[pic] | EUROPEISKA KOMMISSIONEN |

Bryssel den 29.3.2010

KOM(2010)94 slutlig

2010/0064 (COD)

Förslag till

EUROPAPARLAMENTETS OCH RÅDETS DIREKTIV

om bekämpande av sexuella övergrepp mot barn, sexuell exploatering av barn och barnpornografi samt om upphävande av rambeslut 2004/68/RIF

MOTIVERING

1. BAKGRUND

- Motiv och syfte

Sexuella övergrepp mot barn och sexuell exploatering av barn är särskilt allvarliga former av brott, eftersom de riktas mot barn som har rätt till särskilt skydd och särskild omvårdnad. De skadar offren långsiktigt både fysiskt, psykiskt och socialt och undergräver ett modernt samhälles grundläggande värderingar i fråga om barns särskilda skydd liksom förtroendet för berörda statliga institutioner. Trots bristen på tillförlitlig och exakt statistik visar de undersökningar som har gjorts att en betydande minoritet av barn i Europa riskerar att utsättas för sexuella övergrepp under sin barndom, och forskningen visar också att detta fenomen inte minskar över tiden utan snarare att vissa former av sexuellt våld ökar.

Unionens allmänna politiska mål på detta område, enligt artikel 67 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt, är att säkerställa en hög säkerhetsnivå genom förebyggande och bekämpande av brottslighet, som inkluderar sexuella övergrepp mot barn och sexuell exploatering av barn. I enlighet med artikel 83 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt bör detta främst ske genom att fastställa minimiregler om fastställande av brottsrekvisit och påföljder inom området sexuellt utnyttjande av barn. Målet bör särskilt vara att effektivt beivra sådana brott, att skydda brottsoffrens rättigheter, förhindra sexuell exploatering av barn och sexuella övergrepp mot barn.

- Allmän bakgrund

När det gäller barnoffer är den viktigaste orsaken till detta fenomen den sårbarhet som beror på en rad faktorer. Tillkortakommanden i brottsbekämpningsmekanismerna bidrar till att dessa fenomen breder ut sig, och problemen förvärras av att vissa former av brott överskrider nationella gränser. Brottsoffer drar sig för att anmäla övergrepp, olikheter när det gäller nationell straffrätt och straffrättsliga förfaranden kan leda till att utredningar och lagföring av brott skiljer sig åt mellan olika länder, och dömda gärningsmän kan fortfarande utgöra en fara efter det att de har avtjänat sina domar. Informationsteknikens utveckling har gjort att dessa problem blivit mer akuta genom att det blivit lättare att producera och sprida bilder på sexuella övergrepp mot barn samtidigt som gärningsmännen kunnat förbli anonyma och ansvaret spridits över jurisdiktionsgränserna. Ökat resande och inkomstklyftor ger upphov till så kallad barnsexturism och leder ofta till att barnsexförbrytare kan begå brott utomlands och förbli ostraffade. I skydd av svårigheterna att lagföra dessa brott kan den organiserade brottsligheten göra betydande vinster utan större risker.

Den nationella lagstiftningen täcker några av dessa problem, om än i varierande grad. Den är dock inte tillräckligt solid eller konsekvent för att detta oroande fenomen ska kunna bemötas av samhället på ett kraftfullt sätt.

Europarådets nyligen antagna konvention CETS nr 201 om skydd för barn mot sexuell exploatering och sexuella övergrepp (nedan kallad Europarådets konvention) utgör utan tvekan den hittills bästa internationella standarden när det gäller att skydda barn mot sexuella övergrepp och sexuell exploatering. Globalt sett är den viktigaste internationella standarden det fakultativa protokollet till konventionen om barnets rättigheter från år 2000 om försäljning av barn, barnprostitution och barnpornografi. Alla medlemsstater har dock ännu inte anslutit sig till den konventionen.

- Gällande bestämmelser

På EU-nivå har man genom rådets rambeslut 2004/68/RIF genomfört en begränsad tillnärmning av medlemsstaternas lagstiftning i syfte att straffbelägga de allvarligaste formerna av sexuella övergrepp mot barn och sexuellt utnyttjande av barn, utvidga den nationella behörigheten och tillförsäkra offren ett stöd som uppfyller vissa minimikrav. Även om kraven i allmänhet har uppfyllts i praktiken har rambeslutet en rad brister. Tillnärmningen av lagstiftningen gäller endast ett begränsat antal brott, inte nya former av övergrepp och exploatering som begås med användning av informationsteknik. Ytterligare brister är att beslutet inte undanröjer hindren mot lagföring av brott som begås utanför det nationella territoriet, inte tar hänsyn till barnoffrens samtliga specifika behov och inte fastställer brottsförebyggande åtgärder i tillräcklig utsträckning.

Andra EU-initiativ, nu gällande eller på väg att genomföras, tar till viss del upp några av de problem som har samband med sexualbrott mot barn. Dessa initiativ omfattar bl.a. rådets beslut 2000/375/RIF av den 29 maj 2000 om bekämpning av barnpornografi på Internet, rådets rambeslut 2002/584/RIF av den 13 juni 2002 om en europeisk arresteringsorder och överlämnande mellan medlemsstaterna, rådets rambeslut 2005/222/RIF av den 24 februari 2005 om angrepp mot informationssystem, Europaparlamentets och rådets beslut nr 854/2005/EG av den 11 maj 2005 om inrättandet av ett flerårigt gemenskapsprogram för att främja en säkrare användning av Internet och ny online-teknik och rådets rambeslut 2008/947/RIF av den 27 november 2008 om tillämpning av principen om ömsesidigt erkännande av domar och beslut om prövotid i syfte att övervaka prövotidsåtgärder och alternativa påföljder.

- Förenlighet med Europeiska unionens politik och mål på andra områden

Målen överensstämmer helt med EU:s politik för att främja, skydda och tillgodose barns rättigheter inom ramen för EU:s interna och externa politik. Skyddet av barnens rättigheter erkänns uttryckligen i Europeiska unionens stadga om de grundläggande rättigheterna, särskilt i artikel 24. I sitt meddelande Mot en EU-strategi för barnets rättigheter satte kommissionen dessutom själv upp som mål att i så stor utsträckning som möjligt använda redan befintlig politik och befintliga instrument bl.a. för att skydda barn mot våld och sexuellt utnyttjande både inom och utanför EU. Dessa mål överensstämmer också med det program som har upprättats för att främja en säkrare användning av Internet och ny online-teknik, i synnerhet för barn, och för att bekämpa olagligt innehåll. Programmet för ett säkrare Internet bidrar till att förhindra sexuella övergrepp mot barn genom en rad åtgärder, bland annat genom att ge barnen större inflytande och bättre skydd, informationskampanjer och utbildning, självreglering och säkerhetsverktyg.

De överensstämmer till fullo med kommissionens förslag till ett direktiv om förebyggande och bekämpande av människohandel samt skydd av offer.

Målen överensstämmer också med EU:s nya ungdomsstrategi (rådets resolution av den 27 november 2009), som är inriktad på barn och ungdomar i åldersgruppen 13–20 och som ger det europeiska ungdomspolitiska samarbetet en fast förankring i det internationella systemet för de mänskliga rättigheterna. EU:s ungdomsstrategi belyser det faktum att unga människors liv och framtidsutsikter i hög grad avgörs av vilka möjligheter och vilket stöd och skydd de fick under barndomen och uppmanar berörda parter på det lokala planet att spåra upp och hjälpa ungdomar i riskzonen. De uppmanas också att visa ungdomarna till andra tjänster när så behövs och underlätta deras tillgång till befintliga hälsotjänster.

Detta förslag har granskats ingående i syfte att sörja för att bestämmelserna i förslaget överensstämmer helt med de grundläggande rättigheterna, i synnerhet de som rör människans värdighet, förbudet mot tortyr och omänsklig eller förnedrande behandling eller bestraffning, barnets rättigheter, rätten till frihet och säkerhet, yttrande- och informationsfrihet, skydd av personuppgifter, rätten till ett effektivt rättsmedel och en opartisk domstol samt principerna om laglighet och proportionalitet i fråga om brott och straff.

Särskild uppmärksamhet har ägnats artikel 24 i Europeiska unionens stadga om de grundläggande rättigheterna som fastställer en positiv skyldighet att handla i syfte att sörja för nödvändigt skydd av barn. I denna anges att barn har rätt till det skydd och den omvårdnad som behövs för deras välfärd. Det fastställs också att barnets bästa ska komma i främsta rummet vid alla åtgärder som rör barn, oavsett om de vidtas av offentliga myndigheter eller privata institutioner, något som också är förankrat i FN:s konvention om barnets rättigheter.

Bestämmelserna om att straffbelägga nya former av övergrepp som sker genom användning av Internet, erkänna speciell utredningsteknik, förbjuda viss verksamhet och utbyta information i syfte att sörja för genomförande i hela EU har särskilt granskats med avseende på rätten till respekt för privatliv och familjeliv samt skyddet av personuppgifter (artikel 8 i den europeiska konventionen om skydd för de mänskliga rättigheterna och de grundläggande friheterna samt artiklarna 7 och 8 i Europeiska unionens stadga om de grundläggande rättigheterna). Bestämmelserna om att öka de brottsbekämpande åtgärderna mot offentliggörande och spridning av barnpornografiskt material, annonsering av barnpornografi eller uppmuntran till sexuella övergrepp mot barn samt om mekanismer för att spärra tillträdet till Internetsidor som innehåller barnpornografi har granskats i synnerhet med avseende på yttrandefriheten (artikel 10 i den europeiska konventionen om skydd för de mänskliga rättigheterna och de grundläggande friheterna och artikel 11 i Europeiska unionens stadga om de grundläggande rättigheterna).

Vid behov får de finansieringsmöjligheter som finns på EU-nivå användas på lämpligt sätt för att stödja medlemsstaternas arbete med att uppfylla kraven i detta direktiv.

2. SAMRÅD MED BERÖRDA PARTER OCH KONSEKVENSANALYS

- Samråd med berörda parter

Samrådsmetoder, målsektorer och deltagarnas allmänna profil

Samråd har ägt rum med en lång rad experter på området i samband med tre olika möten där både sexuella övergrepp mot barn och sexuell exploatering av barn och människohandel behandlades. I samrådet ingick framför allt företrädare för medlemsstaternas regeringar, medlemmar av kommissionens expertgrupp om människohandel, internationella organisationer, särskilt Europarådet och Unicef, icke-statliga organisationer, högre utbildnings- och forskningscentrum samt andra offentliga institutioner. Flera experter och organisationer har därefter gjort framställningar och lämnat information.

Vid diskussioner i rådet om kommissionens förslag till rambeslut i denna fråga har det framkommit information om medlemsstaternas lagstiftning och gällande praxis. Detta har i hög grad bekräftat behovet av en ny ram på EU-nivå för tillnärmning av den nationella lagstiftningen.

Sammanfattning av svaren och av hur de har beaktats

De viktigaste resultaten av samrådet visar bland annat att det finns ett behov av att

- införa förbättringar i Europarådets konvention,

- straffbelägga former av övergrepp som inte omfattas av det nuvarande rambeslutet, i synnerhet nya former av brott som inbegriper användning av IT,

- undanröja hindren mot utredning och lagföring av gränsöverskridande fall,

- sörja för ett övergripande skydd av offer, i synnerhet i samband med utredningar och straffrättsliga förfaranden,

- förhindra brott med hjälp av interventionsprogram och behandling,

- sörja för att domar och säkerhetsåtgärder som farliga förbrytare döms till i ett land verkställs i alla medlemsstater.

De uppgifter som mottogs under samrådet har beaktats i konsekvensanalysen. Några av de förslag som lämnats av olika aktörer under samrådsprocessen har inte tagits med i förslaget av olika skäl som förklaras i konsekvensanalysen.

- Extern experthjälp

Någon extern experthjälp har inte behövts.

- Konsekvensanalys SEK(2009) 355 och sammanfattning av konsekvensanalys SEK(2009) 356

Flera politiska alternativ granskades i samband med det tidigare förslaget till rambeslut i syfte att uppnå målet.

- Alternativ 1: Inga nya EU-åtgärder

EU vidtar inga nya åtgärder (lagstiftning, icke-politiska medel, finansiellt stöd) för att bekämpa sexuella övergrepp mot barn och sexuell exploatering av barn, utan medlemsstaterna fortsätter processen med att underteckna och ratificera Europarådets konvention.

- Alternativ 2: Befintlig lagstiftning kompletteras med åtgärder utan lagstiftningskaraktär

Ingen ändring av befintlig EU-lagstiftning, i synnerhet rambeslut 2004/68/RIF. I stället kan åtgärder utan lagstiftningskaraktär införas för att stödja ett samordnat genomförande av nationell lagstiftning, såsom utbyte av information och erfarenhet av lagföring, skydd mot eller förhindrande av brott, kampanjer för att öka medvetenheten, samarbete med den privata sektorn samt uppmuntran till självreglering eller upprättande av mekanismer för uppgiftsinhämtning.

- Alternativ 3: Ny lagstiftning om lagföring av brottslingar, skydd av offer samt förhindrande av brott

En ny lagstiftningsakt antas som införlivar det befintliga rambeslutet, vissa bestämmelser i Europarådets konvention samt ytterligare delar som inte finns i dessa. Det nya rambeslutet skulle omfatta lagföring av gärningsmän, skydd av offer samt förhindrande av brott.

- Alternativ 4: Ny övergripande lagstiftning för att förbättra lagföringen av brottslingar, skydda offer och förhindra brott (enligt alternativ 3) plus andra åtgärder utan lagstiftningskaraktär (alternativ 2)

De nuvarande bestämmelserna i rambeslut 2004/68/RIF kompletteras med EU-åtgärder som syftar till att ändra materiell straffrätt och straffrättsliga förfaranden, skydda offer och förhindra brott enligt alternativ 3, plus de åtgärder enligt alternativ 2 som inte är av lagstiftningskaraktär och som är avsedda att förbättra genomförandet av nationell lagstiftning.

Att döma av den analys som har gjorts av de ekonomiska konsekvenserna, de sociala verkningarna och verkningarna för de grundläggande rättigheterna synes alternativen 3 och 4 vara de bästa för att lösa problemen och uppnå målen med förslaget. Företrädesvis skulle alternativ 4 väljas, följt av alternativ 3.

Kommissionen har gjort en konsekvensanalys som åtföljer det tidigare förslaget till rambeslut av den 25 mars 2009 om bekämpning av sexuella övergrepp mot barn, sexuellt utnyttjande av barn och barnpornografi, och som i tillämpliga delar också gäller för detta förslag till direktiv. Rapporten om konsekvensanalysen finns tillgänglig på

http://ec.europa.eu/governance/impact/ia_carried_out/cia_2009_en.htm#jls

3. RÄTTSLIGA ASPEKTER

- Sammanfattning av den föreslagna åtgärden

Direktivet innebär både ett upphävande och ett införlivande av rambeslut 2004/68/RIF genom att följande nya delområden tas med:

- Materiell straffrätt i allmänhet

Allvarliga former av sexuella övergrepp mot barn och sexuell exploatering av barn som för närvarande inte täcks av EU-lagstiftningen straffbeläggs. Detta gäller t.ex. anordnandet av resor i syfte att begå sexuella övergrepp, framför allt, men inte uteslutande, i samband med barnsexturism. Definitionen av barnpornografi ändras i syfte att åstadkomma en anpassning till Europarådets konvention och det fakultativa protokollet till konventionen om barnets rättigheter. Speciell uppmärksamhet ägnas brott mot barn i en särskilt utsatt situation.

Framför allt bör de straffrättsliga påföljderna skärpas så att de är proportionella, effektiva och avskräckande. När brottens svårhetsgrad fastställs liksom påföljder i proportion till denna bör man ta hänsyn till olika faktorer som kan förekomma vid helt olika typer av brott, t.ex. den skada brottsoffret vållas, gärningsmannens skuld och den risk som samhället utsätts för.

I enlighet med detta kan man ställa brott i förhållande till varandra. Allmänt sett är handlingar som inbegriper sexuell kontakt allvarligare än handlingar som inte gör detta, Inslag av exploatering gör brottet allvarligare än om det inte förekommer. Tvång, våld eller hot är allvarligare än gärningsmannens missbruk av maktposition eller utnyttjande av offrets svaghet, vilket i sin tur är allvarligare än om offret frivilligt samtycker. Prostitution, som inbegriper sexuellt umgänge och pengar, är allvarligare än pornografiska föreställningar som inte nödvändigtvis omfattar detta. Att rekrytera till prostitution eller liknande är allvarligare än att enbart förorsaka prostitution eftersom rekrytering innebär att aktivt söka upp barn som handelsvaror. När det gäller barnpornografi är framställning, vilket ofta inbegriper rekrytering av och sexuella kontakter med barnet, allvarligare än andra brott som distribution eller utbjudande, vilket i sin tur är allvarligare än att inneha eller ha tillgång till barnpornografi.

Genom att kombinera dessa olika kriterier kan man sålunda urskilja fem olika grupper av brott, som beroende av svårhetsgrad dessa leder till olika motsvarande straffnivåer för de grundläggande brotten.

- Nya brott med hjälp av IT

Nya former av sexuella övergrepp och sexuell exploatering som underlättas genom användning av IT straffbeläggs. Detta omfattar t.ex. pornografiska föreställningar på nätet eller medvetet tillträde till barnpornografi. Syftet är att inkludera fall där tittandet på barnpornografi på webbsidor utan att ladda ned eller lagra bilderna inte går så långt som till att ”inneha” eller ”anskaffa” barnpornografi. Vidare införlivas det nya brottet kontaktsökning med barn i brottsligt uppsåt via Internet, s.k. grooming, med den ordalydelse som överenskommits i Europarådets konvention.

- Brottsutredning och inledande av straffrättsliga förfaranden

Flera bestämmelser införs i syfte att bistå i utredningar av brott och åtal.

- Lagföring av brott som begåtts utomlands

Reglerna om behörighet ändras i syfte att sörja för att personer från EU, både EU-medborgare och personer som har sin vanliga vistelseort i EU, som begår sexuella övergrepp mot barn eller exploaterar barn sexuellt åtalas även om de begår brotten utanför EU, genom så kallad sexturism.

- Skydd av brottsoffer

Nya bestämmelser om skydd av brottsoffer (i vid mening) införs i syfte att sörja för att tillgången till rättslig prövning underlättas för brottsoffer och att brottsoffer inte blir lidande av att delta i straffrättsliga förfaranden. Bestämmelserna omfattar hjälp och stöd till brottsoffer samt skydd av brottsoffer särskilt i samband med brottsutredningar och straffrättsliga förfaranden

- Förhindrande av brott

Ändringar införs i syfte att bidra till att förhindra sexuella övergrepp mot barn och sexuell exploatering av barn genom ett antal åtgärder som riktas mot dem som tidigare begått brott så att de inte återfaller i brott och i syfte att minska tillgången till barnpornografi på Internet. Syftet med att begränsa tillgången är att minska spridningen av barnpornografi genom att försvåra användningen av webbsidor som är tillgängliga för allmänheten. Det är inte fråga om en ersättning för åtgärder för att undanröja innehållet vid källan eller lagföra gärningsmän.

Förslaget skulle följaktligen även medföra ett mervärde i förhållande till den skyddsnivå som fastställs i Europarådets konvention på flera sätt. Innehållsmässigt omfattar förslaget delar som inte ingår i Europarådets konvention, bland annat säkerställande av att förbud för gärningsmän att utöva verksamhet som innebär kontakter med barn tillämpas över hela EU, spärrat tillträde till barnpornografi på Internet, straffbeläggande av att tvinga ett barn till sexuellt umgänge med en tredje part, sexuella övergrepp mot barn genom pornografiska föreställningar online och en bestämmelse om befrielse från påföljder för barnoffer. Förslaget går också längre än de skyldigheter som föreskrivs i Europarådets konvention när det gäller straffnivå, fri juridisk rådgivning för barnoffer och bekämpande av verksamhet som uppmuntrar övergrepp och barnsexturism. Ur formell synvinkel kommer införlivandet av bestämmelser från konventionen i EU-lagstiftningen att underlätta ett snabbare antagande av nationella bestämmelser jämfört med de nationella förfarandena för ratifikation och sörja för bättre övervakning av genomförandet.

- Rättslig grund

Artiklarna 82.2 och 83.1 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt.

- Subsidiaritetsprincipen

Subsidiaritetsprincipen gäller för åtgärder i Europeiska unionen.

Förslagets mål kan inte i tillräcklig utsträckning uppnås av medlemsstaterna av följande skäl:

Sexuell exploatering av barn och sexuella övergrepp mot barn har en betydande gränsöverskridande dimension, som framgår tydligast när det gäller barnpornografi och barnsexturism, men som även framgår av att det är nödvändigt att sörja för att barn i alla medlemsstater skyddas mot förbrytare från alla medlemsstater, eftersom det är lätt för dessa att resa från en medlemsstat till en annan. Detta kräver åtgärder från EU:s sida, i synnerhet för att följa upp rådets rambeslut 2004/68/RIF och rådets beslut 2000/375/RIF[1], eftersom målet att effektivt skydda barn inte kan uppnås i tillräcklig utsträckning av medlemsstaterna, varken på central, regional eller lokal nivå.

Genom att Europeiska unionen vidtar åtgärder kan det att bli lättare att uppnå målen för förslaget och detta av följande skäl:

Förslaget innebär att medlemsstaternas materiella straffrätt och regler om straffrättsliga förfaranden tillnärmas ytterligare, vilket får positiva verkningar för bekämpandet av denna typ av brottslighet. För det första är det ett sätt att undvika att brott företrädesvis begås i medlemsstater med mindre stränga regler. För det andra är det med gemensamma definitioner möjligt att främja utbytet av gemensamma uppgifter och erfarenheter som kan vara till nytta och att främja användningen av jämförbara uppgifter. För det tredje underlättas internationellt samarbete. Förslaget innebär också en förbättring av skyddet av barnoffer. Detta är en humanitär nödvändighet och också en förutsättning för att offren ska kunna lämna den bevisning som behövs för lagföringen av brott. De förebyggande åtgärdernas effektivitet kommer också att förbättras i hela EU.

Förslaget är därför förenligt med subsidiaritetsprincipen.

- Proportionalitetsprincipen

Förslaget är förenligt med proportionalitetsprincipen av följande skäl:

Detta direktiv begränsas till det minimum som krävs för att uppnå målen på europeisk nivå och går inte utöver vad som är nödvändigt för att uppnå detta syfte, med beaktande av behovet av exakthet i straffrättslig lagstiftning.

- Val av regleringsform

Föreslagen regleringsform: Direktiv.

I kampen mot sexuell exploatering av barn är det nödvändigt med en tillnärmning av medlemsstaternas lagar och andra författningar på det straffrättsliga området för att förbättra det straffrättsliga samarbetet. I detta syfte föreskrivs särskilt i EUF-fördraget endast antagande av direktiv.

4. BUDGETKONSEKVENSER

Förslaget påverkar inte EU:s budget.

5. ÖVRIGA UPPLYSNINGAR

- Upphävande av gällande lagstiftning

Ett antagande av förslaget kommer att leda till upphävande av gällande lagstiftning.

- Territoriell tillämpning

Antagandet av förslaget riktar sig till medlemsstaterna. Tillämpningen av det direktiv som förslaget utmynnar i på Förenade kungariket, Irland och Danmark kommer att fastställas i enlighet med protokollen nr 21 och 22 som är fogade till fördraget om Europeiska unionens funktionssätt.

2010/0064 (COD)

Förslag till

EUROPAPARLAMENTETS OCH RÅDETS DIREKTIV

om bekämpande av sexuella övergrepp mot barn, sexuell exploatering av barn och barnpornografi samt om upphävande av rambeslut 2004/68/RIF

EUROPAPARLAMENTET OCH EUROPEISKA UNIONENS RÅD HAR ANTAGIT DETTA DIREKTIV

med beaktande av fördraget om Europeiska unionens funktionssätt, särskilt artiklarna 82.2 och 83.1,

med beaktande av Europeiska kommissionens förslag,

efter översändande av utkastet till lagstiftningsakt till de nationella parlamenten,

med beaktande av Europeiska ekonomiska och sociala kommitténs yttrande[2],

med beaktande av Regionkommitténs yttrande[3],

i enlighet med det ordinarie lagstiftningsförfarandet[4], och

av följande skäl:

(1) Sexuella övergrepp mot barn och sexuell exploatering av barn, däribland barnpornografi, utgör allvarliga kränkningar av de grundläggande rättigheterna, framför allt barns rätt till det skydd och den omvårdnad som behövs för deras välfärd enligt FN:s konvention om barnets rättigheter och Europeiska unionens stadga om de grundläggande rättigheterna.

(2) Barnpornografi, i form av bilder där barn utsätts för sexuella övergrepp, och andra särskilt allvarliga former av sexuella övergrepp mot barn och sexuell exploatering av barn ökar och sprids genom användningen av ny teknik och Internet.

(3) Genom rådets rambeslut 2004/68/RIF om bekämpande av sexuellt utnyttjande av barn och barnpornografi[5] tillnärmades medlemsstaternas lagstiftning i syfte att straffbelägga de allvarligaste formerna av sexuella övergrepp mot barn och sexuellt utnyttjande av barn, utvidga den nationella behörigheten och tillförsäkra brottsoffer ett stöd som uppfyller vissa minimikrav. I rådets rambeslut av 2001/220/RIF om brottsoffrets ställning i straffrättsliga förfaranden[6] fastställs en rad rättigheter för brottsoffer i straffrättsliga förfaranden, bland annat rätten till skydd och ersättning. Dessutom kommer samordningen av lagföring av fall av sexuella övergrepp, sexuell exploatering av barn och barnpornografi att underlättas genom antagandet av rådets rambeslut 2009/948/RIF om förebyggande och lösning av tvister om utövande av jurisdiktion i straffrättsliga förfaranden[7].

(4) Enligt artikel 34 i FN:s konvention om barnets rättigheter åtar sig konventionsstaterna att skydda barn från alla former av sexuella övergrepp. FN:s fakultativa protokoll till konventionen om barnets rättigheter om försäljning av barn, barnprostitution och barnpornografi och, i synnerhet, Europarådets konvention om skydd för barn mot sexuell exploatering och sexuella övergrepp[8] är avgörande steg i processen för att öka det internationella samarbetet på detta område.

(5) Allvarliga brott som sexuell exploatering av barn och barnpornografi kräver en övergripande strategi som omfattar lagföring av gärningsmän, skydd av barnoffer och förhindrande av brott. Vid genomförandet av alla åtgärder för att bekämpa sådana brott måste barnets bästa komma i främsta rummet enligt Europeiska unionens stadga om de grundläggande rättigheterna och FN:s konvention om barnets rättigheter. Rambeslut 2004/68/RIF bör ersättas med ett nytt instrument som tillhandahåller en sådan övergripande rättslig ram så att detta syfte kan uppnås.

(6) Allvarliga former av sexuella övergrepp mot barn och sexuell exploatering av barn bör omfattas av effektiva, proportionella och avskräckande påföljder. Till dessa brott hör framför allt olika former av sexuella övergrepp och sexuell exploatering som underlättas genom användningen av informations- och kommunikationsteknik. Definitionen av barnpornografi bör också klargöras och i högre grad anpassas till internationella instrument.

(7) Det här direktivet reglerar inte medlemsstaternas politik när det gäller sexuellt umgänge mellan samtyckande barn och som kan anses som en människas normala sexuella utveckling, med beaktande av olika kulturella traditioner och rättstraditioner och nya sätt att etablera och upprätthålla kontakter mellan barn och ungdomar, även genom informations- och kommunikationsteknik.

(8) Brottsutredning och åtal bör underlättas för att ta hänsyn till de svårigheter som barnoffer har att anmäla övergrepp och för att komma åt gärningsmännens anonymitet i cyberrymden. För att garantera att de brott som avses i detta direktiv utreds och lagförs framgångsrikt bör effektiva utredningsverktyg göras tillgängliga för dem som ansvarar för att utreda och lagföra sådana brott. Dessa verktyg kan omfatta dold spaning, avlyssning av kommunikation, dold övervakning inklusive elektronisk övervakning, övervakning av bankkonton eller andra ekonomiska utredningar.

(9) Reglerna om behörighet bör ändras i syfte att sörja för att personer från Europeiska unionen som begår sexuella övergrepp mot barn eller exploaterar barn sexuellt åtalas, även om de begår brotten utanför Europeiska unionen, särskilt genom så kallad sexturism.

(10) När åtgärder för att skydda barnoffer antas bör barnets bästa komma i främsta rummet med beaktande av en bedömning av deras behov. Det bör vara lätt för barnoffer att få tillgång till rättslig prövning, däribland kostnadsfri juridisk rådgivning och juridiskt ombud samt till åtgärder för att hantera intressekonflikter när övergrepp förekommer inom familjen. Dessutom bör barnoffer skyddas från sanktioner, t.ex. enligt den nationella lagstiftningen om invandring eller prostitution, om de berättar om sin situation för behöriga myndigheter. Dessutom bör barnoffers deltagande i straffrättsliga förfaranden inte orsaka dem ytterligare trauma till följd av förhör eller visuell kontakt med gärningsmän.

(11) I syfte att förhindra och minimera risken för återfall bör gärningsmännen bli föremål för en bedömning av vilken fara de utgör och eventuella risker för återfall i sexualbrott mot barn, och de bör också få möjlighet att delta i effektiva interventionsprogram eller interventionsåtgärder på frivillig basis.

(12) När det av hänsyn till den fara gärningsmännen utgör och eventuella risker för återfall i brott bedöms lämpligt, bör dömda gärningsmän temporärt eller permanent kunna hindras att utöva verksamhet som inbegriper regelbundna kontakter med barn. Genomförandet av sådana förbud bör underlättas i hela EU.

(13) Barnpornografi, som utgörs av bilder på sexuella övergrepp, är en särskild typ av innehåll som inte får tolkas som uttryck för en åsikt. För att bekämpa barnpornografi måste man minska spridningen av sådant material genom att försvåra för gärningsmännen att ladda upp sådant innehåll på webbsidor som är tillgängliga för allmänheten. Det krävs därför åtgärder för att undanröja innehållet vid källan och gripa dem som producerar, sprider eller laddar ner bilder på barn som utsätts för övergrepp. EU bör, i synnerhet genom ökat samarbete med tredjeländer och internationella organisationer, sträva efter att underlätta för myndigheterna i tredjeländer att effektivt undanröja webbsidor innehållande barnpornografi, som ligger på servrar på deras territorium. Eftersom det emellertid trots flera försök visat sig svårt att undanröja barnpornografiskt innehåll vid källan när ursprungsmaterialet inte är lokaliserat till EU, bör det även inrättas mekanismer för att spärra tillträdet från unionens territorium till Internetsidor som konstaterats innehålla eller sprida barnpornografi. I detta syfte kan olika mekanismer användas beroende på vilken som lämpar sig bäst, bland annat genom att göra det lättare för de behöriga rättsliga myndigheterna eller polismyndigheterna att beordra att ett sådant tillträde spärras eller genom att ge stöd och stimulans till leverantörer av Internettjänster att på frivillig basis utarbeta uppförandekoder och riktlinjer för att spärra tillträdet till sådana Internetsidor. Både när det gäller undanröjande och spärrande av innehåll som inbegriper övergrepp mot barn bör samarbete mellan offentliga myndigheter etableras och stärkas, särskilt för att säkerställa att de nationella förteckningarna över webbplatser med barnpornografiskt material är så fullständiga som möjligt och för att undvika dubbelarbete. All sådan utveckling måste ta hänsyn till slutanvändarnas rättigheter, följa gällande rättsliga förfaranden och vara förenlig med den europeiska konventionen om de mänskliga rättigheterna och Europeiska unionens stadga om de grundläggande rättigheterna. Genom programmet för ett säkrare Internet har ett nät av telefonjourer inrättats i syfte att samla in information och säkerställa täckning av och utbyte av rapporter om de mest förekommande typerna av olagligt innehåll på nätet.

(14) Eftersom målet med detta direktiv, nämligen att bekämpa sexuella övergrepp mot barn, sexuell exploatering av barn och barnpornografi, inte i tillräcklig utsträckning kan uppnås av medlemsstaterna på egen hand och därför, på grund av åtgärdernas omfattning och verkningar, bättre kan uppnås på EU-nivå får EU vidta åtgärder i enlighet med subsidiaritetsprincipen enligt artiklarna 3 och 5 i fördraget om Europeiska unionen. I enlighet med proportionalitetsprincipen i den sistnämnda artikeln går detta direktiv inte utöver vad som är nödvändigt för att uppnå detta mål.

(15) Detta direktiv tar hänsyn till de grundläggande rättigheterna och beaktar de principer som framför allt erkänns i Europeiska unionens stadga om de grundläggande rättigheterna, framför allt principen om människans värdighet, förbudet mot tortyr och omänsklig eller förnedrande behandling eller bestraffning, barnets rättigheter, rätten till frihet och säkerhet, yttrande- och informationsfrihet, skydd av personuppgifter, rätten till ett effektivt rättsmedel och en opartisk domstol samt principerna om laglighet och proportionalitet i fråga om brott och straff. Detta direktiv syftar särskilt till att sörja för att dessa rättigheter respekteras fullt ut och måste genomföras i enlighet med detta.

(16) [I enlighet med artiklarna 1, 2, 3 och 4 i protokollet om Förenade kungarikets och Irlands ställning med avseende på området med frihet, säkerhet och rättvisa, fogat till fördraget om Europeiska unionens funktionssätt, har Förenade kungariket och Irland meddelat att de önskar delta i antagandet och tillämpningen av detta direktiv] ELLER [Utan att det påverkar tillämpningen av artikel 4 i protokollet om Förenade kungarikets och Irlands ställning med avseende på området med frihet, säkerhet och rättvisa kommer Förenade kungariket och Irland inte att delta i antagandet av detta direktiv och är därför inte bundna av det och omfattas inte av dess tillämpning][9]. I enlighet med artiklarna 1 och 2 i protokollet om Danmarks ställning, fogat till fördraget om Europeiska unionens funktionssätt, deltar Danmark inte i antagandet av detta direktiv och är därför inte bundet av det och omfattas inte av dess tillämpning.

HÄRIGENOM FÖRESKRIVS FÖLJANDE.

Artikel 1 Syfte

Detta direktiv syftar till att fastställa minimiregler om fastställande av brottsrekvisit och påföljder inom området sexuell exploatering av barn. Det syftar också till att införa gemensamma bestämmelser för att stärka åtgärderna för att förebygga sådana brott och förbättra skyddet av brottsoffer.

Artikel 2 Definitioner

I detta direktiv avses med

a) barn : varje person som är under 18 år,

b) barnpornografi :

i) allt material som föreställer ett barn som medverkar i en handling med uttrycklig eller simulerad sexuell innebörd, eller

ii) varje avbildning för i första hand sexuella syften av ett barns könsorgan, eller

iii) allt material som föreställer en person som förefaller att vara ett barn som medverkar i en handling med uttrycklig eller simulerad sexuell innebörd eller varje avbildning av könsorganen på en person som förefaller att vara ett barn för i första hand sexuella syften, eller

iv) verklighetstrogna bilder av ett barn som medverkar i en handling med uttrycklig sexuell innebörd eller verklighetstrogna bilder av ett barns könsorgan, oavsett om barnet faktiskt existerar, för i första hand sexuella syften,

c) barnprostitution : utnyttjandet av ett barn för sexuell verksamhet, där pengar eller varje annan form av betalning eller ersättning lämnas eller utlovas som betalning för barnets sexuella handlingar, oavsett om denna betalning, detta löfte eller denna ersättning görs till barnet eller till en tredje person,

d) pornografisk föreställning : exponering inför levande publik, även med hjälp av informations- och kommunikationsteknik,

i) av ett barn som medverkar i en handling med uttrycklig eller simulerad sexuell innebörd, eller

ii) av ett barns könsorgan för i första hand sexuella syften,

e) juridisk person : varje enhet som har denna juridiska ställning enligt tillämplig lagstiftning, med undantag av stater eller offentliga organ vid utövandet av de befogenheter som de har i egenskap av statsmakter samt internationella offentliga organisationer.

Artikel 3 Brott som har samband med sexuella övergrepp

1. Medlemsstaterna ska vidta de åtgärder som är nödvändiga för att sörja för att de avsiktliga handlingar som avses i punkterna 2–5 är straffbelagda.

2. Att i sexuella syften förorsaka att ett barn, som inte har uppnått sexuell myndighetsålder enligt nationell lagstiftning, blir vittne till sexuella övergrepp eller sexuella handlingar, även om det inte tvingas delta, ska vara belagt med ett maximistraff på minst två års fängelse.

3. Att ägna sig åt sexuellt umgänge med ett barn, som inte har uppnått sexuell myndighetsålder enligt nationell lagstiftning, ska vara belagt med ett maximistraff på minst fem års fängelse.

4. Att ägna sig åt sexuellt umgänge med ett barn, om

i) missbruk av en erkänd förtroendeställning eller av makt eller inflytande över barnet förekommer, ska vara belagt med ett maximistraff på minst åtta års fängelse, eller

ii) missbruk av barnets särskilt utsatta situation förekommer, framför allt till följd av ett psykiskt eller fysiskt funktionshinder eller en beroendeställning, ska vara belagt med ett maximistraff på minst åtta års fängelse, eller

iii) tvång, våld eller hot brukas, ska vara belagt med ett maximistraff på minst tio års fängelse.

5. Att tvinga ett barn till sexuellt umgänge med en tredje part ska vara belagt med ett maximistraff på minst tio års fängelse.

Artikel 4 Brott som har samband med sexuell exploatering

1. Medlemsstaterna ska vidta de åtgärder som är nödvändiga för att sörja för att de avsiktliga handlingar som avses i punkterna 2–11 är straffbelagda.

2. Att förorsaka att ett barn deltar i pornografiska föreställningar ska vara belagt med ett maximistraff på minst två års fängelse.

3. Att dra vinning av eller på annat sätt exploatera ett barn som deltar i pornografiska föreställningar ska vara belagt med ett maximistraff på minst två års fängelse.

4. Att medvetet närvara vid pornografiska föreställningar där barn deltar ska vara belagt med ett maximistraff på minst två års fängelse.

5. Att rekrytera ett barn till deltagande i pornografiska föreställningar ska vara belagt med ett maximistraff på minst fem års fängelse.

6. Att förorsaka att ett barn deltar i barnprostitution ska vara belagt med ett maximistraff på minst fem års fängelse.

7. Att dra vinning av eller på annat sätt exploatera ett barn som deltar i barnprostitution ska vara belagt med ett maximistraff på minst fem års fängelse.

8. Att ägna sig åt sexuellt umgänge med ett barn, där barnprostitution används, ska vara belagt med ett maximistraff på minst fem års fängelse.

9. Att tvinga ett barn att delta i pornografiska föreställningar ska vara belagt med ett maximistraff på minst åtta års fängelse.

10. Att rekrytera ett barn till barnprostitution ska vara belagt med ett maximistraff på minst åtta års fängelse.

11. Att tvinga ett barn till barnprostitution ska vara belagt med ett maximistraff på minst tio års fängelse.

Artikel 5 Brott som har samband med barnpornografi

1. Medlemsstaterna ska vidta de åtgärder som är nödvändiga för att sörja för att de avsiktliga handlingar som avses i punkterna 2–6 är straffbelagda.

2. Förvärv eller innehav av barnpornografi ska vara belagt med ett maximistraff på minst ett års fängelse.

3. Att medvetet skaffa sig tillgång till barnpornografi med hjälp av informations- eller kommunikationsteknik ska vara belagt med ett maximistraff på minst ett års fängelse.

4. Distribution, spridning eller överföring av barnpornografi ska vara belagt med ett maximistraff på minst två års fängelse.

5. Utbjudande, leverans eller tillhandahållande av barnpornografi ska vara belagt med ett maximistraff på minst två års fängelse.

6. Framställning av barnpornografi ska vara belagt med ett maximistraff på minst fem års fängelse.

Artikel 6 Kontaktsökning med barn för sexuella ändamål

Medlemsstaterna ska vidta de åtgärder som är nödvändiga för att sörja för att följande avsiktliga handlingar är straffbelagda:

Förslag som en vuxen ger med hjälp av informations- och kommunikationsteknik i syfte att träffa ett barn som ännu inte uppnått sexuell myndighetsålder enligt nationell lagstiftning för att begå något av de brott som avses i artiklarna 3.3 och 5.6 ska, om detta förslag har följts av faktiska handlingar som leder till ett sådant möte, vara belagt med ett maximistraff på minst två års fängelse.

Artikel 7 Anstiftan av samt medhjälp, försök och förberedelse till brott

1. Medlemsstaterna ska vidta de åtgärder som är nödvändiga för att sörja för att anstiftan av och medhjälp till något av de brott som avses i artiklarna 3–6 är straffbelagt.

2. Medlemsstaterna ska vidta de åtgärder som är nödvändiga för att sörja för att försök till något av de brott som avses i artikel 3.3–3.5 och 3.2 om de avser bevittnande av sexuella övergrepp, artikel 4.2–4.3 och 4.5–4.11 samt artikel 5.2 och 5.4–5.6 är straffbelagda.

3. Medlemsstaterna ska vidta de åtgärder som är nödvändiga för att sörja för att följande avsiktliga handlingar är straffbelagda:

a) Spridning av material där det görs reklam för möjligheten att begå något av de brott som avses i artiklarna 3–6.

b) Anordnande av resor i syfte att begå något av de brott som avses i artiklarna 3–6.

Artikel 8 Sexuellt umgänge mellan samtyckande jämbördiga parter

Artikel 3.2 avseende bevittnande av sexuellt umgänge, artikel 3.3, artikel 4.2 och 4.4 samt artikel 5 reglerar inte sexuellt umgänge mellan barn eller personer som är i ungefär samma ålder och som hunnit ungefär lika långt när det gäller psykologisk och fysisk utveckling eller mognad, förutsatt att handlingarna inte innebär någon form av övergrepp.

Artikel 9 Försvårande omständigheter

1. Om följande omständigheter inte redan ingår i brottsrekvisiten för de brott som avses i artiklarna 3–7 ska de i detta direktiv anses som försvårande omständigheter:

a) Barnet har inte uppnått sexuell myndighetsålder enligt nationell lagstiftning.

b) Brottet begicks mot ett barn i en särskilt utsatt situation, framför allt till följd av ett psykiskt eller fysiskt funktionshinder eller en beroendeställning.

c) Brottet begicks av en familjemedlem, en person som sammanbodde med barnet eller en person som missbrukade sin myndighetsställning.

d) Brottet begicks av flera personer som agerade gemensamt.

e) Brotten begicks inom ramen för en kriminell organisation i den mening som avses i rambeslut 2008/841/RIF[10].

f) Gärningsmannen har tidigare dömts för brott av samma natur.

g) Brottet har inneburit fara för barnets liv.

h) Brottet begicks med användande av grovt våld eller vållade barnet allvarlig skada.

2. Om åtminstone en av de försvårande omständigheter som avses i punkt 1 konstateras ska medlemsstaterna vidta de åtgärder som är nödvändiga för att sörja för att de brott som avses i artiklarna 3–6 är belagda med effektiva, proportionella och avskräckande påföljder som är strängare än de som föreskrivs i artiklarna 3–6 för det grundläggande brottet.

Artikel 10 Hinder mot att utöva viss verksamhet till följd av dom

1. För att minska risken för återfall ska medlemsstaterna vidta de åtgärder som är nödvändiga för att sörja för att en fysisk person som har dömts för något av de brott som avses i artiklarna 3–7 tillfälligt eller permanent hindras att utöva sådan verksamhet som inbegriper regelbundna kontakter med barn.

2. Medlemsstaterna ska vidta de åtgärder som är nödvändiga för att sörja för att den åtgärd som avses i punkt 1 införs i den dömande medlemsstatens kriminalregister.

3. Genom undantag från artiklarna 7.2 och 9.2 i rådets rambeslut 2009/315/RIF om organisationen av medlemsstaternas utbyte av uppgifter ur kriminalregistret och uppgifternas innehåll[11] ska medlemsstaterna, i syfte att effektivt genomföra den åtgärd som består i att tillfälligt eller permanent avstänga en person från utövandet av verksamhet som inbegriper regelbundna kontakter med barn, i synnerhet om den ansökande medlemsstaten ställer villkor för tillträdet till viss verksamhet i syfte att sörja för att kandidaterna inte har dömts för något av de brott som avses i artiklarna 3–7 i detta direktiv, vidta de åtgärder som är nödvändiga för att sörja för att information om avstängning till följd av en dom för något av de brott som avses i artiklarna 3–7 i detta direktiv översänds på begäran enligt artikel 6 i det rambeslutet från den centrala myndigheten i den medlemsstat där den berörda personen är medborgare och att personuppgifter rörande en sådan avstängning enligt artikel 7.2 och 7.4 i det rambeslutet i samtliga fall får användas i detta syfte.

4. Medlemsstaterna ska vidta de åtgärder som är nödvändiga för att sörja för att den åtgärd som avses i punkt 1 och som fastställts i en annan medlemsstat, erkänns och verkställs.

Artikel 11 Juridiska personers ansvar

1. Medlemsstaterna ska vidta de åtgärder som är nödvändiga för att sörja för att juridiska personer kan ställas till ansvar för något av de brott som avses i artiklarna 3–7 och som begås till deras förmån av en person som agerar antingen enskilt eller som en del av den juridiska personens organisation och har en ledande ställning inom den juridiska personen, grundad på någon av följande befogenheter:

a) Befogenhet att företräda den juridiska personen.

b) Befogenhet att fatta beslut på den juridiska personens vägnar.

c) Befogenhet att utöva kontroll inom den juridiska personen.

2. Medlemsstaterna ska också vidta de åtgärder som är nödvändiga för att sörja för att juridiska personer kan ställas till ansvar i de fall, där bristande övervakning eller kontroll från en person som avses i punkt 1 har gjort det möjligt för en person under dennes ansvar att begå något av de brott som avses i artiklarna 3–7 till förmån för den juridiska personen.

3. Juridiska personers ansvar enligt punkterna 1 och 2 ska inte utesluta straffrättsliga förfaranden mot fysiska personer som är gärningsmän eller medhjälpare till något av de brott som avses i artiklarna 3–7.

Artikel 12 Sanktioner för juridiska personer

1. Medlemsstaterna ska vidta de åtgärder som är nödvändiga för att sörja för att en juridisk person som har ställts till ansvar i enlighet med artikel 11.1 kan bli föremål för effektiva, proportionella och avskräckande sanktioner, som ska innefatta bötesstraff eller administrativa avgifter och som får innefatta andra sanktioner, såsom

a) fråntagande av rätt till offentliga förmåner eller stöd,

b) tillfälligt eller permanent näringsförbud,

c) rättslig övervakning,

d) rättsligt beslut om upplösning av verksamheten,

e) tillfällig eller permanent stängning av de inrättningar som har använts för att begå brottet.

2. Medlemsstaterna ska vidta de åtgärder som är nödvändiga för att sörja för att en juridisk person som har ställts till ansvar i enlighet med artikel 11.2 kan bli föremål för effektiva, proportionella och avskräckande påföljder eller åtgärder.

Artikel 13 Offrets befrielse från lagföring eller påföljd

Medlemsstaterna ska sörja för att det finns möjlighet att avstå från att åtala eller straffa barn för deras deltagande i olaglig verksamhet, när detta deltagande varit en direkt följd av att de utsatts för de brott som avses i artiklarna 4 och 5.4–5.6.

Artikel 14 Utredning och lagföring

1. Medlemsstaterna ska vidta de åtgärder som är nödvändiga för att sörja för att utredning eller lagföring av de brott som avses i artiklarna 3–7 inte är beroende av anmälan eller angivelse av ett offer och att de straffrättsliga förfarandena kan fortsätta även om offret har tagit tillbaka sina uppgifter.

2. Medlemsstaterna ska vidta de åtgärder som är nödvändiga för att möjliggöra lagföring av vart och ett av de brott som avses i artiklarna 3, 4.2–4.3, 4.5–4.11 samt artikel 5.6 under en tillräckligt lång tidsperiod efter det att offret har uppnått myndighetsålder och i en omfattning som motsvarar det berörda brottets svårhetsgrad.

3. Medlemsstaterna ska vidta de åtgärder som är nödvändiga för att sörja för att effektiva utredningsverktyg är tillgängliga för de personer, enheter eller myndigheter som har ansvaret för att utreda eller lagföra brott enligt artiklarna 3–7, och tillåta dold spaning, åtminstone i de fall där informations- och kommunikationsteknik har använts.

4. Medlemsstaterna ska vidta de åtgärder som är nödvändiga för att göra det möjligt för utredningsenheter eller utredningsmyndigheter att söka identifiera offren för de brott som avses i artiklarna 3–7, i synnerhet genom att analysera barnpornografiskt material, såsom fotografier och audiovisuella inspelningar som översänts eller ställts till förfogande med hjälp av informations- och kommunikationsteknik.

Artikel 15 Rapportering av misstanke om sexuell exploatering eller sexuella övergrepp

1. Medlemsstaterna ska vidta de åtgärder som är nödvändiga för att sörja för att de regler om sekretesskydd som införts i den nationella lagstiftningen för vissa yrkeskategorier som i sitt arbete har kontakt med barn inte hindrar att personer inom dessa kategorier rapporterar situationer där de har skälig grund att anta att ett barn är offer för brott enligt artiklarna 3–7 till de myndigheter som är ansvariga för skyddet av barn.

2. Medlemsstaterna ska vidta de åtgärder som är nödvändiga för att uppmuntra alla personer som känner till eller misstänker brott som avses i artiklarna 3–7 att rapportera dessa till de behöriga myndigheterna.

Artikel 16 Behörighet och samordning av åtal

1. Medlemsstaterna ska vidta de åtgärder som är nödvändiga för att fastställa sin behörighet när det gäller de brott som avses i artiklarna 3–7, när

a) brottet helt eller delvis har begåtts inom medlemsstatens territorium, eller

b) gärningsmannen är medborgare i den medlemsstaten eller har sin fasta hemvist på dess territorium, eller

c) brottet har begåtts mot en medborgare i den medlemsstaten eller en person som har sin fasta hemvist på dess territorium, eller

d) brottet har begåtts till förmån för en juridisk person som är etablerad inom den medlemsstatens territorium.

2. Medlemsstaterna ska sörja för att deras behörighet omfattar situationer i vilka ett brott enligt artiklarna 5 och 6 och, i den mån det är relevant, artiklarna 3 och 7, begås med hjälp av informations- och kommunikationsteknik till vilken åtkomsten skett från dess territorium, oavsett om denna är baserad inom dess territorium eller inte.

3 En medlemsstat får besluta att den inte ska tillämpa eller att den endast i särskilda fall eller under särskilda omständigheter ska tillämpa de behörighetsregler som anges i punkt 1 c och 1 d om brottet har begåtts utanför dess territorium.

4. Vid lagföringen av något av de brott som avses i artiklarna 3–7 ska medlemsstaten, om brottet begåtts utanför den berörda statens territorium enligt punkt 1 b, vidta de åtgärder som är nödvändiga för att sörja för att dess behörighet inte är beroende av

a) att gärningarna är straffbelagda på den plats där de begicks, eller

b) att åtal endast får väckas på grundval av en anmälan från offret på den plats där brottet begicks, eller en formell underrättelse från den stat där brottet begicks.

Artikel 17 Allmänna bestämmelser om hjälp-, stöd- och skyddsåtgärder för brottsoffer

1. Offren för de brott som avses i artiklarna 3–7 ska ges hjälp, stöd och skydd med beaktande av barnets bästa.

2. Medlemsstaterna ska, om åldern på en person som utsatts för något av de brott som avses i artiklarna 3–7 är osäker och om det finns skäl att anta att den personen är ett barn, sörja för att denna person förutsätts vara ett barn för att han eller hon omedelbart ska få tillgång till hjälp, stöd och skydd enligt artiklarna 18 och 19 i avvaktan på att åldern bekräftas.

Artikel 18 Hjälp och stöd till brottsoffer

1. Medlemsstaterna ska vidta de åtgärder som är nödvändiga för att sörja för att brottsoffer får hjälp och stöd före, under och en lämplig tid efter de straffrättsliga förfarandena så att de kan utöva de rättigheter som fastställs i rådets rambeslut 2001/220/RIF[12] om brottsoffrets ställning i straffrättsliga förfaranden och i det här direktivet.

2. Medlemsstaterna ska vidta de åtgärder som är nödvändiga för att sörja för att specifika åtgärder som syftar till att på kort och lång sikt hjälpa och stödja brottsoffer i deras fysiska och psykosociala återhämtning vidtas efter en individuell bedömning av de enskilda barnoffrens särskilda omständigheter, och att vederbörlig hänsyn tas till barnets synpunkter, behov och problem.

3. Offer för något av de brott som avses i artiklarna 3–7 ska anses som särskilt utsatta brottsoffer enligt artiklarna 2.2, 8.4 och 14.1 i rambeslut 2001/220/RIF.

4. Medlemsstaterna ska, där det är lämpligt och möjligt, vidta åtgärder för att hjälpa och stödja brottsoffrets familj. Framför allt ska medlemsstaterna, där det är lämpligt och möjligt, tillämpa artikel 4 i rådets rambeslut 2001/220/RIF på den familjen.

Artikel 19 Skydd för barnoffer inom brottsutredningar och straffrättsliga förfaranden

1. Medlemsstaterna ska vidta de åtgärder som är nödvändiga för att sörja för att de rättsliga myndigheterna i samband med brottsutredningar och straffrättsliga förfaranden utser en särskild företrädare för barnoffret när, enligt den nationella lagstiftningen, personerna med föräldraansvar inte kan företräda barnet på grund av en intressekonflikt mellan dem och barnet, när det inte finns någon medföljande vuxen eller om barnet skilts från sin familj.

2. Medlemsstaterna ska sörja för att barnoffer omedelbart får tillgång till kostnadsfri juridisk rådgivning samt till juridiskt ombud, även när det gäller att söka ersättning för skada.

3. Utan att det påverkar rätten till försvar ska medlemsstatsstaterna vidta de åtgärder som är nödvändiga för att sörja för att följande iakttas i samband med utredningar av något av de brott som avses i artiklarna 3–7:

a) Att barnet förhörs utan onödigt dröjsmål efter det att uppgifterna har rapporterats till de behöriga myndigheterna.

b) Att barnet, vid behov, förhörs i lokaler som utformats eller ställts i ordning för detta ändamål.

c) Att barnet förhörs av eller genom yrkeskunniga personer som är särskilt utbildade för detta ändamål.

d) Att samma personer, om så är möjligt och lämpligt, håller alla förhör med barnet.

e) Att antalet förhör blir så få som möjligt och endast utförs om det är strikt nödvändigt för de straffrättsliga förfarandena.

f) Att barnet får åtföljas av sitt juridiska ombud eller, om så är lämpligt, av en vuxen som han eller hon själv har valt, såvida det inte föreligger ett motiverat beslut som fastställer något annat med avseende på den personen.

4. Medlemsstaterna ska, i samband med utredningar av något av de brott som avses i artiklarna 3–7, vidta de åtgärder som är nödvändiga för att sörja för att alla förhör med ett barnoffer eller, i förekommande fall, med ett barnvittne, får videofilmas, och att dessa videoinspelade förhör får användas som bevisning i straffrättliga förfaranden inför domstol, i enlighet med bestämmelserna i den nationella lagstiftningen.

5. Medlemsstaterna ska vidta de åtgärder som är nödvändiga för att sörja för att det i samband med straffrättsliga förfaranden i domstol som rör något av de brott som avses i artiklarna 3–7 kan beslutas att

a) förhöret ska genomföras inom lyckta dörrar,

b) att barnet får höras i domstolen utan att vara närvarande, framför allt genom användning av lämplig kommunikationsteknik.

Artikel 20 Interventionsprogram eller interventionsåtgärder

1. Medlemsstaterna ska vidta de åtgärder som är nödvändiga för att sörja för att personer som dömts för de brott som avses i artiklarna 3–7 blir föremål för en bedömning av vilken fara de utgör och eventuella risker för återfall i något av de brott som avses i artiklarna 3–7, i syfte att fastställa lämpliga interventionsprogram eller interventionsåtgärder.

2. Medlemsstaterna ska vidta de åtgärder som är nödvändiga för att sörja för att effektiva interventionsprogram eller interventionsåtgärder ställs till förfogande i syfte att förhindra och minimera riskerna för upprepade brott av sexuell natur mot barn. Sådana program eller åtgärder ska vara tillgängliga när som helst under de straffrättsliga förfarandena, både i och utanför fängelser, i enlighet med de villkor som fastställs i nationell lagstiftning.

Sådana interventionsprogram eller interventionsåtgärder ska vara anpassade så att de uppfyller de särskilda utvecklingsbehoven hos barn som gör sig skyldiga till sexualbrott, även barn som inte är straffmyndiga.

3. Varje medlemsstat ska vidta de åtgärder som är nödvändiga för att sörja för att personer som dömts för de brott som avses i artiklarna 3–7, i de fall det är lämpligt med hänsyn till den bedömning som avses i punkt 1,

a) kan ha tillgång till eller erbjudas tillgång till de program eller åtgärder som anges i punkterna 1 och 2,

b) erbjuds tillgång till de specifika programmen eller åtgärderna,

c) får fullständig information om skälen till förslaget att ge dem tillgång till de specifika programmen eller åtgärderna,

d) går med på att delta i de specifika programmen eller åtgärderna fullt medvetna om fakta,

e) får rätt att vägra och görs medvetna om de eventuella följderna av en eventuell vägran.

4. Medlemsstaterna ska vidta de åtgärder som är nödvändiga för att sörja för att personer som är föremål för straffrättsliga förfaranden för något av de brott som avses i artiklarna 3–7 kan få tillgång till de program eller åtgärder som avses i punkterna 1 och 2, på villkor som varken är till förfång för eller strider mot rätten till försvar eller mot kravet på en rättvis och opartisk rättegång, i synnerhet med vederbörlig hänsyn tagen till oskuldspresumtionen.

5. Medlemsstaterna ska vidta de åtgärder som är nödvändiga för att sörja för att personer som fruktar att de kan komma att begå något av de brott som avses i artiklarna 3–7, i lämpliga fall får tillgång till effektiva interventionsprogram eller interventionsåtgärder för att bedöma och förhindra risken för att brott begås.

Artikel 21 Att spärra tillträdet till webbsidor som innehåller barnpornografi

1. Medlemsstaterna ska vidta de åtgärder som är nödvändiga för att uppnå att tillträdet för Internetanvändare på deras territorium spärras till Internetsidor som innehåller eller sprider barnpornografi. Spärrningen av tillträdet ska omfattas av lämpliga skyddsåtgärder, särskilt för att se till att den begränsas till vad som är nödvändigt, att användarna informeras om orsaken till spärrningen och att innehållsleverantörerna, så långt möjligt, informeras om möjligheten att överklaga den.

2. Utan att det påverkar tillämpningen av ovanstående ska medlemsstaterna vidta de åtgärder som är nödvändiga för att uppnå att Internetsidor som innehåller eller sprider barnpornografi undanröjs.

Artikel 22 Upphävande av rambeslut 2004/68/RIF

Rambeslut 2004/68/RIF ska upphöra att gälla, dock utan att det påverkar medlemsstaternas skyldigheter när det gäller tidsfristen för införlivande med nationell lagstiftning.

Hänvisningar till det upphävda rambeslutet ska anses som hänvisningar till det här direktivet.

Artikel 23 Genomförande

1. Medlemsstaterna ska senast den [TVÅ ÅR EFTER ANTAGANDET] sätta i kraft de lagar och andra författningar som är nödvändiga för att följa detta direktiv. De ska till kommissionen genast överlämna texten till dessa bestämmelser tillsammans med en jämförelsetabell över dessa bestämmelser och detta direktiv.

När en medlemsstat antar dessa bestämmelser ska de innehålla en hänvisning till detta direktiv eller åtföljas av en sådan hänvisning när de offentliggörs. Närmare föreskrifter om hur hänvisningen ska göras ska varje medlemsstat själv utfärda.

2. Medlemsstaterna ska till kommissionen överlämna texten till de centrala bestämmelser i nationell lagstiftning som de antar inom det område som omfattas av detta direktiv.

Artikel 24 Rapportering

1. Senast [FYRA ÅR EFTER ANTAGANDET] och därefter vart tredje år ska kommissionen överlämna en rapport till Europaparlamentet och rådet med eventuella nödvändiga förslag.

2. Medlemsstaterna ska till kommissionen översända all information som behövs för att utarbeta den rapport som avses i punkt 1. Denna information ska omfatta en ingående beskrivning av lagstiftningsåtgärder och andra åtgärder som antas i enlighet med detta direktiv.

Artikel 25 Ikraftträdande

Detta direktiv träder i kraft den tjugonde dagen efter det att det har offentliggjorts i Europeiska unionens officiella tidning .

Artikel 26 Adressater

Detta direktiv riktar sig till medlemsstaterna i enlighet med fördragen.

Utfärdat i Bryssel den

På Europaparlamentets vägnar På rådets vägnar

Ordförande Ordförande

[1] Rådets beslut av den 29 maj 2000 om bekämpning av barnpornografi på Internet (EGT L 138, 9.6.2000, s. 1).

[2] EUT C , , s. .

[3] EUT C , , s. .

[4] EUT C , , s. .

[5] EUT L 13, 20.1.2004, s. 14.

[6] EGT L 82, 22.3.2001, s. 1.

[7] EUT L 328, 15.12.2009, s. 42.

[8] Europarådets konvention om skydd för barn mot sexuell exploatering och sexuella övergrepp, undertecknad i Lanzarote, 25.10.2007, Council of Europe Treaty Series No. 201.

[9] Den slutgiltiga lydelsen av detta skäl i direktivet beror på den faktiska ståndpunkt som Förenade kungariket och Irland kommer att inta i enlighet med bestämmelserna i protokoll nr 21.

[10] EUT L 300, 11.11.2008, s. 42.

[11] EUT L 93, 7.4.2009, s. 23.

[12] EGT L 82, 22.3.2001, s. 1.