtgärder utan militära och försvarsmässiga
konsekvenser att stödjas.
3.
Genomförande
Genomförandet av de nya programmen kommer att förenklas
ännu mer, särskilt för att inkorporera biståndseffektivitet. De nya
instrumenten kommer, om så är lämpligt, att skapa ömsesidig ansvarighet
vad gäller tilldelning och utbetalning av medel. Ökade synergieffekter
vid användningen av externa medel för flera av EU:s politiska mål kommer att
eftersträvas, exempelvis för att leva upp till EU:s åtaganden rörande
fattigdomsminskning och finansiering som rör klimat och biologisk mångfald. Ökad flexibilitet vad gäller yttre
åtgärder kommer också att föreslås. Budgetmekanismerna utanför budgetramen för
hantering av stora oförutsedda händelser kommer att stärkas (reserv för
katastrofbistånd, flexibilitetsmekanismen). Förenklingar ernås
genom tydligare avgränsningar av och färre överlappningar mellan instrumenten,
så att de kan särskiljas med hjälp av tydligt definierade politiska mål.
Enklare regler och förfaranden för EU:s stöd kommer också att föreslås, bl.a.
för att programplaneringen ska bidra till gemensamma insatser med
medlemsstaterna. Ytterligare användning av innovativa
finansiella instrument föreslås i alla instrument (särskilt via regionala
investeringsanslag), vilket bör göra det möjligt att blanda en större del av
bidragen med lån, så att ytterligare medel kan skaffas fram för att täcka
investeringsbehoven i partnerländerna. Den demokratiska kontrollen av det
externa biståndet anses behöva bli bättre. Detta skulle kunna uppnås genom
delegerade akter i enlighet med fördragets artikel 290 för vissa aspekter av
programmen. Förutom att de olika medlagstiftarna jämställs blir även planeringen
mer flexibel. För Europeiska utvecklingsfondens del föreslås att kontrollerna
anpassas till instrumentet för utvecklingssamarbete, samtidigt som de särskilda
omständigheterna för detta instrument beaktas.
4.
Föreslaget budgetanslag för 2014–2020
Alla siffror i 2011 års fasta priser. Sammanlagd föreslagen budget 2014–2020 varav || 70 miljarder euro · Instrumentet för utvecklingssamarbete || 20,6 miljarder euro · Föranslutningsinstrument || 12,5 miljarder euro · Europeiskt grannskapsinstrument || 16,1 miljarder euro · Partnerskapsinstrument || 1 miljard euro · Stabilitetsinstrument || 2,5 miljarder euro · Europeiska instrumentet för demokrati och mänskliga rättigheter || 1,4 miljarder euro · Gemensamma utrikes- och säkerhetspolitiken || 2,5 miljarder euro · Instrument för humanitärt bistånd || 6,4 miljarder euro · Civilskydd och Europeisk insatskapacitet vid nödsituationer || 0,2 miljarder euro · Europeisk frivilligkår för humanitärt bistånd || 0,2 miljarder euro · Instrumentet för kärnsäkerhetssamarbete || 0,56 miljarder euro · Makroekonomiskt stöd || 0,6 miljarder euro · Garantifond för åtgärder avseende tredje land || 1,26 miljarder euro Reserv för katastrofbistånd || 2,45 miljarder euro Sammanlagd föreslagen budget enligt 11:e EUF || 30,3 miljarder euro Kamp mot
bedrägerier
1.
Politiska mål
Målet för EU:s bedrägeribekämpning är att
skydda Europeiska unionens ekonomiska intressen genom att förebygga, avskräcka
samt utreda och beivra bedrägerier mot EU:s budget. Denna policy förverkligas
av Europeiska byrån för bedrägeribekämpning (OLAF), som är en del av
kommissionen, men som helt oberoende bedriver sina utredningar. OLAF handhar, som en avdelning inom
kommissionen, de program som beskrivs nedan till stöd för EU:s
bedrägeribekämpning. Ett särskilt uppdrag är att försvara euron mot sedel- och
myntförfalskningar, vilket är centralt för den gemensamma valutans funktion.
2.
Instrument
Tre program är utformade för att samordna
medlemsstaternas insatser för att bekämpa bedrägerier mot budget, vilket ligger
i linje med skyldigheten angående nära och regelbundet samarbete i artikel 325
i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt. ·
Programmet Herkules II
främjar bekämpningen av bedrägerier genom att förbättra gränsöverskridande och
tvärvetenskapligt samarbete, utbildning, juridiska specialstudier, och genom
andra specialiserade instanser för medlemsstaternas bedrägeribekämpande
myndigheter med ansvar inom detta område (polis och tull, åklagare osv.).
Vidare främjar programmet uppbyggnaden av nätverk för yrkesutövare på området,
där också anslutande länder och kandidatländer ingår och finansierar teknisk
utrustning för medlemsstaterna. Herkulesprogrammet spelar en särskild roll i
kampen mot cigarrettsmuggling. ·
Informationssystemet för bedrägeribekämpning (Afis)
ger en säker infrastruktur för utbyte av bedrägerirelaterad information mellan
medlemsstaterna och mellan medlemsstaterna och kommissionen. Afis möjliggör
också gemensamma tullinsatser med deltagande av medlemsstater och tredjeländer,
som samordnar olika organs resurser mot högriskmål då detta är av gemensamt intresse. ·
Periklesprogrammet som
är avsett att skydda euron mot förfalskning möjliggör utbyte av personal,
assistans samt utbildningsprogram. Kampen mot euroförfalskningar har varit
framgångsrik till följd av flera sinsemellan sammanhängande åtgärder, där tyngdpunkten
legat på nära samarbete mellan alla aktörer på nationell och europeisk nivå,
liksom även utbildning och informationskampanjer. Förutom det särskilda utgiftsprogrammet för
bedrägeribekämpning kommer större enhetlighet mellan bedrägeribekämpningsbestämmelserna
i alla utgiftsprogram att innebära att unionens åtagande att bekämpa
bedrägerier effektivt kan genomföras. Bedrägeribekämpningsbestämmelserna
kommer därför att infogas i alla rättsliga grunder för den nya generationen av
program 2014–2020.
3.
Genomförande
I utvärderingarna av tidigare Herkulesprogram
har betydande effekter påvisats i form av standardförbättringar på den tekniska
utrustning som används av medlemsstaterna, underlättade gränsöverskridande
transaktioner samt bättre kvalitet på bevismaterialet. Kontakterna mellan
specialistpersonalen inom de brottsbekämpande myndigheterna har förstärkts.
Rättsliga studier som är inriktade på särskilda frågor som rör
gränsöverskridande verksamhet för bedrägeribekämpning har stärkt grundvalen för
samarbetet. Användningen av Afis i medlemsstaterna
har ökat avsevärt efter införandet år 2010 av ny teknik. Ytterligare
förbättringar planeras, som särskilt underlättar riskanalys. Förmågan att
genomföra gemensamma tullinsatser kommer att höjas. Periklesprogrammet
har bidragit till att antalet förfalskningar av eurosedlar och -mynt är
relativt lågt och till de framgångsrika insatser som stoppar förfalskningarna
innan de hunnit komma i omlopp. Med omkring 110 kurser och nästan 6 000
fortbildade tjänstemän intar Periklesprogrammet en viktig roll i skyddet av
euron mot förfalskningar. Dessa program genomförs genom bidrag och
offentlig upphandling. Förslaget för samtliga tre program är att
förbättra den nuvarande modellen i ljuset av vunna erfarenheter, i linje med
kommissionens bedrägeribekämpningsstrategi, samtidigt som lämpliga
utgiftsnivåer upprätthålls.
4.
Föreslaget budgetanslag för 2014–2020
Alla siffror i 2011 års fasta priser. Sammanlagd föreslagen budget 2014–2020 för Herkules, Perikles och Afis || 150 miljoner euro Hälsa och
konsumentskydd
1.
Politiska mål
EU:s hälso- och konsumentpolitik inriktar sig på
frågor som är centrala för alla europeiska medborgare – hälsa och säkerhet och
tillgången till ett brett utbud av livsmedel och konsumentprodukter på en inre marknad
som fungerar effektivt och säkert. EU vill på detta område agera för att stärka
de europeiska konsumenterna, skydda och förbättra de europeiska medborgarnas
hälsa, se till att livsmedlen är säkra och hälsosamma och skydda växters hälsa
och djurens välbefinnande och hälsa. Kommissionen har ett särskilt ansvar att bidra
till att skydda och förbättra djurens hälsa och levnadsförhållanden i EU,
främst vad gäller de livsmedelsproducerande djuren, samtidigt som man
underlättar handeln inom EU och import av djur och animalieprodukter i enlighet
med lämpliga hälsostandarder och internationella förpliktelser. EU har
likaledes uppsikt över saluföringen och användningen av växtskyddsmedel och
fastställer standarder för övervakning och kontroll av resthalter av
bekämpningsmedel. EU vidtar förebyggande åtgärder för att organismer som är
skadliga för växter eller växtprodukter inte ska föras in i EU och spridas här.
EU ser även till att kvalitetsvillkoren för försäljning av utsäde och
förökningsmaterial i EU uppfylls. Denna uppgift sköts snabbare och mer
kostnadseffektivt via EU:s budget än genom 27 olika nationella budgetar. Hälsofrämjande är en integrerad del av målet om
smart och hållabr tillväxt för alla i Europa 2020-strategin. Om människor
håller sig friska och aktiva längre inverkar detta positivt på produktiviteten
och konkurrenskraften. Innovation inom hälso- och sjukvård bidrar till en
lösning av hållbarhetsproblemet inom sektorn med tanke på de demografiska
förändringarna. På samma sätt lämnar konsumentpolitiken ett
viktigt bidrag till den europeiska ekonomins prestationsförmåga genom att ge
medborgarna kapacitet att fullt ut spela en roll på den inre marknaden och
stärka deras förmåga och förtroende för att köpa varor och tjänster över
gränserna, särskilt via Internet. I och med att konsumtion utgör 56 % av
EU:s BNP kan en effektiv konsumentpolitik aktivt bidra till att Europa
2020-målen uppnås. Program
som finansieras som ett led av EU:s hälso- och konsumentpolitik bidrar till de
europeiska medborgarnas välbefinnande. Mervärdet av EU:s program för folkhälsa
och konsumentpolitik ligger i att man med dem kan angripa problem som inte lika
effektivt kan lösas av medlemsstaterna själva. Exempelvis på detta är åtgärder
som främjar inköp i andra länder eller insatser vid problematiska situationer,
utbrott av sjukdomar eller pandemier som påverkar flera medlemsstater som
kräver ett samordnat och enhetligt agerande. Djur- och växtsjukdomar
respekterar ju inte några nationsgränser. Genom att garantera en enhetlig och
hög nivå på djurhälsan och livsmedelssäkerheten i hela EU möjliggörs fri
rörlighet för levande djur och animalieprodukter; något som är nödvändigt för
den inre marknadens funktion och som gynnar konsumenterna genom att ge dem
större valmöjligheter och ökad konkurrens och innebär att EU:s
livsmedelsproducenter kan dra nytta av stordriftsfördelar.
2.
Instrument
Kommissionen föreslår följande program för att
stödja EU:s hälso- och konsumentpolitik.
2.1.
Hälsa
2.1.1.
Programmet Hälsa för tillväxt
Det nya programmet Hälsa för tillväxt kommer att
vara inriktat på åtgärder med tydligt EU-mervärde, i linje med Europa
2020-målen och nya rättsliga skyldigheter. Det främsta syftet är att arbeta med
medlemsstaterna för att skydda medborgarna mot gränsöverskridande hälsohot, att
öka hållbarheten i hälso- och sjukvården och förbättra folkhälsan, samtidigt
som innovation uppmuntras på hälsoområdet. Programmet kommer exempelvis att
understödja hälsopolitiken genom att utveckla bästa praxis och riktlinjer för
diagnos och behandling av sällsynta sjukdomar, lämna stöd till europeiska
referensnätverk för sjukdomar, utveckla bästa praxis och riktlinjer för
cancerundersökningar och utarbeta en gemensam EU-strategi för bedömning av
medicinsk teknik samt e-hälsa. Stöden till forsknings- och innovationsinsatser
på hälsoområdet kommer att ges inom ramen för den gemensamma strategiska ramen
för forskning och innovation.
2.1.2.
Djurhälsa, växtskydd och livsmedelssäkerhet
Programmet för djur- och växtskydd och
livsmedelssäkerhet är fokuserat på utrotning av djursjukdomar och på
veterinärfonden med relaterade åtgärder, t.ex. finansiering av EU:s referenslaboratorier,
samt på utbildningsprogram och vaccinbanker. Det framtida programmet kommer att
fortsätta denna verksamhet med starkare tyngdpunkt på resultat. Programmet
kommer även att finansiera välbehövliga extraåtgärder för att ta itu med
skadedjur och sjukdomar som drabbar växter och som blir allt vanligare i hela
EU.
2.2.
Konsumenter
Konsumentprogrammet Konsumentprogrammet kommer att främja
konsumenternas ställning som ett mycket viktigt medel för att nå en hög
skyddsnivå på den inre marknaden. Programmet kommer att inriktas på att
förbättra informationsflödet till konsumenterna och det sätt som konsumenternas
intressen företräds på. I programmet kommer man att arbeta för att
konsumentskyddsreglerna tillämpas i verkligheten genom samarbete mellan
myndigheter och organisationer som ansvarar för att de genomförs, och vidare
genom information, utbildning och tvistlösning. Det nya programmet kommer att
bygga på de positiva resultaten från det nuvarande programmet med en viss
nyinriktning som motsvarar viktiga nya prioriteringar. Främst föreslår
kommissionen mer resurser till alternativ tvistlösning och en uppbyggnad av
rådgivningen till konsumenter som handlar över gränserna.
3.
Genomförande
Budgeten för hälso- och konsumentfrågor
genomförs genom direkt och indirekt central förvaltning. Större delen av
livsmedels- och foderbudgeten genomförs genom direkt central förvaltning,
främst via bidrag som betalas till medlemsstaternas myndigheter. År 2004 inrättade kommissionen
genomförandeorganet för hälso- och konsumentfrågor med uppgift att handlägga
folkhälsoprogrammet. Organets mandat utvidgades 2008 till att omfatta
konsumentprogrammet samt den utbildning i livsmedelssäkerhet som finansieras
med livsmedels- och foderbudgeten. Ett antal andra tillsynsmyndigheter är
verksamma på detta område: Gemenskapens växtsortsmyndighet (CPVO), Europeiska
centrumet för förebyggande och kontroll av sjukdomar (ECDC) Europeiska
myndigheten för livsmedelssäkerhet (EFSA) och Europeiska läkemedelsmyndigheten
(EMA). CPVO är helt självfinansierad genom avgifter. ECDC och EFSA finansieras
genom ett årligt budgetstöd, medan EMA får ett budgetstöd tillsammans med
avgifter från den privata sektorn. Dessa organ kommer att användas för att
genomföra de nya programmen inom sina sakkunskapsområden.
4.
Föreslaget budgetanslag för 2014–2020
Alla siffror i 2011 års fasta priser. Sammanlagd föreslagen budget 2014–2020 varav || 2,75 miljarder euro · Livsmedelssäkerhet || 2,2 miljarder euro · Programmet Hälsa för tillväxt || 396 miljoner euro · Konsumentprogram || 175 miljoner euro Inrikes frågor
1.
Politiska mål
Syftet med EU:s politik vad gäller inrikes
frågor är att skapa ett område utan inre gränser som människor fritt kan resa
in i, bo och arbeta i med full tilltro till att deras rättigheter respekteras
och säkerhet garanteras. EU spelar en avgörande roll när det gäller att
motverka hoten om allvarlig och organiserad brottslighet, IT-brottslighet och
terrorism, och genom att trygga EU:s yttre gränser och genom snabba insatser
vid begynnande kriser efter katastrofer som människor orsakat eller
naturkatastrofer. I globaliseringens tidevarv, då hoten ökar och alltmer har en
gränsöverskridande dimension, har ingen medlemsstat möjlighet att handla
effektivt på egen hand. Ett enhetligt och allsidigt europeisk agerande krävs
för att de rättsvårdande myndigheterna ska kunna fungera effektivt över
gränserna och i olika jurisdiktioner. Det samarbete och den solidaritet som finns i EU
har redan medfört betydande framsteg när det gäller att skapa ett mer öppet och
säkert Europa. EU kommer även fortsatt att ställas inför viktiga utmaningar,
inte minst till följd av sin åldrande befolkning och krympande
arbetskraftsreserv. En framåtblickande invandrings- och integrationspolitik är
avgörande både för att öka EU:s konkurrenskraft och sociala sammanhållning,
berika våra samhällen och skapa möjligheter för alla. Vi måste ta itu med den
olagliga invandringen och bekämpa människohandel och andra former av modernt
slaveri. Samtidigt måste EU fortsätta att visa solidaritet med dem som är i
behov av internationellt skydd. Fullbordandet av ett säkrare och effektivare
gemensamt europeiskt asylsystem som motsvarar våra värderingar är fortfarande
en prioritet. Stöd via EU:s budget kan ge ett verkligt
mervärde på detta område. EU-finansieringen är ett konkret tecken på den
solidaritet och ansvarsfördelning som är nödvändig för att möta våra gemensamma
utmaningar. T.ex. är kontrollen av EU:s yttre gränser en grundförutsättning för
den fria rörligheten och vissa medlemsstater handhar den i hela EU:s intresse
och för hela EU:s räkning. I situationer där medlemsstater utsätts för ett
särskilt tryck mot sina gränser bör EU kunna tillhandahålla lämpligt stöd. På
samma sätt bör medlemsstater som på grund av sitt geografiska läge ådrar sig
oproportionerliga kostnader till följd av migrationsströmmar få lämpligt
ekonomiskt stöd genom EU:s budget. EU-finansieringen kan också ge
effektivitetsvinster genom poolning av resurser och stärka transnationellt
praktiskt samarbete mellan medlemsstater, och mellan medlemsstater och
tredjeland. Detta är särskilt relevant på området inre säkerhet, där ekonomiskt
stöd till gemensamma verksamheter, t.ex. gemensamma utredningsgrupper, förbättrar
samarbetet mellan polis, tull, gränskontrolltjänstemän och rättsliga
myndigheter. Utöver stödet för interna aspekter av
politikområdet inrikes frågor bör också tillräckliga EU-medel anslås för att
förstärka den externa dimensionen av detta politikområde i överensstämmelse
med EU:s yttre åtgärder, t.ex. genom stöd för genomförandet av återtagandeavtal
och partnerskap för rörlighet, genom att hjälpa tredjeländer att utveckla sin
gränsövervakningskapacitet eller genom finansiering av kampen mot internationella
kriminella nätverk, människohandel och smuggling av vapen och narkotika.
2.
Instrument
Kommissionen föreslår en förenkling av
strukturerna för EU:s finansiering på detta område genom minska antalet
finansieringsprogram till två: –
Migrations- och asylfonden kommer att stödja insatser med anknytning till asyl och migration,
integration av tredjelandsmedborgare samt återvändande. –
Fonden för inre säkerhet kommer att ge finansiell assistans till initiativ som rör EU:s yttre
gränser samt inre säkerhet. Båda fonderna bör ges en avsevärd extern
dimension så att EU får erforderliga medel för att förverkliga sina
prioriteringar vad gäller inrikes frågor i relation till tredjeländer och för
att vidmakthålla EU:s intressen. Ekonomiskt stöd kommer att göras tillgängligt
så att en territoriell kontinuitet kan uppnås i finansieringen, med börjar i EU
och med en fortsättning i tredjeland. Exempelvis i samband med vidarebosättning
av flyktingar, återtagandeavtal, regionala skyddsprogram kampen mot olaglig
migration, stärkt gränsförvaltning och polisiärt samarbetet med t.ex.
grannländer. Instrumenten kommer också att medge ett snabbt
agerande i nödsituationer eftersom de utformats så att EU kan handla på
lämpligt sätt i snabbt föränderliga situationer.
3.
Genomförande
Minskningen av antalet
program och deras motsvarande genomförandebestämmelser kommer att strama upp
förfarandena och göra bestämmelserna begripligare för alla berörda parter. En övergång från direkt till delad förvaltning,
där så är möjligt, kommer att undanröja onödiga byråkratiska bördor. Direkt
förvaltning kommer att behållas för särskilda gränsöverskridande projekt eller
särskilt innovativa projekt samt för stöd till icke-statliga aktörer, och också
för evenemang och undersökningar. Det kommer även att bibehållas för den
flexibla mekanismen för nödsituationer och den externa dimensionen. Medel som omfattas av delad förvaltning föreslås
bli överflyttade till ett system av resultatstyrd flerårig programplanering, i
stället för årliga program. Detta kommer att leda till en bättre fokusering på
mål och resultat, minskad arbetsbörda för alla berörda parter och förkorta den
tid som krävs för godkännande av de nationella programmen och därigenom
påskynda frigörandet av medel. Ett antal organ stödjer EU:s arbete på detta
område, däribland Europol, Frontex och det Europeiska stödkontoret för
asylfrågor, Europeiska polisakademin, Europeiska centrumet för kontroll av
narkotika och narkotikamissbruk samt IT-byrån. Det finns utrymme för och behov
av ökad samverkan och enhetlighet mellan kommissionens och dess organs
verksamhet så att dessa verksamt kan understödja det praktiska samarbetet
mellan medlemsstaterna. Storskaliga IT-system (SIS II och VIS) står för
en betydande andel av budgeten på detta område. De medför ett stor mervärde för
EU. Dessa system sköts för närvarande av kommissionen, men gradvis kommer de
att överföras till den framtida IT-byrå, som kommer att inleda sin verksamhet
2012. IT-byrån kommer också att ha ansvaret för att utveckla och sköta framtida
IT-system på detta område.
4.
Föreslaget budgetanslag för 2014–2020
Alla siffror i 2011 års fasta priser. Sammanlagd föreslagen budget 2014–2020 varav || 8,23 miljarder euro · Migrations- och asylfonden || 3,4 miljarder euro · Fonden för inre säkerhet || 4,1 miljarder euro · IT-system || 730 miljoner euro Infrastrukturfond
för ett sammankopplat Europa
1.
Politiska mål
Europas ekonomiska framtid kräver smarta,
hållbara och helt sammanlänkade transport-, energi- och digitalnät. De är en
nödvändig förutsättning för att fullborda den europeiska inre marknaden. De
kommer också att bidra till att uppfylla EU:s mål för hållbar utveckling enligt
Europa 2020-strategin och EU:s ambitiösa 20-20-20-mål i fråga om energi- och
klimatpolitiken[16]. Marknaden förväntas visserligen spela en viktig
roll när det gäller att tillhandahålla erforderlig infrastruktur genom lämpliga
investeringar och prissättningsmekanismer, utan någon reell offentlig
intervention (EU:s budget inräknad), men vissa investeringar i infrastruktur
kommer dock inte ske eller kommer att försenas till långt efter 2020. För energisektorns del fastställde
kommissionen 2010 de prioriterade korridorerna för överföring av el (fyra), gas
(tre) och olja. Uppskattningsvis behövs omkring 200 miljarder euro i
investeringar för gasledningar och kraftnät till 2020. 100 miljarder euro av
detta totala investeringsbelopp bör komma från marknaden utan stöd, medan
resterande 100 miljarder euro kommer att kräva offentliga åtgärder för att
skaffa fram och stärka nödvändigt privat kapital. Inom transportsektorn måste
infrastrukturen planeras på ett sätt som maximerar de positiva effekterna på
den ekonomiska tillväxten och minimerar negativ miljöpåverkan. Transportinfrastrukturen
har utvecklats ojämnt i de östra och västra delarna av EU, vilket måste
åtgärdas. Europa behöver ett alleuropeiskt ”stomnät” bestående av
korridorer för gods- och persontrafik med hög effektivitet och låga utsläpp (i
stor omfattning på grundval av befintlig infrastruktur), och vidare bygga
saknade förbindelser och undanröja flaskhalsar och använda effektivare tjänster
i multimodala kombinationer. Stomnätet ska understödjas av fonden för ett
sammankopplat Europa och kompletteras av ett omfattande nätverk av nationella
infrastrukturer (som kan stödjas av EU:s strukturfonder). Stomnätet kommer att
fastställas med hjälp av en alleuropeisk planeringsmetod. Utöver underhåll av
de befintliga tillgångarna skulle det heltäckande nätet baseras på nuvarande
TEN-T och omfatta nuvarande och planerad infrastruktur i medlemsstaterna. Kostnaden för
att få EU:s infrastruktur att motsvara efterfrågan på transporter har beräknats
till drygt 1,5 triljoner euro för åren 2010–2030. Genomförandet av TEN-T-nätet
kräver ungefär 500 miljarder euro fram till 2020, varav 250 miljarder euro
skulle avse avlägsnandet av de största flaskhalsarna. Digitala nät, både fysiska och tjänstebaserade, är en grundförutsättning för
smart tillväxt. Som en del i den digitala agenda
bör alla EU-medborgare ha tillgång till vanligt bredband senast 2013 och snabba
och ultrasnabba bredband senast 2020. I september 2010 presenterade
kommissionen vilka åtgärder som den och medlemsstaterna kan vidta för att bidra
till att få fram de mellan 180 och 270 miljarder euro i investeringar som
behövs för att leda fram snabba bredband till alla hushåll senast 2020. Riktad
offentlig intervention är nödvändig att stimulera privata investeringar där
marknadsintresset är svagt. I takt med att Europa moderniseras kommer
gemensamma strukturer för digitala tjänster att stötta upp allt mer rörliga
människor, möjliggöra framväxten av en digital inre marknad, stimulera
tillväxten av gränsöverskridande tjänster och att minska
transaktionskostnaderna för företag, särskilt små och medelstora företag med
tillväxtmöjligheter utanför sina hemmamarknader.
2.
Instrument
Under den rubrik som samlar alla åtgärder som
stöder ekonomisk, social och territorial sammanhållning föreslår kommissionen
att fonden för ett sammankopplat Europa inrättas för att främja
fullbordandet av ”stomnätet för transporter”, ”prioriterade energikorridorer”
och den digitala infrastruktur som EU behöver för sin framtida hållbara
konkurrenskraft. Kommissionen kommer att stödja infrastrukturer som har en
EU-dimension eller omfattar hela den inre marknaden genom att inrikta stödet på
prioriterade nät som måste genomföras senast 2020 och där EU-insatser är mest
motiverade. Med tanke på att näten blir allt mer komplicerade kan den effektiva
samordning som drar ned kostnaderna för alla medborgare endast uppnås på
europeisk nivå. En annan uppgift är att skapa ett klimat som
uppmuntrar till privata investeringar och att ta fram instrument som drar till
sig specialiserade infrastrukturinvesterare. Medlemsstaterna och Europeiska
unionen måste fastställa villkoren för att stimulera privata investeringar och
måste också intensifiera sina egna ansträngningar, trots och på grund av de
rådande ekonomiska svårigheter som alla myndigheter står inför. För att nå
största effektivitet måste tillvägagångssättet vara sektorsövergripande och
flera stater måste vara inblandade för att maximera diversifieringen och
därigenom minska risken. Detta kan endast uppnås på europeisk nivå och på
grundval av väldefinierade korridorer och målinriktade investeringsområden. Att
attrahera sparade medel till långsiktiga, tillväxtfrämjande investeringar
kommer att stimulera ekonomin, skapa arbetstillfällen, främja konsumtionen och
stödja de mål som alla enats om inom ramen för Europa 2020-strategin. Fonden för ett sammankopplat Europa kommer att
lämna stöd till alleuropeiska projekt där de kollektiva kostnaderna minskas
eller problemen med ojämna vinster löses genom en samordnad och optimerad
strategi. Dessutom kommer den via gemensamt inrättande finansiella instrument
att tillhandahålla verktyg för att locka privata medel från både inom och
utanför EU. Projektfinansieringen kommer således att komplettera och förbättra
användningen av EU-medel. Fonden för ett sammankopplat Europa kommer också att
utnyttja synergieffekter i den materiella infrastrukturen (t.ex. genom att
gemensamt förverkliga stora gränsöverskridande transport- och energilänkar) och
genom att införa informationsteknik i transport- och energiinfrastrukturen.
3.
Genomförande
Infrastrukturfonden ska innehålla ett samlat
belopp på 40 miljarder euro för perioden 2014–2020. Av detta belopp kommer
särskilda medel att anslås till energi, transport och digitala nätverk. Fonden
kommer att förvaltas centralt av kommissionen med stöd av ett genomförandeorgan
(som t.ex. det nuvarande genomförandeorganet för TEN-T) och finansiella mellanhänder.
Det faktiska tekniska genomförandet av projekt ute på fältet (t.ex. upphandling
och anbudsförfaranden) kommer att skötas av de projektansvariga. Faciliteten
kommer att kompletteras med ytterligare 10 miljarder euro öronmärkta för
relaterade investeringar i transportinfrastruktur inom Sammanhållningsfonden. Beroende på sektorerna, geografisk belägenhet
och typ av projekt kommer olika medfinansieringssatser att tillämpas som
balanserar både behovet av att maximera hävstångseffekten och att avsevärt påskynda
genomförandet av projektet. De högsta tillåtna medfinansieringssatserna kommer
att moduleras på grundval av en kostnads-nyttoanalys för varje projekt,
tillgången till budgetmedel och behovet av att maximera EU-finansieringens
hävstångseffekt. För de tre sektorerna kommer effekterna av den tillämpliga
medfinansieringssatsen starkt att bero på ekonomisk status/utvecklingsstatus i
de berörda länderna[17].
Särskilt vad gäller energi har den ekonomiska återhämtningsplanen för Europa
visat att det behövdes en högre medfinansieringssats för att få igång projekt
som ökade försörjningstryggheten[18].
Fonden för ett sammankopplat Europa kommer att
kombinera marknadsbaserade instrument med direkta EU-stöd för att optimera
effekterna av finansieringen. De stora hävstångseffekterna från innovativa
finansiella instrument (som exempelvis kan vara så höga som 1:25 för
projektobligationer) och en hög absorbering av direkta EU-stöd (som skett i den
ekonomiska återhämtningsplanen för Europa eller åtgärdsprogrammen för transeuropeiska
transportnät) kommer i hög grad att bidra till att minska riskerna och
underlätta tillgången till kapital till de enorma investeringsbehoven. De mest prioriterade nätverksbehoven som
omfattar hela EU har fastställts av kommissionen i det reviderade riktlinjerna
för de transeuropeiska transportnäten (som ska antas i september 2011), i
energiinfrastrukturpaketet (KOM (2010) 677) som godkändes av Europeiska rådet
den 4 februari 2011 och i En digital agenda för Europa (KOM (2010) 245). Ett förslag till förteckning över länkar som ska
finansieras presenteras i bilaga.
4.
Föreslaget budgetanslag för 2014–2020
Alla siffror i 2011 års fasta priser. Fonden för ett sammankopplat Europa varav || 40 miljarder euro · Energi || 9,1 miljarder euro · Transport || 21,7 miljarder euro · IKT/Digital || 9,2 miljarder euro Belopp i Sammanhållningsfonden avsedda för transportinfrastrukturer || 10 miljarder euro Totalt || 50 miljarder euro Preliminär
förteckning över europeiska mobilitetskorridorer
och transportstomnätsprojekt Horisontella prioriteringar Innovativ förvaltning & innovativa tjänster || Gemensamt europeiskt luftrum - Sesar Innovativ förvaltning & innovativa tjänster || Trafikstyrningssystem för vägar, järnvägar och inre vattenvägar (ITS, ERTMS och RIS) Innovativ förvaltning & innovativa tjänster || Stomnäthamnar och -flygplatser || || || Europeiska korridorer Projektplanering rörande TEN-T- stomnätkorridorerna || Avsnitt som ska finansieras fram till 2020 || Transportsätt || Viktiga datum 1. Korridoren Östersjön– Adriatiska havet - Helsingfors – Tallinn – Riga – Kaunas – Warszawa – Katowice - Gdynia – Katowice - Katowice – Ostrava – Brno- Wien - Katowice – Ostrava – Brno- Wien - Wien – Graz – Udine (inklusive Koralm) – Venedig - Graz – Maribor – Ljubljana – Trieste / Koper – Venedig - Venedig – Bologna - Ravenna || || || || Tallinn - Riga - Kaunas - Warszawa || Multimodal || Genomförbarhetsstudien avslutad, uppgradering av befintlig linje ska slutföras fram till 2015, arbeten på en ny linje ska påbörjas före 2020 Multimodal förbindelse Gdynia - Katowice || Multimodal || Uppgradering till 160 km/h pågår Katowice - Ostrava - Brno & Katowice - Žilina - Bratislava || Järnväg || Uppgradering pågår Järnvägsförbindelse Bratislava - Wiens flygplats – Wien || Järnväg || Flygplatsförbindelse under byggnation Järnvägsförbindelse Wien - Graz - Klagenfurt (Semmering, Koralm) || Järnväg || Ingående studier pågår avseende Semmering, byggnation pågår vad gäller Koralm fram till 2024 Järnvägsförbindelse Klagenfurt - Udine (Pontebbana) || Järnväg || Trafikstyrningssystem ska läggas ut Järnvägsförbindelse Graz - Maribor || Järnväg || Ska slutföras efter 2020 Järnvägsförbindelse Maribor - Ljubljana - Trieste || Järnväg || Studier och delvis uppgradering pågår Järnvägsförbindelse Koper || Järnväg || Uppgradering pågår Venedig – Bologna - Ravenna || Järnväg || Trafikstyrningssystem ska läggas ut, uppgradering av modal förbindelse || || || 2. Korridoren Warszawa – Berlin – Amsterdam - Amsterdam (Rotterdam) – Hannover – Berlin – Poznań – Warzsawa || || || || Multimodal förbindelse Warszawa - Poznań – tyska gränsen || Multimodal || Uppgradering av vägar och järnvägar pågår, studier angående höghastighetsjärnväg pågår Järnvägsförbindelse polska gränsen - Berlin - Hannover - Amsterdam || Järnväg || Studier pågår, trafikstyrningssystem ska läggas ut Amsterdams slussar || Inre vattenvägar || Studier pågår || || || 3. Medelhavskorridor - Algeciras – Madrid – Tarragona - Valencia – Tarragona - Tarragona – Barcelona – Perpignan – Lyon – Torino – Milano - Milano – Venice - Ljubljana – Budapest – ukrainska gränsen || || || || Järnvägsförbindelse Algeciras - Madrid || Järnväg || Studier pågår, arbetena ska igångsättas före 2015, för att slutföras 2020 Järnvägsförbindelse Valencia - Taragona - Barcelona || Järnväg || Byggnation 2014–2020 Barcelona - Perpignan || Järnväg || Arbeten pågår, ska slutföras senast 2015 Perpignan - Montpellier direkt järnvägsförbindelse || Järnväg || Omfartsleden Nîmes - Montpellier tas i bruk 2017, Montpellier - Perpignan 2020 Järnvägsförbindelse Lyon - Turin || Järnväg || Arbetet ska utföras 2025 Milano - Brescia || Järnväg || Uppgradering pågår Brescia - Venedig - Trieste || Järnväg || Arbetet inleds före 2014 på flera avsnitt Trieste - Divača || Järnväg || Studier och delvis uppgradering pågår Maribor - Budapest – Záhony || Järnväg || Arbete pågår || || || 4. Korridoren Hamburg – Rostock – Constanta – Burgas – Pireus – Lefkosia - Hamburg – Berlin - Rostock – Berlin - Berlin – Prag – Brno – Bratislava – Budapest - Arad - Arad – Bucureşti – Constanţa - Arad – Timişoara – Sofia – Burgas - Sofia – Thessaloniki – Pireus – Lefkosia || || || || Hamburg - Berlin & Rostock – Berlin - Dresden || || Trafikstyrningssystem ska läggas ut Dresden - Prag || || Trafikstyrningssystem ska läggas ut, studier angående höghastighetsjärnväg pågår Děčíns slussar || Inre vattenvägar || Studier pågår Multimodal förbindelse Bratislava - Budapest (inklusive Budapests ringväg) || Multimodal || Arbete pågår Multimodal förbindelse Budapest - Bucureşti – Constanţa, Arad - Timişoara - Calafat || Multimodal || Uppgraderingen i Ungern är nästan slutförd, pågår i Rumänien Multimodal förbindelse Calafat - Sofia - Burgas Sofia - Thessaloniki || Multimodal || Studier Calafat - Sofia- Thessaloniki pågår, uppgradering Sofia - Burgas pågår Hamninvesteringar & multimodal förbindelse på Cypern || Multimodal || Trafikstyrningssystem ska läggas ut, uppgradering av modal förbindelse || || || 5. Korridoren Helsingfors – Valletta - Helsingfors – Åbo – Stockholm – Malmö – Köpenhamn – Hamburg (inkl. Fehmarn) - Hamburg – Hannover – Nürnberg – München – Verona (inkl. Brennerbastunneln) – Bologna – Rom – Neapel – Bari – Valletta || || || || Helsingfors - Åbo || Multimodal || Arbete pågår Stockholm - Malmö (den nordiska triangeln) || Multimodal || Arbete pågår Endast Fehmarn || Multimodal || Studier pågår, byggnationsarbeten i Fehmarn 2014–2020 Multimodal förbindelse Köpenhamn - Hamburg via Fehmarn: tillfartsvägar || Multimodal || Tillfartsvägar i Danmark ska slutföras till 2020, tillfartsvägar i Tyskland ska slutföras i två steg (2020–2027) Flaskhals i järnvägsnätet mellan Hamburg och München || Järnväg || Förväntas slutföras cirka 2017 München - Wörgl: infart mot Brennerbastunneln och det gränsöverskridande avsnittet || Järnväg || Studier har igångsatts Brennerbastunneln || Järnväg || Arbeten på huvudtunneln 2010–2024 Brennerbastunneln tillfartsvägar till Verona || Järnväg || Studier pågår Verona - Bologna - Rom – Neapel || Järnväg || Uppgradering av modal sammanlänkning Neapel - Bari - Valletta || Järnväg || Studier pågår Hamninvesteringar & multimodala förbindelser på Malta || Multimodal || Trafikstyrningssystem ska läggas ut, uppgradering av modal förbindelse || || || 6. Korridoren Genua – Rotterdam - Genua – Milano/Novara – Basel – Mannheim – Köln - Köln– Düsseldorf – Rotterdam - Köln– Liège – Bryssel – Zeebrugge || || || || Terzovalico - Milano/Novara - Genua || Järnväg || Studier och arbeten pågår Järnvägsförbindelse Karlsruhe - Basel || Järnväg || Arbetet ska fullbordas i slutet av 2020 Järnvägsförbindelse Frankfurt - Mannheim || Järnväg || Studier pågår Järnvägsförbindelse Rotterdam - Oberhausen || Järnväg || Arbetet ska slutföras fram till 2017 Havsslussar i Zeebrugge || Sjöfart || Studier pågår || || || 7. Atlantisk korridor - Sines / Lissabon – Madrid - Valladolid - Lissabon - Aveiro - Oporto - Aveiro – Valladolid – Vitoria – Bordeaux – Paris || || || || Höghastighetsjärnväg Sines/Lissabon - Madrid || Järnväg || Studier och arbete pågår, uppgradering av modal sammanlänkning Höghastighetsjärnväg Porto - Lissabon || Järnväg || Studier pågår Järnvägsförbindelse Aveiro - ES || Järnväg || Arbeten på det gränsöverskridande avnsittet pågår Järnvägsförbindelse Bergara - San Sebastián - Bayonne || Järnväg || Förväntas slutföras i Spanien 2016, i Frankrike 2020 Bayonne - Bordeaux || Järnväg || Offentligt samråd pågår || || || 8. Korridoren Dublin – London – Paris – Bryssel - Belfast – Dublin - Dublin – Holyhead - Holyhead – Birmingham – London – Lille – Bryssel - Lille – Paris (inkl. Canal Seine – Escaut) || || || || Järnvägsförbindelse Dublin - Belfast || Järnväg || Arbeten pågår fram till 2018 Multimodala förbindelser i England (inkl. höghastighetslinje 2) || Multimodal || Ska slutföras till 2025 Canal Seine - Escaut || Inre vattenvägar || Utformning slutförd, konkurrenspräglad dialog igångsatt, helt slutförd 2018 Uppgradering av vattenvägarna i Vallonien || Inre vattenvägar || Studier pågår || || || 9. Korridoren Antwerpen – Lyon – Basel - Rotterdam – Antwerpen – Bryssel – Luxemburg - Luxemburg – Dijon – Lyon - Luxemburg – Strasbourg – Basel || || || || Uppgradering av Maas || Inre vattenvägar || Ska slutföras till 2015 Uppgradering av slussar i Terneuzen || Inre vattenvägar || Studier pågår Havsslussar i Antwerpen || Sjöfart || Studier pågår Eurocaprail || Järnväg || Arbete pågår Järnvägsförbindelse Luxemburg Dijon Lyon (TGV Rhen–Rhône) || Järnväg || Studier pågår Canal Saône–Moselle || Inre vattenvägar || Studier pågår Strasbourg - Mulhouse - Basel || Multimodal || Studier och uppgradering pågår || || || 10. Korridoren Seine – Donau - Le Havre – Paris – Strasbourg – Stuttgart – München – Wien || || || || Höghastighetsförbindelse Le Havre - Paris || Järnväg || Studier pågår Järnvägsförbindelse - Paris - Strasbourg: Andra fasen LGV Est || Järnväg || Ska slutföras till 2016 Järnvägsförbindelse Strasbourg - Kehl Appenweier || Järnväg || Ska slutföras till 2016 Karlsruhe - Stuttgart - München || Järnväg || Studier och arbeten pågår Järnvägsförbindelse München - Salzburg || Järnväg || Studier och arbeten pågår Järnvägsförbindelse Wels - Wien || Järnväg || Förväntas slutföras senast 2017 Donau uppgradering || Inre vattenvägar || Studier och arbeten pågår || || || Övriga avsnitt av stomnätet || || || Gränsöverskridande avsnitt || Järnvägsförbindelse Sofia - Plovdiv - Istanbul || Järnväg || Uppgradering pågår Gränsöverskridande avsnitt || Järnvägsförbindelse Sofia - Bucureşti via Ruse || Väg || Studier pågår Gränsöverskridande avsnitt || Väg- och järnvägsförbindelse Sofia to Skopje || Multimodal || Studier pågår Gränsöverskridande avsnitt || Väg- och järnvägsförbindelse Timişoara - Belgrad || Multimodal || Studier pågår Gränsöverskridande avsnitt || Järnvägsförbindelse Nürnberg - Prag || Järnväg || Studier och arbeten pågår Gränsöverskridande avsnitt || Väg- och järnvägsförbindelse Wrocław - Dresden || Multimodal || Uppgradering pågår Gränsöverskridande avsnitt || Multimodal förbindelse Nürnberg - Linz || Multimodal || Arbete pågår Flaskhals || Järnvägsförbindelse nordvästar Spanien och Portugal || Järnväg || Arbete pågår Flaskhals || Järnvägsförbindelse Frankfurt - Fulda - Erfurt - Berlin || Järnväg || Studier pågår Flaskhals || Halle - Leipzig - Nürnberg || Järnväg || Arbete pågår och ska slutföras fram till 2017 Flaskhals || Höghastighetslinje Provence - Côte d'Azur || Järnväg || Studier pågår Flaskhals || Järnväg Egnathia (Grekland) || Järnväg || Studier pågår Flaskhals || Inre vattenvägar Dunkerque - Lille || Inre vattenvägar || Studier pågår Flaskhals || Parallell höghastighetsjärnväg Paris- Lyon || Järnväg || Preliminära studier pågår Övriga stomnät || Stomnät höghastighetsförbindelser mellan Zaragoza - Pamplona - Logrono, Valladolid - La Coruña || Järnväg || Partiella arbeten pågår Övriga stomnät || Järnvägsförbindelse Shannon - Cork - Dublin || Järnväg || Studier pågår Övriga stomnät || Förbättringar av järnvägen och höghastighetsförbindelse mellan större polska städer (bl.a. Warszawa, Łódź, Wrocław, Poznań, Kraków) || Järnväg || Studier pågår Övriga stomnät || Järnvägsförbindelse till Wilhelmshaven och Bremerhaven || Järnväg || Studier pågår Preliminär
förteckning över prioriterade energikorridorer Horisontella prioriteringar Utveckling av smarta nät || Investeringar i storskaliga projekt för att balansera efterfrågan med utbudet med hjälp av smarta nät för hög- och medelspänningselnät i stora gränsregioner med mycket olika typer av elproduktion || || || Europeiska elektricitetskorridorer || Mål som ska uppnås till 2020 || Berörda länder || Största flaskhalsar på kort sikt 1. Havsbaserat elnät i det norra havsområdet || Ett integrerat havsbaserat nät i det norra havsområdet som kopplar samman de planerade 40 GW förnybara energikällor och transporterar energin till förbrukarna || BE, DE, DK, FR, IE, LU, NL, SE, UK (NO) || - Optimala nätlösningar med radiella och seriella kopplingar med T-kopplingar till fastlandet och det publika nätet i Nordsjön, Irländska sjön och Engelska kanalen - Utbyggnad av landbaserade nät så att el kan ledas till de huvudsakliga förbrukarna i kuststaterna kring Nordsjön - utökad tillgång till vattenkraft och andra lagringsmöjligheter för effektstyrning och balanshållning || || || 2. Elsammanlänkning i sydvästra Europa || Sammanlänkningar i den sydvästra regionen mellan EU-medlemsstater och tredjeland i Medelhavsområdet || ES, FR, IT, MT, PT (CH, nordafrikanska länder) || - sammanlänkningar mellan Iberiska halvön och Frankrike - vidareförbindelser till Centraleuropa - förbindelser mellan Italien/Spanien och nordafrikanska länder med tanke på deras långsiktigt förnybara potential - adekvat förbindelse mellan Malta och Italien || || || 3. Sammanlänkningar av el i östra Centraleuropa och sydöstra Europa || Utbyggda regionala elnät i nord-sydliga och öst-västliga kraftöverföringsriktningar för att slutföra den inre marknaden och integrera förnybara energier, både genom sammanlänkning och interna linjer || AT, BG, CZ, DE, GR, HU, IT, PL, RO, SI, SK (AL, BA, FYROM, HR, ME, SP) || - utbyggnad av interna nät i Polen, Tjeckien, Rumänien, Slovakien, Kroatien och Bulgarien liksom i Österrike och Tyskland i den nord-sydliga riktningen - nya sammanlänkningar mellan Tyskland och Polen, Slovakien och Ungern - utökad överföringskapacitet mellan Rumänien, Bulgarien och Grekland, och även med länder som anslutit sig till fördraget om upprättande av en energigemenskap - förbindelser mellan Italien och länderna i energigemenskapen (främst Montenegro, men även Albanien och Kroatien) || || || 4. Plan för sammanlänkning på den baltiska energimarknaden || De tre baltiska staternas isolering ska brytas och deras systemoberoende från det ryska elnätet ska utökas. På lång sikt ska de synkront kopplas till det europeiska kontinentala systemet som täcks av ENTSO-E || DE, DK, EE, FI, LT, LV, PL, SE (NO) || - ellänkar från de tre baltiska staterna till Sverige, Finland och Polen - bygga ut de baltiska staternas interna nät, särskilt i Lettland - ytterligare sammankoppling mellan Lettland och Estland för att skapa systemoberoende - förbättra det polska nätet i nordost, samt ytterligare gränsöverskridande kapacitet mellan Polen och Litauen, för förberedelser för synkron förbindelse Europeiska gaskorridorer 5. Södra gaskorridoren || Öppna en fjärde gasleveranskorridor till EU som kan koppla Europa till gasleveranser från Kaspiska havet och Mellanösternområdet (90,6 triljoner kubikmeter upptäckta reserver). || Direkt: IT, EL, BG, RO, AT, HU Indirekt: DE, CZ, PL, FR (AL, BA, FYROM, HR, ME, SP; Georgien, Irak, Turkiet, länderna i området kring Kaspiska havet) || - rörledningar som skulle göra det möjligt att skapa en direkt förbindelse mellan EU och gasfälten i regionen kring Kaspiska havet och Mellanöstern - Ett flertal alternativ och rörkonfigurationer övervägs, bl.a. en särskild rörledning via Turkiet och rörledningar på Kaspiska havets och Svarta havets botten (Turkmenistan-Azerbajdzjan och Georgien-EU) || || || 6. Nord-sydliga gaskorridoren i Västeuropa || Nya sammanlänkningar på den nord-sydliga axeln i Västeuropa för att bättre sammanlänka Medelhavsområdet med den nordvästliga gasregionen, och därigenom skapa ytterligare diversifiering från Italien och Spanien samt konkurrens i hela området. Ge tillgång till gas från Afrika, Norge och Ryssland och öka flexibiliteten för hela EU:s gasnät || BE, CY, DE, ES, FR, IE, IT, LU, MT, NL, PT, UK (Nordafrikanska länder) || - ytterligare sammanlänkningskapaciteter mellan Iberiska halvön och Frankrike och undanröjande av interna flaskhalsar - ytterligare sammanlänkningskapaciteter mellan i norra Italien med Österrike och i söder med den nordafrikanska regionen - adekvata rörledningslösningar för LNG och CNG på Cypern och Malta - ytterligare infrastruktur för att höja kapaciteten i Förenade kungariket och på Irland (t.ex. lagring/LNG) || || || 7. Nord-sydliga gassammanlänkningar i östra Centraleuropa och sydöstra Europa || Gassammanlänkningar mellan Östersjöregionen och Adriatiska och Egeiska havet och vidare till Svarta havet för att förbättra energiförsörjningstryggheten och diversifiering av leveranskällorna i regionen. I ett andra steg kommer denna integrationsprocess att utvidgas till medlemsstater som är anslutna till fördraget om energigemenskapen via adekvat sammanlänkningskapacitet. || BG, HU, CZ, PL, RO, SK, AT, GR, SI (HR, länder i energigemenskapen) || - Nord-sydliga förbindelser i och mellan länderna, I synnerhet uppgraderingar av eller nya rörledningar i Polen, Bulgarien och Rumänien, sammanlänkningar mellan Polen och Slovakien och Slovakien och Ungern - utökad gränsöverskridande kapacitet eller möjlighet till flöden i båda riktningarna mellan Polen och Tjeckien, Polen och Tyskland och Rumänien och Ungern - ny infrastruktur för gasimport från nya källor och deras sammankoppling till det regionala gasnätet i norr och i söder via nya rörledningar och LNG-terminaler i Polen, Kroatien och Rumänien som betjänar en större region || || || 8. Plan för sammanlänkning på den baltiska gasmarknaden || Bryta de tre baltiska staternas och Finlands isolering, få slut på beroendet av en enda leverantör samt förbättra energiförsörjningstryggheten i hela Östersjöregionen via utökad diversifiering av leveranserna från Norge || DK, EE, FI, LT, LV, PL, SE, DE (NO) || - sammanlänkningar av Finland och Estland, Polen och Litauen och en regional LNG-terminal i östra Östersjöområdet - interna systemuppgraderingar för att nå tillräcklig kapacitet för att möjliggöra fritt flöde av gas i alla riktningar - för det västra Östersjöområdet, ytterligare sammanlänkningsmöjligheter mellan de norska och danska systemen, en sammanlänkning av Polen med Danmark och en utökning av kapaciteterna i båda riktningarna mellan Tyskland och Danmark Preliminär
förteckning över målområden för bredband och europeiska korridorer för digitala
tjänsteinfrastrukturer Horisontella prioriteringar Innovativ förvaltning & innovativa tjänster || En kartläggning av alleuropeisk bredbandsinfrastruktur kommer att medföra en ingående fysisk undersökning och dokumentering av relevanta webbplatser, analys av vissa rättigheter, bedömningar av potentialen för en uppgradering av befintliga faciliteter etc. Innovativ förvaltning & innovativa tjänster || Tekniska assistansåtgärder, inklusive projekt- och investeringsplanering och genomförbarhetsstudier, till stöd för investeringsåtgärder och finansinstrument. || || || Målområden för bredband Projektplanering rörande de prioriterade målområdena för bredband || Beskrivning av de målområden som ska finansieras fram till 2020 || Betydelse / Viktiga datum 1. Utveckling av en geografiskt diversifierad portfölj av bredbandsprojekt som bidrar till målen i En digital agenda för Europa || Geografiskt diversifierad portfölj med bredbandsprojekt som motsvarar målområdena för bredband, huvudsakligen fastställda som förortsområden, för vilka portföljföretag kommer att ha nytta av tillgång till särskilda finansiella instrument, som är katalyserade och/eller kreditförbättrade genom ett bidrag på 1 miljard euro från EU-budgeten. Bidraget kommer sannolikt att attrahera andra medel från den offentliga eller privata sektorn som skulle kunna understödja en bruttoinvestering på 6–15 miljarder euro i bredband beroende på finansieringsbehoven och de bakomliggande investeringarnas riskprofiler. I en första våg projekt som rör målområden för bredband är det sannolikt att etablerade teleföretag (etablerade operatörer eller andra operatörer) kommer att investera på områden där trycket från kabelföretagen är starkt. Andra allmännyttiga företag (vatten, avlopp, el) förväntas investera i passiva bredbandsnät, antingen själva eller i partnerskap med operatörer. Flera operatörer (ofta verksamma på marknaderna för fast och mobil telefoni) kan gå samman för att bygga en ny generation infrastrukturer. Partnerskap är i sig mer riskabla än ensamma låntagare. || Avsevärda ekonomiska och sociala fördelar är förknippade med högre bredbandshastigheter. Omedelbar effekt på sysselsättningen relaterad till uppbyggnaden och genomförandet av bredband med hög hastighet. Direkta effekter på medellång sikt kommer att stå I relation till förbättrad kostnadseffektivitet för IKT-baserade tjänster (t.ex. smarta nät, e-förvaltning, konsumentfördelar med avseende på hälso- och sjukvårdstjänster). En OECD-studie har visat att en ökning av bredbandspenetrationen som överstiger 5 procentenheter medför en arbetsproduktivitetshöjning på över 0,07 procentenheter. På lång sikt kommer effekterna på BNP att bli varaktiga. || || || Europeiska korridorer för digitala infrastrukturer Projektplanering rörande prioriterade infrastrukturer || Beskrivning av den tjänsteinfrastruktur som ska finansieras fram till 2020 || Betydelse / Viktiga datum 1. Tillgång till digitala resurser rörande Europas kulturarv (Europeana) || Tjänsteinfrastruktur för att utforska de digitala resurserna i Europas museer, bibliotek, arkiv och audiovisuella samlingar. Denna infrastruktur ska vara en enkelt användbar, samlad portal till europeiskt kulturellt online-innehåll och ska omvandla Europas kulturella resurser till en bestående tillgång för den digitala ekonomin. Detta ska kombineras med särskild rättighetsinfrastruktur och tjäna som ett nav för de kreativa branscherna och för innovativ återanvändning av kulturellt material Det bygger på Europeana och trappas upp till att omfatta tidigare ej använda samlingar i alla medlemsstaterna. || Europeana ger enkel tillgång till kunskap, kulturell mångfald och kreativt innehåll och syftar till att underlätta digitalisering och spridning av kulturella verk i Europa. Rådets slutsatser från maj 2010 innehåller ett beslut om en utbyggnad av Europeana. De kulturella och kreativa branscherna är en av Europas mest dynamiska sektorer och står för 3,3 % av EU:s totala BNP och 3 % av sysselsättningen. Europas starka kulturarv erbjuder en stabil grundval för innehållssektorn. Alla offentliga mästerverk ska finnas tillgängliga 2016. Från och med 2016 kommer ytterligare innehåll och tjänster. || || || 2. Driftskompatibel säker elektronisk identifiering och autentisering i hela Europa || Tjänsteinfrastruktur för gränsöverskridande användning av elektronisk identifiering (eID), inkl. autentisering i hela Europa; möjlighet för medborgare och företag att få tillgång till digitala tjänster oavsett i vilken medlemsstat de bor eller reser till. Elektroniska identitets- och autentiseringstjänster utvidgas till alla medlemsstater som deltar i denna tjänsteinfrastruktur och integreras i ytterligare högnivåtjänster (elektronisk upphandling, företagsmobilitet, elektroniskt utbyte av rättslig information) || Ett antal andra tjänsteinfrastrukturer skulle bero på utvecklingen av gränsöverskridande eID-tjänsteinfrastruktur som t.ex. tjänstedirektivets single stop shop, utbyte av straffregister, av patientjournaler etc. Åtgärder för att tillhandahålla tjänstekonceptet i begränsad omfattning bör vidtas fram till 2014. Fullskaliga operationer bör ske från och med 2014. || || || 3. Driftskompatibla gränsöverskridande elektroniska upphandlingstjänster || Tjänsteinfrastruktur för att göra det möjligt för alla företag i EU att delta i europeiska offentliga anbudsförfaranden i samtliga medlemsstater och som innefattar elektronisk upphandling både före och efter det att kontrakten tilldelas en viss anbudsgivare. Utbyggnad för att omfatta alla medlemsstater och integrering av aktiviteter som t.ex. Virtual Company Dossier, elektroniska kataloger, elektroniska order och elektroniska fakturor. || Elektronisk offentlig upphandling utökar marknaden för företag och offentliga förvaltningar och förbättrar konkurrensen i anbudsgivningen, vilket potentiellt leder till besparingar på mellan 1 % och 2 % per år av en sammanlagd marknad för offentlig upphandling på 2 000 miljarder euro genom användning av mer ändamålsenliga och konkurrenspräglade upphandlingsprocesser. Från och med 2014 skulle tjänsteinfrastrukturen utvidgas till alla medlemsstater på grundval av vitboken om hur man sammanlänkar elektronisk upphandlingskapacitet över hela den inre marknaden. || || || 4. Elektroniska förfaranden för att bilda företag i en annan EU-stat (inom ramen för tjänstedirektivet) || Tjänsteinfrastruktur inriktad på tjänsteleverantörer som vill erbjuda yrkestjänster utanför sina hemländer. Det syftar till att tillhandahålla smidiga gränsöverskridande elektroniska förfaranden för att bilda företag i ett annat EU-land för att klara av alla erforderliga administrativa förfaranden elektroniskt över gränserna via de gemensam kontaktpunkter i sammanhang av tjänstedirektivet || Driftskompatibel tjänsteinfrastruktur i enlighet med tjänstedirektivet. Insatser som syftar till att avlägsna de administrativa hindren som europeiska företag möter när de erbjuder sina tjänster utomlands kommer att pågå fram till 2014 i begränsad omfattning. Drift i full skala från och med 2014, med utvidgning till samtliga medlemsstater || || || 5. Driftskompatibelt elektroniskt stöd för hälsoassistans överallt i EU || Tjänsteinfrastruktur som syftar till att länka samman hälsoinstitutioner och överbrygga språkliga, administrativa och tekniska hinder för e-hälsolösningar. Den aktuella servicen skulle omfatta utbyte av patientsammanfattningar och elektroniska ordinationer i hela Europa och stödja gränsöverskridande utveckling av telemedicintjänster. || Infrastrukturen kommer att bidra till genomförandemekanismen i artikel 14 i direktivet om patienträttigheter vid gränsöverskridande hälso- och sjukvård i ett e-hälsosammanhang genom ett gemensamt regelverk för journalsemantik och förfaranden. Åtgärder för att få igång tjänsten i begränsad omfattning bör vidtas fram till 2015. Drift bör vara i gång i full skala från och med 2015. || || || 6. Data.eu || Tjänsteinfrastruktur för att aggregera dataset i en åtkomstpunkt som tas fram av offentliga organ i medlemsstaterna på nationell, regional eller lokal nivå och av EU:s institutioner, för dataanvändning och återanvändning med alla applikationer. En data.eu-portal tillhandahåller sökningar/tillgång till dataset på alla språk som används av offentliga organ i medlemsstaterna, för förfrågningar och visualisering. Det tillhandahåller öppna verktyg för alla att interagera med infrastrukturen (söka data, samla statistik, ladda ner data) för utveckling av nya företag. || Information från den offentliga sektorn är inte bara en primär datakälla, utan också ett viktigt sätt att skapa innovativa tjänster (platsbaserade tjänster, finansiella tjänster, marknadsföring, miljöövervakning). Den globala marknaden för geografisk information (i egenskap av en sektor av ovanstående information) uppskattades till 5,3 miljarder dollar år 2009. Pågående portalpilotprojekt i begränsad omfattning. Progressiv utveckling av en paneuropeisk öppen datainfrastruktur som stegvis utvidgas till att omfatta all offentlig förvaltning i EU från och med 2014. || || || 7. Säkrare internet för barn || Tjänsteinfrastruktur för att bättre skydda unga internetanvändare. Den kommer att erbjuda en EU-omfattande plattform för utbyte av resursinformationssystem och programvaruverktyg. Sammankopplade center för ett säkrare internet kommer att tillhandahålla pedagogiskt innehåll, säkerhetsinformation on-line, medvetandehöjande verktyg för allmänheten och integrera teknik för tillgång till föräldrakontrollverktyg, för verifiering av minimiålder, för kategorisering i linje med branschens uppförandekoder (t.ex. online-spel), utveckling av innovativa innehållsskapande verktyg och för interoperabla vita listor för att snabba på utvecklingen av säkra internetmiljöer för yngre barn och främja tillgången till åldersanpassat kvalitetsinnehåll. || Denna infrastruktur hjälper till att uppnå kommissionens mål att skydda barn på internet i enlighet med En digital agenda för Europa. Att genomföra och utveckla en plattform och verktyg för olika komponenttjänster från och med 2014. Integration och upptrappning från och med 2018. || || || 8 Flerspråkiga tjänster || Tjänsteinfrastruktur för elektronisk affärsverksamhet (e-handelsleverantörer) med oinskränkt tillgång till återanvändbara flerspråkiga byggblock uppbyggda kring onlineöversättning, interaktiva röstbaserade tjänster och flerspråkig innehållssökning. Infrastrukturen hyser och tillhandahåller tillgång med mervärde till dataresurser för EU-språk (t.ex. översatt material, flerspråkiga korpusar, lexikon och termdatabaser), relaterad metadata, verktyg och standarder och möjliggör poolning, spridning och handel med språkresurser (både data och verktyg) som härrör både från allmänheten och från den privata sektorn. || Överbryggas språkbarriärerna underlättas inrättandet av en smidig och effektiv gränsöverskridande digital inre marknad. I en studie från 2009 uppskattades värdet på EU:s språkbransch 2008 till 8,4 miljarder euro, bestående av översättning och tolkning, lokalisering av programvara, utveckling av språktekniska verktyg, konsultverksamhet och undervisning. Den årliga tillväxten för denna bransch uppskattades komma att ligga på minst 10 % under närmast kommande år. Infrastrukturen skulle börja med att koppla samman och utvidga befintliga initiativ (t.ex. TAUS, ELRA, LDC, EU-nät som exempelvis META-NET) och trappas upp från och med 2016. || || || 9. Offentligt transeuropeiskt basnät (”mid-mile”) || Tjänsteinfrastruktur för att länka central offentlig service till ett alleuropeiskt basnät med mycket hög hastighet där andra höghastighetstjänster kan levereras och där moln för transeuropeisk offentlig service kan byggas. På detta sätt kan efterfrågan be aggregeras, varigenom kostnaderna minskas och mycket snabbare når en kritisk massa i fråga om leverans av service. || Primärt berörda parter är myndigheter som erbjuder service som skulle dra nytta av höghastighetsnät (t.ex. hälsotjänster, offentlig dataförvaring, statistikkontor, miljöövervakningsorgan, civilskydd och kulturinstitutioner). Med början 2014 skulle en sådan alleuropeisk tjänst kunna byggas ut med tillräcklig densitet inom 2 till 4 år. En andra fas skulle sedan ta itu med speciella luckor i geografiska och/eller på tematiska områden. En utgångspunkt för denna transeuropeiska tjänsteinfrastruktur är sTesta. Innovativa
finansieringsinstrument
1.
Politiska mål
Användningen av innovativa
finansieringsinstrument erbjuder ett alternativ till den traditionella
bidragsfinansiering som EU-budgeten normalt förknippas med och kan utgöra en
viktig ny finansieringsström för strategiska investeringar. En viktig fördel
med innovativa finansieringsinstrument är att de ger upphov till en
multiplikatoreffekt för EU-budgeten genom att underlätta och uppmuntra till
annan offentlig och privat finansiering av projekt av intresse för EU. För projekt med kommersiell potential kan
EU-medel användas i partnerskap med den privata sektorn och banksektorn,
särskilt via Europeiska investeringsbanken (EIB), i syfte att övervinna
marknadsmisslyckanden när det gäller finansiering av projekt och verksamheter
av strategiskt intresse för EU och dess medborgare. Det finns potential för ökad användning av
sådana instrument till stöd för en lång rad politikområden. I över tio år har
finansieringsinstrument såsom garantier och riskkapitalinvesteringar för små
och medelstora företag använts inom ramen för EU-budgeten. I den nuvarande
budgetramen infördes en ny generation av finansieringsinstrument i samarbete
med EIB, t.ex. finansieringsinstrumentet för riskdelning inom sjunde
ramprogrammet för FoU eller instrumentet för lånegarantier till förmån för
transeuropeiska transportnätverksprojekt. För verksamhet utanför EU inrättades
den globala fonden för energieffektivitet och förnybar energi för att
tillhandahålla riskkapitalinvesteringar i utvecklingsländer. På
strukturfondsområdet har finansieringsinstrument införts till stöd för företag,
stadsutveckling och energieffektivitet genom löpande fonder. Dessa instrument har varit en framgång men de
har utarbetats på ett experimentellt sätt. Därför föreslår kommissionen, som en
del av den framtida finansieringsramen, att man inför ett effektivare och mer
standardiserat tillvägagångssätt för användningen av innovativa
finansieringsinstrument, så att EU-medlen används på effektivast möjliga sätt
till stöd för EU-politiken.
2.
Instrument
En rationalisering av de befintliga
finansieringsinstrumenten föreslås för att tillhandahålla gemensamma regler för
aktie- och skuldinstrument, så att det finns en integrerad syn på hur
ekonomiska styrmedel ska användas såväl på EU-nivå som nationellt eller
regionalt. De kommer att effektivisera relationerna med finansieringspartner,
särskilt EIB och internationella finansinstitut. De kommer att ge marknaderna
insyn i hur EU använder aktie- och skuldinstrument, vilket ger ökad förståelse
för EU:s ingripanden. Kommissionen föreslår en ny typ av instrument,
ett EU-initiativ för projektobligationer, som skulle användas som ett
sätt att säkra investeringsresurser för infrastrukturprojekt av stort
strategiskt intresse för EU. Ett bidrag från EU-budgeten kommer att användas
för att stödja projekt genom att höja deras kreditbetyg och därigenom locka
till sig finansiering från EIB, andra finansinstitut och privata
kapitalmarknadsinvesterare. Finansieringsinstrument innebär inte större risker
än bidrag, eftersom risken för EU-budgeten i samtliga fall är begränsad till bidraget
från budgeten. EU-budgeten får inte ha ett underskott. Vad gäller åtgärder i tredjeland håller på man
att utarbeta en särskild plattform för yttre samarbete och utveckling som
kombinerar de starka sidorna hos kommissionen, medlemsstaterna och europeiska
bilaterala och multilaterala finansinstitut (framför allt EIB) som är verksamma
på området yttre samarbete och utveckling. Plattformen kommer att bidra till
att göra EU:s finansiering av åtgärder i tredje land mer sammanhållen,
effektiv, verkningsfull och synlig samtidigt som hänsyn tas till den särskilda
situation som råder i partnerländer utanför EU.
3.
Genomförande
Finansieringsinstrument kommer att utgöra en
del av de ingripanden som görs med hjälp av EU:s budgetresurser inom en rad
olika politikområden, särskilt de som har följande syften: (1)
Att öka den privata sektorns kapacitet att
skapa tillväxt, arbetstillfällen och/eller innovation: stöd till nystartade
företag, små och medelstora företag, medelstora företag, mikroföretag,
kunskapsöverföring och investeringar i immateriella rättigheter. (2)
Att bygga infrastrukturer genom att utnyttja
offentlig-privata partnerskap för att förbättra konkurrenskraften och
hållbarheten inom transport-, energi- och IKT-sektorn i EU. (3)
Att stödja mekanismer som uppmuntrar till privata
investeringar som främjar värden av allmänt intresse, t.ex. klimat och
miljöskydd, på andra områden. Utformningen av instrumenten kommer att
vägledas av följande principer: ·
Effektiva styrformer:
Skuld- och kapitalplattformarna kommer att ha solida styrstrukturer som ska ge
EU god överblick över de finansiella transaktionerna och investeringarna och
garantera att de politiska målen uppnås. ·
Finansiering genom olika budgetposter: Det kommer inte att finnas något särskilt anslag i budgeten för finansiering
av finansieringsinstrumenten, utan i stället kommer de att finansieras via
budgetposter från de specifika politikområdena, i kombination med lämpliga
instrument som tillhandahåller kapital eller skuld. ·
Inrättas som en del av budgetförordningen: De centrala principerna för de båda plattformarna kommer att
införlivas i budgetförordningen, som för närvarande behandlas i rådet och
Europaparlamentet. Detta kommer att bidra avsevärt till förenkling och
standardisering. ·
Användningen av gemensamma regler för aktie- och
skuldinstrument kommer att vara obligatorisk för den
inre politiken och gälla horisontellt för instrument inom dessa
politikområden. Befintliga innovativa finansieringsinstrument kommer att
anpassas till de gemensamma reglerna. När det gäller sammanhållningspolitiken
kommer principen om delad förvaltning med medlemsstaterna att respekteras och
därför kommer EU:s modeller att erbjudas som valfria modeller för bästa praxis,
tillsammans med starka incitament för medlemsstaterna att följa den strategi
som tillämpas på EU-nivå. Vad gäller yttre åtgärder kommer en större del
av EU-bidragen (i förekommande fall genom regionala investeringsinstrument) att
blandas med lån eller användas i aktie- eller riskdelningsinstrument. Detta
kommer att bidra till att mobilisera ytterligare finansiering – även från den
privata sektorn – till stöd för EU:s prioriteringar och för att täcka
investeringsbehoven i våra partnerländer. Detta kommer att underlättas av de
föreslagna nya bestämmelserna om finansieringsinstrument i budgetförordningen
och av gemensamma principer för sådana instrument, i den utsträckning det
lämpar sig för yttre åtgärder. ·
Förvaltning som sköts av finansinstitut: Förvaltningen och genomförandet av finansieringsinstrument skulle kunna
delegeras till EIB-gruppen, andra internationella finansinstitut eller
offentliga finansinstitut där minst en medlemsstat är aktieägare. Förvaltningen
skulle också kunna skötas genom en struktur som inrättas på grundval av
nationell lagstiftning och genom att samla resurser från olika källor inom den
offentliga och privata sektorn. Ytterligare delegering till privata ekonomiska
aktörer vore också en möjlighet. Rättvisa
1.
Politiska mål
EU:s politik på områdena rättvisa,
grundläggande rättigheter, medborgarskap och jämställdhet bygger på EU:s
grundläggande värderingar och principer såsom demokrati, frihet, tolerans,
icke-diskriminering och rättsstatsprincipen. Denna politik syftar till att
skapa ett europeiskt rättsligt område för lag, rättigheter och rättvisa, till
gagn för alla medborgare i EU. I dagens EU deltar miljontals medborgare i
verksamhet som spänner över gränserna - i deras privatliv genom arbete eller
studier, eller som konsumenter. Kommissionen vill erbjuda praktiska lösningar
på gränsöverskridande problem för både medborgare och företag: för att
medborgarna ska kunna känna sig trygga när det gäller att bo, resa och arbeta i
en annan medlemsstat och lita på att deras rättigheter skyddas oavsett var i EU
de råkar befinna sig, och för att företagen ska kunna dra full nytta av de
möjligheter som den inre marknaden erbjuder. Det främsta verktyget för att skapa ett
europeiskt område med rättvisa är lagstiftning, och kommissionen har ett
långtgående program för fastställande av standarder för hela EU så att
människor kan förlita sig på samma grundläggande nivå av rättvisa (t.ex. om de
faller offer för brott) och ha tillgång till icke-diskriminerande behandling
överallt i Europa. Lissabonfördraget erbjuder nya möjligheter för det
straffrättsliga och civilrättsliga samarbetet och ger EU i uppdrag att
underlätta tillgången till rättvisa i hela EU. Fördraget ger också möjlighet
att i alla EU:s politik- och verksamhetsområden ta in frågor som gäller
jämställdhet och icke-diskriminering på grund av ras eller etniskt ursprung,
religion eller övertygelse, funktionshinder, ålder eller sexuell läggning. För att dessa rättigheter och lagar ska vara
effektiva i praktiken måste de genomföras korrekt och både allmänheten och
juristerna måste förstå och kunna använda sig av dem. Kommissionen driver
därför en rad särskilda finansieringsprogram till stöd för sin lagstiftning och
politik, med betoning på gränsöverskridande frågor som endast kan lösas genom
samordnade åtgärder på EU-nivå.
2.
Instrument
Kommissionen
föreslår att programmen på detta område rationaliseras och samlas dels i ett
rättviseprogram, dels i ett medborgarskapsprogram. Detta kommer att förenkla
finansieringen och ge större enhetlighet och konsekvens över hela skalan av
verksamheter som finansieras. De integrerade programmen kommer att inriktas på
en rad tematiska prioriteringar och finansiera insatser som erbjuder ett
tydligt mervärde på EU-nivå, t.ex. ·
Utbildning för jurister
(t.ex. domare och åklagare) för att utrusta dem med de verktyg de behöver för
att omsätta EU:s rättigheter och rättvisa i praktiken och skapa ömsesidigt
förtroende, vilket utgör själva grunden för området med frihet, säkerhet och
rättvisa. ·
Stärka nätverk, dvs.
EU-omfattande organisationer som ska bistå vid förberedelserna av framtida
initiativ på detta område, samt främja ett konsekvent genomförande i hela
Europa. ·
Gränsöverskridande brottsbekämpande samarbete, t.ex. införande av system som slår larm om försvunna barn samt
samordning av operativt och gränsöverskridande samarbete för
narkotikabekämpning. ·
Informationskampanjer riktade till allmänheten, inbegripet stöd för nationella och europeiska kampanjer för att
informera människor om deras rättigheter, såsom de garanteras i
EU-lagstiftningen, och hur de kan tillvaratas i praktiken. Där så är möjligt
kommer programmen att ge kandidatländer och eventuellt andra länder utanför EU
möjlighet att delta.
3.
Genomförande
Om man minskar antalet finansieringsprogram
och koncentrerar alla finansieringsprioriteringar, kan samma regler tillämpas
på alla områden och förfarandena rationaliseras. Detta leder till större effektivitet både för
kommissionen och för dem som tar emot EU-finansiering. Om man minskar antalet
rättsliga grunder och budgetposter skapas större flexibilitet, vilket möjliggör
bättre fokusering på EU:s politiska prioriteringar och bättre
budgetgenomförande. Kommissionen föreslår att man fortsätter att
finansiera de befintliga myndigheterna inom området för rättvisa och
grundläggande rättigheter, eftersom alla tillför ett betydande mervärde för
utvecklingen och genomförandet av politiken på detta område. Dessa organ
omfattar Eurojust, Europeiska jämställdhetsinstitutet och Europeiska unionens
byrå för grundläggande rättigheter.
4.
Föreslagna budgetanslag för 2014–2020
Alla siffror anges i 2011 års fasta priser. Total föreslagen budget för 2014–2020 Varav Rättviseprogrammet Programmet för grundläggande rättigheter och medborgarskap || 802 miljoner euro 416 miljoner euro 386 miljoner euro Havs- och
fiskeripolitiken
1.
Politiska mål
En sund marin miljö är en viktig källa till
biologisk mångfald som för med sig en rad ekonomiska, sociala och miljömässiga
fördelar. Det är också källan till näringsriktig och säker mat i form av fisk
och skaldjur som vi tycker är en viktig del av vår kost. Kustsamhällen där
fisket spelar en viktig roll – med deras livsstil, kulturer, traditioner och
kunskaper som växt fram under lång tid – är beroende av jobben – i
fiskeflottan, vattenbruket, livsmedelsberedningsbranschen eller
fiskehamnarna. Fiskevattnen och kustområdena är också särskilt sårbara för
klimatförändringarnas effekter, bl.a. översvämning, kusterosion och en stigande
havsnivå. EU har åtagit sig att uppnå en hållbar och
ekosystembaserad förvaltning av fisket. Efter en omfattande översyn kommer
kommissionen inom kort att föreslå radikala reformer av den gemensamma
fiskeripolitiken (GFP) som kommer att leda till genomgripande förändringar i
hur fisket förvaltas så att fiskeresurserna utnyttjas på ett hållbart sätt och
det framtida fisket i Europa kan säkras. Reformen kommer att åtföljas av en
omfattande omorientering av finansieringen av den gemensamma fiskeripolitiken
(GFP) och den integrerade havspolitiken, bl.a. på följande sätt: ·
En omfördelning av ineffektiva direktstöd till
fiskeflottan i linje med målen i Europa 2020-strategin, bl.a. incitament för
fiskerinäringen att reformera sig och vara innovativ samt att fiska på ett
hållbart sätt. ·
Överbrygga den innovationsklyfta som finns mellan
fiske och andra sektorer i ekonomin, vilket gör EU:s fiskeflottor bärkraftiga
och konkurrenskraftiga och bidrar till tillväxt och sysselsättning i
fiskeberoende samhällen. ·
Underlätta övergång till skonsamt fiske, med ett
avskaffande av bruket att kasta fångst överbord och med låg påverkan på de
marina ekosystemen. ·
Bidrag till hållbar förvaltning av marina ekosystem
och av ekosystem beroende av vattenbruk. ·
Ökat stöd till kollektiva åtgärder, bl.a.
saluföring och produktion med en viktig roll för producentorganisationer. ·
Ökat fokus på bärkraften hos de kustområden och i
inlandssamhällen som är beroende av fisket, bl.a. genom att skapa mervärde för
fiskerirelaterade verksamheter och genom en diversifiering till andra sektorer
av den maritima ekonomin. ·
Ett konkurrenskraftigt och hållbart vattenbruk som
förser EU:s konsumenter med hälsosamma produkter med höga näringshalter. ·
Förstärkt kontroll och datainsamling, som säkrar
bättre efterlevnad och en fullfjädrad kunskapsbaserad politik ·
En integrerad havspolitik inriktad på att främja en
hållbar tillväxt inom havssektorerna och i havsregioner.
2.
Instrument
Den reformerade havs- och fiskepolitiken
kommer att centreras kring en ny europeisk havs- och fiskerifond (EMFF),
uppbyggd på fyra pelare: ·
Smart, grönt fiske
(delad förvaltning) för att främja en övergång till ett hållbart fiske som är
mer selektivt, inte ger några fångster som kastas över bord och innebär mindre
skador på marina ekosystem, och därigenom bidrar till en hållbar förvaltning av
havsekosystemen, och att lämna stöd inriktat på innovation och mervärde, som
gör fiskerinäringen ekonomiskt lönsam och motståndskraftig mot externa chocker
och för konkurrens från tredjeländer. ·
Smart grönt vattenbruk
(delad förvaltning) för att skapa ett ekonomiskt lönsamt, konkurrenskraftigt
och miljövänligt vattenbruk och som klarar av global konkurrens och förser EU:s
konsumenter med produkter med högt näringsvärde. ·
Hållbar territoriell utveckling som gynnar alla (delad förvaltning) – för att vända nedgången i många kust- och
inlandssamhällen som är beroende av fiske genom att öka värdet på fiske och
fiskerelaterad verksamhet och genom diversifiering till andra sektorer av den
maritima ekonomin. ·
Integrerad havspolitik
(direkt central förvaltning) – för att stödja övergripande prioriteringar med
stor besparings- och tillväxtpotential, men som medlemsstaterna inte själva
kommer att föra vidare på egen hand – t.ex. marint vetande, fysisk planering i
kust- och havsområden, integrerad förvaltning av kustområden och integrerad
havsövervakning och anpassning till de negativa effekterna av
klimatförändringarna i kustområdena. Förutom de fyra pelarna kommer EMFF att
omfatta de åtföljande åtgärderna som rör datainsamling och vetenskaplig
rådgivning, kontroll, styrelseformer, fiskemarknader (även de yttersta
randområdena), frivilliga betalningar till regionala fiskeriförvaltningsorganisationer
(RFMO) samt teknisk assistans. Det kommer att bygga vidare på insatser som hör
samman med fiskeri- och havspolitiken som ska stödjas inom den gemensamma
strategiska ramen för forskning och innovation. Denna politik kommer att kompletteras av två
internationella instrument: ·
Avtal om fiskepartnerskap (FPA-avtal), som upprättar en rättslig, ekonomisk och miljömässig ram för
fiskeverksamhet som bedrivs av EU:s fiskefartyg i vatten som tillhör tredjeland
som inte är i stånd att själva till fullo utnyttja sina fiskbestånd på ett
hållbart sätt. ·
Regionala fiskeriförvaltningsorganisationer
(RFMO), som är internationella organ bestående av
stater, regionala organisationer för ekonomisk integration (EU) och
fiskeentiteter som har inrättats för att bevara fiskeresurserna ute i det öppna
havet och säkra hållbarheten.
3.
Genomförande
Utformningen av de rättsakter som ligger till
grund för programmen kommer att förenklas mycket. En enda EMFF kommer att
skapas, som inom en och samma ram integrerar alla befintliga fiske- och
havsinstrument, med undantag av internationella fiskeavtal och EU:s medlemskap
i de regionala fiskeriförvaltningsorganisationerna. Härigenom möjliggörs större
synergieffekter och mindre administration för programplanering, förvaltning,
övervakning och utvärdering, både för medlemsstaterna och för kommissionen. Vidare kommer den gemensamma strategiska ram,
vari alla strukturfonder ingår, att göra att åtgärder som stöder havs- och
fiskepolitiken kan programplaneras i andra fonder som ingår i ramen. Antalet utgiftsområden med delad förvaltning
kommer att utökas, vilket ger medlemsstaterna större flexibilitet och ett mer
långsiktigt strategiskt perspektiv. EMFF kommer att ingå i den gemensamma
strategiska ramen och partnerskapsavtalen som innefattar alla EU-medel med
delad förvaltning.
4.
Föreslaget budgetanslag för 2014–2020
Alla siffror i 2011 års fasta priser. Europeiska havs- och fiskerifonden (EMFF) och internationella fiskeavtal/regionala fiskeriförvaltningsorganisationer || 6,7 miljarder euro Forskning och
innovation
1.
Politiska mål
Europa behöver spetsforskning och innovation
som sträcker sig över nationsgränserna, kombinerar olika vetenskapliga
discipliner, teknik och entreprenörsfärdigheter och lockar till sig begåvningar
från hela världen. Forskning och innovation är viktiga för att stärka EU:s
ställning på dagens snabbt föränderliga globaliserade marknader och för att
hantera framtida utmaningar. Investeringar i forskning och innovation i Europa
kommer att skapa nya arbetstillfällen och säkerställer hållbar tillväxt och
konkurrenskraft för EU på lång sikt. Vetenskapliga framsteg, ny teknik och
innovation krävs också för att komma till rätta med utmaningar för samhället
som kräver åtgärder, t.ex. klimatförändringen, en åldrande befolkning och resursbristen.
Det rör sig om enorma problem som kräver betydande genombrott inom forskning
och innovation, och vissa kan bara uppnås genom samordnade åtgärder på
europeisk nivå. Tidigare EU-finansierad forskning har t.ex. fört samman
experter från ledande forskningscentra runtom i Europa, vilket resulterat i ett
innovativt sätt att upptäcka och behandla Alzheimers sjukdom. Sådana genombrott
kommer att påverka EU-medborgarnas liv i grunden genom förbättringar i
kvaliteten på hälso- och sjukvården, nya mönster för arbete och privatliv samt
tryggare försörjning. Framgångsrik innovation som kan lösa dessa problem ger
företagen enorma möjligheter att växa och skapa nya arbetstillfällen. Men trots forskningens och innovationens
grundläggande betydelse släpar EU efter jämfört med Förenta staterna och Japan.
Kina, Brasilien och Indien är också på god väg att hinna ikapp. För att vända
utvecklingen anges i Europa 2020-strategin målet att utgifterna för FoU ska öka
till 3% av BNP till år 2020. En särskild prioritering är att öka företagsdriven
forskning och innovation t.ex. genom att offentliga medel används för att
stimulera till privata investeringar. I samverkan med finansiering från
medlemsstaterna och den privata sektorn kan EU-budgeten bidra väsentligt till
att dessa mål uppnås och att den forskning och utveckling som bedrivs i EU ger
ett bättre resultat.
2.
Instrument
Ett viktigt steg för att modernisera
EU-programmen för forskning och innovation är att inom en enda gemensam
strategisk ram för forskning och innovation (nedan kallad gemenskapsstödramen)
sammanföra de tre viktigaste befintliga initiativen och finansieringskällorna: –
Sjunde ramprogrammet. –
Innovationsdelen av ramprogrammet för
konkurrenskraft och innovation. –
Europeiska institutet för innovation och teknik. I gemensskapsstödramen anges de strategiska
målen för alla EU-åtgärder för finansiering av forskning och innovation. Den
kommer att vara effektivare än nuvarande finansieringssystem, och kommer att
genomföras genom harmoniserade regler och förfaranden. På detta sätt kopplas
FoU-verksamheterna samman på ett konsekvent sätt, och EU-finansieringens
betydelse kommer att öka. Gemenskapsstödramen kommer att öka mervärdet av EU:s
insatser genom att man når den kritiska nivå av resurser, sakkunskap och kompetens
inom forskning och innovation som inte kan uppnås på nationell nivå. Genom att göra EU:s forskningsfinansiering
enklare och enhetligare kommer gemenskapsstödramen också att vara mer gynnsam
för små och medelstora företag och öppen för nya aktörer. Detta kommer att
förbättra spridningen av den kunskap som krävs för innovation och
beslutsfattande. Det kommer att göra det möjligt för gemensamma
forskningscentret att bidra mer effektivt till beslutsfattandet. Det kommer att
ge det internationella samarbetet en mer strategisk inriktning och stärka det
europeiska området för forskningsverksamhet. Inom denna övergripande ram kommer
gemenskapsstödramen att omfatta direkt och indirekt forskning, vardera område
uppbyggt kring tre separata men ömsesidigt förstärkande block i linje med
prioriteringarna i Europa 2020-strategin: (1)
Excellens inom forskningsbasen. Detta block kommer att stärka EU:s högklassiga kompetens inom
forskning genom att utveckla kompetens som finns i Europa och locka ledande
forskare till Europa. Tonvikten kommer att ligga på ökat stöd till
spetsforskning (via det europeiska forskningsrådet), framtida och framväxande
teknik, färdigheter, utbildning och karriärutveckling för forskare (Marie
Curie-åtgärder), och nätverksbyggande för, tillgång till och utveckling av
prioriterade infrastrukturer för forskning (inbegripet e-infrastrukturer). (2)
Att hantera utmaningar för samhället. För att direkt svara på de utmaningar som identifierades i Europa
2020-strategin kommer detta block att stödja verksamheter som täcker hela
spektrumet, från forskning till marknad. Det kommer att integrera
innovationsåtgärder (pilotprojekt, demonstrationer, provningsanläggningar, stöd
till offentlig upphandling och marknadslansering av innovation),
tvärvetenskapliga tillvägagångssätt samt socioekonomisk och humanistisk
forskning. Fokus kommer att ligga på demografiska förändringar, hälsa och
välbefinnande, livsmedelssäkerhet och en biobaserad ekonomi, ren, säker och
effektiv energi, smarta, miljövänliga och integrerade transporter,
råvaruleveranser, resurseffektivitet och klimatåtgärder samt inkluderande,
innovativa och säkra samhällen (inbegripet säkerhet på internet och att göra
internet till en säkrare plats). Europeiska institutet för innovation och
teknik kommer genom sina kunskaps- och innovationsgemenskaper att bidra starkt
till hanteringen av dessa utmaningar. (3)
Skapa industriellt ledarskap och
konkurrenskraftiga ramar. Att stödja och främja
forskning och innovation på området grundläggande teknik som bedrivs av
företag, tjänster och framväxande sektorer med ett starkt fokus på att
uppmuntra den privata sektorn att investera i FoU samt att ta itu med problem
som specifikt gäller små och medelstora företag. De prioriterade åtgärderna
kommer att omfatta följande: öka strategiska investeringar och ledarskap inom
nuvarande och framtida grundläggande och industriell teknik och tjänster med
särskilt stöd för IKT (inklusive mikro-/nanoelektronik och fotonik),
nanoteknik, avancerade material, avancerade tillverkningssystem, industriell bioteknik,
rymdforskning och innovation och koldioxidsnål teknik och anpassningsteknik med
särskilt beaktande av att säkerställa en integrerad strategi för viktig
grundläggande teknik, underlätta tillgången till riskfinansiering och
riskkapital (som bygger på faciliteten för riskdelning för sjunde ramprogrammet
och finansieringsinstrument inom ramprogrammet för konkurrenskraft och
innovation) samt tillhandahålla EU-omfattande stöd till innovation i små och
medelstora företag med stor tillväxtpotential. Strategin ska omfatta både programstyrd
verksamhet och mer öppna områden där sökande kan föreslå innovativa projekt och
banbrytande lösningar.
3.
Genomförande
I linje med idén med ett gemensamt strategiskt
ramprogram för forskning och innovation kommer genomförandet att förenklas
och standardiseras. Förenklingen gäller både finansieringsmetoder och
administrativa regler för deltagande och spridning av resultat. De nya
gemensamma reglerna kommer att gälla för de tre blocken inom den gemensamma
strategiska ramen, samtidigt som hänsyn tas till de särskilda behov som
Europeiska institutet för innovation och teknik har (och de flexibla regler det
behöver) samt till de små och medelstora företagens särskilda behov. Den
gemensamma strategiska ramen kommer att omfatta följande viktiga operativa
inslag: ·
En rationaliserad uppsättning
finansieringsprogram och instrument kommer att användas inom den gemensamma
strategiska ramen: de som fungerar väl ska främjas, de som har samma syften ska
slås ihop och de som inte längre tjänar sitt syfte ska läggas ner. Liksom
bidragsfinansiering kommer innovativa finansieringsinstrument att användas i
större utsträckning. Hänsyn kommer också att tas till förkommersiell
upphandling och priser. ·
En enda uppsättning regler som täcker
stödberättigande, redovisning, rapportering, och revision kommer att gälla över
hela linjen. En ny avvägning kommer att göras mellan förtroende och kontroll
samt mellan risktagande och undvikande av risker. För att minska den
administrativa bördan för stödmottagarna kommer en radikalt förenklad metod för
kostnadsersättning att införas. De ska bygga på bredast möjliga acceptans av
stödmottagarnas vanliga redovisnings- och förvaltningspraxis och med större
användning av engångsbelopp och schablonbelopp. Stödmottagarna ska utnyttja
resultaten eller göra dem allmänt tillgängliga via lämpliga kanaler för
informationsspridning. ·
Projekt kommer att kunna inledas tidigare eftersom förhandlingsfaserna för urval och utvärdering kommer att vara
mycket kortare. Enklare vägledning och rådgivning till sökande och deltagare
kommer att tillhandahållas genom en unik IT-portal. Dessutom kommer
stödstrukturer inom medlemsstaterna att rationaliseras för att inrätta en enda
kontaktpunkt på det nationella språket för all verksamhet som bedrivs inom
gemenskapsstödramen. Särskilda åtgärder kommer att införas för att bistå
begåvade forskare och innovatörer som saknar erfarenhet av EU-finansiering. En
enhetlig revisionsmetod kommer att tillämpas generellt för hela
gemenskapsstödramen. ·
Kvaliteten, effektiviteten och konsekvensen i
genomförandet av gemenskapsstödramen kommer att stärkas genom en betydande
entreprenad, genom att man bygger vidare på de framsteg som gjorts
inom ramen för de nuvarande programmen. De genomförandeorgan som inrättats på
grundval av de pågående programmen kommer att utvidgas för att
stordriftsfördelar ska uppnås. Offentlig-privata partnerskap med industrin och
offentlig-offentliga partnerskap med medlemsstaternas program kommer att
utnyttjas i större utsträckning, bl.a. med hjälp av de nya möjligheter som den
reviderade budgetförordningen erbjuder. Dessa partnerskap kommer att vila på
ett starkt engagemang från alla parter att samla resurser, i syfte att främja
investeringar inom strategiska områden och undvika att insatserna splittras. ·
Strategisk anpassning av EU-resurser, nationella
resurser och regionala resurser genom gemensam
programplanering med medlemsstaterna kommer att öka mervärdet och
investeringarnas effekt totalt sett. ·
Ökad användning av innovativa finansieringsinstrument
kommer att öka den privata sektorns investeringar i forskning och innovation,
bland annat riskkapitalinvesteringar i innovativa högteknologiska företag,
särskilt små och medelstora företag. Dessa kommer att skötas externt av
Europeiska investeringsbanksgruppen eller andra internationella finansinstitut
eller offentliga finansinstitut där minst en medlemsstat är aktieägare, i
enlighet med de gemensamma reglerna för skuld och eget kapital. På detta sätt räknar man med att omkring två
tredjedelar av gemenskapsstödramens budget kan genomföras externt (cirka
hälften under den nuvarande perioden), fördelat mellan de olika
stödmekanismerna. Graden och typen av entreprenad bör bl.a. fastställas på
grundval av hur det påverkar effektiviteten och den övergripande budgeten under
förvaltning och kan medföra ytterligare förenkling av de regler som är
tillämpliga på externaliserad förvaltning. Kommissionen skulle dock behålla det
direkta förvaltningsansvaret, särskilt på områden med anknytning till viktiga
politiska befogenheter. Komplementaritet och synergieffekter med finansiering för forskning och innovation som kanaliseras via
sammanhållningspolitiken kommer att säkerställas genom att klar åtskillnad görs
mellan syftet med och metoderna för åtgärderna. Forskning och innovation är av
central betydelse för välståndet och välbefinnandet i alla EU-regioner, och det
är därför av intresse för alla medlemsstater att skapa utmärkta, starka och
effektiva system för forskning och innovation. Åtgärder som vidtas på grundval
av gemenskapsstödramen kommer att bidra till detta genom finansiering baserad
på excellens i forskning och innovation, oberoende av geografiskt läge. De
sammanhållningspolitiska insatserna kommer att förstärkas som det viktigaste
instrumentet för att hantera uppbyggnad av FoU-kapacitet på regional nivå,
inbegripet utveckling av forskningsinfrastrukturer genom en anslagsfördelning
som baserar sig på förhandsbestämda anslag för stödberättigade regioner.
Partnerskapsavtalen med medlemsstaterna kommer, tillsammans med
gemenskapsstödramen, att stödja strategier för smart specialisering inriktade
på de prioriteringar som anges i gemenskapsstödramen, på grundval av en
bedömning av den regionala/lokala situationen. Detta ska ge en
”spetsforskningsstege” och med tiden leda till fler utmärkta forskare och
innovatörer från de regioner (särskilt konvergensregionerna) som klarar att
upprätta program som är helt anpassade till gemenskapsstödramen, men också öka
kapaciteten för samtliga regioner att dra full nytta av sin innovationspotential.
Ett lämpligt gränssnitt kommer också att fastställas med den gemensamma
jordbrukspolitiken för att stödja forskning och innovation på jordbruksområdet,
och med relevanta insatser från utbildning och andra EU-program, inbegripet
säkerhet.
4.
Föreslagna budgetanslag för 2014–2020
Siffror i 2011 års fasta priser. Gemensam strategisk ram för forskning och innovation Varav Europeiska institutet för innovation och teknik || 80 miljarder euro 2,8 miljarder euro Administration Den
administrativa rubriken i EU-budgeten finansierar verksamheten för alla
EU-institutioner – Europaparlamentet (ca 20 %), Europeiska rådet och rådet
(7 %), kommissionen (40 %) och övriga institutioner som domstolen,
utrikestjänsten eller Europeiska ombudsmannen (15 %), samt pensioner
(16 %) och Europaskolor (2 %). Administrationskostnaderna utgör en relativt
liten del av EU:s budget – 5,7 % av den nuvarande fleråriga budgetramen.
Denna andel har inte förändrats i någon betydande utsträckning under de senaste
åren, trots den största utvidgningen någonsin, ett ökande antal institutioner
och organ över hela EU och nya arbetsuppgifter som av naturliga skäl leder till
fler anställda och i förlängningen till fler pensionärer. Den administrativa
delen av budgeten används till att betala löner och pensioner, löpande
kostnader såsom byggnader, expertmöten, resekostnader, IT-system och andra
därmed sammanhängande kostnader. Den täcker kostnaderna för översättning och
tolkning för att driva en union med 23 språk. Det är också den del av budgeten
som betalar för systemet med Europaskolor i flera medlemsstater. Eftersom utgifterna för pensioner och
Europaskolorna är av annan karaktär och påverkas av långsiktiga trender,
presenteras i kommissionens förslag till flerårig budgetram de administrativa
utgifter som är nödvändiga för driften av EU-institutionerna separat som en
underrubrik inom rubrik 5 (exklusive pensioner och Europaskolor). Kommissionen anser att det blir svårt men ändå
är möjligt att begränsa ökningen av de administrativa kostnaderna (rubrik V i
budgeten) under nästa programplaneringsperiod baserade på taken för 2013. För
perioden 2014–2020 skulle detta innebära att de operativa administrativa
utgifterna inte ökar, utan hänsyn till sådana kostnader som beror på framtida
utvidgningar. Under 2004 har Europeiska unionen genomfört en
fullständig reform av sin förvaltning och gjort sin personallagstiftning till
den modernaste i vår tid. En ny resultat- och meritbaserad karriärstruktur, en
ny kontraktstatus för personal som sköter uppgifter som inte ingår i
kärnverksamheten, en reform av pensionssystemet, nya arbetsmetoder och
familjevänliga arbetsvillkor var bara några av de många förändringar som den
första övergripande reformen av lagstiftningen om EU-förvaltningen sedan 1968
fört med sig. Denna reform gällde inte bara institutionerna utan också EU:s
organ och myndigheter, som finns i nästan alla medlemsstater. Denna reform har
gjort det möjligt för EU att spara ca 3 miljarder euro hittills. Den kommer att
fortsätta att medföra besparingar i EU-budgeten på ca 5 miljarder euro fram
till 2020. Den senaste tidens händelser i den globala
ekonomin och det därpå följande behovet av att konsolidera de offentliga
finanserna kräver en särskild insats av alla offentliga förvaltningar och deras
anställda för att förbättra effektiviteten och att anpassa sig till den
förändrade ekonomiska och sociala situationen. Denna situation gäller även den
europeiska offentliga förvaltningen och EU-instutionernas förvaltningar.
Kommissionen har levt upp till detta ansvar under de senaste åren genom att
följa en politik med anställningsstopp, genom att uppfylla nya politiska
prioriteringar genom intern omplacering av personal, genom att införa verktyg
och förfaranden för att förbättra sin interna organisation och effektivitet
samt alldeles nyligen genom sitt förslag om att frysa sina administrativa
utgifter för år 2012. Utöver dessa administrativa åtgärder har
kommissionen beslutat att föreslå ändringar av de gällande
tjänsteföreskrifterna som kommer att göra det möjligt för alla institutioner,
organ och myndigheter att göra ytterligare effektivitetsvinster och
inbesparingar, samtidigt som den slår vakt om en europeisk offentlig
förvaltning av högsta standard som utgör en attraktiv arbetsplats för
medborgare från alla medlemsstater. Kommissionen anser att ytterligare besparingar
är nödvändiga och möjliga inom alla institutioner, organ och myndigheter. För
att nå detta mål har kommissionen beslutat att föreslå en femprocentig
minskning av personalen vid EU:s samtliga institutioner, organ och myndigheter.
Detta kommer att vara ett av de viktigaste inslagen i bemödandena om att uppnå
besparingar och är en del av ett övergripande incitament för alla institutioner
att öka effektiviteten. Denna personalminskning ska kompenseras med en
förlängning av arbetstiden utan kompenserande lönejusteringar. Utmaningen att hejda ökningen av de
administrativa utgifterna kommer dock att kräva ytterligare ändringar av de
regler som gäller för EU-anställda. Kommissionen avser särskilt att vidta
följande åtgärder: · Ändra metoden för justering av lönerna samtidigt som den nuvarande
högsta möjliga särskilda avgiften på 5,5 % som alla tjänstemän betalar
förlängs. · I linje med den demografiska utvecklingen i Europa höja pensionsåldern
från 63–65 år och åldersgränsen för förtidspension från 55 till 58 år,
samtidigt som det görs attraktivt att fortsätta arbeta till 67 år.
Metoden för beräkning av procentsatsen för pensionsavgiften kommer också att
anpassas till internationella bokföringsstandarder. Syftet med en sådan ändring
är att ge institutionerna och medlemsstaten stabilare pensionsavgifter som är
mindre känsliga för kortfristiga räntefluktuationer och därför mindre utsatta
för tvära kast. · Införa en tydlig koppling mellan ansvar och lönegrad: Karriärsystemet i
tjänstegrupp AST kommer att omstruktureras så att de två högsta lönegraderna
(AST 10 och 11) förbehålls tjänstemän som har det största ansvaret i denna
kategori när det gäller personalfrågor, ekonomiskt ansvar eller samordning. · Rekrytera tjänstemän och sekretariatspersonal som kontraktsanställda på
permanent basis i stället för att de utnämns till tjänstemän på livstid. För
att undvika eventuella bestående överlappningar mellan kontraktsanställda och
tjänstemän som utför samma uppgifter kommer de renodlade kontorsuppgifterna så
småningom att fasas ut för tjänstemännens del. · Öka minimiantalet arbetstimmar per vecka från 37,5 till 40, samtidigt
som man behåller det nuvarande maximiantalet 42 timmar per vecka. Denna
förlängning av arbetstiden bidrar till att kompensera för den femprocentiga
personalminskningen. · Anpassa beräkningen av reseersättning. När det gäller
EU-organen vill kommissionen också föreslå vissa ändringar av
tjänsteföreskrifterna i syfte att åstadkomma ett mer konsekvent och smidigare
genomförande av tjänsteföreskrifterna som bättre tar hänsyn till EU-organens
särdrag. Beroende på slutsatserna från den interinstitutionella arbetsgruppen
för EU-myndigheter kan ytterligare åtgärder föreslås i framtiden, vilket skulle
kunna medföra ytterligare besparingar i fråga om byråernas administrativa
utgifter, vilket ska beaktas under motsvarande rubrik i EU-budgeten. Kommissionen kommer att föreslå att dessa
åtgärder genomförs från och med 2013, dvs. före programplaneringsperioden
2014–2020. Föreslagna
budgetanslag för 2014–2020 Siffror i 2011
års fasta priser. Administration Varav || 62,6 miljarder euro · Pensionsutgifter och Europaskolor || 12,1 miljarder euro · Institutionernas administrativa utgifter || 50,4 miljarder euro [1] KOM
(2010) 600 slutlig – antogs av kommissionen den 26 oktober 2010. [2] KOM
(2009)82 slutlig och rådets slutsatser av den 30 november 2009 om en
gemenskapsram för förebyggande av katastrofer i EU och rådets slutsatser från
den 14 november 2008 om en europeisk utbildning för katastrofhantering. [3] KOM(2011)
112: Färdplan för ett
konkurrenskraftigt utsläppssnålt samhälle 2050, 8 mars 2011. [4] På
grundval av konsekvensbedömningen i färdplanen för 2050. [5] På
grundval av erfarenheterna från NER 300-programmet som förväntas tillföra cirka
10 miljarder euro (varav 4–5 miljarder euro i form av intäkter från
utauktioneringen av utsläppsrätter) för perioden 2011–2015 till stöd för
avskiljning och lagring av koldioxid samt demonstrationsprojekt avseende
förnybar energi. [6] KOM(2010)
614. [7] KOM (2010) 642. [8] Eurostats
arbetslöshetsrapport av den 10 maj 2011 och Eurostats uppgifter angående Europe
2020-indikatorerna, 20 maj 2011. [9] Strukturfondernas
gemensamma strategiska ram ska innefatta Europeiska socialfonden, Europeiska
regionala utvecklingsfonden, Sammanhållningsfonden, Europeiska jordbruksfonden
för landsbygdsutveckling samt Europeiska havs- och fiskerifonden. [10] Erfarenheterna
hittills tyder på att återintegreringen ligger på cirka 40 % efter 12
månader och ytterligare positiva verkningar kan observeras på längre sikt. [11] I enlighet
med budgetförordningen kräver dessa åtgärder inte någon särskild grundläggande
rättakt för sitt genomförande. Anslagen till dem beslutas årligen av
budgetmyndigheten. [12] Se separat
informationsblad om klimatpolitiken för de föreslagna inslagen i delprogrammet
för klimatåtgärder. [13] Miljöhandlingsplaner
är lika med planer eller program för genomförandet av en specifik miljöpolitik
i enlighet med kraven i EU:s miljödirektiv (t.ex. en prioriterad åtgärdsram
enligt habitatdirektivet, förvaltningsplaner för avrinningsdistrikt enligt
vattenramdirektivet, avfallsminimeringsplaner enligt avfallsramdirektivet, luftreningsplaner
för att uppnå luftkvalitetskraven i CAFE-lagstiftningen osv.) eller som
utvecklas av myndigheterna i linje med EU:s rekommendationer (t.ex. hållbara
stadsplaner, planer för integrerad förvaltning av kustområden osv.). [14] KOM(2011)
244. [15] Ryssland
kommer fortsatt att få stöd för gränsöverskridande och regionalt samarbete inom
ramen för det europeiska grannskapsinstrumentet. [16] En
minskning med 20 % av utsläppen av växthusgaser, en 20-procentig andel
förnybar energi i EU:s slutliga energiförbrukning samt en 20-procentig ökning
av energieffektiviteten fram till 2020. [17] För
transportprojekt kommer medfinansieringssatserna att variera mellan
transporttyper beroende på tillgången av projektfinansiering. Högre
medfinansieringssatser kommer att användas för gränsöverskridande projekt. I
konvergensregionerna kommer medfinansieringssatserna att grundas på de
medfinansieringssatser för investeringar som tillämpats enligt de nya
förordningarna för sammanhållnings- och strukturfonderna. [18] På
grundval av erfarenheter av den ekonomiska återhämtningsplanen för Europa
behövs uppskattningsvis medfinansiering på upp till 30 % för att få det
slutliga investeringsbeslutet och sätta igång vanskliga gränsöverskridande
projekt. Ett projekt som inte är kommersiellt bärkraftigt men som syftar till
att öka försörjningstryggheten eller bryta isoleringen för vissa medlemsstater
skulle den erforderliga nivån för medfinansiering till och med kunna vara högre
(upp till 80 %). Förord Europeiska
unionen arbetar dagligen för att bidra till att förverkliga det som våra 500
miljoner invånare längtar och strävar efter. Jag tror att det kan vara en kraft
för förnyelse av en social marknadsekonomi med hög konkurrenskraft, i Europa och
globalt. För att kunna göra detta behöver vi en budget som är innovativ. En
budget som är utformad med hänsyn till globaliseringens nya realiteter. En
budget som svarar mot dagens utmaningar och skapar möjligheter för morgondagen.
Detta är en
innovativ budget. Jag uppmanar er att blicka bortom de traditionella rubrikerna
och fokusera på hur vi genom hela budgeten kommer att förverkliga de mål för
Europa 2020-strategin som vi har utarbetat tillsammans. Det är därför vi bryter
med den kultur där vissa myndigheter tror sig ha rätt att använda medel enligt
eget gottfinnande. Varje begäran måste numera ha en tydlig koppling till de mål
och prioriteringar som vi kommit enats om tillsammans. På så sätt kan varje
investerad euro användas för flera olika ändamål. En euro kan stärka
sammanhållningen, främja energieffektiviteten och kampen mot klimatförändringen
och samtidigt främja sociala syften, öka sysselsättningen och minska
fattigdomen. Den kan ha en betydande hävstångseffekt på många områden. Över hela Europa
väljer regeringar, företag och familjer noga hur de använder sina pengar. Det
är tid att noggrant tänka igenom var man kan skära ned och var man ska
investera för framtiden. Vi måste vara återhållsamma, men samtidigt behövs
också investeringar för tillväxten i Europa. Europeiska
unionen måste rätta mun efter matsäcken samtidigt som man investerar i
framtiden. Vi har en relativt liten budget på bara ca 1 % av Europas samlade
förmögenhet (mätt i BNI), dvs. en femtiondedel av medlemsstaternas budgetar.
Men vi förväntas åstadkomma mycket med den budgeten och måste därför utnyttja
den fulla potentialen i varenda euro. I dag gör vi
dessa val för perioden 2014–2020. Den EU-budget vi
lägger fram kommer inte att kosta skattebetalarna mer än tidigare. Men den
kommer att ge mer i utbyte. Vi moderniserar EU-budgeten för att göra
besparingar på vissa områden så att vi kan satsa mer på de prioriterade områden
som verkligen har betydelse. Vi lägger fram en allvarligt syftande budget på
områden där Europas insatser kan göra en verklig skillnad. Det är en budget som
bygger på en europeisk logik som fokuserar på var vi kan utnyttja
samverkanseffekter genom att använda pengar gemensamt och som finansierar
åtgärder som skulle bli dyrare att finansiera separat på nationell nivå. Den nya budgeten
kommer att vara enklare, öppnare och mer rättvis. Vi föreslår en budget som kan
skaffa fram privat finansiering. Och vi föreslår att sättet att finansiera
budgeten ändras, genom att nya intäktsflöden skapas för att delvis ersätta de
BNP-baserade bidragen från medlemsstaterna. Vi tror att detta kommer att
erbjuda familjer och regeringar bättre villkor. Det kommer att vara en verkligt
europeisk budget. En budget för integration. En budget där man undviker dubbla
utgifter och som ger ett mervärde genom de synergier som uppstår då vi på
EU-nivå kan besluta om åtgärder som inte kan genomföras utan detta europeiska
perspektiv. En stor del av
budgeten kommer att vara inriktad på att få människor i arbete och ekonomin att
växa, och den är kopplad till Europa 2020-strategin för smart och hållbar
tillväxt för alla. Till exempel en facilitet för sammanlänkning av Europa ska
finansiera de länkar som saknas på energi-, transport- och IT-området, och
därmed stärka den inre marknadens integritet, förbinda öst med väst och norr
med söder och skapa verklig territoriell sammanhållning till nytta för alla.
Budgeten kommer att investera i europeisk intelligens genom att öka anslagen
för utbildning, yrkesutbildning, forskning och innovation. Dessa områden är avgörande
för Europas globala konkurrenskraft: de behövs för att vi ska kunna skapa
morgondagens arbetstillfällen och idéer. I en värld där vi konkurrerar med
andra block är det Europas bästa chans att slå samman de resurser som står till
vårt förfogande, så att vi kan åstadkomma en konkurrensutsatt social
marknadsekonomi som uppfyller målen för Europa 2020-strategin. Då våra
ekonomier nu är mer beroende av varandra än någonsin tidigare har vi alla en
roll att spela när det gäller att stärka den ekonomiska återhämtningen i våra
respektive medlemsstater. I linje med detta
bekräftar den andel av budgeten som anslagits för jordbruk att det är fråga om
ett verkligt gemensamt europeiskt politikområde av strategisk betydelse, där
mer än 70 % av finansieringen inte längre är nationell och där
EU-finansieringen blir billigare än om de 27 medlemsstaterna skulle bedriva sin
egen nationella jordbrukspolitik. Den gemensamma jordbrukspolitiken kommer att
moderniseras för att tillhandahålla säkra och nyttiga livsmedel, skydda miljön
och bättre gynna småbrukarna. Detta visar att varje investerad euro kan och
måste tjäna många syften. Världen krymper.
Skiftande allianser och framväxande nya stormakter innebär att Europa måste
göra mer för att få sin röst hörd. Vi vill investera för att hjälpa EU att
engagera sig i världen. Vi vill ägna mer resurser åt vårt grannskap, och för
att vi ska kunna uppfylla vårt åtagande att hjälpa de fattigaste i världen.
Även om tiderna är svåra för oss här och nu, har de det ännu värre hela tiden. Solidaritetstemat
genomsyrar hela förslaget - solidaritet med de fattigaste medlemsstaterna och
regionerna, solidaritet när det gäller att tillsammans ta itu med
migrationsproblemen, solidaritet i fråga om energitrygghet och solidaritet med
människor i tredjeländer. Den allmänna
uppfattningen att största delen av EU:s utgifter går till tjänstemän och
byggnader är felaktig. Den sektorn utgör faktiskt bara 6 % av budgeten. Men jag
anser att EU-institutionerna även bör visa solidaritet med EU-medborgarna, i en
tid då det ställs stränga krav på sparåtgärder och maximal effektivitet på alla
nivåer. Därför kommer de administrativa utgifterna inte att öka och därför ska
antalet EU-anställda minska med 5 % under de närmaste sju åren. Jag är övertygad
om att vi lägger fram ambitiösa men ansvarsfulla förslag. Vi skär ned på vissa
områden och satsar mer på de prioriterade områdena. Vi har motstått frestelsen
att göra små ändringar som skulle leda till samma slags budget som tidigare.
Allra främst är målet att ge EU-medborgarna valuta för pengarna. Europaparlamentet,
medlemsstaterna och kommissionen måste nu sätta sig kring förhandlingsbordet
och omvandla förslagen till ett avtal. Jag väntar mig många svåra diskussioner
under de närmaste månaderna, men om alla parter skrider till verket i en sann
europeisk anda tror jag att vi kan enas om en vittsyftande och nyskapande
budget som verkligen kan påverka människors liv. José Manuel Durão Barroso Europeiska kommissionens ordförande
1.
Bakgrund
Kommissionen har i sitt arbete med att
utarbeta Europeiska unionens framtida budget stått inför utmaningen att i det
rådande klimatet av nationell åtstramning och budgetkonsolidering finansiera
ett växande antal politikområden där åtgärderna blir mest effektiva på EU-nivå.
Den föreslår därför en budget med en kraftfull alleuropeisk logik, som kan
driva på tillväxtstrategin Europa 2020. Förslaget innehåller nya idéer om hur
medlen ska spenderas och om hur EU-budgeten ska finansieras i framtiden, på ett
sätt som potentiellt minskar den direkta inverkan på medlemsstaternas budgetar
och omvandlar EU-budgeten till en verklig europeisk budget. I kölvattnet av den ekonomiska och finansiella
krisen har Europeiska unionen vidtagit omfattande åtgärder för att förbättra
samordningen av den ekonomiska styrningen i syfte att understödja
återhämtningen. Europaparlamentet och medlemsstaterna har erkänt fördelarna med
att hantera det inbördes beroendet inom EU genom den strukturerade metod som
fastläggs i den europeiska planeringsterminen för ekonomisk samordning. Nästa
budgetram har utformats för att stödja denna process. Den anlägger ett
långsiktigt perspektiv på Europas ekonomi som går utöver de nuvarande
budgetproblemen i vissa medlemsstater. EU:s budget är inte en budget för
”Bryssel” – det är en budget för EU-medborgarna. Den är liten och
investeras i medlemsstaterna för att gynna Europeiska unionen och dess
medborgare. Den hjälper EU att genomföra sin tillväxtstrategi, eftersom den har
en stark katalytisk effekt, särskilt om den utnyttjas för att uppnå målen i
Europa 2020-strategin. Huvudtemat för dessa förslag är smart och
hållbar tillväxt för alla. Kommissionen föreslår att öka beloppen till
forskning och innovation, utbildning och utveckling av små och medelstora
företag. Den förslår att man ytterligare frigör den inre marknadens potential
genom att ge den den infrastruktur som den behöver för att fungera i det
tjugoförsta århundradet. Den föreslår att den gemensamma jordbrukspolitiken ska
göras mer resurseffektiv, så att den inte bara tillhandahåller högkvalitativa
livsmedel utan också hjälper oss att klara förvaltningen av vår miljö och till
kampen mot klimatförändringen. Förslaget genomsyras också av tanken på
solidaritet – solidaritet med de fattigaste medlemsstaterna och regionerna
genom att större delen av utgifterna för sammanhållning inriktas på deras
behov, solidaritet genom att tillsammans ta itu med migrationens utmaningar och
hantera katastrofer, solidaritet i form av energitrygghet och solidaritet med
människor i tredjeländer som behöver vårt stöd för sina omedelbara humanitära
behov och sin långsiktiga utveckling. Kommissionen delar Europaparlamentets[1]
farhågor om att ”det sätt som systemet med egna medel har utvecklats på […]
innebär att en oproportionellt hög tonvikt läggs vid nettobalansen mellan
medlemsstaterna och sålunda strider mot principen om solidaritet inom EU,
försvagar det gemensamma europeiska intresset och till stor del förbiser det
europeiska mervärdet”. Genom dessa förslag försöker kommissionen föra in EU:s
finanser på ett nytt spår – man börjar röra sig bort från en budget dominerad
av bidrag grundade på bruttonationalinkomst och ger istället EU-budgeten en
andel faktiska ”egna medel”, mer i linje med fördragsbestämmelserna som slår
fast att budgeten ska finansieras helt av egna medel. I sitt arbete med detta förslag till ny budgetram har
kommissionen undersökt effekten av nuvarande finansieringsinstrument och
program, genomfört breda samråd med berörda parter[2] och analyserat alternativa utformningar av
instrument och program för nästa budgetram[3].
2.
Den föreslagna fleråriga budgetramen
Vid sitt beslut om vilket totalbelopp som den
ska föreslå för nästa budgetram har kommissionen tagit hänsyn till
Europaparlamentets åsikt att ”en frysning av nästa fleråriga budgetram på 2013
års nivå … inte är ett genomförbart alternativ… [och att]… åtminstone fem
procents ökning av resurserna är nödvändiga för nästa fleråriga budgetram”[4]. Kommissionen har också beaktat Europeiska
rådets slutsatser[5] om
att det är av stor vikt att ”den kommande fleråriga budgetramen återspeglar
medlemsstaternas strävan efter konsolidering i avsikt att få underskottet och
skulden att utvecklas i en mer hållbar riktning. [Det är nödvändigt att] se
till att utgifter på europeisk nivå på lämpligt sätt bidrar till detta arbete,
samtidigt som de olika institutionernas roll och behovet av att uppnå Europas
mål respekteras”. Kommissionen är
övertygad om mervärdet av en finansiering på EU-nivå. Utgifterna inom den
nuvarande budgetramen motsvarar bara 1 % av EU:s BNI och är små i förhållande
till de alleuropeiska behov som regelbundet konstateras av Europaparlamentet
och rådet. Kommissionen föreslår en budgetram med 1,05 % av BNI i åtaganden
vilket motsvarar 1 % i betalningar från EU:s budget. Ytterligare 0,02 % i
möjliga utgifter utanför budgetramen och 0,04 % i utgifter utanför budgeten
leder till ett totalbelopp på 1,11 % av BNI: detta inbegriper finansiella
belopp som bokförs för insatser vid kriser och nödsituationer (som inte kan
förutses, såsom humanitära insatser) och utgifter som omfattas av särskilda
bidrag från medlemsstaterna (t.ex. EUF vars fördelningsnyckel skiljer sig från
den som finns i EU:s budget). Genom att föreslå denna budgetram, har
kommissionen försökt hitta rätt balans mellan ambition och realism, med tanke
på den tidsperiod under vilken budgeten förhandlas. I enlighet med
etablerad praxis för den fleråriga budgetramen lägger kommissionen fram sitt
förslag uttryckt i framtida ekonomiska åtaganden. Det innehåller också närmare
uppgifter om den förväntade betalningstakten i syfte att öka förutsebarheten,
vilket är särskilt viktigt i en tid av budgetkonsolidering, vilket kräver en
strikt kontroll över betalningsnivåerna vid nästa periods början. Kommissionen har beslutat att föreslå följande
budgetram för perioden 2014–2020: ·
3.
Finansieringen av EU:s budget
Behovet av modernisering av budgetramen gäller
inte bara utgiftsprioriteringarna och deras utformning, utan också
finansieringen av EU:s budget, som ifrågasatts allt mer på senare år. I
fördraget om Europeiska unionens funktionssätt upprepas den ursprungliga
föresatsen att EU ska finansieras helt av egna medel. Verkligheten är dock att
mer än 85 % av EU:s finansiering idag baseras på statistiska aggregat som
härleds från bruttonationalinkomsten (BNI) och mervärdesskatten. De ses allmänt
som nationella bidrag som medlemsstaterna vill minimera. Detta har lett till
att nettobidragsgivarna fått inställningen att de vill ”ha sina pengar
tillbaka”, vilket har förvanskat logiken bakom EU-budgeten, och till att unionens
övergripande solidaritetsprincip har ifrågasatts. Det har också lett till en
alltför stor inriktning på nettobetalningar och nettobalanser och har gjort att
EU:s budget inte fullt ut kan spela sin roll och tillföra ett mervärde till EU
som helhet. Det är dags att åter anpassa EU:s finansiering
till principerna om autonomi, insyn och rättvisa, och att utrusta EU så att de
överenskomna politiska målen kan uppnås. Syftet med förslaget om nya egna medel
är inte att öka den totala EU-budgeten, utan att avlägsna sig från attityden om
att vilja ”ha sina pengar tillbaka” och öka insynen i systemet. Det handlar
inte om att ge EU budgetmässig autonomi, utan snarare om att återgå till
finansieringsmekanismer som ligger närmare fördragens ursprungliga avsikt. Kommissionens
förslag skulle således leda till en minskning av de direkta bidragen från
medlemsstaternas budgetar. I översynen av budgeten[6] upprättade kommissionen en icke uttömmande
förteckning över möjliga finansieringskällor som gradvis skulle kunna ersätta
de nationella bidragen och minska belastningen på de nationella budgetarna. Den
angav också en rad kriterier som den kommer att använda i sina överväganden.
Kommissionen har genomfört en omfattande analys av alternativen[7] och har beslutat att föreslå ett system med
egna medel baserat på en skatt på finansiella transaktioner och ett nytt
momsbaserat medel. Dessa nya egna medel skulle delvis finansiera EU:s budget
och skulle kunna ersätta de befintliga komplicerade momsbaserade egna medlen,
som enligt kommissionens förslag ska avskaffas, samt minska de BNI-baserade
medlen. Närmare uppgifter om kommissionens förslag till rådets beslut om nya
egna medel ges i den medföljande lagtexten[8].
I detta sammanhang stöder kommissionen Europaparlamentets uppmaning till en
interparlamentarisk konferens med nationella parlament för att diskutera
frågan. Av ovan angivna skäl föreslår kommissionen också en viktig förenkling
av problemet med rabatter och justeringar. Försök att minska skillnaderna
mellan medlemsstaternas inbetalningar till EU:s budget och mellan intäkterna
från olika EU-utgiftsområden leder till snedvridningar i budgeten och minskar
dess kapacitet att tillföra ett mervärde. Det är därför som kommissionen, i
linje med slutsatserna från Europeiska rådets möte i Fontainebleu 1984,
föreslår att begränsa bidragen från de medlemsstater som annars skulle drabbas
av en budgetbörda som är alltför stor i förhållande till deras relativa
välstånd.
4.
Grundläggande principer för EU:s budget
EU:s budget skiljer sig från medlemsstaternas
budgetar. EU tillhandahåller ingen direkt finansiering av sjuk- och hälsovård
eller utbildning. EU-budgeten finansierar inte heller polisen eller försvaret
på det sätt som de nationella budgetarna gör. EU:s budget har en alleuropeisk,
och inte en nationell, logik. Dess relativa litenhet gör att den kan inriktas
på de områden där den tillför ett stort mervärde[9].
Syftet med EU:s budget är inte att finansiera åtgärder som medlemsstaterna kan
finansiera själva. Den finns eftersom det finns verksamhet som måste
finansieras för att EU ska kunna fungera eller eftersom verksamheten kan
utföras billigare och effektivare genom gemensam finansiering från EU-budgeten.
EU:s budget har följande syften: (a)
Att finansiera gemensam politik som medlemsstaterna
har enats om bör hanteras på EU-nivå (t.ex. den gemensamma jordbrukspolitiken).
(b)
Att visa solidaritet mellan alla medlemsstater och
regioner, att stödja utvecklingen av de svagaste regionerna, vilket också
innebär att EU kan fungera som ett gemensamt ekonomiskt område (t.ex. genom
sammanhållningspolitik). (c)
Att finansiera åtgärder för att slutföra den inre
marknaden som inte ens de rikaste medlemsstaterna kan finansiera själva. EU:s
budget möjliggör ett alleuropeiskt perspektiv snarare än ett rent nationellt
perspektiv (t.ex. genom att finansiera alleuropeiska investeringar i
infrastruktur). Den bidrar också till att man undviker dyrbar överlappning
mellan olika nationella ordningar som delvis strävar efter samma mål. (d)
Att trygga synergier och stordriftsfördelar genom att
underlätta samarbetet och bidra till gemensamma lösningar som medlemsstaterna
inte kan tillhandahålla själva (t.ex. strävan efter världsledande forskning och
innovation, samarbetet om inrikes frågor, migration och rättsliga frågor). (e)
Att ta itu med befintliga och framväxande
utmaningar som kräver en gemensam, alleuropeisk hållning (t.ex. på områden som
miljö, klimatförändringar, humanitärt bistånd, demografiska förändringar och
kultur). Mot denna bakgrund har kommissionen, i
utarbetandet av nästa budgetram, tillämpat följande principer som den
skisserade i 2010 års budgetöversyn: ·
Ett fokus på resultat i fråga om viktiga politiska
prioriteringar. ·
Fokus på mervärde på EU-nivå. ·
Fokus på effekter och resultat. ·
Ömsesidiga fördelar i hela Europeiska unionen. EU:s budget är ett uttryck för ”politik i
siffror”. Således måste finansieringen gå hand i hand med det befintliga
regelverket och de politiska prioriteringarna på de relevanta områdena.
Finansieringen måste ge de förväntade resultaten – de offentliga myndigheterna
har inte någon automatisk rätt att få medel som de sedan kan spendera som de
vill. De mottar istället EU-finansiering för att de ska kunna nå gemensamt
uppställda EU-mål. De program och de instrument som ingår i detta förslag till
budgetram har därför omformats för att se till att deras resultat och effekter
driver på EU:s viktigaste politiska prioriteringar. Nästa uppsättning
finansiella program och instrument kommer framför allt att kännetecknas av en
inriktning på resultat, ökad användning av villkorlighet och en förenkling av
genomförandet. ·
Resultaten kommer att
ha ett tydligt samband med genomförandet av Europa 2020-strategin och
uppnåendet av målen i denna. Detta innebär att programmen inriktas på ett
begränsat antal viktiga prioriteringar och åtgärder som leder till att en
kritisk massa uppnås. Splittring och okoordinerade åtgärder måste undvikas. När
så är möjligt kommer befintliga program att slås samman (t.ex. när det gäller
inrikes frågor, utbildning och kultur) eller omformas (t.ex. forskning och
sammanhållning) för att säkerställa en integrerad programplanering och
enhetliga mekanismer för genomförande, rapportering och kontroll. ·
Förenkling: De
nuvarande finansieringsreglerna har utvecklats inte bara på grund av behovet av
ansvarsskyldighet när det gäller hur offentliga medel används, utan också för
att ta hänsyn till tidigare problem. Resultatet är en mångfald och en
komplexitet som är svår att genomföra och kontrollera. Denna
komplexitet medför en tung
administrativ börda för mottagarna och för kommissionen och medlemsstaterna, vilket kan få den oönskade
effekten att minska viljan att delta
och även försena genomförandet. Arbete pågår för att
förenkla både de allmänna
bestämmelserna (budgetförordningen) och de sektorspecifika reglerna. ·
Villkorlighet: För att sätta fokus på resultaten snarare än på utgångspunkterna, kommer villkorlighet
att införas i program och instrument.
Detta är särskilt relevant för de stora utgiftsområdena sammanhållningspolitik
och jordbruk, där medlemsstaterna och mottagarna kommer att behöva visa att de
mottagna medlen används för att EU:s politiska prioriteringar ska uppnås på ett
bättre sätt. Mer allmänt kommer kommissionen att trygga samstämmigheten mellan
EU:s övergripande ekonomiska politik och EU:s budget, särskilt för att undvika
situationer där EU-finansieringens effektivitet undergrävs av osund
makroekonomisk politik. ·
Att mobilisera investeringar: Genom att samarbeta med den privata sektorn om innovativa finansiella
instrument kan man förstärka inverkan av EU:s budget och möjliggöra fler
strategiska investeringar så att EU:s tillväxtpotential ökas. Erfarenheterna av
arbete särskilt med Europeiska investeringsbanksgruppen (EIB-gruppen) samt
nationella och internationella offentliga finansinstitut har varit positiva och
kommer att tas tillvara i nästa budgetram. Genom garantier och
riskdelningsarrangemang kan den finansiella sektorn tillhandahålla mer eget
kapital och låna mer pengar till innovativa företag, eller till
infrastrukturprojekt. På så sätt kan sådana finansiella instrument också bidra
till den övergripande utvecklingen av finansmarknaden efter krisen.
5.
De viktigaste nyheterna
Kommissionens ambition för nästa EU-budget är
att använda pengarna på ett annat sätt, med större tonvikt på resultat och
utförande, och att inrikta sig på att genomföra Europa 2020-dagordningen genom
striktare villkorlighet i sammanhållningspolitiken och genom mer miljöanpassade
direkta betalningar till bönderna. Nästa budget bör moderniseras genom att
medel omfördelas till prioriterade områden såsom alleuropeisk infrastruktur,
forskning och innovation, utbildning och kultur, säkerställande av EU:s yttre
gränser och politiska prioriteringar för yttre förbindelser såsom EU:s
grannskap. Den tar itu med övergripande politiska prioriteringar, såsom
miljöskydd och kampen mot klimatförändringen, som en integrerad del av alla
huvudsakliga instrument och ingripanden. Fullständiga uppgifter om strategin på
varje politikområde ges i det medföljande dokumentet som utgör del II av detta
meddelande. I följande avsnitt anges de huvudsakliga ändringar som kommer att
göras på de viktigaste utgiftsområdena.
5.1.
Horisont 2020: En gemensam strategisk ram för
forskning, innovation och teknisk utveckling
EU står inför en avsevärd innovationsklyfta[10], som man måste ta itu med om EU ska kunna
konkurrera med andra utvecklade ekonomier och tillväxtekonomier. EU som helhet
släpar efter Japan och Förenta staterna i fråga om ett antal nyckelindikatorer,
såsom antalet registrerade patent, antalet exporterade medel- till
högteknologiska produkter och den procentandel av BNP som spenderas på
forskning och utveckling. Forskning och innovation bidrar till att skapa
arbetstillfällen, välstånd och livskvalitet. Även om EU är ledande på många
teknikområden, står vi inför allt större utmaningar från både traditionella
konkurrenter och tillväxtekonomier. Forskningsinsatser sammanförs i gemensamma
program och kan således ge resultat som enskilda medlemsländer inte själva kan
åstadkomma. Utmaningen är att främja ökade investeringar i
forskning och utveckling i hela EU, så att man når det överordnade målet i
Europa 2020-strategin om att investera 3 % av BNP. EU måste också förbättra
sina resultat när det gäller att omvandla vetenskapliga rön till patenterade
processer och produkter för användning inte bara i högteknologiska branscher
utan, kanske ännu viktigare, också i traditionella sektorer. Detta kräver
insatser från de offentliga myndigheterna, den privata sektorn och
forskarsamfundet. Genom bildandet av Europeiska forskningsrådet inledde
kommissionen en omfattande översyn av EU:s strukturer för
forskningsförvaltning, vilken nu ger positiva resultat. Kommissionen föreslår
att man ska gå längre och omorganisera EU:s nuvarande finansieringsinstrument
för forskning och innovation (i synnerhet ramprogrammet för forskning och
programmet för konkurrenskraft och innovation) för att stärka banden med
fastställda politiska målsättningar och förenkla förfarandena för
genomförandet. Detta kommer också att minska den administrativa bördan på mottagarna. Kommissionen föreslår att den framtida
finansieringen av forskning och innovation ska grundas på följande tre
huvudområden med fast grund i Europa 2020-strategin: ·
Spetskompetens i den vetenskapliga basen. ·
Att lösa samhällsproblem. ·
Att skapa industriellt ledarskap och öka
konkurrenskraften. En gemensam strategisk ram (som kommer att
kallas Horisont 2020) ska eliminera fragmenteringen och öka samstämmigheten,
även med de nationella forskningsprogrammen. Den kommer att kopplas nära till
centrala sektorspolitiska prioriteringar, t.ex. hälsa, livsmedelssäkerhet och
bioekonomi, energi och klimatförändringar. Europeiska institutet för innovation
och teknik kommer att vara en del av Horisont 2020-programmet och kommer att
spela en viktig roll när det gäller att sammanföra de tre sidorna av
kunskapstriangeln – utbildning, innovation och forskning – genom sina kunskaps-
och innovationsgemenskaper. Ett inslag i det nya synsättet på
forskningsfinansiering kommer att vara en ökad användning av innovativa finansiella
instrument, efter det framgångsrika exemplet med finansieringsinstrumentet för
riskdelning. Kommissionen föreslår att 80 miljarder euro anslås till det gemensamma strategiska ramverket för finansiering av forskning och innovation för perioden 2014–2020. Denna finansiering kommer att kompletteras av ett viktigt stöd till forskning och innovation inom strukturfonderna. Exempelvis används under 2007–2013 runt 60 miljarder euro på forskning och innovation i Europas regioner och en liknande nivå kan förväntas i framtiden.
5.2.
Solidaritet och investeringar för hållbar tillväxt
och sysselsättning
Sammanhållningspolitiken är ett viktigt
uttryck för solidaritet med EU:s fattigare och svagare regioner – men den är
mer än så. En av EU:s främsta framgångar har varit dess förmåga att höja
levnadsstandarden för alla sina medborgare. EU gör detta inte bara genom att
hjälpa fattigare medlemsstater och regioner att utvecklas och växa utan också
genom sin roll i integrationen av den inre marknaden vars storlek innebär att
alla delar av EU, rika som fattiga, stora som små, får del av marknader och
stordriftsfördelar. Kommissionens utvärdering av tidigare utgifter har visat på
många exempel på mervärde och tillväxt och investeringar som skapar
arbetstillfällen, vilket inte skulle ha kunnat ske utan stöd från EU:s budget.
Resultaten visar dock också på en viss kringspridning och brist på
prioritering. I en tid när de offentliga medlen är knappa och behovet av
tillväxtökande investeringar är större än någonsin har kommissionen beslutat
att föreslå viktiga förändringar av sammanhållningspolitiken. Sammanhållningspolitiken har också en
nyckelroll för att de övergripande och detaljerade målen i Europa
2020-strategin ska uppnås i hela EU. Kommissionen föreslår ett ökat
fokus på resultat och en effektivisering av sammanhållningsutgifterna genom att
man mer systematiskt knyter sammanhållningspolitiken till målen i Europa
2020-strategin. Dessutom föreslås en ny regionkategori, ”övergångsregioner”,
som ska ersätta det nuvarande systemet med utfasning och infasning. Denna
kategori kommer att omfatta alla regioner med en BNP per capita på mellan
75 % och 90 % av genomsnittet i EU-27. Arbetslöshet och fortsatt utbredd fattigdom
innebär att det krävs åtgärder på EU-nivå och nationell nivå. Unionen står
inför allt större utmaningar i fråga om bristande kompetens,
otillfredsställande resultat i den aktiva arbetsmarknadspolitiken och i
utbildningssystemen, social utslagning av marginaliserade grupper och låg
rörlighet på arbetsmarknaden, och det finns behov av både politiska initiativ
och konkreta stödåtgärder. Många av dessa utmaningar har accentuerats
ytterligare till följd av den finansiella och ekonomiska krisen, den
demografiska utvecklingen och migrationstendenserna samt den snabba tekniska
utvecklingen. Om de inte åtgärdas på ett effektivt sätt innebär de en stor
utmaning i fråga om social sammanhållning och konkurrenskraft. Det är därför
avgörande att tillväxtfrämjande investeringar i infrastruktur, regional
konkurrenskraft och företagsutveckling åtföljs av åtgärder som rör
arbetsmarknadspolitik, allmän och yrkesinriktad utbildning, social delaktighet,
arbetstagares, företags och entreprenörers anpassningsförmåga samt
administrativ kapacitet. Därför har Europeiska socialfonden (ESF) en
nyckelroll och det föreslås att medlemsstaterna åläggs att fastställa det sätt
på vilket olika finansieringsinstrument ska bidra till att de övergripande
målen i Europa 2020-strategin uppnås, bl.a. genom att man fastställer en undre
gräns för den andel av stödet inom strukturfonderna som ska tillfalla ESF för
varje regionkategori (25 % för konvergensregionerna, 40 % för
övergångsregionerna, 52 % för konkurrenskraftregioner, baserat på att
Sammanhållningsfonden fortsatt kommer att utgöra en tredjedel av anslagen för
sammanhållningspolitiken i stödberättigade medlemsstater, om man bortser från
territoriellt samarbete). Tillämpningen av dessa andelar leder till en lägsta
total andel för ESF på 25 % av den budget som anslås till
sammanhållningspolitiken, dvs. 84 miljarder euro. ESF kommer att kompletteras
med ett antal instrument som förvaltas direkt av kommissionen, t.ex. Progress
och Euresnätverket för att främja skapandet av arbetstillfällen. Europeiska fonden för justering för
globaliseringseffekter är en flexibel fond utanför budgeten men inom
budgetramen, som stöder arbetstagare som friställts till följd av förändrade
globala handelsmönster och hjälper dem att hitta ett nytt jobb så snabbt som
möjligt. De belopp som krävs varierar från år till år, vilket är skälet till
att kommissionen föreslår att hålla fonden utanför budgetramen. Fonden kan
också användas för att hjälpa dem i jordbrukssektorn vars utkomstmöjligheter
kan påverkas av globaliseringen. För att effektivisera utnyttjandet av EU:s
medel och i linje med det territoriella tillvägagångssättet i
Lissabonfördraget, föreslår kommissionen att en gemensam strategisk ram ska
fastställas för alla strukturfonder i syfte att omvandla Europa 2020-målen till
investeringsprioriteringar. Syftet med detta är att blåsa liv i
Lissabonfördragets mål om territoriell sammanhållning. Konkret föreslår
kommissionen att ett partnerskapsavtal ska ingås med varje medlemsstat. I
avtalen kommer partnerna på nationell och regional nivå att åta sig att använda
de anslagna medlen för genomförandet av Europa 2020-strategin, en
resultatbaserad ram mot vilken framstegen när det gäller åtaganden kan bedömas.
Det bör därför finnas en stark koppling till
de nationella reformprogrammen och de stabilitets- och konvergensprogram som
utarbetas av medlemsstaterna, samt de landspecifika rekommendationer som
antagits av rådet på grundval av detta. För att garantera att effekten av
sammanhållningsutgifterna inte undergrävs av osund makroekonomisk politik,
kommer villkor knutna till den nya ekonomiska styrningen att komplettera de
sektorsspecifika, på förhand fastställda villkor som anges i varje avtal. Avtalen kommer att innehålla tydliga mål och
indikatorer samt ett begränsat antal villkor (både på förhand fastställda
villkor och villkor som sammanhänger med uppnåendet av resultaten så att dessa
kan övervakas), och innefatta ett åtagande att varje år redovisa framstegen i
de årliga rapporterna om sammanhållningspolitiken. Finansieringen kommer att
inriktas på ett begränsat antal prioriteringar: konkurrenskrafts- och
övergångsregionerna skulle i första rummet rikta hela sitt budgetanslag, med
undantag för ESF, på energieffektivitet, förnybara energikällor samt små och
medelstora företags konkurrenskraft, medan konvergensregioner skulle använda
sina anslag på ett något bredare spektrum av prioriteringar (som, när så krävs,
skulle omfatta institutionell kapacitetsuppbyggnad). I syfte att
förbättra resultaten kommer nya bestämmelser om villkorlighet att införas för
att se till att EU-finansieringen inriktas på resultat och skapar starka
incitament för medlemsstaterna att uppnå de övergripande och detaljerade målen
i Europa 2020-strategin via sammanhållningspolitiken. Villkorligheten kommer ta
sig uttryck i både på förhand fastställda villkor, som måste ha lagts fast
innan medel kan utbetalas, och ”efterhandsvillkor”, som innebär att ytterligare
medel kan frigöras beroende på vilka resultat som uppnås. Om framsteg inte sker
när det gäller att uppfylla dessa villkor kommer medlen att tillfälligt eller
definitivt dras in. Villkoren kommer
att grunda sig på resultat och incitament att genomföra de reformer som krävs
för att garantera en effektiv användning av de finansiella medlen. För att öka
inriktningen på resultat och uppnåendet av Europa 2020-målen kommer 5 % av
sammanhållningsbudgeten att sättas av och under en halvstidsöversyn anslås till
de medlemsstater och regioner som har uppfyllt milstolparna i sina program i
fråga om uppnåendet av de av programmens målsättningar som sammanhänger med de
övergripande och detaljerade målen i Europa 2020-strategin. Milstolparna kommer
att definieras i enlighet med sammanhållningspolitikens regelverk. Erfarenheterna av den nuvarande budgetramen
visar att många medlemsstater har svårigheter att utnyttja stora volymer av EU-medel
under en begränsad tidsperiod. Förseningar i samband med utarbetandet av
projekt, åtaganden och utgifter har lett till en betydande eftersläpning av
oanvända anslag i slutet av den nuvarande finansieringsperioden. Dessutom har
den finanspolitiska situationen i vissa medlemsstater gjort det svårare att
frigöra medel för nationell medfinansiering. Kommissionen föreslår följande
åtgärder för ett bättre utnyttjande av medlen: ·
Att begränsa anslagen till sammanhållningspolitiken
till 2,5 % av BNI. ·
Att tillåta en tillfällig ökning av
medfinansieringssatsen på 5–10 procentenheter när en medlemsstat mottar
finansiellt bistånd i enlighet med artikel 136 eller 143 i EUF-fördraget, och
därigenom minska den insats som krävs av de nationella budgetarna i en tid av
budgetkonsolidering, samtidigt som den totala nivån på EU-finansieringen
bibehålls. ·
Att införa vissa villkor i partnerskapsavtalen
rörande förbättring av den administrativa kapaciteten. För nästa
fleråriga budgetram föreslår kommissionen att den största andelen av
sammanhållningsmedlen inriktas på de fattigaste regionerna och medlemsstaterna.
Den föreslår också att de regioner som inte längre kommer att ha ställning som
”konvergensregioner” ska bistås genom att man begränsar den nedsättning av
stödnivån som skulle följa av en omedelbar övergång till en ställning som
”konkurrenskraftsregion”. Kommissionen föreslår därför att de bör få behålla
två tredjedelar av sina tidigare anslag inom nästa budgetram. Dessa regioner,
tillsammans med andra regioner med liknande BNP-nivåer (mellan 75 och 90 % av
BNP-genomsnittet i EU) skulle utgöra en ny kategori av ”övergångsregioner”. Kommissionen föreslår att 376 miljarder euro anslås för utgifter inom ramen för sammanhållningspolitikens instrument för perioden 2014–2020. Detta belopp omfattar följande: · 162,6 miljarder euro för konvergensregioner. · 38,9 miljarder euro för övergångsregioner. · 53,1 miljarder euro för konkurrenskraftsregioner. · 11,7 miljarder euro för territoriellt samarbete. · 68,7 miljarder euro för Sammanhållningsfonden. 40 miljarder euro för fonden för ett sammankopplat Europa (se punkt 5.3 nedan) Europeiska socialfonden (på grundval av formeln 25/40/52 per regionkategori) kommer att tilldelas minst 25 % av anslaget för sammanhållningspolitiken, utan hänsyn till fonden för ett sammankopplat Europa, dvs. 84 miljarder euro. Utanför budgetramen: · 3 miljarder euro för Europeiska fonden för justering för globaliseringseffekter. · 7 miljarder euro för Europeiska solidaritetsfonden.
5.3.
Ett sammankopplat Europa
En fullt fungerande inre marknad är beroende
av en modern, högpresterande infrastruktur som förbinder Europa framför allt på
områdena transport, energi och informations- och kommunikationsteknik (IKT). Uppskattningsvis 200 miljarder euro behövs för
att slutföra de transeuropeiska energinäten, 540 miljarder euro för
investeringar i det transeuropeiska transportnätet och över 250 miljarder euro
för investeringar i IKT under perioden 2014–2020. Samtidigt som marknaden kan
och bör tillhandahålla merparten av de nödvändiga investeringarna, finns ett
behov av att hantera marknadsmisslyckanden – att fylla kvardröjande luckor,
undanröja flaskhalsar och garantera tillfredsställande gränsöverskridande
förbindelser. Erfarenheterna visar dock att de nationella budgetarna aldrig kommer
att ge tillräckligt hög prioritet åt gränsöverskridande investeringar som
omfattar flera länder och som behövs för att utrusta den inre marknaden med
nödvändig infrastruktur. Det är ytterligare ett exempel på det mervärde som
EU:s budget tillför. Den kan trygga finansieringen av de alleuropeiska projekt
som knyter samman centrum och periferi till förmån för alla. Kommissionen har därför beslutat att föreslå
att en fond för ett sammankopplat Europa inrättas för att påskynda den
infrastrukturutveckling som EU behöver. Dessa tillväxtfrämjande förbindelser
kommer att ge bättre tillgång till den inre marknaden och häva isoleringen av
vissa ekonomiska ”öar”. Exempelvis är de delar av EU som ännu inte är kopplade
till de viktigaste el- och gasnäten beroende av investeringar som görs i andra
medlemsstater för sin energiförsörjning. Fonden för ett sammankopplat Europa
kommer också att ge ett viktigt bidrag till en tryggad energiförsörjning, genom
att säkerställa alleuropeisk tillgång till olika källor och leverantörer inom
och utanför unionen. Det kommer också att bidra till genomförandet av det nya
begreppet territoriell sammanhållning som infördes genom Lissabonfördraget.
Europaomfattande tillgång till höghastighetsnät för IKT och alleuropeiska
IKT-tjänster kommer också att leda till att man får bukt med splittringen av
den inre marknaden och underlätta för små och medelstora företag att söka efter
tillväxtmöjligheter utanför hemmamarknaden. Fonden för ett sammankopplat Europa kommer att
finansiera på förhand fastställd och prioriterad transport-, energi- och
IKT-infrastruktur i EU:s intresse, och både fysisk och informationsteknisk
infrastruktur, i överensstämmelse med kriterierna för hållbar utveckling. En
preliminär förteckning över den föreslagna infrastrukturen (felande länkar)
bifogas detta förslag. Fonden för ett sammankopplat Europa kommer att
förvaltas centralt och finansieras genom en särskild budget och genom belopp
som öronmärkts för transporter i Sammanhållningsfonden. Nivåerna på
medfinansieringen från EU:s budget kommer att vara högre för investeringar i
”konvergensregioner” än för investeringar i ”konkurrenskraftsregioner”. Lokala
och regionala infrastrukturer kommer att vara kopplade till EU:s prioriterade
infrastruktur som sammankopplar alla medborgare i hela EU, och kan
(med)finansieras genom strukturfonderna (Eruf och/eller Sammanhållningsfonden,
beroende på situationen i varje medlemsstat/region). Med tanke på bristen på
infrastruktur i de nya medlemsstaterna har kommissionen beslutat att föreslå
ett relativt oförändrat anslag för Sammanhållningsfonden. Detta kommer att
bidra till att främja transportinvesteringar i stödberättigade regioner och
stödja kontakter mellan dem och resten av EU. Fonden för ett sammankopplat Europa erbjuder
möjligheter för användning av innovativa finansieringsinstrument för att
påskynda och säkra större investeringar än vad som kan uppnås endast genom
offentlig finansiering. Kommissionen kommer att bedriva ett nära samarbete med
EIB och andra offentliga investeringsbanker för att kombinera finansieringen av
dessa projekt. Kommissionen kommer särskilt att främja användningen av
EU-projektobligationer[11]
som ett sätt att påskynda genomförandet av dessa viktiga projekt. Vissa av infrastrukturprojekten i EU:s
intresse måste passera genom grannskaps- och kandidatländer. Kommissionen
kommer att föreslå förenklade metoder för sammankoppling och finansiering av
dem genom det nya instrumentet, i syfte att säkerställa enhetlighet mellan
interna och externa instrument. Detta kräver integrerade regelverk så att
finansieringen av berörda projekt kan tillhandahållas från olika rubriker i
EU:s budget. Kommissionen föreslår att 40 miljarder euro anslås till fonden för ett sammankopplat Europa för perioden 2014–2020, vilket ska kompletteras med ytterligare 10 miljarder euro som öronmärkts för transportinvesteringar i Sammanhållningsfonden. Detta belopp omfattar 9,1 miljarder euro för energisektorn, 31,6 euro miljarder euro för transport (inklusive 10 miljarder euro i Sammanhållningsfonden) och 9,1 miljarder euro för IKT.
5.4.
En resurseffektiv gemensam jordbrukspolitik
Den gemensamma jordbrukspolitiken (GJP) är ett
av EU:s verkligt få gemensamma politikområden. Den syftar till att åstadkomma
en hållbar jordbrukssektor i Europa genom att öka dess konkurrenskraft,
säkerställa en tillfredsställande och trygg livsmedelsförsörjning och bevara
miljön och landsbygden, samtidigt som jordbruksbefolkningen tillförsäkras en
rimlig levnadsstandard. Den ersätter jordbrukspolitiken i de 27 medlemsstaterna
och innebär besparingar för de nationella budgetarna, eftersom direkt stöd till
jordbrukarna tillhandahålls genom EU:s budget utan nationell medfinansiering. De ändringar som föreslås av den gemensamma
jordbrukspolitikens finansiering innebär att den i högre grad blir en del av
Europa 2020-strategin, samtidigt som stabila inkomster för jordbrukare
säkerställs. I framtiden kommer jordbruksbudgeten inte bara att användas för
att öka produktiviteten inom jordbruket, säkerställa en skälig levnadsstandard
för bönderna, stabilisera marknaderna, trygga försörjningen och se till att
varorna når konsumenterna till rimliga priser, utan kommer också att stödja en
hållbar förvaltning av naturresurser och klimatpolitiken, samt främja en
balanserad regional utveckling i hela Europa. De tre delarna av Europa
2020-strategin – smart och hållbar tillväxt för alla – kommer att vävas in i
nästa fas av den gemensamma jordbrukspolitikens utveckling. De ändringar som kommissionen föreslår syftar
till ett rättvisare och mer rättfärdigt stödsystem i hela EU, där jordbruks-
och miljöpolitik knyts samman för en hållbar skötsel av landskapet och där man
säkerställer att jordbruket fortsätter att bidra till en livskraftig
landsbygdsekonomi. Under åren har man i den gemensamma jordbrukspolitiken
infört ett antal skyldigheter och plikter som egentligen hör till andra
politikområden. Kommissionen kommer att ta tillfället i akt i samband med den
nya budgetramen för att åter fokusera den gemensamma jordbrukspolitikens på
dess kärna och på ny verksamhet. Exempelvis har de medel som går till
livsmedelssäkerhet flyttats till rubrik 3 i budgeten och livsmedelsbistånd till
utsatta grupper kommer i framtiden att finansieras genom rubrik 1 när det
passar bättre med Europa 2020-strategins mål att minska fattigdomen.
Kommissionen kommer att föreslå att räckvidden för Europeiska fonden för
justering för globaliseringseffekter ska utvidgas till att omfatta stöd till
jordbrukare vars utkomstmöjligheter kan påverkas av globaliseringen. Den gemensamma jordbrukspolitikens
grundläggande struktur med två pelare kommer att bibehållas. De viktigaste
ändringar som kommissionen föreslår är följande: Miljövänligare direktstöd: För att se till att den gemensamma jordbrukspolitiken bidrar
till uppnåendet av EU:s miljö- och klimatmål kommer 30 % av direktstödet
att ges under förutsättning att det görs en ”miljöanpassning”, vilket går
utöver tvärvillkoren i den nuvarande lagstiftningen. Detta innebär att alla
jordbrukare måste använda metoder som gynnar miljön och som kommer att
fastställas i lagstiftning och kommer att kunna verifieras. En avsevärd
förskjutning av jordbrukssektorn i mer hållbar riktning kommer således att ske,
i och med att jordbrukarna erhåller utbetalningar för att tillhandahålla
kollektiva nyttigheter till övriga medborgare. Konvergens i betalningarna: För att säkerställa en jämnare fördelning av direktstödet, samtidigt
som man beaktar de skillnader som fortfarande finns i lönenivåer och
kostnaderna för insatsvaror, kommer direktstödet per hektar gradvis att anpassas.
Detta kommer att uppnås på följande sätt: Under perioden kommer alla
medlemsstater med direkta utbetalningar som ligger under 90 % av
genomsnittet att minska skillnaden mellan nuvarande nivå och denna nivå med en
tredjedel. Denna konvergens kommer att finansieras proportionellt av
alla medlemsstater som mottar ett direktstöd som ligger över EU-genomsnittet.
Tilldelningen av medel för landsbygdsutveckling kommer likaledes att ses
över på grundval av mer objektiva kriterier och bättre inriktas på målen för
politiken. Detta kommer att garantera en rättvisare behandling av jordbrukare
som bedriver samma verksamhet. För att den gemensamma jordbrukspolitiken
ska kunna hantera de utmaningarna som följer av de ekonomiska, sociala,
miljömässiga och geografiska särdragen för Europas jordbruk under det
tjugoförsta århundradet och effektivt bidra till att Europa 2020-målen uppnås
kommer kommissionen att lägga fram förslag om att tillåta flexibilitet mellan
de två pelarna. En begränsning av de direkta betalningarna genom att begränsa det grundläggande skikt av direkt inkomststöd som
stora jordbruksföretag kan få, samtidigt som man tar hänsyn till
stordriftsfördelarna med större strukturer och den direkta sysselsättning som
dessa strukturer genererar. Kommissionen föreslår att besparingarna
återanvändas i budgetanslagen för landsbygdsutveckling och bevaras i de
nationella anslagen i de medlemsstater där de har sitt ursprung. Kommissionen anser att dessa nya inslag kan
inbegripas i den gemensamma jordbrukspolitikens nuvarande struktur med två
pelare. En bättre inriktning av politiken torde leda till en effektivare
användning av tillgängliga ekonomiska resurser. Den andra pelaren i den
gemensamma jordbrukspolitiken, som omfattar landsbygdsutveckling, kommer att
fortsätta att bidra till nationella och/eller regionala behov och samtidigt
återspegla EU:s prioriteringar, och kommer, liksom övriga strukturfonder, att
omfattas av de resultatbaserade villkorlighetsbestämmelser som bygger på Europa
2020-strategin. Under perioden efter 2013 kommer Europeiska jordbruksfonden för
landsbygdsutveckling (EJFLU) att ingå i den gemensamma strategiska ramen för
samtliga strukturfonder och i de avtal som planeras med alla medlemsstater.
Genom att man betonar den territoriella dimensionen av den socioekonomiska
utvecklingen och kombinerar alla tillgängliga EU-medel i ett enda avtal kommer
den ekonomiska utvecklingen av landsbygdsområden i hela EU att understödjas
bättre i framtiden. Slutligen föreslår kommissionen en
omstrukturering av de marknadsåtgärder som för närvarande omfattas av den
första pelaren i den gemensamma jordbrukspolitiken. Det europeiska jordbruket
står idag inför en rad utmaningar, i synnerhet behovet av att reagera på
oförutsebara omständigheter eller underlätta de anpassningar som krävs enligt
internationella handelsavtal. Av dessa skäl föreslår kommissionen att man
skapar två instrument utanför den fleråriga budgetramen vilka kommer att
omfattas av samma påskyndade förfarande som reserven för katastrofbistånd,
nämligen en nödmekanism för att reagera på krissituationer (t.ex. problem med
livsmedelssäkerheten) och ett nytt tillämpningsområde för Europeiska fonden för
justering för globaliseringseffekter. Kommissionen föreslår att 281,8 miljarder euro anslås för den första pelaren i den gemensamma jordbrukspolitiken och 89,9 miljarder euro för landsbygdsutveckling för perioden 2014–2020. Denna finansiering kommer att kompletteras med ytterligare 15,2 miljarder euro: · 4,5 miljarder euro för forskning och innovation på området säkra livsmedel, bioekonomin och hållbart jordbruk (inom den gemensamma strategiska ramen för forskning och innovation). · 2,2 miljarder euro för livsmedelssäkerhet under rubrik 3. · 2,5 miljarder euro för livsmedelsbistånd till de sämst ställda under rubrik I. · 3,5 miljarder euro i en ny reserv för kriser inom jordbrukssektorn. · Upp till 2,5 miljarder euro i Europeiska globaliseringsfonden.
5.5.
Investeringar i humankapital
Europa 2020-strategins övergripande mål om att
öka antalet personer med högre utbildning och minska antalet ungdomar som
lämnar skolan i förtid kommer inte att uppnås utan större investeringar i
humankapitalet. Det största finansiella bidraget från EU:s budget till
investeringar i människor kommer från Europeiska socialfonden. Utöver dess
verksamhet finns det utrymme för att öka EU:s stöd till alla nivåer av formell
utbildning och lärande (skolor, högre utbildning, yrkesutbildning,
vuxenutbildning) samt till informell och icke-formell utbildning. En av de
största framgångarna för handlingsprogrammet för livslångt lärande, Erasmus
Mundus och Ungdom, är ökningen av gränsöverskridande rörlighet i
utbildningssyfte. För att höja kompetensnivån och för att bidra till att
bekämpa den höga ungdomsarbetslösheten i många medlemsstater kommer de åtgärder
som för närvarande stöds genom programmet Leonardo da Vinci (som hjälper
människor att dra nytta av utbildning i ett annat EU-land t.ex. när det gäller
grundläggande yrkesutbildning samt att utveckla och överföra innovativa
strategier från en medlemsstat till en annan) att främjas inom nästa budgetram.
För närvarande finns det mycket lite finansiellt stöd för dem som vill studera
på magisternivå i en annan medlemsstat. Kommissionen kommer att föreslå att
man, med medverkan av EIB, ska utveckla ett innovativt program för garantier
till magisterstudenter som studerar utomlands. Därför föreslår kommissionen att
man ska förstärka gemenskapens program för allmän och yrkesinriktad utbildning
och öka de medel som anslås för denna verksamhet. EU:s finansiering av verksamhet inom kultur
och medier stöder det gemensamma europeiska kulturarvet och bidrar till att öka
spridningen av europeiskt skapande inom och utanför EU. De nuvarande programmen
spelar en unik roll när det gäller att stimulera gränsöverskridande samarbete, främja
ömsesidigt lärande och göra dessa sektorer mer professionella. Den kulturella
och kreativa sektorns växande ekonomiska roll ligger helt i linje med målen i
Europa 2020-strategin. Den nuvarande strukturen för program och
instrument är dock splittrad. De har kännetecknats av en uppsjö av småskaliga
projekt och några av dem saknar tillräcklig kritisk massa för att kunna ha en
varaktig inverkan. Det finns också en del överlappningar mellan åtgärderna,
vilket har lett till ökade förvaltningskostnader och förvirrat potentiella
sökande. Därför föreslår kommissionen att man ska
rationalisera och förenkla den nuvarande strukturen genom att föreslå ett enda,
integrerat program för utbildning, yrkesutbildning och ungdom. Man kommer att
fokusera på att utveckla människors kompetens och rörlighet. Av samma skäl
kommer också synergieffekter att föras in i de kulturrelaterade programmen. Ansökningsförfarandena samt övervakningen och
utvärderingen av projekten kommer att förenklas, bl.a. genom att projekten
handhas av nationella kontor. Kommissionen föreslår att 15,2 miljarder euro anslås till utbildning och 1,6 miljarder euro till kultur för perioden 2014–2020. Denna finansiering kommer att kompletteras av ett viktigt stöd till forskning och innovation inom ramen för strukturfonderna. Exempelvis användes under 2007–2013 runt 72,5 miljarder euro på allmän och yrkesinriktad utbildning i Europas regioner och en liknande nivå kan förväntas i framtiden.
5.6.
Hantering av migrationsutmaningarna
Inrikes frågor
(säkerhet, migration och förvaltningen av de yttre gränserna) har ökat stadigt
i betydelse under senare år. Detta är också ett av de områden där stora
förändringar har skett till följd av Lissabonfördraget. Deras betydelse
bekräftades genom Stockholmsprogrammet[12]
och dess handlingsplan[13]. Målet att skapa ett område utan inre gränser, där EU-medborgarna och
tredjelandsmedborgare med laglig rätt till inresa och vistelse kan resa in,
röra sig fritt, bo och arbeta tryggt förvissade om att deras rättigheter
respekteras fullt ut och att deras säkerhet är tryggad, är av största vikt.
Samtidigt har allmänhetens oro när det gäller olaglig migration och integration
vuxit. En framåtblickande politik för laglig invandring och integration är
avgörande för att öka EU:s konkurrenskraft och sociala sammanhållning, berika
våra samhällen och skapa möjligheter för alla. Det är även fortsatt en
prioritet att slutföra arbetet med ett säkrare och effektivare gemensamt
europeiskt asylsystem som speglar våra värderingar. Detta är allmänt sett ett
område där det finns ett uppenbart mervärde i att utnyttja EU:s budget. För nästa fleråriga budgetram föreslår
kommissionen att strukturen på utgiftsinstrumenten förenklas genom att antalet
program minskas till två pelare, varvid en migrations- och asylfond och en fond
för inre säkerhet inrättas. Båda fonderna kommer att ha en yttre dimension som
ska säkerställa fortsatt finansiering, som börjar i EU och fortsätter i
tredjeländer, t.ex. vidarebosättning av flyktingar, återtagande och regionala
skyddsprogram. Kommissionen föreslår också en övergång från årlig
programplanering i riktning mot flerårig programplanering, vilket skulle leda
till en minskad arbetsbörda för kommissionen, medlemsstaterna och de slutliga
stödmottagarna. Lissabonfördraget föreskriver EU-samarbete i
kampen mot kriminella nätverk, människohandel och vapen- och narkotikasmuggling
samt i fråga om civilskydd, för att garantera ett bättre skydd för människor
och miljön vid stora naturkatastrofer och katastrofer orsakade av människor.
Ökningen av antalet katastrofer som drabbar de europeiska medborgarna innebär
att det krävs mer systematiska insatser på europeisk nivå. Kommissionen
föreslår därför en ökning av effektiviteten, enhetligheten och synlighet hos
EU:s katastrofinsatser. Kommissionen föreslår att 8,2 miljarder euro anslås för inrikes frågor och 455 miljoner euro för civilskydd och den europeiska insatskapaciteten vid nödsituationer för perioden 2014–2020.
5.7.
EU som global partner
Vad som händer utanför EU:s gränser kan direkt påverka EU-medborgarnas
välstånd och säkerhet, och gör det också. Det ligger därför i EU:s
intresse att aktivt påverka världen omkring oss, även med hjälp av finansiella
instrument. Lissabonfördraget
innebär en nystart för EU:s förbindelser med resten av världen. Inrättandet av
ett ämbete med en hög representant som också är vice ordförande i kommissionen,
med en stark samordnande roll, härrör från önskan att få ett enat och effektivt
samspel med våra internationella partner på grundval av de vägledande
principerna om demokrati, rättsstatsprincipen, mänskliga rättigheter och
grundläggande friheter, mänskliga värdighet, jämlikhet och solidaritet samt
respekt för principerna i Förenta nationernas stadga och internationell rätt.
EU kommer att fortsätta att främja och försvara de mänskliga rättigheterna,
demokratin och rättsstatsprincipen i andra länder. Att försvara dessa
värderingar är en viktig del av EU:s yttre åtgärder. En annan central
prioritering är att iaktta EU:s formella åtagande om att ägna 0,7 % av
bruttonationalprodukten (BNP) åt utvecklingsbistånd genom att bibehålla denna
andel av EU:s budget som en del av den gemensamma ansträngning som EU som
helhet gör fram till 2015, och därigenom ta ett avgörande steg mot att uppnå
millennieutvecklingsmålen. Ett panafrikanskt instrument kommer att inrättas
inom ramen för finansieringsinstrumentet för utvecklingssamarbete till stöd för
genomförandet av den gemensamma strategin för Afrika och Europa, som är
inriktad på det tydliga mervärde som finns i region- och kontinentöverskridande
verksamhet. Det kommer att vara tillräckligt flexibelt för att möjliggöra
bidrag från EU:s medlemsstater, afrikanska stater, finansinstitut och den
privata sektorn. Dessutom kommer finansieringsinstrumentet för
utvecklingssamarbete att inriktas på utrotning av fattigdomen och uppnåendet av
millennieutvecklingsmålen i de berörda regionerna i världen. EU:s insatser måste anpassas efter de enskilda omständigheterna. Bland
våra partner finns allt från utvecklade ekonomier till de minst utvecklade länderna
som behöver särskilt bistånd från EU. I enlighet med det nyligen
offentliggjorda meddelandet[14]
inom den europeiska grannskapspolitiken har EU åtagit sig att på lång sikt
inrätta ett område med stabilitet, välstånd och demokrati i sitt grannskap. De
historiska händelserna i arabvärlden kräver också en varaktig investering till
stöd för den omvandling som så uppenbart ligger i vårt och deras intresse. EU
kommer att öka sitt krisförebyggande arbete för att bevara freden och stärka
den internationella säkerheten. Våra instrument
kan också underlätta EU:s kontakter med tredjeländer om frågor av globalt
intresse, t.ex. klimatförändring, miljöskydd, olaglig migration och regional
instabilitet, och göra det möjligt för EU att snabbt och effektivt reagera på
naturkatastrofer och katastrofer orsakade av människor runtom i världen. EU har
åtagit sig att bidra ekonomiskt till att uppfylla sina internationella
åtaganden när det gäller klimatförändring och biologisk mångfald. En omfattande
uppstramning av instrumenten ägde rum under 2003 och har börjat leda till
bättre resultat. Kommissionen anser inte att ytterligare en stor förändring av
den rättsliga strukturen är nödvändig för nästa fleråriga budgetram, även om
vissa förbättringar föreslås och de totala investeringarna ökas. För att återspegla
de pågående internationella förändringarna föreslår kommissionen att man ändrar
inriktning på finansieringen av programmen i industrialiserade länder och
tillväxtekonomier och i stället inrättar ett nytt partnerskapsinstrument för
att stödja våra intressen i resten av världen. Detta kan ge EU:s företag större
möjligheter genom att konvergens på handels- och lagstiftningsområdet främjas i
de fall där finansiering kan bidra till att stärka EU:s ekonomiska förbindelser
runt om i världen. Det kommer att garantera att europeiska företag kan dra
nytta av den ekonomiska omvandling som pågår i många delar av världen, som
skapar unika möjligheter men också medför en mycket hård konkurrens. EU:s humanitära
bistånd erkänns nu i Lissabonfördraget som en självständig politik på området
för EU:s yttre åtgärder, vilken tillför ett stort mervärde. En samstämmig,
kompletterande och samordnad EU-strategi för humanitärt bistånd borgar för att
de knappa resurserna används effektivt för att tillgodose de behov som
fastställts och understöder strävan mot effektivare internationella humanitära
insatser. Ökningen av antalet naturkatastrofer eller katastrofer
orsakade av människor och deras ekonomiska effekter kräver systematiska
insatser på europeisk nivå för att stärka beredskapen och bygga ut
insatskapaciteten, såväl inom som utanför EU. Kommissionen föreslår att
insatser vid samt förebyggande och hantering av kriser ska ske inom ramen för
instrumentet för humanitärt bistånd, och att civilskyddsmekanismen ska användas
för att åtgärda naturkatastrofer och katastrofer orsakade av människor, vilka
kommer att fortsätta att inträffa även i framtiden i takt med att
klimatförändringens effekter blir mer kännbara. Kommissionen anser
att finansieringsinstrumenten på vissa interna politikområden, såsom utbildning
och migration, även bör användas för att stödja åtgärder i tredjeländer, på
grund av de uppenbara fördelarna med att rationalisera och förenkla
tillvägagångssättet. Kommissionen föreslår att 70 miljarder euro anslås för externa instrument för perioden 2014–2020. Utanför budgetramen: · Europeiska utvecklingsfonden (AVS-staterna), 30 miljarder euro. · Europeiska utvecklingsfonden (utomeuropeiska länder och territorier), 321 miljoner euro. · Globala fonden för klimatfrågor och biologisk mångfald. · Reserven för katastrofbistånd, 2,5 miljarder euro.
5.8.
Poster med en specifik ställning
Det finns olika sätt att finansiera verksamhet
som genomförs i EU:s namn eller som en del av EU:s politik. Av flera skäl
finansieras vissa verksamheter genom en annan budgetnyckel eller av endast
vissa medlemsstater. I detta förslag till flerårig budgetram vill kommissionen
också peka på ett antal utgiftsförslag med en särskild status.
5.8.1.
Europeiska utvecklingsfonden
Genom Europeiska utvecklingsfonden (EUF)
finansieras utvecklingsbistånd till EU:s partner bland utvecklingsländerna.
Fonden har traditionellt finansierats utanför EU-budgeten för att avspegla de
särskilda historiska förbindelser som vissa medlemsstater har med olika delar
av världen. Under nuvarande omständigheter (Cotonouavtalet, som ligger till
grund för EUF:s bistånd till AVS-länderna, löper ut 2020) anser kommissionen
att villkoren för att fullständigt införliva EUF i budgeten ännu inte är
uppfyllda. Detta kommer också att bidra till att synliggöra de absoluta belopp
som tillhandahålls i utvecklingsbistånd. Det förslås också att den demokratiska
kontrollen av EUF ska förbättras genom att fonden anpassas till instrumentet
för utvecklingssamarbete, samtidigt som man tar hänsyn till särdragen hos detta
instrument.
5.8.2.
Storskaliga projekt
Erfarenheten har visat att storskaliga projekt
av EU-intresse har en tendens att bli oproportionerligt kostsamma för EU:s
begränsade budget. På grund av deras särskilda karaktär överskrider de ofta de
ursprungliga kostnadsberäkningarna, vilket leder till ett behov av att finna
ytterligare finansiering. Detta utlöser i sin tur ett behov av att omfördela
medel som redan har öronmärkts för andra prioriterade behov. Detta är inte en
hållbar lösning och kommissionen har därför beslutat att komma med alternativa
förslag för den framtida finansieringen av vetenskapliga projekt i stor skala,
där man gör åtskillnad mellan Galileo och andra projekt. EU är ensam ägare till Galileoprojektet och en
tillräcklig budget för dess framtida behov föreslås som en del av detta paket.
Fortsatta ansträngningar kommer att krävas för att hålla kostnaderna under
kontroll. Detta kommer att säkerställas genom förordningen om den fleråriga
budgetramen. Projektet bör vara fullt utbyggt och driftsfärdigt i början av
nästa budgetram, då nya förvaltningsformer bör övervägas på längre sikt. Kommissionens föreslår att projekt såsom Iter
och GMES ska finansieras utanför den fleråriga budgetramen efter 2013, eftersom
deras kostnader och/eller kostnadsöverskridanden är för stora för att kunna
täckas enbart av EU:s budget. På så sätt kommer EU att kunna fortsätta att
fullt ut uppfylla sina internationella åtaganden.
6.
Instrument och genomförande
6.1.
Förenkling för att uppnå bättre resultat
Genomförandeförfarandena och kontrollkraven
för EU:s program måste garantera ansvarsskyldigheten, men också vara
kostnadseffektiva. Förändringar under åren har lett till ett system som nu
allmänt betraktas som alltför komplicerat och som ofta inte uppmuntrar till
deltagande och/eller försenar genomförandet. Mot denna bakgrund har
kommissionen beslutat att föreslå en radikal förenkling över hela den kommande
budgetramen. Det är viktigt att den framtida rättsliga grunden för alla
sektoriella program har rätt balans mellan de politiska målen, metoderna för
genomförandet och kostnaderna för förvaltning och kontroll. Framför allt kommer
villkoren för uppnåendet av de politiska målen att fastställas på ett
kostnadseffektivt sätt, samtidigt som man garanterar tydliga villkor för stödberättigande,
ansvarsskyldighet och en lämplig kontrollnivå som begränsar risken för fel och
bedrägerier till en rimlig nivå till en rimlig kostnad. Alla meningsfulla förenklingar av användningen
av EU:s medel kommer att kräva gemensamma insatser från samtliga institutioner
när det gäller att granska både de allmänna reglerna i budgetförordningen och
de sektorsspecifika bestämmelser som håller på att utarbetas. Men
förenklingsinsatser på EU-nivå kommer inte att få full effekt om de inte
åtföljs av parallella insatser på nationell nivå, till exempel på områden med
gemensam förvaltning. Kommissionen kommer att utfärda ett särskilt meddelande
om förenkling i slutet av 2011 när alla dess sektorsspecifika förslag har lagts
fram.
6.1.1.
Minskning av antalet program
Ett första sätt att uppnå detta mål är att
minska antalet separata program och instrument. Flera politiska mål kan uppnås
utan att det behövs en mångfald instrument för att genomföra dem och utan stora
skillnader i förvaltningsbestämmelser från ett program till ett annat. Komplexa
program som inte har varit framgångsrika kommer att antingen ges en förenklad
och mer ändamålsenlig utformning eller avskaffas. Detta tillvägagångssätt
föreslås på ett antal områden: havsfrågor och fiske, rättsliga frågor och grundläggande
rättigheter, inrikes frågor, utbildning och kultur.
6.1.2.
Olika instrument sammanförs inom en enda ram
Ett annat sätt att förenkla förvaltningen av
programmen är att sammanföra dem i en enhetlig ram med gemensamma regler, och
att minimera eventuella undantag eller särdrag. Några exempel: ·
Kommissionen föreslår att de tre huvudsakliga
finansieringskällorna för forskning och innovation (det nuvarande sjunde
ramprogrammet, den nuvarande innovationsdelen av programmet för konkurrenskraft
och innovation samt Europeiska institutet för innovation och teknik (EIT))
sammanförs inom en gemensam strategisk ram för forskning och innovation. ·
För fonder med gemensam förvaltning (Eruf, ESF,
Sammanhållningsfonden, Europeiska jordbruksfonden för landsbygdsutveckling och
den framtida europeiska havs- och fiskerifonden) kommer en gemensam strategisk
ram att ersätta den nuvarande metoden att fastställa separata uppsättningar av
strategiska riktlinjer för de olika instrumenten.
6.1.3.
Externalisering
Kommissionen föreslår också att man i större
utsträckning ska använda befintliga genomförandeorgan. Revisionsrätten har
bekräftat att dessa organ tillhandahåller tjänster på ett bättre sätt och ökar
EU:s synlighet. Användningen av genomförandeorganen är särskilt relevant för
fortsättningen av de nuvarande mindre program som ännu inte har externaliserats
och som innefattar en kritisk massa av enhetliga och standardiserade
operationer, eftersom stordriftsfördelar kan uppnås. Detta innebär inte att man
ska skapa nya genomförandeorgan, utan att man vid behov ser över de befintliga
organens uppgifter. Denna strategi används t.ex. i förslagen för utbildnings-
och kulturprogrammen.
6.1.4.
Integrering av prioriteringar inom olika
politikområden
För att målen inom vissa politikområden,
däribland klimatåtgärder, miljö, konsumentpolitik och grundläggande
rättigheter, ska uppnås på ett optimalt sätt måste prioriteringarna integreras
i en rad instrument på andra politikområden. Exempelvis måste målen för
klimatåtgärderna och miljöpolitiken avspeglas i instrument för att garantera
att de bidrar till att skapa en koldioxidsnål, resurseffektiv och klimattålig
ekonomi som ökar Europas konkurrenskraft, skapar fler och mer miljövänliga
arbetstillfällen, stärker energitryggheten och ger hälsofördelar. På området
för utvecklingssamarbete kommer klimat- och miljöfrågor, särskilt biologisk
mångfald, att integreras i alla relevanta program. Följaktligen kommer den relevanta andelen av
EU:s budget att öka till följd av en effektiv integration av prioriteringar i
alla EU:s viktigaste politikområden (t.ex. sammanhållning, forskning och
innovation, jordbruk och yttre samarbete). Eftersom samma åtgärd kan och bör ha
till syfte att uppnå olika mål parallellt, kommer integrationen av
prioriteringar att främja synergieffekter i användningen av medel för olika
prioriteringar och leda till ökad enhetlighet och kostnadseffektivitet i
utgifterna.
6.1.5.
En effektivare förvaltning
Administrativa utgifter står för närvarande
för 5,7 % av de löpande utgifterna. Denna budget finansieras Europeiska
unionens samtliga institutioner – Europaparlamentet (20 %), Europeiska
rådet och rådet (7 %), kommissionen (40 %) och de mindre
institutionerna och organen (15 %). Kommissionen har för sin del gjort
betydande ansträngningar under de senaste tio åren för att omorganisera
förvaltningen av sina personal- och budgetresurser och för att effektivisera
användningen. Reformen från 2004 har hittills inneburit besparingar på 3
miljarder euro och kommer, i takt med att den får ett allt större genomslag,
att leda till besparingar på ytterligare 5 miljarder euro fram till 2020. Som
en del av kommissionens pågående åtagande att begränsa kostnaderna för
förvaltningen av EU:s politik har den agerat utifrån principen om ”ingen
tillväxt” av personalen sedan 2007. Kommissionen föreslår en ytterligare
förenkling och rationalisering av förvaltningen av EU:s institutioner, byråer
och organ att göra dem till en modern, effektiv och dynamisk organisation i
enlighet med målen i Europa 2020-strategin. Med tanke på påfrestningarna på medlemsstaternas
budgetar och med beaktande av neddragningarna i utgifterna för de nationella
offentliga förvaltningarna har kommissionen sett över de administrativa
utgifterna i alla institutioner för att kartlägga ytterligare källor till
effektivitet och kostnadsminskningar. Den har beslutat att föreslå en minskning
med 5 % av personalnivåerna vid varje institution/tjänst och organ som en
del av den kommande budgetramen. Tillsammans med andra effektivitetsvinster,
kommer detta att minimera de administrativa kostnadernas andel i nästa
budgetram. Utan att vänta tills nästa fleråriga budgetram
inleds 2014 har kommissionen beslutat att föreslå ett antal ändringar av de
tjänsteföreskrifter som gäller för tjänstemännen i EU:s institutioner. Dessa
omfatta en ny metod för beräkning av anpassningen av löner, ökad arbetstid
(från 37,5 till 40 timmar per vecka) utan kompenserande lönejusteringar, en
höjning av pensionsåldern och modernisering av vissa föråldrade villkor i linje
med liknande tendenser i medlemsstaternas förvaltningar. Kommissionen håller på
att utarbeta ett förslag till förordning som först ska diskuteras med
personalens företrädare som en del av den normala sociala dialogen och sedan
formellt läggas fram för Europaparlamentet och rådet för antagande så snart som
möjligt.
7.
Varaktighet, struktur och flexibilitet i den fleråriga budgetramen
Med hänsyn till Europaparlamentets ståndpunkt
har kommissionen beslutat att föreslå att nästa budgetram ska omfatta sju år.
Detta kommer att stärka kopplingen till att målen i Europa 2020-strategin
uppnås i tid. Kommissionen kommer 2016 att lägga fram en bedömning av
genomförandet av den fleråriga budgetramen, som om nödvändigt ska åtföljas av
lämpliga förslag. Kommissionen föreslår att de rubriker som använts i budgetramen
för 2007–2013 omarbetas för att avspegla målen i Europa 2020-strategin. Kommissionen är enig med Europaparlamentet om
att det krävs mer flexibilitet inom och mellan olika budgetrubriker för att
göra det möjligt för Europeiska unionen att hantera nya utmaningar och för att
underlätta beslutsprocessen inom institutionerna. Kommissionen föreslår därför
fem instrument som inte ingår i budgetramen (reserven för katastrofbistånd,
flexibilitetsmekanismen, solidaritetsfonden och Europeiska fonden för justering
för globaliseringseffekter, och ett nytt instrument för att reagera på
krissituationer inom jordbruket) samt några ytterligare ändringar som
presenteras i det åtföljande förslaget till förordning om budgetramen och det
nya interinstitutionella avtalet om samarbete i budgetfrågor och sund ekonomisk
förvaltning. Dessutom kommer den att föreslå att de framtida rättsliga
grunderna för de olika instrumenten ska inbegripa en omfattande användning av
delegerade akter för att ge större flexibilitet i förvaltningen av politiken
under finansieringsperioden, samtidigt som befogenheterna för den lagstiftande
maktens två grenar respekteras. Å andra sidan måste man i programförvaltningen
ta större hänsyn till behovet av en mer noggrann planering av framtida utgifter
och undvika att eftersläpningen av framtida betalningar ökar alltför mycket.
Kommissionen kommer därför att föreslå åtgärder för att säkerställa striktare
regler för den finansiella planeringen och förvaltningen av EU-finansierade
program, särskilt inom strukturfonderna, varvid hänsyn även tas till
medlemsstaternas ansvar i förvaltningen av dessa medel.
8.
Slutsats
I de medföljande lagstiftningstexterna lägger
kommissionen fram förslag till en förordning om en ny flerårig budgetram, ett
interinstitutionellt avtal om budgetfrågor och sund ekonomisk förvaltning samt
ett beslut om egna medel (med relevanta genomförandebestämmelser). Under månaderna fram till utgången av 2011
kommer den strategi som skisseras i detta meddelande att beskrivas ingående i
lagstiftningsförslag om de finansiella programmen och instrumenten på de
enskilda politikområdena. Europaparlamentet och rådet uppmanas att
godkänna riktlinjerna i detta meddelande och i förhandlingarna vidta nödvändiga
åtgärder för att garantera att de relevanta rättsakterna, däribland de
sektoriella finansiella programmen och instrumenten, antas i tid så att den nya
fleråriga budgetramen kan genomföras på ett smidigt sätt från och med den 1
januari 2014. Kommissionen kommer att föreslå nödvändiga anpassningar av denna ram,
om, som väntat, Republiken Kroatien blir medlem i Europeiska unionen innan
nästa fleråriga budgetram träder i kraft. [1] Europaparlamentets resolution av den 8 juni 2011 om
”Investering i framtiden: en ny flerårig budgetram för ett konkurrenskraftigt
och hållbart Europa för alla”. [2] Se t.ex. närmare uppgifter om samrådsprocessen före
antagandet av översynen av EU:s budget,
http://ec.europa.eu/budget/reform/issues/read_en.htm. [3] Närmare uppgifter om kommissionens utvärdering av
utgifterna inom budgetramen för 2007–2013 och dess analys av de aktuella
förslagens effekter finns i det medföljande arbetsdokumentet från kommissionens
avdelningar, SEK(2011) 868. [4] Europaparlamentets resolution av den 8 juni 2011 om
”Investering i framtiden: en ny flerårig budgetram för ett konkurrenskraftigt
och hållbart Europa för alla”. [5] Slutsatser från Europeiska rådets möte den 29 oktober
2010. [6] KOM(2010) 700. [7] För närmare uppgifter se det medföljande
arbetsdokumentet från kommissionens avdelningar, SEK(2011) 876. [8] KOM(2011) 510. [9] Exempel på mervärdet av EU:s finansiering finns i det
medföljande arbetsdokumentet från kommissionens avdelningar SEK(2011) 867. [10] Se 2011 års rapport om innovationsunionens
konkurrenskraft, SEK(2011) 739. [11] För ytterligare uppgifter se det medföljande
arbetsdokumentet från kommissionens avdelningar SEK(2011) 868. [12] Rådets dokument 17024/09. [13] KOM(2010) 171. [14] KOM(2011) 303.