[pic] | EUROPEISKA KOMMISSIONEN |

Bryssel den 18.10.2010

KOM(2010) 559 slutlig

MEDDELANDE FRÅN KOMMISSIONEN TILL EUROPEISKA RÅDET

Kommissionens yttrande enligt artikel 355.6 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt om den franska regeringens initiativ till ändring av Saint-Barthélemys ställning i förhållande till unionen

MEDDELANDE FRÅN KOMMISSIONEN TILL EUROPEISKA RÅDET

Kommissionens yttrande enligt artikel 355.6 i fördraget om Europeiska unionens funktionssättom den franska regeringens initiativ till ändring av Saint-Barthélemys ställning i förhållande till unionen

Frankrike har lagt fram ett initiativ inför Europeiska rådet i syfte att på grundval av artikel 355.6 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt (nedan kallat EUF-fördraget ) ändra Saint-Barthélemys ställning i förhållande till unionen. För detta territorium gäller för närvarande artikel 355.1 i EUF-fördraget jämförd med artikel 349 i samma fördrag. Syftet med Frankrikes initiativ är att Saint-Barthélemy från och med den 1 januari 2012 ska omfattas av bestämmelserna för utomeuropeiska länder och territorier i artikel 355.2 i EUF-fördraget jämförd med fjärde delen i samma fördrag.

I artikel 355.6 i EUF-fördraget föreskrivs följande: ”Europeiska rådet får på initiativ av den berörda medlemsstaten anta ett beslut om ändring av ställningen i förhållande till unionen för ett danskt, franskt eller nederländskt land eller territorium som avses i punkterna 1 och 2. Europeiska rådet ska besluta med enhällighet efter att ha hört kommissionen.”

I enlighet med denna bestämmelse har Europeiska rådet därför den [ datum ] hört kommissionen.

Kommissionen har granskat Frankrikes initiativ enbart med avseende på de konsekvenser en sådan ändring skulle ha enligt bestämmelserna i artikel 355 i EUF-fördraget. Enligt dessa bestämmelser skulle EU-lagstiftningen, från och med dagen för ändringen, inte längre vara tillämplig i Saint-Barthélemy, med undantag av fjärde delen i EUF-fördraget.

Kommissionen har efter granskningen slutit sig till att den i detta yttrande behöver ta ställning till två områden, nämligen valuta och beskattning.

Valuta

Det framgår av de dokument som Frankrike lämnat in till Europeiska rådet att landet önskar att euron även i fortsättningen ska användas i Saint-Barthélemy. Frankrike och EU måste därför ingå ett valutaavtal, både för att behålla euron som valuta och för att EU-lagstiftningen ska fortsätta att gälla på de områden som är väsentliga för att den ekonomiska och monetära unionen ska fungera väl (bl.a. valutan, den finansiella sektorn, penningtvätt och förfalskning), efter förebild av gällande avtal och avtal under förhandling.

I den motivering som Frankrike bifogat initiativet, står det uttryckligen att landet ”kommer […] att ikläda sig de förpliktelser som anses nödvändiga för att de bestämmelser som avser kampen mot penningförfalskning, kampen mot otillåten kapitalrörelse och mot penningtvätt liksom det administrativa samarbetet […] ska gälla på Saint-Barthélemy”.

Kommissionen noterar detta åtagande och kommer i god tid att rekommendera rådet att inleda förhandlingar för att ingå ett valutaavtal mellan EU och Frankrike på grundval av artikel 219.3 i EUF-fördraget. Rekommendationen kommer att innehålla ett förslag till förhandlingsdirektiv för kommissionen. Enligt vad som är brukligt vid utarbetandet av valutaavtal bör Europeiska centralbanken delta i förhandlingarna.

Beskattning

För att den inre marknaden ska fungera väl har EU utformat en strategi för god förvaltning i skattefrågor, som beskrivs i kommissionens meddelande KOM(2009) 201. I denna strategi ingår bestämmelser som bl.a. syftar till att förebygga gränsöverskridande bedrägerier och skatteflykt. Det ingår även en uppförandekod för företagsbeskattning, i syfte att motverka skadlig skattekonkurrens[1].

När det gäller skattesamarbete har EU därför antagit direktiv 77/799/EEG om ömsesidigt bistånd mellan medlemsstaternas behöriga myndigheter i fråga om på direktbeskattning och skatter på försäkringspremier[2] och direktiv 2003/48/EG om beskattning av inkomster från sparande i form av räntebetalningar[3].

Kommissionen anser att man genom avtal bör garantera att mekanismerna i de båda direktiven om bistånd och samarbete i skattefrågor respektive beskattning av sparande fortsätter att vara tillämpliga i Saint-Barthélemy även efter en ändring av territoriets status.

I den motivering som Frankrike bifogat initiativet står det att landet ”kommer […] att ikläda sig de förpliktelser som anses nödvändiga för att de bestämmelser som avser […] skattetransparensen ska gälla på Saint-Barthélemy”.

Kommissionen noterar detta åtagande och kommer i god tid att rekommendera rådet att inleda förhandlingar för att ingå nödvändiga avtal mellan EU och Frankrike på grundval av artikel 218 i EUF-fördraget. Rekommendationen kommer att innehålla ett utkast till förhandlingsdirektiv.

I fråga om skadlig skattekonkurrens erinrar kommissionen om Frankrikes och de andra medlemsstaternas åtaganden i ovannämnda uppförandekod för företagsbeskattning. Medlemsstaterna åtar sig där att främja införandet av principer för att undanröja skadlig skattekonkurrens i de territorier som inte omfattas av fördraget. Kommissionen utgår ifrån att detta åtagande, som särskilt gäller denna typ av territorier, också kommer att omfatta Saint-Barthélemy när dess ställning ändrats.

Övriga områden

För fullständighetens skull påpekar kommissionen också att ändringen av ställning kan komma att leda till tekniska anpassningar av sekundärrätten på vissa områden, bl.a. de utomeuropeiska ländernas och territoriernas associering till EU, regionalpolitik, sysselsättning, jordbruk, havsfrågor och tullunionen. Dessa anpassningar borde gå att genomföra i tid inför ändringen av ställning, som planeras till den 1 januari 2012.

Slutsats

En ändring av Saint-Barthélemys ställning medför i allmänhet inte några särskilda problem när det gäller EU-rätten. Det kommer dock att krävas vissa tekniska anpassningar av sekundärrätten. Kommissionen anser också att det i syfte att skydda EU:s intressen efter ändringen av ställning är viktigt att ingå avtal mellan Frankrike och EU om följande:

– Bibehållande av euron som valuta och av lagstiftning som syftar till att den ekonomiska och monetära unionen fungerar väl.

– God skatteförvaltning, särskilt ömsesidigt bistånd i skattefrågor och beskattning av sparande.

[1] Resolution av rådet och företrädarna för medlemsstaternas regeringar, församlade i rådet av den 1 december 1997 om en uppförandekod för företagsbeskattning, EGT C 2, 6.1.1998, s. 2.

[2] EGT L 336, 27.12.1977, s. 15.

[3] EUT L 157, 26.6.2003, s. 38.