7.6.2011   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

C 166/59

—

Regionkommittén understryker att rättsäkerheten och lagligheten samt rättvis och lika behandling av arbetstagare från tredjeländer bör säkerställas inom EU.

—

Sambandet mellan migration och utveckling är starkt, och utvandringen av kvalificerad arbetskraft får inte leda till negativa ekonomiska konsekvenser (kunskapsflykt) för utvecklingsländerna. Kommittén gläder sig över att direktivet främjar cirkulär migration och anser att detta kan bli ett positivt bidrag till medlemsstaternas arbetsmarknader och till utvecklingen i migranternas ursprungsländer.

—

Kommittén noterar med intresse de nationella parlamentens kontrollförfaranden med avseende på de båda förslagen liksom de synpunkter och argument som framförs i sammanhanget. Mot bakgrund av en egen analys konstaterar kommittén vidare att de båda förslagen är förenliga med subsidiaritetsprincipen. Kommittén understryker att EU-lagstiftningens mervärde främst måste ligga i dess förmåga att förebygga att det uppstår en ”tävling mot botten” mellan nationella system när det gäller skydd av säsongsarbetare och företagsinternt överförd personal.

—

Kommittén vill betona innebörden av medlemsstaternas rätt att enligt fördraget bestämma hur många tredjelandsmedborgare som får beviljas inresa. Medlemsstaterna måste emellertid involvera de lokala och regionala myndigheterna i besluten dels om antalet tredjelandsmedborgare som ska tillåtas inom deras territorium och dels om deras sysselsättningsprofiler.

—

Båda direktiven bör genomföras med respekt för principen om gemenskapspreferens.

—

Kommittén är emellertid övertygad om att säsongsarbete och företagsinterna överföringar kan ge ett viktigt bidrag till återhämtningen inom vissa ekonomiska sektorer och produktionssektorer i Europa.

Föredragande

Graziano Ernesto MILIA (IT–PSE), Provinsordförande i Cagliari

Referensdokument

Förslag till Europaparlamentets och rådets direktiv om villkor för inresa och vistelse för tredjelandsmedborgare inom ramen för företagsintern överföring av personal –

KOM(2010) 378 slutlig

och

Förslag till Europaparlamentets och rådets direktiv om villkor för tredjelandsmedborgares inresa och vistelse för säsongsanställning –

KOM(2010) 379 slutlig

1.

Regionkommittén välkomnar kommissionens båda förslag till direktiv om villkor för inresa och vistelse för arbetstagare från tredjeland, antingen för säsongsarbete eller som en följd av företagsintern överföring av personal. Kommittén understryker dock att dessa båda förslag måste ses mot bakgrund av den pågående debatten om laglig migration i EU och att det är av största vikt att man i detta sammanhang har ett konsekvent politiskt angreppssätt – som också omfattar frågans sociala aspekter – för att skapa rättssäkerhet, garantera likabehandling och se till att de grundläggande rättigheterna följs.

2.

ReK vill rikta kommissionens uppmärksamhet på behovet av att motverka olaglig invandring och alla former av olagligt arbete och utnyttjande av tredjelandsmedborgare inom EU:s territorium. Det är av grundläggande betydelse att arbets- och uppehållsvillkoren för tredjelandsmedborgare som arbetar lagligt inom EU ligger i linje med de grundläggande rättigheterna och med de krav som föreskrivs i lagstiftningen, och att de behandlas på lika villkor i förhållande till EU-medborgare. Man bör arbeta för att de ska integreras socialt i så stor utsträckning som möjligt. I det sammanhanget anser Regionkommittén att de medborgerliga rättigheter som fastställs i EU:s stadga om de grundläggande rättigheterna ska respekteras absolut och ovillkorligt, och kommittén påminner om att stadgan har rättslig giltighet på samma sätt som fördragen, som en följd av Lissabonfördragets ikraftträdande.

3.

ReK understryker att rättsäkerheten (i form av en fastställd rättslig ram) och lagligheten (respekten för lagen) samt rättvis och lika behandling av arbetstagare från tredjeländer bör säkerställas inom EU. Regioner, mellannivåer som provinser samt kommuner (inbegripet landsbygdsområden) är de första som känner av de ekonomiska och sociala följderna av olaglig och laglig migration i dessa områden. De lokala och regionala myndigheterna samt myndigheterna på mellannivå ansvarar för tillhandahållandet av en lång rad tjänster (mottagning, hälsovård, utbildning, bostäder osv.), och därför bör deras roll ute på fältet och när det gäller förvaltningen av dessa företeelser betonas av kommissionen.

4.

ReK vill framhålla att myndigheterna på nivån under den statliga är viktiga aktörer i EU:s Europa 2020-strategi när det gäller att möta de utmaningar som den ekonomiska och finansiella krisen, klimatförändringarna och energiresurserna innebär, och därmed också EU:s sysselsättningspolitik. Dessa områden har en nära koppling till invandringspolitiken, vilket framgår av de lagstiftningsförslag som behandlas här.

5.

Den lagliga invandringen är visserligen ett område där befogenheterna delas mellan EU och medlemsstaterna, men genomförandet av politiken för laglig invandring är nära knuten till andra politikområden, t.ex. (som i de förslag som behandlas här) arbetsmarknads- och sysselsättningspolitiken, socialpolitiken, politiken för social trygghet, lokala allmännyttiga tjänster och tjänster i allmänhetens intresse, bostadspolitiken och andra områden som i många medlemsstater decentraliserats till de lokala och regionala myndigheterna. De lokala och regionala myndigheterna spelar följaktligen en viktig roll när det gäller insamling av information och statistiska uppgifter som ska användas vid utvärdering av befintlig lagstiftning eller utformning av nya åtgärder inom ramen för migrationspolitiken. Det finns alltså skäl att betona behovet av ett nära partnerskap med de lokala och regionala myndigheterna.

6.

Sambandet mellan migration och utveckling är starkt, och utvandringen av kvalificerad arbetskraft får inte leda till negativa ekonomiska konsekvenser (kunskapsflykt) för utvecklingsländerna. Kommittén gläder sig över att direktivet främjar cirkulär migration och anser att detta kan bli ett positivt bidrag till medlemsstaternas arbetsmarknader och till utvecklingen i migranternas ursprungsländer (1).

7.

Cirkulär migration kan skapa ett värdefullt band mellan ursprungsländerna och mottagarländerna, och kan även bidra till att främja dialog, samarbete och ömsesidig förståelse. Kommittén föreslår att man använder sig av redan befintliga instrument och institutionella strukturer, exempelvis Regionkommitténs initiativ Arlem (Församlingen för regionala och lokala myndigheter i EU och Medelhavsområdet) för att främja den här sortens band.

8.

Cirkulär migration får inte ses som ett alternativ till permanent migration, och effektiva kanaler måste etableras för att underlätta migranternas rörlighet och återvändande samt för att undvika olaglig invandring.

9.

Kommittén noterar med intresse de nationella parlamentens kontrollförfaranden med avseende på de båda förslagen liksom de synpunkter och argument som framförs i sammanhanget. Mot bakgrund av en egen analys konstaterar kommittén vidare att de båda förslagen är förenliga med subsidiaritetsprincipen. Kommittén understryker att EU-lagstiftningens mervärde främst måste ligga i dess förmåga att förebygga att det uppstår en ”tävling mot botten” mellan nationella system när det gäller skydd av säsongsarbetare och företagsinternt överförd personal.

10.

Lagstiftning avseende företagsintern överföring av nyckelpersonal är nödvändig på EU-nivå med hänsyn till skillnaderna i medlemsstaternas lagstiftning när det gäller tillträde och rättigheter för tredjelandsmedborgare som företagsinternt utstationerad personal, behovet av att hantera situationer av gränsöverskridande art och säkerställa att EU:s internationella förpliktelser enligt WTO uppfylls bättre. Dessutom anser kommittén att en sådan EU-lagstiftning skulle göra EU:s arbetsmarknad attraktivare för högkvalificerade migranter och på så vis bidra till konkurrenskraften för EU:s ekonomi som helhet.

11.

Det krävs lagstiftning på EU-nivå för säsongsarbetare på grund av skillnaderna i medlemsstaternas lagstiftning när det gäller tillträde och rättigheter för tredjelandsmedborgare som säsongsarbetare, behovet av att säkerställa en enhetlig uppsättning minimirättigheter och behovet av att garantera att såväl missbruk som olaglig invandring motverkas.

12.

Kommittén vill betona innebörden av medlemsstaternas rätt att enligt fördraget bestämma hur många tredjelandsmedborgare som får beviljas inresa. I enlighet med principen om subsidiaritet och flernivåstyre måste medlemsstaterna emellertid involvera de lokala och regionala myndigheterna i besluten dels om antalet tredjelandsmedborgare som ska tillåtas inom deras territorium och dels om deras sysselsättningsprofiler (2).

13.

Efter att ha granskat de båda förslagen mot bakgrund av proportionalitetsprincipen stöder Regionkommittén valet av rättligt instrument, dvs. i båda fallen direktiv, eftersom det ger medlemsstaterna nödvändigt utrymme att besluta om nationella genomförandeåtgärder och ta hänsyn till den specifika situationen och de behov som är kännetecknande för de olika medlemsstaterna och deras myndigheter som bär ansvaret för att genomföra direktiven på nationell, regional och lokal nivå.

14.

ReK anser emellertid att vissa delar av förslagen kräver en närmare analys med hänsyn till proportionalitetsprincipen. Direktiven får inte lägga en orimligt stor börda på de individer som önskar vistas i EU som säsongsarbetare eller på utstationerad personal eller deras arbetsgivare, och det får inte heller leda till onödiga kostnader eller bördor för de nationella, regionala eller lokala myndigheter som ska tillämpa dem. Med hänsyn till sistnämnda kan tidsgränsen på 30 dagar under vilka myndigheterna ska granska och fatta beslut om ansökan betraktas som överdrivet kort och kan komma att sätta myndigheterna i ett antal medlemsstater under en stor administrativ och ekonomisk press.

15.

Båda direktiven bör genomföras med respekt för principen om gemenskapspreferens, särskilt när det gäller medborgarna i de nya medlemsstaterna för vilka övergångsordningar fortfarande gäller. För att uppfylla denna målsättning skulle det vara intressant att låta medlemsstaterna och deras myndigheter genomföra så kallade arbetsmarknadsundersökningar, t.ex. för att kontrollera varför en tjänst inte kan tillsättas med en arbetssökande på EU:s arbetsmarknad. Kommittén tycker inte att kommissionens argumentering att det inte krävs några arbetsmarknadsundersökningar i samband med företagsinterna överföringar av personal håller.

16.

Kommittén beklagar att de båda förslagen, som fanns med redan i kommissionens lagstiftningspaket för laglig migration från december 2005, är kraftigt försenade och läggs fram nästan fem år efter det att de politiska åtagandena gjordes i dessa frågor. Kommittén beklagar även att de båda förfarandena, som borde ha genomförts parallellt, nu har skilts åt på grund av problem i diskussionen om det ”kombinerade tillståndet”. ReK beklagar också att förslagen presenteras under en period då vissa sektorer, t.ex. jordbruk, djurhållning och betesbruk (3), turism och byggsektorn, som svarar för huvuddelen av säsongsarbetet, drabbats särskilt hårt av den ekonomiska och finansiella krisen, något som framgår av EU-statistik, och endast uppvisar en långsam återhämtning. Den ekonomiska situationen har alltså förändrats sedan 2005, det år då de politiska åtagandena i frågorna gjordes, och de ekonomiska, statistiska och sysselsättningsrelaterade uppgifterna rörande säsongsarbetets påverkan på den europeiska ekonomin bör uppdateras.

17.

Trots att förslagen försenats och att ytterligare tid kommer att behövas för EU:s lagstiftningsförfarande och det därpå följande nationella genomförandet är emellertid kommittén övertygad om att säsongsarbete och företagsinterna överföringar kan ge ett viktigt bidrag till återhämtningen inom vissa ekonomiska sektorer och produktionssektorer i Europa.

18.

ReK välkomnar införandet av ett enda ansökningsförfarande för säsongsarbetare och företagsintern överföring av personal. Det är ett användbart verktyg som kommer att säkerställa insyn och säkerhet i anslutning till inreseförfarandena. Kommittén ställer sig emellertid bakom de synpunkter som har framfört av vissa i Europaparlamentet att det skulle ha varit effektivare och enklare att inbegripa säsongsarbetare och företagsintern överföring av personal inom ramen för direktivet om ett enda ansökningsförfarande (4). Kommittén uppmanar därför medlagstiftarna att fortsätta förhandlingarna i denna fråga.

19.

Kommittén ställer sig bakom de åsikter som framförs i förslagen om att medlemsstaterna får avslå en ansökan om arbetsgivaren enligt nationell lagstiftning har påförts sanktioner i enlighet med nationell lagstiftning för odeklarerat arbete och/eller olaglig anställning. Kommittén vill emellertid framhålla att det bör röra sig om en avskräckande och proportionell snarare än en automatisk åtgärd. Att automatisk utesluta potentiella arbetsgivare utan att se till graden eller arten av brottet skulle få konsekvenser för arbetssökande tredjelandsmedborgare.

20.

ReK understryker att det tyvärr är så att säsongsarbetare från tredjeländer för närvarande utnyttjas och utsätts för arbets- och uppehållsvillkor som inte uppfyller lagliga normer i vissa medlemsstater. Orsaken är att den nationella lagstiftningen i fråga om arbetsrätt och social trygghet ofta inte tillämpas eller att efterlevnaden inte kontrolleras i praktiken. Därför bör förslaget skapa en väldefinierad rättslig ram som bidrar till att motverka alla olagliga former av säsongsarbete och säkerställa anständiga arbetsvillkor för arbetstagare från tredjeland. Denna nya lagstiftningsram behöver kontrollmekanismer för att undvika att bestämmelserna missbrukas eller inte följs. Det kan gälla kontroll av ovannämnda arbets- och uppehållsvillkor eller samarbete mellan offentliga myndigheter på EU-nivå, nationell, regional och lokal nivå i form av ett integrerat flernivåstyre. Därför rekommenderar Regionkommittén att arbetsförmedlingarnas verksamhet regleras så att de inte kan användas som täckmantel för utnyttjande och missbruk av arbetskraft.

21.

De lokala och regionala myndigheterna och ReK spelar en viktig roll och har kompetens när det gäller att förebygga diskriminering och avhumanisering av invandrade säsongsarbetare mot bakgrund av den stora otryggheten på arbetsmarknaden och säsongsarbetets inbyggda sårbarhet.

22.

Kommittén ser positivt på att förlaget om viseringar för längre vistelser som ger rätt till flera inresor, vilket främjar cirkulär migration, har beaktats (5).

23.

Det vore lämpligt att bättre definiera förslagets tillämpningsområde och därmed ange vilka sektorer som omfattas, i syfte att undvika missbruk av säsongsarbetstillstånd i branscher som inte kan betraktas som säsongsbetonade enligt de kriterier som finns för säsongsarbete i Europa och mot bakgrund av andemeningen och målen i förslaget. I de flesta OECD-länderna är invandrare överrepresenterade när det gäller sysselsättning som kan betraktas som tillfälligt arbete. Andelen invandrare med tillfälligt arbete kan vara mer än 50 % högre än andelen inhemska arbetstagare (EU-medborgare). Av det skälet bör man motverka missbruk av reglerna och undvika att säsongsarbete används för att legalisera olika typer av otrygga arbetstillfällen.

24.

ReK ser positivt på att direktivet kräver av arbetsgivare styrker att säsongsarbetare från tredjeland kommer att få tillgång till bostad med lämplig standard till rimligt pris. Detta innebär ett erkännande av den mycket sårbara situation som säsongsarbetare från tredjeland befinner sig i. Kommittén noterar att denna rättighet skulle vara mer omfattande än rättigheterna för säsongsarbetare som är EU-medborgare, och därför vill kommittén uppmana medlemsstaterna att överväga samma behandling för EU-medborgare.

25.

Det kan i sammanhanget och mot bakgrund av föredragandens efterforskningar och samråd påpekas att vissa typer av säsongsarbete, t.ex. inom jordbrukssektorn (i synnerhet djurhållning och blomsterodling) eller i fråga om stora byggprojekt (stora infrastrukturprojekt), kan kräva arbete under mer än sex månader. Kommittén anser därför att maximigränsen är alltför snäv och skulle kunna utsträckas till nio månader.

26.

ReK välkomnar kommissionens insatser för att utveckla en heltäckande migrationspolitik och att genom detta förslag göra EU:s ekonomi mer lockande för högkvalificerade arbetstagare inom multinationella företag med säte i tredjeland så att de kan flytta till och arbeta lagligt vid en europeisk enhet inom företaget inom ramen för en företagsintern överföring. Kommittén framhåller här behovet av att å ena sidan undvika diskriminering och å andra sidan respektera principen om gemenskapspreferens genom att se till att företagsinternt överförd personal åtnjuter samma arbetsvillkor som EU-arbetstagare i jämförbar situation i bosättningslandet. Därför rekommenderar kommittén att man i samband med fastställandet av rättigheter och villkor för företagsinternt överförd personal stryker hänvisningen till direktivet om utstationerade arbetstagare.

27.

Kommittén efterlyser en förklaring till varför arbetsmarknadsprövningen har uteslutits i förslaget om företagsinterna överföringar. I detta sammanhang vill Regionkommittén framhålla att EU:s direktiv 2009/50/EG, ”blåkortsdirektivet”, som också behandlar villkoren för högkvalificerade arbetstagare från tredjeland, föreskriver en sådan arbetsmarknadsprövning.

28.

ReK understryker dessutom att utomeuropeiska företag och multinationella företag med avdelningar registrerade i en EU-medlemsstat bör uppmuntras att anställa också lokala högkvalificerade yrkesutövare för att säkerställa den nödvändiga yrkesmässiga utvecklingen för högkvalificerad arbetskraft på lokal nivå. Risken är att de stora utomeuropeiska multinationella företagen endast anställer okvalificerad lokal arbetskraft medan den högkvalificerade arbetskraften hämtas från tredjeländer. På grundval av det föreliggande förslaget tycks det inte finnas någon garanti för att poster som företagsledare, specialister eller praktikanter ska erbjudas EU-medborgare i första hand.

29.

I den nuvarande utformningen av förslaget till direktiv anges inte att medlemsstaterna kan avslå en ansökan av hänsyn till folkhälsan, den allmänna ordningen eller den allmänna säkerheten. Därför vill kommittén föreslå att en sådan grund för avslag införs i direktivet.

30.

ReK ser positivt på att personer som är föremål för företagsintern överföring och som fått tillstånd för inresa och vistelse får möjlighet att utföra sitt uppdrag vid olika enheter tillhörande samma transnationella företag i olika medlemsstater. ReK vill emellertid varna för att förslaget – i dess nuvarande utformning under artikel 16 – inte gör det möjligt för de efterföljande medlemsstaterna att avslå en ansökan om inresa, och kommittén noterar att detta skulle innebära att man inkräktar på deras rätt att besluta om antalet tredjelandsmedborgare som de erbjuder inresetillstånd. Kommittén föreslår därför en ändring av förslaget.

31.

ReK understryker att kravet på arbetstagare från tredjeland att visa att han eller hon har de yrkeskvalifikationer som krävs i den medlemsstat till vilken tillträde söks, eller uppfyller de krav som fastställts i nationell lagstiftning för utövandet av ett reglerat yrke [artikel 5.1 d och 5.1 e i förslaget], inte tycks proportionerliga. Det finns skäl att påpeka att detta skulle orsaka en alltför stor belastning. EU:s system för erkännande av yrkeskvalifikationer är dessutom fortfarande en öppen fråga, vilket framgår av den inremarknadslag (”Single Market Act”) som nyligen offentliggjordes, och kommittén uppmanar därför Europeiska kommissionen att se över dessa krav och göra dem mindre strikta.

32.

ReK ser positivt på att förslaget till direktiv om företagsintern överföring uppmuntrar familjeåterförening; särskilda bestämmelser för familjemedlemmar till personer som är föremål för företagsintern överföring verkligen skulle bidra till att göra EU:s arbetsmarknad attraktivare för dem.

33.

Regionkommittén rekommenderar medlagstiftarna att överväga följande ändringar av lagstiftningen i förslagen: