(1a)

Europaparlamentet och rådet ska enligt artikel 157.3 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt besluta om åtgärder för att säkerställa tillämpningen av principen om lika möjligheter och lika behandling av kvinnor och män i frågor som rör anställning och yrke, inklusive principen om lika lön för lika eller likvärdigt arbete.

(2)

Enligt artikel 3.3 i fördraget om Europeiska unionen ska unionen bekämpa social utestängning och diskriminering, främja social rättvisa och socialt skydd, och enligt fördraget om Europeiska unionens funktionssätt får unionen ta initiativ för att säkerställa samordningen av medlemsstaternas socialpolitik. I artikel 9 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt föreskrivs att unionen, vid fastställandet och genomförandet av sin politik och verksamhet, ska beakta de krav som är förknippade med garantier för ett fullgott socialt skydd och kampen mot social utestängning.

(2)

Enligt artikel 3.3 i fördraget om Europeiska unionen ska unionen ha som mål att uppnå full sysselsättning och sociala framsteg, bekämpa social utestängning och diskriminering, främja social rättvisa och socialt skydd, och enligt fördraget om Europeiska unionens funktionssätt får unionen ta initiativ för att säkerställa samordningen av medlemsstaternas socialpolitik. I artikel 9 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt föreskrivs att unionen, vid fastställandet och genomförandet av sin politik och verksamhet, ska beakta de krav som är förknippade med främjande av en hög sysselsättningsnivå, garantier för ett fullgott socialt skydd , kampen mot social utestängning samt en hög utbildningsnivå.

(2a)

I artikel 8 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt föreskrivs att unionen i all sin verksamhet ska syfta till att undanröja bristande jämställdhet mellan kvinnor och män samt främja jämställdhet mellan dem. I artikel 10 föreskrivs att unionen vid utformningen och genomförandet av sin politik och verksamhet ska söka bekämpa all diskriminering på grund av kön, ras eller etniskt ursprung, religion eller övertygelse, funktionshinder, ålder eller sexuell läggning. I artikel 2 i EU-fördraget fastställs det att det europeiska samhället kännetecknas av mångfald, icke-diskriminering, tolerans, rättvisa, solidaritet och principen om jämställdhet mellan kvinnor och män.

(4)

Lissabonstrategin, som lanserades 2000, baserades på ett erkännande av att EU måste öka sin produktivitet och konkurrenskraft och samtidigt stärka den sociala sammanhållningen mot bakgrund av den globala konkurrensen, den tekniska utvecklingen och den åldrande befolkningen. Lissabonstrategin lanserades på nytt 2005, efter en halvtidsöversyn som ledde till en tydligare inriktning på tillväxt och fler och bättre arbetstillfällen.

(4)

Lissabonstrategin, som lanserades 2000, baserades på ett erkännande av att EU måste öka sin produktivitet och konkurrenskraft genom kunskap, återupprätta villkoren för full sysselsättning och samtidigt stärka den sociala och regionala sammanhållningen mot bakgrund av den globala konkurrensen, den tekniska utvecklingen och den åldrande befolkningen. Lissabonstrategin lanserades på nytt 2005, efter en halvtidsöversyn som ledde till en tydligare inriktning på tillväxt och fler och bättre arbetstillfällen.

(5)

Lissabonstrategin för tillväxt och arbetstillfällen bidrog till att skapa enighet om den allmänna inriktningen för EU:s ekonomiska politik och sysselsättningspolitik. Inom ramen för denna strategi antog rådet 2005 allmänna riktlinjer för den ekonomiska politiken och sysselsättningsriktlinjer, som reviderades 2008. De 24 riktlinjerna låg till grund för de nationella reformprogrammen, där de viktigaste makroekonomiska, mikroekonomiska och arbetsmarknadsrelaterade prioriteringarna för EU som helhet fastställdes. Erfarenheten visar dock att riktlinjerna inte innehöll tillräckligt tydliga prioriteringar och att sambanden mellan dem kunde ha varit klarare. Detta begränsade deras inverkan på det nationella beslutsfattandet .

(5)

Lissabonstrategin för tillväxt och arbetstillfällen skulle ha bidragit till fastställandet av den allmänna inriktningen för EU:s ekonomiska politik och sysselsättningspolitik. Inom ramen för denna strategi antog rådet 2005 allmänna riktlinjer för den ekonomiska politiken och sysselsättningsriktlinjer, som reviderades 2008. De 24 riktlinjerna låg till grund för de nationella reformprogrammen, där de viktigaste makroekonomiska, mikroekonomiska och arbetsmarknadsrelaterade prioriteringarna för EU som helhet fastställdes. Erfarenheten visar dock att riktlinjerna inte fastställde tillräckligt bindande mål för ett socialt, politiskt och kulturellt deltagande från alla människor som lever i Europeiska unionen och för en ekologiskt hållbar omvandling av ekonomin och att prioriteringarna borde ha varit starkare kopplade till varandra. I sista hand kunde strategins grundläggande mål inte nås eftersom medlemsstaterna inte heller tog något egenansvar för riktlinjerna.

(5a)

Europeiska unionen behöver inte bara nya lagstiftningsinitiativ med tyngdpunkten lagd på det sociala utan också en avsevärd förbättring av sin nuvarande politik och genomförandet av den.

(6)

Den finansiella och ekonomiska kris som inleddes 2008 resulterade i en avsevärd minskning av antalet arbetstillfällen och av den potentiella produktionen och har lett till en dramatisk försämring av de offentliga finanserna. Den ekonomiska återhämtningsplanen för Europa har dock hjälpt medlemsstaterna att hantera krisen, bland annat genom en samordnad finanspolitisk stimulans , med euron som garant för makroekonomisk stabilitet. Krisen visade därför att en stark och effektiv samordning av unionens politik kan ge goda resultat. Genom krisen visades det också tydligt hur nära sammanlänkade medlemsstaternas ekonomier och arbetsmarknader är.

(6)

Den finansiella och ekonomiska kris som inleddes 2008 resulterade i en avsevärd minskning av antalet arbetstillfällen och av den potentiella produktionen och har lett till en dramatisk försämring av de offentliga finanserna. Den ekonomiska återhämtningsplanen för Europa har dock hjälpt medlemsstaterna att hantera krisen, bland annat genom en samordnad finanspolitisk stimulans. Krisen , som fortfarande är stadd i utveckling, belyser bristen på effektiva sätt att tidigt reagera på dess förtecken och visar därför att en stark och effektiv samordning av unionens politik , med samtidig respekt för subsidiaritetsprincipen, kan ge goda resultat. Genom krisen visades det också tydligt hur nära sammanlänkade medlemsstaternas ekonomier och arbetsmarknader är och en konsekvens av detta blir att ett fullständigt tillvaratagande av den inre marknadens potential också är ett av de väsentligaste sätten att öka Europas konkurrenskraft och nödvändiggör också en större översyn av de mekanismer som kommer att fortsätta syfta till att målen i sysselsättnings- och socialt hänseende uppnås.

(7)

Kommissionen föreslog att man skulle utarbeta en ny strategi för det nya årtiondet, Europa 2020-strategin, för att EU skulle kunna gå stärkt ur krisen och ställa om ekonomin i riktning mot smart och hållbar tillväxt för alla. Fem överordnade mål, som förtecknas under de relevanta riktlinjerna, utgör de gemensamma målsättningar som vägleder medlemsstaternas och unionens åtgärder. Medlemsstaterna bör göra allt som står i dess makt för att nå de nationella målen och undanröja de flaskhalsproblem som begränsar tillväxten .

(7)

Kommissionen föreslog att man skulle utarbeta en ny strategi för det nya årtiondet, Europa 2020-strategin, för att EU skulle kunna gå stärkt ur krisen och stå bättre rustat inför framtida omvälvningar och kriser och ställa om ekonomin i riktning mot en av framtidspotential präglad och ekologiskt och ekonomiskt hållbar tillväxt för alla, åtföljd av höga nivåer för sysselsättning, produktivitet och social sammanhållning . Överordnade mål, som förtecknas under de relevanta riktlinjerna, utgör de gemensamma målsättningar som vägleder medlemsstaternas och unionens åtgärder. Medlemsstaterna bör förbinda sig att nå de nationella målen . De bör koncentrera sig på att höja sysselsättningen och undanröja tillväxthinder som är följden av lagstiftning, byråkrati och nationell felallokering av resurser .

(8)

Som ett led i de övergripande ”exitstrategierna” för den ekonomiska krisen bör medlemsstaterna genomföra ambitiösa reformer för att trygga makroekonomisk stabilitet och hållbara offentliga finanser, förbättra konkurrenskraften, minska den makroekonomiska obalansen och förbättra arbetsmarknadens resultat. Avvecklingen av den finanspolitiska stimulansen bör genomföras och samordnas inom ramen för stabilitets- och tillväxtpakten.

(8)

Som ett led i de övergripande ”exitstrategierna” för den ekonomiska krisen samt i övergripande strategier för skapandet av tillväxtvillkor måste medlemsstaterna genomföra och vidmakthålla strukturella reformer , inriktade på att trygga makroekonomisk stabilitet , skapa fler och bättre arbetstillfällen, och hållbara offentliga finanser, förbättra konkurrenskraften och produktiviteten , minska den makroekonomiska obalansen , stärka den sociala sammanhållningen, bekämpa fattigdomen och förbättra arbetsmarknadens resultat. Den gradvisa avvecklingen av den finanspolitiska stimulansen bör genomföras och samordnas bland annat inom ramen för stabilitets- och tillväxtpakten och inledas så snart som ekonomin är på väg mot en hållbar återhämtning. För att målen om varaktig ekonomisk och social sammanhållning i praktiken ska kunna uppnås bör dock de stora makroekonomiska obalanserna och skillnaderna mellan medlemsstaterna övervinnas.

(8a)

Europa 2020 bör vara en strategi som ställer människan och miljöskyddet i centrum, visar vägen ut ur den ekonomiska krisen, förhindrar ett nytt ekonomiskt och socialt sammanbrott, samordnas nära med struktur- och sammanhållningspolitiken och stimulerar våra ekonomier på medellång och lång sikt och bemöter de utmaningar som arbetsmarknaden ställs inför till följd av ett åldrande samhälle.

(9)

Inom ramen för Europa 2020-strategin bör medlemsstaterna genomföra reformer som syftar till ”smart tillväxt”, dvs. tillväxt på grundval av kunskap och innovation. Reformerna bör syfta till att förbättra utbildningens kvalitet, trygga tillträde för alla och stärka forskningens och företagens konkurrenskraft för att främja innovation och kunskapsöverföring i hela EU. De bör uppmuntra entreprenörskap och bidra till att omvandla kreativa idéer till innovativa produkter, tjänster och processer som kan skapa tillväxt, högkvalitativa arbetstillfällen, territoriell, ekonomisk och social sammanhållning och på ett effektivare sätt ta itu med samhälleliga utmaningar på europeisk och global nivå. I detta sammanhang är det väsentligt att utnyttja informations- och kommunikationstekniken fullt ut.

(9)

Inom ramen för Europa 2020-strategin bör medlemsstaterna genomföra reformer som syftar till ”smart tillväxt”, dvs. tillväxt på grundval av kunskap och innovation. Reformerna bör syfta till att förbättra utbildningens kvalitet, trygga tillträde för alla , minska skolavhoppen, bekräfta den enskildes rätt till livslångt lärande så att kompetens kan utvecklas, erkännas och certifieras och stärka forskningens och företagens konkurrenskraft för att främja innovation och kunskapsöverföring i hela Europeiska unionen, för att bidra till att få bort de regionala obalanserna och förhindra kunskapsflykt. De bör uppmuntra entreprenörskap och utvecklingen av små och medelstora företag och bidra till att omvandla kreativa idéer till innovativa produkter, innovativa tjänster med samhällsvärde och processer som kan skapa tillväxt, högkvalitativa och hållbara arbetstillfällen, territoriell, ekonomisk och social sammanhållning och på ett effektivare sätt ta itu med samhälleliga utmaningar på europeisk och global nivå. I detta sammanhang är det väsentligt att utnyttja informations- och kommunikationstekniken fullt ut.

(9a)

För att stimulera den ekonomiska tillväxten bör medlemsstaterna bekämpa tillväxthämmande faktorer såsom betungande byråkrati, överdriven lagstiftning och överdrivna normer, höga skatter och protektionistiska tendenser.

(9b)

En tryggad övergripande makroekonomisk prestanda hos EU förutsätter en djupgående och effektiv inre marknad, och för att den ekonomiska och monetära unionen ska bli solid är det särskilt viktigt att den ger ekonomiska fördelar, återställer tillväxten och skapar nya arbetstillfällen.

(9c)

När medlemsstaterna utformar och genomför sina nationella reformprogram med hänsyn tagen till riktlinjerna i bilagan bör de se till att sysselsättnings- och socialpolitiken styrs effektivt. De berörda parterna, också på regional och lokal nivå och även de som påverkas av de olika aspekterna inom Europa 2020-strategin samt parlamentsorgan och arbetsmarknadens parter, bör nära medverka under hela arbetet med att utforma, genomföra, övervaka och utvärdera programmen, också vid fastställandet av mål och indikatorer. Medlemsstaterna bör noggrant övervaka vilka konsekvenser de reformer som genomförts under respektive nationella reformprogram får i sysselsättnings- och socialt hänseende.

(10)

Medlemsstaterna bör också genom sina reformprogram sträva efter ”hållbar tillväxt”. Hållbar tillväxt innebär att bygga en resurseffektiv, hållbar och konkurrenskraftig ekonomi, att fördela kostnader och fördelar rättvist och att utnyttja Europas ledande roll i strävan efter att utveckla nya processer och ny teknik, däribland miljövänlig teknik. Medlemsstaterna bör genomföra de reformer som krävs för att minska utsläppen av växthusgaser och garantera en effektiv resursanvändning. De bör också förbättra företagsklimatet, stimulera skapandet av gröna arbetstillfällen och modernisera sin industribas.

(10)

Medlemsstaterna bör också genom sina reformprogram och utgående från principen om arbete under anständiga villkor sträva efter ”hållbar tillväxt”. Hållbar tillväxt innebär att bygga en resurseffektiv, hållbar och konkurrenskraftig ekonomi som ger fler arbetstillfällen, att fördela kostnader och fördelar rättvist och samtidigt se till att det finns tillräckliga resurser för att hantera omstruktureringen och att utnyttja Europas ledande roll i strävan efter att utveckla nya processer och ny teknik, däribland framför allt miljövänlig teknik som skapar fler arbetstillfällen. Alla företag, bland dem också mikroföretag och små och medelstora företag, bör så långt som möjligt ges tillgång till denna teknik. Medlemsstaterna bör genomföra de reformer som krävs för att minska utsläppen av växthusgaser och garantera en effektiv resursanvändning. De bör också förbättra företagsklimatet, stimulera skapandet av hållbara arbetstillfällen i den gamla och nya ekonomin, också genom att tillhandahålla den utbildning och de färdigheter som behövs i dessa arbeten, och modernisera sin industribas , särskilt genom produktomställning.

(11)

I medlemsstaternas reformprogram bör man också sträva efter ”tillväxt för alla”. Tillväxt för alla innebär att bygga ett sammanhållet samhälle där människorna kan förutse och hantera förändring, och därigenom aktivt delta i samhället och ekonomin. Medlemsstaternas reformer bör därför trygga tillträde och möjligheter för alla under hela livet och minska fattigdomen och det sociala utanförskapet, genom att undanröja hindren för deltagande på arbetsmarknaden, särskilt för kvinnor, äldre arbetstagare , ungdomar, funktionshindrade och legala invandrare. De bör också garantera att alla medborgare och regioner gynnas av den ekonomiska tillväxten. I centrum för medlemsstaternas reformprogram bör därför sådana insatser stå som syftar till att effektivisera arbetsmarknaderna genom investeringar i lyckade omställningar, utveckling av nödvändig kompetens, ökning av arbetstillfällenas kvalitet och kamp mot segmentering, strukturell arbetslöshet och inaktivitet, samtidigt som man tryggar ett lämpligt och hållbart socialt skydd och en aktiv integration för att minska fattigdomen.

(11)

I medlemsstaternas reformprogram bör man också sträva efter ”tillväxt för alla”. Tillväxt för alla innebär att bygga ett sammanhållet samhälle där människorna kan förutse och hantera förändring, särskilt till följd av den nya tekniken, automatiseringen och datarevolutionen, och därigenom aktivt delta i samhället och ekonomin. Medlemsstaternas reformer bör därför trygga tillträde och möjligheter för alla under hela livet och minska fattigdomen och det sociala utanförskapet, genom att undanröja hindren för deltagande på arbetsmarknaden, särskilt för kvinnor, äldre arbetstagare, ungdomar, anhörigvårdare, personer med funktionshinder, outbildade arbetstagare, minoriteter, framför allt romerna, och legala invandrare , samt för dem som inte kan delta i arbetsmarknaden. Genom att införa lämpliga instrument bör medlemsstaterna garantera att alla medborgare och regioner gynnas av den ekonomiska tillväxten. I centrum för medlemsstaternas reformprogram bör därför sådana insatser stå som syftar till att effektivisera arbetsmarknaderna genom investeringar i lyckade omställningar, utbildningssystem och utveckling av kompetens som motsvarar arbetsmarknadens behov, ökning av arbetstillfällenas kvalitet och jämställdhet och kamp mot segmentering genom att erbjuda trygghet för alla arbetstagare, oavsett typen av anställning, samt mot diskriminering , strukturell arbetslöshet , framför allt ungdomsarbetslöshet, och inaktivitet, samtidigt som man tryggar ett lämpligt och hållbart socialt skydd och en aktiv integration för att minska fattigdomen.

(11a)

Inom ramen för målet om ”tillväxt för alla” bör medlemsstaterna, på kommissionens initiativ, fastställa en lämplig lagstiftningsram för de nya formerna av arbete. I denna ram bör det tas hänsyn både till tryggandet av flexibla anställningsformer, varvid man samtidigt bör undvika en segmentering av arbetsmarknaden och garantera ett omfattande skydd av arbetstagarnas individuella och kollektiva rättigheter, bland dem också möjligheterna att förena arbetsliv och privatliv, och till en adekvat social trygghet för arbetstagarna.

(11b)

Medlemsstaternas reformprogram bör syfta till att stödja sysselsättningsfrämjande tillväxt utgående från anständigt arbete, i den form det stöds av ILO, samt rättesnöret om ”bra arbete”, vilket måste gälla både för sysselsättningsskapandet och för integreringen på arbetsmarknaden. Inom denna ram bör likabehandlingen och principen om lika lön för likvärdigt arbete på samma arbetsplats, i den form de fastställts i artiklarna 18 och 157 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt slås vakt om och stärkas. Särskild uppmärksamhet bör också ägnas frågan om att minska fattigdomen bland personer som är ute i arbetslivet och bland barnen.

(12)

EU:s och medlemsstaternas strukturreformer kan effektivt bidra till tillväxt och arbetstillfällen om de ökar EU:s konkurrenskraft i den globala ekonomin, skapar nya möjligheter för Europas exportindustri och ger konkurrenskraftigt tillträde till viktig import. Reformerna bör därför anpassas med hänsyn till deras inverkan på den externa konkurrenskraften så att de främjar EU:s tillväxt och deltagande på öppna och rättvisa marknader i hela världen.

(12)

EU:s och medlemsstaternas strukturreformer kan effektivt bidra till kvalitativ tillväxt och hållbara arbetstillfällen av god kvalitet om de utgör adekvata svar på den ihållande finansiella och ekonomiska krisen och därmed ökar EU:s konkurrenskraft i den globala ekonomin, skapar nya möjligheter för Europas exportindustri och ger konkurrenskraftigt tillträde till viktig import. Reformerna bör därför anpassas med hänsyn till deras inverkan på den externa konkurrenskraften så att de främjar tillväxten inom Europeiska unionen och deltagande på öppna och rättvisa marknader i hela världen , varvid EU bör agera för en kraftfull världsomfattande tillsyn över aktörer som har ett stort inflytande på sysselsättningen, arbetskraftens rörlighet och på sociala finansprodukter såsom pensioner.

(13)

Europa 2020-strategin måste understödjas av en rad integrerade strategier, som medlemsstaterna bör genomföra fullt ut och i samma tempo, så att de samordnade strukturreformerna får positiva spridningseffekter.

(13)

Europa 2020-strategin måste understödjas av en rad integrerade strategier, som medlemsstaterna bör genomföra effektivt och med vederbörlig hänsyn tagen till sina egna inhemska situationer och sina särskilda svårigheter, så att de samordnade strukturreformerna får positiva spridningseffekter. Det bör ses till att det råder konsekvens mellan medlemsstaternas åtgärder inom den ekonomiska politiken samt inom sysselsättnings- och socialpolitiken.

(13a)

En nyckelfaktor både för jämställdheten och för utbudet på arbetsmarknaden är att kvinnor och flickor ges förutsättningar att komma in i branscher där kvinnorna är starkt underrepresenterade, samt att de stereotyper som fortfarande dominerar dessa yrken bekämpas. All politik och alla åtgärder inom ramen för Europa 2020-strategin bör därför i hög grad främja lika möjligheter och jämställdhet och genomsyras av ett jämställdhetsperspektiv. Detta omfattar initiativ som syftar till att stärka kvinnors rättigheter och bekämpa diskriminering av kvinnor. De sociala trygghetssystemen behöver ses över i syfte att undanröja de inslag som leder till bristande jämställdhet. Arbetsvillkoren behöver förbättras i sektorer där kvinnor är överrepresenterade. Frågan om ofrivillig deltidsanställning bör tas upp. Jämställdhet i utbildning och yrkesutbildning behöver stärkas. Löneklyftan mellan män och kvinnor bör minskas till 0–5 procent senast 2020. Ett ökat utbud av tillgängliga, överkomligt prissatta, flexibla och högkvalitativa omsorgstjänster för alla, särskilt tillgång till barnomsorg, är ett viktigt sätt att underlätta och främja jämställdhetsprocessen.

(13b)

Medlemsstaterna bör beakta Europa 2020-strategin och framför allt dess sysselsättnings- och socialpolitiska aspekter vid programplaneringen och genomförandet av EU-stödet, inklusive stödet från Europeiska socialfonden, Europeiska regionala utvecklingsfonden och Sammanhållningsfonden. Detta är viktigt eftersom man måste göra ökat bruk av att de olika tillgängliga finansieringsinstrumenten samverkar med varandra och kompletterar varandra för att man ska kunna nå Europa 2020-strategins komplexa mål om smart och grön tillväxt för alla och mera effektivt kunna stödja de mest missgynnade mikroregionerna och de mest utsatta grupperna som missgynnas på flera olika sätt. Anslagen från EU måste användas till att minska de byråkratiska hindren och underlätta långsiktiga åtgärder.

(13c)

Sammanhållningspolitiken har stor betydelse som ett stöd till sysselsättning och social integration genom att den hjälper regionerna att övervinna sina socioekonomiska svårigheter och minska skillnaderna, men också genom att den tar hänsyn till deras regionala särdrag. Medlemsstaterna bör tillsammans arbeta för att anordna, komplettera, samordna och anpassa sina nationella mål, både inom medlemsstaterna själva och mellan dem, så att vi får en mera balanserad ekonomisk utveckling mellan regionerna.

(14)

Dessa riktlinjer riktar sig till medlemsstaterna, men Europa 2020-strategin bör genomföras i partnerskap med alla nationella, regionala och lokala myndigheter, i nära samarbete med parlament, arbetsmarknadens parter och företrädare för det civila samhället, som ska bidra till utarbetandet av nationella reformprogram, genomförandet av dessa och till den övergripande kommunikationen om strategin.

(14)

Dessa riktlinjer riktar sig till medlemsstaterna, men Europa 2020-strategin bör genomföras i partnerskap med alla nationella, regionala och lokala myndigheter, i nära samarbete med parlament, arbetsmarknadens parter och företrädare för det civila samhället, som ska bidra till utarbetandet av nationella reformprogram, genomförandet av dessa och till den övergripande kommunikationen om strategin , eftersom socialpolitiken måste motsvara de lokala omständigheterna samt vad man föredrar på det lokala planet.

(14a)

För att se till att sysselsättningsriktlinjerna tillämpas i medlemsstaterna bör den öppna samordningsmetoden förbättras eftersom dess inverkan i medlemsstaterna är för liten.

(15)

Europa 2020-strategin understöds av en mindre uppsättning riktlinjer, som ersätter de tidigare 24 riktlinjerna och i vilka sysselsättningspolitiken och den allmänna ekonomiska politiken behandlas på ett enhetligt sätt. Riktlinjerna för medlemsstaternas sysselsättningspolitik, som bifogas detta beslut, har ett naturligt samband med riktlinjerna för medlemsstaternas och unionens ekonomiska politik, som bifogas rådets rekommendation […] av den […]. Tillsammans utgör de ”de integrerade riktlinjerna för Europa 2020”.

(15)

Europa 2020-strategin understöds av en uppsättning riktlinjer, som ersätter de tidigare 24 riktlinjerna och i vilka sysselsättningspolitiken , stärkandet av den sociala sammanhållningen och den allmänna ekonomiska politiken behandlas på ett enhetligt sätt. Riktlinjerna för medlemsstaternas sysselsättningspolitik, som bifogas detta beslut, har ett naturligt samband med riktlinjerna för medlemsstaternas och unionens ekonomiska politik, som bifogas rådets rekommendation […] av den […]. Tillsammans utgör de ”de integrerade riktlinjerna för Europa 2020”.

(16)

Dessa nya integrerade riktlinjer avspeglar Europeiska rådets slutsatser. De ger en tydlig vägledning för medlemsstaterna när det gäller att upprätta nationella reformprogram och genomföra reformer med hänsyn till det ömsesidiga beroendet och i enlighet med stabilitets- och tillväxtpakten. Riktlinjerna kommer att ligga till grund för eventuella landsspecifika rekommendationer som rådet kan rikta till medlemsstaterna. De kommer också att ligga till grund för upprättandet av den gemensamma rapport om sysselsättningen som rådet och kommissionen varje år lägger fram inför Europeiska rådet.

(16)

Dessa nya integrerade riktlinjer avspeglar Europeiska rådets slutsatser. De ger en tydlig vägledning för medlemsstaterna när det gäller att upprätta nationella reformprogram och genomföra reformer med hänsyn till det ömsesidiga beroendet och i enlighet med stabilitets- och tillväxtpakten. Riktlinjerna kommer att ligga till grund för eventuella landsspecifika rekommendationer som rådet kan rikta till medlemsstaterna , med hänsyn till medlemsstaternas olika utgångspunkter. De kommer också att ligga till grund för upprättandet av den gemensamma rapport om sysselsättningen som rådet och kommissionen varje år lägger fram inför Europeiska rådet.

(16a)

De överordnade målen som förtecknats inom de relevanta riktlinjerna bör vägleda medlemsstaterna när de ställer upp sina egna nationella mål och delmål med särskild hänsyn tagen till att öka sysselsättningen och minska arbetslösheten bland de mest utsatta grupperna, bland dem ungdomarna, och likaså till att öka utbildningsnivåerna, minska antalet elever som i förtid avbryter sin skolgång och hjälpa människor ta sig ur fattigdomen. Det bör noggrant övervakas hur det går med att uppnå målen och delmålen och detta bör utvärderas utgående från målen för Europa 2020 och vid behov bör reviderade eller ytterligare mål och delmål fastställas vid översynen av riktlinjerna för sysselsättning.

(17)

Även om dessa riktlinjer måste utarbetas varje år bör de i hög grad vara oförändrade fram till 2014 så att man kan inrikta sig på genomförandet.

(17)

Dessa riktlinjer bör i hög grad vara oförändrade fram till 2020 så att man också kan kontrollera hur de där satta målen uppnåtts. En utvärdering av de satta målen bör ske vart tredje år.

(17a)

Under tiden bör de vidtagna åtgärderna och deras resultat utvärderas vetenskapligt och genomgå en kritisk granskning.

—

Ungdomar mellan 15 och 25 år.

—

Äldre arbetstagare mellan 50 och 64 år.

—

Kvinnor.

—

Icke-utbildad arbetskraft.

—

Personer med funktionshinder.

—

Personer med invandrarbakgrund.