[pic] | EUROPEISKA KOMMISSIONEN | Bryssel den 29.9.2010 KOM(2010) 522 slutlig 2010/0276 (CNS) Förslag till RÅDETS FÖRORDNING (EU) nr …/… om ändring av förordning (EG) nr 1467/97 om påskyndande och förtydligande av tillämpningen av förfarandet vid alltför stora underskott MOTIVERING 1. FÖRSLAGETS BAKGRUND Den globala ekonomiska och finansiella krisen har tydliggjort och förstärkt behovet av bättre samordning och övervakning av den ekonomiska politiken inom Ekonomiska och monetära unionen (EMU). Befintliga instrument och metoder för samordning och övervakning gjorde det möjligt för EU rida ut en storm som ingen medlemsstat hade kunnat bemästra på egen hand. EU:s institutioner och medlemsstaterna reagerade snabbt och fortsätter att samarbeta för att återhämta sig från en kris som vår generation aldrig tidigare har upplevt. Dessa erfarenheter har samtidigt tydliggjort brister och svagheter i det nuvarande samordnings systemet och i de befintliga övervakningsförfarandena. Det finns en bred enighet om att EMU-regelverket omgående bör stärkas, för att befästa makroekonomisk stabilitet och hållbara offentliga finanser som en förutsättning för en varaktig produktions- och sysselsättningstillväxt. Krisen förändrade i ett slag de gynnsamma ekonomiska och finansiella förhållanden som hade rått fram till 2007 och visade än en gång att man inte i tillräcklig utsträckning hade tagit tillvara icke förutsebara inkomster under ekonomiskt goda tider för att skapa ett manöverutrymme när tiderna blev sämre. I de flesta medlemsstater kommer det att krävas en högst avsevärd konsolidering för att få den offentliga skulden att åter börja minska. Läget är desto mer akut eftersom samhällena och ekonomierna i EU måste hantera effekterna av åldrande befolkningar, vilket kommer att sätta ytterligare press på arbetskraftsutbudet och de offentliga budgetarna. För de flesta länder är det oerhört viktigt att sänka skuldnivåerna eftersom dessa har en negativ inverkan på ekonomiska incitament och tillväxt genom att leda till högre skatter och riskpremier. Det viktigaste instrumentet för finanspolitisk samordning och övervakning är stabilitets- och tillväxtpakten, genom vilken fördragets bestämmelser om budgetdisciplin genomförs. Det är viktigt att stärka pakten både för att ge ökad trovärdighet åt den överenskomna samordnade strategin för tillbakadragande av finanspolitiska stimulanser (exitstrategin) och för att undvika att tidigare misstag upprepas. Syftet med de förslag som nu läggs fram är att stärka pakten genom att: i) förbättra dess bestämmelser utifrån gjorda erfarenheter, inte minst av krisen, ii) förse den med effektivare instrument för att kontrollera efterlevnad, och iii) komplettera den med bestämmelser om nationella budgetramverk Dessa förslag ingår i en mer övergripande reform av den ekonomiska styrningen inom ramen för EU 2020-strategin, som omfattar förslag för att komma till rätta med makroekonomiska obalanser genom en kraftfullare övervakning också med varnings- och sanktionsmekanismer. De olika delarna av den ekonomisk-politiska samordningen, däribland övervakningen av strukturella reformer, ska integreras i en ny övervaknings- och granskningscykel, ”den europeiska terminen”. I denna sammanförs alla nuvarande procedurer enligt stabilitets- och tillväxtpakten och de allmänna riktlinjerna för den ekonomiska politiken, inklusive det samtidiga inlämnandet av stabilitets- och konvergensprogrammen och de nationella reformprogrammen. 2. RESULTAT AV SAMRÅD MED BERÖRDA PARTER Kommissionen har informerat om huvuddragen i föreliggande förslag genom två meddelanden: Förstärkt samordning av den ekonomiska politiken av den 12 maj 2010 och Förstärkt samordning av den ekonomiska politiken för stabilitet, tillväxt och nya arbetstillfällen – Verktyg för en kraftfullare ekonomisk styrning i EU av den 30 juni 2010. Kommissionen har valt att utfärda formella meddelanden för att visa sin vilja att föra en dialog med medlemsstaterna, Europaparlamentet och alla intressenter, och samtidigt lägga fram konkreta förslag om åtgärder. I juni 2010 enades Europeiska rådet om att samordningen av den ekonomiska politiken inom EU omgående måste förstärkas. I överenskommelsen fastställdes de första riktlinjerna när det gäller stabilitets- och tillväxtpakten och övervakningen av de offentliga finanserna. Europeiska rådet enades särskilt om i) att stärka både de preventiva och de korrigerande delarna av stabilitets- och tillväxtpakten, bland annat genom sanktioner och med vederbörlig hänsyn till den särskilda situationen i medlemsstaterna i euroområdet, ii) att i samband med övervakningen av de offentliga finanserna lägga större vikt vid skuldens storlek och trendmässiga utveckling samt skuldnivåns övergripande hållbarhet, iii) att se till att alla medlemsstater har nationella budgetregler och budgetramverk på medellång sikt som är förenliga med stabilitets- och tillväxtpakten, och iv) att kvalitetssäkra statistiska uppgifter. Europeiska rådet uppmanade den särskilda arbetsgruppen för ekonomisk styrning, som leds av dess ordförande och bildades i mars 2010, och kommissionen att snabbt gå vidare och se till att riktlinjerna genomförs i praktiken. Ett konstruktivt samarbete utvecklades mellan kommissionen och den särskilda arbetsgruppen. Kommissionen bidrog till den särskilda arbetsgruppens arbete genom att utfärda de ovannämnda meddelandena och genom tillfälliga insatser. 3. RÄTTSLIGA ASPEKTER Den rättsliga grunden för stabilitets- och tillväxtpakten är artiklarna 121 och 126 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt. Stabilitets- och tillväxtpakten består av följande förordningar: Rådets förordning (EG) nr 1466/97 av den 7 juli 1997 om förstärkning av övervakningen av de offentliga finanserna samt övervakningen och samordningen av den ekonomiska politiken (paktens preventiva del), rådets förordning (EG) nr 1467/97 av den 7 juli 1997 om påskyndande och förtydligande av tillämpningen av förfarandet vid alltför stora underskott (paktens korrigerande del) samt Europeiska rådets resolution av den 17 juni 1997 om stabilitets- och tillväxtpakten. Dessa förordningar ändrades 2005 genom förordningarna (EG) nr 1055/2005 och (EG) nr 1056/2005 och kompletterades genom rådets rapport av den 20 mars 2005 om att förbättra genomförandet av stabilitets- och tillväxtpakten. Syftet med föreliggande förslag är att införa ytterligare ändringar av förordningarna (EG) nr 1466/97 och (EG) nr 1467/97. Fler kontrollinstrument föreslås i en ny förordning från Europaparlamentet och rådet om effektiv övervakning av de offentliga finanserna i euroområdet, på grundval av artikel 136 i fördraget i förening med artikel 121.6. Kraven på medlemsstaternas budgetramar är föremål för ett nytt direktiv från rådet på grundval av artikel 126.14. Syftet med direktivet är framför allt att närmare ange de nationella myndigheternas skyldigheter att följa bestämmelserna i artikel 3 i protokoll 12 till fördragen om förfarandet vid alltför stora underskott. Syftet med den preventiva delen av stabilitets- och tillväxtpakten är att se till att medlemsstaterna för en försiktig och ansvarsfull finanspolitik, så att det inte krävs någon striktare samordning för att undvika att de offentliga finansernas hållbarhet äventyras, eftersom detta kan få negativa konsekvenser för EMU som helhet. Medlemsstaterna är därför skyldiga att lägga fram stabilitets- och konvergensprogram som visar hur de planerar att nå sina budgetmål på medellång sikt, vilka fastställs i procent av BNP i strukturella termer (dvs. justerat för konjunktureffekter och exklusive engångsåtgärder och tillfälliga åtgärder). Dessa differentieras mellan länderna för att ta hänsyn till statsskuldens storlek och åtaganden som avser den åldrande befolkningen, vid offentliga finanser i det närmaste i balans. Medlemsstater som inte når sitt medelfristiga budgetmål förväntas närma sig målet med en årstakt på 0,5 procent av BNP i strukturella termer. Framstegen mot de medelfristiga budgetmålen har dock överlag varit otillräckliga, vilket gjorde de offentliga finanserna mycket sårbara för konjunkturnedgången. Det strukturella saldot har dessutom i praktiken visat sig vara ett otillräckligt mått på de offentliga finansernas underliggande ställning i ett land, eftersom det är svårt att bedöma konjunkturläget i ekonomin i realtid och det inte tas tillräcklig hänsyn till icke förutsebara inkomstökningar och inkomstminskningar som inte står i direkt samband med konjunkturen (framför allt utvecklingen på bostads- och finansmarknaderna). Således hade flera länder ett till synes starkt budgetläge före krisen, men de förlitade sig i själva verket på icke förutsebara inkomster för att finansiera sina utgifter och när dessa inkomster försvann sköt ländernas budgetunderskott i höjden. För att åtgärda dessa brister skulle den föreslagna reformen av den preventiva delen visserligen innebära ett bevarande av de nuvarande budgetmålen på medellång sikt och kravet på att underskott ska förbättras med 0,5 procent av BNP per år, men att de verkligen ska tillämpas genom att det införs en ny princip om försiktig finanspolitik. Principen innebär att den årliga utgiftsökningen inte får överstiga och – om det medelfristiga budgetmålet inte har uppnåtts – klart måste understiga en försiktigt beräknad BNP-tillväxt på medellång sikt, såvida inte det medelfristiga budgetmålet har överträffats med stor marginal eller den utgiftsökning som överskrider den försiktigt beräknade tillväxten på medellång sikt motsvaras av diskretionära åtgärder på inkomstsidan. Huvudsyftet är att se till att icke förutsebara inkomster inte spenderas, utan istället används för att minska skulden. Den nya principen kommer att vara den måttstock med vilken ländernas planer för sina offentliga finanser i stabilitets- och konvergensprogrammet kommer att bedömas. Om en medlemsstat inte följer utgiftsökningarnas överenskomna takt eller inte vidtar de föreskrivna inkomståtgärderna, kan det föranleda en varning från kommissionen. Om situationen består eller är särskilt allvarlig, föranleder detta en rekommendation från rådet om korrigerande åtgärder som utfärdas i enlighet med artikel 121 i fördraget. En sådan rekommendation skulle, även om den utfärdas inom ramen för den preventiva delen, för första gången och endast för länder inom euroområdet backas upp av en kontrollmekanism på grundval av artikel 136 i fördraget i form av en räntebärande deposition på 0,2 procent av BNP. Ett förfarande med ”omvänd röstning” införs beträffande denna räntebärande deposition: Efter det att en rekommendation har utfärdats, ska på kommissionens förslag depositionen betalas in, såvida inte rådet inom tio dagar motsätter sig detta med kvalificerad majoritet. Rådet får endast sänka depositionsbeloppet genom ett enhälligt beslut eller på kommissionens förslag och efter en motiverad begäran från den berörda medlemsstaten. Depositionen betalas tillbaka med ränta när rådet bedömer att den situation som var orsak till den inte längre föreligger. Syftet med den korrigerande delen av stabilitets- och tillväxtpakten är att förhindra allvarliga finanspolitiska misstag som kan äventyra de offentliga finansernas hållbarhet och potentiellt även hota EMU. Medlemsstaterna har därför en skyldighet att undvika alltför stora offentliga underskott, vilka definieras som tröskelvärden för underskott (3 procent av BNP) och skuld (60 procent av BNP eller en minskning mot denna nivå som sker i tillfredsställande takt). Förfarandet vid alltför stora underskott (underskottsförfarandet), genom vilket förbudet mot alltför stora underskott upprätthålls, innebär successiva steg som för euroländernas vidkommande i sista hand även kan inbegripa finansiella sanktioner. Förfarandet vid alltför stora underskott har regelbundet tillämpats i enlighet med relevanta bestämmelser, även under de exceptionella förhållanden som rådde under finanskrisen, vilket bidrog till att stärka förtroendet för att den skulle kunna få en ordnad lösning. Ett antal brister har dock blivit tydliga. Även om underskotts- och skuldkriterierna i princip ska väga lika tungt och ihållande höga skuldnivåer kan anses utgöra ett allvarligare hot mot de offentliga finansernas hållbarhet än tillfälligt höga underskott, har nämnda underskottsförfarande i praktiken nästan uteslutande fokuserat på referenströskelvärdet ”3 procent av BNP”, medan skulden hittills har tillmätts marginell betydelse. Detta beror på att gränsvärdet för skulden inte är lika okomplicerat som gränsvärdet för underskottet, bland annat genom att det är oklart vad som utgör en tillfredsställande minskningstakt samtidigt som skuldkvoten påverkas mer av variabler som ligger utanför statens kontroll, framför allt inflationen. Underskottsförfarandet backas i princip upp av en stark kontrollmekanism, eftersom finansiella sanktioner kan och bör vidtas vid ihållande underlåtenhet att korrigera ett alltför stort underskott. Det kan emellertid hävdas att sådana sanktioner blir aktuella alltför sent i processen för att verkligen fungera avskräckande mot allvarliga finanspolitiska misstag, inte minst eftersom den ekonomiska situationen i det berörda landet kan ha förvärrats så mycket att hotet om böter blir mindre trovärdigt just när det borde tas på största allvar. Slutligen har den senaste krisen visat att om skyldigheten att korrigera ett alltför stort underskott stärker förtroendet för att stater kommer att kunna bevara sin betalningsförmåga, kan det vara nödvändigt att ta hänsyn till effekterna för EMU som helhet när man fastställer tidplanen för de korrigerande åtgärderna och korrigeringens profil. För att åtgärda dessa brister läggs följande grundläggande förslag fram i syfte att reformera den korrigerande delen. Skuldkriteriet i förfarandet vid alltför stora underskott måste bli tillämpligt i praktiken, framför allt genom att ett numeriskt riktmärke fastställs som visar om skuldkvoten minskar i tillfredsställande takt mot gränsvärdet på 60 procent av BNP. En skuldkvot på över 60 procent av BNP ska närmare bestämt anses minska i tillfredsställande takt, om differensen till referensvärdet på 60 procent av BNP under de senaste tre åren har minskat med en tjugondel per år. Att ett land inte lyckas uppnå detta numeriska riktmärke innebär dock inte nödvändigtvis att det kan fastställas ha ett alltför stort underskott, eftersom ett sådant beslut förutsätter att man tar hänsyn till alla relevanta faktorer, framför allt för att bedöma skuldutvecklingen. Sådana faktorer är t.ex. om skuldminskningen försvåras av en mycket låg nominell tillväxt, samt riskfaktorer som är kopplade till skuldstrukturen, den privata sektorns skuldsättning samt implicita skulder som rör den åldrande befolkningen. I linje med den ökade tonvikten på skuldbördan bör större hänsyn även tas till relevanta faktorer om ett land inte uppfyller underskottskriteriet, i det fall landets skuld understiger 60 procent av BNP. Den föreslagna mer flexibla metoden ska ta hänsyn till de faktorer som är relevanta vid bedömningen av om det föreligger ett alltför stort underskott och kan även gynna länder som genomför reformer av sina pensionssystem, bortom den femåriga övergångsperiod som är idag förutses. Stabilitets- och tillväxtpaktens särskilda bestämmelser om reformer av pensionssystemen när det gäller underskottskriteriet utvidgas till att även gälla skuldkriteriet. För bedömningen av om skuldkriteriet är uppfyllt införs nämligen samma femåriga övergångsperiod, för att ta hänsyn till nettokostnaderna för sådana reformer. Slutligen bör lika stor hänsyn tas till om redan genomförda reformer av pensionssystem helt eller delvis har upphävts, både när ett underskottsförfarande inleds och när det avslutas. Kontrollen av efterlevnaden av reglerna stärks genom att det införs en rad nya finansiella sanktioner för medlemsstater i euroområdet som ska tillämpas mycket tidigare i förfarandet och enligt en graderad skala. När ett land bedöms ha ett alltför stort underskott ska det närmare bestämt göra en icke räntebärande deposition på 0,2 procent av BNP, som omvandlas till böter om den första rekommendationen att åtgärda underskottet inte följs. Beloppet motsvarar den fasta komponenten i de sanktioner som redan föreskrivs i det sista steget av underskottsförfarandet. Det är också kopplat till EU-budgeten, vilket bör underlätta den övergång till ett kontrollsystem baserat på EU-budgeten som förutses i kommissionens ovannämnda meddelande av den 30 juni 2010. Om landet fortfarande underlåter att följa rekommendationen, trappas sanktionerna upp i enlighet med befintliga bestämmelser i stabilitets- och tillväxtpakten. För att minska risken för en godtycklig tillämpning föreslås en mekanism med ”omvänd röstning” vid införandet av nya sanktioner under underskottsförfarandets successiva steg. I varje skede av underskottsförfarandet ska kommissionen närmare bestämt lägga fram ett förslag om sanktionen i fråga som anses ha antagits, om inte rådet inom tio dagar beslutar om motsatsen med kvalificerad majoritet. Den icke räntebärande depositionen eller bötesbeloppet kan rådet bara sänka eller upphäva genom ett enhälligt beslut eller efter ett konkret förslag från kommissionen, motiverat av exceptionella ekonomiska förhållanden, eller efter en motiverad begäran från den berörda medlemsstaten. Kriterierna för att bedömda om rekommendationerna följs i varje skede, samt möjligheten att förlänga tidsfristerna för korrigeringen av det alltför stora underskottet, förtydligas dessutom genom att tonvikten uttryckligen läggs på de statsfinansiella variabler som kan antas stå under staternas direkta kontroll. Framför allt gäller detta utgifter, på samma sätt som den metod som föreslås beträffande den preventiva delen. Förutom landsspecifika omständigheter införs även en möjlighet att förlänga tidsfristerna i händelse av en allmän ekonomisk kris. En effektiv tillämpning av EMU:s regelverk för budgetsamordning kan inte enbart förväntas uppnås genom att regler fastställs på EU-nivå. Genom att utformningen av finanspolitiken till sin natur är decentraliserad inom EU och att EU-reglerna generellt sett måste införlivas på nationell nivå, blir det avgörande att målen för EMU-regelverket för budgetsamordning avspeglas i de nationella budgetramverken. Ett nationellt budgetramverk består av de olika komponenter som utgör grunden för den finanspolitikens nationella styrning, dvs. den landspecifika institutionella policystruktur som ligger bakom de finanspolitiska besluten på nationell nivå. Detta omfattar system för nationalräkenskaper, statistikframtagning, prognosmetoder, numeriska regler för de offentliga finanserna, budgetförfaranden som styr alla led i budgetprocessen och framför allt ett budgetramverk på medellång sikt, samt finanspolitiska kopplingar mellan den offentliga sektorns olika undersektorer. Medlemsstaternas specifika behov och preferenser måste respekteras, men en del grundförutsättningar framstår som nödvändiga för att säkerställa minimikvalitet och förenlighet med EMU:s budgetramverk. Dessa behandlas i det förslag till direktiv om nationella budgetramverk som föreslås komplettera reformen av stabilitets- och tillväxtpakten. Till grundförutsättningarna hör först och främst att de mest grundläggande delarna av nationella budgettramverk, dvs. redovisnings- och statistikfrågor samt prognosmetoder, ska överensstämma med minimikrav på EU-nivå för att främja öppenhet och insyn och göra det lättare att övervaka de offentliga finansernas utveckling. Nationella budgetramverk måste även innehålla en flerårig budgetplanering, för att säkerställa att de medelfristiga mål som har fastställts på EU-nivå uppnås. Medlemsstaterna måste dessutom ha infört numeriska budgetregler som ska leda till att tröskelvärdena för underskotts- och skuldnivåer inte överskrids. Medlemsstaterna måste se till att dessa grundförutsättningar gäller inom alla den offentliga sektorns undersektorer. De nationella myndigheterna måste också garantera öppenhet och insyn i budgetprocessen, genom att lämna utförlig information om befintliga medel utanför budgeten, skatteutgifter och ansvarsförbindelser. 2010/0276 (CNS) Förslag till RÅDETS FÖRORDNING (EU) nr …/… om ändring av förordning (EG) nr 1467/97 om påskyndande och förtydligande av tillämpningen av förfarandet vid alltför stora underskott EUROPEISKA UNIONENS RÅD HAR ANTAGIT DENNA FÖRORDNING med beaktande av fördraget om Europeiska unionens funktionssätt, särskilt artikel 126.14, andra stycket med beaktande av Europeiska kommissionens förslag, efter översändande av utkastet till lagstiftningsakt till de nationella parlamenten, med beaktande av Europaparlamentets yttrande[1], med beaktande av Europeiska centralbankens yttrande, i enlighet med det ordinarie lagstiftningsförfarandet, och av följande skäl: (1) Samordningen av medlemsstaternas ekonomiska politik inom unionen bör enligt fördraget innebära att man följer riktlinjerna om stabila priser, sunda offentliga finanser och monetära förhållanden samt en stabil betalningsbalans. (2) Inledningsvis utgick stabilitets- och tillväxtpakten från rådets förordning (EG) nr 1466/97 av den 7 juli 1997 om förstärkning av övervakningen av de offentliga finanserna samt övervakningen och samordningen av den ekonomiska politiken[2], rådets förordning (EG) nr 1467/97 av den 7 juli 1997 om påskyndande och förtydligande av tillämpningen av förfarandet vid alltför stora underskott[3] samt Europeiska rådets resolution av den 17 juni 1997 om stabilitets- och tillväxtpakten[4]. Förordningarna (EG) nr 1466/97 och (EG) nr 1467/97 ändrades år 2005 genom förordningarna (EG) nr 1055/2005 respektive (EG) nr 1056/2005. Dessutom antogs rådets rapport av den 20 mars 2005 om ”Att förbättra genomförandet av stabilitets- och tillväxtpakten”. (3) Stabilitets- och tillväxtpakten grundas på målet om sunda offentliga finanser, som ett sätt att stärka förutsättningarna för prisstabilitet och stark varaktig tillväxt som kan bidra till ökad sysselsättning. (4) Den gemensamma ramen för ekonomisk styrning behöver förbättras, även när det gäller budgetövervakning. Detta ligger i linje med den höga integrationsgrad som medlemsstaternas ekonomier uppvisar i Europeiska unionen och särskilt i euroområdet. (5) Reglerna om budgetdisciplin bör stärkas, särskilt genom att ge skuldernas och hållbarhetens nivå och utveckling en mer framträdande roll. (6) För att det nuvarande förfarandet vid alltför stora underskott ska kunna genomföras utifrån både underskotts- och skuldkriteriet, krävs det att ett numeriskt riktmärke fastställs för bedömningen av om den offentliga skuldens andel av bruttonationalprodukten minskar i tillräcklig utsträckning och närmar sig referensvärdet i tillfredsställande takt. (7) När förekomsten av ett alltför stort underskott fastställs utifrån skuldkriteriet och under de steg som leder fram till det, bör detta inte bara grundas på en avvikelse från det numeriska riktmärket, utan alla faktorer av betydelse bör alltid beaktas som ingår i kommissionens rapport enligt artikel 126.3 i fördraget. (8) När förekomsten av ett alltför stort underskott fastställs utifrån underskottskriteriet och under de steg som leder fram till detta, bör alla de faktorer av betydelse beaktas som ingår i kommissionens rapport enligt artikel 126.3 i fördraget, om den offentliga skuldens andel av bruttonationalprodukten inte överskrider referensvärdet. (9) I kommissionens rapport enligt artikel 126.3 i fördraget bör det nationella finanspolitiska ramverkets kvalitet bedömas på lämpligt sätt, eftersom detta spelar en avgörande roll för att främja finanspolitisk konsolidering och hållbara offentliga finanser. (10) Övervakningen av om rådets rekommendationer om korrigering av alltför stora överskott följs bör underlättas genom att dessa specificerar årliga finanspolitiska mål, som överensstämmer med den begärda förbättringen av de offentliga finanserna i konjunkturrensade termer, exklusive engångsåtgärder och andra tillfälliga åtgärder. (11) Vid bedömningen av effektiva åtgärder vore det en fördel att använda följandet av offentliga utgiftsmål som utgångspunkt tillsammans med genomförandet av planerade särskilda åtgärder på intäktssidan. (12) Vid bedömningen av om tidsfristen bör förlängas för att korrigera ett alltför stort underskott, bör särskild hänsyn tas till omfattande och allvarliga konjunkturnedgångar. (13) Tillämpningen av ekonomiska sanktioner enligt artikel 126.11 i fördraget bör skärpas, så att de utgör ett verkligt incitament till att följa rekommendationer enligt artikel 126.9. (14) För att säkerställa att deltagande medlemsstater följer unionens ramverk för den finanspolitiska tillsynen, bör regelbaserade sanktioner utformas utifrån artikel 136 i fördraget för att åstadkomma rättvisa, punktliga och effektiva mekanismer för följande av stabilitets- och tillväxtpaktens regler. (15) Vid hänvisningarna i förordning (EG) nr 1467/97 bör det beaktas att artikelnumreringen i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt är ny och att rådets förordning (EG) nr 3605/93 ersatts med rådets förordning (EG) nr 479/2009 av den 25 maj 2009 om tillämpningen av protokollet om förfarandet vid alltför stora underskott som är fogat till fördraget om upprättandet av Europeiska gemenskapen[5]. (16) Förordning (EG) nr 1467/97 bör därför ändras i enlighet med detta. HÄRIGENOM FÖRESKRIVS FÖLJANDE. Artikel 1 Förordning (EG) nr 1467/97 ska ändras på följande sätt. 1. Artikel 1 ska ersättas med följande: ” Artikel 1 1. Bestämmelserna i denna förordning för att påskynda och förtydliga tillämpningen av förfarandet vid alltför stora underskott har som syfte att avskräcka från alltför stora underskott i den offentliga sektorns finanser och att i de fall underskott uppstår bidra till att de omgående korrigeras, varvid iakttagandet av budgetdisciplin granskas med utgångspunkt från kriterierna offentliga underskott och offentliga skulder.” 2. Med ”deltagande medlemsstater” avses i denna förordning ”de medlemsstater som har euron som valuta”. 2. Artikel 2 ska ändras på följande sätt: a) I punkt 1 ska första stycket ersättas med följande: ”1. Underskottet i den offentliga sektorns finanser ska anses överskrida referensvärdet undantagsvis enligt artikel 126.2 a andra strecksatsen i fördraget, när det orsakas av en ovanlig händelse utanför den berörda medlemsstatens kontroll som har stor inverkan på den offentliga sektorns finansiella ställning eller när det orsakas av en allvarlig konjunkturnedgång.” b) Följande punkt 1a ska läggas till: ”1a. När den offentliga skuldens andel av bruttonationalprodukten (BNP) överskrider referensvärdet, ska den anses minska i tillräcklig utsträckning och närma sig referensvärdet i tillfredsställande takt enligt artikel 126.2 b i fördraget om differensen till referensvärdet under de föregående tre åren har minskat med en tjugondel per år. Under en treårsperiod från och med den [ date of entering into force of this Regulation - to be inserted ] ska denna indikators retroaktiva natur beaktas vid tillämpningen.” c) Punkt 3 ska ersättas med följande: ”3. När kommissionen utarbetar en rapport i enlighet med artikel 126.3 i fördraget, ska den beakta alla faktorer av betydelse som anges i den artikeln. Rapporten ska på lämpligt sätt ta upp det ekonomiska lägets utveckling på medellång sikt (särskilt tillväxtpotential, rådande konjunkturförhållanden, inflation, alltför stora makroekonomiska obalanser) samt utvecklingen av de offentliga finanserna på medellång sikt (särskilt ansträngningar att konsolidera finanserna under ”goda tider”, offentliga investeringar, politiskt genomförande av unionens gemensamma tillväxtstrategi och de offentliga finansernas allmänna kvalitet, särskilt då följandet av rådets direktiv […] om krav på medlemsstaternas finanspolitiska ramverk). Rapporten ska vid behov också innehålla en analys av skuldställningen på medellång sikt (särskilt belysa riskfaktorer adekvat, inklusive skuldernas löptids- och valutastruktur, stock-/flödesjusteringar, ackumulerade reserver och andra offentliga tillgångar; garantier särskilt till finanssektorn; till åldrandet både explicit och implicit relaterade skulder samt privata skulder om de implicit utgör eventualförpliktelser för den offentliga sektorn). Dessutom ska kommissionen vederbörligen beakta eventuella andra faktorer som enligt den berörda medlemsstaten har betydelse för en samlad kvalitativ bedömning av överskridandet av referensvärdet och som medlemsstaten har förelagt kommissionen och rådet. I detta sammanhang ska särskild hänsyn tas till budgetmässiga ansträngningar för att främja internationell solidaritet och uppnå unionens politiska mål, inklusive finansiell stabilitet.” d) Punkt 4 ska ersättas med följande: ”4. Kommissionen och rådet ska göra en övergripande balanserad bedömning av alla faktorer av betydelse, särskilt av om de som förstärkande eller reducerande faktorer påverkar bedömningen av om underskotts- och/eller skuldkriterierna uppfylls. Om skuldkvoten överskrider referensvärdet, ska vid bedömningen av om skuldkriteriet uppfylls dessa faktorer endast beaktas under de steg som föregår beslutet om förekomsten av ett alltför stort underskott enligt artikel 126.4, 126.5 och 126.6 i fördraget, om den övergripande principens bägge villkor uppfylls, nämligen att faktorerna av betydelse ska beaktas först när underskottet i de offentliga finanserna ligger nära referensvärdet och referensvärdet överskrids endast tillfälligt”. e) Punkt 7 ska ersättas med följande: ”7. Om en medlemsstat har ett alltför stort underskott eller bryter mot skuldkriteriet enligt artikel 126.2 b i fördraget och detta återspeglar genomförandet av en pensionsreform, genom vilken ett system införs med flera pelare varav en obligatorisk fullt ut finansierad pelare, ska kommissionen och rådet även ta hänsyn till reformens kostnad för den offentligt förvaltade pelaren när de bedömer utvecklingen av siffrorna för alltför stora underskott och skulder. Om skuldkvoten överskrider referensvärdet, ska reformens kostnad bara beaktas om underskottet ligger nära referensvärdet. För detta ändamål ska under fem år från och med reformens ikraftträdande dess nettokostnads påverkan på underskotts- och skuldutvecklingen beaktas enligt en linjär degressiv skala. Oberoende av reformens ikraftträdande ska dessutom dess nettokostnads påverkan på underskotts- och skuldutvecklingen beaktas enligt samma linjära degressiva skala under en övergångsperiod på fem år från och med den [ date of entry into force of this Regulation, to be inserted ]. Den därvid beräknade nettokostnaden ska också beaktas vid rådets beslut enligt artikel 126.12 i fördraget om att upphäva vissa eller samtliga av sina beslut enligt artikel 126.6 till 126.9 och 126.11 i fördraget, om underskottet har minskat väsentligt och kontinuerligt och nått en nivå som ligger nära referensvärdet och skulden börjar minska, fastän skuldkriteriets krav inte uppfylls. Det ska också beaktas om denna nettokostnad minskar genom att ovannämnda pensionsreform helt eller delvis upphävs.” 3. Artikel 3 ska ändras på följande sätt: a) Punkt 2 ska ersättas med följande: ”2. Kommissionen ska fullt ut beakta yttrandet enligt punkt 1, och om den anser att ett alltför stort underskott föreligger ska den avge ett yttrande och ett förslag till rådet i enlighet med artikel 126.5 och 126.6 i fördraget.” b) I punkt 3 ska hänvisningen till ”artikel 4.2 och 4.3 i förordning (EG) nr 3605/93” ersättas med en hänvisning till ”artikel 3.2 och 3.3 i förordning (EG) nr 479/2009”. c) Punkt 4 ska ersättas med följande: ”4. I rådets rekommendation i enlighet med artikel 126.7 i fördraget ska det fastställas en tidsfrist på högst sex månader, inom vilken den berörda medlemsstaten ska vidta effektiva åtgärder. I rådets rekommendation ska det även fastställas en tidsfrist för korrigeringen av det alltför stora underskottet, vilken ska slutföras under det år som följer på året då underskottet fastställdes, om inte särskilda omständigheter föreligger. I rekommendationen ska rådet begära att medlemsstaten uppnår årliga budgetmål som enligt rekommendationens underliggande prognos som ett riktmärke motsvarar en årlig minsta förbättring på minst 0,5 % av BNP av sitt konjunkturrensade saldo, utan engångsåtgärder och tillfälliga åtgärder, för att korrigera det alltför stora underskottet inom tidsfristen i rekommendationen.” d) Följande punkt 4a ska läggas till: ”4a. Inom tidsfristen på högst sex månader enligt punkt 4 ska den berörda medlemsstaten rapportera till kommissionen och rådet om åtgärder som vidtagits med anledning av rådets rekommendation enligt artikel 126.7 i fördraget. Rapporten ska innehålla mål för de offentliga utgifterna och för diskretionära åtgärder på inkomstsidan som är förenliga med rådets rekommendationer enligt artikel 126.7 i fördraget, samt uppgifter om vilka åtgärder som vidtagits och vilken typ av åtgärder som planeras för att uppnå dessa mål. Rapporten ska offentliggöras.” e) Punkt 5 ska ersättas med följande: ”5. Om effektiva åtgärder har vidtagits i enlighet med en rekommendation enligt artikel 126.7 i fördraget och oväntade negativa ekonomiska händelser med stora negativa effekter för de offentliga finanserna inträffar efter antagandet av den rekommendationen, får rådet på kommissionens rekommendation besluta att anta en reviderad rekommendation enligt artikel 126.7 i fördraget. Med beaktande av de faktorer av betydelse som avses i artikel 2.3 i denna förordning får tidsfristen för korrigeringen av det alltför stora underskottet enligt den reviderade rekommendationen som regel utsträckas med ett år. Rådet ska bedöma om det, jämfört med de ekonomiska prognoserna i sin rekommendation, föreligger oväntade negativa ekonomiska händelser med stora negativa effekter för de offentliga finanserna. Vid en omfattande och allvarlig ekonomisk nedgång får rådet på kommissionens rekommendation också besluta om att anta en reviderad rekommendation enligt artikel 126.7 i fördraget.” 4. Artikel 4.2 ska ersättas med följande: ”2. Vid bedömningen av om effektiva åtgärder har vidtagits till följd av dess rekommendationer enligt artikel 126.7 i fördraget ska rådet grunda sitt beslut på den rapport som lämnats av den berörda medlemsstaten i enlighet med artikel 3.4a i denna förordning, på dess genomförande samt på andra offentliggjorda beslut av den berörda medlemsstatens regering.” 5. Artikel 5 ska ändras på följande sätt: a) Punkt 1 ska ersättas med följande: ”1. Rådets beslut att förelägga den berörda deltagande medlemsstaten att vidta åtgärder för att minska underskottet enligt artikel 126.9 i fördraget ska fattas inom två månader efter det beslut i vilket rådet har fastställt att inga effektiva åtgärder har vidtagits enligt artikel 126.8. I föreläggandet ska rådet begära att medlemsstaten uppnår årliga budgetmål som enligt rekommendationens underliggande prognos som ett riktmärke motsvarar en årlig minsta förbättring på minst 0,5 % av BNP av sitt konjunkturrensade saldo, utan engångsåtgärder och tillfälliga åtgärder, för att korrigera det alltför stora underskottet inom tidsfristen i rekommendationen. Rådet ska också ange åtgärder som främjar att dessa mål uppnås.” b) Följande punkt 1a ska läggas till: ”1a. Efter kommissionens föreläggande enligt artikel 126.9 i fördraget ska den berörda medlemsstaten rapportera till kommissionen och rådet om åtgärder som vidtagits med anledning av rådets föreläggande. Rapporten ska innehålla målen för de offentliga utgifterna och för diskretionära åtgärder på intäktssidan och vidare information om åtgärder som vidtagits med anledning av rådets specifika rekommendationer, så att rådet vid behov kan fatta beslut i enlighet med artikel 6.2 i denna förordning. Rapporten ska offentliggöras.” c) Punkt 2 ska ersättas med följande: ”2. Om effektiva åtgärder har vidtagits i enlighet med ett föreläggande enligt artikel 126.9 i fördraget och oväntade negativa ekonomiska händelser med stora negativa effekter för de offentliga finanserna inträffar efter att föreläggandet antagits, får rådet på kommissionens rekommendation besluta att anta ett reviderat föreläggande enligt artikel 126.9 i fördraget. Med beaktande av de faktorer av betydelse som avses i artikel 2.3 i denna förordning får tidsfristen för korrigeringen av det alltför stora underskottet enligt det reviderade föreläggandet som regel utsträckas med ett år. Rådet ska bedöma om det, jämfört med de ekonomiska prognoserna i sitt föreläggande, föreligger oväntade negativa ekonomiska händelser med stora negativa effekter för de offentliga finanserna. Vid en omfattande och allvarlig ekonomisk nedgång får rådet på kommissionens rekommendation också besluta om att anta ett reviderat föreläggande enligt artikel 126.9 i fördraget.” 6. Artikel 6 ska ersättas med följande: ”Artikel 6 1. Vid bedömningen av om effektiva åtgärder har vidtagits med anledning av dess föreläggande enligt artikel 126.9 i fördraget ska rådet grunda sitt beslut på den rapport som den berörda medlemsstaten lämnat i enlighet med artikel 5.1a i denna förordning, på dess genomförande samt på andra offentliggjorda beslut av den berörda medlemsstatens regering. 2. När villkoren för att tillämpa artikel 126.11 i fördraget är uppfyllda, ska rådet ålägga sanktioner enligt artikel 126.11. Ett sådant beslut ska fattas senast fyra månader efter rådets beslut att förelägga den berörda deltagande medlemsstaten att vidta åtgärder enligt artikel 126.9.” 7. I artikel 7 ska hänvisningen till ”artikel 4.2 och 4.3 i förordning (EG) nr 3605/93” ersättas med en hänvisning till ”artikel 3.2 och 3.3 i förordning (EG) nr 479/2009”. 8. Artikel 8 ska ersättas med följande: ” Artikel 8 Rådets beslut att skärpa sanktionerna i enlighet med artikel 126.11 i fördraget ska fattas senast två månader efter rapporteringstillfällena enligt förordning (EG) nr 479/2009. Rådets beslut att upphäva vissa eller samtliga av sina beslut i enlighet med artikel 126.12 i fördraget ska fattas så snart som möjligt och under inga omständigheter senare än två månader efter rapporteringstillfällena enligt förordning (EG) nr 479/2009.” 9. I artikel 9.3 ska hänvisningen till ”artikel 6” ersättas med en hänvisning till ”artikel 6.2”. 10. Artikel 10 ska ändras på följande sätt: a) Inledningsfrasen till punkt 1 ska ersättas med följande: ”1. Kommissionen och rådet ska övervaka genomförandet av de åtgärder som har vidtagits”. b) I punkt 3 ska hänvisningen till ”förordning (EG) nr 3605/93” ersättas med en hänvisning till ”förordning (EG) nr 479/2009”. 11. Artikel 11 ska ersättas med följande: ” Artikel 11 När rådet beslutar att tillämpa sanktioner mot en deltagande medlemsstat i enlighet med artikel 126.11 i fördraget, ska som regel böter åläggas. Rådet får besluta att komplettera dessa böter med övriga åtgärder enligt artikel 126.11 i fördraget.” 12. Artikel 12 ska ersättas med följande: ” Artikel 12 1. Böter ska omfatta en fast del motsvarande 0,2 % av BNP och en rörlig del. Den rörliga delen ska motsvara en tiondel av skillnaden mellan underskottet i procent av BNP under det föregående året och antingen referensvärdet för offentliga underskott eller, om bristande budgetdisciplin även omfattar skuldkriteriet, saldot i de offentliga finanserna som andel av BNP som skulle uppnåtts samma år enligt föreläggandet i enlighet med 126.9 i fördraget. 2. Varje därpå följande år, fram till dess att beslutet upphävs om förekomsten av ett alltför stort underskott, ska rådet bedöma om den berörda deltagande medlemsstaten har vidtagit effektiva åtgärder med anledning av rådets föreläggande enligt artikel 126.9 i fördraget. Rådet ska i sin årliga bedömning i enlighet med artikel 126.11 i fördraget besluta att skärpa sanktionerna, om den berörda deltagande medlemsstaten inte har följt rådets föreläggande. Om ytterligare böter beslutas, ska de beräknas på samma sätt som för den rörliga delen av böterna enligt punkt 1. 3. Inga enskilda bötesbelopp enligt punkterna 1 och 2 får överskrida en övre gräns på 0,5 % av BNP.” 13. Artikel 13 ska upphävas och hänvisningen till den i artikel 15 ska ersättas med en hänvisning till ”artikel 12”. 14. Artikel 16 ska ersättas med följande: ”Artikel 16 De böter som anges i artikel 12 i denna förordning ska utgöra andra inkomster enligt artikel 311 i fördraget och ska fördelas mellan de deltagande medlemsstater som inte har alltför stort underskott enligt artikel 126.6 i fördraget och som inte är föremål för ett förfarande vid alltför stora obalanser enligt förordning (EU) nr […/…], i förhållande till deras andel av de berättigade medlemsstaternas totala bruttonationalinkomst (BNI).” 15. Alla hänvisningar till ”artikel 104” i förordningen ska ersättas med hänvisningar till ”artikel 126 i fördraget”. 16. I punkt 2 i bilagan ska hänvisningarna i kolumn I till ”artikel 4.2 och 4.3 i rådets förordning (EG) nr 3605/93” ersättas med hänvisningar till ”artikel 3.2 och 3.3 i rådets förordning (EG) nr 479/2009”. Artikel 2 Denna förordning träder i kraft den tjugonde dagen efter det att den har offentliggjorts i Europeiska unionens officiella tidning . Denna förordning är till alla delar bindande och direkt tillämplig i alla medlemsstater. Utfärdad i […]. På rådets vägnar Ordförande FINANSIERINGSÖVERSIKT FÖR FÖRSLAG TILL RÄTTSAKTER 1. FÖRSLAGETS/INITIATIVETS RAMVERK 1.1. Förslagets/initiativets titel Rådets förordning om påskyndande och förtydligande av tillämpningen av förfarandet vid alltför stora underskott. 1.2. Berörda politikområden i den verksamhetsbaserade förvaltningen/budgeteringen [6] Ekonomiska och finansiella frågor 1.3. Förslagets/initiativets karaktär ( Förslaget/initiativet avser en ny åtgärd ( Förslaget/initiativet avser en ny åtgärd efter ett pilotprojekt/förberedande åtgärd[7] ( Förslaget/initiativet avser en utvidgning av en befintlig åtgärd ( Förslaget/initiativet avser en åtgärd som fått ny inriktning mot en ny åtgärd 1.4. Mål 1.4.1. Kommissionens fleråriga strategiska mål som förslaget/initiativet är inriktat mot Främja tillväxt inom EU, nya arbetstillfällen och hållbar utveckling 1.4.2. Särskilda mål och berörd verksamhetsbaserad förvaltning/budgetering Särskilda mål : Nr 1 och 3. - Säkerställa effektiv politisk samordning och övergripande politisk konsekvens vid utformningen av EU:s åtgärder för att hantera den ekonomiska krisen inom ramen för uppnåendet av EU 2020-agendan och en hållbar utveckling, och i syfte att öka medlemsstaternas tillväxtpotential och göra EU mer konkurrenskraftigt. - Verka för att medlemsstaterna ska eftersträva sunda budgetsaldon och hållbara och goda offentliga finanser som bidrar till tillväxt. Berörd verksamhetsbaserad förvaltning/budgetering Ekonomiska och monetära unionen 1.4.3. Förväntat resultat och påverkan Ange vilka effekter förslaget/initiativet bör få på förmånstagarna/målgrupperna. I kommissionens meddelande KOM(2010)367 betonas vikten av en väl definierad EU-strategi för att (i) ge stöd åt den ekonomiska återhämtningen, (ii) återställa sunda offentliga finanser och (iii) aktivt främja uthållig tillväxt och skapande av nya arbetstillfällen. Förslaget till ändring av förordningen, som utgör stabilitets- och tillväxtpaktens korrigerande del, är ett av de formella lagstiftningsförslag som tillkännages i ovannämnda meddelande. Syftet med dessa ändringar är att stärka samordningen av den ekonomiska politiken, framför allt genom att ta itu med behovet av en faktisk tillämpning av den ekonomiska övervakningen av medlemsstaternas finanspolitik med hjälp av lämpliga incitament och sanktioner samt genom ökad fokusering på offentliga skulder och hållbara offentliga finanser. 1.4.4. Indikatorer på resultat och påverkan Ange indikatorer för övervakning av genomförandet av förslaget/initiativet. Hur väl kommissionen når sitt allmänna mål att främja tillväxt inom EU, skapa nya arbetstillfällen och nå en hållbar utveckling mäts genom följande indikatorer för påverkan: - I vilken utsträckning medlemsstaterna redovisar budgetutfall i linje med stabilitets- och tillväxtpakten. - Potentiell tillväxt/utfall. Utfallet av det särskilda ovannämnda tredje målet mäts genom följande resultatindikator: Andel av enskilda rekommendationer från kommissionen som avser stabilitets- och tillväxtpakten och som har genomförts av medlemsstaterna (förutsatt att de har antagits av rådet). 1.5. Förslagets/initiativets grund 1.5.1. Krav som ska uppfyllas på kort eller lång sikt Lagstiftningsförslaget innehåller vissa av de åtgärder som kommissionen tillkännagav i sitt meddelande (2010)367 av den 30 juni 2010, vilka är en vidareutveckling av de politiska idéer som lades fram i kommissionens meddelande KOM(2010)250 av den 12 maj 2010 och bygger på de riktlinjer som Europeiska rådet enades om på sitt möte den 17 juni 2010. 1.5.2. Mervärde genom EU:s engagemang Samordningen av medlemsstaternas ekonomiska politik är en viktig del av EU:s uppdrag i enlighet med avdelning VIII (ekonomisk och monetär politik) i Fördraget om Europeiska unionens funktionssätt. 1.5.3. Lärdomar av liknande situationer Tidigare erfarenheter har visat att samordningen av den ekonomiska politiken måste öka och att framför allt stabilitetspaktens preventiva del och korrigerande delar måste förstärkas. 1.5.4. Konsekvens och eventuella synergieffekter med andra relevanta instrument Lagstiftningsförslaget är en av flera delar av ett omfattande ekonomiskt reformpaket som presenteras i KOM(2010) 367 av den 30 juni 2010. 1.6. Varaktighet och budgetpåverkan ( Förslag/initiativ med begränsad varaktighet - ( Förslaget/initiativet gäller från [DD/MM]ÅÅÅÅ till [DD/MM]ÅÅÅÅ - ( Budgetpåverkan från ÅÅÅÅ till ÅÅÅÅ ( Förslag/initiativ med obegränsad varaktighet - Genomförande med en uppstartsperiod från ÅÅÅÅ till ÅÅÅÅ, - följt av en fullskalig verksamhet. 1.7. Planerade förvaltningsmetoder [8] ( Centraliserad förvaltning direkt av kommissionen ( Centraliserad indirekt förvaltning genom delegering av genomförandeuppgifter till: - ( Genomförandeorgan - ( Organ som inrättats av gemenskaperna[9] - ( Nationella offentligrättsliga organ eller organ som anförtrotts uppgifter som faller inom offentlig förvaltning - ( Personer som anförtrotts genomförandet av särskilda åtgärder enligt avdelning V i EU-fördraget och identifierats i relevant grundrättsakt enligt innebörden i artikel 49 i budgetförordningen ( Delad förvaltning tillsammans med medlemsstaterna ( Decentraliserad förvaltning tillsammans med tredjeländer ( Gemensam förvaltning med internationella organisationer (ange vilka) Om mer än en förvaltningsmetod anges, vänligen lämna ytterligare information under ”Anmärkningar”. Anmärkningar 2. FÖRVALTNINGSÅTGÄRDER 2.1. Övervakning och rapporteringsregler Ange frekvens och krav. Ej tillämpligt 2.2. Förvaltnings- och kontrollsystem 2.2.1. Identifierade risker Ej tillämpligt 2.2.2. Planerade kontrollmetoder Ej tillämpligt 2.3. Åtgärder för att förhindra bedrägerier och oegentligheter Ange befintliga eller planerade förebyggande åtgärder och skyddsåtgärder. Ej tillämpligt 3. FÖRSLAGETS/INITIATIVETS BERÄKNADE PÅVERKAN PÅ INKOMSTERNA 3.1. Rubriker i fleråriga budgetramen och budgetrubriker som berörs Lagstiftningsförslaget kräver inga ytterligare personalresurser eller ekonomiska resurser. - Befintliga budgetrubriker på utgiftssidan För rubriker och budgetrubriker i fleråriga budgetramen. Rubrik i flerårig budgetram | Budgetrubrik | Typ av utgift | Bidrag | Nummer [Beskrivning………………………...……….] | Diff. anslag/Icke diff. anslag ([10]) | från EFTA-[11] länder | från ansökarländer[12] | från tredjeländer | enligt betydelsen i artikel 18.1 aa i budgetförordningen | [XX.YY.YY.YY] | Diff. anslag/Icke diff. anslag | JA/NEJ | JA/NEJ | JA/NEJ | JA/NEJ | - Nya begärda budgetrubriker: Inga För rubriker och budgetrubriker i fleråriga budgetramen. Rubrik i flerårig budgetram | Budgetrubrik | Typ av utgift | Bidrag | Nummer [Rubrik………………………...……….] | Diff. anslag/ Icke-diff. anslag | från EFTA- länder | från ansökarländer | från tredjeländer | enligt betydelsen i artikel 18.1 aa i budgetförordningen | [XX.YY.YY.YY] | JA/NEJ | JA/NEJ | JA/NEJ | JA/NEJ | 3.2. Beräknad inverkan på utgifterna 3.2.1. Sammanfattning av den beräknade inverkan på utgifterna Miljoner euro (avrundat till tre decimaler) Rubrik i flerårig budgetram: | Nummer | [Rubrik ……………...……………………………………………………………….] | Miljoner euro (avrundat till tre decimaler) - 3.2.3.2. Beräknat behov av personal - ( Förslaget/initiativet kräver ingen personal - ( Förslaget/initiativet kräver personal, enligt vad som beskrivs nedan: Ange heltal (eller högst en decimal) År N | År N+1 | År N+2 | År N+3 | … ange så många år som behövs för att visa hur länge påverkan varar (se punkt 1.6) | ( Tjänster i tjänsteförteckningen (tjänstemän och tillfälligt anställda) | XX 01 01 01 (Huvudkontor och kommissionens representationskontor) | XX 01 01 02 (Delegationer) | XX 01 05 01 (Indirekt forskning) | 10 01 05 01 (Direkt forskning) | ( Extern personal (i heltidsekvivalenter)[20] | XX 01 02 01 (CA, INT, SNE från ”totala anslaget”). | XX 01 02 02 (CA, INT, JED, LA och SNE i delegationer) | 10 01 05 02 (CA, INT, SNE – Direkt forskning) | Övriga budgetrubriker (ange vilka) | TOTALT | XX är aktuellt politikområde eller budgetrubrik. Den personal som behövs kommer att kompletteras av personal från det GD som redan ansvarar för att leda åtgärden och/eller har omplacerats till GD, och om nödvändigt med eventuellt extra anslag som kan ges till det ledande generaldirektoratet under det årliga fördelningsförfarandet och med hänsyn till budgetrestriktioner. Beskrivning av de arbetsuppgifter som ska utföras: Tjänstemän och tillfälligt anställda | Extern personal | 3.2.4. Förenlighet med nuvarande fleråriga budgetram - ( Förslaget/initiativet är förenligt med nuvarande fleråriga budgetram. - ( Förslaget/initiativet kräver omfördelningar under den berörda rubriken i den fleråriga budgetramen. Förklara varför omfördelningar krävs och ange berörda budgetrubriker och motsvarande belopp. - ( Förslaget/initiativet kräver att flexibilitetsmekanismen används eller revidering av den fleråriga budgetramen[23]. Förklara vad som krävs och ange berörda rubriker och budgetrubriker samt motsvarande belopp. 3.2.5. Externa parters bidrag - ( Förslaget/initiativet samfinansieras inte av externa parter - ( Förslaget/initiativet samfinansieras enligt beräkningen nedan: Anslag i miljoner euro (avrundat till tre decimaler) År N | År N+1 | År N+2 | År N+3 | … ange så många år som behövs för att visa hur länge påverkan varar (se punkt 1.6) | Totalt | År N | År N+1 | År N+2 | År N+3 | … ange så många kolumner som behövs för att visa hur länge påverkan varar (se punkt 1.6) | Artikel …………. | | | | | | | | | |För övriga avsatta inkomster, ange berörd budgetrubrik (utgift). Ange metod för beräkning av påverkan på inkomsterna. [1] EUT C […], […], s. […]. [2] EGT L 209, 2.8.1997, s. 1. [3] EGT L 209, 2.8.1997, s. 6. [4] EGT C 236, 2.8.1997, s. 1. [5] EUT L 145, 10.6.2009, s. 1. [6] ABM: verksamhetsbaserad förvaltning – ABB: verksamhetsbaserad budgetering. [7] Enligt artikel 49.6 a eller b i budgetförordningen. [8] Uppgifter om förvaltningsmetoder och hänvisningar till budgetförordningen finns på webbsajten: http://www.cc.cec/budg/man/budgmanag/budgmanag_en.html [9] I enlighet med artikel 185 i budgetförordningen. [10] Differentierade anslag / Icke differentierade anslag. [11] EFTA: Europeiska frihandelssammanslutningen. [12] Ansökarländer och, där så är tillämpligt, potentiella ansökarländer från västra Balkan. [13] År N är det år då förslaget/initiativet börjar genomföras. [14] Tekniskt och/eller administrativt stöd och utgifter till stöd för genomförandet av EU-program och/eller åtgärder (tidigare rubriken BA), indirekt forskning och direkt forskning. [15] År N är det år då förslaget/initiativet börjar genomföras. [16] Resultat är de produkter och tjänster som ska levereras (t.ex. antal finansierade studentutbyten och kilometer bygd väg). [17] Enligt beskrivningen i avsnitt 1.4.2. ”Särskilda mål…”. [18] År N är det år då förslaget/initiativet börjar genomföras. [19] Tekniskt och/eller administrativt stöd och utgifter till stöd för genomförandet av EU-program och/eller åtgärder (tidigare rubriken BA), indirekt forskning och direkt forskning. [20] CA = kontraktsanställd tjänsteman, INT = bemanningspersonal (” Intérimaire”) , JED = ” Jeunes Experts en Délégation” (unga experter i delegationer), LA = lokalanställd, SNE = utstationerad nationell expert. [21] Inom ramen för extern personal från driftsanslagen (tidigare rubriken BA). [22] I huvudsak för strukturfonder, Europeiska jordbruksfonden för landsbygdsutveckling (EJFLU) och Europeiska fiskerifonden (EFF). [23] Se punkterna 19 och 24 i det interinstitutionella avtalet. [24] Beträffande traditionella egna medel (tullar, sockeravgifter), måste beloppen anges netto, dvs. bruttobelopp efter avdrag för 25 procent för inkasseringskostnader.