23.7.2011   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

C 218/124

1.1

Europeiska ekonomiska och sociala kommittén betonar att EU:s gemensamma jordbrukspolitik och en god förvaltning av denna har stor betydelse för hela livsmedelskedjan och för jordbrukarna. Den gemensamma jordbrukspolitikens komplexa och omständliga administrativa förfaranden utgör ofta en stor börda för jordbrukarna. Förslaget om att reformera och effektivisera den gemensamma jordbrukspolitiken är berättigat i den mån som det ökar den administrativa effektiviteten och myndigheternas manöverutrymme.

1.2

EESK riktar särskild uppmärksamhet mot det faktum att vissa av de nya befogenheterna kan innebära att medlemsstaterna får högre administrativa kostnader för aktiviteter som utförs av utbetalande organ och certifieringsorgan. Detta problem bör undvikas när förslaget genomförs.

1.3

Ytterligare förklaringar bör ges i fråga om omfattningen av de befogenheter som ska beviljas för antagande av delegerade akter. De relevanta bestämmelserna måste formuleras tydligare och mer exakt än vad som är fallet i kommissionens förslag.

1.4

Det är viktigt att den grundläggande förordningen inkluderar alla de centrala regler som ger ett konkret uttryck för jordbrukspolitikens grundläggande principer. Befogenheter kan i andra avseenden överföras till kommissionen. Genomförandebefogenheterna inom jordbrukspolitiken måste vara relativt omfattande så att denna politik kan hanteras effektivt.

1.5

EESK ser det som avgörande att kommissionen lämnar stort utrymme för samråd med medlemsstaternas sakkunniga när den antar delegerade akter. En öppen och bred samrådsprocess kan minska den osäkerhet och villrådighet som har uppkommit under reformens utarbetande. Medlemsstaterna måste ges tillräcklig möjlighet att uttrycka sin ståndpunkt vid utarbetandet av specifika bestämmelser.

1.6

EESK förväntar sig att de föreslagna ändringarna ska effektivisera finansieringen och hanteringen av EU:s jordbrukspolitik, vilket även skulle medföra förenkling och minskade administrativa bördor. Det är beklagansvärt att det är så pass svårt att utan experthjälp förstå och tolka finansieringsbestämmelserna. Därför måste förenklingsprocessen fortsätta och påskyndas.

2.1

I artikel 290 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt uppges att kommissionen genom en lagstiftningsakt kan delegeras befogenhet att anta akter med allmän räckvidd som inte är lagstiftningsakter och som kompletterar eller ändrar vissa icke väsentliga delar av lagstiftningsakten.

2.2

Enligt artikel 291 i EUF-fördraget, där enhetliga villkor för genomförandet av rättsligt bindande EU-akter krävs, ska en lagstiftningsakt tilldela kommissionen genomförandebefogenheter för att anta genomförandeakter.

2.3

Syftet med kommissionens förslag är att på basis av en rättsakt ge kommissionen befogenhet att anta delegerande akter (artikel 290 i EUF-fördraget) eller genomföranderegler (artikel 291 i EUF-fördraget) på vissa områden. När det gäller delegerade befogenheter anges kommissionens befogenhet i varje enskild fråga i den grundläggande rättsakten. Kommissionen rådfrågar medlemsstaternas sakkunniga när den antar delegerade akter men kommittéförfarandet följs inte i detta sammanhang. Kommissionen följer däremot kommittéförfarandet när den antar genomförandeakter, och i detta fall har medlemsstaternas sakkunniga möjlighet att kommentera och formellt rösta om lagförslag.

2.4

Förslaget syftar också till att förenkla förfaranden genom att upphäva två rådsförordningar. Bestämmelserna i fråga skulle överföras till den föreslagna förordningen. Förslaget syftar dessutom till att minska medlemsstaternas administrativa börda genom att förenkla indrivningsförfarandena.

3.1

Traditionellt sett har kommissionen haft långtgående befogenheter inom jordbrukspolitiken. Kommissionen föreslår nu att regler för kontroll och förvaltning och specifika skyldigheter ska antas som delegerade akter. Det har redan förekommit tillfälliga svårigheter i tolkningen och i den nationella tillämpningen av systemen för utbetalning, redovisning och övervakning beträffande befintligt jordbruksstöd. Det är på sin plats att fråga om de delegerade akterna ger bättre villkor för finansiell förvaltning. Det finns även en risk för att införandet av delegerade akter kan medföra högre kostnader för medlemsstaterna i förvaltningen och övervakningen av stödet.

3.2

Kommissionens förslag innehåller över ett dussin punkter som ger befogenheter att anta delegerade akter. Dessa befogenheter gäller bland annat utbetalande organs skyldigheter och antagandeförfaranden samt val av certifieringsorgan, sund förvaltning av anslag och offentliggörande av uppgifter om stöd. De delegerande befogenheternas exakta beskaffenhet och omfattningen av det ansvarsområde som getts till kommissionen ger upphov till flera frågor. De föreslagna befogenheterna verkar vara alltför breda och alltför generella.

3.3

I synnerhet behövs en mer exakt ordalydelse för certifieringsorganens skyldigheter, eftersom förslaget inte får leda till att deras ansvarsområden utökas.

3.4

Förslaget innehåller också nya punkter som gäller befogenheten att anta genomförandeakter. Dessa befogenheter gäller respekten för budgetdisciplin, regler för att översända dokument till kommissionen samt avslutandet av räkenskaper. När det gäller dessa befogenheter verkar syftet vara bättre definierat än i fallet med de delegerade akterna.