18.1.2011   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

C 15/4

—

Regionkommittén anser att de lokala och regionala myndigheterna måste spela en viktigare roll i utformningen av EU:s miljöpolitik eftersom man härigenom säkerställer ett bättre genomförande och större ansvarstagande. Innovativa metoder för flernivåstyre som utgår från befintliga forum och nätverk främjar ett proaktivt engagemang från de lokala och regionala myndigheternas sida. Borgmästarförsamlingen kan ses som en referenspunkt i detta sammanhang och konceptet skulle kunna införas på andra viktiga miljöpolitiskaområden i EU.

—

Regionkommittén uppmanar Europeiska kommissionen att undersöka möjligheterna att årligen anordna ett forum för att diskutera regionala och lokala problem och lösningar när det gäller tillämpningen av EU:s miljölagstiftning och uppmanar Europaparlamentet att låta ReK medverka i diskussionerna med Europeiska kommissionen om genomförandet av EU:s miljölagstiftning.

—

Regionkommittén uppmanar medlemsstaterna att se till att den inhemska befogenhetsfördelningen respekteras och att lämpliga förfaranden finns för samråd, exempelvis inrättande av arbetsgrupper för specifika ärenden med deltagande av sakkunniga och tjänstemän med ansvar för genomförandet från nationell förvaltning, regioner och sammanslutningar av lokala myndigheter som ska samarbeta under hela den politiska beslutsprocessen.

—

Regionkommittén stöder en allmän och bindande ram för miljöinspektioner. Inspektionernas form och innehåll bör dock fortsatt regleras nationellt och utvecklas regionalt och lokalt utifrån mål som fastställts av EU samt på lägre nivåer.

—

Vi betonar att ett sjunde miljöhandlingsprogram skulle stärka strategin för hållbar utveckling och utgöra en viktig grundval för den nya Europa 2020-strategin. Handlingsprogrammet är viktigt för att tydliggöra effekterna på miljöpolitiken. Det bör innehålla klara mål och tidsgränser samt en gemensam temainriktad strategi för markskydd inklusive målet att anta ett ramdirektiv för markskydd.

Föredragande

:

Paula Baker (UK–ALDE), fullmäktigeledamot i Basingstoke and Deane Council

Referensdokument

:

Remiss från det spanska ordförandeskapet

1.

Regionkommittén ser positivt på att kommittén involverats i arbetet med ”Bättre miljöpolitiska verktyg” och med det sjunde handlingsprogrammet för miljön, eftersom de lokala och regionala myndigheterna har en central roll när det gäller att genomföra miljöpolitiken och uppnå konkreta resultat.

2.

Vi välkomnar det utmärkta miljöarbete som många lokala och regionala myndigheter redan har genomfört, och vill uppmuntra dem att gå vidare i detta arbete.

3.

Vi konstaterar att en effektiv tillämpning utgör en svårighet. År 2008 var 23,5 % (481) av samtliga brott mot EU-lagstiftningen relaterade till miljön (1), vilket visar på fortsatta skador på miljön och på en snedvridning av konkurrensen.

4.

Syftet med detta yttrande är att lyfta fram de möjligheter som finns att öka miljöskyddets effektivitet på alla styresnivåer och i alla skeden av utarbetandet av politiken.

5.

Regionkommittén anser att de lokala och regionala myndigheterna måste spela en viktigare roll i utformningen av EU:s miljöpolitik. Dessa myndigheters medverkan säkerställer ett bättre genomförande och större ansvarstagande. ReK:s koncept ”flernivåstyre” bör användas inom EU:s miljöpolitik, och det förberedande arbetet med trepartsavtal mellan EU-nivån och de nationella, regionala och lokala nivåerna bör vidareutvecklas (2). Detta skulle möjliggöra en genuin ansvarsfördelning mellan de olika styrelsenivåerna i syfte att uppnå de mål man enats om.

6.

I stället för att endast låta medlemsstaterna genomföra EU-lagstiftningen skulle innovativa metoder för flernivåstyre, inklusive användningen av redan befintliga nätverk och plattformar, främja ett proaktivt engagemang från de lokala och regionala myndigheternas sida. I Europas regioner och städer finns många exempel på åtgärder som vidtagits av den lokala nivån när medlemsstaterna inte agerat, t.ex. den lokala Agenda 21, som har sitt ursprung i världstoppmötet 1992. Borgmästarförsamlingen kan ses som en referenspunkt i detta sammanhang, ur ett integrerat perspektiv med en sektorsövergripande samordning.

7.

Vi vill uppmana Europeiska kommissionen att utreda om detta koncept skulle kunna användas på andra viktiga miljöpolitiska områden i EU, t.ex. biologisk mångfald, avfall och vatten-, buller- och luftföroreningar samt markanvändning.

8.

Det är beklagligt att EU:s miljölagstiftning, trots att de regionala och lokala myndigheterna har tydliga uppgifter när det gäller miljöskydd (3), vänder sig till medlemsstaterna och kräver att det utnämns en ”behörig myndighet” (och sällan ”myndigheter”). Samarbete nämns endast undantagsvis.

9.

Vi beklagar att Europeiska kommissionen i sina planer för förbättrat genomförande av EU:s miljölagstiftning inte i högre grad lägger tonvikten på insatser för att stödja goda styrelseformer på lokal och regional nivå (4).

10.

Artikel 11 i Lissabonfördraget innebär ett krav på mer omfattande dialog och samråd mellan EU-institutionerna. De lokala och regionala myndigheterna anser att denna nya bestämmelse ger möjlighet att utveckla den roll de spelar i utformningen av EU:s politik. Subsidiaritetsprincipen utvidgas dessutom till att omfatta de regionala och lokala nivåerna, och i artikel 5 i subsidiaritetsprotokollet anges att utkast till lagstiftningsakter bör innehålla en bedömning av förslagets finansiella konsekvenser och dess konsekvenser för de bestämmelser som medlemsstaterna ska genomföra, inbegripet den regionala lagstiftningen.

11.

Vi anser att Europeiska kommissionens konsekvensanalys bör utvidgas till att omfatta den lokala och regionala nivån och att en territoriell konsekvensbedömning som allmän regel ska göras.

12.

Vi uppmanar Europaparlamentet och rådet att göra tillägg till och ändringar av lagstiftningsförslag som har långtgående konsekvenser för de lokala och regionala myndigheterna, efter en konsekvensbedömning som ligger i linje med den för det ursprungliga förslaget genomförda bedömningen.

13.

För att miljölagstiftningen ska kunna genomföras krävs det ofta ett betydande administrativt och finansiellt åtagande, kompetens vad avser innehåll och teknik samt politisk vilja. En kartläggning av konsekvenserna för de lokala och regionala institutionella strukturerna kan bidra till att motivera mer omfattande ekonomiska incitament och det europeiska och nationella stöd som krävs.

14.

Det är ytterst viktigt att Europeiska kommissionen har tillgång till gemenskapsverktyg för att kunna förse de lokala och regionala institutionerna med tillräckliga resurser för att kunna uppfylla de fastställda målen.

15.

Vi hävdar att bättre kommunikation krävs på alla styrelsenivåer under samtliga etapper i utformningen av politiken, inbegripet investeringar i informationssystem och internetverktyg som gör det lätt för allmänheten och de offentliga institutionerna att ta del av miljöinformationen. Den börda som rapporteringsskyldigheten innebär för de lokala och regionala myndigheterna kan minskas genom informations- och kommunikationsteknik, utan att detta påverkar lagstiftningens effekter.

16.

Vi förordar att de nationella miljöministerierna inrättar vertikala arbetsgrupper för specifika ärenden med deltagande av sakkunniga från nationell förvaltning, regioner och sammanslutningar av lokala myndigheter som ska samarbeta under hela den politiska beslutsprocessen.

17.

Vi skulle gärna se att EU-programmet Life+ ges stort stöd i alla Europas regioner för att främja innovativa lokala insatser och att det inslag i programmet som rör ”miljöpolitik och miljöstyrning” får större genomslag och ökad synlighet.

18.

Vi välkomnar Europeiska kommissionens förslag att inrätta permanenta genomförandenät med deltagande av personal från kommissionen och medlemsstaternas kontaktinstanser (5). Medlemsstaternas kontaktinstanser bör stödjas av nationella arbetsgrupper för genomförandet med deltagande av tjänstemän från lokal och regional nivå.

19.

Rådet bör utan ytterligare fördröjning följa upp förslaget till direktiv om tillgång till rättslig prövning i miljöfrågor, som Europaparlamentet godkände 2004. Detta direktiv innebär ett fullständigt genomförande av Århuskonventionen och bidrar till ett bättre och mer konsekvent genomförande av miljöpolitiken.

20.

Vi efterlyser kunskapsutbyte mellan de rättssystem som handlägger brott mot och bristande efterlevnad av EU:s miljölagstiftning.

21.

Vi stöder Europaparlamentets krav på en allmän och bindande ram för miljöinspektioner, inrättande av en miljötillsynsstyrka inom EU och ett förstärkt EU-nätverk för genomförande och upprätthållande av miljölagstiftningen (Impel) (6). Ett bindande instrument för inspektioner kan bidra till att minska illojal konkurrens mellan EU:s regioner och städer som härrör från skillnader i inspektionssystemen, och kan också säkerställa standardiserade rättsliga åtgärder. Inspektionernas form och innehåll bör dock fortsatt regleras nationellt och utvecklas regionalt och lokalt utifrån mål som fastställts av EU samt på lägre nivåer.

22.

Vi upprepar vår rekommendation om att utvidga Impel-nätverket till de lokala och regionala nivåerna i samtliga medlemsstater, bl.a. genom uppbyggnad av starka nationella Impel-nätverk som kan ge stor spridning åt resultaten av Impels verksamhet (7).

23.

Regionkommittén välkomnar det samarbete som GD Regionalpolitik och GD Miljö haft på senare tid för att säkerställa att GD Regionalpolitik i sin verksamhet fullt ut respekterar miljökraven, och vi anser att ett sådant samarbete behövs mellan alla olika avdelningar. Den övergripande dagordning som anges i Europa 2020-strategin är välkommen, men den behöver ges en kraftfull territoriell dimension.

24.

Vi framhåller att samstämmighet mellan olika slags politik och miljöpåverkan måste beaktas i samband med översynen av EU:s budget efter 2013 och vid finansiering av sammanhållnings- och jordbrukspolitiken.

25.

Vi betonar att det föreligger oavsiktliga motsägelser mellan olika delar av miljölagstiftningen. Minimeringen av avfallsmängderna bör exempelvis regleras i både avfallsdirektivet och produktdirektivet. En förenkling som innebär tydlig, otvetydig och resultatinriktad lagstiftning kommer att göra reglerna mer målinriktade och lättare att acceptera och tillämpa.

26.

Europeiska kommissionen bör höra de lokala och regionala myndigheterna i samband med utformning eller översyn av EU-lagstiftningen. Deras värdefulla erfarenheter kan bidra till att man tidigt upptäcker bristande samstämmighet med annan politik eller negativa konsekvenser av olika slag, samt till att lagstiftningens effektivitet ökar.

27.

Vi efterlyser en mildring av de regler som rör snedvridning av marknaden, i de fall dessa utgör ett hinder för en miljöanpassad offentlig upphandling.

28.

Vi understryker att lagstiftning som rör föroreningskällan är avgörande för att uppnå miljömålen och säkra konsekvens i de krav som ställs på de lokala och regionala myndigheterna. De lokala och regionala myndigheterna kan t.ex. inte påverka utsläppsnormer för fordon men är skyldiga att uppfylla EU:s luftkvalitetsmål.

29.

Vi menar att man bör använda marknadsbaserade instrument som återspeglar hela kostnaden för en vara eller tjänst. Dessa instrument ska göra det tydligt för konsumenten vilka miljökonsekvenser varan eller tjänsten har under hela dess livstid och understryka producentansvaret.

30.

Regionkommittén uppmanar medlemsstaterna att se till att den inhemska befogenhetsfördelningen respekteras och att lämpliga förfaranden finns för samråd med de lokala och regionala myndigheterna. Ett välfungerande samarbete, särskilt mellan arbetsgrupper med nationella, regionala och lokala tjänstemän med ansvar för genomförandet, kan främja en ömsesidig förståelse och en framgångsrik tillämpning av lagstiftningen (8).

31.

Vi framhåller den avgörande roll som de regionala och lokala myndigheterna har för insamling av statistik. För att säkerställa att rapporter och indikatorer som rör miljösituationen i EU är förenliga behövs det en adekvat ansvarsfördelning, resurser och ett välfungerande informationsflöde mellan kommuner, regioner och medlemsstater.

32.

Vi uppmuntrar en tydlig uppgiftsfördelning, särskilt mellan avdelningar som genomför EU:s miljölagstiftning och de som tillhandahåller miljötjänster eller infrastruktur och fysisk planering.

33.

Regionkommittén uppmanar de nationella och regionala miljöministerierna och miljöorganen att tillsammans med företrädare för lokala och regionala myndigheter utarbeta riktlinjer, bl.a. förslag till verktyg, riktmärken och mallar för de förfaranden som används av lokala och regionala myndigheter. De bör dessutom vidta lämpliga åtgärder för att öka samarbetet mellan lokala och regionala myndigheter i EU som har likartade miljöproblem.

34.

Vi understryker värdet av att sprida bästa praxis mellan lokala och regionala myndigheter, inbegripet olika sätt att lösa problem som rör tillgång till tydlig information och språkskillnader.

35.

Regionkommittén vill ge en eloge till de myndigheter som inspirerar och involverar invånarna i arbetet med att utforma långsiktsvisioner för livskvalitet i det egna området och som kopplar samman frågor som rör miljö, samhälle och ekonomi.

36.

Vi efterlyser stöd till utbildning och forskning som bidrar till att stärka förbindelserna mellan invånarna och deras miljö. Invånarna är inte fullt medvetna om den roll som miljön spelar i deras liv (9). De lokala och regionala myndigheterna befinner sig närmast lokalsamhället och kan därför främja ökad medvetenhet bland invånare i alla åldrar.

37.

Myndigheterna bör införa förfaranden för informationsspridning, helst via internet, och genomföra Århuskonventionen (10), ge möjlighet till rättslig prövning i miljöfrågor, engagera allmänheten i övervakningen av det lokala genomförandet av EU:s miljöpolitik och införa lämpliga verktyg för deltagardemokrati och lokalt ansvarstagande.

38.

Vi anser att direktiven om strategisk miljöbedömning och miljökonsekvensbedömning är mycket viktiga för lokal och regional miljöpolitik och för allmänhetens medverkan (11) när det gäller att säkerställa att den kunskap som finns på lokal nivå beaktas, samtidigt som vi noterar de kostnads- och kunskapsrelaterade konsekvenserna.

39.

De lokala och regionala institutionerna uppmanas att använda förenklade och samordnade offentliga miljökontrollmekanismer som underlättar efterlevnaden av regelverkets krav och stimulerar förbindelserna mellan de offentliga förvaltningarna och den enskilde enligt principerna om effektivitet, öppenhet och gemensamt ansvar.

40.

Regionkommittén uppmanar de lokala och regionala myndigheterna att integrera miljöaspekten i alla verksamhetsområden, t.ex. genom att stödja ”gröna” lokalt verksamma företag med riskkapital, företagsänglar och mikrokrediter, inbegripet rådgivning om miljövänlig upphandling.

41.

Regionkommittén vill uppmuntra de lokala och regionala myndigheterna att börja arbeta med ”miljöanpassad upphandling”. Den offentliga upphandlingen uppgår till 16 % av EU:s BNP och bör uppfylla bästa möjliga miljöstandard. Den nya webbsidan för miljöanpassad upphandling (http://ec.europa.eu/environment/gpp) välkomnas därför.

42.

Vi ger fullt stöd åt användningen av de möjligheter till täckning av kostnaderna som anges i artikel 9 i ramdirektivet för vatten, i syfte att uppmuntra sparsamhet och effektivitet, och artikel 14 i ramdirektivet om avfall i syfte att göra miljökostnaderna synliga för användaren. Vi anser också att liknande ekonomiska instrument måste ingå i framtida förslag.

43.

Planeringsledet (inklusive hållbar fysisk planering) bör, med respekt för befintliga nationella planeringssystem, anpassas till framställnings- och distributionsleden i syfte att främja en utveckling som innebär låga koldioxidutsläpp, hållbar produktion, resurseffektivitet och ökad användning av förnybar energi och därigenom skapa gröna jobb och främja en hållbar tillväxt samtidigt som man minskar inverkan på miljön och folkhälsan.

44.

I framtiden bör man utforma politik för miljöstyrning i gränsregioner och angränsande områden med gemensamma vattendrag eller andra gemensamma vattenområden vid gränserna i syfte att dra bättre nytta av partnerskapsprogram som Euregioner på lokal nivå för att kunna påverka grannlandet och för att ta fram och tillämpa gemensamma miljöskyddsprogram.

45.

Regionkommittén uppmanar Europeiska kommissionen att inta en mer proaktiv hållning genom att i ett tidigt skede låta ReK bidra till utformningen av politiken i form av förberedande yttranden.

46.

Vi kommer att fortsätta det befintliga samarbetet med kommissionen när det gäller att bedöma konsekvenserna av vissa förslag för de lokala och regionala myndigheterna (territoriell konsekvensanalys) via ReK:s specifika nätverk – ReK:s nätverk för övervakning av subsidiariteten och övervakningsplattformen för EU 2020-strategin.

47.

Regionkommittén kommer att låta erfarenheterna från gräsrotsnivån, dvs. från aktörer inom den lokala och regionala förvaltningen, utgöra underlag för våra yttranden. Detta inbegriper målinriktade samråd med ReK:s specifika nätverk – ReK:s nätverk för övervakning av subsidiariteten och övervakningsplattformen för EU 2020-strategin – och hearingar med sammanslutningar av lokala och regionala myndigheter och olika berörda aktörer.

48.

Regionkommittén framhåller att Lissabonfördraget har gett ReK en starkare roll i besluten om EU:s klimatförändringspolitik, eftersom obligatoriskt samråd med ReK uttryckligen har införts. Vi ser dessutom positivt på att Lissabonfördraget ger rätt till ett förnyat samråd om det ursprungliga lagstiftningsförslaget genomgår avsevärda ändringar under lagstiftningsprocessens gång – detta ger ReK möjlighet att utarbeta reviderade yttranden.

49.

Vi skulle vilja stärka samarbetet med medlagstiftarna Europaparlamentet och rådet i miljöärenden. Europaparlamentets ENVI-utskott skulle kunna undersöka möjligheterna att anordna gemensamma utfrågningar och bjuda in ReK:s föredragande att presentera viktigare ReK-yttranden. Medlemsstaterna skulle systematiskt kunna bjuda in ReK att delta i de informella rådsmötena med miljöministrarna (12).

50.

Regionkommittén uppmanar Europeiska kommissionen att undersöka möjligheterna att årligen anordna ett forum för att diskutera regionala och lokala problem och lösningar när det gäller tillämpningen av EU:s miljölagstiftning i specifika sektorer, t.ex. vatten, biologisk mångfald, buller, luft och avfall.

51.

Vi uppmanar Europaparlamentet att låta ReK:s ENVE-utskott medverka i ENVI-utskottets specifika diskussioner med Europeiska kommissionen om genomförandet av EU:s miljölagstiftning.

52.

Vi förslår att man vidareutvecklar utmärkelsen ”Europas miljöhuvudstad” och framhåller vår önskan att ingå i juryn för denna utmärkelse. Därför föreslår vi följande:

53.

Regionkommittén anser att det sjätte miljöhandlingsprogrammet har varit avgörande för att genomföra EU:s regelverk på miljöområdet fram till i dag och att ett sjunde miljöhandlingsprogram behövs.

54.

Vi betonar att ett sjunde miljöhandlingsprogram skulle stärka strategin för hållbar utveckling och utgöra en viktig grundval för den nya Europa 2020-strategin, där en mängd hänvisningar görs till ”grön tillväxt” och till övergången till en koldioxidsnål och resurseffektiv ekonomi. Ett sjunde miljöhandlingsprogram behövs för att klargöra vad som menas med dessa begrepp och förstå vad de innebär för miljöpolitiken.

55.

Ett sjunde miljöhandlingsprogram kommer att gynna såväl företag som lokala och regionala myndigheter, eftersom det kan erbjuda en strukturerad och långsiktig planeringsram, som också omfattar större investeringar i infrastruktur.

56.

Miljöpolitiken måste integreras i alla politikområden, något som inte kan uppnås om man endast antar specifik lagstiftning.

57.

Om ett nytt miljöhandlingsprogram inte antas efter utgången av det sjätte miljöhandlingsprogrammet – som var det första handlingsprogrammet som utgjorde ett rättsligt instrument med bindande beslut – befarar vi att detta skulle uppfattas som en avsaknad av politisk vilja på ett område som kan konstateras vara av mycket stor betydelse för medborgarna.

58.

Regionkommittén beklagar att ReK inte uttryckligen omnämns i det sjätte miljöhandlingsprogrammet och menar att principen om flernivåstyre på miljöområdet måste utgöra ett mycket viktigt inslag i ett sjunde miljöhandlingsprogram.

59.

Vi anser att ett sjunde miljöhandlingsprogram är ett långsiktigt strategiskt programplaneringsdokument där man måste sätta upp tydliga mål och tidsfrister, övergå från relativa till absoluta mål (t.ex. CO2 per capita) för minskning av specifika påfrestningar på miljön och utforma tydliga miljöresultat, baserade på SOER 2010 (13).

60.

Vi konstaterar att man vid genomförandet av ett sjunde miljöhandlingsprogram ska ta hänsyn till lokala och regionala myndigheters befogenheter och politiska och administrativa handlingsutrymme.

61.

Vi anser att programmet bör innehålla en ingående översyn av hantering och insamling av uppgifter, i syfte att garantera noggranna prestandajämförelser och djupare förståelse vad avser användningen av bästa praxis.

62.

Det sjunde miljöhandlingsprogrammet bör i högre grad främja en kombination av marknadsinstrument och lagstiftning. Det sjätte miljöhandlingsprogrammet främjade användningen av ekonomiska instrument för att förbättra resurseffektiviteten och minimera påverkan på miljön. Där denna metod har använts har den finansiella bördan på de lokala och regionala myndigheterna minskat och genomförandet har förbättrats.

63.

Sjunde miljöhandlingsprogrammet bör från och med 2013 gynna möjligheten för regioner och städer att direkt få tillgång till finansiella resurser från handeln med utsläppsrätter i syfte att utforma lokala program i kampen mot klimatförändringen.

64.

Programmet bör ha en lång tidshorisont, minst fram till 2020, eftersom planer redan nu måste utformas för 2050, och det bör kompletteras med en halvtidsutvärdering och övervakning, samt med klart utformade färdplaner med delmål.

65.

Vi föreslår att en systematisk angreppsmetod tillämpas när det gäller resurseffektivitet, inbegripet specifika mål och tidsplaner för kvantitativa minskningar i absoluta tal av naturresursanvändningen, och att det antas en ny definition av BNP som beaktar påverkan på miljön.

66.

Vi efterlyser med kraft att kopplingarna mellan olika politikområden bibehålls och att miljömål och krav integreras i olika sektorer, t.ex. markanvändning och fysisk planering, rörlighet i städerna, jordbruk, skogsbruk, buller, luftföroreningar och folkhälsa.

67.

Vi anser att det är mycket viktigt att miljömålen integreras i viktigare budgetområden, t.ex. landsbygdsutveckling och jordbruk.

68.

Vi vill påpeka att 75 % av befolkningen i EU bor i städer och att de alstrar 75 % av växthusgasutsläppen men att städerna också utgör centrum för utbildning, forskning och innovation. Sjunde miljöhandlingsprogrammet måste ges en tydlig stadsdimension och innehålla en mekanism för att engagera städerna och ge dem ökade befogenheter.

69.

Vi erkänner att markförsämring undergräver EU:s gemensamma målsättningar på klimatområdet, för livsmedelssäkerheten och för den biologiska mångfalden. En gemensam temainriktad strategi för markskydd inklusive målet att anta ett ramdirektiv för markskydd borde därför kvarstå som en del i ett sjunde miljöhandlingsprogram.