[pic] | EUROPEISKA KOMMISSIONEN |

Bryssel den 18.11.2010

KOM(2010) 668 slutlig

MEDDELANDE FRÅN KOMMISSIONEN TILL EUROPAPARLAMENTET OCH RÅDET

Strategi för att förbereda vissa grannländer för anslutning till 1987 års EG–Efta-konventioner (konventionen om ett gemensamt transiteringsförfarande och konventionen om förenkling av formaliteterna vid handel med varor)

EN

MEDDELANDE FRÅN KOMMISSIONEN TILL EUROPAPARLAMENTET OCH RÅDET

Strategi för att förbereda vissa grannländer för anslutning till 1987 års EG–Efta-konventioner (konventionen om ett gemensamt transiteringsförfarande och konventionen om förenkling av formaliteterna vid handel med varor)

1. UTVIDGNING AV KONVENTIONERNA –MÅL OCH ALLMÄNNA VILLKOR

1.1. Konventionen från 1987 om ett gemensamt transiteringsförfarande och konventionen från samma år om förenkling av formaliteterna vid handel med varor[1] omfattar för närvarande fem fördragsslutande parter (Europeiska unionen, Island, Norge, Schweiz och Liechtenstein[2]), eller sammantaget 31 länder. Konventionerna har från första början visat sitt värde som instrument för underlättande av handeln: genom konventionerna inrättades (i syfte att undvika ”flaskhalsar” vid gränsövergångarna) ett gemensamt förfarande för befordran av varor under tullövervakning och harmoniserades formuläret för tulldeklarationer för export, import och transitering av varor.

1.2. Till svar på de rekommendationer som Europaparlamentets kommitté för granskning av förfarandet för gemenskapstransitering utfärdade i februari 1997 gjorde kommissionen ett åtagande att inte föreslå några nya utvidgningar av konventionerna innan förfarandet för gemenskapstransitering och förfarandet för gemensam transitering hade reformerats och datoriserats. Lagstiftningsdelen av reformen av transiteringsarrangemangen genomfördes den 1 juli 2001. Den motsvarande operativa ramen finns på plats, datoriseringen av transiteringen har genomförts och ytterligare lagstiftning har antagits i syfte att beakta att formaliteterna i samband med standardförfarandet för transitering nu fullgörs med hjälp av databehandlingsteknik[3].

1.3. Under år 2001 föreslog kommissionen i ett meddelande[4] en strategi för att förbereda vissa av de länder som vid den tiden var kandidater för medlemskap i EU[5] för anslutning till konventionerna. I strategin angavs de villkor som länderna måste uppfylla för att anslutning skulle kunna ske. Meddelandet lade tyngdpunkten vid EU-kandidatländer – eftersom anslutning till konventionerna betraktades som en del av en övergripande strategi för medlemskap i unionen – och ägnade särskild uppmärksamhet åt det tidiga skedet i genomförandet av ”det nya datoriserade transiteringssystemet” ( New Computerised Transit System , NCTS).

Efter utvidgningarna av EU år 2004 och 2007 är Turkiet – som fortsätter sina förberedelser med sikte på att ansluta sig till konventionerna inom en nära framtid – det enda land som fortfarande omfattas av meddelandet från 2001.

1.4. Nuvarande EU-kandidatländer som inte omfattades av meddelandet från 2001 (Kroatien och f.d. jugoslaviska republiken Makedonien) och potentiella framtida kandidatländer bör ges bekräftelse på möjligheterna till anslutning till konventionerna.

1.5. Tack vare inrättandet av ett till fullo funktionellt datoriserat transiteringssystem som gör det möjligt att på ett bättre sätt kontrollera den operativa risken är det nu möjligt att överväga anslutning – i enlighet med de villkor som anges i meddelandet från 2001 – även av andra grannländer till konventionerna, i syfte att ytterligare underlätta handeln.

Utvidgning av konventionerna till andra länder som har förmåga att genomföra dem ligger helt klart i unionens och dess ekonomiska aktörers intresse och kommer att befrämja en anpassning till det relevanta EU-regelverket i den berörda regionen. I syfte att bevara konventionernas regionala karaktär bör det i detta meddelande fastläggas vilka länder som uppfyller villkoren som potentiella fördragsslutande parter i konventionerna. Det bör vidare anges att det om fem år bör företas en översyn för att undersöka om ytterligare länder uppfyller villkoren som potentiella fördragsslutande parter.

1.6. Kommissionen kommer att hjälpa de berörda länderna att på bästa möjliga sätt förbereda sig för anslutning till konventionerna. När det fattas beslut om huruvida länder är redo att ansluta sig kommer särskild uppmärksamhet att ägnas åt den senaste utvecklingen i unionen när det gäller genomförandet av dess moderniserade tullkodex, åt de följder som denna utveckling kan få för konventionerna och åt relevanta aspekter av förhandlingar med de berörda länderna om ”djupgående och omfattande frihandelsavtal” ( deep and comprehensive free trade agreements ).

2. HUVUDDRAGEN I STRATEGIN FÖR UTVIDGNING AV KONVENTIONERNA

2.1. Utvidgning av EG–Efta-konventionen från 1987 om ett gemensamt transiteringsförfarande och EG–Efta-konventionen från samma år om förenkling av formaliteterna vid handel med varor till nya partnerländer som har förmåga att tillämpa konventionerna ligger i unionens och den europeiska handelns intresse. Utvidgning av konventionerna till nya länder leder till att handeln underlättas och till att överbelastningen vid gränsövergångarna minskar.

Sådan utvidgning ligger i linje med kommissionens meddelande om den europeiska grannskapspolitiken[6]. I meddelandet betonas att tillnärmning av lagstiftningen på tullområdet – tillsammans med kapacitetsuppbyggnad och modernisering (inbegripet datorisering) – kommer att bidra till att underlätta handeln.

2.2. I syfte att bevara konventionernas regionala karaktär anges i det här meddelandet en viss grupp av länder som potentiella fördragsslutande parter i konventionerna. Om fem år bör det företas en översyn för att undersöka om ytterligare länder bör betraktas som potentiella fördragsslutande parter.

Precis så som var fallet inom ramen för strategin från 2001 bör man se till att noga styra processen för utvidgning av konventionerna (i syfte att utnyttja de tillgängliga resurserna på bästa möjliga sätt) och att dra lärdom av hur förfarandet för gemensam transitering fungerar i ett utvidgat geografiskt område. Kommissionen föreslår därför att man inriktar sig på en begränsad grupp av länder, de där unionen (under förutsättning att länderna i fråga uppfyller alla villkor för anslutning) har som mest att vinna på att länderna ansluts till systemet för gemensam transitering.

Denna grupp bör bestå av de nuvarande och de potentiella kandidaterna för medlemskap i unionen, de länder som omfattas av initiativet om det östliga partnerskapet (Armenien, Azerbajdzjan, Vitryssland[7], Georgien, Moldavien och Ukraina) – vilket omfattar fastläggandet av en färdplan som leder till anslutning till konventionerna[8] – samt Ryssland. Målet att underlätta handeln utgör en integrerad del av färdplanen för inrättande av det gemensamma ekonomiska område som EU och Ryssland har enats om[9].

2.3. Såsom betonas i meddelandet från 2001[10] kan ett land inbjudas att ansluta sig till konventionerna endast om det är i stånd att i rättsligt och operativt hänseende och i datoriseringshänseende genomföra hela det regelverk om gemensam transitering och förenkling av formaliteterna som är i kraft vid tidpunkten för inbjudan. De nationella reglerna måste därför ha anpassats till konventionernas regler, och de nationella tullmyndigheterna måste vara i stånd att uppfylla de finansiella och praktiska kraven (t.ex. användning av NCTS).

2.4. Kommissionen kommer på unionens vägnar och i samarbete med de andra fördragsslutande parterna i konventionerna att ta fram en serie åtgärder avsedda att trygga att ländernas förberedelser för att ansluta sig till konventionerna står i överensstämmelse med genomförandet av de rättsliga instrumenten på tullområdet och med en integrerad tillämpning av dessa på administrativ nivå.

2.5. Till dessa åtgärder hör att – i den mån det inte redan gjorts – bevilja länderna status som informell observatör i blandade EG–Efta-kommittén för gemensam transitering, i blandade EG–Efta-kommittén för förenkling av formaliteterna vid handel med varor och i de arbetsgrupper som inrättats inom ramen för kommittéerna[11]. Detta kommer att hjälpa länderna att förbereda sig för genomförandet av regelverket om gemensam transitering och förenkling av formaliteterna samt inför den framtida utvecklingen av konventionerna, särskilt när det gäller unionens projekt ”e-tull”. Länderna kommer också att ha möjlighet att delta i transiteringsrelaterad verksamhet (utbildningsseminarier, utbyten för tjänstemän, etc.) inom ramen för programmet ”Tull 2013”. Ländernas situation med avseende på konventionernas krav i fråga om datorisering kommer att utvärderas i syfte att man på ett bättre sätt ska kunna fastställa vilka framsteg som måste göras och vilka krav som måste uppfyllas.

3. SLUTSATS

3.1 Kommissionen uppmanar Europaparlamentet och rådet att godkänna den föreslagna strategin för utvidgning av EG–Efta-konventionen om ett gemensamt transiteringsförfarande och EG–Efta-konventionen om förenkling av formaliteterna vid handel med varor till de nuvarande och de potentiella kandidaterna för medlemskap i unionen, till de länder som omfattas av initiativet om det östliga partnerskapet och Ryssland samt – om tullunionen mellan Vitryssland, Kazakstan och Ryssland kräver detta – till Kazakstan.

3.2 Alla beslut av de blandade EG–Efta-kommittéerna om att inbjuda ett land att ansluta sig till konventionerna bör föregås av en utvärdering, mot bakgrund av tillämpningen av systemet för gemensam transitering i dess datoriserade form i de fördragsslutande parterna, av hur långt det berörda landet har kommit i sina förberedelser för anslutning.

[1] EGT L 226, 13.8.1987, s. 2 respektive EGT L 134, 22.5.1987, s. 2.

[2] Liechtenstein anses för konventionernas syften utgöra en del av Schweiz tullområde.

[3] Kommissionens förordning (EG) nr 1192/2008 (EUT L 329, 6.12.2008, s. 1) och beslut nr 1/2008 av blandade EG–Efta-kommittén för gemensam transitering (EUT L 274, 15.10.2008, s. 1).

[4] KOM(2001) 289 slutlig.

[5] Estland, Lettland, Litauen, Bulgarien, Rumänien, Slovenien och Turkiet.

[6] KOM(2004) 373 slutlig.

[7] Skapandet av en tullunion mellan Vitryssland, Kazakstan och Ryssland kan göra det nödvändigt att dessa länder ansluter sig till konventionerna samtidigt.

[8] Se det arbetsdokument från kommissionens avdelningar ( Commission staff working document ) som åtföljer kommissionens meddelande om det östliga partnerskapet, KOM(2008) 823 slutlig.

[9] Se pressmeddelandet från det femtonde toppmötet mellan EU och Ryssland, 10 maj 2005 (rådsdok. 8799/05 (Presse 110)).

[10] Se punkt 2.3 i meddelandet från 2001.

[11] Följande länder har för närvarande denna status: Vitryssland, Kroatien, Georgien, f.d. jugoslaviska republiken Makedonien, Moldavien, Ryssland, Serbien, Turkiet och Ukraina.