[pic] | EUROPEISKA KOMMISSIONEN |

Bryssel den 7.12.2010

KOM(2010) 721 slutlig

MEDDELANDE FRÅN KOMMISSIONEN TILL EUROPAPARLAMENTET OCH RÅDET

Morgondagens roll för de regionala initiativen

MEDDELANDE FRÅN KOMMISSIONEN TILL EUROPAPARLAMENTET OCH RÅDET

Morgondagens roll för de regionala initiativen

1. BAKGRUND

De regionala initiativen skapades våren 2006 av europeiska gruppen av tillsynsmyndigheter för el och gas (ERGEG) på begäran av Europeiska kommissionen, som ett steg på vägen från nationella el- och gasmarknader till en gemensam energimarknad. Sju regioner för el[1] och tre regioner för gas bildades.

De regionala initiativen har inneburit att regleringsmyndigheter, nätoperatörer och andra berörda parter i grannländer har fått ett forum för diskussioner kring frågor av gemensamt intresse. Många regionala initiativ har gjort framsteg på en mängd olika områden. Elregionerna har i huvudsak inriktat sig på hantering av överbelastning, balansering och frågor som rör öppenhet. Gasregionerna har arbetat med frågor som rör förbindelser, driftskompatibilitet, öppenhet, knutpunkter och försörjningstrygghet.

Det har nu gått fem år sedan de regionala initiativen skapades och kommissionen anser att de bör utvärderas för att se om processen, sammansättningen eller förvaltningen behöver ändras för att effektivisera initiativen och se till att de i högre grad bidrar till förverkligandet av den inre marknaden. En sådan översyn passar också ihop med ikraftträdandet av det tredje paketet om den inre energimarknaden (även kallat tredje energipaketet )[2]. Det tredje energipaketet tillhandahåller nya verktyg för regleringen på EU-nivå genom nätföreskrifter som kommissionen kan göra bindande via kommittéförfarandet, och det förändrar den institutionella strukturen genom inrättandet av Byrån för samarbete mellan energitillsynsmyndigheter (ACER). Kommissionen beställde förra året en studie om de regionala initiativen[3]. Parallellt med detta lade ERGEG fram sitt strategidokument om de regionala initiativens roll[4]. Vidare har några berörda parter publicerat sin rapport om regionalt samarbete[5] och i juli organiserade kommissionen och ERGEG gemensamt en konferens om de regionala initiativen[6].

Syftet med det här meddelandet är att utifrån slutsatserna från studien och diskussionerna inhämta berörda parters synpunkter på hur de regionala initiativen kan effektiviseras.

Beroende på de svar som inkommer från berörda parter kommer kommissionen eventuellt att lansera ett initiativ på grundval av artikel 12.3 i förordningarna om el och gas.[7] Enligt den artikeln får kommissionen fastställa de regionala samarbetsstrukturernas geografiska utsträckning inom ramen för en mer omfattande reform av de regionala initiativens uppgifter och förvaltning där alla aktörer, kommissionen, ERGEG, ACER, systemansvariga för överföringssystemen, medlemsstaterna och berörda parter bidrar i överensstämmelse med sina respektive roller och ansvarsområden.

2. UPPGIFTER OCH PRIORITERINGAR FÖR DE REGIONALA INITIATIVEN

De regionala initiativen har i stor utsträckning hittills följt en bottom-up-strategi där varje region har fastställt sina egna prioriteringar. Denna frivilliga strategi har haft betydande fördelar, eftersom regionerna därmed har kunnat koncentrera sig på sina egna specifika problem. Den sydsydostliga gasregionen har t.ex. kunnat fokusera på frågor som rör försörjningstrygghet efter avbrottet i gasförsörjningen i januari 2009.

Man har också kunnat testa pilotlösningar i en region innan de genomförs någon annanstans. Lösningarna för att komma till rätta med problemen kring volymkoppling mellan den danska och tyska elmarknaden har t.ex. bidragit till att skapa konsensus om fördelarna med volymkoppling.

Slutligen har regionerna genomfört EU-åtgärder med en speciell gränsöverskridande dimension. Elregionerna har t.ex. arbetat med att genomföra kraven i riktlinjerna för hantering av överbelastning. Den nordvästra gasregionen har arbetat med att genomföra krav på öppenhet som kompletterar kraven i förordning 1775/2005. Utan den regionala strategin skulle framstegen med genomförandet sannolikt ha varit mindre eller ha gått långsammare.

Denna frivilliga bottom-up-strategi har emellertid också stora nackdelar som man redan från början var medveten om[8]. Det finns en risk för att olika regioner genomför olika lösningar på liknande problem utan att det finns något klart perspektiv för samordning på sikt. Om varje region exempelvis upprättar ett eget auktionskontor med egen struktur och förvaltning osv. utan någon samordning med liknande strukturer i andra regioner kan detta äventyra den inre energimarknaden på längre sikt.

Den studie som kommissionen beställde visade att de regionala initiativen i brist på ett entydigt mandat och i kombination med andra faktorer (som bl.a. rör förvaltningen av de regionala initiativen) inte har kunnat omsätta bottom-up-strategin på effektivast möjliga sätt.

De regionala initiativen bör därför få politisk vägledning i enlighet med de principer som anges i detta avsnitt.

Den övergripande principen bör vara att de regionala initiativen bara bör fokusera på frågor där initiativen har ett klart mervärde. Med tanke på de begränsade resurser som står till förfogande är det också önskvärt att man inriktar sitt arbete på ett begränsat antal prioriterade områden där man kan göra betydande framsteg.

a. Genomförande av EU:s regelverk inklusive nätföreskrifter

Hittills har man inom de regionala initiativen för el ägnat mycket tid åt att genomföra de delar av regelverket som kräver en gränsöverskridande samordning (särskilt överbelastningar vid gränsöverskridande överföringar, fördelning av gränsöverskridande kapacitet samt öppenhet). Trots de framsteg som har gjorts har de regionala initiativen ännu inte lett till att medlemsstaterna fullt ut uppfyller kraven i förordning 1228/2003. Kommissionen inledde därför i juni 2010 överträdelseförfaranden och uppmanade 20 medlemsstater att utan dröjsmål genomföra och tillämpa inremarknadsreglerna[9]. De regionala initiativen bör därför i första hand se till att ett korrekt genomförande av det andra energipaketet[10] påskyndas (dvs. på de områden där det krävs en gränsöverskridande samordning).

I framtiden kan de regionala initiativen ha en roll att spela inte bara vid genomförandet av bestämmelser i det tredje energipaketet i sig, utan även vid genomförandet av lagstiftning som grundar sig på det tredje energipaketet, dvs. nya bilagor till förordningarna och nätföreskrifter. Föreskrifter som antas via kommittéförfarandet kommer att vara rättsligt bindande och en del av EU:s regelverk. Eftersom förfarandena för antagande emellertid kan vara långdragna kan marknadsintegrationen främjas om man inom de regionala initiativen inleder genomförandet av de delar av nätföreskrifterna som man kan utgå ifrån att de förblir stabila under de sista faserna av antagandeprocessen. De regionala initiativen bör i så fall säkerställa att ett tidigt genomförande inte utesluter senare justeringar. Regionerna kan genomföra gränsöverskridande aspekter av regelverket i olika takt, förutsatt givetvis att alla regioner håller de lagstadgade tidsfristerna för genomförandet.

Ett tidigt genomförande av en region kan vara till nytta som ett test av hur nya föreskrifter kan genomföras på bästa sätt, vilken tid som krävs för detta och vilka praktiska hinder som måste övervinnas. De erfarenheter man gör kan underlätta och påskynda genomförandet i andra regioner. Det arbete som man har gjort hittills i den centralvästra elregionen beträffande marknadskoppling och i centralöstra elregionen beträffande flödesbaserad kapacitetsfördelning är goda exempel på detta.

För att undvika att olika regioner tolkar eller tillämpar vissa bestämmelser i regelverket på olika sätt eller på ett sätt som försvårar en framtida integrering med andra regioner bör ACER aktivt övervaka att föreskrifterna och annan EU-lagstiftning genomförs på ett enhetligt sätt i alla regioner.

De regionala initiativen för el bör gemensamt arbeta för att få till stånd marknadskoppling fullt ut i hela EU senast 2015. Marknadskoppling är ett sätt att främja marknadsintegration och kommer att uppnås lättare (och följaktligen snabbare) om de länder som fortfarande inte har marknadskoppling samarbetar regionalt för att delta i EU-marknadskopplingen.

För gassektorn ska det vid diskussionerna om en målmodell för gasmarknaden undersökas vilken roll marknadskoppling kan spela när det gäller att främja marknadsintegration mellan balanseringsområden. Marknadskoppling bör eftersträvas för 2015 och bygga på regleringsmyndigheternas arbete. Nödvändiga steg tas redan i denna riktning, som fast tilldelning av kapacitet dagen innan och förbindelse av ”utförsel-” och ”införselkapacitet” så att det skapas en samlad ”hub-to-hub”-kapacitet.

På elområdet uppnådde den centralvästra och den norra regionen full marknadskoppling i november 2010. De befinner sig därför i första ledet för genomförandet.

Regionerna bör dock, t.ex. vid forumen i Florens och Madrid, diskutera hur marknadskoppling ska ske på EU-nivå. Hur marknadskoppling ska åstadkommas bör diskuteras så snart som möjligt för att tekniska problem ska kunna undvikas i ett senare skede.

b. Regionala frågor: Investeringar i infrastruktur, regional balansering och försörjningstrygghet

Varje region kommer utgående från de aktuella marknadsvillkoren i den egna regionen att behöva arbeta med frågor som rör just den regionen, även om dessa frågor någon gång kan bli relevanta för andra regioner också. Mot bakgrund av den övergripande energipolitiken för EU bör tre frågor betraktas som prioriterade: regionala investeringar i infrastruktur, regional balansering och försörjningstrygghet.

Kommissionen anger i sitt meddelande Prioriteringar för energiinfrastrukturen för 2020 och framåt – Förslag för ett integrerat europeiskt energinätverk [11] hur den ser på behoven av infrastrukturutveckling och föreslår där att de regionala initiativen kan spela en avgörande roll när det gäller att identifiera infrastrukturprioriteringar för sina respektive regioner och samordna gränsöverskridande investeringar, främst i nya förbindelser. För att främja gränsöverskridande investeringar måste investeringsbehoven fastställas klart och tydligt, en lämplig lagstiftningsram genomföras och frågor som rör planering och tillstånd diskuteras. När det gäller de lagstiftningsmässiga aspekterna av investeringsbeslut har ACER en viktig uppgift att underlätta samarbetet mellan regleringsmyndigheter. De regionala initiativen kan också underlätta arbetet, eftersom de – med understöd av kommissionen och ACER – erbjuder en plattform där regleringsmyndigheter, systemansvariga för överföringssystemen, nätanvändare och medlemsstaterna kan ta upp dessa frågor. Dessutom bör det fortfarande vara möjligt att behandla dessa frågor vid andra tillfälliga arrangemang utanför ramen för de regionala initiativen, om detta är mer verksamt och effektivt för att främja gränsöverskridande investeringar.

Sådana investeringar kan även vara av särskild vikt för försörjningstryggheten (t.ex. investeringar som möjliggör fysiskt omvänt flöde för gas). I förordningen om tryggad gasförsörjning konstateras att det finns ett behov av regionalt samarbete.

En konsolidering av balanseringsområden kan vara en annan tyngdpunkt för arbetet inom de regionala initiativen, beroende på vilka resultat diskussionerna om målmodellen för gasmarknaden leder till.

Slutligen är det regionala samarbetet av avgörande betydelse för att stärka nätens integritet, undvika tekniska störningar och strömavbrott samt åtgärda dessa på ett effektivt sätt när de inträffar med minimala störningar för användare och producenter.

c. Pilotförsök

För frågor som ännu inte omfattas av ramriktlinjer och nätföreskrifter kan de regionala initiativen ha en viktig funktion när det gäller att testa nya idéer. Dessa tester kan eventuellt mynna ut i ett initiativ till nya bindande regler, t.ex. genom nya nätföreskrifter.

Regionala pilotprojekt kan vara användbara för att påskynda utbyggnaden av intelligenta nät eller en gränsöverskridande detaljmarknad. Inom det europeiska elnätsinitiativet, som upprättats inom den strategiska planen för energiteknik (SET-planen), har Entso-E lagt fram en detaljerad färdplan för de kommande åren. De regionala initiativen kan bidra till genomförandet av FoU-projekt (se färdplanen[12]). Regionerna bör naturligtvis även kunna genomföra pilotförsök på andra områden beroende på de regionala behov som finns.

3. ANTAL REGIONER

Elregionerna fastställdes i beslut 2006/770/EG, varigenom riktlinjerna för hantering av överbelastning i bilagan till förordning 1228/2003 ändrades[13]. Gasregionerna har inte fastställts formellt i ett bindande beslut, utan är ett resultat av informella samråd mellan kommissionen, regleringsmyndigheter, systemansvariga för överföringssystemen och andra berörda parter. I praktiken har gasregionerna gjort framsteg även utan ett formellt beslut om fastställande av regionerna och deras uppgifter.

För det vidare arbetet finns det två alternativ. Det första alternativet är att fastställa gasregionernas sammansättning och deras uppgifter i ett formellt beslut, vilket främst har den fördelen att man då undviker diskussioner och osäkerhet och kan precisera vad som förväntas av de berörda medlemsstaterna och de berörda parterna på energimarknaderna. Det andra alternativet består i att behålla den informella definitionen av gasregionerna, vilket främst har den fördelen att sammansättningen av regionerna kan vara mer flexibel över tid liksom även deras uppgifter.

Vid sidan av frågan om vilket instrument som används för att definiera regionerna uppstår även frågan om deras sammansättning. Sammansättningen av regionerna bör bestämmas med utgångspunkt i deras uppdrag. Om syftet med regionen är att göra framsteg på vissa specifika prioriterade områden måste regionens form rikta sig efter detta.

För el förefaller de befintliga regionernas form passa bra för de prioriteringar som föreslås ovan och det finns därför ingen anledning att ändra på sammansättningen av de nuvarande sju regionerna. När tillräckligt med sammanlänkningar har utvecklats för att fysiskt förbinda de relevanta regionerna kan det dock vara lämpligt att integrera regionen Frankrike-Storbritannien-Irland med den centralvästra regionen och Östersjöregionen med den norra regionen.

För gas finns det goda skäl för att omforma den nuvarande sydsydostliga regionen. I den studie som kommissionen beställde dras slutsatsen att regionen (sydsydost) på grund av sin heterogena storlek och skiljaktiga intressen bland medlemmarna förmodligen i högre grad än andra regioner har drabbats av nackdelarna med den frivilliga och samarbetsbaserade strategin inom de regionala initiativen, dvs. en viss organisatorisk slapphet och brist på engagemang. Eftersom utvecklingen av ny gasinfrastruktur och nya förbindelser har stor betydelse för förverkligandet av den inre gasmarknaden och för försörjningstryggheten föreslår kommissionen att den nuvarande sydsydostliga regionen delas upp i tre nya regioner för gas som även omfattar de baltiska och de nordiska länderna enligt följande:

- Nya centralsödra regionen: IT, AT, SK, SI, HU, RO, BG, EL.

- Nya centralöstra regionen: DE, PL, CZ, SK, AT.

- Nya BEMIP-regionen: SE, FI, EE, LV, LT, PL, DE, DK.

Även om en omformning av regionen innebär att regionens operativa arbete avbryts tillfälligt är det bättre att strukturen blir rätt och att nya mer effektiva regioner fastställs trots att det kostar några månader, i stället för att man behåller en struktur som inte tycks kunna leverera önskvärda resultat.

Det finns också skäl för att kombinera Italien med den nuvarande södra regionen (som omfattar Frankrike och Iberiska halvön), eftersom denna region t.ex. skulle bli den främsta ingångsporten för naturgas från norra Afrika. Denna ändring kan få en positiv effekt på likviditeten i denna nya södra region. Som överlappande land kan Italien bidra till att säkerställa den nödvändiga samstämmigheten mellan de båda södra regionerna.

Utöver att arbeta med frågor som rör marknadens utformning och genomförandet av EU:s regelverk bör varje region koncentrera sig på att utveckla nya förbindelser.

Form och medlemskap i den nuvarande nordvästra regionen förefaller vara adekvat och bör inte ändras.

De regionala initiativen bör absolut inte utesluta andra former av samarbete mellan systemansvariga för överföringssystemen, regleringsmyndigheter eller medlemsstater. Exempel på detta är North Seas Countries Offshore Grid Initiative som undertecknats av Tyskland, Storbritannien, Frankrike, Danmark, Sverige, Nederländerna, Belgien, Irland och Luxemburg. Och det förhållandet att en medlemsstat ingår i en region är ingenting som hindrar den från att kunna samarbeta med en eller flera medlemsstater från en annan region, förutsatt att detta samarbete inte står i strid med regionernas arbete.

Dessutom finns det, precis som ERGEG också har framfört, goda skäl för regionerna att samarbeta på vissa områden som exempelvis marknadskopplingen mellan de centralvästra och nordiska länderna. Ett sådant samarbete får dock inte försena regionens arbete. Om en region föregår med gott exempel bör övriga regioner försöka följa detta exempel (vid behov med beaktande av regionala särdrag).

Det är sannolikt att antalet regioner och deras sammansättning kommer att behöva ändras igen framöver. Åtminstone teoretiskt sett kommer regionerna att visa sig verkligt framgångsrika den dag de inte längre behövs.

Vid forumen i Florens och Madrid kan man göra en bedömning av regionernas arbete och sammansättning.

4. FRÅGOR SOM RÖR FÖRVALTNINGEN

1. Varje regions struktur

De regionala initiativens nuvarande förvaltningsstruktur består av tre organ. I varje region finns det en regional samordningskommitté som omfattar alla nationella regleringsmyndigheter i regionen. Den regionala samordningskommittén är övergripande samordnare av regionens uppgifter och fungerar som ledare och strateg. Genomförandegruppen består av nationella regleringsmyndigheter och de viktigaste berörda parterna. Den föreslår och förbinder sig att vidta konkreta åtgärder som svar på de prioriterade frågor som identifierats av den regionala samordningskommittén. Gruppen med berörda parter består slutligen av alla berörda parter.

I studien om de regionala initiativen kom man fram till att det behövs mer politisk vägledning. Mycket ofta kan man bara göra framsteg inom de regionala initiativen om även regeringarna deltar i arbetet så att det nationella regelverket kan ändras och de kan bidra med politiskt stöd, t.ex. för gränsöverskridande infrastrukturprojekt. Om medlemsstaterna deltar i arbetet inom de regionala initiativen torde detta också minimera risken för att det skapas en mångfald av forum av medlemsstater som upprättar tillfälliga strukturer utanför de regionala initiativen.

ACER bör ända från början spela en aktiv roll inom de regionala initiativen för att säkerställa att arbetet bedrivs effektivt och på ett överensstämmande sätt mellan de olika regionerna.

Även kommissionen måste – mot bakgrund av sin uppgift att främja upprättandet av den inre energimarknaden och sin egenskap som väktare över fördragen och EU:s regelverk – ge politisk vägledning. Kommissionen måste kunna lägga fram förslag för alla nya uppdrag som en region bör ta sig an.

Förvaltningen av de regionala initiativen kan stärkas om det inrättas en regional styrkommitté som omfattar ACER, kommissionen och medlemsstaterna samt regleringsmyndigheterna från regionen, och om den regionala samordningskommittén kompletteras med ACER och kommissionen. Den regionala styrkommittén skulle ha två uppgifter: För det första att främja samarbete på regional nivå och understödja den arbetsplan för regionen som den regionala samordningskommittén ska utarbeta med beaktande av ACER:s arbetsplan, detta genom att identifiera följderna för de politiska målen om försörjningstrygghet, konkurrenskraft och hållbarhet. För det andra att främja genomförandet av nätföreskrifterna mot bakgrund av de regionala initiativens nya roll att underlätta och uppmuntra ett tidigt genomförande av andra projekt och infrastrukturutveckling på regional nivå. Den regionala styrkommittén kan driva på genomförandet när problem uppstår. Rent rättsliga frågor skulle fortsatt hanteras av den regionala samordningskommittén.

Den regionala samordningskommittén och den regionala styrkommittén kan, beroende på vilka ämnen och projekt som står på dagordningen, vid behov bjuda in systemansvariga för överföringssystemen, elbörser eller andra berörda parter till sina möten. Om branschen involveras i ett tidigt skede garanterar det att strategiska och politiska beslut också är praktiskt genomförbara. Samtidigt kan man åtgärda problemet med att berörda parter nu kommer in för sent i processen, vilket togs upp i kommissionens studie.

För att komplettera den regionala samordningskommitténs och den regionala styrkommitténs verksamhet bör genomförandegruppen och gruppen med berörda parter fortsätta sitt arbete som de gör i dag.

2. Regionövergripande förvaltning och samstämmighet

Det är inte bara viktigt med en tydlig förvaltningsstruktur i regionerna, utan det är lika viktigt att samstämmigheten mellan regionernas arbete garanteras. ERGEG har hittills regelbundet offentliggjort rapporter om överensstämmelse och konvergens, men det är oklart i vad mån regionerna följer upp rapporterna.

Samstämmigheten mellan de olika regionernas arbete ska i första hand åstadkommas genom en uppifrån-och-ner-vägledning, som konkret ges i form av ramriktlinjer och nätföreskrifter. I elsektorn utgör dessa ett genomförande av den referensmodell som utvecklats av ERGEG:s särskilda rådgivande grupp. Dessutom måste det kontrolleras att nätföreskrifterna tillämpas på ett enhetligt sätt i de olika regionerna. Om regioner arbetar med frågor som (ännu) inte tagits upp i nätföreskrifterna behövs en övergripande vägledning så att upprättandet av den inre energimarknaden inte äventyras.

Någon ytterligare struktur för att garantera samstämmigheten mellan regionerna behövs inte. För det första är det både i gas- och i elregionerna ett medvetet beslut om vissa medlemsstater ingår i fler än en region, vilket gör att dessa medlemsstater automatiskt kommer att vilja garantera samstämmigheten för att inte behöva genomföra olika lösningar vid olika gränser. För det andra spelar ACER en viktig roll i detta sammanhang – utöver den politiska styrning som kommissionen bidrar med – bland annat genom att delta i den nya regionala styrkommittén. Forumen i Florens och Madrid sammanför kommissionen, ERGEG/ACER, det europeiska nätverket av systemansvariga för överföringssystemen, nationella regleringsmyndigheter, medlemsstaterna och branschens handelsorganisationer och kan därmed också vara en plattform för att ge regionerna politisk lotsning och övervaka samstämmigheten. Slutligen bör arbetsprogram utarbetas för nästa år eller de kommande åren. Arbetsprogrammet ska sändas till ACER som bedömer om regionens arbetsprogram stämmer överens med andra arbetsprogram, ramriktlinjer och nätföreskrifter. Om det inte gör det ska ACER underrätta kommissionen så att den kan anta bindande regler för arbetsprogrammet eller arbetsprogrammen ifråga i enlighet med artikel 7.3 sista meningen i förordning (EG) nr 713/2009. Denna översynsfunktion för ACER bör nämnas i ACER:s arbetsprogram. Enligt artikel 7.3 i förordningen om ACER är det en av ACER:s uppgifter att skapa en struktur inom vilken nationella regleringsmyndigheter kan samarbeta. ACER ska vidare övervaka det regionala samarbetet mellan systemansvariga för överföringssystemen (artikel 6.9 i förordningen om ACER). Det förefaller därför rimligt att ACER från och med mars 2011 tar över ERGEG:s samordnande roll för de regionala initiativen. Precis som ERGEG gör i dag kommer ACER att behöva ta hjälp av de nationella regleringsmyndigheter som är medlemmar i ACER och som fungerar som drivande kraft bakom de regionala initiativen.

Det är viktigt att arbetet inom de regionala initiativen kommer ACER:s övergripande arbete till del.

5. DET FORTSATTA ARBETET

I detta meddelande presenteras en bedömning av arbetet inom de regionala initiativen och deras bidrag till förverkligandet av en inre energimarknad fem år efter det att de upprättades. Här beskrivs möjliga inriktningar för en översyn av deras roll, frågor som rör medlemskap klargörs och aspekter med siktet inställt på en effektivisering tas upp. De regionala initiativen är en viktig etapp på vägen mot en verkligt integrerad inre energimarknad och spelar därmed en nyckelroll för utformningen av EU:s framtida energipolitik och uppbyggnaden av integrerade energinät som kan tillgodose behoven under de kommande årtiondena.

Kommissionen uppmanar Europarlamentet, rådet och alla berörda parter att lämna sina sypunkter på de politiska riktlinjer som framförs i detta meddelande (senast den 15 februari 2011).

Kommissionen kommer sedan under andra halvåret 2011 på grundval av denna feedback att överväga eventuella lagförslag eller politiska initiativ för att stärka samarbetet på regional nivå.

[1] Under 2008 bildades också Energy Community Region .

[2] Se www.ec.europa.eu/energy/gas_electricity/third_legislative_package_en.htm. Paketet består av direktiven 2009/72/EG och 2009/73/EG samt förordningarna (EG) nr 713/2009, (EG) nr 714/2009 och (EG) nr 715/2009.

[3] Studien har lagts ut på GD Energis webbplats: ”From regional markets to a single European market” (april 2010): www.ec.europa.eu/energy/gas_electricity/studies/electricity_en.htm

[4] ”Strategy for delivering a more integrated European energy market: The role of the ERGEG Regional Initiatives. An ERGEG Conclusions Paper.” E10-RIG-10-04, 21 maj 2010 (www.energy-regulators.eu/portal/page/portal/EER_HOME/EER_PUBLICATIONS/CEER_ERGEG_PAPERS/Cross-Sectoral/2010/E10-RIG-10-04_Strategy_Conclusions_21-May-10.pdf).

[5] Se t.ex. Eurelectrics rapport: http://www.eurelectric.org/Download/Download.aspx?DocumentFileID=62455.

[6] Se http://www.energy-regulators.eu/portal/page/portal/EER_HOME/EER_INITIATIVES/Regional_Initiatives_Conferences/2010%20RI%20Conference

[7] Se förordningarna (EG) nr 714/2009 och (EG) nr 715/2009.

[8] Därav upprättandet av årliga rapporter om överensstämmelse och konvergens.

[9] Se pressmeddelandet IP/10/836 av den 24 juni 2010.

[10] Paketet består av direktiven 2003/54/EG och 2003/55/EG samt förordningarna (EG) nr 1228/2003 och (EG) nr 1775/2005.

[11] KOM(2010) 677, 17.11.2010, http://ec.europa.eu/energy/infrastructure/strategy/doc/com(2010)0677_en.pdf

[12] https://www.entsoe.eu/fileadmin/user_upload/_library/news/EEGI_Implementation_plan_May_2010.pdf

[13] Kommissionens beslut av den 9 november 2006 om ändring av förordning (EG) nr 1228/2003 om villkor för tillträde till nät för gränsöverskridande elhandel, EUT L 312, 11.11.2006, s. 59.