2.9.2011   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

C 259/31

—

Kommittén betonar det positiva inflytande som minoritetsspråken och den språkliga mångfalden har för det sociala och kulturella området i allmänhet och för medborgarna och de samhällen där de lever i synnerhet. Dessutom gör minoritetsspråken det möjligt att främja kreativitet och innovation med utgångspunkt i de olika samhällenas kulturarv, vilket också är till gagn för den ekonomiska utvecklingen.

—

Det finns en växande medvetenhet om denna fråga i Europa, något som också visar sig i gemenskapsrättens utveckling. Det gäller framför allt Lissabonfördraget som inför respekt för den rika kulturella och språkliga mångfalden som ett centralt inslag i skyddet och utvecklingen av det europeiska kulturarvet, och stadgan om de grundläggande rättigheterna som förbjuder alla former av diskriminering på grundval av språk eller nationell minoritetstillhörighet.

—

Regionkommittén påpekar att den spelar en central roll eftersom den för alla historiska språkliga minoriteter kan samla in och sprida goda metoder för att skydda och uppvärdera såväl minoritetsspråk som, mer allmänt, varje språkminoritets kultur som ett uttryck för Europas kulturella mångfald.

—

Slutligen hoppas Regionkommittén att kommissionen och rådet blir mer medvetna om behovet av en starkare rättslig grund som gör det möjligt att föra en målinriktad politik med adekvat finansiering till förmån för de språkliga minoriteterna.

Föredragande

Luciano CAVERI (IT–ALDE), ledamot av regionfullmäktige i Aostadalen

1.

Regionkommittén påminner om att Europeiska unionen har en rikedom av historiska språkliga och nationella minoriteter (som även kan definieras som ursprungliga eller traditionella) som talar ett annat språk än de officiella språken i hemländerna.

2.

ReK erinrar om att de lokala och regionala styrelsenivåerna i alla länder i EU spelar en allt viktigare roll, i enlighet med subsidiaritetsprincipen, när det gäller att försvara och främja denna kulturella mångfald, t.ex. på olika områden och nivåer inom utbildning, kultur och media och i den regionala utvecklingen.

3.

Kommittén betonar det positiva inflytande som minoritetsspråken och den språkliga mångfalden har för det sociala och kulturella området i allmänhet och för medborgarna och de samhällen där de lever i synnerhet. Dessutom gör minoritetsspråken det möjligt att främja kreativitet och innovation så att alla olika kulturarv kan komma till sin rätt, vilket också är till gagn för den ekonomiska utvecklingen.

4.

Under de senaste decennierna har en rad rättsliga instrument införts för skydd och utveckling av dessa minoritetsspråk i internationell rätt. Det gäller bland annat FN:s deklaration om rättigheter för personer som tillhör nationella eller etniska, religiösa och språkliga minoriteter från 1992 samt Unescos många deklarationer, konventioner och rekommendationer under hela dess historia, inklusive den senaste konventionen om skydd för och främjande av mångfalden av kulturyttringar från 2005.

5.

Vi vill framhålla den viktiga roll som Europarådet alltid har spelat inom språkpolitiken, i synnerhet genom Europeiska stadgan om landsdels- eller minoritetsspråk från 1992 och ramkonventionen om nationella minoriteter från 1995.

6.

Dessutom hänvisar kommittén till resolutionen från Europarådets kommunalkongress av den 18 mars 2010 (301/2010) om minoritetsspråk och deras bidrag till den regionala utvecklingen, där dessa språks positiva bidrag till den regionala utvecklingen framhålls.

7.

Det finns en växande medvetenhet om denna fråga i Europa, något som också visar sig i gemenskapsrättens utveckling. Det gäller framför allt Lissabonfördraget som inför respekt för den rika kulturella och språkliga mångfalden som ett centralt inslag i skyddet och utvecklingen av det europeiska kulturarvet, och stadgan om de grundläggande rättigheterna som förbjuder alla former av diskriminering på grundval av språk eller nationell minoritetstillhörighet.

8.

Kommittén konstaterar att redan innan denna rättsliga grund införde en solid grund för detta skyddssystem, hade de olika EU-institutionerna erkänt vissa skyddsprinciper i de gällande fördragen (acquis communautaire). Detta visade sig vid utvidgningen när de i linje med Köpenhamnsprinciperna efterlyste aktiva åtgärder för skydd av språkliga minoriteter, delvis tack vare EG-domstolens evolutiva tolkning på detta område.

9.

Kommittén påpekar dock att även om den rättsliga utvecklingen möjliggör ett bättre skydd (under beaktande av de enskilda medlemsstaternas konstitutionella principer) betyder detta ännu inte att det finns en rättslig grund för kommissionen som skulle motivera att särskilda budgetposter inrättas för de historiska språkliga minoriteterna.

10.

ReK vill framhålla de insatser som görs av de olika institutionerna, även ReK, för att bevara flerspråkigheten i den politiska och administrativa verksamheten, bland annat genom det successiva införandet av minoritetsspråk, vilket framgår av avtalen med Spanien och Storbritannien.

11.

Kommittén välkomnar kommissionens samarbete med olika organisationer i EU för att främja språkliga minoriteter. Vi understryker det viktiga arbete som utförs tillsammans med ”Network to Promote Linguistic Diversity” och tidigare – innan det lades ned – med Europeiska byrån för mindre utbredda språk och Mercator-nätverket, som sedan länge arbetat med frågor som rör minoritetsspråk och minoritetskulturer.

12.

Regionkommittén medger att många EU-program (t.ex. Media, Kultur, åtgärder för små och medelstora företag, strukturfonderna, utveckling av ny teknik) redan har finansierat åtgärder för minoritetsspråk, ibland som ett led i politiska strategier för stora geografiska områden, såsom Donaustrategin eller Alpkonventionen (som gruppen ”Alpområdet” arbetade med).

13.

Kommittén måste tyvärr konstatera att det i en studie från Europaparlamentet från 2008 framgår att de medel som avsätts till stöd för språklig mångfald, sett i förhållande till det växande antalet EU-språk, har minskat.

14.

Regionkommittén påpekar att den spelar en central roll eftersom den för alla historiska språkliga minoriteter kan samla in och sprida goda metoder för att skydda och uppvärdera såväl minoritetsspråk som, mer allmänt, varje språkminoritets kultur som ett uttryck för Europas kulturella mångfald.

15.

Kommittén ber kommissionen att fortsätta främja den språkliga mångfalden genom att på olika sätt främja undervisning i språk, däribland minoritetsspråk och regionala språk.

16.

ReK uppmanar EU-institutionerna att främja användningen av dessa språk i direktkontakterna mellan EU-institutionerna och medborgarna, i synnerhet när det gäller EU:s webbplatser och online-kommunikation, för att visa på EU:s stöd till de historiska språkliga minoriteterna.

17.

Kommittén uppmuntrar också de lokala och regionala styrelsenivåerna att genom informationskampanjer sprida kunskap om de språkliga minoriteternas rättigheter och de egna kulturernas rikedom och mångfald i det egna lokalsamhället och till resten av Europa.

18.

Kommittén ber kommissionen att stödja de regionala och lokala institutioner i Europa som sysslar med utveckling av undervisningen med material och instrument, som t.ex. en särskild utbildning av lärare som tar hänsyn till de olika språkgruppernas behov.

19.

ReK rekommenderar att minoritetsspråken och regionalspråken ska vara fullständigt integrerade i EU:s åtgärder och program. Det gäller särskilt politiken inom den audiovisuella sektorn, utbildning på alla nivåer, kultur och språkinlärning samt inom politiken för territoriellt samarbete, regional utveckling, turism och utbyte mellan ungdomar.

20.

Kommittén föreslår kommissionen och därmed rådet att minoritetsspråk och regionala språk under nästa programperiod ska vara involverade i lämplig utsträckning inom ramen för regionalpolitiken, i nästa ramprogram för forskning, i Kultur- och Media-programmen och i alla program inom kultur- och utbildningssektorerna, i synnerhet i handlingsprogrammet för livslångt lärande. Detsamma bör gälla strukturfonderna, den digitala agendan och allt som rör stöd till individer och grupper.

21.

Regionkommittén vill fästa kommissionens uppmärksamhet på att det behövs en regelbundet uppdaterad gemensam ram (även genom en översyn av Euromosaic-studierna) för de olika åtgärderna för att främja historiska språkliga minoriteter. Syftet måste vara att skapa möjligheter för utbyte och ömsesidig kunskap för att uppnå en solid kulturell sammanhållning inom den övergripande europeiska integrationen och att de regionala språkens och minoritetsspråkens viktiga bidrag betraktas som ytterligare en bit i det ”europeiska pusslet”.

22.

Slutligen hoppas Regionkommittén att kommissionen och rådet blir mer medvetna om behovet av en starkare rättslig grund som gör det möjligt att föra en målinriktad politik med adekvat finansiering till förmån för de språkliga minoriteterna.

23.

Regionkommittén uppmanar medlemsstaterna – som spelar en högst framträdande roll inom språkpolitiken – att ta hänsyn till den språkliga mångfalden inom sitt territorium och sätta värde på de historiska språkliga gemenskaperna, eftersom erkännandet av det kulturella arv och alla andra värden som dessa förmedlar (historia, språk, kulturarv) bidrar till fredlig samlevnad och berikande av den europeiska identiteten.