[pic] | EUROPEISKA KOMMISSIONEN | UNIONENS HÖGA REPRESENTANT FÖR UTRIKES FRÅGOR OCH SÄKERHETSPOLITIK |

Bryssel den 8.3.2011

KOM(2011) 200 slutlig

GEMENSAMT MEDDELANDE TILL EUROPEISKA RÅDET, EUROPAPARLAMENTET, RÅDET, EUROPEISKA EKONOMISKA OCH SOCIALA KOMMITTÉN SAMT REGIONKOMMITTÉN

ETT PARTNERSKAP FÖR DEMOKRATI OCH DELAT VÄLSTÅND MED SÖDRA MEDELHAVSOMRÅDET

GEMENSAMT MEDDELANDETILL EUROPEISKA RÅDET, EUROPAPARLAMENTET, RÅDET, EUROPEISKA EKONOMISKA OCH SOCIALA KOMMITTÉN SAMT REGIONKOMMITTÉN

ETT PARTNERSKAP FÖR DEMOKRATI OCH DELAT VÄLSTÅND MED SÖDRA MEDELHAVSOMRÅDET

INLEDNING

De händelser som utspelar sig i vårt södra grannskap är av historiska proportioner. De återspeglar en djupgående omvandlingsprocess och kommer att få bestående konsekvenser inte bara för folken och länderna i regionen utan också för resten av världen och EU i synnerhet. De förändringar som nu håller på att ske för med sig en förhoppning om ett bättre liv för människorna i regionen och en större respekt för de mänskliga rättigheterna, mångfald, rättsstatprincipen och social rättvisa – universella värden som vi alla delar. Vägen mot fullständig demokrati är aldrig lätt; det finns risker och osäkerhet knutna till dessa förändringar. EU inser vilka svårigheter som finns, men måste göra ett tydligt och strategiskt val att stödja kraven på de principer och värden som unionen värnar om. Därför får EU inte vara en passiv åskådare. Vi måste helhjärtat stödja folkets i vårt grannskap önskan att åtnjuta samma friheter som vi ser som rättigheter. Länderna i Europa har sina egna erfarenheter av demokratisk omvandling. Europeiska unionen har en stolt tradition av att stödja länder i övergången från envälde till demokrati, först i Sydeuropa, och på senare tid i Central- och Östeuropa. Vi respekterar att det först och främst handlar om interna omvandlingsprocesser men vi kan erbjuda expertis, både från våra regeringar, EU:s institutioner (Europeiska kommissionen och Europaparlamentet), lokala och regionala myndigheter, politiska partier, stiftelser, fackföreningar och organisationer i det civila samhället. Det finns ett gemensamt intresse av att södra Medelhavsområdet blir en demokratisk, stabil, framgångsrik och fredlig region.

Vi anser att det är tid för ett kvalitativt steg framåt i förbindelserna mellan EU och dess grannar i söder. Denna nya ansats bör entydigt grundas på ett gemensamt åtagande för gemensamma värderingar. De krav på politiskt deltagande, värdighet, frihet och arbetstillfällen som kommit till uttryck under de senaste veckorna kan endast mötas genom snabbare och ambitiösare politiska och ekonomiska reformer. EU står redo att stödja alla sina grannar i söder som kan och vill vidta sådana reformer genom ett ” partnerskap för demokrati och delat välstånd ”. Vi måste dela engagemanget för demokrati, mänskliga rättigheter, social rättvisa, god samhällsstyrning och rättstatsprincipen. Partnerskapet måste grundas på konkreta framsteg på dessa områden. Det måste även vara en differentierad ansats . Trots vissa inbördes likheter är inga länder i regionen exakt likadana, så vi måste agera utefter varje lands särdrag.

Ett ”partnerskap för demokrati och delat välstånd” bör bygga på följande tre delar: Demokratisk omvandling och institutionsuppbyggande, med särskild fokus på grundläggande friheter, konstitutionella reformer, reform av domstolsväsendet och bekämpning av korruption. Ett starkare partnerskap med folket där man betonar stöd till det civila samhället och förbättrade möjligheter till utbyten och kontakter mellan människor, med särskild tonvikt på ungdomar. En hållbar ekonomisk utveckling och tillväxt för alla, särskilt stöd till små och medelstora företag, yrkesutbildning och fortbildning, förbättrade sjukvårds- och utbildningssystem och utveckling av de fattigare regionerna. |

- I detta meddelande förklarar vi vad EU har gjort för att bemöta de kortsiktiga konsekvenserna av de senaste händelserna i Nordafrika. Vi beskriver därefter vår ansats för den långsiktiga processen att förverkliga de enorma förhoppningar som man har gett utryck för i regionen. Vi kommer att grunda denna ansats på att lyssna, inte bara till begäran om stöd från partnerländerna, utan även på de krav som uttrycks av det civila samhället.

Ett radikalt förändrat politiskt landskap i södra Medelhavsområdet kräver en förändring i EU:s inställning till regionen – de underliggande frågorna om differentiering, villkorlighet och partnerskap mellan våra samhällen är en del av den pågående översynen av den europeiska grannskapspolitiken som vi kommer att lägga fram ett gemensamt meddelande om i april.

VÅRA OMEDELBARA INSATSER

Humanitärt bistånd (30 miljoner euro) Underlätta konsulärt samarbete och evakuering Gemensamma Frontex-operationer 25 miljoner euro från EU:s fond för yttre gränser och Europeiska flyktingfonden Höga representanten/vice ordförandens besök i Tunisien och Egypten; internationellt samordningsmöte i Bryssel Stöd till demokratisk omvandling |

- Vår första prioritet har varit att snabbt och effektivt ta oss an de brådskande utmaningarna i den föränderliga situationen i våra södra grannländer och att bemöta och förekomma risken för fortsatt blodspillan och lidande.

Kommissionen har ställt 30 miljoner euro till förfogande i humanitärt bistånd för att hantera de mest brådskande humanitära behoven i Libyen och hos personer på flykt vid Tunisiens och Egyptens gränser. Med detta bistånd tillhandahåller vi medicinsk hjälp och livsmedelshjälp, logi och andra förnödenheter. Kommissionens experter är på fältet och beredskapsplanering äger rum för att säkerställa snabba insatser ifall läget skulle förvärras ytterligare. Det krävs vaksamhet eftersom den humanitära krisen hotar att spridas till både Maghreb-länderna och länderna söder om Sahara när människor flyr från Libyen. Kommissionen kommer att öka sitt finansiella stöd om behovet på fältet kräver det och vi uppmanar EU:s medlemsstater att fortsätta med insatser på liknande sätt.

Det har upprätthållits ett nära konsulärt samarbete mellan alla medlemsstater och EU och lämpliga EU-mekanismer har aktiverats, däribland utrikestjänstens lägescentral, för att möjliggöra ett snabbt informationsutbyte och för att resurserna ska kunna utnyttjas på bästa sätt. EU:s civilskyddsmekanism (övervaknings- och informationscentrumet) aktiverades den 23 februari för att underlätta evakueringen av EU-medborgare via en luftbro och till havs. EU:s militära stab har stött denna övergripande insats. Kommissionen samarbetar med internationella organisationer (FN:s flyktingkommissariat och Internationella organisationen för migration) för att hjälpa människor som vill lämna Libyen att åka tillbaka till sina hemländer. Man kan komma att överväga att använda GSFP-instrument för att stärka de kortsiktiga insatserna.

Kommissionen har mobiliserat sina instrument för att stödja Italien, och andra medlemsstater vid behov, om det skulle uppstå en stor flyktingström från Nordafrika. Denna insats omfattar operationella åtgärder och finansiellt stöd. Den gemensamma Frontexoperationen Hermes 2011 lanserades den 20 februari, med utrustning och experter från ett antal medlemsstater. Vid behov skulle Frontexoperationerna kunna stärkas för att bistå möjliga nya strömmar. Kommissionen står beredd att mobilisera finansiellt stöd från bl.a. fonden för yttre gränser och Europeiska flyktingfonden på totalt 25 miljoner euro.

I Tunisien har vi avsatt 17 miljoner euro för omedelbart och kortsiktigt stöd för demokratisk omvandling och stöd till fattiga inlandsområden. Detta omfattar stöd för inrättande av lämpliga rättsliga ramar för att hålla val och för ett valobservatörsuppdrag från EU som ska stödja det arbete som uträttas av den nationella kommissionen för konstitutionell reform och val. Det omfattar även ytterligare stöd till det civila samhället. Vidare stöd för demokratiska reformer kommer att ges genom stabiliseringsinstrumentet. Den 23 februari sammankallade den höga representanten/vice ordföranden efter sina besök i Tunisien och Egypten till ett internationellt möte som gav möjlighet att diskutera utvecklingen i regionen med huvudpartnerna och viktiga internationella finansinstitut. Vid mötet bekräftades återigen att det internationella samfundets ansträngningar måste samordnas noga och stämmas av mot och ledas av de prioriteringar som folken i Tunisien och Egypten själva har uttryckt.

För Egyptens del är det för tidigt att avisera ett stödpaket innan myndigheterna i landet är redo att begära stöd och definiera de prioriterade behoven. EU står berett att mobilisera stöd i enlighet med dessa prioriteringar när de är klara.

I Libyen har EU varit tydligt i sitt fördömande av Gaddafi-regimens handlingar. EU ställde genast in förhandlingarna om ramavtalet mellan EU och Libyen och allt tekniskt samarbete. Utöver FN-sanktionerna antog EU den 28 februari ytterligare restriktiva åtgärder såsom ett embargo på utrustning som kan användas för internt förtryck och en autonom sammanställning av personer och enheter som omfattas av reserestriktioner och frysning av tillgångar. Ytterligare åtgärder har föreslagits.

ANPASSNING AV VÅR ANSATS

- Se över och anpassa EU:s grannskapspolitik

- Arbeta mot en framskjuten ställning i associeringsavtalen

- Förbättra den politiska dialogen

EU:s svar på de förändringar som äger rum i regionen måste bli mer fokuserade, innovativa och ambitiösa och motsvara folkets behov och verkligheten ute på fältet. Politiska och ekonomiska reformer måste gå hand i hand och bidra till att tillhandahålla politiska rättigheter och friheter, ansvarighet och delaktighet. EU bör stå redo att erbjuda mer stöd till de länder som är villiga att arbeta på en sådan gemensam agenda, men också omvärdera stöd när länder avviker från detta spår.

Denna nya ansats, ett ” partnerskap för demokrati och delat välstånd ” utgör en fundamental stegändring i EU:s förhållande till de partnerländer som åtar sig att genomföra specifika, mätbara reformer. Det är en incitamentbaserad ansats som grundas på differentiering (”mer för mer”): dvs. de som går längre och snabbare fram med reformer kommer att kunna räkna med större stöd från EU. Stöd kommer att omfördelas eller få en ny inriktning för de som försöker komma undan eller skär ner på överenskomna reformplaner.

Konkret så innebär ett närmare politiskt samarbete att man arbetar mot högre standarder för mänskliga rättigheter och samhällsstyrning, vilka grundar sig på minimiriktmärken som resultaten kommer att bedömas mot. Ett åtagande att hålla lämpligt övervakade, fria och rättvisa val bör vara ingångskvalifikationen för partnerskapet. Det innebär även ett närmare samarbete inom den gemensamma utrikes- och säkerhetspolitiken (Gusp) och mer gemensamt arbete i internationella forum i frågor av gemensamt intresse. EU kommer att fortsätta att erbjuda sitt åtagande och stöd till en fredlig lösning på motsättningarna inom och mellan staterna i regionen. Partnerskapet bör underbyggas med en förbättrad politisk dialog. EU kommer att intensifiera den bilaterala politiska dialogen på alla nivåer, så snart de lokala omständigheterna tillåter det, och lägga stor tonvikt vid mänskliga rättigheter och politisk ansvarighet.

De partnerländer som utför de nödvändiga reformerna kan förvänta sig att återuppta förhandlingarna om associeringsavtal med målsättningen att uppnå ”framskjuten ställning”, vilket möjliggör en betydligt stärkt politisk dialog och fler länkar mellan partnerlandet och EU:s institutioner. Detta kommer att omfatta ett djupare engagemang och förbättrat marknadstillträde till EU.

DEMOKRATI OCH INSTITUTIONSUPPBYGGANDE

- Utökat stöd till det civila samhället

- Inrättande av en grannskapsfacilitet för det civila samhället

- Stöd för forum för social dialog

EU står redo att stödja demokratiska och konstitutionella reformprocesser. En reform av rättsväsendet, förbättrad insyn och kampen mot korruption är av särskild vikt i denna process, både för att uppmuntra utländska och inhemska ekonomiska investeringar och för att visa människorna att det sker en synbar förändring i deras dagliga liv. Vi är beredda att göra expertis tillgänglig genom instrument som t.ex. partnersamverkan och Taiex för att stödja kapacitetsuppbyggnaden med en särskild tonvikt på att stärka offentliga institutioner som kan säkerställa konsolideringen av förändringarna, även på regional och lokal nivå. Vår expertis på valstöd kommer också att utnyttjas fullt ut för att bistå valförfarandena i Tunisien och, på begäran av myndigheterna, i Egypten.

Ett blomstrande civilt samhälle kan hjälpa till att skydda de mänskliga rättigheterna, bidra till demokrati och god samhällsstyrning och spela en betydande roll för att hålla utsvävningar från regeringshåll i schack. Icke-statliga organisationer och organisationer i det civila samhället kan ge ett välbehövt stöd för reformer och delaktighet på områden som berör medborgarna, såsom mänskliga rättigheter, miljöfrågor samt social och ekonomisk utveckling. Detta är ett område där vi borde försöka maximera det bistånd som medlemsstaterna kan erbjuda med kort varsel för att utveckla en plattform för det civila samhället, politiska partier, fackföreningar och sammanslutningar. Detta skulle kunna ske med finansiering från EU och med stöd från EU:s politiska partier, fackföreningar, stiftelser och berörda icke-statliga organisationer. Kvinnor har spelat en viktig roll i förändringarna i regionen och könsaspekter kommer att spela en betydande roll i det framtida stödet från EU.

Vid översynen i april av den europeiska grannskapspolitiken kommer vi att lägga fram förslag om att stärka EU:s stöd till organisationer i det civila samhället i våra grannländer. Detta kommer att omfatta öronmärkt stöd (en grannskapsfacilitet för det civila samhället ) som syftar till att utveckla kapaciteten hos dessa organisationer att främja utvecklingen och öka deras möjligheter att övervaka reformer och delta i policydialoger på ett effektivt sätt.

Den sociala dialogen mellan fackföreningar och arbetsgivare spelar en viktig roll för att upprätthålla reformansträngningarna. Det uppstår nu nya fackföreningar och arbetsgivarorganisationer, vilket ger möjlighet till en mer effektiv dialog mellan arbetsmarknadens parter. Detta bör stödjas genom forumet för social dialog för EU och Medelhavsområdet som kommer att underlätta utbytet mellan arbetsmarknaders parter i Medelhavsområdet om viktiga frågor som rör sysselsättning och sociala frågor och kommer att stödja kapacitetsuppbyggnaden.

EU stöder redan reformer av den offentliga förvaltningen som syftar till att effektivisera och stärka grundläggande politiska processer, budgetplanering och möjligheten att skaffa inhemskt kapital genom effektiva, rättvisa och långsiktigt hållbara skattesystem och förvaltningar. I syfte att stödja kampen mot korruption och olagliga penningflöden och för att uppnå en sund ekonomisk förvaltning bör dessa program även inriktas på insyn och ansvarighet i den offentliga förvaltningen.

HANTERA RÖRLIGHETENS UTMANINGAR

Ingå partnerskap för rörlighet Förstärkt lokalt Schengensamarbete Till fullo utnyttja förbättringar i EU:s viseringskodex |

- Kontakter mellan människor är viktiga både för att främja ömsesidig förståelse och för handel, som kommer att gynna den kulturella och ekonomiska utvecklingen i hela Medelhavsområdet och integrationen av migranter i EU.

En viktig del i detta är att stärka kapacitetsuppbyggnaden i Medelhavsländerna när det gäller frågor som gränser, migration och asyl och få till stånd ett effektivare brottsbekämpningssamarbete för att förbättra säkerheten i regionen.

Vi bör lansera partnerskap för rörlighet med våra partnerländer. Dessa syftar till att ge ett omfattande ramverk för att se till att personers rörlighet mellan EU och ett tredjeland hanteras på ett bra sätt. De omfattar initiativ på områden såsom regler för visering och laglig migration, rättsliga ramar för (ekonomisk) migration, kapacitetsuppbyggnad för att hantera remitteringar och för att på ett effektivt sätt matcha utbud och efterfrågan på arbetskraft, program för återvändande och återintegrering, uppgradering av asylsystemen så att de uppfyller EU:s standarder osv. Som motprestation för en ökad rörlighet måste partnerna vara villiga att påskynda kapacitetsuppbyggnaden och tillhandahålla lämpligt finansiellt stöd för gränsförvaltning, förebyggande och bekämpande av olaglig migration och människohandel, även genom förbättrad sjöövervakning, återförande av olagliga migranter (regler för återförande och återtagande) och att stärka de brottsbekämpande myndigheternas kapacitet och möjlighet att på ett effektivt sätt bekämpa gränsöverskridande brottslighet och korruption.

På kort sikt kommer kommissionen att arbeta tillsammans med medlemsstaterna när det gäller lagstiftning om laglig migration och viseringspolitik för att stödja målet med ökad flexibilitet, särskilt för studenter, forskare och affärsfolk . Samarbetet enligt det lokala Schengensamarbetet bör stärkas och man bör till fullo utnyttja de praktiska förbättringarna och möjligheterna till flexibilitet för viseringssökande inom ramen för EU:s viseringskodex, såsom utfärdande av viseringar för flera inresor till resenärer med ärligt uppsåt och särskilda grupper (såsom forskare, studenter och affärsfolk). Förhandlingar om avtal för viseringslättnader för kortare vistelse med länderna i södra Medelhavsområdet bör ske enligt en differentierad, evidensbaserad metod. Finansiellt stöd kommer att ges vid behov. Kommissionen uppmanar medlagstiftarna att snabbt anta direktiven om säsongsarbetare från tredjeländer och företagsintern överföring av personal, vilket också kommer att bidra till rörligheten till EU .

På lång sikt, och under förutsättning att överenskommelserna om viseringslättnader och återtagande genomförs på ett effektivt sätt, skulle gradvisa steg mot viseringsfrihet för enskilda partnerländer kunna övervägas från fall till fall, med beaktande av det allmänna förhållandet med det berörda partnerlandet och under förutsättning att villkoren för en välhanterad och säker rörlighet är uppfyllda.

FRÄMJA EN INKLUDERANDE EKONOMISK UTVECKLING

Främja små och medelstora företag och skapa arbetstillfällen Försöka nå en överenskommelse med medlemsstaterna om att öka EIB:s utlåning med 1 miljard euro Arbeta tillsammans med andra delägare för att utöka EBRD:s mandat till länderna i regionen Främja skapande av arbetstillfällen och utbildning |

- Oroligheterna i flera länder i södra Medelhavsområdet är tydligt kopplade till ekonomiska svagheter. Många av ekonomierna kännetecknas av en ojämn fördelning av välstånd och otillräckliga sociala och ekonomiska reformer, få nya arbetstillfällen, svaga utbildnings- och fortbildningssystem som inte producerar de färdigheter som behövs på arbetsmarknaden, samt en låg grad av regional handelsintegration.

Det finns ett behov för länderna i regionen att blåsa nytt liv i sina ekonomier för att kunna tillhandahålla en hållbar och inkluderande tillväxt, utveckla fattigare regioner och skapa arbetstillfällen. När det gäller att skapa nya arbetstillfällen spelar små och medelstora företag en avgörande roll. För att dessa ska kunna bli framgångsrika behöver de en sund regleringsram som gynnar företagande och entreprenörskap. EU är redo att stödja detta genom policydialog och samarbete inom ramen för Europa-Medelhavsarbetsprogrammet för industri. Detta bör åtföljas av en integrerad sysselsättnings- och socialpolitik, t.ex. matchning av fortbildningsinitiativ mot behoven på arbetsmarknaden, social dialog, tillhandahållande av sociala skyddsnät och omvandling av den informella sektorn.

De internationella finansinstituten skulle kunna bidra till detta. Finansiering skulle kunna komma från Europeiska investeringsbanken (EIB) och, om de delägare som inte är EU-medlemmar går med på det, från Europeiska banken för återuppbyggnad och utveckling (EBRD). EIB har varit verksam i regionen i över 30 år och bankens verksamhet genomförs genom faciliteten för investering och partnerskap för Europa-Medelhavsområdet (Femip). Femip är aktivt i nio länder i södra Medelhavsområdet och inriktar sig på investeringar i infrastruktur och stöd till den privata sektorn. Utöver att skynda på genomförandet och godkännandet av projekt som redan befinner sig på planeringsstadiet skulle EIB kunna tillhandahålla runt 6 miljoner euro till Medelhavsområdet under de kommande tre åren, om rådet godkänner det ytterligare låneanslag på 1 miljard euro som nyligen föreslogs av Europaparlamentet. Kommissionen stöder denna ökning i utlåningsmandatet och uppmanar rådet att snabbt nå en överenskommelse om ökningen.

Rådet uppmanas också att anta kommissionens förslag från maj 2008 om EIB-återflöden. Detta skulle möjliggöra för EIB och andra finansiella intermediärer att återinvestera medel från Femip som återförs från tidigare transaktioner till att användas i den privata sektorn. Detta skulle kunna generera runt 120 miljoner euro nu och närmare 200 miljoner euro fram till 2013.

EBRD, som för närvarande inte är aktiv i södra Medelhavsområdet, skulle kunna utöka sin verksamhet om bankens stadgar ändras. Om alla delägare enas om detta skulle det kunna medge en årlig EBRD-utlåning på 1 miljard euro som ska uppnås inom ramen för bankens egna resurser. Kommissionen stöder utökningen av EBRD:s verksamhet och uppmanar medlemsstaterna och regeringar i andra länder som är delägare att skyndsamt stödja detta.

Dessa initiativ skulle inte genomföras på bekostnad av utlåning till andra deltagande länder, t.ex. i det östra grannskapet.

BÄSTA MÖJLIGA VERKAN AV HANDEL OCH INVESTERINGAR

- Anta Europa-Medelhavstäckande regler om förmånsursprung

- Snabbt godkänna avtal om jordbruks- och fiskeriprodukter

- Påskynda förhandlingar om handel och tjänster

- Förhandla fram djupgående frihandelsavtal

Handel och investeringar är viktiga drivkrafter för tillväxt, och bidrar därmed också till bekämpningen av fattigdom. Samtidigt förs människor närmare varandra och banden mellan nationerna stärks, vilket gynnar den politiska stabiliteten. Men för man ska få ut alla fördelarna av handel och utländska direktinvesteringar krävs det också ett sunt företagsklimat, vilket i sin tur är beroende av en stärkt rättsstat och ett väl fungerande rättsväsen, en effektiv kamp mot korruption och en modernisering av administrativa rutiner.

Förbindelserna med EU i fråga om handel och investeringar har nått olika långt i olika länder. I några av dem (Tunisien, Marocko, Egypten, Jordanien) är dessa förbindelser redan tämligen utvecklade, medan de inte alls hunnit lika långt i andra (Syrien, Algeriet, Libyen). EU har ingått frihandelsavtal med samtliga länder i regionen utom Syrien och Libyen. Dessa avtal medför fri tillgång till marknaderna för industriprodukter. Vidare har EU nyligen förbättrat marknadstillträdet på förmånsbasis när det gäller jordbruks- och fiskeriprodukter, i synnerhet med Egypten och Jordanien, och ytterligare en rad avtal inom detta område är under förhandling eller håller på att godkännas, bl.a. med Marocko. I fråga om Marocko har det också utväxlats ett antal förslag om att liberalisera tjänstemarknaderna, men frågan om arbetskraftens rörlighet är fortfarande en stötesten.

EU:s insatser för att främja handel och investeringar behöver anpassas till situationen i varje enskilt land, på grundval av t.ex. hur snabbt och omfattande reformarbetet överlag har varit, och man behöver också ta hänsyn till graden av politisk instabilitet i regionen.

På kort till medellång sikt skulle EU kunna sätta upp följande mål:

- Verka för att avtal om liberalisering av handeln ska ingås och godkännas av EU, i synnerhet avtal med Tunisien och Marocko om jordbruks- och fiskeriprodukter.

- Inleda förhandlingar om avtal om bedömning av överensstämmelse och godtagande av industriprodukter.

- Påskynda de pågående bilaterala förhandlingarna om liberalisering av handeln med tjänster (inklusive genom viseringslättnader för personer inom specifika yrkesgrupper).

- Under 2011 ingå den samlade regionala konventionen om Europa-Medelhavstäckande regler om förmånsursprung. Initiativet bör åtföljas av en snabb översyn av själva ursprungsreglerna, varvid de nya bestämmelser som nyligen antagits för de länder som omfattas av det allmänna preferenssystemet kan användas som en utgångspunkt. Kommissionen uppmanar rådet att snarast anta förslagen om den samlade regionala konventionen, efter att ha hört Europaparlamentet.

Vid de bilaterala och regionala diskussioner som bedrivits med partnerländerna i södra Medelhavsområdet har man enats om att målet på medellång till lång sikt ska vara att skapa djupgående och omfattande frihandelsområden, som ska bygga vidare på de befintliga associeringsavtalen mellan EU och partnerländerna i området samt på handlingsplanerna för den europeiska grannskapspolitiken. De planerade avtalen bör ingå i ett bredare policypaket som syftar till att främja demokratiska och ekonomiska reformer. Man bör inleda förhandlingar med de länder som klart har signalerat sin vilja till politisk och ekonomisk förnyelse. Avtalen bör, förutom att eliminera importtullar, även syfta till att på ett framåtsträvande sätt stödja en starkare integration mellan partnerekonomierna i södra Medelhavsområdet och EU:s inre marknad, bland annat genom att införa åtgärder för ökad konvergens mellan regelverken. Särskild prioritet bör ges åt åtgärder inom t.ex. konkurrenspolitik, offentlig upphandling och skydd för investeringar samt insatser inom hälsoområdet och det fytosanitära området.

7. BÄTTRE SAMARBETE PÅ SEKTORNIVÅ

Skapa en energigemenskap för EU och södra Medelhavsområdet Lansera ett stödprogram för jordbruk och landsbygdsutveckling Öka deltagandet i utbildningsprogram Utveckla Internet och annan kommunikationsteknologi |

- Södra Medelhavsområdet är av strategisk betydelse för EU, både med tanke på vikten av en säker tillförsel av gas och olja från några av länderna men också mer allmänt, t.ex. genom transitering genom regionen. Det finns en uppenbar potential för att bygga ett partnerskap mellan EU och Medelhavsområdet för produktion och förvaltning av förnybar energi – särskilt sol- och vindkraft – samt en gemensam ansats för hur en trygg energiförsörjning ska garanteras. I linje med EU:s plan för minskade utsläpp av växthusgaser fram till 2050 kunde ett sådant nytt partnerskap riktas in på gemensamma investeringar i förnybar energi i södra Medelhavsområdet, förutsatt att det råder gynnsamma marknadsutsikter för import av elektricitet.

Man bör skapa en trovärdig möjlighet för regionen att integreras med EU:s inre marknad för energi, genom ett differentierat och stegvis tillvägagångssätt. På medellång till lång sikt skulle detta innebära att utveckla en form av "energigemenskap för EU och södra Medelhavsområdet", till en början tillsammans med Maghreb-länderna och med möjlighet till en successiv utvidgning till Mashriq-länderna. Genom att utvidga tillämpningen av fördraget om energigemenskapen till att omfatta även unionens östra och sydöstra grannar, eller genom att utgå från erfarenheterna från detta arbete, bör en sådan gemenskap innefatta relevanta delar av EU:s energilagstiftning, så att man lägger en grund för en reell och trovärdig konvergens mellan den energipolitik som förs av länder i södra Medelhavsområdet och EU:s politik.

Utbildning bör utgöra en prioriterad del av EU:s verksamhet i regionen. Att råda bot på problemet med bristande läs- och skrivkunnighet är en nyckelfaktor i arbetet för att främja demokrati och bygga upp en kvalificerad arbetskraft som bidrar till att modernisera ekonomierna i området. Utbyten mellan universitet är av stort värde, och man bör ta vara på möjligheterna inom Erasmus Mundus, Euromed Ungdom och Tempus för att betydligt öka antalet studenter från partnerländerna i södra Medelhavsområdet som deltar i dessa program. En satsning på yrkesutbildning är också av stor vikt för att komma åt klyftorna inom regionen. Man bör i det sammanhanget föra diskussioner på nationell nivå med de olika berörda aktörerna för att identifiera de viktigaste strategiska beståndsdelarna som bör ingå i integrerad yrkesutbildningspolitik. Program för att hjälpa arbetslösa att förbättra sina kvalifikationer bör också kunna utvecklas genom utbyte av god praxis.

I många av länderna i södra Medelhavsområdet utgör turismen en betydande del av BNP. EU bör utvidga sina befintliga initiativ – "Europeiska turistdestinationer som utmärkt sig", som har till syfte att främja långsiktigt hållbara former av turism, och Calypso, som främjar turism utanför högsäsong – till att omfatta även dessa länder. Det är viktigt att skydda och stödja kulturell mångfald, och EU är fast beslutet att fortsätta utveckla kulturella initiativ tillsammans med länderna i södra Medelhavsregionen.

Den senaste tidens händelser i södra Medelhavsområdet har i kombination med ökade livsmedelspriser visat på vikten av att EU så snart som möjligt bistår sina partnerländer i arbetet med att förbättra effektiviteten och produktiviteten i jordbrukssektorn , och på det sättet bidrar till en tryggare livsmedelsförsörjning. Kommissionen skulle kunna ge sitt stöd till landsbygdsutveckling genom ett nytt europeiskt grannskapsstöd till jordbruk och landsbygdsutveckling . Ett sådant program skulle bygga vidare på bästa praxis fån EU:s tidigare insatser för utveckling av landsbygdsområden, och skulle kombinera investeringsstöd med uppbyggnad av administrativ kapacitet i syfte att underlätta vägen mot en modernare jordbruksproduktion med produkter som uppfyller EU:s krav när det gäller kvalitet och säkra livsmedel. Programmet skulle kunna utvecklas i samarbete med FN:s livsmedels- och jordbruksorganisation FAO, Världsbanken och eventuellt Europeiska investeringsbanken.

I fråga om transporter bör samarbetet riktas in på modernisering av flygledningstjänsterna och förbättring av flygsäkerheten och luftfartsskyddet, så att det blir möjligt att skapa ett gemensamt Europa-Medelhavsluftrum. Detta bör bland annat omfatta en utvidgning av det europeiska systemet för navigering genom geostationär överlappning (Egnos) till partnerländerna i Medelhavsområdet. Ett samarbete med dessa länder vid genomförandet av en sjöfartsstrategi för Medelhavet bör bidra till bättre säkerhet, skydd och övervakning till sjöss.

Användningen av elektronisk kommunikation visade sig i kombination med satellitsändningar vara av avgörande betydelse för att underlätta de omvälvningar som skett i några av Medelhavsländerna. Den utbredda användningen av mobiltelefon och av sociala nätverk på Internet visade hur viktiga informationssamhällets redskap och teknik kan vara för spridningen av information. I länder där informationen är delvis begränsad kan de moderna redskapen spela en särskilt viktig roll för demokratisering och opinionsbildning genom att gynna det fria ordet.

Även om det skett vissa reformer av regelverken har flera av länderna i södra Medelhavsområdet fortfarande bestämmelser som inte är tillräckligt moderna för att man ska kunna utnyttja hela den potential för tillväxt och produktivitetsökningar som ryms i sektorn för informations- och kommunikationsteknik. Till de centrala åtgärder som återstår hör att skapa verkligt öppna marknader (i många länder råder fortfarande monopolliknande situationer), inrätta oberoende tillsynsorgan, se till att marknaderna är konkurrenspräglade och att konkurrensvillkoren är likvärdiga, förvalta spektrum på ett effektivt sätt samt skydda användarnas säkerhet och privatliv.

Att garantera Internets och andra elektroniska kommunikationsmediers säkerhet, stabilitet och motståndskraft mot yttre hot är också en viktig garant för demokratin. Det är därför viktigt att se till att medborgare inte godtyckligt berövas tillgången till sådana medier, vare sig tillfälligt eller permanent. Eftersom de elektroniska kommunikationsmedierna, inklusive Internet, är gränsöverskridande och sammanlänkade till sin natur kan ett egenmäktigt ingrepp i systemet från ett lands sida få allvarliga konsekvenser även i andra delar av världen. Kommissionen kommer att utveckla verktyg som gör det möjligt för EU att när så krävs hjälpa organisationer inom det civila samhället eller enskilda medborgare att kringgå godtycklig utestängning från dessa medier.

8. REGIONALA OCH SUBREGIONALA KONSEKVENSER

De dramatiska händelserna i södra Medelhavsområdet kommer inte nödvändigtvis att få en jämn spridning över hela regionen, och stora variationer kan förekomma när det gäller förändringarnas effekter. Den regionala dimensionen har blivit viktigare än tidigare, och det regionala samarbetet kommer att få en stor betydelse för att lindra negativa spridningseffekter.

Den förändrade dynamiken i regionen innebär att det nu, mer än någonsin, är viktigt med snabba framsteg i fredsprocessen i Mellanöstern . EU bör också nära samarbeta med sina partner för att bidra till politiska och sociala förändringar i regionen. I synnerhet Turkiet spelar en avgörande roll både som en viktig regional aktör och ett övertygande exempel på flerpartidemokrati i ett land med en i huvudsak muslimsk befolkning.

Om vi betraktar den regionala situationen med fräscha ögon framstår det klart att den kräver ett nytt förhållningssätt där de positiva inslagen i Barcelonaprocessen och unionen för Medelhavsområdet integreras. Det regionala samarbetet har visat sig vara mest effektivt i projekt som har lett till konkreta fördelar, på områdena miljö, energi, transporter, handel och social dialog.

Regional ekonomisk integration bör uppmuntras. EU kommer att stödja projekt som främjar en friare handel mellan länderna i regionen, tillnärmning av lagstiftningen, förstärkning av den ekonomiska styrningen och de infrastrukturer som krävs för att öka den regionala handeln.

Bakom upprättandet av unionen för Medelhavsområdet låg den positiva idén att skapa ett partnerskap på hög nivå mellan länderna på båda sidor om Medelhavet. Vi måste emellertid konstatera att genomförandet av partnerskapet inte har lett de resultat som förväntats. Unionen för Medelhavsområdet behöver reformeras för att dess potential ska kunna utnyttjas fullt ut. Den måste i högre grad fungera som en katalysator som sammanför stater, internationella finansinstitut och den privata sektorn kring konkreta projekt som skapar den sysselsättning, innovation och tillväxt som regionen är i så skriande behov av. Den bör kunna bidra till att skapa de rätta förutsättningarna för framsteg i fredsprocessen i Mellanöstern, utan att det ena för den skull är ett villkor för det andra. Partnerländernas deltagande i dessa projekt skulle, beroende på deras behov och intressen, kunna följa principen om variabel geometri. EU:s höga representant och kommissionen är beredda att, i linje med Lissabonfördraget, spela en större roll i unionen för Medelhavsområdet.

9. EU:S EKONOMISKA BISTÅND

- Omfokusering av de bilaterala programmen inom ramen för det europeiska grannskaps- och partnerskapsinstrumentet

- Tillhandahållande av ytterligare finansiering

Ungefär 4 miljarder euro finns för närvarande tillgängligt för perioden fram till och med 2013 för att stödja våra grannländer i söder inom ramen för det europeiska grannskaps- och partnerskapsinstrumentet. Största delen av detta stöd tillhandahålls i form av bilaterala biståndsprogram. Många av de program som pågår eller håller på att utarbetas avser de tre prioriterade områdena i partnerskapet, men omfattningen av de förändringar som nu ägt rum i regionen föranleder en omfattande granskning och en eventuell omfokusering av EU-biståndet, på grundval av diskussioner med partnerländerna.

EU har gjort klart för både Tunisien och Egypten att vi är beredda att noggrant överväga en fullständig omfokusering av våra bilaterala program för 2011–13 (på 240 miljoner euro respektive 445 miljoner euro) för att bättre kunna möta de aktuella utmaningarna och för att våra insatser ska svara mot folkens legitima strävanden. Allmänt taget kommer programmen i hela regionen att granskas i nära samarbete och partnerskap med mottagarländerna. Vi uppmanar medlemsstaterna att genomföra en motsvarande granskning av sina bilaterala program för att EU-biståndet ska få största möjliga effekt. I det rådande budgetläget anser vi också att de aktuella händelserna kommer att kräva större ansträngningar än någonsin för att uppnå bästa möjliga samordning av och samstämmighet mellan medlemsstaternas insatser och EU. Vi kommer också att fortsätta att arbeta för största möjliga samverkan och samordning med internationella finansinstitut.

Granskningen och omfokuseringen av biståndet utgör det första steget när det gäller att hjälpa regeringarna i partnerländerna att befästa reformerna och den socioekonomiska utvecklingen. Det går ännu inte att genomföra någon meningsfull analys av behoven, men säkert är att reformprocessen kommer att behöva ett betydande stöd. Resurserna för stödet kommer att hämtas från EU:s nuvarande budget[1].

Särskild hänsyn kommer att tas till främjande av investeringar i södra Medelhavsområdet från den privata sektorn i EU. Kommissionen kommer därför att fortsätta att utnyttja lån från EIB:s facilitet för investering och partnerskap för Europa–Medelhavsområdet (Femip) och andra internationella finansinstitut, genom investeringsinstrumentet för grannskapspolitiken som ger bidrag till investeringar i infrastruktur och utveckling av den privata sektorn[2]. Med tanke på det betydande bidrag som kommissionen ger till investeringsinstrumentet för grannskapspolitiken uppmanas medlemsstaterna att medverka i påfyllningen av medel för instrumentet.

Privata utländska direktinvesteringar som stöds med hjälp av sådana finansinstrument bör också gynnas av stränga regler om investeringsskydd. Kommissionen kommer därför att tillhandahålla ett informationsverktyg och utarbeta en ram för investeringsskydd för europeiska företag som är intresserade av att investera i södra Medelhavsområdet.

Slutligen kan makroekonomiskt bistånd bli nödvändigt för vissa länder, som sannolikt kommer att stå inför svårigheter på kort sikt till följd av krisens effekter på handel, investeringar och turistströmmar samt störningar i den inhemska produktionen. Förutsatt att Internationella valutafonden har upprättat låneprogram och behoven av yttre finansiering har bekräftats kommer de länder som omfattas av den europeiska grannskapspolitiken att kunna komma i fråga för makroekonomiskt bistånd från EU .

10. SLUTSATSER

Detta meddelande innehåller de första förslagen till hur ett nytt partnerskap kan upprättas för att stödja förändringarna i södra Medelhavsområdet. Omedelbar och kortsiktig hjälp bör åtföljas av bistånd på längre sikt när de enskilda länderna är redo att framföra sina behov för EU-partnerna.

Europeiska unionen, både som en gemenskap av demokratiska medlemsstater och en union av folk, har lyckats övervinna historiska hinder. Framgångssagan blev möjlig i och med att hoppet segrade över rädslan och friheten segrade över förtrycket. Av denna anledning finns det i EU en djup förståelse för strävandena hos folken i våra sydliga grannländer. EU vill stödja dem i deras uppbyggnad av verkliga demokratier och fredliga och välmående samhällen. Varje land och folk kommer naturligtvis att välja sin egen väg och träffa sina egna val. De har rätt att fatta sina egna beslut och EU bör inte påtvinga dem några lösningar. I detta meddelande understryks EU:s beslutsamhet när det gäller att stödja dem på färden mot en bättre framtid.

Bilaga 1 FÖRKLARING AV BEGREPP

Assoceringsavtal

Associeringsavtal ingås mellan Europeiska unionen (EU) och länder utanför EU. De kan syfta till att inrätta eller stärka en regelbunden dialog och nära förbindelser i politiska frågor och säkerhetsfrågor, en stegvis liberalisering av handeln med varor, tjänster och kapital, det ekonomiska samarbetet i syfte att uppmuntra ekonomisk och social utveckling och regional ekonomisk integration, samt en dialog om sociala, kulturella och mänskliga frågor. Den rättsliga grunden för ingåendet av associeringsavtal finns i artikel 217 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt (EUF-fördraget). I fördraget om Europeiska unionen görs en särskild hänvisning till avtal med grannländer i artikel 8.2.

Med begreppet ”framskjuten ställning” i associeringsavtal avses ett stärkt politiskt samarbete och nya möjligheter inom de ekonomiska och handelsmässiga förbindelserna, en gradvis konvergens i lagstiftningen samt ökat samarbete med vissa europeiska organ och program.

Djupgående och omfattande frihandelsavtal

Ett frihandelsavtal som omfattar en mängd handelsrelaterade frågor (”omfattande”) och som syftar till all undanröja icke-tariffära hinder för handeln genom en tillnärmning av lagstiftningen, och därigenom delvis öppna eller utvidga EU:s inre marknad till den andra parten. Sådana frihandelsavtal erbjuds nu bara till de länder som omfattas av den europeiska grannskapspolitiken.

Den europeiska grannskapspolitiken

Denna politik föreslogs 2003–2004 av kommissionen som en politisk ram för hur ett utvidgat EU skulle kunna stärka och fördjupa förbindelserna med sina 16 närmaste grannar (Algeriet, Armenien, Azerbajdzjan, de ockuperade palestinska territorierna, Egypten, Georgien, Israel, Jordanien, Libanon, Libyen, Moldavien, Marocko, Syrien, Tunisien, Ukraina och Vitryssland). Syftet är att stärka ett gemensamt område med välstånd, stabilitet och säkerhet för att motverka risken för marginalisering av de grannländer som inte deltog i den historiska utvidgningen 2004. En översyn av den europeiska grannskapspolitiken ska enligt planerna antas i april 2011.

Handlingsplaner för den europeiska grannskapspolitiken

Dessa dokument förhandlas fram med och skräddarsys för varje land utifrån landets behov och kapacitet, samt utifrån landets och EU:s intressen. I planerna fastställer man tillsammans en dagordning för politiska och ekonomiska reformer i form av prioriteringar på kort och medellång sikt (3–5 år). De omfattar politisk dialog och politiska reformer, samarbete och utveckling på det ekonomiska och sociala området, handelsrelaterade frågor och marknads- och lagstiftningsreformer, samarbete i rättsliga och inrikes frågor och inom olika sektorer (t.ex. transport, energi, informationssamhället, miljö, forskning och utveckling) samt en mänsklig dimension (direkta personkontakter, det civila samhället, utbildning, folkhälsa). De incitament som erbjuds, i utbyte mot att framsteg görs med relevanta reformer, är större delaktighet i europeiska program och nätverk, ökat bistånd och förbättrat marknadstillträde.

Det europeiska grannskaps- och partnerskapsinstrumentet

Det europeiska grannskaps- och partnerskapsinstrumentet är sedan 2007 den rättsliga grunden för biståndet till länderna inom den europeiska grannskapspolitiken och Ryssland. Det stöder de avtalade prioriteringarna i handlingsplanerna för den europeiska grannskapspolitiken, och det strategiska partnerskapet med Ryssland, samt ersätter tidigare instrument för de östliga grannländerna och Ryssland respektive partnerländerna i Medelhavsområdet.

Barcelonaprocessen

Detta är en politisk ram som lanserades 1995 av utrikesministrarna i de då 15 EU-medlemsstaterna och 14 partnerländer i Medelhavsområdet som en grund för det Europa-Medelhavspartnerskap som senare utvecklats till unionen för Medelhavsområdet. Partnerskapet delades in i tre huvudsakliga dimensioner: politisk dialog och säkerhetsdialog, ekonomiskt och finansiellt partnerskap, samt socialt, kulturellt och mänskligt partnerskap. När den europeiska grannskapspolitiken infördes 2004 blev Barcelonaprocessen i allt väsentligt ett multilateralt forum för dialog och samarbete mellan EU och dess partnerländer i Medelhavsområdet, samtidigt som kompletterande bilaterala förbindelser främst hanteras inom ramen för den europeiska grannskapspolitiken och genom associeringsavtal som undertecknas med varje partnerland.

Faciliteten för investering och partnerskap för Europa-Medelhavsområdet (Femip)

I denna facilitet sammanförs lån från Europeiska investeringsbanken (EIB) som garanteras genom EU:s budget och andra tjänster som EIB tillhandahåller för att stödja den ekonomiska utvecklingen och integrationen av partnerländerna i Medelhavsområdet. Verksamheten är inriktad på två prioriterade områden: stöd till den privata sektorn och skapande av en investeringsvänlig miljö.

Europeiska investeringsbanken (EIB)

Europeiska investeringsbanken (EIB) är Europeiska unionens finansieringsinstitut. Dess aktieägare är EU:s 27 medlemsstater som gemensamt står för dess kapital. EIB:s uppgift är att tillhandahålla långtidsfinansiering till stöd för investeringsprojekt. Inom EU stödjer EIB unionens politiska mål på följande områden: små och medelstora företag, sammanhållning och konvergens, kampen mot klimatförändringen, miljöskydd och hållbara samhällen, hållbar, konkurrenskraftig och säker energi, kunskapsekonomin, transeuropeiska nätverk. Utanför EU är EIB verksam i över 150 länder där den genomför den finansiella delen av EU:s externa samarbets- och utvecklingspolitik (utveckling av den privata sektorn, infrastrukturutveckling, trygg energiförsörjning och miljöhållbarhet).

Europeiska banken för återuppbyggnad och utveckling (EBRD)

ERBD inrättades 1991 som ett svar på de stora förändringarna i det politiska och ekonomiska klimatet i Central- och Östeuropa. Den är ett internationellt finansinstitut som stöder projekt från Centraleuropa till Centralasien främst genom att investera i kunder i den privata sektorn vars behov inte helt kan täckas av marknaden, i syfte att främja omställningen till öppna och demokratiska marknadsekonomier. Banken har nyligen inlett verksamhet i Turkiet.

Frontex

Frontex är kortformen för Europeiska byrån för förvaltningen av det operativa samarbetet vid Europeiska unionens medlemsstaters yttre gränser. Byrån, som har sitt huvudkontor i Warszawa, är ett specialiserat och oberoende organ som har till uppgift att samordna det operativa samarbetet mellan medlemsstaterna inom området gränssäkerhet.

Maghreb

Maghreb utgörs i princip av de fem nordafrikanska länderna Marocko, Algeriet, Tunisien, Libyen och Mauretanien, samt det omstridda territoriet Västsahara – men i vardagsbruk används begreppet för att beteckna Algeriet, Marocko och Tunisien.

Mashriq

Detta begrepp avser regionen öster om Egypten och norr om den arabiska halvön (Jordanien, Libanon, Syrien och de ockuperade palestinska territorierna), men innefattar vanligen också Egypten.

[1] Inom ramen för budgetrubrik 4 i den fleråriga budgetramen för 2007–2013, vilket vid behov även kan inbegripa mekanismen för flexibilitet och reserven för katastrofbistånd.

[2] Investeringsinstrumentet för grannskapspolitiken har en enorm potential när det gäller att uppbringa finansiering. För perioden 2007–2010 hade bidragen till godkända projekt från detta instrument en hävstångseffekt på 17. Denna potential bör ytterligare utnyttjas under de kommande åren.