[pic] | EUROPEISKA KOMMISSIONEN |

Bryssel den 23.9.2010

KOM(2010) 450 slutlig

MEDDELANDE FRÅN KOMMISSIONEN TILL RÅDET, EUROPAPARLAMENTET, EUROPEISKA EKONOMISKA OCH SOCIALA KOMMITTÉN SAMT REGIONKOMMITTÉN

Nionde meddelandet om tillämpningen av artiklarna 4 och 5 i direktiv 89/552/EEG i dess ändrade lydelse enligt direktiv 97/36/EG, för åren 2007–2008(Främjande av europeiska och oberoende audiovisuella produktioner)

SEK(2010) 995

MEDDELANDE FRÅN KOMMISSIONEN TILL RÅDET, EUROPAPARLAMENTET, EUROPEISKA EKONOMISKA OCH SOCIALA KOMMITTÉN SAMT REGIONKOMMITTÉN

Nionde meddelandet om tillämpningen av artiklarna 4 och 5 i direktiv 89/552/EEG i dess ändrade lydelse enligt direktiv 97/36/EG, för åren 2007–2008(Främjande av europeiska och oberoende audiovisuella produktioner)

INLEDNING

Detta meddelande har sammanställts i enlighet med artikel 4.3 i rådets direktiv 89/552/EEG av den 3 oktober 1989 om samordning av vissa bestämmelser som fastställts i medlemsstaternas lagar och andra författningar om utförandet av sändningsverksamhet för television[1] (direktivet om television utan gränser), ändrat genom Europaparlamentets och rådets direktiv 97/36/EG av den 30 juni 1997[2] och Europaparlamentets och rådets direktiv 2007/65/EG av den 18 december 2007 (audiovisuella medietjänster)[3], (nedan kallat direktivet )[4]. Med detta meddelande rapporterar kommissionen för nionde gången sedan direktivets antagande om tillämpningen av dess artiklar 4 och 5, denna gång för perioden 2007–2008. Meddelandet grundas på medlemsstaternas statistiska uppgifter om de uppnådda andelar som anges i dessa artiklar för de tv-program som faller inom medlemsstatens jurisdiktion, och innehåller även kommissionens synpunkter på tillämpningen av dessa bestämmelser, inbegripet de viktigaste slutsatserna som kan dras från medlemsstaternas rapporter.

Denna tvåårsrapport har följande två syften: För det första blir medlemsstaternas statistiska uppgifter kända för de övriga medlemsstaterna, Europaparlamentet och rådet, Europeiska ekonomiska och sociala kommittén och Regionkommittén i enlighet med artikel 4.3 i direktivet. Det andra syftet med rapporten är att kontrollera om de åtgärder som medlemsstaterna antog för att främja europeiska och oberoende audiovisuella produktioner har tillämpats på ett korrekt sätt.

För denna rapport har kommissionen gett alla medlemsstater en förteckning över kanaler som har hämtats från Europeiska audiovisuella observationsorganets databas Mavise[5]. Syftet var att använda en enhetlig bas för att öka konsekvensen och jämförbarheten av de statistiska uppgifter som medlemsstaterna tillhandahåller. I enlighet med bestämmelserna i direktivet togs lokala kanaler bort från förteckningen eftersom de inte omfattas av artiklarna 4 och 5 (i enlighet med artikel 9) samt kanaler som inte sänds på ett EU-språk (skäl 29 i direktiv 97/36/EG) och kanaler som sänds endast utanför EU och som inte kan tas emot i EU (artikel 2.6). Såsom redan hade varit fallet med den tidigare rapporten måste alla kanaler som omfattas av en given medlemsstats lagstiftning bedömas oberoende av tittarandelen. Ytterligare detaljerade uppgifter finns i de bakgrundsdokument som ingår i kommissionens arbetsdokument som medföljer detta meddelande.

Bulgarien och Rumänien gick med i EU den 1 januari 2007 och lämnade frivilligt in statistiska uppgifter för perioden 2005–2006. De fullgjorde nu för första gången sin skyldighet att rapportera om tillämpningen av artiklarna 4 och 5 för perioden 2007–2008. Det är således första gången som detta meddelande inkluderar de obligatoriska rapporterna från samliga 27 EU-medlemsstater.

KOMMISSIONENS YTTRANDE OM TILLÄMPNINGEN AV ARTIKLARNA 4 OCH 5

Allmänna kommentarer

Artiklarna 4 och 5 och den europeiska audiovisuella miljön

Under undersökningsperioden följde det audiovisuella området i Europa den uppåtgående trend som redan noterats för perioden 2005–2006. Antalet programföretag och kanaler ökar varje år, särskilt till följd av övergången till digital teknik som främjar uppkomsten av nya plattformar och ett stort antal specialiserade nischkanaler. Detta har lett till att tittarandelen har blivit alltmer fragmenterad, något som redan underströks i det åttonde meddelandet[6]. Enligt de uppgifter som tillhandahålls av Europeiska audiovisuella observationsorganet, ökade antalet kanaler i EU-27 från 5 151 kanaler 2006 till 6 067 kanaler 2008, vilket innebar en ökning med 17,8 %. Antalet kanaler med nationell täckning ökade från 1 967 år 2006 till 2 702 år 2008, vilket innebar en ökning med 37,36 %.

Under samma period var den registrerade ökningen av det totala antalet kanaler som täcktes[7] av medlemsstaternas rapporter större än den ökning som registrerades på marknaden: deras antal ökade från 1 107 kanaler år 2006 (EU-27[8]) till 1 590 år 2007 och 1 679 år 2008. Siffran från 2008 innebär därför en ökning med 51,6 % jämfört med 2006.

Denna skillnad mellan den ökning som har registrerats på marknaden och ökningen av antalet berörda kanaler kan tillskrivas användningen av en förteckning över kanalerna, som är en mer omfattande grund än den som användes för tidigare referensperioder.

Metoder för medlemsstaternas genomförande och övervakning

Övervakningsmetoderna är inte harmoniserade och de varierar kraftigt mellan de olika medlemsstaterna. Såsom redan var fallet för tidigare rapporter är det i de flesta medlemsstater programföretagen som tillhandahåller de behöriga myndigheterna uppgifter. I en del av dem analyseras de insamlade uppgifterna av de nationella myndigheterna eller privata forskningsföretag. I ett fall kommer uppgifterna från övervakningen av den dagliga programplaneringen via den behöriga myndighetens databas. Metoderna kan också variera beroende på vilken typ av programföretag det handlar om (offentliga eller kommersiella). Övervakningen genomförs antingen genom stickprov eller så baseras den på den totala sändningstiden. I ett land[9] har insamlingen av statistiska uppgifter begränsats till kanaler som använder sig av marksändning eftersom lagstiftningen inte tillåter de nationella myndigheterna att begära uppgifter från andra kanalkategorier.

Det bör uppmärksammas att en nationell myndighet (i Portugal) 2008 förbättrade sin övervakningsmetod genom att överge metoden med stickprov och i stället ta hänsyn till den totala sändningsvolymen under hela året för att utvärdera kanalernas resultat.

Den förteckning som användes för denna rapportering innebar att förtydliganden krävdes i nästan alla medlemsstater efter det att de nationella myndigheterna hade tagit bort ett antal kanaler från förteckningen. Hur de olika kanalkategorierna skulle behandlas angavs i enlighet med kommissionens riktlinjer för övervakning av genomförandet av artiklarna 4 och 5 i direktivet[10]. I två särskilda fall[11] har kommissionen officiellt upprepat att rapporteringsskyldigheten i enlighet med artikel 4.3 i direktivet gäller ”vart och ett av de TV-program” som faller inom den berörda medlemsstatens jurisdiktion, utom i de fall som särskilt nämns i artikel 4.1[12] .

På det hela taget har antalet nationella rapporter med uppgifter för alla berörda kanaler minskat något: Tolv av 25[13] rapporter tillhandahåller statistiska uppgifter om europeiska produktioner för alla berörda kanaler 2007 och för 11 kanaler 2008[14], jämfört med 14 av 25 rapporter för föregående referensperiod. En större ökning noterades för antalet kanaler för vilka uppgifter inte meddelades av de medlemsstater som inte lämnade in samtliga uppgifter. Enligt det åttonde meddelandet inkom inga uppgifter om europeiska produktioner för 13 kanaler i Tjeckien 2005 och för 10 kanaler i Italien 2006. Under referensperioden saknades uppgifter om europeiska produktioner för 97 kanaler i Italien 2007 (83 kanaler 2008), 47 kanaler i Tyskland 2007 och 2008, och 34 kanaler i Frankrike 2007 (35 kanaler 2008). Denna trend kan bero på att ett stort antal små kanaler har kommit in på marknaden, vilket gör det svårare att samla in uppgifter. Den kan även bero på förteckningen över kanalerna.

Andra skillnader kan ses i tillämpningen i medlemsstaterna av artiklarna 4 och 5 i direktivet. Såsom redan betonats i det åttonde meddelandet kan den minimiandel oberoende produktioner som krävs enligt artikel 5 i direktivet avse antingen programföretagens sändningstid eller deras programbudget[15]. Beräkningsunderlaget kan också skilja sig åt beroende på typ av kanal[16]. Dessutom har ett antal medlemsstater infört mer detaljerade eller striktare regler (antingen för alla programföretagen eller endast för de offentliga), enligt den möjlighet som uttrycks i artikel 3.1 i direktivet.

Den flexibilitetsmarginal som tillåts av direktivet för dess genomförande gör det svårt att mäta de nationella uppgifterna på ett fullständigt jämförbart sätt. På grundval av de resultat som presenteras i detta meddelande kan kommissionen dock dra trovärdiga slutsatser från de nationella rapporterna om tillämpningen av artiklarna 4 och 5 på EU-nivå.

Verktyg för analys och utvärdering

I enlighet med artikel 4.3 i direktivet ska kommissionen säkerställa att artiklarna 4 och 5 tillämpas i enlighet med bestämmelserna i fördraget. För att hjälpa medlemsstaterna att uppfylla sina övervaknings- och rapporteringskrav har ett dokument med riktlinjer tagits fram[17]. I detta dokument definieras ett antal termer, och vissa begrepp förtydligas. Dessutom har ett antal indikatorer[18] definierats för att ge ett objektivt analysverktyg för utvärdering av de statistiska uppgifter som medlemsstaterna lämnas in.

Tillämpningen av artikel 4

I detta avsnitt presenteras en analys av efterlevnaden av kravet att, där så är praktiskt möjligt, sända en övervägande andel av europeiska program i enlighet med artikel 4 i direktivet.

Den genomsnittliga sändningstid som avsatts för europeiska produktioner i alla rapporterande kanaler i alla 27 EU-medlemsstater var 62,64 % 2007 och 63,21 % 2008, vilket innebär en minskning med 0,57 procentenheter under referensperioden[19]. Även om den senaste rapporteringsperioden har visat på en uppåtgående tendens, minskade andelen sändningstid som reserverats för europeiska produktioner 2008 till 2005 års nivå med ett genomsnitt på 63,21 %. Utvecklingen på medellång sikt (2004[20]–2008) visar en relativt stabil tendens, med en mycket liten minskning på -0,12 procentenheter mellan genomsnitten för 2004 (63,52 %) och 2008 (63,40 %).

Då de tre olika grupperna medlemsstater[21] beaktas, är resultaten följande: De övergripande genomsnitt som rapporterats av de 15 medlemsstaterna visar en uppåtgående trend för fyraårsperioden (64,19 % 2008 jämfört med 63,10 % 2005, vilket innebär en ökning med 1,09 procentenheter), medan de genomsnitt som registrerades av EU-10 visar en minskning med -2,04 procentenheter under samma period (62,11 % 2008 jämfört med 64,15 % 2005). De två medlemsstater som anslöt sig till EU 2007 (Bulgarien och Rumänien) meddelade en ökning av genomsnittet för europeiska produktioner jämfört med föregående period: 61,40 % 2008 jämfört med 59,40 % 2005 (2 procentenheter). Med tanke på att de nyligen har anslutit sig till EU är deras resultat berömvärda, och detta bekräftar att det fullständiga införlivandet av direktivets bestämmelser har varit problemfritt vad gäller främjandet av europeiska produktioner. Under hela perioden 2005–2008 har de samlade uppgifterna förblivit relativt stabila och de ligger betydligt över den gräns på 50 % som krävs i artikel 4.

Om man tittar på medlemsstatsnivå under referensperioden varierade den genomsnittliga andelen sändningstid som är reserverad för europeiska produktioner mellan 27,90 % (Cypern) och 85,00 % (Polen) 2007 och mellan 30,00 % (Cypern) och 83,11 % (Polen) 2008. När det gäller ökningen av den genomsnittliga andelen sändningstid under samma period var tendensen positiv i 14 medlemsstater, negativ i 11 och stabil i två. På medellång sikt, om man jämför resultaten från 2008 med resultaten från 2005, uppvisade 16 en ökning, även om den var ganska blygsam i många fall (högst 5 % i 11 medlemsstater). Å andra sidan uppvisade 11 medlemsstater en minskning (högst 10 % i åtta medlemsstater). Trenderna vad gäller den sändningstid som är avsatt för europeiska produktioner under fyraårsperioden (2005–2008) visas i diagram som har tagits fram för varje medlemsstat[22].

Efterlevnadsandelen för alla berörda kanaler på medlemsstatsnivå låg mellan 12,5 % (Cypern) och 100 % (Estland) både 2007 och 2008. Under referensperioden ökade efterlevnadsandelen i tolv medlemsstater, förblev oförändrad i nio och minskade i sex. Det är värt att påpeka att efterlevnadsandelar inte enbart speglar kanalernas resultat eller bristande resultat vad gäller andelen europeiska produktioner som fastställs i artikel 4, utan också andelen kommunicerade/icke-kommunicerade uppgifter[23].

Tre medlemsstater[24] har haft svårigheter när det gäller att uppnå den andel europeiska produktioner som krävs för hela referensperioden. De sämsta resultaten i samtliga tre fall registrerades 2007 och följdes av vissa förbättringar 2008 (dock mycket blygsamma i två fall). Två[25] av medlemsstaterna hade redan misslyckats med att nå den andel europeiska produktioner som krävdes under ett av de två åren under den tidigare referensperioden. Kommissionen uppmanar de berörda medlemsstatera att hjälpa de kanaler som ligger inom deras jurisdiktion så att deras resultat förbättras och de kan förbättra sina resultat under de kommande åren.

Detta visar att de totala resultaten har varit relativt stabila under referensperioden jämfört med föregående period, vilket visar att tillämpningen av artikel 4 i allmänhet fungerar i hela EU. En nedåtgående trend noterades i EU-10 under perioden 2007–2008, vilken delvis kan förklaras av det höga antalet nya specialkanaler med låg tittarandel, som kan behöva en anpassningsperiod innan de når den andel europeiska produktioner som krävs. Medlemsstaterna uppmanas ändå att noggrant övervaka resultaten för alla kanaler som faller under deras jurisdiktion och att uppmana dem att nå den andel europeiska produktioner som fastställs i artikel 4.

Tillämpningen av artikel 5

I den andra delen av detta meddelande presenteras resultaten på europeisk nivå vad gäller andelen europeiska produktioner som gjorts av oberoende producenter (nedan kallade oberoende produktioner ) som fastställs i artikel 5 i direktivet.

Den genomsnittliga sändningstid i EU som reserverats för oberoende produktioner i alla rapporterade kanaler i alla medlemsstater var 35,26 % 2007 och 34,90 % 2008, d.v.s. en minskning med -0,36 procentenheter under referensperioden. Denna lilla minskning följer på en trend som varit uppåtgående sedan 2003. Om man beaktar fyraårsperioden 2005–2008[26], utgör genomsnittet 2008 en minskning med -0,83 procentenheter jämfört med 2005. Medlemsstaterna bör därför uppmuntra programföretag inom sin jurisdiktion att öka sändningstiden för oberoende produktioner så att de minst når samma nivå som under den tidigare referensperioden.

Under perioden 2007–2008 uppvisade 13 medlemsstater en positiv utveckling och 14 medlemsstater en negativ utveckling. Under referensperioden uppnådde alla medlemsstater tröskelvärdet på 10 % oberoende produktioner. Under den tidigare referensperioden[27]var det en medlemsstat som inte uppnådde detta tröskelvärde. Under fyraårsperioden från 2005 till 2008 uppvisade åtta medlemsstater ökningar på mellan 1,40 procentenheter (Storbritannien) och 32,20 procentenheter (Cypern). Sammanlagt 19 medlemsstater uppvisade en minskning jämfört med 2005, på mellan -0,20 procentenheter (Portugal) och -16,80 procentenheter (Sverige). Jämfört med siffrorna 2005 visade andelen oberoende produktioner registrerade 2008 en minskning med -4,36 procentenheter för EU-15, en ökning med 4,56 procentenheter för EU-10 och en minskning med -1,35 procentenheter för de två nyaste medlemsstaterna. Genomsnittet i EU-10 2008 (35,10 %) ligger inte långt från den nivå som uppnåddes av EU-15 under samma år (36,02 %).

Den genomsnittliga efterlevnadsandelen för kanaler i alla EU-medlemsstater var 70,39 % 2007 och 72,35 % 2008. Under fyraårsperioden 2005–2008 minskade efterlevnadsandelen för EU-25[28] med -1,06 procentenheter . Jämfört med resultaten 2004 var minskningen -7,06 procentenheter. Dessa fallande siffror kan delvis hänföras till en ökning av antalet kanaler under referensperioden och mängden icke-kommunicerade uppgifter om sändning av oberoende produktioner[29].

Den genomsnittliga efterlevnadsandelen sträckte sig från 35,13 % (Bulgarien) till 100 % i fyra medlemsstater (Estland, Litauen, Luxemburg och Malta) 2007 och från 35,12 % (Italien) till 100 % i tre medlemsstater (Estland, Litauen och Malta) 2008. Under referensperioden ökade de genomsnittliga efterlevnadsandelarna i tio medlemsstater, var oförändrade i åtta medlemsstater och minskade i nio medlemsstater. EU-10, med en genomsnittlig efterlevnadsandel på 78,67 % 2007 och 83,30 % 2008, uppvisade en högre andel än EU-15 med 68,92 % och 69,24 % för 2007 och 2008, vilket bekräftar att artikel 5 genomförts framgångsrikt i EU-10.

Den genomsnittliga andel som reserverats för nya europeiska produktioner av oberoende producenter (nya produktioner[30]) var 62,99 % 2007 och 63,88 % 2008 av alla europeiska produktioner som skapats av oberoende producenter, vilket innebär en liten ökning (0,89 procentenheter) under referensperioden. Jämfört med genomsnittet 2005[31] (68,75 %), innebär genomsnittet 2008 en minskning med -4,87 procentenheter. Efter halva tiden visar siffrorna en nedåtgående trend, och genomsnittet på 64,88 % för 2008 i EU-25[32] innebär en minskning med -4,21 procentenheter jämfört med resultatet 2004 (69,09 %). Denna nedåtgående trend måste jämföras med ökningen på 4,97 procentenheter under perioden 2001–2006 som rapporterades i det åttonde meddelandet. Vid beaktande av perioden 2005–2008, innebär genomsnittet för de nya produktionerna i EU-10 2008 (65,39 %) en minskning med -6,90 procentenheter jämfört med siffran från 2005 (72,29 %). Genomsnittet för EU-15 var lägre än för EU-10, både 2008 (64,53 %) och 2005 (66,23 %), men den minskning som observerades mellan 2005 och 2008 (-1,69 procentenheter) var mindre än i EU-10. Resultaten för EU-10 visar således åter att artikel 5 framgångsrikt har genomförts i dessa länder, även om ansträngningar bör göras för att rätta till en märkbart nedåtgående trend, även i EU-15.

De två nyaste medlemsstaterna uppvisade mycket goda resultat (56,7 % i genomsnitt 2007 och 51,35 % 2008) under den period som granskas, vilket bekräftar att de har infört bestämmelserna i artikel 5 utan problem.

Resultaten visar att kraven i artikel 5 uppfylls med råge på EU-nivå vad gäller sändning av oberoende produktioner, inklusive en tillräckligt stor andel nya produktioner, även om en nedåtgående trend har observerats med hänsyn till den nivå som uppnåddes 2005. Medlemsstaterna uppmanas därför att övervaka tillämpningen av artikel 5 av de programföretag som ligger inom deras jurisdiktion och att uppmuntra en positiv utveckling vad gäller sändningen av europeiska oberoende produktioner och nya produktioner.

SLUTSATS

Enligt de statistiska uppgifter som medlemsstaterna tillhandahåller uppvisade sändningen av europeiska produktioner på EU-nivå en liten ökning under den nuvarande referensperioden. Under perioden 2005–2008 var utvecklingen stabil, även om en del variationer observerades mellan 2005 och 2007 (en uppåtgående trend, följd av en minskning 2007). 2008 var emellertid sändningen av europeiska produktioner tillbaka på samma nivå som 2005 (63,2 % för EU-27). Detta visar att stabiliseringen sker på en relativt hög nivå och klart över den andel som krävs i enlighet med artikel 4. Detta resultat måste dessutom tolkas mot bakgrund av en fortsatt ökning av antalet kanaler på marknaden, med uppkomsten av små specialkanaler som kan ha svårt att omedelbart uppfylla den andel europeiska produktioner som krävs. Denna aspekt betonades redan i det åttonde meddelandet och den bör beaktas vid utvärderingen av de totala resultaten vad gäller sändningen av europeiska produktioner i EU under den nuvarande referensperioden.

Även om situationen rent allmänt är tillfredsställande finns det fortfarande utrymme för framsteg. För det första bör de tre medlemsstater som misslyckades med att uppfylla de andelar som krävdes för europeiska produktioner 2007 och 2008 öka sina ansträngningar för att förbättra resultaten och den ökning (som i ett fall var mycket begränsad) som redan observerats 2008. Eftersom två av de underpresterande medlemsstaterna tillhör EU-10, bör en genomsnittlig ökning av deras europeiska produktioner ha en positiv inverkan på den nedåtgående trend som observerats i EU-10 mellan 2005 och 2008 och som också bör rättas till.

Slutligen är det värt att uppmärksamma den höga andel europeiska produktioner i de två nyaste medlemsstaterna under referensperioden och den ökning som noterats för perioden 2005–2008.

Vad gäller genomförandet av artikel 5 i direktivet uppvisar även den övergripande utvecklingen under referensperioden en något minskande trend för oberoende produktioner. Enligt de statistiska uppgifter som tillhandahållits av medlemsstaterna observerades en minskning under den nuvarande referensperioden samt under perioden 2005–2008. Även om det inte handlar om en avsevärd minskning (-0,83 procentenheter från 2005 till 2008), innebär det att den positiva trend som har observerats under den föregående perioden har vänt nedåt. Vad gäller oberoende produktioner bör det noteras att EU-10 förbättrade sina resultat.

Vad gäller nya produktioner av oberoende producenter under perioden 2005–2008 är den nedåtgående trenden något kraftigare. Medlemsstaterna bör uppmana de kanaler som faller inom deras jurisdiktion att intensifiera sina ansträngningar för att öka sändningen av oberoende produktioner och nya produktioner.

Resultaten för referensperioden vittnar dock om ett tillfredsställande genomförande av artikel 5, med resultat som ligger klart över de andelar som krävs.

Såsom redan har nämnts i det åttonde meddelandet visar resultaten av analysen av de rapporter som medlemsstaterna har skickat in[33] att de krav som fastställs i artiklarna 4 och 5 i direktivet har uppfyllts gott och väl under perioden 2007–2008, vilket visas av diagrammen nedan.

Utveckling av huvudindikatorer från 2005-2008 (EU-nivå)

[pic]

[1] EGT L 298, 17.10.1989.

[2] EGT L 202, 30.7.1997.

[3] EUT L 332, 11.12.2007.

[4] Dessa tre direktiv kodifierades som direktiv 2010/13/EU efter genomförandeperioden för direktiv 2007/65/EG. Kodifieringen innebar att artiklarna numrerades om. Artiklarna 16 och 17 ersätter nu de tidigare artiklarna 4 och 5, även om innehållet är oförändrat.

[5] http://mavise.obs.coe.int/.

[6] http://ec.europa.eu/avpolicy/reg/tvwf/implementation/promotion/index_en.htm.

[7] För definitionen av ”berörda” kanaler se Indikator 1 i bilaga 1 – Arbetsdokumentet: totalt antal identifierade kanaler minus antalet kanaler som inte är i drift och antalet undantagna kanaler (på grund av arten av deras program) eller uteslutna kanaler (på grund av rättsliga undantag).

[8] För jämförelse har de uppgifter som Bulgarien och Rumänien frivilligt meddelat för 2005 och 2006 beaktats för att beräkna det totala antalet kanaler under båda år.

[9] Se bilaga 3 s. 120 (Cypern). Lagstiftningen kommer att ändras under de kommande månaderna.

[10] Se http://ec.europa.eu/avpolicy/docs/reg/tvwf/eu_works/controle45_en.pdf.

Endast lokala (underregionala) kanaler undantas från tillämpningsområdet för artiklarna 4 och 5, samt kanaler som sänder på ett språk som inte är ett EU-språk och de som avses för sändningar utanför EU och som inte kan tas emot i EU.

[11] Kommissionen har skickat skrivelser till Tyskland och Portugal avseende behovet av att tillämpa artiklarna 4 och 5 för regionala kanaler respektive filmkanaler, eftersom dessa hade undantagits av de nationella myndigheterna. Vid mottagandet av kommissionens brev hade Portugal redan överlämnat uppgifter avseende filmkanaler för 2008 och Tyskland har åtagit sig att samla in statistiska uppgifter från de regionala kanalerna från och med nästa rapporteringsperiod.

[12] Endast kanaler som uteslutande sänder nyheter, sportevenemang, tävlingar, reklam, teleshopping och teletexttjänster undantas från skyldigheten att tillämpa artiklarna 4 och 5.

[13] I detta fall har EU-25 beaktats för perioden 2007–2008 så att uppgifterna kan jämföras med uppgifterna för föregående referensperiod. I vilket fall som helst är siffrorna desamma för perioden 2007–2008 i EU-27.

[14] Detta är fallet för Estland, Irland, Grekland, Cypern, Lettland, Litauen, Luxemburg, Malta, Österrike, Polen, Finland och Storbritannien. Storbritannien tillhandahöll uppgifter för samtliga 396 berörda kanaler 2007 och alla utom två 2008.

[15] Frankrike och Italien meddelade redan för föregående referensperiod att de valde det andra alternativet. Se det åttonde meddelandet.

[16] Detta är fallet för Frankrike för markbundna digitala kanaler. Procentsatsen beräknas på tidigare års omsättning, som utgör ett högre beräkningsunderlag än det som fastställdes i direktivet. I det arbetsdokument som medföljer det åttonde meddelandet har kommissionen redan uppmanat Frankrike att inkomma med sina uppgifter som på ett korrekt sätt speglar de franska kanalernas överensstämmelse med artikel 5 i direktivet.

[17] Se fotnot 11 ovan.

[18] Se bilaga 1 till kommissionens arbetsdokument.

[19] De siffror som tillhandahålls på EU-nivå är resultatet av det matematiska genomsnittet av alla nationella genomsnitt som är beräknade på grundval av de statistiska uppgifter som medlemsstaterna har meddelat. Eftersom alla parametrar som är nödvändiga för en korrekt viktning inte är tillgängliga för alla kanaler har de inte viktats.

[20] 2004 är det första året som uppgifterna för EU-25 kan jämföras med uppgifterna för perioden 2007–2008. I jämförelsesyfte är det genomsnitt som ges för 2008 beräknat för EU-25 (utan Bulgarien och Rumänien).

[21] EU-15 (de ursprungliga medlemsstaterna), EU-10 (medlemsstater som gick med i EU 2004) och de två nyaste medlemsstaterna (Bulgarien och Rumänien) som gick med i EU 2007.

[22] Se diagrammen i punkt 2 arbetsdokumentet: Tillämpning av artiklarna 4 och 5 en detaljerad analys.

[23] Se bilaga 1 – Indikator 3 – kommissionens arbetsdokument.

[24] Cypern (27,9 % av sändningstiden var avsatt för europeiska produktioner 2007, 30 % 2008), Sverige (45,1 % av sändningstiden var avsatt för europeiska produktioner 2007, 45,5 % 2008) och Slovenien (34,1 % av sändningstiden var avsatt för europeiska produktioner 2007, 44,6 % 2008).

[25] Slovenien 2005 och Sverige 2006.

[26] I jämförelsesyfte ingår i de genomsnitt som beaktades för 2005 och 2006 de uppgifter som frivilligt lämnats in av Bulgarien och Rumänien som gick med i EU den 1 januari 2007.

[27] Cypern uppvisade ett genomsnitt för oberoende produktioner på 9,7 % 2005 och 6,5 % 2006, medan genomsnitten under referensperioden var 39,6 % 2007 och 41,9 % 2008.

[28] EU-25 har valts som bas för att möjliggöra en jämförelse med perioden 2004–2008.

[29] För denna indikator, anses kanaler för vilka inga uppgifter meddelades som att de inte uppfyller kraven – se bilaga 1: Resultatindikatorer – Indikator 5.

[30] D.v.s. produktioner som har sänts inom fem år efter de har producerats.

[31] I jämförelsesyfte har siffrorna beräknats med EU-27 som bas.

[32] EU-25 används som bas för att möjliggöra en jämförelse med 2004.

[33] Se punkt 2 i kommissionens arbetsdokument. Tillämpning av artiklarna 4 och 5 en detaljerad analys.