Torsdagen den 15 december 2011
P7_TC1-COD(2008)0090

Europaparlamentets ståndpunkt fastställd vid första behandlingen den 15 december 2011 inför antagandet av Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr …/2012 om de allmänna principerna och gränserna för rätten till allmänhetens tillgång till Europaparlamentets, rådets och kommissionens unionens institutioners, organs och byråers handlingar [Ändr. 1]

EUROPAPARLAMENTET OCH EUROPEISKA UNIONENS RÅD HAR ANTAGIT DENNA FÖRORDNING

med beaktande av fördraget om upprättandet av Europeiska gemenskapen om Europeiska unionens funktionssätt, särskilt artikel 15 255.2,

med beaktande av kommissionens förslag,

i enlighet med det ordinarie lagstiftningsförfarandet förfarandet i artikel 251 i fördraget  (1), och

av följande skäl:

(1)

Ett antal Sedan det ändrade fördraget om Europeiska unionen (EU-fördraget) och fördraget om Europeiska unionens funktionssätt (EUF-fördraget) trädde i kraft omfattar rätten till tillgång till handlingar alla unionens institutioner, organ och byråer, inklusive Europeiska utrikestjänsten, vilket innebär att väsentliga ändringar bör göras av Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 1049/2001 av den 30 maj 2001 om allmänhetens tillgång till Europaparlamentets, rådets och kommissionens handlingar (2) , varvid hänsyn bör tas till erfarenheterna från den inledande tillämpningen av den förordningen och till EU-domstolens och Europadomstolens relevanta rättspraxis . Av tydlighetsskäl bör förordningen ändras genom en omarbetning. [Ändr. 2]

(2)

I artikel 1 andra stycket i EU-fördraget fördraget om Europeiska unionen stadfästs principen om öppenhet genom att det anges att fördraget markerar en ny fas i processen för att skapa en allt fastare sammanslutning mellan de europeiska folken, där besluten ska fattas så öppet och så nära medborgarna som möjligt.

(3)

Öppenhet ger medborgarna bättre möjligheter att delta i beslutsförfarandet och garanterar säkerställer att förvaltningen åtnjuter större legitimitet och är effektivare och har ett större ansvar gentemot medborgarna i ett demokratiskt system. Öppenhet bidrar till att stärka de principer principerna om demokrati och , vilka fastställs i artiklarna 9–12 i EU-fördraget, och den respekt för grundläggande rättigheter som avses i artikel 6 i EU-fördraget och i Europeiska unionens stadga om de grundläggande rättigheterna (stadgan) . [Ändr. 3]

(3a)

Öppenhet bör även stärka de principer om god förvaltning i unionens institutioner, organ och byråer som anges i artikel 41 i stadgan och i artikel 298 i EUF-fördraget. Det bör därför fastställas interna administrativa förfaranden, och lämpliga ekonomiska resurser och personalresurser bör göras tillgängliga för att man ska kunna omsätta öppenhetsprincipen i praktiken. [Ändr. 4]

(3b)	Öppenhet ökar medborgarnas förtroende för unionens institutioner, organ och byråer eftersom den bidrar till deras kunskap om unionens beslutsprocesser och vilka rättigheter de har enligt dessa. Öppenhet medför även ökad insyn i genomförandet av förvaltnings- och lagstiftningsförfaranden. [Ändr. 5]

(3c)	Genom att betona öppenhetsprincipens normativa betydelse stärker denna förordning unionens rättssäkerhetskultur och bidrar därmed också till att förebygga brott och kriminellt beteende. [Ändr. 6]

(4)	De allmänna principerna och gränserna med hänsyn till allmänna eller enskilda intressen för allmänhetens rätt att få tillgång till handlingar fastställdes i förordning (EG) nr 1049/2001, som började tillämpas den 3 december 2001. (3) [Ändr. 7]

(5)

En första bedömning av hur förordning (EG) nr 1049/2001 genomförts gjordes i en rapport som offentliggjordes den 30 januari 2004. (4) Den 9 november 2005 beslutade kommissionen att inleda översynen av förordning (EG) nr 1049/2001. I en resolution som antogs den 4 april 2006 uppmanade Europaparlamentet kommissionen att lägga fram ett förslag till ändring av förordningen. (5) Den 18 april 2007 offentliggjorde kommissionen en grönbok om översynen av förordningen (6) och inledde ett offentligt samråd. [Ändr. 8]

(6)

Syftet med denna förordning är att ge allmänhetens rätt till tillgång till handlingar största möjliga effekt och att fastställa de allmänna principer och gränser för de undantag av hänsyn till allmänna eller enskilda intressen som gäller för denna rätt i enlighet med artikel 255.2 i EG-fördraget artikel 15.3 i EUF-fördraget och i enlighet med bestämmelserna i artikel 15.1 i EUF- fördraget, där det står att unionens institutioner, organ och byråer ska utföra sitt arbete så öppet som möjligt. Alla andra regler om tillgång till handlingar bör därför vara förenliga med denna förordning, om inte annat följer av särskilda bestämmelser som gäller enbart för EU-domstolen, Europeiska centralbanken och Europeiska investeringsbanken vid utförandet av icke-administrativa uppgifter . [Ändr. 9]

(7)

Eftersom fördraget om upprättandet av Europeiska atomenergigemenskapen inte innehåller några bestämmelser om tillgång till handlingar bör Europaparlamentet, rådet och kommissionen institutionerna, organen och byråerna söka ledning i denna förordning, i enlighet med såsom redan uttrycktes i förklaring nr 41 som fogas till slutakten till Amsterdamfördraget, beträffande handlingar som gäller verksamhet som omfattas av det fördraget.

(9)

Den 6 september 2006 antog Europaparlamentet och rådet förordning (EG) nr 1367/2006 om tillämpning av bestämmelserna i Århuskonventionen om tillgång till information, allmänhetens deltagande i beslutsprocesser och tillgång till rättslig prövning i miljöfrågor på gemenskapens institutioner och organ (7). I fråga om tillgången till handlingar som innehåller miljöinformation bör den här förordningen vara förenlig med förordning (EG) nr 1367/2006.

(10)

I fråga om utlämnande av personuppgifter bör ett tydligt samband upprättas mellan den här förordningen och förordning (EG) nr 45/2001 om skydd för enskilda då gemenskapsinstitutionerna och gemenskapsorganen behandlar personuppgifter och om den fria rörligheten för sådana uppgifter. (8) Unionens institutioner, organ och byråer bör behandla personuppgifter i överensstämmelse med rättigheterna för de personer som uppgifterna rör, i enlighet med artikel 16 i EUF-fördraget, artikel 8 i stadgan, den relevanta unionsrätten och EU-domstolens rättspraxis . [Ändr. 10]

(11)

Tydliga regler bör antas om utlämnande av handlingar som härrör från medlemsstaterna, handlingar från tredje man som utgör underlag för rättsliga förfaranden och handlingar som institutionerna , organen eller byråerna erhållit i kraft av sin rätt att göra utredningar enligt EG-rätten unionsrätten . [Ändr. 11]

(12)

Större I överensstämmelse med artikel 15.3 i EUF-fördraget bör fullständig tillgång till handlingar bör ges i de fall där institutionerna enligt fördragen agerar i egenskap av lagstiftare, även när det rör sig om delegerade befogenheter, samtidigt som effektiviteten i institutionernas beslutsförfarande bevaras. Sådana handlingar bör göras direkt tillgängliga i så stor utsträckning som möjligt i enlighet med artikel 290 i EUF-fördraget och enligt genomförandebefogenheter i enlighet med artikel 291 i EUF-fördraget, vid antagande av åtgärder med allmän räckvidd . Förberedande lagstiftningshandlingar och alla relaterade uppgifter om de olika skedena i det interinstitutionella förfarandet – till exempel handlingar från rådets arbetsgrupper, namnen på de medlemsstatsdelegationer som deltar som rådsmedlemmar och deras ståndpunkter samt handlingar från trepartsmötena vid första behandlingen – bör i princip göras direkt och omedelbart tillgängliga för allmänheten via internet. [Ändr. 12]

(12a)

Lagtexter bör skrivas på ett tydligt och begripligt sätt och offentliggöras i Europeiska unionens officiella tidning. [Ändr. 13]

(12b)

Europaparlamentet, rådet och kommissionen bör i enlighet med artikel 295 i EUF-fördraget och med denna förordning komma överens om förbättrade rutiner, mallar och tekniska lösningar för utarbetande av lagstiftning vilka delas av institutionerna, organen och byråerna, och de bör offentliggöra dessa i Europeiska unionens officiella tidning, för att förbättra principen om inbyggd öppenhet och principen om rättslig klarhet för unions-handlingar. [Ändr. 14]

(12c)

Handlingar som rör icke-lagstiftningsförfaranden, till exempel bindande åtgärder eller åtgärder som gäller intern organisation, administrativa eller budgetrelaterade akter, eller åtgärder som är av politisk art (såsom slutsatser, rekommendationer eller resolutioner), bör vara enkelt och i möjligaste mån direkt tillgängliga, i enlighet med principen om god förvaltning i artikel 41 i stadgan. [Ändr. 15]

(12d)

För varje kategori handlingar bör den institution, det organ eller den byrå som har ansvaret ge allmänheten möjlighet till insyn i arbetsgången för de interna rutiner som ska följas och informera om vilka organisatoriska enheter som är ansvariga och deras befogenheter samt om fastställda tidsfrister och kontaktuppgifter. Institutionerna, organen och byråerna bör ta vederbörlig hänsyn till Europeiska ombudsmannens rekommendationer. De bör i enlighet med artikel 295 i EUF-fördraget komma överens om gemensamma riktlinjer för hur varje organisatorisk enhet bör registrera de interna handlingarna, klassificera dem vid eventuella hot mot unionens intressen och arkivera dem för tillfälliga eller historiska behov i enlighet med de principer som fastställs i denna förordning. De bör på ett konsekvent och samordnat sätt informera allmänheten om de åtgärder som vidtagits för att tillämpa denna förordning och utbilda sin personal att hjälpa medborgarna att utöva de rättigheter som följer av denna förordning. [Ändr. 16]

(13)

Insyn i lagstiftningsprocessen är mycket viktig för medborgarna. Institutionerna bör därför aktivt sprida handlingar som är en del av lagstiftningsprocessen och förbättra sin kommunikation med potentiella informationssökande . Unionens institutioner, organ och byråer bör göra så många kategorier av handlingar som möjligt automatiskt tillgängliga på sina webbplatser . Aktiv spridning av handlingar bör också uppmuntras på andra områden. [Ändr. 17]

(13a)

För att främja öppenhet och insyn i lagstiftningsprocessen bör institutionerna, organen och byråerna komma överens om ett interinstitutionellt register över lobbyister och andra berörda parter. [Ändr. 18]

(15)	Vissa handlingar bör på grund av sitt mycket känsliga innehåll vara föremål för särskild behandling. En ordning för hur Europaparlamentet ska informeras om innehållet i sådana handlingar bör fastställas i ett interinstitutionellt avtal. [Ändr. 19]

(16)

För att öka öppenheten i institutionernas det arbete som utförs av institutionerna, organen och byråerna bör Europaparlamentet, rådet och kommissionen bevilja tillgång beviljas såväl till handlingar som upprättats av institutionerna dem själva som till sådana de mottagit. Det ska i detta sammanhang påpekas att En medlemsstat, enligt förklaring nr 35 som fogas till slutakten till Amsterdamfördraget, kan begära att kommissionen eller rådet institutionerna, organen och byråerna inte vidarebefordrar en handling som härrör från den staten till tredje part utanför själva institutionerna, organen och byråerna , utan att medlemsstaten dessförinnan har lämnat sitt medgivande. [Ändr. 20]

(16a)

EU-domstolen har klargjort att skyldigheten att rådgöra med medlemsstaterna i fråga om begäranden om tillgång till handlingar som härrör från dem inte ger medlemsstaterna vare sig vetorätt eller rätt att åberopa nationella lagar eller bestämmelser, och att en institution, ett organ eller en byrå som erhållit en sådan begäran får vägra att lämna ut en handling endast på grundval av de undantag som anges i denna förordning (9). [Ändr. 21]

(17)

I princip bör Institutionernas samtliga handlingar bör göras tillgängliga för allmänheten. Undantag från denna princip bör göras för att skydda vissa allmänna och privata intressen bör emellertid skyddas genom undantagsbestämmelser. Institutionerna bör ges möjlighet att skydda sina interna samråd och överläggningar då detta krävs för att de ska kunna utföra sina uppgifter , men dessa undantag bör regleras av ett tydligt system av regler och förfaranden, och det övergripande målet bör vara att allmänhetens grundläggande rätt till tillgång till handlingar ska tillämpas . Vid fastställandet av dessa undantag bör institutionerna, på unionens samtliga verksamhetsområden, beakta gemenskaps unions lagstiftningens principer om skydd för personuppgifter. [Ändr. 22]

(18)

Samtliga bestämmelser om tillgång till institutionernas handlingar bör vara i överensstämmelse med denna förordning. Eftersom denna förordning direkt genomför artikel 15 i EUF-fördraget och artikel 42 i stadgan bör de fastställda principerna och gränserna för tillgång till handlingar väga tyngre än eventuella bestämmelser, åtgärder eller rutiner som en institution, ett organ eller en byrå har antagit på en annan rättslig grund och som innebär att det införs fler eller strängare undantag än dem som fastställs i denna förordning.[Ändr. 23]

(19)	För att säkerställa att rätten till tillgång till handlingar respekteras fullt ut bör ett administrativt förfarande med två steg tillämpas, där det dessutom ska vara möjligt att begära domstolsprövning eller framföra klagomål till Europeiska ombudsmannen.

(20)

Varje institution, organ och byrå bör vidta nödvändiga åtgärder för att informera allmänheten om de bestämmelser som ska gälla och för att utbilda sin personal i att bistå medborgare som önskar utöva sina rättigheter i enlighet med denna förordning. För att medborgarna lättare ska kunna utöva sina rättigheter bör varje institution, organ och byrå ge tillgång till ett register över handlingar.

(21)

Denna förordning har varken till syfte eller effekt att ändra nationell lagstiftning om tillgång till handlingar; på grund av den princip om lojalt samarbete som styr förbindelserna mellan institutionerna och medlemsstaterna, är det dock uppenbart att medlemsstaterna bör se till att inte hindra en korrekt tillämpning av denna förordning och respektera institutionernas säkerhetsbestämmelser.

(22)	Denna förordning påverkar inte tillämpningen av den rätt till tillgång till handlingar som medlemsstaterna, rättsliga myndigheter eller utredande organ redan har. [Ändr. 24]

(23)

I enlighet med artikel 255.3 i EG-fördraget artikel 15.3 i EUF-fördraget och de principer och regler som fastställs i denna förordning ska bör varje institution , organ och byrå i sin arbetsordning utarbeta särskilda bestämmelser om tillgång till institutionens sina handlingar , även handlingar som rör dess administrativa funktioner . [Ändr. 25]

HÄRIGENOM FÖRESKRIVS FÖLJANDE.

Artikel 1

Syfte

Syftet med denna förordning är

a)

att i enlighet med artikel 15 i EUF-fördraget fastställa principer, villkor och gränser, under hänsynstagande till allmänna eller enskilda intressen, för rätten till tillgång till Europaparlamentets, rådets och kommissionens (nedan kallade institutionerna) unionens institutioners, organs och byråers handlingar i enlighet med artikel 255 i EG-fördraget på ett sätt som ger , så att allmänheten ges största möjliga tillgång till sådana handlingar, [Ändr. 26]

b)	att fastställa bestämmelser som garanterar att det blir så enkelt som möjligt att utöva denna rätt

c)	att främja transparenta och goda förvaltningsrutiner när det gäller tillgång för att förbättra tillgången till handlingar , och i synnerhet det övergripande målet om ökad insyn, ansvarsskyldighet och demokrati . [Ändr. 27]

Artikel 2

Tillgångsberättigade och tillämpningsområde

1.   Varje fysisk eller juridisk person och varje sammanslutning av juridiska eller fysiska personer ska ha rätt till tillgång till unionens institutioners , organs och byråers handlingar, med beaktande av de principer, villkor och gränser som fastställs i denna förordning.

2.   Denna förordning ska tillämpas på alla handlingar som finns hos en institution, det vill säga handlingar som upprättats eller mottagits och som innehas av institutionen som har samband med den policy, de åtgärder och de beslut som omfattas av institutionens ansvarsområde, inom samtliga Europeiska unionens verksamhetsområden.

3.   Utan att det påverkar tillämpningen av artiklarna 4 och 9 ska handlingar göras tillgängliga antingen efter en skriftlig ansökan eller direkt i elektronisk form eller genom ett register. Särskilt handlingar som upprättats eller mottagits under ett lagstiftningsförfarande ska göras direkt tillgängliga i enlighet med artikel 12.

4.   Känsliga handlingar enligt definitionen i artikel 9.1 ska vara föremål för särskild behandling i enlighet med den artikeln.

5.   Den här förordningen ska inte tillämpas på handlingar som överlämnats till domstol av andra parter än institutionerna.

6.   Utan att det påverkar berörda parters särskilda rättigheter att få tillgång till handlingar enligt EG-rätten, får handlingar som utgör underlag för utredningar eller rättsliga förfaranden som utmynnar i förvaltningsåtgärder med individuell räckvidd inte lämnas ut till allmänheten förrän utredningen avslutats eller åtgärderna vunnit laga kraft. Handlingar som innehåller uppgifter som en institution samlat in eller erhållit från fysiska eller juridiska personer inom ramen för sådana utredningar ska inte göras tillgängliga för allmänheten.

7.   Denna förordning ska inte påverka allmänhetens rätt till tillgång till handlingar som finns hos institutionerna, vilken kan följa av folkrättsliga instrument eller av rättsakter som institutionerna antagit för att genomföra dessa instrument. [Ändr. 28]

Artikel 2a

Tillämpningsområde

1.     Denna förordning ska tillämpas på alla handlingar som innehas av unionens institutioner, organ och byråer, det vill säga handlingar som upprättats eller mottagits av och som är i institutionens, organets eller byråns besittning inom unionens samtliga verksamhetsområden. Denna förordning ska tillämpas på EU-domstolen, Europeiska centralbanken och Europeiska investeringsbanken enbart när de utövar sina administrativa funktioner.

2.     Handlingarna ska göras tillgängliga för allmänheten antingen i elektronisk form i Europeiska unionens officiella tidning eller i en institutions, ett organs eller en byrås officiella register, eller efter en skriftlig ansökan. Handlingar som upprättats eller mottagits under ett lagstiftningsförfarande ska göras direkt tillgängliga i enlighet med artikel 12 i denna förordning.

3.     Denna förordning påverkar inte sådana utökade rättigheter för allmänhetens tillgång till handlingar som innehas av institutionerna, organen och byråerna som kan följa av folkrättsliga instrument eller av rättsakter som institutionerna antagit för att genomföra dessa eller av medlemsstaternas lagstiftning. [Ändr. 29]

Artikel 3

Definitioner

I denna förordning avses med

a)   "handling": allt innehåll datainnehåll alla uppgifter , oberoende av medium (på papper eller lagrat i elektronisk form, ljud- och bildupptagningar samt audiovisuella upptagningar) som upprättats av en institution och formellt överlämnats till en eller flera mottagare eller på annat sätt diarieförts eller mottagits av en institution; elektroniskt lagrade uppgifter, rör en fråga som omfattas av ansvarsområdet för en institution, ett organ eller en byrå inom unionen. Uppgifter som finns i elektroniska system för lagring, behandling och återvinning av uppgifter, även i externa system som används för institutionens, organets eller byråns verksamhet, är att betrakta som handlingar en handling, särskilt om informationen de kan tas fram skrivas ut eller kopieras elektroniskt med de verktyg som finns tillgängliga i rimlig omfattning för att hantera det berörda systemet. En institution, ett organ eller en byrå som avser att inrätta ett nytt system för elektronisk lagring eller väsentligt ändra ett befintligt system ska bedöma vilken inverkan detta kan förmodas få på rätten till tillgång, se till att den grundläggande rätten till tillgång garanteras som en grundläggande rättighet och agera så att öppenhetsmålet främjas. Funktionerna för återvinning av information som lagras i elektroniska lagringssystem ska anpassas för att man ska kunna tillmötesgå förfrågningar från allmänheten,

aa)     "säkerhetsklassificerade handlingar" :

handlingar som helt eller delvis har säkerhetsklassificerats i enlighet med artikel 3a.1 i denna förordning,

ab)     "lagstiftningsakt" :

handlingar som utarbetats eller mottagits under lagstiftningsförfaranden för antagande av lagstiftningsakter, bland annat åtgärder med allmän räckvidd inom ramen för delegerade befogenheter och genomförandebefogenheter, samt akter med allmän räckvidd som är juridiskt bindande i eller för medlemsstaterna,

ac)     "administrativ funktion" :

åtgärder i samband med organisatoriska, administrativa eller budgetrelaterade frågor inom ifrågavarande institution, organ eller byrå,

ad)     "arkiveringssystem" :

ett verktyg eller ett förfarande som institutionerna, organen och byråerna använder för att på ett strukturerat sätt registrera alla sina handlingar som rör ett pågående eller nyligen avslutat förfarande,

ae)     "historiskt arkiv" :

den del av institutionernas, organens och byråernas arkiv som i enlighet med villkoren som fastställts i led a har valts ut för ständigt bevarande.

En utförlig förteckning över alla kategorier av akter som omfattas av definitionerna i leden a–ac ska offentliggöras i Europeiska unionens officiella tidning och på institutionernas, organens och byråernas webbplatser; institutionerna, organen och byråerna ska även komma överens om och offentliggöra sina gemensamma kriterier för arkivering;

b)   "tredje part": varje fysisk eller juridisk person eller enhet utanför den berörda institutionen, organet eller byrån i fråga , däribland medlemsstaterna, övriga gemenskapsinstitutioner unions-eller icke-unions institutioner och gemenskapsorgan organ eller andra institutioner och organ samt tredjeländer. [Ändr. 30]

Artikel 3a

Förfarande för att säkerhetsklassificera handlingar och häva säkerhetsklassificeringen

1.     När det på grundval av artikel 4.1 kan motiveras av allmänintresset, och utan att det påverkar den parlamentariska kontrollen på unionsnivå och de nationella parlamentens kontroll, ska en institution, ett organ eller en byrå säkerhetsklassificera en handling vars utlämnande skulle kunna undergräva skyddet av unionens eller en eller flera av medlemsstaternas väsentliga intressen, särskilt på områden som rör allmän säkerhet, försvar och militära frågor. En handling får säkerhetsklassificeras helt eller delvis. Följande säkerhetsklassificering ska användas:

a)     EU TOP SECRET :

denna säkerhetsklassificering ska endast användas för uppgifter och material vars utlämnande utan tillstånd skulle kunna vålla unionens eller en eller flera av medlemsstaternas väsentliga intressen synnerligen allvarlig skada (synnerligt men),

b)     EU SECRET :

denna säkerhetsklassificering ska endast användas för uppgifter och material vars utlämnande utan tillstånd skulle kunna vålla unionens eller en eller flera av medlemsstaternas väsentliga intressen allvarlig skada (icke obetydligt men),

c)     EU CONFIDENTIAL :

denna säkerhetsklassificering ska användas för uppgifter och material vars utlämnande utan tillstånd skulle kunna vålla unionens eller en eller flera av medlemsstaternas väsentliga intressen skada (ringa men),

d)     EU RESTRICTED :

denna säkerhetsklassificering ska användas för uppgifter och material vars utlämnande utan tillstånd skulle kunna vara till nackdel för unionens eller en eller flera av medlemsstaternas intressen.

2.     Handlingar ska bara säkerhetsklassificeras när det är nödvändigt. Upphovsmannen ska, om så är möjligt, på handlingen ange ett datum eller en tidsperiod varefter uppgifterna får inplaceras i en lägre säkerhetsklassificeringsgrad eller säkerhetsklassificeringen får hävas. I annat fall ska denne se över handlingarna minst vart femte år för att säkerställa att den ursprungliga säkerhetsklassificeringen fortfarande är nödvändig. Säkerhetsklassificeringen ska anges tydligt och korrekt och behållas bara så länge som uppgifterna kräver skydd. Ansvaret för säkerhetsklassificering av uppgifter och för eventuell senare inplacering av dem i en lägre säkerhetsklassificeringsgrad eller hävande av säkerhetsklassificeringen åligger den institution, det organ eller den byrå som var upphov till eller tog emot den säkerhetsklassificerade handlingen från tredje part eller från en annan institution, ett annat organ eller en annan byrå.

3.     Säkerhetsklassificerade handlingar får lämnas ut till tredje part om upphovsmannen ger sitt samtycke; detta påverkar dock inte andra av unionens institutioners, organs eller och byråers rätt till tillgång. När mer än en institution, ett organ eller en byrå deltar i behandlingen av en säkerhetsklassificerad handling ska samma säkerhetsklassificering anges, och medling ska inledas om de har olika uppfattning om vilket skydd som ska ges. Handlingar som avser lagstiftningsförfaranden ska inte säkerhetsklassificeras; genomförandeåtgärder ska säkerhetsklassificeras innan de antas om denna säkerhetsklassificering är nödvändig och syftar till att motverka negativa effekter på själva åtgärderna. Internationella avtal som handlar om utbyte av konfidentiella uppgifter och som ingås på unionens vägnar ska inte ge ett tredjeland eller en internationell organisation rätt att hindra Europaparlamentet från att få tillgång till sådana konfidentiella uppgifter.

4.     En ansökan om tillgång till en säkerhetsklassificerad handling i enlighet med de förfaranden som anges i artiklarna 7 och 8 ska behandlas enbart av personer som har rätt att befatta sig med sådana handlingar. Dessa personer ska även bedöma vilka hänvisningar till säkerhetsklassificerade handlingar som får göras i det offentliga registret.

5.     Säkerhetsklassificerade handlingar ska föras in i den berörda institutionens, organets eller byråns register eller lämnas ut med upphovsmannens samtycke.

6.     En institution, ett organ eller en byrå som beslutar att neka tillgång till en säkerhetsklassificerad handling ska ange skälen för sitt beslut på ett sådant sätt att de intressen som skyddas av de undantag som fastställs i artikel 4.1 inte skadas.

7.     Utan att det påverkar de nationella parlamentens kontroll ska medlemsstaterna vidta de åtgärder som behövs för att se till att principerna i denna förordning efterlevs när medlemsstaterna behandlar ansökningar om säkerhetsklassificerade unionshandlingar.

8.     Institutionernas, organens eller och byråernas bestämmelser om säkerhetsklassificerade handlingar ska offentliggöras. [Ändr. 31]

Artikel 4

Undantag

1.   Institutionerna, organen och byråerna ska vägra att ge tillgång till en handling om ett utlämnande skulle undergräva skyddet för det allmänna samhällsintresset i fråga om

a)	allmän säkerhet däribland fysiska eller juridiska personers säkerhet i unionen eller i en eller flera av medlemsstaterna , [Ändr. 32]

b)	försvar och militära frågor,

c)	internationella förbindelser,

d)	gemenskapens unionens eller en medlemsstats finansiella, monetära eller ekonomiska politik, [Ändr. 33]

e)	miljön, till exempel sällsynta arters häckningsplatser.

2.   Institutionerna , organen och byråerna ska vägra att ge tillgång till en handling om ett utlämnande skulle undergräva skyddet för [Ändr. 34]

a)	en fysisk eller juridisk persons affärsintressen,

b)	immateriella rättigheter,

c)	juridisk rådgivning och som rör rättsliga förfaranden, skiljedoms- och tvistlösningsförfaranden, [Ändr. 35]

d)	syftet med inspektioner, utredningar och revisioner,

e)

objektiviteten och opartiskheten i urvalsförfaranden förfaranden för offentlig upphandling så länge som den institution, det organ eller den byrå som gör upphandlingen inte fattat sitt beslut, eller objektiviteten och opartiskheten i en uttagningskommittés arbete så länge som tillsättningsmyndigheten inte fattat sitt beslut . [Ändr. 36]

3.   Tillgång till följande handlingar som upprättats av en institution, ett organ eller en byrå för internt bruk eller som mottagits av en institution den och som berör en fråga där beslut ännu inte har fattats av den institutionen den ännu inte har fattat ett beslut ska vägras endast om utlämnande av dem handlingarna uppenbart och allvarligt skulle undergräva institutionernas beslutsförfarande beslutsfattandet, på grund av deras innehåll och de objektiva omständigheterna i det enskilda fallet.

a)	Handlingar som gäller en fråga där institutionen inte fattat något beslut.

b)	Handlingar som innehåller yttranden för internt bruk och som är en del av överläggningar och inledande samråd inom den berörda institutionen även efter det att beslutet fattats. [Ändr. 37]

4.   Undantagen i punkt 2 och 3 ska vara tillämpliga om det inte föreligger Vid avvägningen av allmänintresset av utlämnande enligt punkterna 1–3 ska det anses föreligga ett övervägande allmänintresse av utlämnande. Avseende punkt 2 a ska ett övervägande allmänintresse av utlämnande anses föreligga om den begärda informationen handlingen rör skyddet för de grundläggande rättigheterna och rättsstatsprincipen, en sund förvaltning av allmänna medel eller rätten att leva i en hälsosam miljö, inklusive beträffande miljöutsläpp. En institution, ett organ eller en byrå som åberopar ett av dessa undantag måste göra en objektiv och individuell bedömning och visa att risken för det skyddade intresset är förutsebar och inte rent hypotetisk samt definiera hur tillgången till handlingen i fråga konkret och faktiskt skulle kunna undergräva det skyddade intresset. [Ändr. 38]

4a.     Handlingar vars utlämnande skulle utgöra en risk för miljöskyddet, till exempel sällsynta arters häckningsplatser, ska endast lämnas ut i enlighet med förordning (EG) nr 1367/2006. [Ändr. 39]

5.   Namn, titel och befattning avseende politiskt tillsatta personer, tjänstemän och företrädare för intresseorganisationer som agerar å tjänstens vägnar ska lämnas ut, om inte detta med tanke på de särskilda omständigheterna skulle påverka de berörda personerna negativt. Övriga personuppgifter ska lämnas ut om det är förenligt med villkoren för laglig behandling av personuppgifter enligt EG-rättens bestämmelser om skydd för enskilda i samband med behandling av personuppgifter. Personuppgifter ska inte lämnas ut om det skulle skada den berörda personens rätt till privatliv och personlig integritet. Sådan skada ska inte anses föreligga om

—	uppgifterna enbart rör den berörda personens yrkesverksamhet, såvida det inte på grund av särskilda omständigheter finns skäl att anta att utlämnandet skulle få negativa följder för denna person,

—	uppgifterna enbart rör en offentlig person, såvida det inte på grund av särskilda omständigheter finns skäl att anta att utlämnandet skulle få negativa följder för den personen eller andra honom eller henne närstående personer,

—	uppgifterna redan har offentliggjorts med den berörda personens samtycke.

Personuppgifter ska dock lämnas ut om ett övervägande allmänintresse kräver detta. I sådana fall ska institutionen, organet eller byrån åläggas att ange allmänintresset. Institutionen, organet eller byrån ska även uppge varför allmänintresset i det enskilda fallet väger tyngre än den berörda personens intressen.

Om institutioner, organ eller byråer vägrar att lämna ut en handling på grundval av denna punkt ska de överväga om det är möjligt att delvis lämna ut handlingen. [Ändr. 40]

6.   Om enbart delar av den begärda handlingen omfattas av något av undantagen, ska övriga delar av handlingen lämnas ut.

7.   De undantag som anges i denna artikel ska inte tillämpas på handlingar som överlämnats i samband med beredningen av en lagstiftningsakt, delegerad akt eller genomförandeakt med allmän räckvidd. Undantagen ska inte heller tillämpas på handlingar som av lobbyister och andra intressenter lämnas till institutionerna, organen eller byråerna för att påverka det politiska beslutsfattandet. Undantagen ska enbart tillämpas under den period då skyddet är motiverat på grundval av så länge som handlingens innehåll motiverar det, dock Undantagen får gälla i högst 30 år. För handlingar som omfattas av undantagen gällande skyddet av personuppgifter eller affärsintressen och för känsliga handlingar får undantagen om det är nödvändigt fortsätta att gälla även efter denna period. [Ändr. 41]

7a.     En institution, ett organ eller en byrå får bevilja särskild tillgång till de handlingar som omfattas av punkterna 1–3 för forskningssyften. Om sådan särskild tillgång beviljas får informationen bara lämnas ut på villkor att lämpliga begränsningar avseende dess användning tillämpas. [Ändr. 42]

Artikel 5

Samråd med tredje part

1.   För handlingar som härrör från tredje part ska institutionen institutionerna, organen och byråerna samråda med den berörda tredje parten för att bedöma om de undantag som anges i artikel 4 ska tillämpas, om det inte är uppenbart att handlingen ska eller inte ska lämnas ut.

2.   Samråd ska hållas med den berörda medlemsstaten om ansökan avser sådana handlingar från en medlemsstat som inte överlämnats i samband med beredningen av en rättsakt eller av icke-lagstiftningsakter lagstiftningsakt, delegerad akt eller genomförandeakt med allmän räckvidd och det råder minsta tvivel om huruvida handlingen omfattas av ett av undantagen . Den institution som har handlingen i sin besittning ska lämna ut den, om inte den berörda medlemsstaten motsätter sig detta med stöd i undantagen i artikel 4 eller särskilda nationella bestämmelser som hindrar utlämning. Institutionen ska bedöma rimligheten i de skäl som medlemsstaten anger om dessa grundar sig på undantagen i den här förordningen , och fatta ett beslut på grundval av sin egen bedömning av huruvida den berörda handlingen omfattas av undantagen .

3.   När en medlemsstat tar emot en begäran om tillgång till en handling som medlemsstaten innehar och som härrör från en institution , ett organ eller en byrå ska medlemsstaten, om det inte är uppenbart att handlingen ska eller inte ska lämnas ut, rådgöra med institutionen, organet eller byrån i fråga för att fatta ett beslut som inte äventyrar syftena med denna förordning. En medlemsstat kan i stället hänskjuta en sådan begäran till institutionen, organet eller byrån i fråga. [Ändr. 43]

Artikel 5a

Lagstiftningsakter

1.     I överensstämmelse med de demokratiska principer som fastställs i artiklarna 9–12 i EU-fördraget och med EU-domstolens rättspraxis ska institutioner som agerar i egenskap av lagstiftare, även när det rör sig om delegerade befogenheter och genomförandebefogenheter, samt medlemsstater som agerar i egenskap av rådsmedlemmar erbjuda största möjliga tillgång till handlingar som rör deras verksamhet.

2.     Handlingar som rör lagstiftningsprogram, inledande samråd med det civila samhället, konsekvensbedömningar och andra förberedande handlingar som har anknytning till ett lagstiftningsförfarande samt handlingar som rör genomförandet av unionens lagstiftning och politik och har anknytning till ett lagstiftningsförfarande ska göras tillgängliga på en användarvänlig och samordnad interinstitutionell webbplats och offentliggöras i en särskild elektronisk serie av Europeiska unionens officiella tidning.

3.     Under lagstiftningsförfarandet ska varje institution, organ eller byrå som medverkar i beslutsfattandet offentliggöra sina förberedande handlingar och all därtill hörande information, inklusive rättsutlåtanden, i en särskild serie av Europeiska unionens officiella tidning och på en gemensam webbplats där gången i det berörda förfarandet återges från början till slut.

4.     Antagna lagstiftningsakter ska offentliggöras i Europeiska unionens officiella tidning enligt artikel 13 i denna förordning. [Ändr. 44]

Artikel 6

Ansökningar

1.   En ansökan om tillgång till en handling ska inges i skriftlig form på valfritt sätt, inklusive i elektronisk form, på ett av de språk som anges i artikel 314 i EG-fördraget och vara tillräckligt utförlig för att institutionen ska kunna identifiera handlingen artikel 55.1 i EU-fördraget . Sökanden är inte skyldig att ange några skäl för sin ansökan. [Ändr. 45]

2.   Om en ansökan inte är tillräckligt utförlig eller om de begärda handlingarna inte kan identifieras, ska institutionen , organet eller byrån i fråga inom 15 arbetsdagar uppmana sökanden att förtydliga sin ansökan och bistå sökanden med detta, t.ex. genom att tillhandahålla information om användning av de offentliga registren över handlingar. De tidsfrister som anges i artiklarna 7 och 8 ska börja löpa när institutionen, organet eller byrån i fråga har mottagit de förtydliganden som begärts. [Ändr. 46]

3.   Om en ansökan avser en mycket omfattande handling eller ett mycket stort antal handlingar får den berörda institutionen, organet eller byrån informellt samråda med sökanden för att finna en rimlig och praktisk lösning.

4.   Institutionerna, organen och byråerna ska ge medborgarna information om och hjälp med på vilket sätt en ansökan ska göras och var den ska ges in.

Artikel 7

Behandling av ursprungliga ansökningar

1.   En ansökan om tillgång till en handling ska behandlas skyndsamt. En bekräftelse om mottagande ska skickas till sökanden. Institutionen, organet eller byrån i fråga ska inom 15 arbetsdagar efter det att en ansökan registrerats antingen bevilja tillgång till den begärda handlingen och ge tillgång till den i enlighet med artikel 10 inom samma tidsfrist, eller skriftligen ange skälen för att ansökningen helt eller delvis har avslagits och upplysa sökanden om dennes rätt att göra en bekräftande ansökan i enlighet med punkt 4 i den här artikeln.

2.   I undantagsfall, t.ex. om en ansökan avser en mycket omfattande handling eller ett mycket stort antal handlingar, får den tidsfrist som anges i punkt 1 förlängas en gång med högst 15 arbetsdagar, förutsatt att sökanden underrättas på förhand och att utförliga skäl anges. [Ändr. 47]

3.   Om ansökningen helt eller delvis avslås får Institutionen, organet eller byrån i fråga ska underrätta sökanden om, och i så fall när, tillgång till delar av handlingen eller till handlingen i dess helhet sannolikt kan bli möjlig vid ett senare tillfälle.

Sökanden får inom 15 arbetsdagar efter att ha mottagit besked från institutionen, organet eller byrån i fråga besked ge in en bekräftande ansökan till den med begäran om omprövning. [Ändr. 48]

4.   Om inget besked ges av institutionen, organet eller byrån i fråga inom den föreskrivna tidsfristen ska sökanden ha rätt att inge en bekräftande ansökan.

4a.     Varje institution, organ och byrå ska utse en person som ska ansvara för att kontrollera att alla de tidsfrister som anges i denna artikel verkligen respekteras. [Ändr. 49]

Artikel 8

Behandling av bekräftande ansökningar

1.   En bekräftande ansökan ska behandlas skyndsamt. Institutionen , organet eller byrån i fråga ska inom 30 arbetsdagar högst 15 arbetsdagar efter det att en sådan ansökan registrerats antingen bevilja tillgång till den begärda handlingen och ge tillgång till den i enlighet med artikel 10 inom samma tidsfrist, eller skriftligen ange skälen för att ansökan helt eller delvis har avslagits. Om en ansökan helt eller delvis avslås ska den institutionen , organet eller byrån underrätta sökanden om de rättsmedel som finns. [Ändr. 50]

2.   I undantagsfall, t.ex. om en ansökan avser en mycket omfattande handling eller ett mycket stort antal handlingar, får den tidsfrist som anges i punkt 1 förlängas en gång med högst 15 arbetsdagar, förutsatt att sökanden underrättas på förhand och att utförliga skäl anges. [Ändr. 51]

3.   Om en ansökan helt eller delvis avslås kan sökanden väcka talan mot institutionen, organet eller byrån vid förstainstansrätten tribunalen eller framföra klagomål till ombudsmannen enligt de villkor som anges i artikel 230 263 respektive 195 228 i EG-fördraget EUF-fördraget.

4.   Om inget besked ges av institutionen , organet eller byrån inom den föreskrivna tidsfristen, ska ansökan anses ha avslagits en gång för alla och sökanden ska ha rätt att väcka talan mot institutionen, organet eller byrån eller framföra klagomål till Europeiska ombudsmannen i enlighet med relevanta bestämmelser i EG-fördraget fördragen . [Ändr. 52]

Artikel 8a

Ny ansökan

Om den sökande, efter att ha mottagit handlingarna, begär nya handlingar av institutionen, organet eller byrån ska denna begäran handläggas som en helt ny ansökan i enlighet med artiklarna 7 och 8. [Ändr. 53]

Artikel 9

Behandling av känsliga handlingar

1.   En känslig handling är en handling som härrör från institutionerna eller organ som har upprättats av dem eller från medlemsstaterna, tredje länder eller internationella organisationer och som i enlighet med den berörda institutionens bestämmelser klassificerats som ”TRÈS SECRET/TOP SECRET”, ”SECRET” eller ”CONFIDENTIEL” och som skyddar Europeiska unionens eller en eller flera av dess medlemsstaters väsentliga intressen på de områden som omfattas av artikel 4.1 a, i synnerhet allmän säkerhet, försvar och militära frågor.

2.   En ansökan om tillgång till en känslig handling i enlighet med de förfaranden som anges i artiklarna 7 och 8 ska behandlas enbart av personer som har rätt att befatta sig med sådana handlingar. Utan att det påverkar tillämpningen av artikel 11.2 ska dessa personer även avgöra vilka hänvisningar till känsliga handlingar som kan göras i det offentliga registret.

3.   Känsliga handlingar ska registreras eller lämnas ut endast om den varifrån handlingen härrör givit sitt samtycke.

4.   En institution som beslutar att vägra tillgång till en känslig handling ska ange skälen för sitt beslut på ett sådant sätt att de intressen som skyddas i artikel 4 inte skadas.

5.   Medlemsstaterna ska vidta lämpliga åtgärder för att se till att principerna i den här artikeln och i artikel 4 respekteras vid behandling av ansökningar om tillgång till känsliga handlingar.

6.   Institutionernas bestämmelser om känsliga handlingar ska offentliggöras.

7.   Kommissionen och rådet ska informera Europaparlamentet om känsliga handlingar i enlighet med en ordning om vilken institutionerna ska komma överens. [Ändr. 54]

Artikel 10

Tillgång efter en ansökan

1.   Sökanden ska få tillgång till en handling antingen genom att få ta del av den på stället eller genom att erhålla en kopia, inklusive en kopia i elektronisk form, om handlingen finns i sådan form, i enlighet med sökandens önskemål.

2.   Om en handling är offentliggjord och lätt tillgänglig för sökanden, får institutionen, organet eller byrån i fråga fullgöra sitt åliggande att ge tillgång till handlingen genom att upplysa sökanden om hur denne kan få tillgång till den begärda handlingen.

3.   Handlingen ska ställas till förfogande i en befintlig version och i ett befintligt format (inklusive i elektroniskt eller i ett alternativt format såsom blindskrift, stor stil eller bandupptagning), med fullständigt beaktande av sökandens önskemål.

3a.     Innehållet i en handling ska göras tillgängligt för alla sökande, oberoende av synskador, arbetsspråk eller operativsystemets plattform. Institutionerna, organen och byråerna ska ge den sökande faktisk tillgång till innehållet i handlingarna utan teknisk diskriminering. [Ändr. 55]

4.   Kostnaden för framställning och utskick av kopior får åläggas sökanden. Avgiften får inte vara högre än den faktiska kostnaden för att framställa och skicka kopiorna. Att ta del av en handling på stället, erhålla kopior på färre än 20 A4-sidor 50 A4-sidor och ges direkt tillgång i elektronisk form eller via registret ska vara kostnadsfritt. [Ändr. 56]

5.   Den här förordningen berör inte de särskilda bestämmelser som kan ha fastställts i EG-unionsrätten eller nationell rätt t.ex. om avgifter för att få tillgång till handlingar.

Artikel 11

Register

1.   För att medborgarna effektivt ska kunna utnyttja sina rättigheter enligt denna förordning, ska varje institution, organ och byrå ställa ett register över handlingar till allmänhetens förfogande. Tillgång till registret bör ges i elektronisk form. Hänvisningar till handlingar ska omgående föras in i registret.

2.   Registret ska för varje handling innehålla ett referensnummer (inklusive i förekommande fall den interinstitutionella referensen), ämnet och/eller en kort beskrivning av innehållet i handlingen och det datum då handlingen mottogs eller upprättades och registrerades. Hänvisningarna ska göras på ett sätt som inte undergräver skyddet för intressena i artikel 4.

3.   Institutionerna, organen och byråerna ska omedelbart vidta de åtgärder som är nödvändiga för att upprätta ett register som ska vara i bruk senast den 3 juni 2002 gemensamt gränssnitt för institutionernas register så att samordningen mellan registren säkerställs . [Ändr. 57]

Artikel 12

Direkt tillgång till handlingar

1.    Institutionerna, organen och byråerna ska göra handlingar direkt tillgängliga för allmänheten i elektronisk form eller via register, särskilt sådana handlingar som upprättats eller mottagits i samband med ett förfarande för att inom unionen anta EU-rättsakter lagstiftningsakter eller delegerade- och genomförandeakter med allmän räckvidd ska göras direkt tillgängliga för allmänheten, om inte annat följer av artiklarna 4 och 9. [Ändr. 58]

2.   Om möjligt ska andra handlingar, i synnerhet handlingar som rör utformning av policy eller strategier, göras direkt tillgängliga i elektronisk form.

3.   Om direkt tillgång inte ges via registret ska registret i största möjliga utsträckning ange var handlingen finns.

4.   Varje institution, organ och byrå ska i sin arbetsordning fastställa vilka dokumentkategorier som är på förhand ska göras direkt tillgängliga för allmänheten. [Ändr. 59]

Artikel 13

Offentliggörande i Officiella tidningen

1.   Utöver de akter som avses i artikel 254297.1 och 254297.2 i EUF-fördraget och artikel 163 första stycket i Euratomfördraget ska följande handlingar offentliggöras i Europeiska unionens Officiella tidning, om inte annat följer av artiklarna artikel 4 och 9 i denna förordning:

a)	Förslag från kommissionen och initiativ från en grupp medlemsstater enligt artikel 76 i EUF-fördraget.

b)	Gemensamma Ståndpunkter som antagits av rådet enligt förfarandena förfarandet i artiklarna 251 och 252 i EG-fördraget artikel 294 i EUF-fördraget samt motiveringarna för dessa ståndpunkter och Europaparlamentets ståndpunkter i dessa förfaranden. [Ändr. 60]

c)	De rambeslut och de beslut som avses i artikel 34.2 i EU-fördraget. Akter antagna i enlighet med artikel 25 i EUF-fördraget.

f)	Internationella avtal som ingåtts av gemenskapen eller Europeiska unionen i enlighet med artikel 24 artikel 37 i EU-fördraget och artiklarna 207 och 218 i EUF-fördraget . [Ändr. 61]

2.   I största möjliga utsträckning ska följande handlingar offentliggöras i Officiella tidningen:

a)	Initiativ som lagts fram för rådet av en medlemsstat eller av den höga representanten för unionens utrikes frågor och säkerhetspolitik i enlighet med artikel 67.1 30 i EG-fördraget eller i enlighet med artikel 34.2 i EU-fördraget.

c)	Andra direktiv akter än sådana som avses i artikel 254297.1 och 254297.2 i EG-fördraget EUF-fördraget, andra beslut än de som avses i artikel 254297.1 i EG-fördraget EUF-fördraget samt rekommendationer och yttranden.

3.   Varje institution, organ och byrå får i sin arbetsordning fastställa vilka övriga handlingar som ska offentliggöras i Europeiska unionens Officiella tidning.

Artikel 14

Information

1.   Varje institution, organ och byrå ska vidta nödvändiga åtgärder för att upplysa allmänheten om de rättigheter som följer av denna förordning.

2.   Medlemsstaterna ska samarbeta med institutionerna, organen och byråerna när det gäller att ge medborgarna information.

Artikel 14a

Informationsansvarig

1.     Varje allmän administrativ enhet inom varje institution, organ och byrå ska utse en informationsansvarig person med uppgift att se till att denna förordning efterlevs och att man har goda förvaltningsrutiner inom den administrativa enheten.

2.     Den informationsansvarige ska besluta vilken information som är lämplig att ge allmänheten när det gäller

a)	denna förordnings genomförande, och

b)	goda rutiner,

och ska se till att den informationen sprids i lämplig form och på lämpligt sätt.

3.     Den informationsansvarige ska bedöma huruvida avdelningarna inom hans eller hennes allmänna administrativa enhet har goda rutiner.

4.     Den informationsansvarige får hänvisa en person som söker information till en annan allmän administrativ enhet om den sökta informationen ligger utanför enhetens behörighetsområde men ingår i en annan enhets behörighetsområde inom samma institution, organ eller byrå, förutsatt att den andra enheten i fråga innehar sådan information. [Ändr. 62]

Artikel 14b

Principen om god och öppen förvaltning

Under en övergångsperiod före antagandet av bestämmelserna enligt artikel 298 i EUF-fördraget, och på grundval av kraven i artikel 41 i stadgan, ska institutionerna, organen och byråerna utifrån kodexen för god förvaltningssed anta och offentliggöra allmänna riktlinjer om tillämpningsområdet för de skyldigheter till tystnadsplikt och sekretess som anges i artikel 339 i EUF-fördraget, de skyldigheter som följer av en sund och öppen förvaltning samt skyddet av personuppgifter i enlighet med Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 45/2001 av den 18 december 2000 om skydd för enskilda då gemenskapsinstitutionerna och gemenskapsorganen behandlar personuppgifter och om den fria rörligheten för sådana uppgifter (10). Genom dessa riktlinjer ska även de påföljder fastställas som är tillämpliga i fall av överträdelser av denna förordning i enlighet med tjänsteföreskrifterna för tjänstemän i Europeiska unionen och i anställningsvillkoren för övriga anställda i Europeiska unionen samt i institutionernas, organens och byråernas interna bestämmelser. [Ändr. 63]

Artikel 15

Förvaltningsrutiner för öppenhet och insyn inom institutionerna , organen och byråerna [Ändr. 64]

1.   Institutionerna, organen och byråerna ska utveckla goda förvaltningsrutiner för att underlätta utövandet av den rätt till tillgång till handlingar som garanteras genom denna förordning.

1a.     Institutionerna, organen och byråerna ska, på ett korrekt sätt som ger möjlighet till insyn, informera allmänheten om sin organisationsstruktur och ange sina enheters behörighetsområden, den interna arbetsgången och vägledande tidsfrister för de förfaranden som ingår i deras behörighetsområden samt om vilka avdelningar medborgarna kan vända sig till för att få hjälp, information eller anföra besvär. [Ändr. 65]

2.   Institutionerna, organen och byråerna ska inrätta en interinstitutionell kommitté som ska undersöka de bästa rutinerna, ta upp eventuella meningsskiljaktigheter och diskutera den framtida utvecklingen i fråga om allmänhetens tillgång till handlingar.

2a.     Handlingar som rör Europeiska unionens budget, dess genomförande och mottagarna av medel och bidrag från unionen ska vara offentliga och tillgängliga för medborgarna.

Dessa handlingar ska även finnas tillgängliga via en särskild webbplats och databas samt på en databas om finansiell transparens i unionen. [Ändr. 66]

Artikel 16

Mångfaldigande av handlingar

Denna förordning ska inte påverka tillämpningen av befintliga bestämmelser om upphovsrätt som kan begränsa tredje parts rätt att få kopior av handlingar eller att mångfaldiga eller utnyttja handlingar som överlämnats. [Ändr. 67]

Artikel 17

Rapporter

Varje institution, organ och byrå ska årligen offentliggöra en rapport för föregående år, vilken ska ta upp det antal fall då institutionen har avslagit ansökningar om tillgång till handlingar avslogs, skälen för dessa avslagsbeslut samt antalet känsliga handlingar som inte har registerförts.

1a.

Kommissionen ska senast den … (11) offentliggöra en rapport om tillämpningen av denna förordning och ge rekommendationer som vid behov även innehåller förslag om en översyn av denna förordning vilka föranletts av förändringar av den rådande situationen samt ett handlingsprogram med åtgärder som institutionerna, organen och byråerna ska vidta. [Ändr. 69]

Artikel 18

Upphävande

Förordning (EG) nr 1049/2001 ska upphöra att gälla den […].

Hänvisningar till den upphävda förordningen ska anses som hänvisningar till denna förordning och ska läsas i enlighet med jämförelsetabellen i bilagan.

Artikel 19

Ikraftträdande

Denna förordning träder i kraft den tjugonde dagen efter det att den offentliggjorts i Europeiska unionens officiella tidning..

---

(1)  EUT C,, s..Europaparlamentets ståndpunkt av den 15 december 2011.

(2)  EGT L 145, 31.5.2001, s. 43.

(3)   EGT L 145, 31.5.2001, s. 43.

(4)  KOM(2004) 45.

(5)  [ …]

(6)  KOM(2007) 185.

(7)  EUT L 264, 25.9.2006, s. 13.

(8)   EGT L 8, 12.1.2001, s. 1.

(9)   Domstolens dom av den 18 december 2007 i mål C-64/05 P, Sverige mot kommissionen, REG 2007, s. I-11389.

(10)   EUT L 8, 12.1.2001, s. 1 .

(11)  Två år efter det att denna förordning träder i kraft.