Yttrande från Europeiska ekonomiska och sociala kommittén om ”Förslag till rådets förordning om domstols behörighet, tillämplig lag samt erkännande och verkställighet i mål om makars förmögenhetsförhållanden”

och ”Förslag till rådets förordning om domstols behörighet, tillämplig lag samt erkännande och verkställighet av domar i mål om förmögenhetsrättsliga verkningar av registrerade partnerskap”

Den 26 april 2011 beslutade rådet att i enlighet med artikel 304 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt rådfråga Europeiska ekonomiska och sociala kommittén om

Facksektionen för sysselsättning, sociala frågor och medborgarna, som svarat för kommitténs beredning av ärendet, antog sitt yttrande den 31 augusti 2011.

Vid sin 474:e plenarsession den 21–22 september 2011 (sammanträdet den 21 september 2011) antog Europeiska ekonomiska och sociala kommittén följande yttrande med 156 röster för, 3 emot och 6 nedlagda röster:

1.1 Europeiska ekonomiska och sociala kommittén (EESK) instämmer i kommissionens åsikt att det är nödvändigt att undanröja rättslig osäkerhet och diskriminering med avseende på förmögenhetsförhållandena mellan makar som kommer från olika länder, och anser att det finns skäl att anta ett lagstiftningspaket som består av två separata förordningar som rör förmögenhetsförhållandena i samband med äktenskap respektive registrerade partnerskap.

1.2 Hörnstenarna i dessa bestämmelser är enligt kommittén rättssäkerhet, förutsebarhet, förenkling samt snabb tillgång till rättslig prövning som resulterar i rättvisa lösningar till rimliga kostnader och inom en rimlig tid, endast med undantag för hänsyn till allmän ordning.

1.3 EESK anser att det är av grundläggande betydelse att bestämmelserna på ett tydligt och öppet sätt skyddar inte bara de rättigheter avseende förmögenhetsförhållanden som tillkommer makar och personer som ingått registrerat partnerskap, utan också tredje mans rättigheter. Därför borde det vara obligatoriskt att val av tillämplig rätt och domstols behörighet görs vid äktenskapets eller partnerskapets ingående.

1.4 EESK undrar i detta sammanhang om det inte vore möjligt att använda en fritt tillämpbar europeisk tilläggsbestämmelse, den så kallade ”28:e ordningen”, som skyddar makar från olika länder på samma sätt vad avser bestämmelser och förmögenhetsrättsliga verkningar.

1.4.1 Detta skulle också göra det lättare att utnyttja skiljedomsförfarande, och därigenom bekräfta giltigheten i utomrättsliga överenskommelser.

1.5 Kommittén vill åter påpeka behovet av att säkerställa omedelbar verkställighet av besluten, utan att det ska behövas ytterligare förfaranden (även om dessa är förenklade), i syfte att minska bördorna för medborgarna vad avser tid och kostnader samt minska de administrativa bördorna för rättssystemen.

1.6 EESK rekommenderar att man inrättar ett system för information och utbildning av behöriga rättsliga myndigheter samt av rättsliga aktörer och medborgare genom att man skapar en interaktiv webbportal på alla de officiella språken och inrättar system för utbyte av yrkeskunskaper och praxis.

1.7 EESK ser gärna att man inrättar ett europeiskt nätverk av nationella kontaktpunkter för kostnadsfri juridisk rådgivning, som är kopplade till byrån för grundläggande rättigheter, i syfte att garantera att alla par får adekvat information och kan utöva sina rättigheter utifrån medvetna val.

1.8 EESK vill understryka vikten av att i större utsträckning koncentrera de olika förfarandena för arv, äktenskapsskillnad, hemskillnad och avveckling av förmögenhetsförhållandena till en gemensam rättslig myndighet.

1.9 Kommittén rekommenderar slutligen med eftertryck att man säkerställer full enhetlighet mellan befintliga bestämmelser och bestämmelser som håller på att ändras eller som förbereds, för att säkerställa en enhetlig, enkel och tillgänglig ram för samtliga EU-medborgare i fråga om förmögenhetsförhållanden.

2.1 För EESK är det av största betydelse att man säkerställer att medborgarna kan röra sig fritt mellan medlemsstaterna så att de kan bosätta sig, bilda familj och förvärva egendom i EU utan hinder eller osäkerhet.

2.2 I fördragen och Europeiska unionens stadga om de grundläggande rättigheterna garanteras rätten till fri rörlighet och bosättning, tillgång till rättsväsendet och respekt för de grundläggande rättigheterna, i synnerhet rätten till egendom, likhet inför lagen, principen om icke-diskriminering, rätten till respekt för privatlivet och familjelivet, rätten att ingå äktenskap och att bilda familj i enlighet med relevant nationell lagstiftning samt rätten till en opartisk domstol.

2.3 Den ökade rörligheten inom Europeiska unionen har lett till att antalet internationella par ökat. Det rör sig om makar med olika nationalitet, makar som bor i olika medlemsstater eller som bor i en medlemsstat där ingen av dem är medborgare.

2.4 Kommittén är medveten om vikten av att kunna utöva sådana rättigheter i praktiken inom ett område utan inre gränser, oavsett formerna för föreningen mellan parterna när dessa kommer från olika medlemsstater och oavsett om de befinner sig i en medlemsstat där de inte är medborgare. Ofta innehar också paret lös eller fast egendom i flera EU-länder.

2.5 I Europa finns för närvarande ca 16 miljoner internationella par. Av 2,4 miljoner nya äktenskap rubricerades 13 % (310 000) som internationella år 2007, och av de 211 000 partnerskap som registrerades det året i EU var 41 000 internationella.

2.6 I fem länder kan äktenskap ingås mellan personer av samma kön (i Nederländerna sedan 2001, i Belgien sedan 2003, i Spanien sedan 2005, i Sverige sedan 2009 och i Portugal sedan 2010) medan ”registrerat partnerskap”, som är en nyare rättslig företeelse, erkänns i 14 medlemsstater (1). I alla dessa 14 länder tillåts registrerat partnerskap mellan personer av samma kön, medan partnerskap mellan personer av samma eller motsatt kön endast tillåts i Belgien, Frankrike, Luxemburg och Nederländerna.

2.7 På begäran av kommissionen utarbetade EESK år 2006 ett yttrande om grönboken om lagval i mål om makars förmögenhetsförhållanden, där kommittén välkomnade (2) ändringarna av förordning (EG) 2201/2003 i syfte att bredda föreskrifterna om behörighet och tillämplig lag och i dessa avseenden komplettera en förordning om erkännande av domstolsavgöranden i äktenskaps- och vårdnadsmål. Kommittén har i samband med grönboken om äktenskapsskillnad redan yttrat sig i frågor rörande domstols behörighet och tillämplig lag och hänvisar till detta mycket detaljerade yttrande (3).

2.8 Kommittén ställde sig ändå tveksam till om det är lämpligt att behandla frågan om fördelning av gemensam egendom (fast och rörlig egendom och andra äganderätter) separat genom att utvidga kretsen av personer som omfattas till icke-gifta par (som också kan ha gemensamma barn).

2.9 Kanske hade det varit mer logiskt att i en enda regelram behandla alla följderna av en skilsmässa och alla följderna av en separation för ett par som ingått registrerat partnerskap.

2.10 Detta skulle förmodligen ha ökat klarheten och förståelsen i fråga om tillämplig lag och underlättat erkännandet av domstolsbeslut, som ofta reglerar alla villkor och följder av en skilsmässa eller separation i en enda slutgiltig dom.

2.11 Med tanke på de särskilda egenskaper som tillskrivs äktenskap respektive registrerat partnerskap, samt till de olika rättsverkningar som är förknippade med dessa samlevnadsformer, har kommissionen valt att lägga fram två separata förslag till förordningar: ett om domstols behörighet, tillämplig lag samt erkännande och verkställighet av domar i mål om makars förmögenhetsförhållanden och ett om domstols behörighet, tillämplig lag samt erkännande och verkställighet av domar i mål om förmögenhetsrättsliga verkningar av registrerade partnerskap. EESK ställer sig bakom detta beslut.

2.12 Kommittén undrar emellertid om det inte kan finnas skäl att studera möjligheterna till ett gemensamt instrument i form av en fritt tillämpbar europeisk tilläggsbestämmelse (”den 28:e ordningen”) (4) som par – makar eller registrerade partner – utan diskriminering fritt skulle kunna välja att tillämpa. Något som skulle kunna vara vägledande är den fransk-tyska överenskommelsen för att upprätta en gemensam äktenskapsordning (5).

2.12.1 Förmögenhetsaspekterna av äktenskap och registrerade partnerskap behandlas ofta inte som tvistemålsfrågor. Mot den bakgrunden vore det enligt kommittén lämpligt att i den 28:e ordningen skriva in bestämmelser som rör giltigheten i utomrättsliga överenskommelser som träffats via skiljedomsförfaranden (6), vilket skulle medföra avsevärda fördelar för EU-medborgarna.

3.1 I ”Rapport om EU-medborgarskapet 2010 – Att undanröja hindren för EU-medborgarnas möjligheter att utöva sina rättigheter” (7), konstaterade kommissionen att osäkerheten om vad som gäller med avseende på förmögenhetsförhållandena mellan makar som kommer från olika medlemsstater var ett av de största hindren som medborgarna fortfarande stöter på i vardagen när de försöker hävda sina rättigheter i andra medlemsstater.

3.2 Kommissionens förslag grundar sig på artikel 81.3 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt (EUF-fördraget).

3.3 Kommissionen har lagt fram två initiativ för rådet rörande egendomslagstiftning med avseende på internationella par. Det första förslaget rör domstols behörighet, tillämplig lag samt erkännande och verkställighet av domar i mål om makars förmögenhetsförhållanden. Det andra rör samma frågor i samband med förmögenhetsrättsliga verkningar av registrerade partnerskap.

3.4 Kommissionens förslag syftar till att överbrygga skillnaderna mellan EU:s olika rättssystem och underlätta livet för internationella par, utan att vare sig harmonisera eller ändra medlemsstaternas materiella bestämmelser om äktenskap eller registrerade partnerskap. Syftet är följande:

3.5 Ett av förslagen är att skapa en webbsida under ”European Judicial Network in civil and commercial matters” med dokumenterade uppgifter i fråga om makars förmögenhetsförhållanden och nationella bestämmelser.

3.6 Förslaget måste antas enhälligt av rådet efter godkännande av Europaparlamentet.

4.1 EESK anser att det vore lämpligt att beslutet om vilka bestämmelser som ska tillämpas för gifta par fattas vid själva äktenskapets ingående, så att man undviker risken för att sådana bestämmelser väljs som paret inte har någon rättslig anknytning till. Om inget val har gjorts bör man för redan ingångna äktenskap i stället fastställa objektiva anknytningsfaktorer som ska tillämpas i hierarkisk ordning för att avgöra vilka bestämmelser som ska tillämpas, i enlighet med den nyligen antagna Rom III-förordningen (8).

4.1.1 Enligt EESK skulle införandet av bestämmelser som begränsade makarnas möjligheter att välja vilken lag som ska tillämpas stärka rättssäkerheten och samtidigt ge de berörda parterna ett visst utrymme att själva besluta vilka bestämmelser som ska tillämpas på deras egendom på samma gång som man skyddar tredje mans intressen.

4.1.2 När det gäller registrerat partnerskap skulle lagstiftningen i landet där partnerskapet registrerats gälla.

4.1.3 EESK understryker behovet av ett lämpligt och tydligt informationssystem för valet av lagstiftning enligt rådets förordning (EU) nr 1259/2010 och förslaget i KOM(2011) 126 slutlig för att möjliggöra ett väl övervägt beslut från de gifta parens sida om vilket system som ska användas vid skilsmässa och för att reglera förmögenhetsförhållanden.

4.1.4 Kommittén vill prioritera rättssäkerheten och hyser därför farhågor när det gäller möjligheten att i praktiken förena makarnas val av tillämpligt rättssystem för förmögenhetsförhållandena när egendomen fysiskt befinner sig i ett annat land än det man kommit överens om.

4.1.4.1 För att säkerställa rättssäkerheten och därmed makarnas rätt att värna värdet av den rörliga och fasta egendomen, vore det lämpligt att genomföra en rättvis värdering av egendomen vid tidpunkten för äktenskapets ingående och för separationen eller skilsmässan.

4.1.4.2 EESK:s förhoppning är att man i varje rättshandling som avser förmögenhetsförhållanden anger vilken ordning som gäller för makarna. Detta är särskilt viktigt när förmögenheten omfattar bolagsandelar och aktier, livförsäkringar, pensionsfonder osv.

4.1.5 EESK undrar också över de konkreta konsekvenser för tredje man som kan uppstå om det finns skillnader mellan de bestämmelser som makarna valt för förmögenhetsförhållandena och bestämmelserna i det land där egendomen fysisk befinner sig, som också skulle kunna vara ett land utanför EU.

4.2 Kommittén anser att det är viktigt att undanröja problem i samband med erkännande av beslut och handlingar och se till att framsteg görs i fråga om besparing av tid och pengar i samband med erkännande av beslut, så att man inte behöver vända sig till domstolar i olika medlemsstater.

4.3 Behörighetsbestämmelserna för avveckling av förmögenhetsförhållandena skulle utvidga behörigheten för den domstol som behandlar skilsmässan eller arvsfrågorna till att också omfatta avveckling av förmögenhetsförhållandena. Rättssäkerheten för medborgarna skulle öka om den domstol som är behörig i fråga om skilsmässan eller arvsfrågorna också skulle vara behörig när det gäller avvecklingen av förmögenhetsförhållandena.

4.3.1 Kommittén hyser farhågor när det gäller den tid anpassningen av de enskilda medlemsstaternas lagstiftning kommer att ta och datumet då förordningarna om förmögenhetsförhållandena träder i kraft.

4.4 EESK anser att det är av största vikt att man säkerställer den fria rörligheten för domar i hela unionen och verkställigheten av dessa genom ett enhetligt, förenklat förfarande samt att man säkerställer erforderlig enhetlighet i fråga om civilrättsligt samarbete.

4.5 EESK anser att ett allmänt mål bör vara att man fastställer en rättslig ram som är enhetligt strukturerad och lättillgänglig och som sammanför och harmoniserar all terminologi i frågan och alla begrepp och krav för liknande regler på området (t.ex. litispendens, klausuler om domstols behörighet, hemvist osv.).

4.6 Det är också viktigt, anser kommittén, att man säkerställer erkännande, verkställighet av beslut och den fria rörligheten av dessa utan exekvatur på inre marknaden, i enlighet med förslagen på ändringar av bestämmelserna på privaträttens område i rådets förordning (EG) nr 44/2001 (9), utan andra undantag än ordre public-förbehållet och i enlighet med stadgan om de grundläggande rättigheterna.

4.7 EESK instämmer i bedömningen att det finns skäl att i större utsträckning koncentrera de olika förfarandena för äktenskapsskillnad, hemskillnad och avveckling av förmögenhetsförhållandena till en gemensam rättslig myndighet. Behöriga rättsliga myndigheter är de som fastställts i Bryssel IIa-förordningen.

4.7.1 Kommittén vill framhålla vikten av att undvika parallella förfaranden och tillämpning av olika materiella bestämmelser när det gäller gifta makars eller registrerade partners egendom.

4.8 EESK anser att det är av grundläggande betydelse att unionen vidtar utbildningsåtgärder riktade mot de delar av de offentliga myndigheterna som är behöriga i frågan och mot de rättsliga aktörer som ska tillämpa den nya rättsliga ramen för förmögenhetsförhållandena mellan makar och mellan partner i registrerade partnerskap.

4.9 Gifta par och par i registrerade partnerskap måste få adekvat information om följderna av den lagstiftning som de väljer för sin egendom om egendomen överförs, i synnerhet om det finns skillnader mellan det valda alternativet och den lagstiftning som gäller där egendomen fysiskt befinner sig.

4.10 I enlighet med slutsatserna från rådet (rättsliga och inrikes frågor) av den 24–25 februari 2011 är det viktigt att ”respekten för de grundläggande rättigheterna också bör beaktas vid utarbetandet av rättsakter som inte omfattas av ett lagstiftningsförfarande” (10). Kommittén anser att byrån för grundläggande rättigheter kan spela en aktiv roll när det gäller att ge par juridiskt bistånd så att de kan utöva sina rättigheter på ett effektivt sätt.

5.1.1 Kommittén ställer sig bakom definitionen av makars förmögenhetsförhållanden, som omfattar både aspekter på den dagliga förvaltningen av makars egendom och frågor om avveckling av förmögenhetsförhållandena, utan att påverka eventuella sakrätter i en egendom, och inte heller klassificeringen av egendom och rättigheter eller fastställandet av rättighetsinnehavarens ställning i förmånsrättshänseende, med undantag för hänsyn till allmän ordning i enlighet med de olika medlemsstaternas lagstiftning.

5.1.2 Kommittén är mycket mån om att man måste säkerställa enhetligheten vad avser behörigheten mellan tillämplig lag enligt förordning 1259/2010 (äktenskapsskillnad och hemskillnad), enligt förordning 2201/2003 (äktenskapsmål) och förslaget till förordning om makars förmögenhetsförhållanden (se kapitel II, art. 4 och 5 samt kapitel III art. 15–18).

5.1.2.1 EESK menar att tillämpningen av olika system i olika fall (där valet helt skulle överlämnas till parterna) skulle leda till överdriven komplexitet och eventuellt skapa behörighetskonflikter som i sin tur skulle få följder, med stora försämringar i fråga om tidsåtgång och kostnader. Kommittén anser att det vore lämpligt att fastställa domstols behörighet vid äktenskapets ingående.

5.1.3 Kommittén anser att principen om ömsesidigt erkännande i fråga om den fria rörligheten för domar, officiella handlingar och uppgifter i rättsregister i samband med makars förmögenhetsförhållanden bör innebära att man inte behöver några eventuella ytterligare förfaranden av den typ som föreslås. Alla typer av exekvaturförfaranden (se förordningarna Bryssel I och II) skulle innebära förluster i fråga om pengar och tid.

5.1.4 I båda förordningarna bör artikel 4 enligt EESK ändras så att man utesluter möjligheten att kräva att parterna ska komma överens om att den domstol som prövar en ansökan om upplösning eller annullering även ska vara behörig att avgöra frågor om förmögenhetsrättsliga verkningar med anknytning till ansökan.

5.2 Lagstiftningsförslag för förmögenhetsförhållandena mellan personer som ingått registrerat partnerskap

5.2.1 EESK anser att det är nödvändigt att beakta särarten i det registrerade partnerskapet när man fastställer de rättsliga följderna för personer som ingått registrerat partnerskap avseende enbart de förmögenhetsrättsliga aspekterna för partnerna och i förhållande till tredje man.

5.2.2 När det gäller bestämmelserna i kapitel III i förslaget till förordning 127/2011 (registrerade partnerskap) fruktar EESK att de kan stå i strid mot den lagstiftning som gäller på den plats där egendomen befinner sig.

5.2.3 Med tanke på skillnaderna mellan lagstiftningen i de länder som tillåter registrerade partnerskap och i syfte att stärka de rättigheter som partnerskapen innebär och tredje mans rättigheter, vore det lämpligt att harmonisera informationssystem, förfaranden för offentliggörande och åberopande av rättigheter i anslutning till parens egendom, särskilt när egendomen befinner sig i länder där det inte går att registrera partnerskap.

5.3 Tillgång till information om bestämmelserna om förmögenhetsförhållanden i medlemsstaterna

5.3.1 EESK vill understryka vikten av att garantera adekvat tillgång till information i första hand för äkta makar och personer som ingått registrerade partnerskap, men också för behöriga rättsliga myndigheter och rättsaktörer, genom praktiska handledningar på unionens språk och skapandet av en webbportal på alla de offentliga språken.

5.3.2 Kommittén anser att det är helt nödvändigt att utarbeta utbildningsprogram för rättsliga myndigheter, rättsliga aktörer och användarna av de rättsliga instrumenten, kompletterat av erfarenhetsutbyte, för att öka yrkeskunskaperna och kunskaperna om praxis i de olika relevanta nationella rättsliga systemen.

5.3.3 EESK ser gärna att man inrättar ett europeiskt nätverk av nationella kontaktpunkter för juridisk rådgivning, som är kopplade till byrån för grundläggande rättigheter, i syfte att garantera att makar och partner i registrerade partnerskap när det gäller förmögenhetsförhållanden kan utöva sina rättigheter kostnadsfritt utifrån medvetna val.

Bryssel den 21 september 2011

Europeiska ekonomiska och sociala kommitténs ordförande

Staffan NILSSON

(1) Österrike, Belgien, Danmark, Finland, Frankrike, Tyskland, Irland, Luxemburg, Nederländerna, Storbritannien, Tjeckien, Slovenien, Sverige och Ungern.

(5) Se ”France – Conseil des Ministres du 23 mars 2011” (franska ministerrådet den 23 mars 2011).

(6) Förslag från Italiens justitieministerium och även från Europeiska unionens domstol, West Tankers-domslutet, mål C- 185/07, punkt 26, om giltigheten av en skiljedomsklausul.

(10) Se rådets slutsatser om Europeiska unionens råds roll för att garantera den konkreta tillämpningen av stadgan om de grundläggande rättigheterna, 24–25 februari 2011.