(1)

Rådets förordning (EG) nr 1407/20021 av den 23 juli 2002 om statligt stöd till kolindustrin upphör att gälla den 31 december 2010.

(1)

Rådets förordning (EG) nr 1407/20021 av den 23 juli 2002 om statligt stöd till kolindustrin upphör att gälla den 31 december 2010 , och utan någon ny rättslig ram som möjliggör beviljande av vissa typer av statligt stöd till kolindustrin efter detta datum, kommer medlemsstaterna endast att kunna bevilja stöd utifrån de allmänna regler för statligt stöd som gäller samtliga sektorer .

(1a)

Kol är inte bara användbart som bränsle, utan kan även användas som råvara för den kemiska industrin, och kommer som sådan att få ännu större betydelse i framtiden.

(1b)

Minskad produktionskapacitet till följd av nedlagda produktionsenheter inom EU:s kolindustri kommer att kompenseras genom import av kol till unionen, vilket innebär att unionen kommer att få kolleveranser från tredjeländer.

(2)

Det subventionerade kolets obetydliga bidrag till den totala energimixen berättigar inte längre att man har kvar sådana stöd med hänsyn till en trygg energiförsörjning på EU-nivå .

(2)

Med tanke på det subventionerade kolets obetydliga bidrag till EU:s totala energimix kan stöd till kolindustrin bara i begränsad omfattning kompensera för störningar i energiförsörjningen . Det statliga stödet i kolsektorn har emellertid vid det här laget blivit så obetydligt att det inte längre har någon konkurrenssnedvridande effekt. En miniminivå på kolproduktionen i EU skulle bibehålla tillgången till inhemska kolfyndigheter, i avsikt att skapa en strategisk reserv .

(2a)

När förordning (EG) nr 1407/2002 upphör att gälla, kommer en del medlemsstater med kort varsel att tvingas stänga sina kolgruvor och hantera avsevärda sociala och regionala konsekvenser av dessa nedläggningar.

(2b)

På grund av de ytterst negativa socioekonomiska konsekvenserna av nedläggningar av gruvor, särskilt i glesbefolkade regioner, bör man överväga ett riktat stöd från EU:s strukturfonder i framtida budgetar, även om de berörda regionerna skulle ligga i medlemsstater med mindre allvarliga ekonomiska problem.

(2c)

Enligt artikel 194.2 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt har medlemsstaterna rätt att själva bestämma villkoren för utnyttjandet av sina energikällor, att välja mellan olika energikällor och att bestämma energiförsörjningens allmänna struktur.

(3)

EU:s politik att främja förnybara och fossila bränslen med lägre kolhalt för kraftproduktion berättigar inte att kolgruvor som saknar konkurrenskraft får stöd i det oändliga. Därför bör de stödkategorier som tillåts i förordning (EG) nr 1407/2002 inte fortgå i oändlighet .

(3)

När det gäller EU:s politik att bistå användningen av förnybara och fossila bränslen med lägre kolhalt för kraftproduktion bör medlemsstaterna lägga fram en plan med åtgärder för att mildra miljökonsekvenserna av kolanvändningen, till exempel på området energieffektivitet, förnybar energi eller avskiljning och lagring av koldioxid . Detta gäller för alla typer av kol och alla typer av resurser. Det bör medges att ingen fördelaktig verkan för miljön uppnås när man ersätter subventionerat kol med osubventionerat.

(3a)

Eftersom de inhemska energikällorna inom EU är begränsade, är stöd till kolgruvor berättigat enligt EU:s politik för att främja förnybara och fossila bränslen med lägre kolhalt för kraftproduktion. De stödkategorier som tillåts enligt förordning (EG) nr 1407/2002 bör inte bibehållas i oändlighet. Statligt stöd som är avsett att minska föroreningar orsakade av kol bör emellertid under alla omständigheter bibehållas. Gruvor som har möjlighet att bli konkurrenskraftiga men som fortfarande är i behov av statligt stöd till miljöteknikinvesteringar efter utgången av en tioårsperiod, bör undantas från denna avveckling av stödet.

(5)

Utan att det påverkar tillämpningen av de allmänna reglerna om statligt stöd bör medlemsstaterna kunna vidta åtgärder för att lindra de sociala och regionala konsekvenserna av att gruvorna läggs ned, dvs. i god ordning avveckla verksamheten som ett led i en oåterkallelig nedläggningsplan eller finansiera extraordinära kostnader, särskilt ärvda åtaganden.

(5)

Utan att det påverkar tillämpningen av de allmänna reglerna om statligt stöd bör medlemsstaterna kunna vidta åtgärder för att lindra de sociala och regionala konsekvenserna av att gruvorna eventuellt läggs ned, dvs. i god ordning avveckla verksamheten som ett led i en oåterkallelig nedläggningsplan eller finansiera extraordinära kostnader, särskilt ärvda åtaganden.

(5a)

Omskolning av arbetstagare som berörs av gruvnedläggningsplaner bör tillhandahållas omedelbart och alla möjligheter till finansiering på regional och nationell nivå och på EU-nivå bör i detta syfte undersökas.

(5b)

Finansieringen av miljöskyddsåtgärder och kostnaderna för långsiktiga gruvnedläggningar kommer att behöva fortsätta bortom 2014. Om medlemsstaternas stöd till kolindustrin fasas ut i förtid, skulle detta leda till betydande miljömässig och finansiell instabilitet i de berörda regionerna, och i slutänden skulle detta bli betydligt dyrare än om sådant stöd fasas ut långsamt.

(6)

Denna förordning innebär kolsektorns övergång från sektorspecifika regler till allmänna regler om statligt stöd som är tillämpliga på alla sektorer.

(7)

För att minimera den snedvridning av konkurrensen som stödet orsakar på den inre marknaden bör det trappas ned successivt och vara strikt begränsat till produktionsenheter som ska läggas ned för gott.

(7)

För att minimera den snedvridning av konkurrensen som stödet orsakar på den inre marknaden bör det tendera att minska och vara begränsat till produktionsenheter som ska läggas ned för gott , såvida dessa enheter inte har blivit konkurrenskraftiga före det fastställda nedläggningsdatumet .

(7a)

Att återställa tidigare gruvanläggningar kräver att en hel rad åtgärder vidtas, till exempel att man avlägsnar gruvutrustning, säkrar gruvan, sanerar området eller undanskaffar spillvatten. Finansieringen av ett sådant återställande kräver långsiktig planering.

(8)

För att mildra de negativa miljökonsekvenserna av stöd till kolproduktion bör medlemsstaterna lägga fram en plan med lämpliga åtgärder, t.ex. på området energieffektivitet, förnybar energi eller avskiljning och lagring av koldioxid.

(8a)

En minimiproduktion av kol skulle – tillsammans med andra åtgärder som bland annat syftar till att främja energiproduktion från förnybara källor – bidra till att bibehålla en andel inhemska primära energikällor, som skulle göra det möjligt att öka unionens energitrygghet avsevärt. En andel inhemska primära energikällor skulle dessutom bidra till att främja miljömålen inom ramen för en hållbar utveckling. I samband med främjandet av EU:s inhemska energikällor för att motverka unionens betydande importberoende måste man överväga att komplettera de inhemska icke-fossila energikällorna med inhemska fossila energikällor, vilka i vissa medlemsstater endast består av kol.

(8b)

I kraftverksanläggningar för kolbaserad kraftproduktion skulle det inhemska kolet förmodligen ersättas av importerat kol, vilket skulle orsaka betydande transportkostnader och negativa koldioxideffekter utan att mängden koldioxidutsläpp från kraftproduktionen i realiteten skulle förändras.

(8c)

Kolindustrin har beroende på lokalisering varierande gynnsamma geologiska förutsättningar och på grund av olika politiska omständigheter varierande sociala, säkerhets- och miljötekniska standarder (med avseende på sättnings- och andra miljöskador). Dessa variationer leder till konkurrensmässiga nackdelar särskilt för kol producerat i unionen jämfört med kol som importeras, vilket har resulterat i omfattande omstruktureringsåtgärder inom unionens kolindustri med större driftsinskränkningar under de senaste årtiondena.

(8d)

En minimiproduktion av subventionerat kol skulle också bidra till att bevara EU:s framstående ställning inom tekniken för utvinning och ren förbränning av kol, och därmed möjliggöra att denna teknik överförs till större kolproducerande områden i tredjeländer och bidra till avsevärt minskade utsläpp av föroreningar och växthusgaser i världen.

(8e)

För närvarande används kol i unionen i huvudsak till kraftproduktion och en mindre andel används till framställning av koks till stålindustrin. Av miljöskäl bör den kolbaserade kraftproduktionen så snart som möjligt upphöra till förmån för en hållbarare kraftproduktion. Inom stålindustrin är det emellertid inom förutsebar framtid inte möjligt att avstå från kol. Med tanke på att oljelagren blir allt knappare (peak oil) måste man utgå från att kolet kommer att få allt större betydelse som ersättningsråvara för den kemiska industrin. På lång sikt bör en fortsatt tillgång till unionens kolfyndigheter, i syfte att bibehålla en tekniskt betingad minimiproduktion som inte snedvrider konkurrensen, därför inte uteslutas, även om en sådan fortsatt tillgång skulle kräva statligt stöd under en längre tidsperiod.

(9a)

Företag bör i enlighet med principen om att förorenaren betalar och på grund av behovet att internalisera externa kostnader, vara skyldiga att täcka kostnaderna för att avhjälpa de kortsiktiga och/eller långsiktiga skador på miljön som deras verksamheter orsakat.

(10)

När Europeiska kommissionen fullgör sitt uppdrag bör den se till att normala konkurrensvillkor upprättas, upprätthålls och följs. Framför allt när det gäller elmarknaden bör stödet till kolindustrin inte vara sådant att det påverkar elproducenternas val av försörjningskälla för sitt behov av primärenergi. Följaktligen bör kolleveranser vad gäller pris och mängd bygga på frivilliga överenskommelser mellan avtalsparterna mot bakgrund av de villkor som gäller på världsmarknaden.

(10)

När kommissionen fullgör sitt uppdrag bör den se till att normala konkurrensvillkor upprättas, upprätthålls och följs. Framför allt när det gäller elmarknaden bör stödet till kolindustrin inte vara sådant att det påverkar elproducenternas val av försörjningskälla för sitt behov av primärenergi. Följaktligen bör kolleveranser vad gäller pris och mängd bygga på frivilliga överenskommelser mellan avtalsparterna mot bakgrund av de villkor som gäller på världsmarknaden. Med tanke på att energipriserna sannolikt kommer att fortsätta stiga, bör kommissionen regelbundet göra en översyn av det potentiella bidraget från unionens kol till energitryggheten.

a)

Verksamheten i de berörda produktionsenheterna måste ingå i en nedläggningsplan som ska vara genomförd senast den 1 oktober 2014 .

a)

Verksamheten i de berörda produktionsenheterna måste ingå i en nedläggningsplan som ska vara genomförd senast den 31 december 2018 .

b)

De berörda produktionsenheterna ska läggas ned definitivt i enlighet med nedläggningsplanen.

b)

De berörda produktionsenheterna ska läggas ned definitivt i enlighet med nedläggningsplanen , såvida de inte blivit konkurrenskraftiga före det datum som fastställts i denna plan och unionens energibehov kräver en fortsatt verksamhet .

f)

Det totala nedläggningsstöd som en medlemsstat beviljar ett företag ska minska fortlöpande , och minskningen mellan på varandra följande femtonmånadersperioder får inte vara mindre än 33 % av det stöd som beviljades under nedläggningsplanens första femtonmånadersperiod .

f)

Det totala nedläggningsstöd som en medlemsstat beviljar ska minska fortlöpande.

h)

Medlemsstaten ska lägga fram en plan med åtgärder för att mildra miljökonsekvenserna av kolanvändning, till exempel på området energieffektivitet, förnybar energi eller avskiljning och lagring av koldioxid. Om en sådan plan omfattar åtgärder som utgör statligt stöd i den mening som avses i artikel 107.1 påverkar det inte den anmälningsskyldighet och den skyldighet att invänta kommissionens slutliga beslut som föreskrivs i artikel 108.3 i EUF-fördraget och inte heller kravet på att åtgärderna ska vara förenliga med den inre marknaden.