SV

EUROPEISKA KOMMISSIONEN

Bryssel den 19.5.2010

KOM(2010)245 slutlig

 

MEDDELANDE FRÅN KOMMISSIONEN TILL EUROPAPARLAMENTET, RÅDET, EUROPEISKA EKONOMISKA OCH SOCIALA KOMMITTÉN OCH REGIONKOMMITTÉN

En digital agenda för Europa

MEDDELANDE FRÅN KOMMISSIONEN TILL EUROPAPARLAMENTET, RÅDET, EUROPEISKA EKONOMISKA OCH SOCIALA KOMMITTÉN OCH REGIONKOMMITTÉN

En digital agenda för Europa

INNEHÅLLSFÖRTECKNING

1.Inledning4

2.Den digitala agendans åtgärdsområden9

2.1.En pulserande digital inre marknad9

2.2.Interoperabilitet och standardisering16

2.3.Tillit och säkerhet18

2.4.Snabb och ultrasnabb Internettillgång21

2.5.Forskning och innovation24

2.6.Främjande av digital kompetens, digitala färdigheter och digital integration27

2.7.Vinster för EU-samhället som möjliggörs av IKT30

2.8.Den digitala agendans internationella aspekter37

3.Genomförande och styrelseformer38

1.Inledning

Det övergripande syftet med den digitala agendan är att uppnå varaktiga ekonomiska och sociala vinster från en digital inre marknad baserad på snabbt och ultrasnabbt Internet och interoperabla tillämpningar.

Krisen har sopat undan åratal av ekonomiska och sociala framsteg och avslöjat de strukturella svagheterna i Europas ekonomi. Europas främsta mål i dag måste vara att föra tillbaka Europa på rätt spår. För att åstadkomma en hållbar framtid krävs att man ser längre än till det rent kortsiktiga perspektivet. Inför ett demografiskt åldrande och den globala konkurrensen har vi tre alternativ: att arbeta hårdare, att arbeta längre eller att arbeta smartare. Vi måste förmodligen göra alla tre, men det tredje alternativet är enda sättet att garantera européerna en högre levnadsstandard. Därför fastställs i den digitala agendan olika förslag till brådskande åtgärder som nu måste vidtas för att styra Europa mot en smart och hållbar tillväxt för alla. Dessa förslag kommer att lägga grunden för de mer långsiktiga omvandlingar som ett mer digitalt samhälle och en digital ekonomi kommer att medföra.

Europeiska kommissionen lanserade i mars 2010 strategin Europa 2020 1 som ska ta Europa ur krisen och förbereda EU:s ekonomi för nästa årtionde. Där fastställs en vision för hur man kan uppnå hög sysselsättning, koldioxidsnål ekonomi, produktivitet och social sammanhållning genom konkreta åtgärder på EU-nivå och i medlemsstaterna. Denna kamp för tillväxt och arbetstillfällen förutsätter ett engagemang på högsta politiska nivå och en mobilisering av alla aktörer i hela Europa.

Den digitala agendan för Europa är ett av sju huvudinitiativ inom ramen för Europa 2020-strategin. Där beskrivs den nyckelroll som användningen av informations- och kommunikationsteknik måste ha för att Europa ska kunna uppnå sina ambitioner för 2020 2 .

Syftet med den här agendan är att lägga upp en plan för hur man kan maximera informations- och kommunikationsteknikens sociala och ekonomiska potential, i synnerhet Internet, som ett mycket viktigt medium för ekonomisk och samhällelig verksamhet: för affärer, arbete, förströelse, kommunikation och yttrandefrihet. Ett lyckat genomförande av den här agendan kommer att leda till innovation och ekonomisk tillväxt och förbättra vardagslivet för både medborgare och företag. En mer omfattande och effektiv användning av digital teknik kommer därmed att hjälpa Europa att klara viktiga utmaningar och ge medborgarna bättre livskvalitet genom t.ex. bättre hälso- och sjukvård, säkrare och effektivare transportlösningar, renare miljö, nya mediemöjligheter och enklare tillgång till offentliga tjänster och kulturellt innehåll.

IKT-sektorn står direkt för 5 % av Europeiska unionens BNP, med ett marknadsvärde på 660 miljarder euro per år, men bidrar med betydligt mer till den totala produktivitetsökningen (20 % direkt från IKT-sektorn och 30 % från IKT-investeringar). Det beror på att det är en mycket dynamisk och innovativ sektor som även bidrar till att förändra hur affärsverksamhet bedrivs inom andra sektorer. Informations- och kommunikationstekniken har också stora sociala effekter. Exempelvis använder 250 miljoner personer i Europa Internet varje dag, och i stort sett samtliga européer äger mobiltelefoner vilket påverkar livsstilen rent allmänt.

Dagens utveckling av höghastighetsnät har samma revolutionerande effekter som utbyggnaden av el- och transportnät hade för hundra år sedan. Hemelektronikens kontinuerliga utveckling innebär att gränserna mellan olika typer av digital utrustning håller på att suddas ut. Tjänster konvergerar och förflyttas från den fysiska världen till den digitala och blir universellt tillgängliga från varje typ av utrustning, oavsett om det rör sig om datormobiler, bärbara pekdatorer, persondatorer, digitalradio eller HD-television. Enligt olika prognoser kommer nästan allt digitalt innehåll och alla tillämpningar att levereras online 2020.

Informations- och kommunikationsteknikens enorma potential kan mobiliseras genom en välfungerande positiv aktivitetscykel. Innehåll och tjänster som är attraktiva måste tillhandahållas i en interoperabel och gränslös Internetmiljö. Det här stimulerar efterfrågan på högre hastigheter och större kapacitet, vilket i sin tur skapar affärsmässiga förutsättningar för investeringar i snabbare nät. Utbyggnaden och användningen av snabbare nät bereder i sin tur vägen för innovativa tjänster som utnyttjar snabbare hastigheter. Den här processen illustreras av den yttre ringen i figur 1.

Figur 1: Den digitala ekonomins positiva cykel

Det här aktivitetsflödet kan i princip vara självförstärkande. Det förutsätter en affärsmiljö som främjar investering och entreprenörskap. Informations- och kommunikationsteknikens transformerande kraft är uppenbar, men allvarliga utmaningar måste lösas för att man ska kunna dra nytta av den. En digital livsstil håller visserligen på att växa fram för många medborgare, på grundval av en teknik som deklarerar sig vara världsomspännande och gränslös, men medborgarna kan inte acceptera att en inre marknad som utformades före Internet fortfarande har allvarliga brister online. Den nytta som människor kan ha av den digitala tekniken, som medborgare, konsumenter eller yrkesmänniskor, hotas av olika problem kopplade till säkerhet och personlig integritet, av bristfällig tillgång, av att man inte har de färdigheter som behövs eller av att man saknar allt detta. Medborgarna känner sig frustrerade när informations- och kommunikationstekniken inte uppfyller sitt löfte om bättre offentliga tjänster. De är bekymrade över att Internet har intensifierat konkurrensen om investeringar, arbetstillfällen och ekonomiskt inflytande på global nivå, men att Europa inte är tillräckligt rustat för att blomstra i denna tillväxtsektor av kunskapsekonomin.

På grundval av samråd med aktörer och insikterna i både Granadaförklaringen och Europaparlamentets resolution har kommissionen identifierat de sju viktigaste hindren. Dessa anges i den inre ringen i figur 1 och beskrivs kortfattat nedan. Dessa hinder kan var för sig eller i kombination undergräva insatserna för att utnyttja informations- och kommunikationstekniken, vilket visar att det behövs ett heltäckande och enhetlig politisk agerande på europeisk nivå. De visar att Europa sackar efter sina industriella partnerländer. I dag sker fyra gånger så många nedladdningar av musik i USA som i EU på grund av bristen på lagligt utbud och det faktum att marknaderna är fragmenterade. 30% av EU:s befolkning har fortfarande aldrig använt Internet. Europa har endast 1 % täckning av fiberbaserade höghastighetsnät medan Japan har 12 % och Sydkorea 15 %, och EU:s satsningar på IKT-forskning och –utveckling uppgår bara till 40 % av USA:s.

·Fragmenterade digitala marknader

Europa är fortfarande ett lapptäcke av nationella onlinemarknaden och medborgarna hindras från att dra nytta av den digitala inre marknadens fördelar på grund av problem som faktiskt går att lösa. Innehåll och tjänster av kommersiell och kulturell art måste få flöda över gränserna. Detta bör uppnås genom att man undanröjer hinder i lagstiftning och underlättar elektroniska betalningar och fakturor samt att man inför tvistlösningssystem och satsar på att bygga upp konsumenternas förtroende. Mer kan och måste göras inom ramen för det nuvarande regelverket för att väva samman en inre marknad i telekomsektorn.

·Brist på interoperabilitet

Interoperabilitetens möjligheter utnyttjas fortfarande inte maximalt i Europa. Brister i fråga om standarder, offentlig upphandling och samordning mellan offentliga myndigheter hindrar de digitala tjänster och den digitala utrustning som används av européerna från att fungera tillsammans på det sätt som de borde. Den digitala agendan kan endast ta fart om dess olika delar och tillämpningar är interoperabla och baserade på standarder och öppna plattformar.

·Ökande cyberbrottslighet och risk för sänkt förtroende för näten

Medborgarna kommer inte att vilja delta i allt mer sofistikerad onlineverksamhet om de inte känner att de, eller deras barn, helt och fullt kan lita på näten. Europa måste därför bekämpa framväxten av nya former av brottslighet, ”cyberbrottslighet”, som omfattar allt ifrån övergrepp mot barn till identitetsstöld och cyberattacker. Vi måste utveckla svarsmekanismer mot detta. Samtidigt ger alla nya databaser och tekniker som gör det möjligt att kontrollera individer på distans upphov till nya frågor kopplade till skyddet av medborgarnas grundläggande rätt till skydd av personuppgifter och personlig integritet. Internet har nu blivit en så viktig informationsinfrastruktur för både privatpersoner och för den europeiska ekonomin som helhet att våra IT-system och IT-nät måste göras motståndskraftiga och säkra i förhållande till alla typer av nya hot.

·Brist på investeringar i nät

Mer måste göras för att garantera utbyggnaden och användningen av bredband för alla, med högre hastigheter och med både fast och trådlös teknik. Man måste också främja investeringar i de nya mycket snabba och konkurrenskraftiga Internetnät som kommer att vara ryggraden i framtidens ekonomi. Vi måste inrikta våra åtgärder på att skapa incitament som främjar privata investeringar. Detta bör kompletteras av noggrant målinriktade offentliga investeringar, som dock inte får leda till en återmonopolisering av våra nät. Åtgärderna måste också inriktas på att förbättra spektrumfördelningen.

·Otillräckliga satsningar på forskning och innovation

Europa fortsätter att underinvestera, fragmentera sina satsningar och underutnyttja de små och medelstora företagens kreativitet. Man lyckas inte heller omvandla de intellektuella fördelarna av forskning till en konkurrensfördel för marknadsbaserade innovationer. Vi måste bygga vidare på våra forskares talanger för att skapa ett ekosystem för innovation, som innebär att europabaserade IKT-företag av alla storlekar kan utveckla produkter av världsklass som genererar efterfrågan. Vi måste därför åtgärda bristerna i de nuvarande forsknings- och innovationssatsningarnas genom att få fram mer privata investeringar, förbättra samordningen och sammanläggningen av resurser, se till att digitala små och medelstora företag får snabbare och lättare tillgång till EU:s forskningsmedel, skapa gemensamma forskningsinfrastrukturer och innovationskluster och utveckla standarder och öppna plattformar för nya tillämpningar och tjänster.

·Brist på digital kompetens och digitala färdigheter

Europa lider av ett allt större underskott på IKT-yrkesfärdigheter och digital kompetens. Detta medför att många medborgare utestängs från det digitala samhället och den digitala ekonomi och begränsar den stora multiplikatoreffekt som IKT-användning kan ha på produktivitetsökningen. Därför behövs en samordnad reaktion, med medlemsstaterna och andra aktörer i centrum.

·Missade möjligheter att lösa samhällsproblem

Europa skulle kunna åtgärda några av de mest akuta samhällsproblemen betydligt bättre om man utnyttjade informations- och kommunikationsteknikens hela potential: t.ex. när det gäller klimatförändringar och andra påfrestningar på vår miljö, problemet med en åldrande befolkning och ökande hälso- och sjukvårdskostnader, utvecklingen av effektivare offentliga tjänster och integreringen av personer med funktionshinder samt digitaliseringen av det europeiska kulturarvet för att göra det tillgängligt för kommande generationer.

I den digitala agendan för Europa grupperas nyckelåtgärderna runt behovet av att på ett systematiskt sätt ta sig an dessa sju problemområden, som i form av ett övergripande initiativ omfattar de tre tillväxtdimensioner som fastställs i Europa 2020. Dessa problemområden behandlas mer ingående i de enskilda avsnitten nedan som visar att det finns ett akut behov av åtgärderna, som fastställs i form av ett antal positiva agendor som kommer att ge en skjuts åt Europas sociala och ekonomiska prestationer. Kommissionen kommer att vaksamt följa utvecklingen för att se om ytterligare hinder uppstår och kommer i så fall att agera.

Den digitala agendan kommer att förutsätta ett varaktigt åtagande både på EU-nivå och i medlemsstaterna (även på regional nivå). Den kan inte lyckas utan ett starkt engagemang från andra aktörer, inklusive de unga ”digitala infödingarna” som har mycket att lära oss. Den här agendan är en ögonblicksbild av faktiska och förutsebara problem och möjligheter, och den kommer att vidareutvecklas mot bakgrund av de erfarenheter som görs och de snabba tekniska och samhälleliga förändringarna.

2.Den digitala agendans åtgärdsområden

2.1.En pulserande digital inre marknad

Det är hög tid att en ny inre marknad ger oss frukterna av det digitala tidevarvet

Internet är gränslöst, men både globalt och inom EU är onlinemarknaderna fortfarande separerade av många olika hinder som inte bara påverkar tillgången till europeiska telekomtjänster utan även det som borde vara globala Internettjänster och globalt innehåll. Det är ohållbart. För det första är skapandet av attraktivt onlineinnehåll och onlinetjänster och den fria rörligheten inom EU och över gränserna grundläggande för att främja en god cykel av efterfrågan. Den ihållande fragmenteringen hämmar Europas konkurrenskraft i den digitala ekonomin. Det är därför inte överraskande att EU sackar efter sådana marknader som marknaden för medietjänster, när det gäller både vad konsumenterna faktiskt har åtkomst till och de affärsmodeller som kan skapa arbetstillfällen i Europa. De flesta av senare tids framgångsrika Internetföretag (som Google, eBay, Amazon och Facebook) har sitt ursprung utanför Europa 3 . För det andra är transaktioner i den digitala miljön fortfarande för komplexa, med inkonsekvent tillämpning av bestämmelserna i olika medlemsstater, trots att central inremarknadslagstiftning antagits om e-handel, e-fakturor och e-signaturer. För det tredje råder fortfarande stor osäkerhet om konsumenternas och företagens rättigheter och rättsliga skydd i samband med onlineaffärer. Europa är också långt ifrån en inre marknad för telekomtjänster. Den inre marknaden kräver därför en grundläggande modernisering för att anpassas till Internets tidsålder.

För att åtgärda de här problemen måste man vidta omfattande åtgärder inom de områden som beskrivs nedan.

2.1.1.Öppen tillgång till innehåll 

Konsumenterna förväntar sig med all rätt att de ska kunna nå onlineinnehåll åtminstone lika effektivt som innehåll i offlinevärlden. Europa saknar en enad marknad i innehållssektorn. Exempelvis skulle man för att starta en onlinemusikaffär med europatäckande tjänster behöva förhandla om rättigheter med ett stort antal företag baserade i 27 länder. Konsumenterna kan köpa cd-skivor i varenda affär, men man kan ofta inte köpa musik från onlineplattformar i hela EU eftersom rättigheterna omfattas av nationella licenser. Problemet understryks av att affärsklimatet och distributionskanalerna är relativt okomplicerade i andra delar av världen, i synnerhet USA, och Europa liknar i det här hänseendet andra fragmenterade marknader som de i Asien (figur 2).

För att bibehålla rättighetshavarnas och användarnas förtroende och främja gränsöverskridande licenser måste man förbättra styrelseformerna och insynen i förvaltningen av kollektiva rättigheter och anpassa den till den tekniska utvecklingen. Enklare, mer enhetliga och tekniskt neutrala lösningar för gränsöverskridande och europeiska licenser inom den audiovisuella sektorn kommer att främja kreativitet och hjälpa innehållsproducenterna och sändningsföretagen, vilket i förlängningen gagnar de europeiska medborgarna. Sådana lösningar bör bevara rättighetshavarnas avtalsfrihet. Rättighetshavarna ska inte vara skyldiga att utfärda licenser för alla europeiska territorier, utan bör ha kvar friheten att begränsa sina licenser till vissa områden och avtala om licensavgifterna.

Vid behov kommer man att ta ställning till ytterligare åtgärder som tar hänsyn till särdragen för alla de olika formerna av onlineinnehåll. I detta hänseende vill kommissionen varken utesluta eller förespråka någon viss lösning eller något särskilt rättsligt instrument. Dessa frågor har också behandlats av professor Monti i hans rapport A new strategy for the Single Market, som lades fram för Europeiska kommissionens ordförande den 9 maj 2010 4 . Kommissionen kommer att följa upp denna rapport med ett meddelande före sommaren 2010.

Med hjälp av digital distribuering av kulturellt, journalistiskt och kreativt innehåll, som är billigare och snabbare, kan upphovsmän och innehållsleverantörer nå en ny och större publik. Europa måste satsa hårdare på skapande, produktion och distribution (via alla plattformar) av digitalt innehåll. Europa har exempelvis starka förläggare, men behöver mer konkurrenskraftiga onlineplattformar. Det här förutsätter innovativa affärsmodeller, genom vilka man kan nå och betala för innehållet på många olika sätt. De bör säkerställa en rimlig balans mellan rättighetshavarnas intäkter och allmänhetens tillgång till innehåll och kunskaper. Det är kanske inte nödvändigt med lagstiftning som gör det möjligt för sådana affärsmodeller att frodas om alla aktörer samarbetar på avtalsbasis. Tillgången till ett omfattande och attraktivt lagligt onlineutbud skulle också vara en effektiv reaktion på piraterna.

Figur 2: Nedladdning av musik – fyra gånger så vanlig i USA som i EU

Källa: Screen Digest

De offentliga organen bör satsa på att främja marknader för onlineinnehåll. Konvergensfrågan bör tas upp i alla granskningar av offentlig politik, även skatteärenden. Förvaltningar kan exempelvis främja innehållsmarknader genom att göra information från den offentliga sektorn tillgänglig enligt öppet redovisade, effektiva och icke-diskriminerande villkor. Det här är en viktig källa till potentiell tillväxt för innovativa onlinetjänster. Vidareutnyttjandet av dessa informationsresurser har delvis harmoniserats 5 , men fler offentliga organ måste åläggas att öppna dataresurser för gränsöverskridande tillämpningar och tjänster 6 .

åtgärder Kommissionen kommer att vidta följande åtgärder: ·Nyckelåtgärd 1: Förenkla förfarandena för klarering, förvaltning och gränsöverskridande licenser för upphovsrätt genom att ·förbättra styrelseformerna, öka öppenheten och de europatäckande licenserna för förvaltningen av (online-)upphovsrätter genom att lägga fram ett förslag till ramdirektiv om kollektiv rättighetsförvaltning senast 2010, ·skapa en rättslig ram för att underlätta digitaliseringen och spridningen av kulturella verk i Europa genom att lägga fram ett förslag till direktiv om verk av okända upphovsmän senast 2010, och inleda en dialog med aktörerna med sikte på ytterligare åtgärder avseende verk som inte längre finns i tryck, kompletterat av databaser för upphovsrättsinformation, och ·senast 2012 göra en översyn av direktivet om vidareutnyttjande av information från den offentliga sektorn, framför allt dess tillämpningsområde och principerna för avgifter på tillgång och användning. ·Andra åtgärder: ·Efter en omfattande dialog med aktörerna, senast 2012 rapportera om behovet av ytterligare åtgärder utöver kollektiv rättighetsförvaltning som gör det möjligt för EU-medborgare, onlineleverantörer av innehållstjänster och rättighetshavare att utnyttja alla möjligheter som erbjuds av den digitala inre marknaden, inklusive åtgärder för att främja gränsöverskridande och europatäckande licenser, utan att i detta skede utesluta eller förespråka någon av de möjliga rättsliga lösningarna. ·Som förberedelse inför detta, senast 2010 lägga fram en grönbok om möjligheterna och utmaningarna förbundna med onlinedistribution av audiovisuella verk och annat kreativt innehåll. ·På grundval av översynen av direktivet om skyddet för immateriella rättigheter, och efter en omfattande dialog med aktörerna, senast 2012 lägga fram en rapport om behovet av ytterligare åtgärder för att stärka skyddet mot de ständiga intrången i den immateriella äganderätten i onlinemiljön, i enlighet med garantierna i telekomramen och de grundläggande rättigheterna till dataskydd och personlig integritet.

2.1.2.Förenkling av transaktioner online och över gränser 

De europeiska konsumenterna har fortfarande inte fått de sänkta priser och det ökade utbud som den inre marknaden bör erbjuda, eftersom onlinetransaktionerna är alltför komplicerade. Fragmenteringen begränsar också efterfrågan på gränsöverskridande e-handelstransaktioner. Mindre än en av tio e-handelstransaktioner är gränsöverskridande, och européerna finner ofta att det är lättare att genomföra en gränsöverskridande transaktion med ett amerikanskt företag än med ett från ett annat EU-land. Så många som 92 % av de personer som beställer varor eller tjänster via Internet gör det från nationella försäljare, snarare än över gränser. Tekniska och juridiska skäl, som att utländska kreditkort inte godtas, medför att så många som 60 % av försöken till gränsöverskridande Internethandel misslyckas. Det här visar att det är nödvändigt att snabbt undanröja de regleringshinder som gör att de europeiska företagen avstår från att handla över gränserna. Kommissionen kartlade dessa hinder i sitt meddelande om gränsöverskridande e-handel mellan företag och konsumenter i EU 7 .

Europa har en gemensam valuta, men marknaden för elektroniska betalningar och e-fakturor är fortfarande uppsplittrad efter nationella gränser. Det är bara på en integrerad betalningsmarknad som företag och konsumenter kan förlita sig på säkra och effektiva betalningsmetoder 8 . Därför bör processen för att skapa ett gemensamt eurobetalningsområde (SEPA) slutföras utan dröjsmål. Det gemensamma eurobetalningsområdet kommer också att ge en plattform för införandet av mervärdestjänster kopplade till betalningar, som utvecklingen av en europeisk ram för e-fakturor.

Direktivet om e-pengar 9 bör snabbt genomföras för att bana väg för nya aktörer som kan erbjuda innovativa lösningar för elektroniska pengar – som mobilplånböcker – utan att minska skyddet av konsumenternas medel. Denna nya marknad skulle kunna uppgå till så mycket som tio miljarder euro 2012.

Elektronisk identitetsteknik (e-ID) och autentiseringstjänster är nödvändiga för Internettransaktioner inom både privat och offentlig sektor. I dagsläget är den vanligaste autentiseringsmetoden att man använder lösenord. För många tillämpningar kan detta vara tillräckligt, men behovet av säkrare lösningar ökar 10 . Det kommer att finnas många olika lösningar, och därför bör näringslivet, med stöd av åtgärder på politisk nivå (i synnerhet e-förvaltningstjänster), säkerställa en interoperabilitet baserad på standarder och öppna plattformar.

åtgärder Kommissionen kommer att vidta följande åtgärder: ·Nyckelåtgärd 2: Se till att införandet av ett gemensamt eurobetalningsområde (SEPA) slutförs, eventuellt genom bindande rättsliga åtgärder som fastställer ett slutdatum för övergången före 2010, samt främja införandet av en interoperabel europeisk ram för e-fakturor genom ett meddelande om e-fakturor och inrätta ett forum för aktörerna. ·Nyckelåtgärd 3: Under 2011 föreslå ändring av direktivet om e-signaturer för att skapa en rättslig ram för gränsöverskridande erkännande och interoperabilitet för säkra e-autentiseringssystem. ·Andra åtgärder: ·Före 2010 utvärdera vilka effekter som direktivet om e-handel haft på onlinemarknaderna och lägga fram konkreta förslag. Medlemsstaterna bör göra följande: ·Snabbt och på ett enhetligt sätt genomföra de viktigaste direktiven som främjar en digital inre marknad, t.ex. tjänstedirektivet, direktiv om otillbörliga affärsmetoder och telekomramen. ·Senast 2013 införliva momsdirektivet 11 som säkerställer att e-fakturor behandlas likadant som pappersfakturor.

2.1.3.Uppbyggnad av det digitala förtroendet 

Enligt EU-lagstiftningen åtnjuter EU-medborgarna i dag ett antal rättigheter av betydelse för den digitala miljön, t.ex. yttrandefrihet och informationsfrihet, skydd av personuppgifter och personlig integritet, krav på öppenhet och insyn, samhällsomfattande telefoni och funktionella Internettjänster samt minikrav på tjänstekvalitet.

Rättigheterna är dock utspridda på olika lagar och är inte alltid lätta att få grepp om. Användarna måste kunna hitta enkla, kodifierade förklaringar av sina rättigheter och skyldigheter, öppet redovisade på ett begripligt sätt, t.ex. via onlineplattformar som bygger på eYou-guidens prototyp 12 .

Samtidigt hämmar ett bristande förtroende för onlinemiljön i hög grad den europeiska onlineekonomins utveckling, Bland dem som inte gjorde några onlinebeställningar under 2001 var de vanligaste skälen som angavs oro avseende betalningssäkerheten, den personliga integriteten och förtroendet (se figur 3). Den pågående allmänna översynen av regelverket för dataskydd syftar till att modernisera alla berörda rättsakter för att klara globaliseringen och skapa teknikneutrala metoder för att öka tilltron och förtroendet genom att stärka medborgarnas rättigheter

Figur 3: Skäl för att inte handla online (i procent av de personer som inte gjort några onlinebeställningar under 2009)

Källa: Eurostat, 2009, EU-undersökning om IKT-användningen i hushållen och av enskilda.

Konsumenterna kommer inte att handla online om de inte känner att deras rättigheter är tydliga och skyddade. Genom direktivet om e-handel införs visserligen öppenhets- och informationskrav för leverantörer av IT-tjänster och fastställs minimikrav för kommersiella meddelanden 13 , men en noggrann övervakning krävs för att säkerställa att informationskraven uppfylls.

Direktivet om otillbörliga affärsmetoder 14 och direktivet om distansförsäljning av finansiella tjänster 15 kommer i viss mån att hjälpa upp situationen. Det föreslagna direktivet om konsumenträttigheter 16 måste antas snabbt, för att bygga upp konsumenternas och handlarnas förtroende för gränsöverskridande onlinehandel. Kommissionen kommer också att undersöka hur man kan stärka rättigheterna för konsumenter som köper digitala produkter. Gränsöverskridande onlinetransaktioner kan underlättas genom att man gör den europeiska avtalsrätten mer samstämmig. Kommissionen kommer också att introducera en EU- strategi för att förbättra alternativa tvistlösningssystem, föreslå ett EU-verktyg för onlinereklamationer för e-handel och göra onlinejuridiken mer lättåtkomlig. Man kan också göra konsumentpriserna mer jämförbara, t.ex. genom benchmarking, produkttester och webbplatser för prisjämförelser. Detta skulle främja konkurrens och förbättra konsumentskyddet.

Man skulle också kunna bygga upp förtroendet genom att skapa en onlineförtroendemärkning för EU som omfattar webbplatser för detaljhandel. Kommissionen avser att utveckla denna idé i samråd med alla aktörer.

åtgärder Kommissionen kommer att vidta följande åtgärder: ·Nyckelåtgärd 4: Före utgången av 2010 göra en översyn av EU:s regelverk för dataskydd med sikte på att öka privatpersonernas förtroende och stärka deras rättigheter. ·Andra åtgärder: ·Senast 2012 föreslå ett frivilligt avtalsrättsligt instrument som kompletterar direktivet om konsumenträttigheter för att åtgärda fragmenteringen av avtalsrätten, i synnerhet när det gäller onlinemiljön. ·Senast 2011 lägga fram en grönbok där man granskar initiativen till alternativ tvistlösning för konsumenter i EU med sikte på att senast 2012 lägga fram förslag till ett EU-system för lösning av onlinetvister som ska omfatta e-handelstransaktioner. ·Utreda förslagen inom området kollektiva reklamationer, utgående från samråd med aktörerna. ·Senast 2012 utfärda en uppförandekod för EU-onlinerättigheter, som sammanfattar de befintliga digitala användarrättigheterna i EU på ett entydigt och lättillgängligt sätt. Den ska kompletteras av en årlig genomgång av överträdelser av lagen om skydd för onlinekonsumenter och lämpliga åtgärder för kontroll av efterlevnaden, i samordning med det europeiska nätverket för konsumentskyddsorgan. ·Senast 2012 upprätta en aktörsplattform för onlineförtroendemärkning, i synnerhet för detaljhandelswebbplatser.

2.1.4.Stärkt inre marknad för telekomtjänster

I dagsläget är EU:s telekommarknader uppdelade efter medlemsstater, och systemen för nummer, licenser och spektrumfördelning är rent nationella snarare än EU-täckande. Dessa nationella strukturer hotas allt mer av den globala konkurrensen och Internet.

Kommissionens första prioritering kommer att vara ett snabbt och konsekvent genomförande av det ändrade regelverket, tillsammans med ökad samordning av spektrumanvändningen och, när så är nödvändigt, harmonisering av spektrum för att skapa stordriftsfördelar inom marknaderna för utrustning och tjänster. Eftersom den inre marknaden kräver att liknande lagstiftningsfrågor omfattas av motsvarande liknande behandling kommer kommissionen att prioritera en vägledning för grundläggande regleringsbegrepp enligt bestämmelserna om elektronisk kommunikation, i synnerhet metoder för kostnadsberäkning och icke-diskriminering. Kommissionen kommer också att undersöka hållbara lösningar för taltelefoni- och dataroaming senast 2012.

Kommissionen kommer också att ta till vara på expertisen från det nyligen inrättade organet för europeiska regleringsmyndigheter för elektronisk kommunikation för att undanröja de faktorer som hindrar de europeiska företagen och medborgarna från att helt och fullt utnyttja gränsöverskridande tjänster för elektronisk kommunikation. Exempelvis skulle en ökad harmonisering av de nationella nummersystemen på grundval den nuvarande ramen kunna vara till nytta för europeiska tillverkare och återförsäljare genom att underlätta försäljning, tjänster efter försäljning och kundtjänst via ett enda EU-täckande nummer, samtidigt som mer välfungerande nummer av social karaktär (t.ex. 116-nummer för hjälplinjer för försvunna barn) kommer att gagna medborgarna. På samma sätt kommer en ökad jämförbarhet (t.ex. genom benchmarking) av användar- och konsumentpriser att främja konkurrens och förbättra konsumentskyddet.

Slutligen kommer kommissionen på grundval av bland annat praktiska synpunkter från aktörerna att utreda de socioekonomiska kostnaderna av en icke-europeisk telekommarknad, beskriva fördelarna med en mer integrerad marknad och föreslå vilka åtgärder som bör vidtas för att sänka dessa kostnader.

åtgärder Kommissionen kommer att vidta följande åtgärder: ·Föreslå åtgärder för en ökad harmonisering av nummerresurserna för tillhandahållande av företagstjänster i hela Europa senast 2011. ·På grundval av det europeiska programmet för radiospektrumpolitik 17 , samordna de tekniska och lagstiftningsmässiga villkoren för spektrumanvändning och, när så är nödvändigt, harmonisera spektrumbanden för att skapa stordriftsfördelar på marknaderna för utrustning och ge konsumenterna möjlighet att använda samma utrustning och utnyttja samma tjänster i hela EU. ·Senast 2011 göra en utredning av kostnaderna för en icke-europeisk telekommarknad och vidta ytterligare åtgärder för att stärka vinsterna av den inre marknaden.

2.2.Interoperabilitet och standardisering 

Vi behöver en fungerande interoperabilitet mellan IT-produkter och IT-tjänster för att bygga ett riktigt digitalt samhälle.

Internet är det bästa exemplet på kraften i teknisk interoperabilitet. Dess öppna arkitektur har gett miljarder människor runtom i världen interoperabel utrustning och interoperabla tillämpningar. Men för att kunna skörda alla frukter av IKT-användningen måste man ytterligare förbättra interoperabiliteten mellan apparater, tillämpningar, centrallager för databaser, tjänster och nät.

2.2.1.Förbättrad IKT-standardisering

Den europeiska standardiseringsramen måste hänga med i den snabba utvecklingen på teknikmarknaderna eftersom standarder är en förutsättning för interoperabilitet. Kommissionen kommer att fortsätta sin översyn av den europeiska standardiseringspolitiken genom att följa upp sin vitbok Moderniserad IKT-standardisering i EU: vägen framåt 18 och det offentliga samrådet om denna fråga. Mot bakgrund av att IKT-standarder som utvecklats av vissa globala forum och konsortier blivit allt vanligare och fått allt större betydelse är ett viktigt mål att se till att de kan användas i lagstiftning och offentlig upphandling.

Dessutom kan riktlinjer för entydiga bestämmelser om förhandsredovisning av grundläggande immateriella rättigheter och licensvillkor i samband med standardisering, vilket framför allt ska säkerställas i den kommande reformen av EU:s standardiseringspolitik, liksom genom uppdaterade antitrustbestämmelser om horisontella samarbetsavtal. Detta kan bidra till lägre royaltykrav för användningen av standarder och därmed sänka kostnaderna för inträde på marknaden.

2.2.2.Främjande av bättre användning av standarder

Offentliga organ bör på bästa utnyttja hela utbudet av relevanta standarder när de producerar hårdvara, mjukvara och IT-tjänster, t.ex. genom att välja standarder som kan användas av alla berörda leverantörer, vilket möjliggör ökad konkurrens och minskar risken för bindning.

2.2.3.Samordning för att förbättra interoperabiliteten

En nyckelåtgärd för att främja interoperabilitet mellan offentliga förvaltningar kommer att vara kommissionens antagande av en ambitiös europeisk interoperabilitetsstrategi, som kommer att utarbetas inom ISA-programmet (Interoperability Solutions for European Public Administrations 19 ).

Det är inte all teknik med stort genomslag som baseras på standarder och därför riskerar man att missa interoperabilitetsvinsterna inom sådana områden. Kommissionen kommer att granska om det är genomförbart med åtgärder som kan få betydande marknadsaktörer att licensiera interoperabilitetsinformation och samtidigt främja innovation och konkurrens.

åtgärder Kommissionen kommer att vidta följande åtgärder: ·Nyckelåtgärd 5: Som ett led i översynen av EU:s standardiseringspolitik föreslå lagstiftningsåtgärder om IKT-interoperabilitet senast 2010 för att reformera bestämmelserna om genomförande av IKT-standarder i Europa för att tillåta att vissa standarder från IKT-forum och konsortier används. ·Andra åtgärder: ·Främja ändamålsenliga bestämmelser för grundläggande immateriella rättigheter och licensvillkor i samband med standardisering, inklusive bestämmelser om förhandsredovisning, framför allt genom riktlinjer senast 2011. ·Under 2011 lägga fram ett meddelande med vägledning om kopplingen mellan IKT-standardisering och offentlig upphandling för att hjälpa offentliga organ att utnyttja standarder för att främja effektivitet och minska antalet bindningar. ·Främja interoperabilitet genom att 2010 anta en europeisk interoperabilitetsstrategi och en europeisk interoperabilitetsram. ·Undersöka om det är genomförbart med åtgärder som kan få betydande marknadsaktörer att låta interoperabilitetsinformation omfattas av licenser och lägga fram en rapport om detta senast 2012. Medlemsstaterna bör göra följande: ·Tillämpa den europeiska interoperabilitetsramen på nationell nivå från 2013. ·Senast 2013 genomföra åtagandena om interoperabilitet och standarder från Malmöförklaringen och Granadaförklaringen.

2.3.Tillit och säkerhet

EU-medborgarna kommer inte att ta till sig teknik som de inte litar på – den digitala tidsåldern står varken för ”storebror” eller ”ett digitalt vilda västern”.

Användarna måste kunna känna sig säkra och trygga när de kopplar upp sig. Lika lite som i den fysiska världen kan brottslighet tolereras på nätet. Några av de mest innovativa och avancerade onlinetjänsterna – som e-banker och e-hälsovård – skulle helt enkelt inte kunna existera om tekniken inte var helt tillförlitlig. Internet har hittills visat sig vara anmärkningsvärt säkert, motståndskraftigt och stabilt, men IT-näten och slutanvändarnas terminaler är fortfarande sårbara för en stor mängd föränderliga hot: På senare år har mängden skräppost ökat till den grad att det blir e-posttrafikstockningar på Internet. Det finns beräkningar som tyder på att mellan 80 och 98 % av alla e-meddelanden utgörs av skräppost 20 , som även sprider olika typer av virus och sabotageprogram. Identitetsstölder och onlinebedrägerier börjar bli ett allt större problem. Attackerna blir mer och mer sofistikerade (t.ex. trojaner och botnät) och drivs ofta av ekonomiska motiv. De kan också ha politiska motiv, vilket visas av senare tids cyberattacker mot Estland, Litauen och Georgien.

Arbetet med att undanröja dessa hot och stärka säkerheten i det digitala samhället är ett gemensamt ansvar för både privatpersoner och privata och offentliga organ, både i hemmet och på global nivå. För att exempelvis bekämpa sexuellt utnyttjande och barnpornografi kan man inrätta en rapporteringsplattform på nationell nivå och EU-nivå och vidta åtgärder för att undanröja och förebygga tittandet på skadligt innehåll. Utbildningsverksamhet och informationskampanjer riktade mot allmänheten krävs också: EU och medlemsstaterna kan i högre grad satsa på att erbjuda barn och familjer information och utbildning om onlinesäkerhet, t.ex. genom programmet för ett säkrare Internet. De bör även analysera vilka effekter som användningen av digital teknik har på barn. Näringslivet bör också uppmuntras att fortsätta att utveckla och tillämpa system för självreglering, i synnerhet när det gäller skyddet av minderåriga som använder deras tjänster.

Den personliga integriteten och skyddet av personuppgifter är grundläggande rättigheter i EU och måste, även online, upprätthållas effektivt och på bredast möjliga sätt: Från en omfattande användning av inbyggda skyddsmekanismer för den personliga integriteten (principen privacy by design) 21 i relevant IKT-teknik, till avskräckande påföljder när så är nödvändigt. EU:s ändrade ram för elektronisk kommunikation klargör ansvarsområdena för nätoperatörer och tjänsteleverantörer, inklusive deras skyldighet att anmäla brott mot säkerheten för personuppgifter. Den nyligen inledda översynen av den allmänna ramen för dataskydd kommer att omfatta en eventuell utvidgning av skyldigheten att anmäla sådana brott mot datasäkerheten. Genomförandet av förbudet mot skräppost kommer att stärkas med hjälp av nätverket för konsumentskyddssamarbete.

Ett effektivt och snabbt genomförande av EU:s handlingsplan för skydd av kritisk informationsinfrastruktur 22 och Stockholmsprogrammet 23 kommer att utlösa en mängd åtgärder inom området nät- och informationssäkerhet och kampen mot cyberbrottslighet. För att möjliggöra reaktioner i realtid bör ett välfungerande och mer omfattande nät av incidenthanteringsorganisationer (Computer Emergency Response Teams) inrättas i Europa, och även för EU-institutionerna. Incidenthanteringsorganisationer och brottsbekämpande organ måste samarbeta, och ett system av kontaktpunkter bör främjas för att förhindra cyberbrottslighet och möjliggöra reaktioner på incidenter, som cyberattacker. Europa behöver också en strategi för identitetshantering, i synnerhet för säkra och effektiva e-förvaltningstjänster 24 .

Slutligen måste ett globalt samarbete mellan berörda aktörer organiseras om man ska kunna bekämpa och mildra säkerhetshot på ett effektivt sätt. Detta kan tas upp i samband med diskussionerna om styrelseformer för Internet. På en mer operativ nivå bör internationellt samordnade informationssäkerhetsåtgärder eftersträvas och gemensamma åtgärder vidtas för att bekämpa databrottslighet med stöd av den förnyade Europeiska byrån för nät- och informationssäkerhet (ENISA).

åtgärder Kommissionen kommer att vidta följande åtgärder: ·Nyckelåtgärd 6: Under 2010 lägga fram åtgärder för en stärkt politik för nät- och informationssäkerhet på hög nivå, bl.a. lagstiftningsinitiativ som en modernisering av Europeiska byrån för nät- och informationssäkerhet (ENISA) och andra åtgärder för att möjliggöra snabbare insatser vid cyberattacker, inklusive en incidenthanteringsorganisation för EU-institutionerna. ·Nyckelåtgärd 7: Lägga fram åtgärder, inklusive lagstiftningsinitiativ, för att bekämpa cyberattacker mot informationssystem senast 2010 och bestämmelser om jurisdiktion i cyberrymden på EU-nivå och internationell nivå senast 2013. ·Andra åtgärder: ·Upprätta en europeisk plattform mot cyberbrottslighet senast 2012. ·Senast 2011 undersöka om det är möjligt att skapa ett europeiskt centrum mot cyberbrottslighet. ·Tillsammans med globala aktörer verka för att stärka den globala riskhanteringen i den digitala och den fysiska sfären och genomföra samordnade och målinriktade internationella åtgärder mot datorbaserade brott och säkerhetsattacker. ·Stödja EU-täckande beredskapsövningar avseende cybersäkerhet, från och med 2010. ·Göra EU:s regelverk för skydd av personuppgifter mer samstämmigt och rättssäkert i samband med moderniseringen av det 25 samt utreda en eventuell utvidgning av bestämmelserna om anmälning av säkerhetsöverträdelser. ·Senast 2011 lägga fram riktlinjer för genomförandet av den nya telekomramen när det gäller skydd av personlig integritet och personuppgifter. ·Stödja rapporteringspunkter för illegalt innehåll online (hjälplinjer) och informationskampanjer om onlinesäkerhet för barn som genomförs på nationell nivå samt intensifiera det europeiska samarbetet och utbytet av bästa praxis inom detta område. ·Främja en flerpartsdialog och självreglering av europeiska och globala tjänsteleverantörer (t.ex. plattformar för sociala nätverk och leverantörer av mobilkommunikation), särskilt när det gäller minderårigas användning av deras tjänster. Medlemsstaterna bör göra följande: ·Senast 2012 inrätta ett välfungerande nät av incidenthanteringsorganisationer på nationell nivå som täcker hela Europa. ·I samarbete med kommissionen genomföra storskalig attacksimulering och testa strategier för att mildra effekterna av eventuella attacker från och med 2010. ·Fullt ut införa hjälplinjer för rapportering av stötande eller skadligt onlineinnehåll, organisera informationskampanjer om onlinesäkerhet för barn och erbjuda skolorna undervisning om onlinesäkerhet samt uppmuntra leverantörer av onlinetjänster att genomföra självregleringsåtgärder avseende onlinesäkerhet för barn senast 2013. ·Inrätta eller anpassa nationella rapporteringsplattformar till Europols cyberbrottslighetsplattform, senast 2012, med början 2010.

2.4.Snabb och ultrasnabb Internettillgång

Internet med mycket hög hastighet krävs för en stark ekonomisk tillväxt och för skapandet av arbetstillfällen och välstånd. Det krävs också för att medborgarna ska kunna nå det innehåll och de tjänster som de vill ha.

Framtidens ekonomi kommer att vara en nätbaserad kunskapsekonomi med Internet i centrum. Europa behöver en omfattande tillgång till snabbt och ultrasnabbt Internet till konkurrenskraftigt pris. Europa 2020-strategin understryker hur viktig bredbandsutbyggnaden är för social integration och konkurrenskraft i EU. I strategin upprepas målet att alla i Europa bör ha tillgång till grundläggande bredband senast 2013 och strävan att man 2020 ska ha uppnått (i) att alla i Europa har tillgång till betydligt högre Internethastigheter på över 30 Mbps och (ii) att 50 % eller fler av de europeiska hushållen abonnerar på Internetförbindelser på över 100 Mbps.

För att uppnå dessa ambitiösa mål måste man utarbeta en heltäckande politik, som bygger på en teknikmix och inriktas på två parallella mål: dels att garantera samhällsomfattande bredbandstäckning (med en kombination av fasta och trådlösa nät) med Internethastigheter som gradvis ökar till 30 Mbps och mer och över tid främja utbyggnaden och användningen av nästa generations accessnät i en större del av EU, vilket möjliggör ultrasnabba Internetförbindelser på över 100 Mbps.

2.4.1.Garanterad samhällsomfattande täckning med ökande hastigheter

Utan starka offentliga insatser finns det risk att resultatet inte blir tillfredsställande och att de snabba bredbandsnäten koncentreras till ett fåtal högdensitetsområden med betydande kostnader för inträde på marknaden och höga priser. De spridningseffekter som sådana nät ger ekonomin och samhället som helhet gör det motiverat med en offentlig politik som garanterar samhällsomfattande bredbandstäckning med högre hastigheter.

Därför avser kommissionen att anta ett meddelande som beskriver en gemensam ram för utvecklingen av EU:s och medlemsstaternas politik för att uppnå Europa 2020-målen. Dessa politiska strategier bör framför allt sänka kostnaderna för bredbandsutbyggnad på hela EU:s territorium, säkerställa en korrekt planering och samordning samt minska den administrativa bördan. De behöriga myndigheterna bör t.ex. se till att offentliga och privata anläggningsprojekt på ett systematiskt sätt innefattar bredbandsnät och ledningar i byggnader, ledningsrätter och kartläggning av tillgänglig passiv infrastruktur lämplig för kabeldragning.

Trådlöst bredband (markbundet och via satellit) kan ha stor betydelse när det gäller att täcka alla områden, även avlägset belägna områden och landsbygdsområden. Det viktigaste problemet för utvecklingen av trådlösa nät i dag är tillgången till radiospektrum. Användarna av mobilt Internet drabbas redan i dag av överbelastade nät på grund av den ineffektiva användningen av radiospektrum. Detta är frustrerande för användarna, men hämmar också innovationen på marknaderna för ny teknik, vilket påverkar verksamhet till ett värde av 250 miljarder euro årligen 26 . En framåtblickande europeisk spektrumpolitik bör både fylla sändningsföretagens behov och främja en effektiv spektrumförvaltning genom att fastställa att vissa frekvenser i den digitala utdelningen måste användas för trådlöst bredband från och med ett angivet framtida datum, genom att säkerställa ytterligare flexibilitet (och även tillåta handel med spektrum) och genom att främja konkurrens och innovation.

Dessutom bör medlemsstaternas, EU:s och EIB:s finansieringsinstrument användas för tydligt målinriktade bredbandsinvesteringar i områden där affärsbasen för närvarande är svag och det därmed endast är sådana fokuserade satsningar som kan göra investeringarna hållbara.

2.4.2.Främjande av utbyggnaden av nästa generations accessnät

I dagens Europa baseras Internettillgången huvudsakligen på första generationens bredband, vilket betyder att Internet nås via telefonnätets kopparledningar och kabelnäten för television. Medborgare och företag i hela världen börjar dock kräva de betydligt snabbare accessnäten av nästa generation. I detta hänseende ligger Europa fortfarande efter några av sina viktigaste internationella motparter. En viktig indikator är andelen fibernät till hushållen, som i Europa är väldigt låg och långt under vissa ledande G20-nationer (se figur 4).

Figur 4: Fibernät till hushållen, täckning i juli 2009

Källa: Point Topic

För att främja utbyggnaden av nästa generations accessnät och uppmuntra marknadsinvesteringar i öppna och konkurrenskraftiga nät kommer kommissionen att anta en rekommendation som bygger på principerna att (i) investeringsrisker bör beaktas när kostnadsbaserade accesspriser fastställs, (ii) de nationella regleringsmyndigheterna bör kunna vidta de accesåtgärder som är lämpligast i varje enskilt fall, med en rimlig investeringstakt för alternativa operatörer och med beaktande av konkurrensnivån i varje enskilt område, och (iii) saminvesteringar och riskdelningsmekanismer bör främjas.

2.4.3.Öppet och neutralt Internet

Kommissionen kommer också att uppmärksamt följa genomförandet av de nya lagbestämmelserna om Internets öppna och neutrala karaktär, som skyddar användarnas rätt att nå och distribuera information online och säkerställer öppenhet om trafikförvaltningen 27 . Före sommaren 2010 kommer kommissionen att inleda ett offentligt samråd som ett led i sitt mer allmänna åtagande om att före slutet på året rapportera om huruvida ytterligare vägledning krävs, mot bakgrund av marknadens och teknikens utveckling, för att säkerställa de grundläggande målen yttrandefrihet, öppenhet och insyn, behovet av investeringar i effektiva och öppna nät, rättvis konkurrens och öppenhet för innovativa affärsmodeller.

åtgärder Kommissionen kommer att vidta följande åtgärder: ·Nyckelåtgärd 8: Under 2010 anta ett bredbandsmeddelande med en gemensam ram för åtgärder i EU och medlemsstaterna för att uppnå bredbandsmålen från Europa 2020, inklusive följande: ·Inom denna ram stärka och rationalisera finansieringen av höghastighetsbredband genom EU-instrument (t.ex. ERUF, landsbygdsutvecklingsprogrammet, EJFLU, TEN, programmet för konkurrenskraft och innovation) senast 2014 och undersöka hur man kan dra till sig kapital för bredbandsinvesteringar genom kreditförstärkning (med uppbackning av EIB- och EU-medel). ·Föreslå ett ambitiöst europeiska spektrumprogram under 2010 som ska antas av Europaparlamentet och rådet och som kommer att skapa en samordnad och strategisk spektrumpolitik på EU-nivå för att effektivisera radiospektrumförvaltningen och maximera fördelarna för konsumenterna och näringslivet. ·Under 2010 lägga fram en rekommendation för att främja investeringar i konkurrenskraftiga accessnät av nästa generation genom tydliga och effektiva lagstiftningsåtgärder. Medlemsstaterna bör göra följande: ·Senast 2012 utveckla och ta i bruk nationella bredbandsplaner som uppfyller de mål om täckning, hastighet och användning som fastställs i Europa 2020, med användning av offentlig finansiering i enlighet med EU:s bestämmelser om konkurrens och statligt stöd 28 . Kommissionen kommer varje år att avge en lägesrapport som ett led i styrelseformerna för den digitala agendan. ·Vidta åtgärder, inklusive lagstiftning, för att främja bredbandsinvesteringar, exempelvis se till att anläggningsarbeten på ett systematiskt sätt involverar tänkbara investerare, ledningsrätter, kartläggning av tillgänglig passiv infrastruktur som är lämplig för kabeldragning och uppgradering av ledningar i byggnader. ·Helt utnyttja de strukturfonder och landsbygdsutvecklingsfonder som redan öronmärkts för investering i IKT-infrastrukturer och –tjänster. ·Genomföra det europeiska spektrumprogrammet, för att säkerställa en samordnad fördelning av det spektrum som krävs för att uppnå målet med 100 procents Internettäckning med 30 mbps senast 2020 och rekommendationen om nästa generations accessnät.

2.5.Forskning och innovation

Europa måste investera mer i forskning och utveckling och se till att de bästa idéerna också når marknaden.

Europa fortsätter att underinvestera i IKT-relaterad forskning och utveckling (FoU). Jämfört med viktiga handelspartner som USA avsätter Europa en betydligt mindre andel av sina totala FoU-medel för IKT (17 % jämfört med 29 %), och i absoluta tal ligger investeringar omkring 40 % de amerikanska (figur 5 – 37 miljarder euro jämfört med 88 miljarder euro 2007).

Figur 5: Totala FoU-medel till informations- och kommunikationsteknik i miljarder euro (2007)

Källa: Eurostat och IPTS-JRC

IKT utgör en betydande del av det totala mervärdet i starka europeiska branscher som bilar (25 %), hemelektronik (41 %) eller hälso- och sjukvård och läkemedel (33 %), och därmed utgör bristen på investeringar i IKT-forskning och utveckling ett hot mot hela de europeiska tillverknings- och tjänstesektorerna.

Investeringsklyftan beror på tre huvudproblem:

·Svaga och uppsplittrade offentliga FoU-satsningar, dvs. det faktum att den offentliga sektorn inom EU lägger mindre än 5,5 miljarder euro per år på IKT-forskning och -utveckling, vilket är betydligt mindre än konkurrerande ekonomier.

·De fragmenterade marknaderna och uppsplittrade finansieringsmetoderna för innovatörer är en faktor som begränsar tillväxten och utvecklingen av innovativa IKT-företag, i synnerhet små och medelstora företag.

·Man är i Europa långsam med att ta till sig IKT-baserade innovationer, i synnerhet inom områden av allmänt intresse. Samhällsförändringar driver fram innovation, men Europa utnyttjar i alltför låg grad upphandling av innovation och forskning och utveckling för att förbättra de offentliga tjänsternas kvalitet och resultat.

2.5.1.Intensifierade insatser och effektivitet

Kommissionen kommer 2010 att lägga fram en övergripande forsknings- och utvecklingsstrategi som är flaggskeppet för ”Innovationsunionen” för genomförandet av Europa 2020 29 . Europa måste bygga vidare på den europeiska strategin för IKT-ledarskap 30 , och intensifiera, fokusera och lägga samman sina investeringar för att behålla sina konkurrensfördelar inom detta område och fortsätta att investera i högriskforskning, även tvärvetenskaplig grundforskning.

Europa bör också bygga vidare på sina innovativa fördelar inom nyckelområden genom stärkta e-Infrastrukturer 31 och genom målinriktad utveckling av innovationskluster inom centrala områden. Man bör utarbeta en EU-strategi för ”datormoln”, särskilt för förvaltningar och forskning 32 .

2.5.2.Utnyttjande av den inre marknaden för att driva fram IKT-innovation

Medel från Europas offentliga sektor bör användas för att främja innovation och samtidigt öka de offentliga tjänsternas effektivitet och kvalitet. Myndigheterna i Europa måste gå samman och se till att lagstiftning, certifiering, upphandling och standardisering gagnar innovation. Offentlig-privata partnerskap och forum för berörda aktörer krävs för att man ska kunna sammanställa gemensamma teknikplaner, som går från forskning till kommersialisering, för att kunna utnyttja innovation för samhällets behov. Kunskapsöverföring bör bedrivas effektivt 33 och stödjas genom lämpliga finansieringsinstrument 34 , och offentligfinansierad forskning bör ges en omfattande spridning genom publicering med fri tillgång av vetenskapliga data och uppsatser 35 .

2.5.3.Branschinitiativ för öppen innovation

Informations- och kommunikationsteknik genererar kreativitet och tillväxt i hela ekonomin. Därför har näringslivet allt större behov av öppna och interoperabla lösningar för att utnyttja IKT i alla sektorer. Branschinitiativ som syftar till att ta fram standarder och öppna plattformar för nya produkter och tjänster kommer att stödjas i EU-finansierade program. Kommissionen kommer att stärka arbetet med att föra samman aktörer kring gemensamma forskningsagendor inom områden som ”framtidens Internet”, inklusive sakernas Internet och viktig grundläggande teknik inom IKT.

åtgärder Kommissionen kommer att vidta följande åtgärder: ·Nyckelåtgärd 9: Främja mer privata investeringar genom en strategisk användning av förkommersiell upphandling 36 och offentlig-privata partnerskap 37 , genom att utnyttja strukturfonderna för forskning och innovation och öka IKT-FoU-budgeten med 20 % årligen under åtminstone hela sjunde ramprogrammets löptid. ·Andra åtgärder: ·Stärka en samordning och sammanläggning av resurser med medlemsstaterna och näringslivet 38 och i högre grad fokusera på efterfråge- och användardrivna partnerskap i EU-stödet till IKT-forskning och -innovation. ·Med början 2011 föreslå åtgärder för ”lätt och snabb” tillgång till EU-forskningsmedel för informations- och kommunikationsteknik och göra dem mer attraktiva för i synnerhet små och medelstora företag och unga forskare med sikte på ett mer omfattande genomförande av den ändrade EU-ramen för forskning och teknisk utveckling 39 ·Säkerställa tillräckligt finansiellt stöd till gemensamma IKT-forskningsinfrastrukturer och innovationskluster, utveckla ytterligare e-infrastrukturer och utarbeta en EU-strategi för datormoln för i synnerhet förvaltningar och forskning. ·Tillsammans med aktörerna utveckla en ny generation av webbaserade tillämpningar och tjänster, även för flerspråkigt innehåll och flerspråkiga tjänster, genom att stödja standarder och öppna plattformar genom EU-finansierade program. Medlemsstaterna bör göra följande: ·Senast 2020 fördubbla de totala offentliga medel som årligen avsätts för IKT-forskning och –utveckling från 5,5 miljarder euro till 11 miljarder euro (vilket innefattar EU-program), på sådant sätt att det genererar en motsvarande ökning av de privata satsningarna från 35 miljarder euro till 70 miljarder euro. ·Delta i storskaliga pilotprojekt för att testa och utveckla innovativa och interoperabla lösningar inom områden av allmänt intresse som finansieras av programmet för konkurrenskraft och innovation (CIP).

2.6.Främjande av digital kompetens, digitala färdigheter och digital integration

Den digitala epoken bör handla om egenmakt och frigörelse, ens bakgrund eller färdigheter får inte vara ett hinder för detta

Fler och fler vardagliga uppgifter utförs numera online, från jobbansökningar till skatteinbetalningar och biljettbokningar. Därmed har Internet blivit en självklar del av vardagslivet för många i Europa. Ändå har 150 miljoner européer – omkring 30 % – aldrig använt Internet. De anger ofta att de inte behöver det eller att det är alltför dyrt. Den här gruppen består huvudsakligen av personer i åldrarna 65–74, personer med låga inkomster, arbetslösa och lågutbildade.

I många fall beror klyftan på att de saknar sådana användarfärdigheter som digital kompetens och medievana. Detta påverkar inte bara anställningsbarheten utan även möjligheterna för lärande och kreativitet och förmågan att delta och känna sig trygg i användningen av digitala medier och kunna bedöma deras kvalitet. Tillgängligheten och användbarheten är också problem för personer med funktionshinder. Om vi överbryggar denna digitala klyfta kan det hjälpa personer i utsatta sociala grupper att på ett mer jämbördigt sätt delta i det digitala samhället (inklusive sådana tjänster som är av direkt intresse för dem som e-lärande, e-förvaltning och e-hälsovård) och ta sig ur sitt underläge genom ökad anställningsbarhet. Digital kompetens är därmed en av de åtta nyckelkompetenser som är grundläggande för människor i ett kunskapsbaserat samhälle 40 . Det är också viktigt att alla förstår hur man kan vara säker online.

Informations- och kommunikationstekniken kan inte heller fungera effektivt som en europeisk tillväxtsektor och en motor för konkurrenskraft och produktivitetsvinster i hela den europeiska ekonomin om det saknas yrkesutbildade personer. EU-ekonomin hämmas av en brist på personer i IKT-yrken: Europa kan komma att sakna den kompetens som krävs för att fylla så mycket som 700 000 IT-jobb 2015 41 .

2.6.1.Digital kompetens och digitala färdigheter

Det är nödvändigt att utbilda medborgarna till att använda IKT och digitala medier och i synnerhet locka ungdomar till IKT-utbildning. Tillgången till personer med IKT- och e-handelsfärdigheter, dvs. de digitala färdigheter som behövs för innovation och tillväxt, måste ökas och uppgraderas. Med tanke på att det finns 30 miljoner kvinnor i åldrarna 15–24 42 är det nödvändigt att göra IKT-yrken mer lockande för dem, i synnerhet för produktionen och teknikens utformning. Alla medborgare måste göras medvetna om informations- och kommunikationsteknikens potential för alla typer av yrken. Därför krävs partnerskap med deltagande av många aktörer, ökat lärande, erkännande av digital kompetens i formella utbildningssystem samt informationsarbete och effektiv IKT-utbildning och -certifiering utanför de formella utbildningssystemen, t.ex. med användning av onlineverktyg och digitala medier för omskolning och fortsatt yrkesmässig utveckling 43 . Utifrån erfarenheterna från den första ”Europeiska veckan för e-kompetens” (den 1–5 mars 2010) 44 kommer kommissionen från och med 2010 att stödja nationell och europeisk informationsverksamhet för att främja IKT-utbildning, IKT-karriärer och IKT-jobb för ungdomar. Man kommer också att främja digital kompetens hos medborgarna och IKT-utbildning av arbetskraften och antagandet av bästa praxis.

2.6.2.Digitala tjänster för alla

Det digitala samhällets fördelar måste vara tillgängliga för alla. Kommissionen kommer på grundval av det nyligen genomförda offentliga samrådet 45 att undersöka hur man bäst kan klara efterfrågan på grundläggande telekomtjänster på dagens konkurrensutsatta marknader, hur man kan utnyttja samhällsomfattande tjänster för att uppnå målet bredband för alla samt hur samhällsomfattande tjänster ska finansieras. Om det verkar nödvändigt kommer kommissionen att lägga fram förslag med avseende på direktivet om samhällsomfattande tjänster 46 före utgången av 2010.

Det behövs också samordnade åtgärder för att se till att nytt elektroniskt innehåll är helt tillgängligt för personer med funktionshinder. Framför allt bör sådana offentliga webbplatser och onlinetjänster i EU som är viktiga för att man helt och fullt ska kunna delta i det offentliga livet anpassas till de internationella standarderna för webbtillgänglighet 47 . FN:s konvention om rättigheter för personer med funktionshinder innehåller skyldigheter avseende tillgänglighet 48 .

åtgärder Kommissionen kommer att vidta följande åtgärder: ·Nyckelåtgärd 10: Föreslå digital kompetens och digitala färdigheter som en prioritering för förordningen om Europeiska socialfonden (2014–2020).  ·Nyckelåtgärd 11: Fram till 2012 utveckla verktyg för att kartlägga och erkänna IKT-yrkespersoners och användares färdigheter, i samband med den europeiska referensramen för kvalifikationer 49 och Europass 50  samt utarbeta en europeisk ram för IKT-professionalism för att öka kompetensen och rörligheten för IKT-yrkesverksamma i hela Europa. ·Andra åtgärder: ·Göra digital kompetens och digitala färdigheter till en prioritering i flaggskeppet ”Ny kompetens för nya arbetstillfällen” som ska inledas 2010 51 , inklusive ett sektorsråd för IKT-färdigheter och sysselsättning med deltagande av en mängd aktörer som ska behandla aspekter som rör tillgång och efterfrågan. ·Främja ett större deltagande av unga kvinnor och kvinnor som återvänder till IKT-arbetskraften genom stöd till webbaserade utbildningsresurser, spelbaserat e-lärande och sociala nätverk. ·Under 2011 utveckla ett verktyg för onlinekonsumentutbildning för ny medieteknik (t.ex. konsumenträttigheter på Internet, e-handel, dataskydd, mediekunskap och sociala nätverk). Detta verktyg kommer att tillhandahålla informations- och utbildningsmateriel som anpassas till konsumenter, lärare och andra multiplikatorer i de 27 medlemsstaterna. ·Senast 2013 föreslå EU-indikatorer för digital kompetens och mediekunskap. ·Systematiskt utvärdera tillgängligheten i samband med ändringar av lagstiftning inom ramen för den digitala agendan, t.ex. e-handel, e-identitet och e-signatur, i enlighet med FN:s förordning om rättigheter för personer med funktionshinder. ·På grundval av en utvärdering av alternativen, 2011 lägga fram förslag som säkerställer att offentliga sektorns webbplatser (och webbplatser med bastjänster till medborgarna) är helt tillgängliga senast 2015. ·Senast 2012 främja ett samförståndsavtal om digital tillgänglighet för personer med funktionshinder. Detta ska göras i samarbete med medlemsstaterna och berörda aktörer och vara i enlighet med FN-konventionen. Medlemsstaterna bör göra följande: ·Senast 2011 införa långsiktiga strategier för e-färdigheter och digital kompetens och främja relevanta incitament för små och medelstora företag och utsatta grupper. ·Senast 2011 genomföra bestämmelserna om funktionshinder i telekomramen och direktivet om audiovisuella medietjänster. ·Inkludera e-lärande i nationella politiska strategier för modernisering av utbildning, inklusive läroplaner, bedömning av resultaten och vidareutbildning av lärare och andra utbildare.

2.7.Vinster för EU-samhället som möjliggörs av IKT

Smart användning av teknik och utnyttjande av information kommer att hjälpa oss att klara samhällsutmaningar som klimatförändringar och en åldrande befolkning.

Det digitala samhället måste vara ett samhälle med bättre utfall för alla. IKT-användningen har blivit en viktig faktor för sådana politiska mål som stöd till ett åldrande samhälle, klimatförändringar, minskad energiförbrukning, ökad transporteffektivitet och mobilitet, egenmakt åt patienter och integrering av personer med funktionshinder.

2.7.1.Informations- och kommunikationsteknik för miljön

EU har åtagit sig att fram till 2020 minska utsläppen av växthusgaser med minst 20 % jämfört med 1990 års nivåer och att förbättra energieffektiviteten med 20 %. IKT-sektorn har en viktig roll i detta.

·IKT erbjuder möjligheter för en strukturell övergång till mindre resursintensiva produkter och tjänster, för energihushållning i byggnader och energinät samt för intelligenta transport system som är effektivare och energisnålare.

·IKT-sektorn bör gå i täten genom att rapportera sitt egna miljöresultat genom att anta en gemensam mätningsram som man kan som underlag när man fastställer mål för minskad energiförbrukning och minskade utsläpp av växthusgaser från alla processer i samband med produktion, distribution, användning och bortskaffande av IKT-produkter och tillhandahållande av IKT-tjänster 52 .

Det är nödvändigt med ett samarbete mellan IKT-branschen, andra sektorer och offentliga organ för att påskynda utvecklingen och uppnå sett storskaligt införande av IKT-baserade lösningar för smarta elnät och mätare, byggnader med näst intill nollförbrukning av energi och intelligenta transportsystem. Det är viktigt att förse individer och organisationer med information som kan hjälpa dem att minska sina egna klimatavtryck 53 . IKT-sektorn bör ta fram modeller, analyser och övervaknings- och visualiseringsverktyg för att bedöma energiprestanda och utsläpp för byggnader, fordon, företag, städer och regioner. Smart kraftnät är nödvändiga för övergången till en koldioxidsnål ekonomi. De kommer att möjliggöra en aktiv kontroll av överföringen och distributionen via infrastrukturkommunikation och kontrollplattformar av avancerad art som baseras på IKT. För att de olika kraftnäten ska fungera tillsammans på ett effektivt och säkert sätt krävs öppna gränssnitt mellan överföring och distribution.

Exempelvis används nästan 20 % av elförbrukningen i världen för belysning. Man kan skära ned elförbrukningen med omkring 70 % genom att kombinera den avancerad tekniken för halvledarbelysning (SSL) med intelligenta ljusstyrningssystem. Halvledarbelysning bygger på teknik som utvecklats av halvledarindustrin, där Europa har en stark ställning. En förutsättning för minskade utsläpp är en kombination av information, utbildning och samarbete med deltagande av många aktörer.

åtgärder Kommissionen kommer att vidta följande åtgärder: ·Nyckelåtgärd 12: Senast 2011 utvärdera om IKT-sektorn har klarat tidsgränsen för antagande av gemensamma mätmetoder för sektorns egen energiprestanda och egna utsläpp av växthusgaser. Vid behov ska lagstiftning föreslås. ·Andra åtgärder: ·Stödja partnerskap mellan IKT-sektorn och sektorer med stora utsläpp (t.ex. byggnads- och byggsektorn, transporter och logistik samt energidistribution) för att förbättra energieffektiviteten och minska utsläppen av växthusgaser för dessa sektorer senast 2013. ·Senast 2011 bedöma hur smarta kraftnät kan bidra till en koldioxidfri energiförsörjning i Europa och före utgången av 2010 fastställa ett antal minifunktioner för att främja interoperabilitet för smarta kraftnät på europeisk nivå. ·Under 2011 offentliggöra en grönbok om halvledarbelysning för att undersöka vilka hinder som finns och lägga fram förslag. Kommissionen kommer samtidigt att stödja demonstrationsprojekt via programmet för konkurrenskraft och innovation. Medlemsstaterna bör göra följande: ·Före utgången av 2011 anta gemensamma ytterligare funktioner för smarta mätare. ·Senast 2012 inkludera specifikationer för totala livstidskostnader (snarare än de ursprungliga inköpskostnaderna) i all offentlig upphandling av belysningsanläggningar.

2.7.2.Hållbar sjukvård och IKT-baserat stöd för ett värdigt och självständigt liv 54

Användningen av e-hälsovårdsteknik i Europa kan förbättra vårdkvaliteten, sänka vårdkostnaderna och bidra till ett självständigt liv, även i glesbygd. En förutsättning för detta är att tekniken införlivar individernas rätt att ha sin personliga vårdinformation säkert lagrad i ett hälso- och sjukvårdssystem som är tillgängligt online. För att man ska kunna utnyttja alla möjligheter som e-hälsovårdstjänster erbjuder måste EU undanröja de juridiska och organisatoriska hindren, särskilt de som står i vägen för interoperabilitet i hela Europa, samt stärka samarbetet mellan medlemsstater.

E-hälsovårdsinitiativet för pionjärmarknader 55 kommer att främja standardisering, interoperabilitetstester och certifiering av elektroniska hälsojournaler och hälsovårdsutrustning. Det finns nya telemedicintjänster som onlinekonsultationer, förbättrad akutvård och bärbar utrustning för övervakning av hälsotillståndet för personer som lider av kroniska sjukdomar eller har funktionshinder, och dessa tjänster kan ge en rörelsefrihet som patienter aldrig tidigare har haft.

Teknik för IT-stöd i boendet för informations- och kommunikationstekniken inom räckhåll för alla. Man kommer att stärka EU:s gemensamma program med medlemsstaterna och avancerad forskning inom detta område, liksom sådana tillämpningar som televård och onlinestöd för sociala tjänster: För att täcka certifieringen av vårdgivare (t.ex. så att de kan tillhandahålla ett gränssnitt till informationstjänster för personer som annars skulle ha svårt att använda Internet) och hitta nya sätt att använda informations- och kommunikationstekniken för att hjälpa de mest utsatta samhällsmedborgarna. Det här programmet kommer att säkerställa att det digitala samhället möjliggör ett mer självständigt och värdigt liv för personer som är bräckliga eller lider av kroniska sjukdomar eller personer med funktionshinder. Programmet för IT-stöd i boendet kommer att främja innovation och införande av IKT-lösningar inom viktiga områden som förebyggande av fall (som är något som berör mer än en tredjedel av alla personer över 65) och stöd till dementa (mer än 7 miljoner personer i EU), med målet att fördubbla antalet självständiga boendearrangemang för äldre fram till 2015.

åtgärder Kommissionen kommer att samarbeta med medlemsstaternas behöriga myndigheter och alla berörda aktörer om följande: ·Nyckelåtgärd 13: Genomföra pilotåtgärder för att se till att alla i Europa har säker onlinetillgång till sina patientuppgifter senast 2015, och fram till 2020 se till att telemedicintjänster införs på bred front. ·Nyckelåtgärd 14: Föreslå en rekommendationer där man fastställer en gemensam minimiuppsättning patientuppgifter för interoperabla patientjournaler som ska kunna nås eller utbytas elektroniskt i alla medlemsstater senast 2012 56 . ·Andra åtgärder: ·Främja EU-standarder 57 , interoperabilitetstester och certifiering av e-hälsovårdssystem fram till 2015 genom dialog med aktörerna. ·Stärka det gemensamma programmet för IT-stöd i boendet för att ge äldre och personer med funktionshinder möjlighet till självständigt boende och ett aktivt deltagande i samhällslivet.

2.7.3.Främjande av kulturell mångfald och kreativt innehåll 

Unescos konvention om kulturell mångfald från 2005 (som ratificerades på EU-nivå 2006) behandlar främjandet och skyddet av den kulturella mångfalden i hela världen och är även tillämplig på nya digitala miljöer. Digitala medier kan möjliggöra en mer omfattande distribution av kulturellt och kreativt innehåll eftersom mångfaldigandet är billigare och snabbare och ger upphovsmän och innehållsleverantörer ökade möjligheter att nå en ny och större – och till och med global – publik. Internet ger också en ökad pluralism i medierna, eftersom det både ger tillgång till en stor mängd källor och åsikter och fungerar som en kanal för individer – som annars kanske skulle sakna den möjligheten – att uttrycka sig helt och fullt på ett öppet sätt.

I Europa har införandet av digitala biografer gått långsammare än väntat på grund av tekniska (standarder) och ekonomiska (affärsmodeller) frågor. En del biograftyper hotas till och med av stängning på grund av de höga kostnaderna för digital utrustning. Därför behövs stöd till digitaliseringen av biograferna för att värna den kulturella mångfalden.

Det nuvarande licenssystemets fragmentering och komplexitet hindrar också digitaliseringen av en stor del av Europas nyare kulturarv. Handeln med upphovsrätter måste förbättras och Europeana – EU:s digitala bibliotek – bör stärkas. Mer offentliga medel krävs för att finansiera en storskalig digitalisering, vid sidan av initiativ tillsammans med privata partner under förutsättning att de tillåter allmän tillgång till Europas gemensamma kulturarv online 58 . Europas kulturarv bör också göras mer lättillgängligt för alla i Europa genom främjande och användning av modern översättningsteknologi.

Direktivet om audiovisuella medietjänster styr EU-samordningen av medlemsstaternas lagstiftning om alla audiovisuella medier, både traditionella tv-sändningar och beställtjänster. Det innehåller bestämmelser om främjande av europeiska verk i både tv-liknande tjänster och beställtjänster.

åtgärder Kommissionen kommer att vidta följande åtgärder: ·Nyckelåtgärd 15: Till 2012 föreslå en hållbar modell för finansiering av EU:s offentliga digitala bibliotek Europeana och digitalisering av dess innehåll. ·Andra åtgärder: ·Senast 2012 föreslå åtgärder som följer upp resultaten av samrådet om kommissionens grönbok om frigörande av potentialen i kultur- och innovationsindustrierna. ·Senast 2011 utfärda en rekommendation om hur digitaliseringen av europeisk film kan främjas. ·Säkrande av att bestämmelserna om kulturell mångfald i direktivet om audiovisuella medietjänster genomförs, i lämpliga fall genom samreglering och självreglering. Dessutom bör information om tillämpningen begäras in från medlemsstaterna senast i slutet av 2011.

2.7.4.E-förvaltning

E-förvaltningstjänsterna är en kostnadseffektiv lösning som ger bättre service för medborgare och företag och en öppen förvaltning i vilken medborgarna och företagen kan delta. E-förvaltningstjänsterna kan sänka kostnaderna och spara tid åt offentliga förvaltningar, medborgare och företag. E-förvaltningstjänsterna kan också bidra till att minska riskerna för klimatförändringar och naturkatastrofer och av människan orsakade katastrofer i och med att det tack vare e-förvaltningstjänsterna är möjligt att utbyta miljödata och miljörelaterad information. Idag finns det ett stort utbud av e-förvaltningstjänster i Europa, men det finns fortfarande skillnader mellan medlemsstaterna och medborgarnas acceptans av e-förvaltningstjänsterna är fortfarande låg. Under 2009 använde endast 38 % av EU-medborgarna Internet för e-förvaltningstjänster, vilket är att jämföra med 72 % för företagen. Genom att förbättra offentliga onlinetjänsters tillgänglighet och kvalitet kan andelen användare också öka.

De europeiska regeringarna är fast beslutna att se till att användarvänliga, personliga, multiplattformsbaserade e-förvaltningstjänster förverkligas på bred front senast 2015 59 . Regeringarna bör därför vidta åtgärder för att motverka onödiga tekniska krav, till exempel tillämpningar som bara fungerar i vissa tekniska miljöer eller bara med vissa typer av utrustning. Kommissionen kommer att föregå med gott exempel vid införandet av smart e-förvaltning. Tack vare detta kommer man att kunna skapa harmoniserade administrativa förfaranden, förenkla informationsutbytet och förenkla interaktionen med kommissionen, vilket gör användarna delaktiga och kommissionen mer effektiv och öppen.

Flertalet offentliga onlinetjänster fungerar inte över gränserna, vilket är negativt för företagens och medborgarnas möjligheter till rörlighet över gränserna. De offentliga myndigheterna har hittills fokuserat på sina nationella behov och har inte i tillräcklig utsträckning tagit hänsyn till e-förvaltningens inremarknadsaspekter. Trots detta bygger flera initiativ avseende den inre marknaden och flera rättsliga instrument (som tjänstedirektivet och handlingsplanen för elektronisk offentlig upphandling) på att företagen måste kunna interagera och sköta sina affärer med de offentliga myndigheterna på elektronisk väg och över gränserna 60 .

För att gränsöverskridande offentliga onlinetjänster ska kunna utvecklas och tas i drift behöver Europa därför åstadkomma ett bättre administrativt samarbete. Häri ingår genomförandet av sömlös e-upphandling och fungerande e-identifiering och e-autentisering över gränserna (även ömsesidigt erkännande av säkerhetsnivåerna för autentisering) 61 .

E-miljötjänsterna, en underkategori inom e-förvaltningen, är fortfarande underutvecklade eller uppsplittrade efter nationella gränser. EU-lagstiftningen på detta område bör ses över och moderniseras. Dessutom kan innovativa lösningar som avancerade sensornätverk användas för att åtgärda bristerna i de data som krävs.

åtgärder Kommissionen kommer att vidta följande åtgärder: ·Nyckelåtgärd 16: Senast 2012 lägga ett förslag till rådets och Europaparlamentets beslut om ömsesidigt erkännande av e-legitimation och e-autentisering i hela EU på grundval av autentiseringstjänster online i alla medlemsstater (medlemsstaterna kan välja vilka typer av officiella handlingar som är bäst lämpade för detta, handlingar från både den offentliga och den privata sektorn). ·Andra åtgärder: ·Främja sömlösa gränsöverskridande e-förvaltningstjänster på den inre marknaden via programmet för konkurrenskraft och innovation (CIP) och programmet för lösningar för att uppnå interoperabilitet mellan offentliga förvaltningar i EU (ISA). ·Senast 2011 se över direktivet om allmänhetens tillgång till miljöinformation 62 . ·Samarbeta med medlemsstaterna och berörda aktörer om genomförandet av gränsöverskridande e-miljötjänster, särskilt avancerade sensornätverk. ·Senast 2011 fastställa konkreta åtgärder i en vitbok om hur e-upphandlingskapacitet kan sammankopplas på den inre marknaden. ·Föregå med gott exempel när det gäller öppen och genomsynlig e-förvaltning genom att senast 2010 utarbeta och genomföra en ambitiös handlingsplan för e-kommissionen 2011–2015, som inbegriper fullt genomförd e-upphandling. Medlemsstaterna bör göra följande: ·Se till att e-förvaltningstjänsterna blir fullt interoperabla genom att man löser de organisatoriska, tekniska och semantiska problemen och ser till att tillämpningarna är kompatibla med IPv6. ·Se till att de gemensamma kontaktpunkterna fungerar som fullfjädrade e-förvaltningscentra som erbjuder tjänster utöver de krav och områden som definieras i tjänstedirektivet. ·Senast 2011 enas om en gemensam förteckning över grundläggande gränsöverskridande offentliga tjänster som motsvarar de behov som definierats, dvs. att företagare bör kunna starta och bedriva verksamhet var de önskar i EU oberoende av var de kommer ifrån och medborgarna bör kunna studera, arbeta, bo och pensionera sig var de så önskar inom EU. Dessa grundläggande tjänster bör finnas tillgängliga online senast 2015.

2.7.5Intelligenta transportsystem för effektiva transporter och bättre mobilitet

Tack vare de intelligenta transportsystemen blir transporterna effektivare, snabbare, enklare och mer tillförlitliga. Målet är att finna smarta lösningar för att sammanlänka de olika transportsättens passagerar- och godsflöden och att finna hållbara lösningar på de flaskhalsar i infrastrukturerna som skapar problem inom väg-, järnvägs-, flyg- och sjötransporterna.

När det gäller vägtransport och dess kontaktytor med andra transportsätt möjliggör handlingsplanen för intelligenta transportsystem och det sammanhängande direktivet trafik- och reseinformation i realtid och dynamiska system för trafikförvaltning, vilka kan bidra till att minska trafikstockningarna och främja miljövänlig mobilitet, samtidigt som skydds- och säkerhetsaspekterna förbättras. Det europeiska systemet för flygledningstjänster (SESAR) kommer att integrera flygtrafikstjänster och stödsystem. Tack vare flodinformationstjänsterna och e-tjänsterna för sjöfart är det möjligt att åstadkomma bättre, säkrare och effektivare transporter på floder och till havs. Inom det europeiska trafikstyrningssystemet för tåg önskar man åstadkomma ett Europatäckande automatiskt system för hastighetskontroll och med hjälp av telematiktillämpningar 63 för gods- och passagerartransport kommer det att bli möjligt att införa gränsöverskridande tjänster som kan förse passagerarna med reseplaneringshjälpmedel (inbegripet för tågbyten och byten till andra transportmedel, reservationer, betalning och bagagespårning) samt uppdateringar i realtid.

åtgärder Kommissionen kommer att vidta följande åtgärder: ·Se till att de intelligenta transportsystemen införs i en snabbare takt, särskilt vad gäller vägtransporter och urbana transporter, genom att det föreslagna direktivet om intelligenta transportsystem tillämpas på ett sådant sätt att interoperabilitet och snabb standardisering främjas. ·Senast 2010 anta en strategi för införande av det europeiska systemet för flygledningstjänster (SESAR).  ·Senast 2011 lägga förslag om ett direktiv om införande av e-tjänster för sjöfart. ·Under 2011 lägga förslag om ett direktiv med tekniska specifikationer för telematiktillämpningar för passagerarjärnvägstrafik. ·Medlemsstaterna bör göra följande: ·Fullgöra sina skyldigheter enligt planen för införande av det europeiska trafikstyrningssystemet för tåg (ERTMS), särskilt vad gäller de linjer som ska utrustas senast 2015.

2.8.Den digitala agendans internationella aspekter

Syftet med den digitala agendan är att styra Europa mot en smart, hållbar tillväxt på ett globalt plan. Alla de sju grundpelarna för den digitala agendan har internationella dimensioner. Särskilt när det gäller den digitala inre marknaden behövs det en extern dimension eftersom de önskade framstegen på det politiska området endast kan uppnås på internationell nivå. Internationellt erkännande för interoperabilitet och standarder kan ge en snabbare innovationstakt, eftersom både riskerna med och kostnaderna för ny teknik sänks. De åtgärder som måste vidtas för att motverka de ökande cybersäkerhetshoten måste också fastställas i ett internationellt sammanhang. Dessutom ses EU:s lagstiftningslösningar, vilka bygger på lika möjligheter, öppen förvaltning, goda styrelseformer och konkurrensutsatta marknader, som en förebild överallt i världen. Avslutningsvis är det också viktigt att stämma av och jämföra EU:s utveckling vad gäller den digitala agendan med de bästa resultaten i världen.

Det är således viktigt att den digitala agendan ges en internationell dimension som kompletterar de åtgärder som beskrivs ovan, särskilt med tanke på den strategiska betydelse som Internet har. EU måste fortsätta att vara ledande i linje med Tunisagendan och arbeta för att Internet ska förvaltas på ett så öppet och solidariskt sätt som möjligt. Redan idag spelar Internet en viktig roll i en mångfald av olika apparater och tillämpningar på alla områden av vårt dagliga liv och i framtiden kommer detta bara att öka. Internet är också ett utmärkt instrument när det gäller att främja yttrandefriheten i världen.

För att främja innovation på internationell nivå kommer kommissionen att arbeta för att främja goda villkor för den internationella handeln med digitala varor och tjänster, bland annat genom att man utvecklar starkare partnerskap för att förbättra marknadstillträdet, förbättrar investeringsmöjligheterna, minskar tullrelaterade och andra handelshinder på global nivå, förbättrar skyddet av immaterialrättigheter och motverkar marknadsstörningar.

Avtalet om informationsteknik (ITA) från 1997 har gett konkreta resultat när det gäller spridningen av informationsteknik i Europa och i resten av världen. Avtalet måste emellertid aktualiseras nu så att man kan ta hänsyn till den senaste utvecklingen, särskilt vad gäller teknik- och produktkonvergens.

Även på området digitala tjänster och immaterialrättigheter måste man i samband med internationella handelsavtal ta hänsyn till den tekniska utvecklingen.

åtgärder Kommissionen kommer att vidta följande åtgärder: ·Främja internationaliseringen av förvaltningsformerna för Internet och globalt samarbete för att säkra att Internet förblir stabilt. Detta ska åstadkommas på grundval av en flerpartsmodell. ·Arbeta för att forumet för förvaltning av Internet ska finnas kvar efter 2010. ·Samarbeta med tredjeländer för att förbättra de internationella villkoren för handel med digitala varor och tjänster, även vad gäller villkoren för immaterialrättigheter. ·Begära mandat att aktualisera internationella avtal mot bakgrund av den tekniska utvecklingen och i lämpliga fall att föreslå nya regleringsformer.

3.Genomförande och styrelseformer

Den tuffaste utmaningen är att säkra att dessa åtgärder antas och genomförs snabbt då de är nödvändiga för att målen ska kunna uppnås. För att EU ska kunna ta detta språng framåt behöver vi vara målmedvetna och ha en gemensam framtidsvision.

För att den digitala agendan ska kunna bli en framgång krävs att de många åtgärder som den innehåller genomförs i enlighet med styrelseformerna för Europa 2020. Som visas i figur 6 kommer kommissionen därför att göra följande:

1.Inrätta en intern samordningsmekanism vars centralpunkt bör bestå av en kommissionärsgrupp som ansvarar för effektiv politisk samordning av de olika politikområdena och därvid tar särskilt hänsyn till de lagstiftningsinitiativ som föreslås i den digitala agendan.

Figur 6 Förvaltningscykel för den europeiska digitala agendan

2.Sörja för ett nära samarbete med medlemsstaterna, Europaparlamentet och samtliga berörda aktörer. Samarbetet bör inbegripa följande:

·Inrättande av en högnivågrupp som arbetar tillsammans med medlemsstaterna.

·Regelbundna diskussioner med företrädare från Europaparlamentet.

·Inrättande av åtgärdsbaserade plattformar för vart och ett av de sju åtgärdsområdena för samarbete med ett stort antal olika berörda aktörer.

3.Uppföljning av den digitala agendans framsteg genom att man i maj varje år offentliggör en resultattavla som bör innehålla uppgifter om följande 64 :

·Socioekonomisk utveckling som mäts med hjälp av indikatorer för de viktigaste prestandamålen. Indikatorerna väljs ut i förhållande till vilka politiska frågor som är viktigast (bilaga 2) 65 .

·Aktuella uppgifter om de framsteg som görs avseende samtliga politikåtgärder i den digitala agendan.

4.Genomföra en omfattande debatt med berörda aktörer om de framsteg som har gjorts och som återges i resultattavlan. Debatten ska ta formen av ett digitalt forum i juni månad varje år och deltagarna bör komma från medlemsstaterna, EU-institutionerna, det civila samhället och industrin och dessas uppgift kommer att vara att bedöma framstegen och identifiera nya utmaningar. Det första digitala forumet kommer att gå av stapeln under det första halvåret 2011.

5.Kommissionen kommer att rapportera om resultaten av dessa verksamheter i en årlig lägesrapport till Europeiska rådet i enlighet med styrelseformerna för Europa 2020.

Bilaga 1: Förteckning över lagstiftningsåtgärder

Åtgärder på lagstiftningsområdet/lagstiftningsförslag som ska läggas fram av kommissionen	Preliminärt datum
En pulserande digital inre marknad
Nyckelåtgärd 1: Förslag till ramdirektiv om kollektiv rättighetsförvaltning, inbegripet europatäckande licenser för förvaltningen av (online-)upphovsrätter	2010
Nyckelåtgärd 1: Förslag till direktiv om verk av okända upphovsmän för att underlätta digitaliseringen och spridningen av kulturella verk i Europa	2010
Nyckelåtgärd 4: Översyn av EU:s regelverk för dataskydd med sikte på att öka privatpersonernas förtroende och stärka deras rättigheter	2010
Lägga förslag om aktualisering av direktivet om e-handel när det gäller onlinemarknader	2010
Nyckelåtgärd 2: Lägga förslag om att övergången till det gemensamma eurobetalningsområdet (SEPA) ska vara obligatorisk från och med ett visst datum	2010
Nyckelåtgärd 3: Översyn av direktivet om e-signaturer för att säkra gränsöverskridande erkännande och interoperabilitet för säkra e-autentiseringssystem.	2011
Förslag om ett avtalsrättsligt instrument som kompletterar direktivet om konsumenträttigheter	2011
Föreslag på åtgärder för en ökad harmonisering av nummerresurserna för tillhandahållande av företagstjänster i hela Europa	2011
Rapport om översynen av direktivet om skyddet för immateriella rättigheter.	2012
Rapport om behovet av ytterligare åtgärder för att främja gränsöverskridande och europatäckande licenser	2012
Nyckelåtgärd 1: Översyn av direktivet om vidareutnyttjande av information från den offentliga sektorn, framför allt dess tillämpningsområde och principerna för avgifter för tillgång och användning	2012
Förslag om ett EU-system för lösning av onlinetvister avseende e-handelstransaktioner.	2012
Interoperabilitet och standardisering
Nyckelåtgärd 5: Förslag om reformering av bestämmelserna om genomförandet av IKT-standarder i Europa för att tillåta att vissa standarder från IKT-forum och konsortier används	2010
Utfärda riktlinjer om grundläggande immateriella rättigheter och licensvillkor i samband med standardisering, inklusive bestämmelser om förhandsredovisning	2011
Rapport om eventuella åtgärder som kan få betydande marknadsaktörer att licensiera interoperabilitetsinformation	2012
Tillit och säkerhet
Nyckelåtgärd 6: Förslag om modernisering av Europeiska byrån för nät- och informationssäkerhet (ENISA) och förslag om en incidenthanteringsorganisation för EU-institutionerna	2010
Nyckelåtgärd 4: Som ett led av moderniseringen av EU:s regelverk för skydd av personuppgifter utreda en eventuell utvidgning av bestämmelserna om anmälning av säkerhetsöverträdelser	2010
Nyckelåtgärd 7: Förslag om lagstiftningsåtgärder för att bekämpa cyberattacker	2010
Nyckelåtgärd 7: Förslag om bestämmelser om jurisdiktion i cyberrymden på EU-nivå och internationell nivå	2013
Snabb och ultrasnabb Internettillgång
Nyckelåtgärd 8: Förslag till rådets och Europaparlamentets beslut om ett europeiskt spektrumpolitiskt program för att effektivisera radiospektrumförvaltningen	2010
Nyckelåtgärd 8: Utfärda en rekommendation för att främja investeringar i konkurrenskraftiga accessnät av nästa generation	2010
Främjande av digital kompetens, digitala färdigheter och digital integration
Lägga fram förslag som säkerställer total tillgänglighet till offentliga sektorns webbplatser (och webbplatser med bastjänster till medborgarna) senast 2015	2011
Nyckelåtgärd 10: Föreslå att digital kompetens och digitala färdigheter ses som en prioritering för förordningen om Europeiska socialfonden (2014–2020)	2013
Vinster för EU-samhället som möjliggörs av IKT
Fastställa ett antal minifunktioner för att främja interoperabilitet för smarta kraftnät på europeisk nivå	2010
Vid behov föreslå gemensamma mätmetoder för IKT-sektorns egen energiprestanda och egna utsläpp av växthusgaser	2011
Utfärda en rekommendation om digitalisering av europeisk film	2011
Se över direktivet om allmänhetens tillgång till miljöinformation	2011
Lägga förslag om ett direktiv om införande av e-tjänster för sjöfart	2011
Lägga förslag om ett direktiv med tekniska specifikationer för telematiktillämpningar för passagerarjärnvägstrafik	2011
Nyckelåtgärd 14: Föreslå en rekommendationer där man fastställer en gemensam minimiuppsättning patientuppgifter för interoperabla patientjournaler som ska kunna nås eller utbytas elektroniskt i alla medlemsstater	2012
Nyckelåtgärd 16: Förslag till rådets och Europaparlamentets beslut om ömsesidigt erkännande av e-legitimation och e-autentisering i hela EU på grundval av autentiseringstjänster online	2012

Bilaga 2: De viktigaste prestandamålen

Dessa indikatorer kommer huvudsakligen från den ram för prestandajämförelser (benchmarking) för 2011–2015 66 som godkändes av EU:s medlemsstater i november 2009.

1.    Bredbandsmål:

·Basbredband för alla senast 2013: basbredbandstäckning för 100 % av EU-medborgarna. (Utgångsläge: I december 2008 låg DSL-täckningen på 93 % (i procent av den totala EU-befolkningen).

·Snabbt bredband senast 2020: Bredband på 30 Mbps eller mer för 100 % av EU-medborgarna. (Utgångsläge: I januari 2010 avsåg 23 % av bredbandsabonnemangen minst 10 Mbps).

·Ultrasnabbt bredband senast 2020: 50 % av hushållen i EU bör ha bredbandsabonnemang som avser mer än 100 Mbps. (Inga uppgifter om utgångsläget)

2.    Den digitala inre marknaden:

·Främjande av e-handel: Senast 2015 bör 50 % av befolkningen handla online. (Utgångsläge: Under 2009 hade 37 % av personerna i ålderskategorin 16–74 år beställt varor eller tjänster på Internet under de senaste tolv månaderna).

·Gränsöverskridande e-handel: Senast 2015 bör 20 % av befolkningen handla över gränserna online. (Utgångsläge: Under 2009 hade 8 % av personerna i ålderskategorin 16–74 år beställt varor eller tjänster från säljare i andra EU-länder via Internet under de senaste tolv månaderna).

·E-handel för företag: Senast 2015 bör 33 % av de små och medelstora företagen köpa och sälja online. (Utgångsläge: Under 2008 sålde och köpte 24 % respektive 12 % av företagen online till ett värde av 1 % eller med av deras omsättning/sammanlagda köp.

·En inre marknad för telekomtjänster Till 2015 bör skillnaden mellan roamingpriserna och priserna för nationella samtal närma sig noll. (Utgångsläge: Under 2009 låg det genomsnittliga roamingpriset per minut på 0,38 cent (per utgående samtal) och det genomsnittliga priset per minut för samtal inom EU på 0,13 cent (inbegripet roaming).

3.    Digital integration:

·Den regelbundna Internetanvändningen bör öka från 60 % till 75 % senast 2015 och från 41 % till 60 % för missgynnade personer. (Utgångstalen avser 2009).

·Andelen personer som aldrig har använt Internet bör halveras till 2015 (till 15 %). (Utgångsläge: Under 2009 hade 30 % av personerna i ålderskategorin 16-74 aldrig använt Internet.)

4.    Offentliga tjänster:

·E-förvaltning senast 2015: Cirka 50 % av medborgarna bör utnyttja e-förvaltningstjänster och mer än hälften av dessa bör skicka in ifyllda blanketter. (Utgångsläge: Under 2009 hade 38 % av personerna i ålderskategorin 16–74 utnyttjat e-förvaltningstjänster under de senaste tolv månaderna och 47 % av dessa hade använt e-förvaltningstjänster för att skicka in ifyllda blanketter.)

·Gränsöverskridande offentliga tjänster: Senast 2015 bör alla de viktigaste gränsöverskridande offentliga tjänster som finns förtecknade i den lista som medlemsstaterna ska enas om senast 2011 finnas tillgängliga online. (Inga uppgifter om utgångsläget)

5.    Forskning och innovation:

·Mer forskning och utveckling inom informations- och kommunikationstekniken: De offentliga investeringarna bör dubblas till 11 miljarder euro. (Utgångsläge: De statliga anslagen eller utgifterna för forskning och utveckling (ICT GBAORD) låg 2007 på 5,7 miljarder euro i nominellt värde.)

6.    En koldioxidsnål ekonomi:

·Främjande av lågenergibelysning Senast 2020 bör man ha åstadkommit en total minskning på 20 % av energiutnyttjandet för belysning. (Inga uppgifter om utgångsläget).

·

(1)     Europa 2020 – En strategi för smart och hållbar tillväxt för alla, KOM(2010) 2020 .

(2)    Den digitala agendan bygger på omfattande samråd, i synnerhet resultaten från Rapport om digital konkurrenskraft: de största landvinningarna för strategin i2010 under 2005–2009, KOM(2009) 390, kommissionens offentliga samråd om framtida IKT-prioriteringar, slutsatserna från rådets möte (Transport, telekommunikation och energi) i december 2009, Europa 2020-samrådet och Europa 2020-strategin Samt ICT Industry Partnership Contribution to the Spanish Presidency Digital Europe Strategy, Europaparlamentets initiativbetänkande om 2015.eu samt den förklaring som antogs vid det informella ministermötet i Granada i april 2010. Alla dessa finns tillgängliga på:    
http://ec.europa.eu/information_society/eeurope/i2010/index_en.htm .

(3)    Endast ett av de nio företagen inom området IKT-tillämpningar som finns med i Financial Times lista ”Global 500” är europeiskt. Endast fyra av de mest besökta 54 webbplatserna i Europa är av europeiskt ursprung.

(4)    Se http://ec.europa.eu/commission_2010-2014/president/news/press-releases/pdf/20100510_1_en.pdf , kapitel 2.3.

(5)     Direktiv 2003/98/EG om vidareutnyttjande av information från den offentliga sektorn .

(6)    Den här ändringen kommer också att ta hänsyn till OECD Recommendation of the Council for Enhanced Access and More Effective Use of Public Sector Information .

(7)     om gränsöverskridande e-handel mellan företag och konsumenter i EU, KOM(2009) 557 .

(8)    E-betalningar och e-fakturor är en förutsättning för e-juridik, som småmålsförfaranden och onlinebetalning av rättegångskostnader.

(9)     Direktiv 2009/110/EG rätten att starta och driva affärsverksamhet i institut för elektroniska pengar samt om tillsyn av sådan verksamhet .

(10)    Det är därför som kommissionen har föreslagit en europeisk strategi för identitetsförvaltning inom ramen för Stockholmsprogrammet, KOM(2010) 171 .

(11)    Om ändring av direktiv 2006/112/EG , i enlighet med kommissionens förslag från 2009.

(12)     http://www.ec.europa.eu/eyouguide .

(13)     Direktiv 2000/31/EG. Det kan även bli nödvändigt att uppdatera bestämmelser om t.ex. begränsat ansvar för informationssamhällestjänster i enlighet med den tekniska utvecklingen.

(14)     Direktiv 2005/29/EG .

(15)     Direktiv 2002/65/EG .

(16)    Se http://ec.europea.eu/consumers/rights/cons_acquis_en.htm .

(17)    Se nyckelåtgärd 8.

(18)     Moderniserad IKT-standardisering i EU: vägen framåt , KOM(2009) 324.

(19)    Lösningar för att uppnå interoperabilitet mellan europeiska offentliga förvaltningar (ISA), EUT L 260, 3.10.2009, s. 20. ISA ersätter IDABC-programmet (interoperabelt tillhandahållande av alleuropeiska e-förvaltningstjänster för offentliga förvaltningar, företag och medborgare (IDABC), EUT L 181, 18.5.2004, s. 25.

(20)    Se t.ex. European Network and Information Society Agency spam survey 2009  (January 2010).

(21)    Den här principen betyder att den personliga integriteten och dataskyddet beaktas i hela teknikens livcykel, från det tidiga utformningsstadiet till utbyggnad, användning och slutligt bortskaffande.

(22)     KOM(2009) 149 .

(23)     KOM(2010) 171 .

(24)    En sådan strategi har föreslagits inom Stockholmsprogrammet.

(25)    Se nyckelåtgärd 4.

(26)    Se Conditions and options in introducing secondary trading of radio spectrum in the European Community , Europeiska kommissionen, 2004.

(27)    Artikel 8.4 g i Direktiv 2002/21/EG om ett gemensamt regelverk för elektroniska kommunikationsnät och kommunikationstjänster , Artiklarna 20.1 b och 21.3 c och 21.3 d i direktivet om samhällsomfattande tjänster.

(28)     Gemenskapens riktlinjer för tillämpning av reglerna för statligt stöd på snabb utbyggnad av bredbandsnät , EUT C 235, 30.9.2009, s. 4).

(29)    Se 2009 års rapport om IKT-FoU i EU .

(30)     En strategi för europeisk forskning, utveckling och innovation inom området informations- och kommunikationsteknik: Höjda insatser , KOM(2009) 116.

(31)     GÉANT, elektroniska kommunikationsnät med hög kapacitet och EGI, European Grid Infrastructure .

(32)    Strategin bör omfatta ekonomiska, rättsliga och institutionella aspekter.

(33)    Kommissionens rekommendation om förvaltningen av immateriella rättigheter i samband med kunskapsöverföring och en uppförandekod för universitet och andra offentliga forskningsorganisationer, K(2008) 1329.

(34)    Dvs. investeringsgarantier från Europeiska investeringsfonden och andra EIG-instrument.

(35)    Därför kommer kommissionen att utvidga de nuvarande kraven på publicering med öppen tillgång enligt kommissionens beslut K(2008) 4408 (mer information om detta finns på http://ec.europa.eu/research/science-society/index.cfm?fuseaction=public.topic&id=1680 ).

(36)    Under 2011–13 kommer kommissionen att medfinansiera fem nya åtgärder avseende förkommersiell upphandling med deltagande av medlemsstaterna.

(37)    Kommissionen kommer t.ex. under 2011–13 att stödja sex offentlig-privata partnerskap avseende informations- och kommunikationsteknik inom sjunde ramprogrammet. Totalt ska 1 miljard euro avsättas och den privata sektorn ska bidra med 2 miljoner.

(38)    Baserat på erfarenheterna från de gemensamt samordnade programmet för IT-stöd i boendet (AAL) och ansökningsomgångarna inom Eranet+ avseende fotonik kommer nya åtgärder att föreslås för 2011–12 inom områden som e-hälsovård och smart belysning.

(39)    En viktig byggsten är kommissionens nyligen framlagda meddelande om förenklat genomförande av ramprogrammen för forskning, KOM(2010) 187 .

(40)    Se Europaparlamentets och rådets rekommendation av den 18 december 2006 om nyckelkompetenser för livslångt lärande .

(41)    eSkills Monitor study. Monitoring eskills supply and demand in Europe, Europeiska kommissionen 2009, se http://www.eskills-monitor.eu/ . Beroende på ekonomiska scenarion kan bristen på e-färdigheter motsvara mellan 384 000 och 700 000 arbetstillfällen.

(42)    Data Eurostat 2008.

(43)    Ytterligare förslag om detta kommer i ”Innovationsunionen” inom ramen för Europa 2020.

(44)    Se: http://eskills-week.ec.europa.eu.

(45)    Se http://ec.europa.eu/information_society/policy/ecomm/library/public_consult/index_en.htm.

(46)     Direktiv 2002/22/EG om samhällsomfattande tjänster och användares rättigheter avseende elektroniska kommunikationsnät och kommunikationstjänster .

(47)    I synnerhet Web Content Accessibility Guidelines (WCAG) 2.0 .

(48)    Se http://www.un.org/disabilities/convention/conventionfull.shtml .

(49)    Se Europaparlamentets och rådets rekommendation av den 23 april 2008 om en europeisk referensram för kvalifikationer för livslångt lärande .

(50)    Jfr. Europaparlamentets och rådets beslut nr 2241/2004/EG av den 15 december 2004 om en enhetlig gemenskapsram för tydlighet i kvalifikationer och meriter (Europass).

(51)    Se Ny kompetens för nya arbetstillfällen, KOM(2008) 868 , E-kompetens för 2000-talet, KOM(2007) 496 samt det kommande Europa 2020-flaggskeppet.

(52)     Meddelande KOM(2009) 111 och kommissionens recommendation K(2009) 7604 om att utnyttja informations- och kommunikationsteknik för att underlätta övergången till en energieffektiv ekonomi med låga koldioxidutsläpp .

(53)    När det gäller samhällsförändringar visar 2008 års Eurobarometerundersökning i alla 27 medlemsstaterna att de flesta medborgare en sund miljö är lika viktig för deras livskvalitet som den ekonomiska situationen. En majoritet på 64 % anser att miljöskyddet ska ha högre prioritet än ekonomins konkurrenskraft. 42 % av medborgarna anser sig dock fortfarande vara för dåligt informerade – särskilt om föroreningarnas hälsoeffekter. Samtidigt håller 63 % med om att politik som syftar till att skydda miljön också är en motivation för innovation.

(54)    Dessa åtgärder kommer att bidra till ett europeiskt innovationspartnerskap, i enlighet med Europa 2020.

(55)    Jfr KOM(2007) 860 och  SEK(2009) 1198 .

(56)    I enlighet med dataskyddskraven.

(57)    Enligt mandat 403 (CEN).

(58)    Kommissionen har bett en kommitté lägga fram rekommendationer om dessa frågor före utgången av 2010, se  pressmeddelande IP/10/456 .

(59)    Kommissionen samarbetar med medlemsstaterna om en åtgärdsplan för genomförandet av åtagandena i 2009-års deklaration om e-förvaltning från Malmö - eGovernment Declaration Malmö .

(60)    Framtidens offentliga onlinetjänster kommer att kräva effektiva och interoperabla ramar och system för identifiering och autentisering.

(61)    Införandet av en helt elektronisk tullmiljö i EU till 2013 kommer att möjliggöra e-förvaltningstjänster av hög kvalitet för handlarna, interoperabla nationella IT-system och en EU-täckande förvaltning av tullförfarandena.

(62)     Direktiv 2003/4/EG om allmänhetens tillgång till miljöinformation .

(63)    EUT L 13, 18.1.2006, s. 1.

(64)    Resultattavlan kommer att användas för att skapa en utvärderingsram för den digitala agendan.

(65)    Indikatorerna kommer huvudsakligen från de benchmarkingramar för 2011-2015 som EU-medlemsstaterna godkände i november 2009. Det är fråga om en ram för insamling av statistisk om informationssamhället och en förteckning över de viktigaste prestandamålen.

(66)    För mer information se Benchmarking framework 2011-2015 . Det är en begreppsmässig ram för insamling av statistik om informationssamhället samt en förteckning över centrala indikatorer för benchmarking.